"1 kap. Förvärv av växtförädlarrätt
1 §   Den som i Sverige har framställt en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare kan få ensamrätt att utnyttja växtsorten enligt denna lag (växtförädlarrätt).

Den som utomlands har framställt en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare kan få växtförädlarrätt till växtsorten, om framställaren är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.

Växtförädlarrätt kan också förvärvas av

   1. den som har framställt en ny växtsort i en främmande stat som är ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter eller i en stat som är medlem i en mellanstatlig organisation som i sin tur är ansluten till denna konvention eller av en sådan persons rättsinnehavare, eller

   2. den som är medborgare eller har hemvist i en sådan stat och som i annat fall än som anges under 1 har framställt en ny växtsort utomlands eller av en sådan persons rättsinnehavare.

Första-tredje styckena gäller även den som har upptäckt och vidareutvecklat en ny växtsort eller dennes rättsinnehavare.

Växtförädlarrätt förvärvas genom registrering av växtsorten.2 §   Regeringen får förordna att växtförädlarrätt får förvärvas även i andra fall än som anges i 1 §, om det är av betydande intresse för svensk folkförsörjning eller för den svenska växtodlingen.

Regeringen får vidare föreskriva om lagens tillämpning med avseende på andra länder under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller mellanfolklig organisation som riksdagen har godkänt.3 §   Med växtsort avses i denna lag en samling växter inom en och samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, om denna samling kan

   1. definieras genom kännetecken som har sitt ursprung i en viss genotyp eller kombination av genotyper,

   2. skiljas från varje annan grupp av växter genom åtminstone ett av dessa kännetecken, och

   3. betraktas som en enhet när det gäller dess lämplighet att förökas i oförändrat skick.
2 kap. Växtförädlarrättens omfattning
1 §   Växtförädlarrätten omfattar

   1. den växtsort som registrerats i enlighet med vad som före-
skrivs i denna lag,

   2. samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från den registrerade sorten,

   3. växtsorter som är väsentligen avledda från den registrerade sorten, om den registrerade sorten inte i sin tur är väsentligen avledd, och

   4. växtsorter som kan framställas endast genom upprepad an-
vändning av den registrerade sorten.

En växtsort skall anses som väsentligen avledd om den

   1. till övervägande del har avletts från den ursprungliga sorten, eller från en sort som i sig till övervägande del är avledd från den ursprungliga sorten, och då har bibehållit de väsentliga kännetecken som är ett resultat av den ursprungliga sortens genotyp eller kombination av genotyper,

   2. klart kan särskiljas från den ursprungliga sorten, och

   3. bortsett från de skillnader som beror på avledningsförfarandet överensstämmer med den ursprungliga sorten när det gäller de väsentliga kännetecken som är ett resultat av den ursprungliga sortens genotyp eller kombination av genotyper.2 §   Med de undantag som anges i 3 och 4 §§ innebär växtförädlarrätten att ingen utan samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten får utnyttja en växtsort eller en annan samling växter som omfattas av växtförädlarrätten genom att

   1. producera eller reproducera förökningsmaterial,

   2. bearbeta förökningsmaterial för förökningsändamål,

   3. bjuda ut förökningsmaterial till försäljning,

   4. sälja eller på något annat sätt tillhandahålla förökningsmaterial,

   5. exportera förökningsmaterial från Sverige,

   6. importera förökningsmaterial till Sverige, eller

   7. lagerhålla förökningsmaterial för något av de ändamål som anges under 1-6.

Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har haft någon rimlig möjlighet att göra sin rätt gällande med avseende på visst förökningsmaterial, får ingen utan hans eller hennes samtycke utnyttja växtsorten genom att vidta sådana åtgärder som anges i första stycket 1-7 med skördat material som har framställts med hjälp av detta förökningsmaterial.3 §   Växtförädlarrätten omfattar inte

   1. utnyttjande som sker privat och för icke-kommersiella ändamål,

   2. utnyttjande för experiment, och

   3. utnyttjande för framställning av nya växtsorter.4 §   Växtförädlarrätten omfattar inte utnyttjande av växtmaterial som har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av innehavaren av växtförädlarrätten eller med dennes samtycke.

Första stycket gäller inte utnyttjande som innefattar export av växtmaterial som kan användas för förökningsändamål, om exporten sker till ett främmande land där sorter av växtsläktet eller växtarten i fråga inte kan skyddas och det exporterade materialet inte är avsett för slutlig förbrukning.5 §   Vad som sägs om undantag från ensamrätten i artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om ge-
menskapens växtförädlarrätt  och i de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med stöd av artikeln skall också tillämpas på en växtsort som registrerats enligt denna lag. Vad som i artikeln och tillämpningsföreskrifterna sägs om gemenskapens växtförädlarrätt skall avse växtförädlarrätt enligt denna lag.
3 kap. Villkor för registrering
1 §   En växtsort får registreras endast om den är

   1. ny,

   2. särskiljbar,

   3. enhetlig med avseende på dess väsentliga kännetecken och

   4. stabil.2 §   En växtsort skall anses som ny, om inte förökningsmaterial eller skördeprodukter av sorten med samtycke från förädlaren eller dennes rättsinnehavare har sålts eller på annat sätt avyttrats till andra i syfte att utnyttja sorten

   1. här i landet tidigare än ett år före dagen för registreringsansökan,

   2. utomlands tidigare än sex år före dagen för registreringsansökan, när denna gäller träd eller vin, eller

   3. utomlands tidigare än fyra år före dagen för registreringsansökan, när denna gäller något annat växtslag än träd eller vin.3 §   En växtsort skall anses som särskiljbar, om den tydligt skiljer sig från andra sorter som är kända vid tidpunkten för registreringsansökan.

En växtsort skall anses som känd, om material av den yrkes-
mässigt bjudits ut till försäljning, sålts eller på annat sätt tillhandahållits. Växtsorten skall också anses som känd, om den registrerats för växtförädlarrätt, tagits in i en officiell sortlista, förekommer i en allmänt tillgänglig referenssamling, beskrivits i en allmänt tillgänglig skrift eller på något annat sätt kommit till allmänhetens kännedom.

Även en växtsort som inte har kommit till allmänhetens känne-
dom skall anses som känd, om en ansökan om ensamrätt eller om intagning i officiell sortlista har gjorts i något land och ansökan senare bifalls.4 §   Vid bedömningen av om en växtsort är enhetlig bortses från de variationer som kan förväntas med hänsyn till särskilda förhållanden vid sortens förökning.5 §   En växtsort skall anses som stabil, om dess väsentliga kännetecken förblir oförändrade efter upprepad förökning eller, när sorten har en särskild förökningscykel, vid slutet av varje sådan cykel.6 §   Om sökanden eller någon från vilken sökanden härleder sin rätt tidigare har ansökt om skydd för en växtsort antingen i någon stat som är ansluten till den internationella konventionen den 2 december 1961 för skydd av växtförädlingsprodukter, eller i någon stat som är ansluten eller något område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO), och sedan ansöker om registrering av växtsorten här i landet inom tolv månader från dagen för den tidigare ansökan, skall vid tilllämpningen av 2-5 §§
den här ingivna ansökan anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden yrkar det (prioritet).

Sådan prioritet får även medges från en ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk ansökan om skydd för växtsort medges där den tidigare ansökan gjorts och om den där gällande lagstiftningen i huvudsak stämmer överens med konventionen. Om skydd har sökts i flera stater eller områden, räknas tolvmånadersfristen från den dag då den första ansökan om skydd gjordes. Lag (2000:1159).6 a §   En sökande som vill få prioritet enligt 6 § skall

   1. begära prioritet samtidigt som ansökan görs,

   2. inom tre månader från dagen för ansökan ge in en kopia till Statens jordbruksverk av den tidigare ansökan samt

   3. inom fem år från dagen för den tidigare ansökan ge in de ytterligare handlingar och det material till Statens jordbruksverk som behövs för att prioritetsfrågan skall kunna prövas.

Kopian som avses i första stycket 2 skall vara bestyrkt av den myndighet som tog emot den tidigare ansökan.

Om den tidigare ansökan har avslagits eller återkallats, får Statens jordbruksverk bestämma en annan frist än den som sägs i första stycket 3.

Om föreskrifterna i första-tredje styckena inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet. Lag (2005:1216).7 §   En växtsort får inte registreras, om den redan är registrerad för gemenskapens växtförädlarrätt enligt rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt.
4 kap. Sortbenämning
1 §   En registrerad växtsort ska ha en sortbenämning. Denna  ska göra det möjligt att skilja växtsorten från andra  sorter.

En sortbenämning får inte godtas, om den

   1. består av enbart siffror, såvida det inte är fast praxis  att beteckna sorter på det sättet,

   2. uppenbarligen är ägnad att vilseleda allmänheten,

   3. strider mot lag eller annan författning eller mot allmän  ordning eller är ägnad att väcka förargelse,

   4. kan förväxlas med en sortbenämning som för en sort inom  växtarten eller en näraliggande växtart införts i eller  föreslagits för införande i växtsortregistret, ett  motsvarande utländskt register eller en annan officiell  sortlista eller som används på förökningsmaterial av en sådan  sort,

   5. kan förväxlas med ett varumärke, ett företagsnamn eller  ett annat namn eller någon annan beteckning för vilken någon  annan än sökanden har skydd och som skulle ha utgjort hinder  mot att registrera sortbenämningen som varumärke för material  av en växtsort eller för varor av liknande slag,

   6. kan förväxlas med ett sådant varumärke för material av en  växtsort eller för varor av liknande slag för vilket sökanden  har skydd.

Regeringen får under förutsättning av ömsesidighet förordna  att en sortbenämning som har registrerats eller sökts  registrerad i en främmande stat ska registreras i Sverige  trots första och andra styckena, om det inte finns synnerliga  skäl mot detta. Lag (2018:1672).2 §   Den som bjuder ut förökningsmaterial av en registrerad växtsort till försäljning eller på något annat sätt tillhandahåller sådant material skall använda den registrerade sortbenämningen. Detta gäller även sedan skyddstiden har gått ut eller växtförädlarrätten av någon annan anledning har upphört.

En registrerad benämning på en sort eller en med denna för-
växlingsbar benämning får inte användas för en annan sort av samma eller närstående växtart eller för material av en sådan sort så länge registreringen av benämningen består.
5 kap. Ansökningsförfarandet
1 §   Registrering enligt denna lag sker i det växtsortregister som förs av Statens jordbruksverk.

När en växtsort registreras skall även sortens benämning registreras. Lag (2005:1216).2 §   En ansökan om registrering av en växtsort skall göras skriftligen hos Statens jordbruksverk.

Ansökan skall innehålla

   1. en tydlig beskrivning av sorten med särskilt angivande av det eller de kännetecken som skiljer sorten från andra sorter,

   2. uppgift om sortens härstamning,

   3. förslag till benämning på sorten, och

   4. uppgift om förädlarens namn.

Om någon annan än förädlaren söker registrering, skall sökanden styrka sin rätt till sorten.

Till ansökan skall fogas en av sökanden egenhändigt underskriven försäkran på heder och samvete att sorten, såvitt sökanden känner till, inte före den dag då ansökan görs eller enligt 3 kap. 6 § skall anses ha blivit gjord har avyttrats på ett sådant sätt att den enligt 3 kap. 2 § inte skall anses som ny.

I samband med ansökan skall sökanden tillhandahålla växtmaterial av sorten i den mängd som behövs för att prova sorten.

Sökanden skall betala föreskriven ansökningsavgift.
Lag (2005:1216).3 §   En ansökan får gälla registrering av endast en växtsort.4 §   Statens jordbruksverk får förelägga en sökande som inte har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet, samt att anmäla ombudet hos verket. Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända adress.

Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit fullgjort.
Lag (2005:1216).5 §   Om sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller om det finns något annat hinder för bifall till ansökan, skall sökanden föreläggas att inom viss tid yttra sig eller vidta rättelse.

Om sökanden underlåter att inom förelagd tid ge in yttrande eller vidta rättelse, skall ansökan avskrivas. En upplysning om detta skall tas in i föreläggandet.6 §   Finns det något hinder för bifall till ansökan även efter det att sökanden yttrat sig och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökan avslås, om det inte finns anledning att ge sökanden ett nytt föreläggande.7 §   Om någon inför Statens jordbruksverk påstår sig ha bättre  rätt till växtsorten än sökanden och saken är oviss, kan  verket förelägga honom eller henne att väcka talan vid  domstol inom viss tid vid påföljd att påståendet annars  lämnas utan avseende vid ansökans fortsatta prövning.

Om en tvist om bättre rätt är inledd vid domstol, kan  registreringsansökan förklaras vilande i väntan på att målet  slutligt avgörs. Lag (2016:215).8 §   Om någon inför Statens jordbruksverk visar att han eller hon har bättre rätt till växtsorten än sökanden, skall verket på yrkande överföra ansökan på honom eller henne. Den som får ansökan överförd på sig skall betala ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökan inte avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet slutligt har prövats. Lag (2005:1216).9 §   Om ansökan är fullständig och det inte finns något hinder för registrering, skall Statens jordbruksverk kungöra ansökan för att bereda allmänheten tillfälle att framställa invändningar mot ansökan.

Invändningar skall göras skriftligen hos Statens jordbruksverk inom den tid som verket bestämmer. Lag (2005:1216).10 §   Statens jordbruksverk skall se till att material av växtsorten provas, om inte detta av särskilda skäl är onödigt.

Sökanden skall betala föreskriven avgift för utförd provning.
Lag (2005:1216).11 §   Sedan tiden för att framställa invändning mot ansökan har gått ut och provning med material av växtsorten har slutförts skall ansökan tas upp till fortsatt prövning. Vid denna prövning är 4-8 §§ tillämpliga.

Sökanden skall ges tillfälle att yttra sig över framställda invändningar och utförd provning.12 §   Om en ansökan om registrering av en växtsort bifalls och beslutet vinner laga kraft, skall sorten tas in i växtsortregistret och registreringen kungöras.

Avskrivs eller avslås en ansökan som har kungjorts enligt 9 §, skall beslutet kungöras sedan det vunnit laga kraft.
6 kap. Giltighetstid, årsavgifter och efterkontroll
1 §   Växtförädlarrätten gäller från den dag då ansökan om regi-
strering bifölls och kan upprätthållas under 25 år räknat från och med den 1 januari året efter det då beslutet om registrering vann laga kraft. I fråga om potatis, träd och vin kan dock växtförädlarrätten upprätthållas under 30 år räknat från samma tidpunkt.2 §   För växtförädlarrätten skall det för varje kalenderår betalas en föreskriven årsavgift. Denna skall betalas från och med året efter det då ansökan om registrering bifölls.

Årsavgiften skall betalas senast första dagen på det kalenderår avgiften avser. Senaste dag för att betala årsavgift för ett år som har börjat innan växtsorten har registrerats eller inom två månader därefter infaller dock först två månader efter dagen för registreringen. Årsavgiften får inte betalas innan registrering har skett och inte heller tidigare än sex månader före det kalenderår som avgiften avser.

Årsavgiften får, med den förhöjning som är föreskriven, betalas inom sex månader efter förfallodagen.3 §   För att kontrollera att en registrerad växtsort är stabil får Statens jordbruksverk förelägga innehavaren av växtförädlarrätten att tillhandahålla verket förökningsmaterial av sorten samt nödvändiga handlingar och upplysningar. Lag (2005:1216).
7 kap. Licens
1 §   Har innehavaren av en växtförädlarrätt medgett någon annan rätt att utnyttja en registrerad växtsort (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om innehavaren har medgett det.

Ingår licensen i en rörelse, får licensen dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av den, om inte något annat har avtalats. Om licensen överlåts på ett sådant sätt, fortsätter ändå överlåtaren att svara för att licensavtalet fullgörs.2 §   Har växtförädlarrätten övergått på någon annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot föreskriven avgift anteckning om detta göras i växtsortregistret. Om det visas att en licens som har antecknats i registret upphört att gälla, skall också detta antecknas.

Första stycket gäller även i fråga om tvångslicenser.

I ett mål eller ärende om växtförädlarrätt anses den som -
innehavare av växtförädlarrätten som senast har blivit införd i växtsortregistret i denna egenskap.3 §   Förses inte marknaden med förökningsmaterial av en registrerad växtsort på skäliga villkor och i den omfattning som är motiverad med hänsyn till allmänt intresse och finns det inte någon godtagbar anledning till underlåtenheten, kan den som här i landet vill utnyttja en registrerad växtsort få tvångslicens till detta. En tvångslicens innefattar även rätt att av innehavaren av växtförädlarrätten få förökningsmaterial av sorten i den omfattning som är skälig.3 a §   En innehavare av ett patent på en bioteknisk uppfinning, som inte kan utnyttja den utan att göra intrång i en tidigare registrerad växtförädlarrätt, kan få en tvångslicens att utnyttja den växtsort som skyddas av växtförädlarrätten. En sådan licens meddelas endast om sökanden visar att uppfinningen utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till växtsorten.

Om en innehavare av en växtförädlarrätt får en tvångslicens i ett patent, har patenthavaren rätt att på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att utnyttja den skyddade växtsorten.

Bestämmelser om möjlighet för en växtförädlare att under vissa förutsättningar få en tvångslicens att utnyttja en patentskyddad uppfinning finns i 46 a § patentlagen (1967:837).
Lag (2004:160).4 §   En tvångslicens får endast beviljas den som kan antas ha förutsättningar att utnyttja växtsorten på ett godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen. Sökanden måste också visa att han eller hon utan framgång har vänt sig till innehavaren av växtförädlarrätten för att få ett licensavtal på skäliga villkor.

En tvångslicens hindrar inte innehavaren av växtförädlarrätten att själv utnyttja sorten eller att upplåta licenser. En tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med en rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas.

För sådana tvångslicenser som avses i 3 a § första stycket gäller dessutom att licensen endast får överlåtas tillsammans med det patent som licensen grundats på. Lag (2004:160).5 §   En tvångslicens meddelas av domstolen, som även bestämmer  i vilken omfattning växtsorten får utnyttjas samt fastställer  ersättningen och övriga villkor för licensen. När väsentligt  ändrade förhållanden motiverar det, kan domstolen på yrkande  upphäva licensen eller fastställa nya villkor för den.
Lag (2016:215).
8 kap. Växtförädlarrättens upphörande m.m.
1 §   Betalas inte årsavgift enligt vad som föreskrivs i 6 kap.
2 §, är växtförädlarrätten förfallen från och med den 1 januari det år för vilket avgift inte betalats. Statens jordbruksverk skall då också avregistrera växtsorten. Lag (2005:1216).2 §   Om innehavaren av växtförädlarrätten skriftligen hos Statens jordbruksverk avstår från växtförädlarrätten, skall verket avregistrera växtsorten.

Om växtförädlarrätten är utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om överföring av registreringen pågår, får sorten inte avregistreras på begäran av innehavaren av växtförädlarrätten så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.
Lag (2005:1216).3 §   Domstolen ska på yrkande häva registreringen av en  växtsort, om

   1. växtsorten på ansökningsdagen eller, om innehavaren av  växtförädlarrätten åtnjutit prioritet, på den dag från vilken  prioritet har getts inte uppfyllde kravet på nyhet i 3 kap. 
2 § eller kravet på särskiljbarhet i 3 kap. 3 §,

   2. växtsorten vid den tidpunkt som anges under 1 inte  uppfyllde kravet på enhetlighet i 3 kap. 4 § eller kravet på  stabilitet i 3 kap. 5 §, såvida sorten har registrerats  huvudsakligen på grundval av upplysningar som sökanden  tillhandahållit,

   3. växtsorten har registrerats i strid med 3 kap. 7 §,  eller

   4. växtsorten har registrerats för någon som inte var  berättigad till det och talan inte har väckts om överföring  av registreringen.

En registrering får inte hävas på den grunden att den som  fått registreringen har haft rätt till bara en viss andel i  växtförädlarrätten. Lag (2016:215).4 §   Har en växtsort registrerats för någon annan än den som är berättigad till det enligt 1 kap. 1 §, skall domstolen på talan av den berättigade överföra registreringen på honom eller henne. Talan skall väckas inom den tid som anges i 5 §.5 §   Talan enligt 3 § första stycket 4 som grundas på att en växtsort har registrerats för någon annan än den som är berättigad till det får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till sorten. Talan skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om innehavaren av växtförädlarrätten var i god tro när sorten registrerades eller när växtförädlarrätten övergick på honom eller henne, får talan inte väckas senare än tre år efter registreringen.

I övriga fall får talan enligt 3 § föras av var och en som förorsakas någon nackdel av registreringen och, om det är motiverat från allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.6 §   Statens jordbruksverk skall avregistrera en växtsort, om

   1. sorten inte längre uppfyller kraven i 3 kap. på enhetlighet och stabilitet, eller

   2. innehavaren av växtförädlarrätten inte har följt ett föreläggande enligt 6 kap. 3 § och underlåtenheten utgör hinder för tillförlitlig efterkontroll. Lag (2005:1216).7 §   Om en sortbenämning har registrerats i strid med denna lag och om skälet mot registrering kvarstår, skall Statens jordbruksverk registrera en ny benämning för växtsorten.

Detsamma gäller om en registrerad sortbenämning uppenbarligen blivit ägnad att vilseleda allmänheten eller blivit stridande mot allmän ordning eller ägnad att väcka förargelse.

Innehavaren av växtförädlarrätten skall i fall som avses i första stycket ges tillfälle att föreslå en ny benämning.

En registrerad benämning på en sort för vilken skyddstiden gått ut eller växtförädlarrätten på annat sätt upphört får på begäran av innehavaren av växtförädlarrätten eller då det annars finns anledning till det efter prövning av Statens jordbruksverk avregistreras, om benämningen inte längre används. Lag (2005:1216).8 §   I artikel 92.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt finns särskilda bestämmelser som gäller då en växtsort registrerats för gemenskapens växtförädlarrätt efter det att sorten registrerats enligt denna lag.
9 kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
1 §   Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gör intrång i  en växtförädlarrätt döms för växtförädlarrättsbrott till böter  eller fängelse i högst två år.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt växtförädlarrättsbrott till fängelse i lägst sex  månader och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är  grovt ska det särskilt beaktas om gärningen 

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 2 § får inte  dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet. 

För försök eller förberedelse till växtförädlarrättsbrott  eller grovt växtförädlarrättsbrott döms det till ansvar enligt 
23 kap. brottsbalken. 

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna paragraf  endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2020:544).1 a §   Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.

Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
Lag (2005:314).2 §   På yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den  som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten får  domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar till  intrång i växtförädlarrätten att fortsätta med det.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller  förberedelse till intrång. Lag (2016:215).3 §   Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller medverkan till intrång, i växtförädlarrätten förekommer och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett förbud enligt första stycket får meddelas endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Kan käranden inte ställa sådan säkerhet, får domstolen befria käranden från detta. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har meddelats enligt första stycket fortfarande ska bestå.
Lag (2009:115).4 §   I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap.

rättegångsbalken.5 §   En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt  om förbudet. Lag (2016:215).5 a §   Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång i en växtförädlarrätt får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:115).5 b §   Ett informationsföreläggande får meddelas endast om  skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 9 kap. 5 a §  omfattar inte uppgifter vars yppande skulle röja att  uppgiftslämnaren eller någon honom eller henne närstående som  avses i 36 kap. 3 § rättegångsbalken har begått en brottslig  handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:281).5 c §   Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska  bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet  tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får  överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt  om föreläggandet. Lag (2016:215).5 d §   Den som på grund av bestämmelserna i 9 kap. 5 a § andra  stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma  paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för  kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har  framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst  och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat  ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om  elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse  om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en  månad och senast efter tre månader från det att informationen  lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt  första stycket. Lag (2022:491).5 e §   Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 9 kap. 1 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras.  Lag (2018:281).5 f §   På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).6 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör intrång i  en växtförädlarrätt ska betala skälig ersättning för  utnyttjandet av växtsorten samt ersättning för den  ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på  ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn  särskilt tas till

   1. utebliven vinst, 

   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

   3. skada på växtsortens anseende,

   4. ideell skada, och

   5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör intrång i en  växtförädlarrätt ska betala ersättning för utnyttjandet av  sorten i den utsträckning det är skäligt.

Talan om ersättning får endast avse skada under de fem  senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den  tiden, är rätten till ersättning förlorad. Lag (2018:1672).7 §   På yrkande av den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att sådant växtmaterial som intrånget gäller ska återkallas från marknaden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Trots det som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av växtmaterial som avses där ska få förfoga över materialet mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit intrång i en växtförädlarrätt ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 9 kap. 1 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:115).7 a §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:115).7 b §   En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på  yrkande av innehavaren av växtförädlarrätten eller den som på  grund av licens har rätt att utnyttja växtsorten. Om en  rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas  skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha  fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart  meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,  om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller  handlingar som har betydelse för utredning om intrånget  skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:215).7 c §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1460).7 d §   Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

   2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1460).7 e §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1460).7 f §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.

Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.

Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:725).7 g §   När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:725).7 h §   Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1460).8 §   Egendom som avses i 9 kap. 7 § får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 9 kap. 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:115).9 §   Utnyttjar någon en växtsort som avses med en ansökan om registrering, skall vad som sägs om intrång i växtförädlarrätt tillämpas, om ansökan leder till registrering. För ett sådant utnyttjande får dock inte dömas till ansvar eller beslutas om förverkande. Ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ansökan har kungjorts enligt 5 kap. 9 § får bestämmas endast enligt 6 § andra stycket.

Trots 6 § tredje stycket är rätten till ersättning inte förlorad, om talan väcks senast ett år efter det att växtförädlarrätten registrerades. Lag (2005:314).10 §   Om registreringen av en växtsort har hävts genom en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till påföljd eller besluta om någon annan åtgärd enligt 1-9 §§.

Förs talan om intrång i en växtförädlarrätt och gör den mot vilken talan förs gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på dennes yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om hävning av registreringen slutligt prövas. Om talan om detta inte har väckts, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga den mot vilken talan om intrång förs viss tid inom vilken talan om hävning skall väckas.11 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 kap.
2 § döms till böter och skall ersätta den skada som uppkommer.

Om oaktsamheten är ringa, döms inte till ansvar. I sådana fall kan ersättningen jämkas.
10 kap. Rättegångsbestämmelser
1 §   Innehavaren av en växtförädlarrätt eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja en växtsort får föra talan om att det skall fastställas om registreringen ger skydd mot någon annan. En förutsättning för detta är att ovisshet råder om förhållandet och att detta är till nackdel för innehavaren av växtförädlarrätten eller licenstagaren.

Under samma villkor får den som bedriver eller avser att bedriva verksamhet föra talan mot en innehavare av en växtförädlarrätt om att det skall fastställas om det finns hinder för verksamheten på grund av registreringen.

Om det i ett mål som avses i första stycket görs gällande att registreringen bör hävas, skall 9 kap. 10 § andra stycket tillämpas.2 §   Den som vill väcka talan om hävning av registreringen av en växtsort, om överföring av en registrering eller om meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till Statens jordbruksverk samt underrätta var och en som enligt växtsortregistret innehar licens att utnyttja sorten. Om en licenstagare vill väcka talan om intrång i växtförädlarrätten eller om fastställelse enligt 1 § första stycket, skall licenstagaren underrätta innehavaren av växtförädlarrätten om detta.

Underrättelseskyldigheten skall anses fullgjord när en underrättelse i rekommenderad försändelse har sänts under den adress som antecknats i växtsortregistret.

Om det inte visas när talan väcks att anmälan eller underrättelse har gjorts, skall käranden ges tid till detta.

Försitter käranden denna tid, får talan inte tas upp till prövning. Lag (2005:1216).3 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och  ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre  rätt till växtsort enligt 5 kap. 7 §.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en  domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan  ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett  yrkande om informationsföreläggande eller  intrångsundersökning. Lag (2016:215).4 §   Domstolen skall sända en kopia av en dom eller ett slutligt beslut i mål enligt denna lag till Statens jordbruksverk.
Lag (2005:1216).5 §   Statens jordbruksverks slutliga beslut får överklagas av  den som berörs av beslutet.

Ett beslut genom vilket en ansökan om registrering bifalls  får dock överklagas endast av den som i behörig ordning har  framställt en invändning mot ansökan.

Ett beslut genom vilket ett yrkande om överföring enligt 5  kap. 8 § har bifallits får överklagas av sökanden. Den som  har framställt ett yrkande om överföring får överklaga ett  beslut genom vilket yrkandet har avslagits. Lag (2016:215).6 §   Ett beslut av Statens jordbruksverk överklagas till  Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för  beslutet. Lag (2016:215).
11 kap. Särskilda bestämmelser
1 §   En innehavare av en växtförädlarrätt som inte har hemvist i Sverige skall ha ett ombud som är bosatt här i landet. Ombudet skall ha behörighet att för innehavaren av växtförädlarrätten ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om växtförädlarrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet skall anmälas till växtsortregistret och antecknas där.

Om innehavaren av växtförädlarrätten inte har anmält något ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sänds till honom eller henne under den i växtsortregistret antecknade adressen. Om någon fullständig adress inte är antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålls tillgänglig hos Statens jordbruksverk och genom att ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i en publikation som regeringen bestämmer. Delgivningen anses ha skett när det som nu har sagts har blivit fullgjort. Lag (2005:1216).2 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om storleken på avgifter enligt denna lag.3 §   Regeringen får föreskriva att växtsorter som det söks registrering för får genomgå provning hos en myndighet i någon annan stat eller hos en internationell institution. Regeringen får vidare föreskriva att personer som söker registrering för en sort för vilken de tidigare sökt registrering i någon annan stat skall vara skyldiga att redovisa vad myndigheten i den staten delgett dem om prövningen av villkoren för registrering.
12 kap. EG-växtförädlarrätt
1 §   Den som ger in en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt till Statens jordbruksverk för vidare befordran enligt artikel 49.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Lag (2005:1216).2 §   Vid intrång i en gemenskapens växtförädlarrätt tillämpas bestämmelserna i 9 kap. 1 och 1 a §§ om ansvar och förverkande samt 7 a-7 h §§ om intrångsundersökning. I övrigt gäller 9 kap. 2-7 §§ i den mån inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. I dessa fall ska det som sägs om intrång i växtförädlarrätt gälla intrång i gemenskapens växtförädlarrätt. Lag (2009:115).
Övergångsbestämmelser

1997:306



   1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Ge-
nom lagen upphävs växtförädlarrättslagen (1971:392).

   2. Denna lag skall tillämpas även på växtsorter som är registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som föreskrivs nedan.

   3. En registreringsansökan som har kungjorts före ikraftträdandet skall behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.

   4. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

   5. 2 kap. 4 § andra stycket i den nya lagen gäller inte växtmaterial som har bringats i omsättning enligt 4 § tredje stycket i den äldre lagen.

   6. Frågan om hävande av registrering av en växtsort som har registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre bestämmelserna.

   7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja växtmaterial på ett sätt som inte fordrade samtycke av innehavaren av växtförädlarrätten enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt denna lag, får han eller hon trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till fem år efter ikraftträdandet. Sådan rätt har under mot-
svarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja växtsorten.

   8. Om ansökan om registrering avser en växtsort på vilken äldre bestämmelser inte var tillämpliga och ansökan görs inom ett år efter denna lags ikraftträdande, skall tidsfristen i 3 kap. 2 § 1 vara fyra år i stället för ett år.

   9. I fråga om beslut av Växtsortnämnden som har meddelats före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser om överklagande tillämpas.2000:1159



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

   2. För ansökningar som har gjorts före ikraftträdandet gäller 5 kap. 4 § i sin äldre lydelse.2004:160



   1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

   2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på växtförädlarrätt som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet.2009:115



   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

   2. Bestämmelserna i 9 kap. 5 a-5 d och 5 f §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet. 2016:215



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har  avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet. 

   3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt  eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till  Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och  ärenden som har inletts i allmän domstol före  ikraftträdandet."
"Patentansökan och diarium1 §   Svensk patentansökan ges in till patent- och registreringsverket (Patentverket).

Internationell patentansökan som omfattar Sverige ges in till en myndighet eller internationell organisation som enligt konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna är behörig mottagande myndighet. Bestämmelser om Patentverket som mottagande myndighet finns i 51-56 §§.

När det i denna kungörelse hänvisas till tillämpningsföreskrifterna till konventionen om patentsamarbete avses tillämpningsföreskrifterna i deras lydelse per den 1 juli 2007.

Bestämmelserna i denna kungörelse om patentansökan gäller, om inte något annat sägs, endast

   1. svensk patentansökan,

   2. internationell patentansökan som fullföljts enligt 31 §
patentlagen (1967:837) eller upptagits till handläggning enligt 38 § samma lag,

   3. europeisk patentansökan som omvandlats enligt 93 §
patentlagen. Förordning (2007:519).2 §   En svensk patentansökan ska bestå av en skrivelse
(ansökningshandling) med bilagor.

Ansökningshandlingen ska vara undertecknad av sökanden eller sökandens ombud och innehålla

   1. sökandens namn och adress samt, om sökanden företräds av ett ombud, ombudets namn och adress,

   2. uppfinnarens namn och adress,

   3. en kort och saklig benämning på den patentsökta uppfinningen,

   4. när patent söks av flera gemensamt, uppgift om någon av dem är utsedd att för alla ta emot meddelanden från Patentverket,

   5. i förekommande fall uppgift om att ansökan omfattar en sådan deposition av biologiskt material som avses i 8 b §
patentlagen (1967:837), samt

   6. uppgift om vilka bilagor som åtföljer ansökningshandlingen.

Följande bilagor ska finnas:

   1. en beskrivning av uppfinningen, inklusive ritningar som behövs för att tydliggöra beskrivningen, ett eller flera patentkrav och ett sammandrag,

   2. om sökanden företräds av ombud som inte har befullmäktigats i ansökningshandlingen, särskild fullmakt för ombudet, samt

   3. om uppfinningen har gjorts av någon annan än sökanden, uppgift om grunden för sökandens rätt.

Ansökningsavgiften som föreskrivs i 45 § ska betalas i samband med ansökan. Förordning (2014:435).2 a §   En patentansökan får överföras elektroniskt till  Patentverket och ska i så fall vara undertecknad med en  elektronisk underskrift. Patentverket får meddela  föreskrifter om sådan överföring. Förordning (2016:580).3 §   I 8 a § patentlagen (1967:837) finns en bestämmelse om att beskrivning, patentkrav och sammandrag i en patentansökan ska vara skrivna på svenska eller engelska.

Annan text än beskrivning, patentkrav och sammandrag får vara skriven på svenska, engelska, danska eller norska.

Om en ingiven text är skriven på annat språk än som följer av första eller andra stycket, ska en översättning ges in.

Patentverket får dock avstå från att kräva översättning eller godta översättning till ett annat språk än svenska, engelska, danska eller norska i fråga om

   1. annan text än beskrivning, patentkrav och sammandrag, samt

   2. en sådan text i beskrivning eller patentkrav i en svensk patentansökan som inte ingår i det som enligt 21 § första stycket utgör grundhandling.

Patentverket får ta upp en ansökan till prövning innan översättningen har kommit in. Sökanden ska dock föreläggas att ge in översättningen innan ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. Förordning (2014:435).4 §   Beskrivningen, patentkraven och sammandraget ska vara utförda med svart text i standardtypsnitt mot vit bakgrund.

Ritningar ska vara utförda med mörka, företrädesvis svarta linjer mot ljus, företrädesvis vit bakgrund. Beskrivningen och tillhörande ritningar samt patentkraven och sammandraget ska vara utförda i format A 4 (210 x 297 mm) och i form som lämpar sig för mångfaldigande. Förordning (2008:368).5 §   För att få en sådan nyhetsgranskning som avses i 9 §
patentlagen (1967:837) ska sökanden inom tre månader från patentansökans ingivningsdag enligt 8 c eller 8 d § samma lag skriftligen begära detta hos Patentverket och betala en avgift som fastställts av granskningsmyndigheten. Om patentansökan inte är skriven på ett språk som godtas av granskningsmyndigheten, ska begäran åtföljas av en översättning av ansökan till ett språk som Patentverket bestämmer.

Om flera myndigheter kan komma i fråga för att utföra nyhetsgranskningen och sökanden vill bestämma vilken av dessa som ska utföra den, ska sökanden ange den myndigheten i sin begäran.

En begäran enligt första stycket ska anses vara återkallad, om patentansökan och föreskriven översättning vid utgången av den frist som anges i första stycket inte uppfyller de formkrav som gäller för en internationell patentansökan.

Förordning (2014:435).5 a §   Om en uppfinning avser biologiskt material från växt-
eller djurriket, eller om sådant material används i en uppfinning, skall patentansökan innehålla en upplysning om materialets geografiska ursprung, om detta är känt. Om ursprunget inte är känt, skall detta anges.

Bristande upplysningar om det geografiska ursprunget eller om sökandens vetskap om ursprunget påverkar inte prövningen av ansökan eller de rättigheter som följer av ett meddelat patent.

Förordning (2004:162).6 §   Har upphävts genom förordning (2007:519).7 §   Patentverket för diarium över inkomna patentansökningar.

Diariet är tillgängligt för allmänheten.

I diariet antecknas för varje ansökan

   1. ansökans diarienummer,

   2. ansvarig handläggare,

   3. sökandens namn och adress,

   4. om sökanden företräds av ombud, ombudets namn och adress,

   5. uppgift om huruvida ansökan är en svensk patentansökan, en internationell patentansökan eller en omvandlad europeisk patentansökan,

   6. om ansökan är en svensk patentansökan, ansökans ingivningsdag enligt 8 c eller 8 d § patentlagen
(1967:837),

   7. om ansökan är en internationell patentansökan, den internationella ingivningsdagen samt den dag ansökan fullföljdes enligt 31 § patentlagen eller kom in enligt 38 § samma lag,

   8. om ansökan är en omvandlad europeisk patentansökan, den dag ansökan gavs in för handläggning enligt den europeiska patentkonventionen eller, i förekommande fall, den dag som har fastställts som ingivningsdag för den europeiska patentansökan samt den dag ansökan kom in till Patentverket för omvandling,

   9. om prioritet har begärts, var den åberopade tidigare ansökan har getts in, dagen för den ansökan och ansökans nummer,

   10. om ansökan har uppkommit genom delning eller utbrytning, stamansökans diarienummer,

   11. om det genom delning eller utbrytning från ansökan har uppkommit en ny ansökan, den avdelade eller utbrutna ansökans diarienummer,

   12. om ansökan har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 §
tredje stycket patentlagen, dagen för detta,

   13. om panträtt har upplåtits i ansökan, dagen för pantupplåtelsen, dagen för ansökan om registrering samt panthavarens namn och adress,

   14. om ansökan är en internationell patentansökan, det internationella ansökningsnumret,

   15. om ansökan är en omvandlad europeisk patentansökan, den europeiska patentansökans nummer,

   16. i ärendet inkomna skrifter och betalda avgifter, och

   17. i ärendet fattade beslut.

När ansökningshandlingarna i patentärendet har blivit allmänt tillgängliga enligt 22 § patentlagen, ska det i diariet för varje ansökan antecknas

   1. de klasser som ansökan har hänförts till,

   2. uppfinnarens namn och adress, samt

   3. uppfinningens benämning.

Förordning (2014:435).8 §   Har upphävts genom förordning (2007:1120).9 §   Om en patentsökt uppfinning har övergått till någon annan, får överlåtaren eller den nya innehavaren hos Patentverket begära att rättsövergången antecknas i patentansökningsdiariet.

I begäran skall anges grunden för rättsövergången.

Patentverket får meddela föreskrifter om i vilka fall överlåtaren eller den nya innehavaren skall styrka rättsövergången. Förordning (2007:519).Prioritet10 §   En begäran om prioritet skall göras skriftligen och ges in till patentverket i pappersform. Förordning (2000:1160).11 §   Bevis och kopior som avses i 6 b § patentlagen (1967:837)
skall ges in i den form patentverket föreskriver.

Förordning (2000:1160).12 §   Patentverket får föreskriva om undantag i vissa fall från skyldigheten enligt 6 b-6 c §§ patentlagen (1967:837) att ge in bevis och kopior. Förordning (2000:1160).13 §   har upphävts genom förordning (2000:1160).Patentkrav14 §   Patentkrav skall innehålla

   1. benämning på uppfinningen,

   2. uppgift om den teknik, i förhållande till vilken uppfinningen utgör något nytt (teknikens ståndpunkt), om sådan uppgift är nödvändig,

   3. uppgift om det för uppfinningen nya och säregna.

Varje patentkrav får avse endast en uppfinning.

Uppfinningen skall såvitt möjligt hänföras till någon av kategorierna alster, anordning, förfarande eller användning.

Patentkrav får ej innehålla något som är ovidkommande med hänsyn till den i kravet angivna uppfinningen eller oväsentligt för den ensamrätt sökanden begär.15 §   Patentansökan får innehålla flera patentkrav. Finns flera patentkrav i en ansökan, skall de upptagas och numreras i följd.

Patentkrav kan vara självständigt eller osjälvständigt. Osjälvständigt krav är sådant krav som avser utföringsform av uppfinning som angivits i annat patentkrav i ansökningen och därför innefattar samtliga bestämningar i detta krav. Annat krav är självständigt.

Till patentkrav får knytas ett eller flera osjälvständiga krav.

Osjälvständigt krav får knytas till flera föregående patentkrav. Det skall inledas med hänvisning till sådant föregående patentkrav och därefter upptaga de ytterligare bestämningar som kännetecknar uppfinningen.16 §   Om en patentansökan omfattar flera uppfinningar, är dessa att anse som beroende av varandra, om det föreligger ett tekniskt samband mellan samtliga uppfinningar genom att ett eller flera likadana eller motsvarande tekniska särdrag är gemensamma för dessa. Med uttrycket tekniska särdrag avses sådana tekniska särdrag som varje uppfinning bidrar med utöver teknikens ståndpunkt.

Frågan huruvida ett antal uppfinningar är beroende av varandra skall avgöras utan hänsyn till om de är angivna i separata patentkrav eller som alternativ i ett patentkrav. Förordning (1991:1331).Beskrivning17 §   Beskrivningen får innehålla endast sådant som bidrar till att klargöra uppfinningen. Om en nyskapad eller en annan inte allmänt godtagen term måste användas, ska termen förklaras. Beteckning eller måttenhet får inte avvika från det som är allmänt brukligt i de nordiska staterna.

Om patentansökan omfattar en sådan deposition av biologiskt material som avses i 8 b § patentlagen (1967:837), ska sökanden i sin ansökan lämna alla de uppgifter av betydelse om det biologiska materialets egenskaper som sökanden har tillgång till. Förordning (2014:435).17 a §   En sådan deposition som avses i 8 b § första stycket patentlagen (1967:837) ska göras hos en institution som är internationell depositionsmyndighet enligt den i Budapest den 28 april 1977 avslutade överenskommelsen om internationellt erkännande av deposition av mikroorganismer i samband med patentärenden (Budapestöverenskommelsen).

Depositionen ska göras enligt Budapestöverenskommelsen.

Patentverket upprättar en förteckning över de institutioner som är internationella depositionsmyndigheter enligt Budapestöverenskommelsen. Förordning (2014:435).17 b §   Har en deposition gjorts, ska sökanden inom sexton månader från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioritet begärs lämna Patentverket skriftlig uppgift om den institution hos vilken depositionen har gjorts och det nummer som institutionen har åsatt depositionen. I fråga om internationella patentansökningar får uppgifterna inom samma frist lämnas till världsorganisationens för den intellektuella äganderätten internationella byrå.

Gör sökanden framställning om att handlingarna rörande patentansökningen ska hållas tillgängliga tidigare än som följer av 22 § första och andra styckena patentlagen, ska de uppgifter som avses i första stycket lämnas senast tillsammans med framställningen. Gör sökanden beträffande internationell patentansökan framställning om tidigare publicering av ansökningen enligt artikel 21.2.b i konventionen om patentsamarbete, ska uppgifterna lämnas senast tillsammans med framställningen om publicering.

Har en deposition överförts från en internationell depositionsmyndighet till en annan enligt regel 5.1 i tillämpningsföreskrifterna till Budapestöverenskommelsen, ska sökanden underrätta Patentverket om detta och om det nya nummer som depositionen har åsatts.

Patentverket får som bevis om att de uppgifter som avses i första och tredje styckena är riktiga infordra kopia av det kvitto som institutionen har utfärdat på depositionen.

Förordning (2007:1120).17 c §   En sådan ny deposition som avses i 8 b § andra stycket patentlagen (1967:837) ska göras i den ordning som föreskrivs i Budapestöverenskommelsen för ny deposition.

En ny deposition ska göras inom tre månader från den dag deponenten tog emot underrättelse från den internationella depositionsmyndigheten om att prov från det tidigare deponerade materialet inte längre kan tillhandahållas. Om institutionen har upphört att vara internationell depositionsmyndighet för sådant biologiskt material som depositionen avsåg eller om den har upphört att fullgöra sina förpliktelser enligt Budapestöverenskommelsen och deponenten inte har fått underrättelse om detta inom sex månader efter det att den internationella byrån publicerade information om det förhållandet, får dock den nya depositionen göras inom nio månader från den publiceringen.

Inom fyra månader från det att den nya depositionen har gjorts ska deponenten till Patentverket ge in en kopia av det kvitto som institutionen har utfärdat på den nya depositionen. Om den frist som avses i 17 b § första eller andra stycket löper ut senare, får kvittot dock ges in inom den fristen. När kvittot ges in, ska en uppgift lämnas om numret på den patentansökan eller det patent som depositionen hör till. Förordning (2014:435).Sammandrag18 §   I fråga om svensk patentansökan skall sammandraget avse beskrivning och patentkrav sådana de föreligger i de handlingar som enligt 21 §
första stycket eller 24 § första stycket utgör grundhandlingar.

Sammandraget skall innehålla uppfinningens benämning. Det skall utformas så att av detsamma tydligt framgår det tekniska problem som uppfinningen berör, principen för den lösning av problemet som uppfinningen innebär samt den huvudsakliga användningen av uppfinningen. Sammandragets slutliga lydelse skall, där så kan ske, fastställas innan ansökningen skall hållas allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen.

Föreligger i fråga om internationell patentansökan eller omvandlad europeisk patentansökan sammandrag som fastställts av internationell nyhetsgranskningsmyndighet eller av det europeiska patentverket, skall det godtagas. I annat fall fastställer patentverket sammandrag också i sådan ansökan. I sist nämnda fall äger första stycket motsvarande tillämpning.Ändring av patentansökan19 §   Patentkrav får ej ändras så att det kommer att innehålla något som icke framgår av handling, vilken enligt 21 § första eller andra stycket eller 24 § första stycket utgör grundhandling. Ändras patentkrav så att nya bestämningar tillkommer, skall sökanden samtidigt ange var motsvarighet finns i grundhandlingarna.

Efter det att patentverket avgivit utlåtande om företagen nyhetsgranskning får icke i samma patentansökan upptagas patentkrav som anger uppfinning vilken är oberoende av uppfinning enligt tidigare ingivna krav.

I fråga om internationell patentansökan får utlåtande om nyhetsgranskning inte avges före utgången av den frist som gäller enligt 58 §, om inte sökanden samtycker till det.

I beskrivning och ritning får sökanden göra ändringar eller tillägg endast om det är nödvändigt med hänsyn till 8 § patentlagen. Genom sådana ändringar eller tillägg får patentkrav ej framstå såsom omfattande annat än sådant, som har motsvarighet i grundhandlingarna.20 §   Ändring eller tillägg i patentkrav skall, om patentverket ej medger annat, ske genom att ny handling inges, vilken i ett sammanhang upptar samtliga krav.21 §   Med grundhandling avses i fråga om en svensk patentansökan den beskrivning med tillhörande ritningar och det eller de patentkrav på svenska, engelska, danska eller norska som fanns ingivna på ansökans ingivningsdag enligt 8 c eller 8 d § patentlagen (1967:837). Detsamma gäller i fråga om en patentansökan som tas upp till handläggning enligt 38 §
patentlagen och en europeisk patentansökan som begärs omvandlad. Om det inte fanns någon sådan handling ingiven vid den tidpunkten, ska den beskrivning med tillhörande ritningar och det eller de patentkrav på svenska eller engelska som därefter först kom in anses utgöra grundhandling i den utsträckning som innehållet har en tydlig motsvarighet i de handlingar som fanns ingivna på ansökans ingivningsdag enligt 8 c eller 8 d § patentlagen.

Med grundhandling avses i fråga om en internationell patentansökan som fullföljs enligt 31 § patentlagen den kopia av beskrivningen, ritningarna och patentkravet eller patentkraven på svenska eller engelska som har getts in enligt samma paragraf, om ansökan är skriven på svenska eller engelska. Om det krävs översättning för att fullfölja ansökan, avses med grundhandling i stället den översättning av beskrivningen, ritningarna och patentkravet eller patentkraven som har getts in enligt samma paragraf med de ändringar i översättningen som kan ha gjorts inom den frist som gäller enligt 58 §.

Om sökanden har samtyckt till att ansökan tas upp till avgörande innan den frist som anges i 58 § har löpt ut, avses med grundhandling beskrivningen, ritningarna och patentkravet eller patentkraven som de fanns ingivna vid den tidpunkt då beslut fattades om avslag eller underrättelse enligt 19 §
första stycket patentlagen. Förordning (2014:435).Delning och utbrytning22 §   Om flera uppfinningar är beskrivna i grundhandlingarna, kan sökanden dela ansökningen i flera ansökningar. Därvid skall på sökandens begäran ny ansökan avseende uppfinning, som hämtats från den ursprungliga ansökningen (stamansökningen), anses gjord samtidigt med stamansökningen. Förordning (1996:225).23 §   Har i patentansökan genom tillägg till beskrivning eller patentkrav eller på annat sätt angivits en uppfinning, som icke framgår av grundhandlingarna, kan genom utbrytning ur den ursprungliga ansökningen (stamansökningen) gjord ny ansökan avseende denna uppfinning på sökandens begäran anses gjord vid den tidpunkt då den handling vari uppfinningen angivits inkom till Patentverket.

Utbrytning får ske endast under förutsättning att i den nya ansökningen skydd begärs endast för vad som framgick av stamansökningens handlingar sådana dessa förelåg i och med att den nya handlingen kommit in. Förordning (1993:1312).24 §   Vid delning eller utbrytning skall beskrivning med tillhörande ritning och patentkrav, som inges samtidigt med ansökningshandlingen i den nya ansökningen, anses såsom grundhandling.

Ny ansökan får anses uppkommen genom delning eller utbrytning endast om det av ansökningen när den inges framgår att den är avdelad eller utbruten ansökan. I avdelad eller utbruten ansökan skall den ursprungliga ansökningens anges.Ansökans allmänna tillgänglighet25 §   Om handlingarna i ett ärende som rör en patentansökan enligt 22 § andra eller tredje stycket patentlagen (1967:837)
blir allmänt tillgängliga innan patentet har meddelats, ska sammandraget offentliggöras så snart dess slutliga lydelse har fastställts. Patentverket får offentliggöra också andra delar av ansökan tillsammans med sammandraget.

En kungörelse enligt 22 § femte stycket patentlagen ska innehålla uppgifter om

   1. ansökans diarienummer och klass,

   2. ingivningsdag enligt 8 c eller 8 d § patentlagen,

   3. uppfinningens benämning, och

   4. sökandens och uppfinnares namn och adress.

Om prioritet har begärts, ska kungörelsen även innehålla uppgifter om

   1. var den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande har getts in,

   2. ingivningsdagen för den ansökan, och

   3. ansökans nummer.

Om ansökan omfattar en deposition av biologiskt material, ska detta anges i kungörelsen. Om sökanden med stöd av 22 §
åttonde stycket patentlagen har begärt att prov från deponerat material ska lämnas ut endast till en särskild sakkunnig, ska också detta anges i kungörelsen.

Om en översättning av beskrivningen och patentkravet eller patentkraven i en internationell patentansökan har ändrats inom den frist som gäller enligt 58 § men efter det att handlingarna i ärendet har blivit allmänt tillgängliga, ska en kungörelse utfärdas om detta. Förordning (2014:435).25 a §   En begäran enligt 22 § nionde stycket första meningen patentlagen (1967:837) om att få prov från en deposition ska utformas på det sätt som föreskrivs i regel 11 i tillämpningsföreskrifterna till Budapestöverenskommelsen.

Den som vill få ut ett prov ska gentemot patentsökanden eller patenthavaren förbinda sig att innan patentansökan har avgjorts slutligt eller patentet har upphört att gälla

   1. inte låta någon annan få tillgång till provet, och

   2. inte använda provet annat än i experimentsyfte.

Förbindelsen ska också omfatta biologiskt material som har härletts ur provet och som har behållit de egenskaper hos det deponerade materialet som är väsentliga för utövandet av uppfinningen.

Om patentsökanden eller patenthavaren uttryckligen avstår från förbindelsen, behöver någon sådan inte lämnas.

Förbindelsen ska fogas till begäran.

Förordning (2014:435).25 b §   En begäran enligt 22 § åttonde stycket patentlagen
(1967:837) om att prov ska lämnas ut endast till en särskild sakkunnig ska göras senast den dag då de tekniska förberedelserna för offentliggörande av patentansökan anses avslutade.

Patentverket upprättar en förteckning över de personer som har förklarat sig villiga att åta sig uppdrag som sådan sakkunnig och som är lämpliga för det. Beslut om vilka personer som ska tas upp på förteckningen över sakkunniga ska kungöras i den ordning som föreskrivs i 49 §.

Om prov får lämnas ut endast till en sådan sakkunnig, ska det i begäran om prov anges vem som ska anlitas som sakkunnig.

Till begäran ska fogas en skriftlig förbindelse från den sakkunnige gentemot patentsökanden motsvarande den förbindelse som avses i 25 a § andra och tredje styckena. Om begäran avser prov som ska lämnas ut enligt 22 § åttonde stycket andra meningen patentlagen, ska förbindelsen avse 20 år från den dag patentansökan lämnades in.

Som särskild sakkunnig får den anlitas som är upptagen på förteckningen eller som i det särskilda fallet har godtagits av patentsökanden. Förordning (2014:435).25 c §   De förbindelser som föreskrivs i 25 a och 25 b §§
hindrar inte att biologiskt material som härletts ur provet deponeras för en ny patentansökan, om materialet behöver deponeras för ansökan. En förbindelse om att inte använda provet eller material som härletts ur det annat än i experimentsyfte gäller inte för den som fått en tvångslicens att utnyttja uppfinningen. Förordning (2004:162).25 d §   Om Patentverket bifaller en framställning om prov  enligt 22 § sjunde eller åttonde stycket patentlagen 
(1967:837), ska verket utfärda ett bevis om detta.  Patentverket ska överlämna framställningen om prov och  beviset till den institution där depositionen finns. Verket  ska samtidigt skicka en kopia av framställningen och beviset  till patentsökanden eller patenthavaren.  Förordning (2017:159).Handläggning av patentansökan26 §   Vid prövning av förutsättningarna enligt 2 § patentlagen för meddelande av patent skall patentverket beakta allt, varom myndigheten får kännedom.

Patentverkets granskning skall ske på grundval av patentskrifter, utläggningsskrifter eller publicerade patentansökningar från Sverige, Danmark, Finland, Norge, Amerikas Förenta Stater, Frankrike, Förbundrepubliken Tyskland, Schweiz, Storbritannien, förutvarande Tyska riket och det europeiska patentverket eller utdrag ur dessa samt publicerade internationella patentansökningar eller utdrag ur dessa ävensom allmänt tillgängliga ansökningar om patent här i riket.

Därutöver kan granskningen grundas på annan tillgänglig litteratur, om så finnes befogat.

Patentverket meddelar närmare bestämmelser om granskningen. Sådana bestämmelser får, om särskilda förhållanden påkallar det, avvika från föreskrifterna i andra stycket.26 a §   Om beskrivning, patentkrav och sammandrag i en patentansökan är skrivna på engelska eller om det i patentansökan anges att patent ska meddelas på engelska, får Patentverket i den utsträckning det är lämpligt använda engelska vid handläggningen av patentärendet.

Förordning (2014:435).27 §   Om det behövs för utredning angående ansökan om patent, får patentverket anlita sakkunnig, som ej är anställd hos verket.28 §   Patentverket kan förelägga sökande att inkomma med modell, prov eller dylikt eller att låta utföra undersökning eller försök, om så behövs för bedömning av den patentsökta uppfinningen.29 §   Den som söker patent på en uppfinning, som han eller hon har sökt patent på vid en utländsk patentmyndighet, ska redovisa vad den myndigheten har upplyst honom eller henne i fråga om uppfinningens nyhet eller patenterbarhet i övrigt.

Patentverket får förelägga sökanden att ge in en bestyrkt avskrift av vad som på så sätt upplysts eller en försäkran om att något besked inte har lämnats i sådant avseende.

Förordning (2009:1155).29 a §   Patentverket får lämna ut uppgifter om granskningsresultat som gäller en inte offentliggjord patentansökan till en patentmyndighet utom riket, om en överenskommelse träffats om utbyte av granskningsresultat och den utländska myndigheten förbundit sig att inte göra uppgifterna tillgängliga för allmänheten.

Förordning (2015:522).29 b §   När Patentverket bedömer att patent kan meddelas, skall verket, innan underrättelse enligt 19 § första stycket patentlagen utfärdas, till sökanden översända handlingar som visar i vilken lydelse verket avser att meddela patentet. Patentverket kan i sådant fall med stöd av 15 § patentlagen förelägga sökanden att dels yttra sig i frågan, dels återsända handlingarna till verket inom viss tid.

Förordning (2015:522).30 §   Föreskrifter om frister och anstånd meddelas av Patentverket.

Anstånd med att meddela patent kan dock medges endast när det är fråga om att meddela patent innan ansökningen blivit allmänt tillgänglig enligt 22  § patentlagen. Patentets meddelande kan i sådant fall på sökandens begäran uppskjutas till dess ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt den bestämmelsen.

Förordning (1993:1312).Meddelande av patent31 §   Patentverket ska framställa en patentskrift som avses i 21 § patentlagen (1967:837). Framställningen ska påbörjas snarast möjligt efter det att sökanden har betalat meddelandeavgiften och, i förekommande fall, gett in en översättning enligt 19 § andra stycket samma lag. I patentskriften ska det anges

   1. vilken dag patentet har meddelats,

   2. patentets nummer (patentansökans diarienummer) samt patentets publiceringsnummer och klasser,

   3. patenthavarens namn och adress,

   4. om patenthavaren företräds av ombud, ombudets namn,

   5. uppfinnarens namn och adress,

   6. den dag ansökningshandlingarna blev allmänt tillgängliga enligt 22 § patentlagen,

   7. huruvida patentet grundas på en svensk patentansökan, en internationell patentansökan eller en omvandlad europeisk patentansökan,

   8. om patentet grundas på en svensk patentansökan, ansökans ingivningsdag enligt 8 c eller 8 d § patentlagen,

   9. om patentet grundas på en internationell patentansökan, den internationella ingivningsdagen, det internationella ansökningsnumret samt den dag då ansökan fullföljdes enligt 31 § patentlagen eller kom in enligt 38 § samma lag,

   10. om patentet grundas på en omvandlad europeisk patentansökan, den dag ansökan gavs in för handläggning enligt den europeiska patentkonventionen eller, i förekommande fall, den dag som har fastställts som ingivningsdag för den europeiska patentansökan, numret för den europeiska patentansökan samt den dag då ansökan kom in till Patentverket för omvandling,

   11. uppgifter om prioritet, var den prioritetsgrundande ansökan har getts in, dagen för den ansökan och ansökans nummer,

   12. uppfinningens benämning,

   13. om patentansökan har uppkommit genom delning eller utbrytning, stamansökans diarienummer,

   14. om patentansökan omfattar en deposition av biologiskt material, den institution där depositionen finns samt det nummer som institutionen har gett depositionen, och

   15. anförda publikationer.

Förordning (2014:435).32 §   En kungörelse enligt 20 § första stycket patentlagen om att patent meddelas skall innehålla de uppgifter som enligt 31 § skall tas in i patentskriften, med undantag för anförda publikationer.

Förordning (1993:1312).33 §   När en invändning enligt 24 § patentlagen (1967:837) görs skall det anges vad den grundas på. Patentverket får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i och handläggningen av invändningar. Förordning (2007:519).34 §   Företrädes invändare av ombud, skall fullmakt för ombudet inges.35 §   Patenthavaren ska få en kopia av samtliga skrivelser  från invändare. I övrigt tillämpas 25 § förvaltningslagen 
(2017:900). Förordning (2018:930).36 §   Om en skrivelse som har betydelse i ett patentärende kommer in innan patentet har meddelats, skall sökanden underrättas om detta. Patentverket skall, utom när det är fråga om bättre rätt till uppfinningen, göra avsändaren uppmärksam på möjligheten att göra invändning om patent meddelas. Förordning (1993:1312).Patentbegränsning m.m.36 a §   När en begäran görs hos Patentverket om att ett patent skall begränsas eller upphävas enligt 40 a § patentlagen
(1967:837), skall patenthavaren uppge om

   1. det pågår ett invändningsförfarande enligt artikel 99 i den europeiska patentkonventionen eller ett mål om ogiltighet enligt 52 § patentlagen som avser patentet,

   2. det har gjorts en begäran om begränsning eller upphävande av patentet enligt artikel 105 a i den europeiska patentkonventionen, eller

   3. patentet är utmätt, belagt med kvarstad, taget i anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist om överföring av patentet pågår vid en domstol.

Inträffar något som avses i första stycket 1-3 efter det att en begäran om begränsning eller upphävande har gjorts hos Patentverket men innan ärendet slutligt avgjorts, skall patenthavaren underrätta Patentverket om detta utan dröjsmål.

Förordning (2007:519).36 b §   Patentverket får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i och handläggningen av begäran om patentbegränsning eller upphävande av patent enligt 40 a § patentlagen
(1967:837). Förordning (2007:519).Utfärdande av närmare föreskrifter37 §   Pantentverket meddelar närmare föreskrifter om patentansökan och dess handläggning.

Patentregistret m. m.38 §   Patentregistret och det diarium som avses i 7 § förs med hjälp av automatiserad behandling. Registren ska hållas tillgängliga hos Patentverket. Förordning (2007:1120).38 a §   Patentregistret innehåller uppgift om

   1. patent som meddelats här i riket, och

   2. europeiskt patent som har verkan här i riket.

Förordning (2001:774).38 b §   De register som avses i 38 § ska ge offentlighet åt den information som ingår i registren.

I fråga om personuppgifter ska registren ha till ändamål att tillhandahålla uppgifter för

   1. affärsverksamhet, kreditgivning, försäkringsgivning eller annan allmän eller enskild verksamhet där den registrerade informationen utgör underlag för prövningar eller beslut,

   2. förvärv, upplåtelse eller avyttring av egendom som registreras eller av verksamhet som har anknytning till sådan egendom,

   3. aktualisering, komplettering eller kontroll av information som finns i kund- eller medlemsregister eller liknande register,

   4. fullgörande av ett åliggande som följer av ett för Sverige bindande internationellt åtagande, eller

   5. verksamhet för vilken staten eller en kommun ansvarar enligt lag eller annan författning och

      a) som avser verksamhet som har anknytning till egendom som registreras,

      b) som för att kunna utföras förutsätter tillgång till registrerad information, eller

      c) som avser fullgörande av underrättelseskyldighet.

Förordning (2007:1120).38 c §   Patentverket är personuppgiftsansvarigt för  behandlingen av personuppgifter i de register som avses i 
38 §. Förordning (2018:375).38 d §   Patentverket skall se till att det inte uppkommer något otillbörligt intrång i de registrerades personliga integritet eller några risker från säkerhetssynpunkt. För dessa syften får verket i enskilda fall ställa upp villkor för behandlingen av personuppgifter. Förordning (2001:774).38 e §   Patentverket får för de ändamål som anges i 38 b § medge direktåtkomst till de register som avses i 38 §.

Förordning (2007:1120).38 f §   Har upphävts genom förordning (2018:375).38 g §   Har upphävts genom förordning (2018:375).39 §   I patentregistret skall antecknas de uppgifter som anges i 31 § 1-14. Därutöver skall antecknas uppgifter om

   1. den dag då en invändning mot patentet har getts in,

   2. den dag då beslut har meddelats om patentets upprätthållande i ändrad lydelse eller om begränsning eller upphävande av patentet eller om avslag på en invändning, och

   3. den dag då panträtt har upplåtits i patentet och då ansökan gjorts om registrering samt panthavarens namn och adress.

Förordning (2007:519).40 §   Ett europeiskt patent ska föras in i registret när det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan, om sökanden har gett in översättningen och betalat avgiften enligt 82 § första stycket patentlagen
(1967:837). När ett europeiskt patent förs in i registret, ska det antecknas dagen då det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut, dagen då översättningen och avgiften enligt 82 § första stycket patentlagen har kommit in samt uppgifter motsvarande de som anges i 31 § och 39 § 3, om sådana uppgifter finns.

Om det europeiska patentverket har upphävt ett europeiskt patent eller beslutat att ett sådant patent ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, ska det antecknas i registret. Om patenthavaren i ett fall då patentet ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas har gett in översättning och betalat avgift som avses i 82 § andra stycket patentlagen, ska det antecknas.

Om det europeiska patentverket enligt artikel 112 a i den europeiska patentkonventionen har undanröjt ett beslut och det undanröjda beslutet avsåg ett europeiskt patent med verkan i Sverige, ska beslutet antecknas i registret.

Förordning (2014:435).41 §   En kungörelse om beslut angående en invändning enligt 25 §
fjärde stycket patentlagen skall innehålla uppgift om patentets nummer och klasser, uppfinningens benämning, patenthavarens namn samt den dag beslutet fattades. Förordning (1993:1312).42 §   När årsavgift inbetalats eller anstånd med erläggande av årsavgiften beviljats, antecknas det i registret.

Har patent förfallit enligt 51 § patentlagen, antecknas i registret den dag från vilken patentet upphört att gälla.

Har framställning gjorts enligt 72 § patentlagen om att årsavgift skall anses erlagd i rätt tid, antecknas detta ofördröjligen i registret. Även slutligt beslut i ärendet antecknas.43 §   Har någon till patentverket anmält, att han väckt talan om patents ogiltighet, om överförande av patent eller om tvångslicens, antecknas det i registret.

När avskrift av dom eller slutligt beslut sänts till patentverket enligt 70 § patentlagen, antecknas det i registret. När domen eller beslutet vunnit laga kraft göres sådan anteckning, att den huvudsakliga utgången i målet kan utläsas av registret.

Har patentverket förklarat patent upphört enligt 54 § patentlagen, antecknas det i registret.44 §   En anteckning om övergång eller licensupplåtelse av patent enligt 44 § patentlagen skall innehålla rättsinnehavarens namn och adress samt dagen för övergången eller upplåtelsen. På begäran skall beträffande licens antecknas om patenthavarens rätt att upplåta ytterligare licens begränsats. Om en fråga om anteckning av övergång eller licensupplåtelse inte omedelbart kan avgöras, skall det ändå anmärkas i registret att anteckning har begärts.

Har patent utmätts, belagts med kvarstad eller tagits i anspråk genom betalningssäkring, antecknas det efter anmälan i registret.

Registrering enligt 95 § patentlagen om panträtt i patent skall innehålla panthavarens namn och adress samt dagen för pantupplåtelsen, dagen för ansökan om registrering och dagen för beslut om registrering.

Anmälan om ändring rörande ombud antecknas i registret.

Har patentverket fått en sådan underrättelse om överföring av deposition som avses i 17 b § tredje stycket eller sådant kvitto på ny deposition som avses i 17 c § tredje stycket, skall anteckning om överföringen eller den nya depositionen göras i registret. Förordning (1991:1331).Avgifter45 §   I ärende om ansökan om patent skall, utöver årsavgifter enligt 46 §, avgifter betalas med de belopp som anges i avdelning A i bilagan till denna kungörelse. Förordning (1991:1331).46 §   Årsavgifter för patentansökningar och patent skall betalas med de belopp som anges i avdelning B i bilagan till denna kungörelse.

Förordning (1991:1331).47 §   I ärende om meddelat patent betalas avgifter med de belopp som anges i avdelning C i bilagan till denna kungörelse. Förordning
(1991:1331).47 a §   I ärenden om tilläggsskydd skall avgifter betalas med de belopp som anges i avdelning D i bilagan till denna kungörelse.

Förordning (2007:253).48 §   Avgift, som icke erlagts i rätt tid eller erlagts med otillräckligt belopp så att betalningen icke kan godtagas, skall återbetalas.Patentverkets kungörelser49 §   Kungörelser i patentärenden införes i en av patentverket utgiven publikation.Särskild talan50 §   En talan som avses i 52 § femte stycket patentlagen
(1967:837) förs av allmän åklagare, om inte regeringen för ett särskilt fall förordnar en annan myndighet.Mottagande myndighet för internationell patentansökan51 §   Patentverket är mottagande myndighet för internationell patentansökan från sökande som är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige eller driver rörelse i Sverige eller är juridisk person, som bildats enligt svensk lag. Sådan sökande får inge internationell patentansökan också till det europeiska patentverket.

Göres internationell patentansökan av flera och är någon av de sökande sådan fysisk eller juridisk person som avses i första stycket, gäller i fråga om ansökans ingivande vad där sägs.52 §   I sin egenskap av mottagande myndighet tar Patentverket emot, kontrollerar och vidarebefordrar internationella patentansökningar i enlighet med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna.

Sökanden skall till Patentverket i dess egenskap av mottagande myndighet betala

   1. sådan internationell ansökningsavgift som avses i regel 15.1 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen om patentsamarbete inom en månad från det att ansökan togs emot,

   2. sådan nyhetsgranskningsavgift som avses i regel 16.1 i nämnda föreskrifter inom en månad från det att ansökan togs emot,

   3. sådan vidarebefordringsavgift som avses i regel 14.1 i nämnda föreskrifter inom en månad från det att ansökan togs emot, och

   4. sådan avgift för återställande av prioritet som avses i regel 26bis.3.d i nämnda föreskrifter.

Om den avgift som avses i andra stycket trots anmodan inte har betalats inom föreskriven frist, får Patentverket förelägga sökanden att inom en månad från det att föreläggandet skickades till sökanden betala det felande beloppet samt, om det inte gäller en avgift enligt andra stycket 4, en förseningsavgift.

En avgift som har betalats på detta sätt skall anses vara betald i rätt tid.

Patentverket får meddela föreskrifter om storleken på de avgifter som avses i andra stycket 2-4 samt den förseningsavgift som avses i tredje stycket.

Förordning (2007:519).52 a §   Patentverket ser till att bevis om tidigare patentansökan hos verket, i enlighet med regel 17.1.b i tillämpningsföreskrifterna till konventionen om patentsamarbete, överförs till den internationella byrå som nämns i 17 b §. Förordning (2007:1120).53 §   En internationell patentansökan som ges in till Patentverket skall vara skriven på svenska, danska, finska, norska eller engelska. Ansökningshandlingen får vara skriven på engelska även om ansökan i övrigt är skriven på något annat språk.

Om ansökan är skriven på något annat språk än engelska skall sökanden till Patentverket ge in en översättning av ansökan till engelska i enlighet med regel 12.4.a i tillämpningsföreskrifterna till konventionen om patentsamarbete. Om en sådan översättning inte har getts in inom fjorton månader från den internationella ingivningsdagen eller ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande, får Patentverket förelägga sökanden att inom 16 månader från nämnda dag ge in översättningen och betala en förseningsavgift motsvarande 25 procent av den internationella ansökningsavgift som anges i 52 § andra stycket 1. Förordning (2007:519).54 §   Över internationella patentansökningar som ingivits till patentverket föres särskilt diarium. Diariet är ej tillgängligt för allmänheten.55 §   Har upphävts genom förordning (2007:1120).56 §   Patentverket ska i enlighet med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna vidarebefordra en mottagen internationell patentansökan till den internationella byrå som nämns i 17 b §, om inte något annat följer av lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar.

Förordning (2007:1120).

Fullföljd av internationell patentansökan m. m.57 §   Om en internationell patentansökan har gjorts på annat språk än svenska eller engelska, ska en översättning av ansökan ges in vid fullföljd enligt 31 § patentlagen
(1967:837) och vid sådan begäran om prövning som avses i 38 §
första stycket samma lag. I ett sådant fall gäller 3 § tredje stycket i tillämpliga delar. Patentverket får meddela bestämmelser om lättnad för sökanden i fråga om översättning i de fall då en internationell patentansökan endast till viss del fullföljs avseende Sverige. Förordning (2014:435).57 a §   Har sökanden beträffande en internationell patentansökan gjort vad som enligt 31 § patentlagen krävs för fullföljd av ansökningen men har patentverket då ännu inte fått någon underrättelse från internationella byrån om att ansökningen har kommit in dit, skall patentverket meddela internationella byrån detta. Förordning (1984:938).58 §   Den frist som avses i 34 § patentlagen (1967:837) är fyra månader från utgången av den frist för fullföljd av den internationella patentansökan som anges i 31 § första stycket patentlagen. Förordning (2007:519).58 a §   En sådan underrättelse som avses i 36 § första eller tredje stycket eller 37 § patentlagen skall avsändas till sökanden i rekommenderad försändelse.58 b §   Fristen för att framställa begäran om prövning enligt 38 § första stycket patentlagen är två månader från det den mottagande myndigheten eller internationella byrån avsände underrättelse till sökanden om ett sådant beslut som avses i nämnda stycke.

Visar sökanden att han har tagit emot en sådan underrättelse som avses i första stycket mer än sju dagar efter den dag då underrättelsen har dagtecknats, förlängs fristen med så många dagar utöver sju som har förflutit från dagtecknandet till dess sökanden tog emot underrättelsen.Diarium över europeiska patentansökningar59 §   Patentverket för ett särskilt diarium över sådana europeiska patentansökningar beträffande vilka översättningar som avses i 88 § patentlagen (1967:837) har kommit in till Patentverket. Diariet är tillgängligt för allmänheten.

I diariet antecknas för varje ansökan dess nummer vid det europeiska patentverket, sökandens namn och adress samt dagen då översättningen kom in liksom om översättningen har kungjorts. I övrigt antecknas den dag som har fastställts som ingivningsdag för ansökan, uppfinnarens namn och adress, uppfinningens benämning, sådana uppgifter som avses i 7 §
tredje stycket 4, 9 och 13 samt om ansökan är en europeisk avdelad ansökan.

Om det ges in en översättning som avses i 82 § första stycket patentlagen, ska detta antecknas i diariet liksom om översättningen har kungjorts. Förordning (2014:435).Översättning av europeiskt patent och europeisk patentansökan60 §   En översättning som avses i 82 § första stycket patentlagen (1967:837) ska åtföljas av en uppgift om patentansökans nummer, uppfinningens benämning samt sökandens namn och adress. En översättning som ska ges in enligt 82 §
andra stycket patentlagen ska åtföljas av en uppgift om patentets nummer samt patenthavarens namn och adress.

Om bestämmelserna i första stycket inte uppfylls, ska någon översättning inte anses ingiven. Förordning (2008:130).61 §   En översättning som avses i 88 § patentlagen (1967:837)
skall åtföljas av en uppgift om ansökans nummer samt sökandens namn och adress. Uppfylls inte detta, skall någon översättning inte anses ingiven. Förordning (2007:519).62 §   En kungörelse om översättning som avses i 82 § patentlagen
(1967:837) skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen, benämning på uppfinningen samt uppgift om när det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet, upprätthålla det i ändrad lydelse eller begränsa det.

En kungörelse om översättning som avses i 88 § patentlagen skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen, uppgift om vad sådan uppfinning som anges i de översatta patentkraven avser, uppgift om ansökans ingivningsdag samt, om prioritet yrkats, upplysning om det och om ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande.

Förordning (2007:519).63 §   Har upphävts genom förordning (2014:435).64 §   Avgiften för Patentverkets offentliggörande av en översättning enligt 82 § patentlagen (1967:837) ska betalas med samma belopp som gäller för meddelandeavgift enligt 19 §
andra stycket samma lag. Förordning (2014:435).Mottagande av europeisk patentansökan65 §   Om en europeisk patentansökan ges in till Patentverket, skall verket i enlighet med regel 35.2 och regel 35.3 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen ange inkomstdagen på ansökningshandlingarna, lämna sökanden bevis om mottagandet av handlingarna samt underrätta det europeiska patentverket.

Patentverket skall i enlighet med artikel 77 i den europeiska patentkonventionen och regel 37 i tillämpningsföreskrifterna till denna översända ansökan till det europeiska patentverket, om inte något annat följer av lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar. Förordning (2007:519).Omvandling av europeisk patentansökan66 §   Inkommer till patentverket europeisk patentansökan som översänts enligt artikel 136 i den europeiska patentkonvention, skall patentverket snarast underrätta sökanden härom.

Ansökningsavgift och översättning som avses i 93 § första stycket patentlagen skall vara patentverket tillhanda inom tre månader från det sökanden mottagit underrättelse enligt första stycket.

Ansökningsavgiften beräknas som för ansökan enligt 8 § patentlagen.Tilläggsskydd67 §   En ansökan om tilläggsskydd eller förlängd giltighetstid för ett tillläggsskydd som avses i 105 § patentlagen
(1967:837) ska vara skriven på svenska eller engelska.

Patentverket får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i och handläggningen av en ansökan i ärenden om tilläggsskydd enligt 105 § patentlagen. Förordning (2014:435).68 §   I patentregistret skall antecknas

   1. uppgifter som har kungjorts enligt artiklarna 9.2, 11 och 16 i rådets förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om införande av tilläggsskydd för läkemedel ,

   2. uppgifter som har kungjorts enligt artiklarna 9.2, 11 och 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel , och

   3. när årsavgift har betalats enligt 105 § andra stycket patentlagen. Förordning (1997:42).
Övergångsbestämmelser
76 § Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968.

Genom kungörelsen upphävs kungörelsen den 31 december 1895
(nr 105 s. 1) angående beskaffenheten av de handlingar, som i patentärenden inlämnas och kungörelsen den 18 november 1898
(nr 99 s. 12) om patentregistrets förande m. m.

Förordning (1993:1312).BilagaAvgiftslistaAvdelning A                                                     Kronor


Ansökningsavgift enligt 8 § femte stycket patentlagen för svensk patentansökan, bestående ava) anmälningsavgift                                               500
b) granskningsavgift                                            2 500
c) tilläggsavgift för varje patentkrav utöver tio                 150


Ansökningsavgift enligt 8 § femte stycket patentlagen för fullföljd av internationell patentansökan enligt 31 § första stycket patentlagen eller omprövning av sådan ansökan enligt 38 § andra stycket patentlagen, bestående ava) anmälningsavgift                                               500
b) granskningsavgift                                            2 500
c) tilläggsavgift för varje patentkrav utöver tio                 150


Särskild tilläggsavgift i fall då

   1. ansökan fullföljs enligt 31 § första stycket patentlagen och omfattar uppfinning som inte varit föremål för vare sig internationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande patenterbarhetsprövning samt varken 36 eller 37 § patentlagen är tillämplig, eller

   2. ansökan fullföljs enligt 31 § andra stycket patentlagen och omfattar uppfinning som inte varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning samt
varken 36 eller 37 § patentlagen är tillämplig                  3 000


Tilläggsavgift för ytterligare frist enligt 31 § tredje stycket
patenlagen                                                        500


Avgift till patentmyndigheten enligt 36 eller 37 § patentlagen  1 000

Återupptagningsavgift enligt 15 § tredje stycket
eller 19 § andra stycket patentlagen                    500


Meddelandeavgift enligt 19 § andra stycket patentlagen och avgift enligt 82 § samma lag:Grundavgift för offentliggörande                        2 500

 
- tilläggsavgift för varje patentkrav som har  tillkommit efter ansökans ingivningsdag, om  antalet krav därmed överstiger det antal som 
ansökningsavgift har betalats för            150 


Avgift för särskild kungörelse enligt 22 § femte
stycket patentlagen                                     500


Avgift för ändring av översättning som har getts
in enligt 60 §                                          900
Förklaringsavgift enligt 72 § patentlagen               1 000
Avgift enligt 88 § första stycket patentlagen           500
Registreringsavgift enligt 104 § patentlagen            500


Avdelning BÅrsavgifter för patentansökningar och patent ska betalas med  följande beloppÅr                      Kronor
1                   0    
2                   0    
3            1 400      
4            1 500    
5            1 700    
6            1 900    
7            2 100    
8            2 400    
9            2 700    
10            3 000    
11            3 400    
12            3 800    
13            4 200    
14            4 600    
15            5 000    
16            5 400    
17            5 800    
18            6 200    
19            6 600    
20            7 000    


En årsavgift, som enligt 41 § tredje stycket eller 42 §  tredje stycket patentlagen betalas senare än när den förföll  till betalning, ska höjas med 20 procent.Avdelning CI ärenden om meddelat patent utgår följande avgifter                                                        Kronor
Förklaringsavgift enligt 72 § patentlagen               1 000
Registreringsavgift enligt 104 § patentlagen              500


Ansökan om anteckningav ny eller ändrad innehavare                             500
av licens                                                 500
av adressändring                                          500


Ansökan om begränsning eller upphävande av patent
enligt 40 a § patentlagen                               8 500
Avdelning D                                             Kronor


Avgift för ansökan om tilläggsskydd enligt 105 § 
första stycket patentlagen                10 000


Avgift för ansökan om förlängd giltighetstid för  ett tilläggsskydd enligt 105 § första stycket 
patentlagen                        6 000


Årsavgifter för tilläggsskydd enligt 105 § andra 
stycket patentlagen, för varje påbörjat år        20 000

Förordning (2017:1058).
Övergångsbestämmelser

1978:151



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1978 utom såvitt avser 17 § andra, tredje och fjärde styckena. Nämnda bestämmelser skall träda i kraft den 1 oktober 1978.

   2. Skall patentansökan behandlas och avgöras enligt patentlagen i dess lydelse före den 1 juni 1978, gäller beträffande sådan ansökan kungörelsen i dess äldre lydelse.

   3. I fråga om annan före ikraftträdandet gjord patentansökan än sådan som avses under 2 skall gälla följande.

2, 9, 10 och 16 §§ skall tillämpas i sin äldre lydelse i stället för 2, 10, 11 och 17 §§ i deras nya lydelse.

Tryckningsavgift som uttages enligt 20 § patentlagen i dess lydelse före den 1 juni 1978 består av grundavgift och tilläggsavgift beräknade på samma sätt och efter samma belopp som den grundavgift för tryckning och den tilläggsavgift för tryckning som ingår i utläggningsavgiften enligt nya 45 §.

   4. Ansökan som har ingivits före ikraftträdandet, får utan hinder av 24 § andra stycket anses uppkommen genom delning eller utbrytning.

   5. I fråga om tilläggspatent som har meddelats enligt patentlagen i dess lydelse före den 1 juni 1978 fortsätter äldre bestämmelser att gälla.

   6. Skall beträffande patent tillämpas 51 § patentlagen i dess lydelse före den 1 juni 1978 gäller beträffande sådant patent 45, 51 och 52 §§ i deras äldre lydelse i stället för 42, 47 och 48 §§ i deras nya lydelse.

   7. Europeisk patentansökan som har omvandlats enligt punkt 5 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1978:149) om ändring i patentlagen, skall vid tillämpning av denna kungörelse anses lika med europeisk patentansökan som har omvandlats enligt 93 §
patenlagen. I fråga om avgift och översättning som föreskrivs i nämnda punkt äger 66 § andra stycket motsvarande tillämpning.1983:435



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1983.

   2. I fråga om en sådan patentansökan för vilken 8, 22 och 56 §§
patentlagen skall tillämpas i sin äldre lydelse gäller att 17 § andra, tredje och fjärde styckena skall tillämpas i sin äldre lydelse i stället för 17 a, 17 b, 17 c, 25 a, 25 b, 25 c, och 25 d §§. Utan hinder av vad nu har sagts skall dock 25 a, 25 c och 25 d tillämpas i stället för 17 §
fjärde stycket i dess äldre lydelse när det gäller framställning att med stöd av 22 § sjätte stycket patentlagen få prov från en sådan ersättningsdeposition som avses i punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1983:433) om ändring i patentlagen
(1967:837).

   3. En sådan ersättningsdeposition som avses i punkt 2 i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till lagen (1983:433) om ändring i patentlagen (1967:837) skall göras i form av en deposition enligt Budapestöverenskommelsen.

Har den kultur som skall ersättas upphört att vara livsduglig eller kan av annan orsak prov inte tillhandahållas från den, skall ersättningsdepositionen göras inom tre månader från den dag få deponenten fick vetskap om att prov inte längre kan tillhandahållas. I annat fall får ersättningsdepositionen göras när som helst. Deponenten skall, inom fyra månader från det att ersättningsdepositionen gjordes, till patentverket inge bevis om den samt en skriftlig försäkran till patentverket att ersättningsdepositionen utgörs av samma mikroorganism som den tidigare depositionen. Har en ersättningsdeposition gjorts i föreskriven ordning, skall det antecknas i patentregistret, om depositionen hör till ett patent.

   4. Med "avgiftsår" i 46 § skall förstås detsamma som med "patentår" i paragrafen i dess äldre lydelse när det är fråga om sådana patent för vilka bestämmelserna i patentlagen om årsavgifter för patent gäller i sin lydelse före den 1 oktober 1983.

1984:938

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1985 utom såvitt avser 46
§ första stycket. Nämnda bestämmelse skall träda i kraft den 1 februari 1985.

De nya beloppen i 46 § första stycket tillämpas även på årsavgifter för avgiftsår som börjar före ikraftträdandet, om avgiften förfaller till betalning efter denna tidpunkt. Har årsavgift erlagts i förskott enligt vad därom är föreskrivet innan förordningen utkom från trycket, skall tidigare avgiftsbelopp gälla.

1991:1331

Denna förordning träder i kraft den 15 november 1991.

De nya föreskrifterna i bilagan, avdelning B, tillämpas även på årsavgifter för avgiftsår som börjat löpa före ikraftträdandet, om avgiften förfaller till betalning efter denna tidpunkt. Om årsavgift har betalats i förskott, enligt vad som är föreskrivet, innan förordningen trädde i kraft, gäller dock äldre föreskrifter.1993:1312



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1994.

   2. I fråga om patentansökningar som har godkänts för utläggning före ikraftträdandet gäller 21--23, 25, 30--33, 36, 39 och 41 §§ i sin äldre lydelse.

2001:128

Denna förordning träder i kraft den 15 april 2001.

Föreskrifterna i avdelning B och D i bilagan gäller även årsavgift för avgiftsår som börjat löpa före ikraftträdandet om avgiften förfaller till betalning efter denna tidpunkt. Om årsavgiften har betalats i förskott gäller dock äldre föreskrifter.

2003:1071

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. I fråga om internationella patentansökningar för vilka internationell ingivningsdag fastställs till den 1 januari 2004 eller senare gäller 52 och 53 §§ i deras nya lydelse. I fråga om internationella patentansökningar som getts in före den 1 januari 2004 men för vilka internationell ingivningsdag fastställs till den 1 januari 2004 eller senare gäller 52 och 53 §§ i deras äldre lydelse.2006:1067



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 2006.

   2. I fråga om patentansökningar som har gjorts eller fullföljts hos patentverket före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

   3. Äldre bestämmelser gäller även för patentansökningar som före ikraftträdandet har givits in till patentverket i samband med prövning enligt 38 § andra stycket patentlagen (1967:837).2007:519



   1. Denna förordning träder i kraft den 13 december 2007 i fråga om 40, 62 och 65 §§, den 2 juli 2007 i fråga om bilagan till kungörelsen och i övrigt den 1 juli 2007.

   2. De nya bestämmelserna skall, om inte annat följer av punkten 3, tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.

   3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet gäller 5 och 7 §§, 21 § första stycket, 25 § andra stycket och 31 § första stycket 8 i äldre lydelse.2008:130



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2008.

   2. De nya bestämmelserna ska tillämpas på europeiska patent beträffande vilka kungörelse om att patentet meddelats publicerats i den europeiska patenttidningen efter ikraftträdandet.2009:1155



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

   2. Föreskrifterna i avdelning B i bilagan gäller även årsavgift för avgiftsår som börjat löpa före ikraftträdandet om avgiften förfaller till betalning efter denna tidpunkt. Om årsavgiften har betalats i förskott gäller dock äldre föreskrifter.

2011:449

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2011. Äldre bestämmelser tillämpas för patentansökningar som inkommit före ikraftträdandet.2012:620



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 december 2012.

   2. Äldre föreskrifter gäller för årsavgifter som betalas före den 1 december 2012.2014:435



   1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2014.

   2. I fråga om en svensk patentansökan som har gjorts, en internationell patentansökan som har fullföljts och en europeisk patentansökan som har begärts omvandlad före ikraftträdandet gäller 2, 3, 5, 7, 17, 17 a, 17 c, 21, 25-25 b, 31, 50, 57 och 67 §§ i sina äldre lydelser. 26 a § ska inte tillämpas i fråga om sådana ansökningar.

   3. I fråga om en europeisk patentansökan för vilken det europeiska patentverket har fastställt en ingivningsdag som ligger före ikraftträdandet gäller 40, 59 och 64 §§ och bilagan till kungörelsen i sina äldre lydelser samt den upphävda 63 §. Detsamma gäller i fråga om ett europeiskt patent för vilket det europeiska patentverket före ikraftträdandet har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan.2017:1058



   1. Denna förordning träder i kraft den 14 februari 2018. 

   2. Äldre föreskrifter gäller för årsavgifter som betalas före  den 14 februari 2018."
"1 kap. Grundläggande bestämmelser
Företagsnamn och andra näringskännetecken1 §   Företagsnamn är den benämning under vilken en  näringsidkare driver sin verksamhet. Om en del av  verksamheten drivs under en särskild benämning, utgör denna  ett särskilt företagsnamn. Det som sägs om företagsnamn i  denna lag gäller även för ett särskilt företagsnamn.

Annat kännetecken som en näringsidkare använder för sin  verksamhet vid sidan av ett företagsnamn kallas sekundärt  kännetecken.

Den gemensamma benämningen för företagsnamn och sekundära  kännetecken är näringskännetecken.Förvärv av ensamrätt Ensamrätt genom registrering eller inarbetning2 §   En näringsidkare förvärvar ensamrätt till ett  företagsnamn genom registrering eller inarbetning. Ensamrätt  till ett sekundärt kännetecken förvärvas genom inarbetning.

Ett företagsnamn registreras enligt bestämmelserna i denna  lag och vad som föreskrivs i annan författning om  registrering av visst slags företagsnamn. Ensamrätten till  ett registrerat företagsnamn gäller inom det område som  registreringen omfattar.

Ett näringskännetecken ska anses inarbetat om det här i  landet inom en betydande del av den krets till vilken det  riktar sig (omsättningskretsen) är känt som beteckning för  den verksamhet som bedrivs under kännetecknet. Om  näringskännetecknet är inarbetat endast inom en del av  landet, gäller ensamrätten endast inom det området. Ensamrätt till varukännetecken och personnamn som  näringskännetecken3 §   Den som innehar ett varumärke eller ett annat  varukännetecken har ensamrätt till kännetecknet som  näringskännetecken. Om varukännetecknet är skyddat endast  inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det  området.

Den som använder sitt personnamn som näringskännetecken har  ensamrätt till kännetecknet som näringskännetecken, om namnet  har särskiljningsförmåga för den verksamhet som det används  för. Om namnet används endast inom en del av landet, gäller  ensamrätten endast inom det området.Ensamrättens innebörd4 §   Ensamrätten till ett näringskännetecken enligt 2 och 3 
§§ innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes  tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken som  är

   1. identiskt med näringskännetecknet och används för  verksamhet av samma slag,

   2. identiskt med eller liknar näringskännetecknet och används  för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en  risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen  av tecknet leder till uppfattningen att det finns ett samband  mellan den som använder tecknet och innehavaren av  näringskännetecknet, eller

   3. identiskt med eller liknar ett näringskännetecken som här  i landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen,  om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel  av eller är till skada för näringskännetecknets  särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen  avser verksamhet av samma, liknande eller annat slag.

Ensamrätten till ett registrerat företagsnamn hindrar inte  att någon annan i näringsverksamhet använder ett tecken som  avses i första stycket inom det område där företagsnamnet är  skyddat, om det visas att innehavaren av företagsnamnet inte  kan lida skada av detta.Begränsning av ensamrätten5 §   Ensamrätten till ett näringskännetecken ger inte något  självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar  särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett näringskännetecken hindrar inte att  någon annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i  näringsverksamhet använder

   1. sitt personnamn eller sin adress,

   2. uppgifter om verksamhetens art eller uppgifter om en i  verksamheten utbjuden varas eller tjänsts art, kvalitet,  kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung  eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är  framställd eller tjänsten är utförd, eller

   3. ett allmänt använt ortsnamn.Kolliderande rättigheter6 §   Gör flera anspråk på ensamrätt till näringskännetecken  som är identiska eller liknar varandra på det sätt som anges  i 4 §, ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt  anspråk, om inte något annat följer av 7 §.7 §   Rätten till ett inarbetat näringskännetecken ska gälla  vid sidan av en äldre rätt till ett näringskännetecken som är  identiskt eller likartat på det sätt som anges i 4 §, om  innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid har  vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre  kännetecknet. I dessa fall hindrar inte rätten till det yngre  näringskännetecknet användningen av det äldre.

På yrkande av någon av parterna får en domstol i de fall som  avses i första stycket om det är skäligt besluta att ett av  kännetecknen, eller båda, endast får användas på ett särskilt  sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av  ortsangivelse eller innehavarens namn.
2 kap. Registrering av företagsnamn
Allmänna registreringsvillkor1 §   Ett företagsnamn får registreras endast om det kan  särskilja innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömningen av om ett företagsnamn har  särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till den tid och  omfattning som företagsnamnet har använts. Om företagsnamnet  består enbart av en allmän benämning på verksamhetens art  eller på en i verksamheten utbjuden vara eller tjänst eller  om företagsnamnet utgörs enbart av ett allmänt använt  ortsnamn eller liknande, ska företagsnamnet i och för sig  inte anses ha särskiljningsförmåga. Om en sådan beteckning  som aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller  förkortning av en sådan beteckning ingår i företagsnamnet,  ska det vid bedömningen bortses från denna beteckning.Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna  intressen 2 §   Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

   1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda  seder eller allmän ordning,

   2. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller  internationell beteckning som enligt lag eller annan  författning inte får användas obehörigen som företagsnamn,  eller något som lätt kan förväxlas med en sådan beteckning,

   3. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt  lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den  internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen  som företagsnamn, eller något som kan förväxlas med ett sådant  kännetecken,

   4. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre  växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller  närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad  enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten,  eller

   5. i annat fall är ägnat att vilseleda allmänheten.

Ett företagsnamn får inte heller registreras om ansökan om  registrering gjordes i ond tro. Lag (2021:562).Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter 3 §   Ett företagsnamn får inte registreras om företagsnamnet

   1. är identiskt med ett äldre näringskännetecken för  verksamhet av samma slag,

   2. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken  för verksamhet av samma eller liknande slag, om det finns en  risk för förväxling, inbegripet risken för att användningen av  företagsnamnet leder till uppfattningen att det finns ett  samband mellan den som använder företagsnamnet och innehavaren  av näringskännetecknet, eller

   3. är identiskt med eller liknar ett äldre näringskännetecken  som är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och  användningen av företagsnamnet utan skälig anledning skulle  dra otillbörlig fördel av eller vara till skada för  näringskännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende,  oavsett om användningen avser verksamhet av samma, liknande  eller annat slag. Lag (2021:562).4 §   De hinder för registrering av ett företagsnamn som  anges i 3 § 1-3 gäller på motsvarande sätt i fråga om 

   1. ett varumärke som är registrerat enligt 2 kap.  varumärkeslagen (2010:1877) eller en internationell  varumärkesregistrering som gäller i Sverige,

   2. ett varumärke som är registrerat enligt Europaparlamentets  och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om  EU-varumärken eller en internationell varumärkesregistrering  som gäller i Europeiska unionen, och

   3. ett inarbetat varukännetecken.5 §   Om det företagsnamn som en ansökan om registrering  avser ska gälla i hela landet och det finns en äldre  rättighet som utgörs av ett inarbetat näringskännetecken  eller av ett sådant personnamn eller inarbetat  varukännetecken som är skyddat enligt 1 kap. 3 §, finns det  hinder mot registrering enligt 3 och 4 §§ endast om skyddet  för den äldre rättigheten gäller inom en väsentlig del av  landet.6 §   Ett företagsnamn får inte registreras om det  innehåller eller består av

   1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans  efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt  kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen  av företagsnamnet skulle medföra en nackdel för bäraren av  namnet och om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan  länge avliden, 

   2. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett  litterärt eller konstnärligt verk, eller

   3. något som är ägnat att uppfattas som benämning på en  stiftelse, ideell förening eller liknande sammanslutning.7 §   Bestämmelserna i 3, 4 och 6 §§ utgör inte hinder mot  registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger  registreringen.Registrering på flera språk8 §   Ett företagsnamn får registreras på två eller flera  språk, under förutsättning att språkversionerna stämmer  överens till sitt innehåll. Det som sägs om företagsnamn i  denna lag ska gälla för var och en av språkversionerna.Registreringens giltighet9 §   Registreringen gäller från den dag då ansökan om  registrering kom in till registreringsmyndigheten.
3 kap. Hävning av registrering
Grunder för hävningAllmänna grunder1 §   En registrering av ett företagsnamn får hävas om

   1. företagsnamnet har registrerats i strid mot denna lag  eller mot annan författning,

   2. registreringen fortfarande strider mot lagen, 

   3. rätten till företagsnamnet ändå inte får bestå enligt 1  kap. 7 §, och

   4. annat inte följer av 2 § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om

   1. innehavaren har upphört att vara näringsidkare,

   2. företagsnamnet har förlorat sin särskiljningsförmåga,

   3. företagsnamnet har kommit att strida mot lag eller annan  författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller 

   4. företagsnamnet har blivit vilseledande.

Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av  bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan  särskiljningsförmåga beaktas som företagsnamnet har förvärvat  genom användning före ansökan om hävning. 2 §   Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett  företagsnamn grundas på att ett äldre registrerat  företagsnamn enligt 2 kap. 3 § utgör hinder och det vid  tidpunkten för ansökan om hävning hade gått mer än fem år  sedan frågan om registrering av det äldre företagsnamnet blev  slutligt avgjord gäller följande. Registreringen av det yngre  företagsnamnet får hävas endast om det äldre företagsnamnet,  inom de fem senaste åren före ansökan om hävning, har tagits  i verkligt bruk på det sätt som avses i 3 § för den  verksamhet som ligger till grund för yrkandet.

Om det vid ansökan om registrering av det yngre  företagsnamnet hade gått mer än fem år sedan frågan om  registrering av det äldre företagsnamnet blev slutligt  avgjord, ska det äldre företagsnamnet dessutom ha tagits i  verkligt bruk inom de fem senaste åren före ansökan om  registrering av det yngre företagsnamnet.

Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den  utsträckning som anges i första och andra styckena, får  registreringen av det yngre företagsnamnet ändå hävas om det  finns giltiga skäl till att det äldre företagsnamnet inte har  använts i den utsträckningen.Underlåten användning 3 §   En registrering av ett företagsnamn får hävas om  innehavaren inte har gjort verkligt bruk av företagsnamnet i  Sverige för den verksamhet som det har registrerats för inom  fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har  avgjorts eller inom en period av fem år i följd.  Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten  användning om det finns giltiga skäl till att företagsnamnet  inte har använts.

Med sådan användning som avses i första stycket likställs att  företagsnamnet används

   1. i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser  endast detaljer som inte förändrar företagsnamnets  särskiljningsförmåga, och

   2. av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om företagsnamnet har använts  under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet  av ansökan om hävning av registreringen. Användning som  påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och  inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska  dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja  eller återuppta användningen vidtogs efter det att  innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde  komma att göras.Tillvägagångssätt4 §   Den som vill inleda ett förfarande för att häva en  registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om  hävning av registreringen hos berörd registreringsmyndighet  enligt 5-19 §§ (administrativ hävning). 

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 §  andra stycket eller 3 § eller 2 kap. 1 eller 2 § får också  inledas av en myndighet. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 
7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet  som får göra detta.Administrativ hävningAnsökans innehåll5 §   En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

   1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 
33 kap. 1 § rättegångsbalken,

   2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som  yrkandet avser, och

   3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till  grund för yrkandet om hävning.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.Brister i ansökan6 §   Om ansökan är så bristfällig att den inte kan läggas  till grund för handläggning av ärendet, ska  registreringsmyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa  bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte  har betalat ansökningsavgiften.

Om sökanden inte följer föreläggandet, ska ansökan avvisas.  Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än  hävning av en registrering eller om det finns något annat  hinder mot att den tas upp till prövning. Avskrivning vid återkallelse7 §   Om sökanden återkallar ansökan, ska ärendet skrivas  av.Ogrundad ansökan8 §   Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan  behandlas som om innehavaren har bestridit den. I så fall ska 
12 § tillämpas.Föreläggande för innehavaren att yttra sig9 §   Tar registreringsmyndigheten upp ansökan till  prövning, ska myndigheten förelägga innehavaren av  registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att  ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

   1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan  bestrids, skälen för bestridandet, och

   2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 §  första-tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning  uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att  avgöras även om innehavaren inte svarar. 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.Delgivning av föreläggandet10 §   Föreläggandet enligt 9 § ska delges innehavaren.  Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken  gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till  föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad  som framgår av föreläggandet.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 §  rättegångsbalken tillämpas.11 §   Har registreringsmyndigheten inte kunnat delge  föreläggandet, ska myndigheten pröva om försöken till  delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att  själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det  arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på  delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska  lyckas samt omständigheterna i övrigt. Om sökanden inte antar  erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Om sökanden ska se till att delgivning sker, ska 32 kap. 2 §  rättegångsbalken tillämpas.Överlämnande till domstol12 §   Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan, ska  registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Vill  sökanden vidhålla sitt yrkande, kan han eller hon begära att  ärendet ska överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till  registreringsmyndigheten inom en månad från den dag då  underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin  begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som  åberopas och vad som ska styrkas med varje bevis. Sökanden  ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra handlingar  som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska  registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. Om  sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet  skrivas av.13 §   En underrättelse om att innehavaren har bestridit  ansökan enligt 12 § första stycket ska innehålla en  upplysning om

   1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

   2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in,

   3. vad en sådan begäran ska innehålla, och

   4. det som i övrigt anges i 12 §.Hävning av registreringen14 §   Har innehavaren inte bestridit ansökan i rätt tid,  ska registreringsmyndigheten häva registreringen i enlighet  med ansökan. Återvinning15 §   Innehavaren av en registrering som hävts enligt 14 §  får ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in  till registreringsmyndigheten inom en månad från dagen för  beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska  registreringsmyndigheten överlämna ärendet till domstolen. I  annat fall ska myndigheten avvisa ansökan.Underrättelser16 §   En underrättelse om hävning ska sändas till sökanden  och innehavaren.

Om en ansökan om hävning avvisas, ska  registreringsmyndigheten underrätta sökanden om detta. Om en  ansökan om återvinning avvisas, ska myndigheten underrätta  innehavaren om detta. Meddelar myndigheten något annat beslut  som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och  innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart  onödigt. Rättskraft17 §   Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har  ett beslut om hävning enligt 14 § rättskraft i enlighet med  vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har fått laga  kraft.Den fortsatta handläggningen i domstolen18 §   Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska  talan anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in  till registreringsmyndigheten. De handlingar som sökanden har  gett in ska anses som en stämningsansökan. Stämning ska anses  utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.19 §   Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska  käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall  ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om  ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften. 

Om ett mål där registreringsmyndigheten har beslutat om  hävning avvisas av domstolen på grund av att tilläggsavgiften  inte har betalats, ska domstolen samtidigt undanröja  myndighetens beslut. Överklagande20 §   Ett beslut enligt 14 § om administrativ hävning av en  registrering av ett företagsnamn får inte överklagas.  Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till domstol eller  avskrivning enligt 12 § tredje stycket. Andra beslut i  ärenden om administrativ hävning får överklagas till Patent-  och marknadsdomstolen inom tre veckor från dagen för  beslutet. Beslut under handläggningen av ett sådant ärende  får inte överklagas särskilt.Bemyndigande21 §   Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i  ärenden om administrativ hävning av en registrering enligt  denna lag.Avregistrering efter hävning22 §   Om registreringen av ett företagsnamn har hävts av  registreringsmyndigheten enligt 14 § eller av domstolen, ska  registreringsmyndigheten avregistrera företagsnamnet när  avgörandet har fått laga kraft. Beslutet om avregistrering  ska kungöras.

I samband med att en registrering av ett företagsnamn hävs,  får registreringsmyndigheten eller domstolen besluta att  företagsnamnet ska få stå kvar i registret under en viss tid,  om det skäligen behövs för att innehavaren ska kunna anta ett  nytt företagsnamn och ansöka om dess registrering.Verkan av en hävning23 §   Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med  stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig  ha haft någon verkan.

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket  eller 3 §, ska registreringen anses ha förlorat sin verkan  från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får  domstolen eller, vid administrativ hävning,  registreringsmyndigheten bestämma att registreringen i  stället ska anses ha förlorat sin verkan den dag då det  förhållande som utgör grund för hävningen uppkom.
4 kap. Överlåtelse och förbud mot utmätning
1 §   Ett företagsnamn får överlåtas endast i samband med en  överlåtelse av den näringsverksamhet där det används.

En överlåtelse av näringsverksamheten omfattar även  företagsnamnet, om inte något annat har avtalats. Detta  gäller dock inte om företagsnamnet innehåller överlåtarens  eller, vid överlåtelse av ett handelsbolags verksamhet, en  bolagsmans efternamn.

Om det i ett dödsbo ingår ett företagsnamn som innehåller den  avlidnes efternamn, får en boutredningsman inte överlåta  företagsnamnet utan samtycke av dödsbodelägarna.2 §   Ett företagsnamn får inte utmätas. Försätts  innehavaren i konkurs, ingår dock rätten till företagsnamnet  i konkursboet, om inte företagsnamnet innehåller gäldenärens  eller, vid ett handelsbolags konkurs, en bolagsmans  efternamn. Ett företagsnamn som inte ingår i ett konkursbo  får likväl användas under den tid verksamheten fortsätter för  boets räkning.
5 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.
Straffansvar1 §   Den som gör intrång i rätten till ett näringskännetecken 
(företagsnamnsintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av  grov oaktsamhet, för företagsnamnsbrott till böter eller  fängelse i högst två år.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt företagsnamnsbrott till fängelse i lägst sex månader  och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska  det särskilt beaktas om gärningen

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får inte  dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till företagsnamnsbrott eller  grovt företagsnamnsbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.  brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om åtal är motiverat  från allmän synpunkt. Lag (2020:546).Förverkande2 §   Den egendom som ett brott enligt 1 § gäller ska  förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I  stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.  Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det  inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har  tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett  sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet  utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 §  får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga  brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma  gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel  vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om  förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en  straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess  värde förklaras förverkat.Vitesförbud3 §   På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång  får domstolen vid vite förbjuda den som gör eller medverkar  till intrånget att fortsätta med det.

Domstolen får meddela vitesförbud för tiden till dess att  målet slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats,  om

   1. käranden visar sannolika skäl för att det förekommer  företagsnamnsintrång eller medverkan till intrång, och 

   2. det skäligen kan befaras att svaranden, genom att  fortsätta intrånget eller medverkan till det, förringar  värdet av ensamrätten till näringskännetecknet.

Innan ett förbud enligt andra stycket meddelas ska svaranden  ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle  medföra risk för skada.

Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.4 §   Ett förbud enligt 3 § andra stycket får meddelas  endast om käranden ställer säkerhet hos domstolen för den  skada som kan tillfogas svaranden. Om käranden inte kan  ställa säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från  detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska tillämpas i  fråga om vilken säkerhet som ska ställas. Säkerheten ska  prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden. 5 §   Om ett förbud har meddelats enligt 3 § andra stycket,  ska domstolen när målet avgörs pröva om förbudet fortfarande  ska bestå. 

I fråga om överklagande av beslut enligt 3 § andra stycket  och 4 § och i fråga om handläggningen i högre domstol  tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av  beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.6 §   En talan om utdömande av vite förs av den som har  ansökt om förbudet.Skadestånd7 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör  företagsnamnsintrång ska betala skälig ersättning för  utnyttjandet av näringskännetecknet samt ersättning för den  ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på  ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn  särskilt tas till

   1. utebliven vinst,

   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

   3. skada på näringskännetecknets anseende,

   4. ideell skada, och

   5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör företagsnamnsintrång  ska betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet  i den utsträckning det är skäligt.Begränsning av straffansvar, skadeståndsskyldighet och  möjlighet till förverkande8 §   Om ett företagsnamnsintrång avser ett företagsnamn som  är skyddat enbart på grund av registrering, 

   1. ska det inte dömas till ansvar enligt 1 § för det intrång  som har gjorts före registreringsdagen,

   2. får förverkande enligt 2 § inte avse det intrång som har  gjorts före registreringsdagen, och 

   3. ska ersättning enligt 7 § betalas för det intrång som har  skett före registreringsdagen endast om intrånget har gjorts  uppsåtligen.Preskription av rätten till skadestånd9 §   Rätten till ersättning för skada preskriberas om talan  inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten  till ersättning med anledning av intrång i ett företagsnamn  som är skyddat enbart på grund av registrering preskriberas  dock inte i något fall tidigare än ett år från  registreringsdagen.Åtgärder med egendom och hjälpmedel10 §   På yrkande av den som har lidit företagsnamnsintrång  får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom  som det olovligen förekommer näringskännetecken på ska  återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att  någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i  fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att  användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om  det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts.  I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i  brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.11 §   Ett beslut om åtgärd enligt 10 § första stycket får  inte innebära att den som har lidit företagsnamnsintrång ska  betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärderna ska bekostas av svaranden om det inte finns  särskilda skäl mot detta.

Ett beslut enligt 10 § ska inte meddelas, om förverkande  eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas  enligt 2 § eller enligt brottsbalken.Spridning av information om dom12 §   I ett mål om företagsnamnsintrång får domstolen på  yrkande av käranden besluta att den som har gjort eller  medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för  att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller  förberedelse till intrång.
6 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning
InformationsföreläggandeGrundläggande bestämmelser1 §   Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har  gjort ett företagsnamnsintrång, får domstolen vid vite  besluta att någon eller några av dem som anges i andra  stycket ska ge sökanden information om ursprung och  distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget  gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får  meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Det får  meddelas bara om informationen kan antas underlätta  utredningen av ett intrång som avser varorna eller  tjänsterna.

Ett informationsföreläggande får riktas mot den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som  intrånget gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget  gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk  kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts  vid intrånget, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig  i tillverkningen eller distributionen av en vara eller  tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och  distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer,  leverantörer och andra som har innehaft varorna eller  tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och  detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,  mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts  för varorna eller tjänsterna.

Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.2 §   Ett informationsföreläggande får meddelas endast om  skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte  uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller  någon till honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 
§ rättegångsbalken har begått en brottslig gärning.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.Handläggningen av frågor om informationsföreläggande3 §   Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska de  bestämmelser om rättegång som gäller för det målet tillämpas.  Ett beslut om informationsföreläggande får överklagas  särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  föreläggandet.Rätt till ersättning 4 §   Den som på grund av 1 § andra stycket 2-5 har  förelagts att enligt första stycket samma paragraf lämna  information, har rätt till skälig ersättning för kostnader  och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har  framställt yrkandet om informationsföreläggande.Underrättelseskyldighet i vissa fall5 §    /Upphör att gälla U:2022-06-03/ 
Den som tillhandahåller en elektronisk  kommunikationstjänst och som till följd av ett  informationsföreläggande har lämnat ut information som avses  i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,  ska sända en skriftlig underrättelse om detta till den som  uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast tre  månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för  underrättelsen ersätts enligt 4 §. 5 §    /Träder i kraft I:2022-06-03/ 
Den som tillhandahåller en elektronisk  kommunikationstjänst och som till följd av ett  informationsföreläggande har lämnat ut information som avses i 
9 kap. 31 § lagen (2022:482) om elektronisk kommunikation, ska  sända en skriftlig underrättelse om detta till den som  uppgifterna gäller tidigast efter en månad och senast tre  månader från det att informationen lämnades ut. Kostnaden för  underrättelsen ersätts enligt 4 §. Lag (2022:509).IntrångsundersökningGrundläggande bestämmelser6 §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller  medverkat till ett företagsnamnsintrång, får domstolen för  att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en  undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål  eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning  om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får  meddelas på yrkande av den som har lidit intrånget. Om en  rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas  skriftligen.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller  förberedelse till intrång.7 §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast  om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.Handläggningen av frågor om intrångsundersökning8 §   Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska  motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock  omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat  har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att  föremål eller handlingar som har betydelse för utredningen om  intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång.Ställande av säkerhet9 §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast  om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som  kan tillfogas motparten. Om sökanden inte kan ställa  säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från  detta.

Bestämmelserna i 2 kap. 25 § utsökningsbalken ska  tillämpas i fråga om vilken säkerhet som ska ställas.  Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts  av motparten.Beslut om intrångsundersökning10 §   Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla  uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen ska ha,

   2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter,  och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor  för verkställandet.Överklagande av beslut11 §   I fråga om överklagande av domstolens beslut om  intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre  domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om  överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning12 §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart.  Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad  från beslutet, upphör det att gälla.13 §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av  Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har  beslutat och med tillämpning av 1- 3 kap., 17 kap. 1-5 §§ och 
18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas  om verkställigheten endast om beslutet om  intrångsundersökning har tillkommit efter det att motparten  hörts. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film-  och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka  efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra  utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig  handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.Juridiskt biträde och rätt att närvara vid  intrångsundersökningen14 §   När ett beslut om intrångsundersökning ska  verkställas, har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt  biträde. Verkställigheten får inte påbörjas innan biträdet  har inställt sig. Detta gäller dock inte om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte  uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten vid behov  anlita en sakkunnig som biträde.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för  sökanden är närvarande vid undersökningen för att kunna lämna  upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se  till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än  som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om  förhållanden som kommer fram.Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning15 §   Om sökanden inte inom en månad från det att  verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat  sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som  vidtagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen  omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt.  Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs  sedan verkställighet genomförts.Hantering av material från intrångsundersökningen16 §   Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och  film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och  utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet  ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.
7 kap. Övriga bestämmelser
Behörig domstol1 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål  och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt  lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols  behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning  än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om  informationsföreläggande eller intrångsundersökning.Underrättelse om dom2 §   Domstolen ska underrätta registreringsmyndigheten om  en dom som gäller

   1. hävning av en registrering av ett företagsnamn, eller

   2. intrång i ett registrerat företagsnamn.

Domstolen ska även underrätta registreringsmyndigheten om en  dom i ett mål där det förts en fastställelsetalan avseende  ett registrerat företagsnamn.Invändning om ogiltighet3 §   Om det förs en talan om intrång i ett registrerat  företagsnamn och den som talan förs mot gör gällande att  registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas  endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får  förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig  att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan  om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i  ett brottmål och i ett fall som avses i 4 §.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som  gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat  företagsnamn görs gällande att registreringen är ogiltig.Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser  intrång4 §   Om det förs en talan om intrång i ett registrerat  företagsnamn och det vid tidpunkten för talans väckande hade  gått mer än fem år sedan frågan om registrering av  företagsnamnet blev slutligt avgjord gäller följande. Talan  får bifallas endast om företagsnamnet, inom de fem senaste  åren före talans väckande, har tagits i verkligt bruk på det  sätt som avses i 3 kap. 3 § för den verksamhet som ligger  till grund för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom  användning av ett yngre registrerat företagsnamn och det vid  ansökan om registrering av det yngre företagsnamnet hade gått  mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre  företagsnamnet blev slutligt avgjord, ska det äldre  företagsnamnet dessutom ha tagits i verkligt bruk inom de fem  senaste åren före ansökan om registrering av det yngre  företagsnamnet. 

Om det äldre företagsnamnet inte har använts i den  utsträckning som anges i första och andra styckena, får talan  ändå bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har  använts i den utsträckningen.

Första-tredje styckena ska också tillämpas när det förs en  fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång  i ett registrerat företagsnamn.Hinder mot att döma till ansvar m.m.5 §   Om en registrering av ett företagsnamn har hävts med  stöd av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma  till ansvar enligt 5 kap. 1 § eller besluta om ersättning  eller annan åtgärd enligt 5 eller 6 kap. Om en registrering  har hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket eller 3 §, får  domstolen inte döma till ansvar enligt 5 kap. 1 §.Behandling av personuppgifter6 §   Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 5 kap. 1 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras. Firmateckning7 §   Firmateckning görs genom ett tydligt angivande av det  fullständiga företagsnamnet och underskrift med namn av  firmatecknare. Vid firmateckning för en sådan del av  verksamheten som drivs under ett särskilt företagsnamn, ska  även företagsnamnet för hela verksamheten anges.

Under likvidation eller konkurs ska firmateckning göras med  ett tillägg som anger det ändrade förhållandet.

I fråga om firmateckning gäller i övrigt vad som är särskilt  föreskrivet i andra författningar.Företagsnamn som fastställs i särskild ordning8 §   En myndighet eller en annan inrättning eller  sammanslutning för vilken regeringen har fastställt ett  företagsnamn har ensamrätt till detta som om företagsnamnet  hade blivit registrerat enligt denna lag.
Övergångsbestämmelser

2018:1653



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

   2. Genom lagen upphävs firmalagen (1974:156).

   3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande 

      a) för åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har  förvärvats före ikraftträdandet, och

      b) i fråga om bestämmelserna om behörig domstol och  handläggning i domstol, för mål och ärenden som har inletts i  allmän domstol före den 1 september 2016.

   4. Den nya lagen tillämpas även på näringskännetecken som har  inarbetats, firmor som har registrerats och ansökningar om  registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om inte  annat följer av 3. 

   5. Nationella och internationella varumärken som genom  registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre  föreskrifter ska anses utgöra sådana varumärken som avses i 
2 kap. 4 § 1.

   6. Sveriges riksbank och Svenska Skeppshypotekskassan samt  annan inrättning eller sammanslutning som har fått ensamrätt  till sin firma enligt 27 § firmalagen ska fortfarande ha  ensamrätt till firman som om denna hade blivit registrerad  som ett företagsnamn enligt denna lag.2021:562



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på företagsnamn som  har registrerats och ansökningar om registreringar som har  gjorts före ikraftträdandet."
"Lagens innehåll1 §   Lagen innehåller bestämmelser om skadestånd,  vitesförbud och straff vid obehöriga angrepp på  företagshemligheter.

Lagen genomför delvis Europaparlamentets och rådets direktiv 
2016/943/EU av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd  know-how och företagsinformation (företagshemligheter)  olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs.Vad som avses med företagshemlighet2 §   Med företagshemlighet avses i denna lag information 

   1. om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares  rörelse eller i en forskningsinstitutions verksamhet, 

   2. som varken som helhet eller i den form dess beståndsdelar  ordnats och satts samman är allmänt känd hos eller  lättillgänglig för den som normalt har tillgång till  information av det aktuella slaget, 

   3. som innehavaren har vidtagit rimliga åtgärder för att  hemlighålla, och 

   4. vars röjande är ägnat att medföra skada i  konkurrenshänseende för innehavaren. 

Erfarenheter och färdigheter som en arbetstagare har fått vid  normal yrkesutövning är inte en företagshemlighet. Inte  heller är information om något som utgör ett brott eller  annat allvarligt missförhållande en företagshemlighet.Andra uttryck i lagen3 §   Med angrepp på en företagshemlighet avses att någon  utan innehavarens samtycke 

   1. bereder sig tillgång till, tillägnar sig eller på något  annat sätt anskaffar företagshemligheten, 

   2. utnyttjar företagshemligheten, eller 

   3. röjer företagshemligheten. 

Med utnyttjande av en företagshemlighet ska även avses att  någon tillverkar varor vars formgivning, egenskaper,  funktion, tillverkning eller marknadsföring gynnas avsevärt  av en angripen företagshemlighet. Detsamma gäller då någon  bjuder ut sådana varor till försäljning, för ut dem på  marknaden eller importerar, exporterar eller lagrar sådana  varor för dessa ändamål.Lagen gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter4 §   Lagen gäller endast obehöriga angrepp på  företagshemligheter. 

Som ett obehörigt angrepp anses aldrig att någon angriper en  företagshemlighet för att offentliggöra eller inför en  myndighet eller ett annat behörigt organ avslöja något som 

   1. skäligen kan misstänkas utgöra brott med fängelse i  straffskalan, eller 

   2. kan anses utgöra något annat missförhållande och  offentliggörandet eller avslöjandet sker till skydd för  allmänintresset.Skadeståndsansvar5 §   Den som gör sig skyldig till brott enligt 26 eller 
27 § ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet  eller genom att företagshemligheten utnyttjas eller röjs.6 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en  företagshemlighet hos en näringsidkare eller en  forskningsinstitution som han eller hon i förtroende har fått  del av i samband med en affärsförbindelse med näringsidkaren  eller forskningsinstitutionen, ska ersätta den skada som  uppkommer genom förfarandet.7 §   En arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet  angriper en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han eller  hon fått del av i sin anställning under sådana förhållanden  att han eller hon insåg eller borde ha insett att den inte  fick avslöjas ska ersätta den skada som uppkommer genom  förfarandet.

Om ett utnyttjande eller röjande har ägt rum sedan  anställningen upphört gäller ansvaret enligt första stycket  endast om det finns synnerliga skäl.8 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar  eller röjer en företagshemlighet, som han eller hon i  egenskap av part eller partsrepresentant har fått del av på  grund av en domstols beslut, ska ersätta den skada som  uppkommer genom förfarandet.

Om parten eller partsrepresentanten i sin tur låter någon  annan få del av företagshemligheten i anledning av målet  eller ärendet, och den personen uppsåtligen eller av  oaktsamhet utnyttjar eller röjer företagshemligheten, ska den  andra personen ersätta den skada som uppkommer genom  förfarandet.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer  en företagshemlighet som han eller hon har fått del av vid en  domstolsförhandling som har hållits inom stängda dörrar ska  ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.9 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet angriper en  företagshem-lighet som, enligt vad han eller hon inser eller  bör inse, i ett tidigare led har angripits av någon annan,  ska ersätta den skada som uppkommer genom förfarandet.10 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet annars  anskaffar en före-tagshemlighet ska ersätta den skada som  uppkommer genom förfarandet eller genom att han eller hon  därefter uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller  röjer företagshemligheten. 

Första stycket gäller inte om innehavaren av  företagshemligheten är en juridisk person och den som har  utfört angreppet är styrelseledamot eller revisor i den  juridiska personen och angreppet har utförts vid fullgörandet  av uppdraget.Skadeståndets storlek11 §   När storleken på skadeståndet enligt 5-10 §§ bestäms  ska hänsyn tas även till intresset hos innehavaren av  företagshemligheten av att den inte obehörigen angrips och  till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk  betydelse. 

Om det är skäligt kan skadeståndet sättas ned eller helt  falla bort.Vitesförbud12 §   Rätten får vid vite förbjuda den som har angripit en  företagshemlighet att fortsätta angripa företagshemligheten. 

Rätten får besluta om ett vitesförbud också mot den som har  handlat på ett sätt som medför att ett angrepp på en  företagshemlighet är nära förestående. 

Ett vitesförbud får hävas på talan av den som förbudet  gäller, om ändamålet med förbudet har förlorat sin  betydelse.13 §   Rätten får vid vite förbjuda den som har angripit en  företagshemlig-het, och därigenom orsakat att informationen  inte längre är företagshemlig enligt 2 §, att för viss tid  utnyttja informationen.Interimistiska vitesförbud14 §   Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för  att en företagshemlighet har angripits och det skäligen kan  befaras att motparten genom att fortsätta angreppet förringar  värdet av företagshemligheten, får rätten besluta om ett  vitesförbud enligt 12 § för tiden fram till dess att målet  slutligt har avgjorts eller något annat har beslutats. Rätten  får under motsvarande förutsättningar besluta om förbud även  då ett angrepp på en företagshemlighet är nära förestående. 

Avser angreppet utnyttjande av en företagshemlighet får  rätten avslå en begäran om förbud mot utnyttjande av  företagshemligheten, eller upphäva ett beslut om ett sådant  förbud som har meddelats med stöd av första stycket, om 

   1. motparten ställer säkerhet för den ersättning som han  eller hon kan bli skyldig att betala till innehavaren, och 

   2. utnyttjandet inte medför att hemligheten röjs.15 §   Om sökanden visar att det finns sannolika skäl för  att motparten har angripit en företagshemlighet och därigenom  orsakat att informationen inte längre är företagshemlig  enligt 2 §, får rätten besluta om ett vitesförbud enligt 13 §  för tiden fram till dess att målet slutligt har avgjorts  eller något annat har beslutats.16 §   I frågor som avses i 14 och 15 §§ ska rätten tillämpa 
15 kap. 5-8 §§ rättegångsbalken, om inte något annat  föreskrivs i denna lag.

I fråga om överklagande av beslut enligt 14 och 15 §§ och i  fråga om handläggningen i högre rätt gäller rättegångsbalkens  bestämmelser om överklagande av beslut enligt 15 kap.  rättegångsbalken.Andra åtgärder som rätten får vidta vid ett angrepp på en  företagshemlighet17 §   Om någon har angripit en företagshemlighet får rätten  efter vad som är skäligt besluta att en handling eller ett  föremål som den som har utfört angreppet har i sin besittning  och som innefattar hemligheten, ska överlämnas till  innehavaren av företagshemligheten. Rätten får besluta att  överlämnandet ska ske mot lösen, om det finns skäl för det. 

Om handlingen eller föremålet inte kan överlämnas utan  olägenhet, får rätten efter vad som är skäligt besluta att  handlingen eller föremålet ska återkallas från marknaden,  förstöras, ändras eller utsättas för någon annan åtgärd som  är ägnad att förebygga missbruk. Ett sådant beslut får fattas  även om handlingen eller föremålet inte finns i angriparens  besittning. 

Rätten får besluta om åtgärder enligt första och andra  styckena även mot den som har handlat på ett sätt som medför  att ett angrepp på en företagshemlighet är nära  förestående.18 §   I fråga om varor vars formgivning, egenskaper,  funktion, tillverkning och marknadsföring gynnas avsevärt av  en angripen företagshemlighet, får rätten besluta om åtgärder  enligt 17 § även om varorna inte innefattar  företagshemligheten.19 §   En åtgärd enligt 17 § ska bekostas av angriparen, om  det inte finns särskilda skäl mot det.20 §   Ett beslut enligt 17 § ska inte meddelas om ett  förverkande eller någon annan åtgärd som är ägnad att  förebygga missbruk ska beslutas enligt 36 kap.  brottsbalken.

Utnyttjande av en företagshemlighet mot  ekonomisk ersättning21 §   På yrkande av den som har angripit  företagshemligheten får rätten, i stället för att besluta om  ett förbud mot utnyttjande av en företagshemlighet enligt 
12 § eller åtgärder enligt 17 §, ge tillstånd för honom eller  henne att mot skälig ersättning till innehavaren utnyttja  företagshemligheten. 

Ett beslut om tillstånd får meddelas endast om 

   1. företagshemligheten i ett tidigare led har angripits av  någon annan, 

   2. den som begär tillståndet vid tiden då han eller hon  påbörjade angreppet inte kände till, och inte borde ha känt  till, att företagshemligheten tidigare angripits, 

   3. ett förbud enligt 12 § eller en åtgärd enligt 17 § skulle  innebära en oproportionerligt stor skada för den som begär  tillståndet, och 

   4. ett utnyttjande inte medför att företagshemligheten röjs. 

Ersättningen får inte överstiga summan av de avgifter,  royaltyer eller liknande ersättningar som skulle ha betalats  om den som begärt tillståndet hade inhämtat innehavarens  medgivande till att utnyttja företagshemligheten.Frågor om talan i domstol22 §   En talan enligt 12-15, 17 och 18 §§ förs av  innehavaren av företagshemligheten. 

En talan enligt 12-15, 17 och 18 §§ får föras även i samband  med åtal för brott som avses i 26 och 27 §§.23 §   En talan om utdömande av vite förs vid den domstol  som i första instans har beslutat om vitesförbudet. Talan  förs av den som har ansökt om förbudet. I samband med en  sådan talan får talan föras om ett nytt vitesförbud.Preskription och preklusion24 §   En talan om skadestånd enligt denna lag får endast  avse skada som har uppkommit under de fem senaste åren innan  talan väcktes. För skada som har uppkommit dessförinnan är  rätten till skadestånd förlorad (preskription). 

En talan om förbud eller andra åtgärder enligt denna lag ska  väckas inom fem år från det att innehavaren fått kännedom  eller borde ha fått kännedom om det angrepp eller nära  förestående angrepp på en företagshemlighet som talan grundas  på. Om talan inte väcks inom denna tid, är rätten att föra  talan förlorad (preklusion).Spridning av information om dom25 §   På yrkande av innehavaren får rätten i ett mål om  angrepp på en företagshemlighet besluta att den som har  angripit företagshemligheten ska bekosta lämpliga åtgärder  för att sprida information om domen i målet, om det är  skäligt. Rätten ska vid skälighetsbedömningen beakta vad  informationsspridningen kan medföra för en enskild persons  integritet och anseende.

Rätten får under motsvarande förutsättningar besluta om  informationsspridning också i ett mål om ett nära förestående  angrepp på en företagshemlighet.Straff26 §   Den som uppsåtligen och olovligen bereder sig  tillgång till en företagshemlighet ska dömas för  företagsspioneri till böter eller fängelse i högst två år  eller, om brottet är grovt, till fängelse i lägst sex månader  och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska  det särskilt beaktas om gärningen har varit av särskilt  farlig art, avsett betydande värde eller inneburit  synnerligen kännbar skada. 

För försök eller förberedelse till företagsspioneri ska det  dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om  gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.27 §   Den som uppsåtligen anskaffar en företagshemlighet  med vetskap om att den som tillhandahåller hemligheten eller  någon före honom eller henne i sin tur har berett sig  tillgång till denna genom en gärning som avses i 26 §, ska  dömas för olovlig befattning med företagshemlighet till böter  eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,  till fängelse i högst fyra år.

Det ska inte dömas till ansvar enligt denna paragraf om  gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken.28 §   Den som har brutit mot en tystnadsplikt som följer av  denna lag får inte på grund av den överträdelsen göras  ansvarig enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. 

Den som har brutit mot ett vitesförbud enligt denna lag får  inte dömas till straff för en gärning som omfattas av  förbudet.
Övergångsbestämmelser

2018:558



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

   2. Genom lagen upphävs lagen (1990:409) om skydd för  företagshemligheter. 

   3. Den upphävda lagen gäller fortfarande för angrepp på en  företagshemlighet som har utförts före ikraftträdandet. I  fråga om straffansvar finns särskilda bestämmelser i lagen 
(1964:163) om införande av brottsbalken."
"1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens tillämpningsområde1 §   Denna lag gäller kollektiv rättighetsförvaltning och  kollektiva förvaltningsorganisationer.2 §   Om en kollektiv förvaltningsorganisation uppdrar åt en  annan juridisk person som ägs eller kontrolleras av  organisationen att fullgöra en uppgift som regleras i denna  lag, gäller det som skulle ha gällt för den uppgiften, om den  hade utförts av den kollektiva förvaltningsorganisationen,  för den andra juridiska personen. 

Bestämmelserna i 9 kap. 1 § och 10 kap. 1, 2 och 4 §§ och 5 § 
1-4, 6 och 7 gäller också för oberoende  förvaltningsorganisationer.3 §   Om en organisation som inte är en kollektiv  förvaltningsorganisation ingår avtal som anges i 42 a § lagen 
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga  verk eller kräver in ersättning enligt 26 m, 26 p eller 
45 b § eller 47 § tredje stycket samma lag, ska det som gäller  för en kollektiv förvaltningsorganisation enligt 5 kap. 5 §  första stycket 1-4 och andra stycket 1 och 2 och 9 § första  stycket, 7-9 kap. och 10 kap. 1-4 §§ denna lag gälla för den  verksamheten.Definitioner4 §   I denna lag avses med 

   1. rättigheter: ensamrätt eller rätt till ersättning enligt  lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och  konstnärliga verk eller motsvarande lagstiftning i ett annat  land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet 
(EES-land),

   2. kollektiv rättighetsförvaltning: förvaltning av  rättigheter för mer än en rättighetshavares räkning till  deras gemensamma nytta,

   3. kollektiv förvaltningsorganisation: en juridisk person  vars enda eller huvudsakliga syfte är att bedriva kollektiv  rättighetsförvaltning och som 

      a) ägs eller kontrolleras av sina medlemmar, eller

      b) drivs utan vinstsyfte,

   4. oberoende förvaltningsorganisation: en juridisk person  vars enda eller huvudsakliga syfte är att bedriva kollektiv  rättighetsförvaltning och som

      a) inte ägs eller kontrolleras av rättighetshavare, och

      b) drivs i vinstsyfte,

   5. rättighetshavare: den som innehar rättigheter eller som  har rätt till en del av rättighetsintäkterna, utan att vara  en kollektiv förvaltningsorganisation eller en sådan medlem  som företräder rättighetshavare,

   6. medlem: en rättighetshavare, eller en juridisk person som  företräder rättighetshavare, som uppfyller villkoren för att  bli medlem och har antagits som medlem i en kollektiv  förvaltningsorganisation,

   7. användare: den som utan att handla som konsument bedriver  verksamhet som kräver tillstånd från rättighetshavare eller  som ger rättighetshavare rätt till ersättning,

   8. stadga: stadgar, bolagsordning eller annan motsvarande  handling som gäller en kollektiv förvaltningsorganisation,

   9. stämma: föreningsstämma, bolagsstämma eller annat sådant  organ där medlemmarna deltar och utövar sin rösträtt,

   10. rättighetsintäkter: inkomster från rättigheter som en  kollektiv förvaltningsorganisation har inkasserat för  rättighetshavarnas räkning, 

   11. förvaltningsavgift: de avdrag en kollektiv  förvaltningsorganisation gör från rättighetsintäkter, eller  från inkomster från investeringar av sådana intäkter, för att  täcka kostnaderna för förvaltningen av rättigheterna,

   12. gränsöverskridande licens: en licens som omfattar fler än  ett EES-land, och

   13. näträttigheter till musikaliska verk: de rättigheter att  framställa exemplar av musikaliska verk med eller utan text  eller att överföra sådana verk till allmänheten som behövs  för att tillhandahålla en nättjänst.Lagens innehåll5 §   I lagen finns bestämmelser om

   - allmänna principer för kollektiv rättighetsförvaltning (2  kap.),

   - rättighetshavarnas rättigheter (3 kap.),

   - medlemskap (4 kap.),

   - stämma (5 kap.), 

   - styrning och intern kontroll (6 kap.),

   - förvaltning av rättighetsintäkter (7 kap.),

   - förvaltning med stöd av representationsavtal (8 kap.),

   - förhållandet till användare (9 kap.),

   - insyn och rapportering (10 kap.),

   - gränsöverskridande licensiering av musik (11 kap.), och

   - tillsyn m.m. (12 kap.).
2 kap. Allmänna principer för kollektiv  rättighetsförvaltning
1 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska bedriva  verksamheten i de företrädda rättighetshavarnas intresse.  Organisationen får inte ålägga rättighetshavarna andra  skyldigheter än som krävs för att skydda deras intressen  eller för att förvalta deras rättigheter effektivt.2 §   I en kollektiv förvaltningsorganisation ska det finnas   lämpliga och effektiva förfaranden för att säkerställa att  medlemmarna kan delta i organisationens beslutsfattande.  Bestämmelser om detta ska tas in i stadgan. Det som följer av  lag behöver dock inte anges. 

Olika kategorier av medlemmar ska vara representerade i  beslutsfattandet i skälig utsträckning.
3 kap. Rättighetshavarnas rättigheter
Rätt till representation1 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska på en  rättighetshavares begäran åta sig att, för de EES-länder  begäran avser, förvalta de rättigheter, kategorier av  rättigheter eller typer av verk och andra skyddade  prestationer som rättighetshavaren begär att organisationen  ska förvalta, om inte organisationen har godtagbara skäl att  vägra förvaltningsuppdraget.Rätt att ge tillstånd till viss användning2 §   En rättighetshavare som har lämnat ett  förvaltningsuppdrag till en kollektiv  förvaltningsorganisation får själv ge tillstånd till  användning beträffande de rättigheter, kategorier av  rättigheter eller typer av verk och andra skyddade  prestationer som uppdraget omfattar. Tillstånd får dock inte  ges för användning som sker i förvärvssyfte.Rätt att begränsa eller säga upp uppdragsavtalet3 §   En rättighetshavare som har lämnat ett  förvaltningsuppdrag till en kollektiv  förvaltningsorganisation får när som helst begränsa uppdraget  i de avseenden som anges i 1 §, om inte organisationen har  godtagbara skäl att vägra det. Rättighetshavaren får också  när som helst säga upp uppdragsavtalet. 

I uppdragsavtalet får det bestämmas att en begränsning eller  en uppsägning får verkan

   1. först efter en uppsägningstid, som ska vara skälig och  inte längre än sex månader, eller 

   2. vid räkenskapsårets utgång. 

Om det inte har avtalats någon tid för när en begränsning  eller en uppsägning får verkan, får begränsningen eller  uppsägningen verkan omedelbart.Rättighetshavarens medgivande till förvaltningen4 §   En kollektiv förvaltningsorganisation som åtar sig ett  förvaltningsuppdrag ska inhämta rättighetshavarens  uttryckliga medgivande till förvaltningen av varje rättighet,  kategori av rättigheter eller typ av verk och annan skyddad  prestation som förvaltningen omfattar. Medgivandet ska  dokumenteras.Information till rättighetshavarna5 §   Innan en kollektiv förvaltningsorganisation åtar sig ett  förvaltningsuppdrag, ska den på lämpligt sätt informera  rättighetshavaren om den rätt som följer av 1-3 §§ och om  villkoren för att utöva den rätt som följer av 2 §.  Organisationen ska också informera om de avdrag som kommer  att göras från rättighetsintäkter eller från inkomster från  investeringar av sådana intäkter. 

Information om den rätt som följer av 1-3 §§ och om villkoren  för att utöva den rätt som följer av 2 § ska också anges i  organisationens stadga eller medlemskapsvillkor.
4 kap. Medlemskap
Villkor för att bli medlem1 §   Den som uppfyller villkoren för att bli medlem i en  kollektiv förvaltningsorganisation ska beviljas medlemskap.  Om en ansökan om medlemskap inte beviljas, ska organisationen  ange skälen för det.2 §   Villkoren för att bli medlem i en kollektiv  förvaltningsorganisation ska vara sakliga, tydliga och  icke-diskriminerande. De ska anges i organisationens stadga  eller medlemskapsvillkor och hållas allmänt tillgängliga.Elektronisk kommunikation3 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska se till att  medlemmar och rättighetshavare kan kommunicera med  organisationen på elektronisk väg.Medlemsregister4 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska föra register  över sina medlemmar. Medlemsregistret ska innehålla uppgift  om varje medlems namn och postadress. 

Medlemsregistret får användas för att organisationen ska  kunna uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag.

Denna paragraf gäller inte om den kollektiva  förvaltningsorganisationen enligt annan lag är skyldig att  föra register som innehåller de uppgifter som anges i första  stycket. 
5 kap. Stämma
Grundläggande bestämmelser1 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha en stämma.2 §   I den utsträckning en fråga inte regleras i detta kapitel  gäller det som föreskrivs om stämman i annan lag.3 §   Stämman i en kollektiv förvaltningsorganisation ska  sammankallas minst en gång om året.Stämmobeslut4 §   Stämman ska besluta om 

   1. ändringar av stadgan,

   2. ändringar i medlemskapsvillkoren,

   3. utseende och entledigande av ledamöter i styrelsen eller  motsvarande ledningsorgan och, i förekommande fall,  tillsynsorganet, och

   4. ersättning och andra förmåner för var och en av  ledamöterna.5 §   Stämman ska, utöver det som anges i 4 §, besluta om 

   1. allmänna principer för fördelning av ersättning till  rättighetshavare,

   2. allmänna principer för avdrag från rättighetsintäkter och  från inkomster från investeringar av sådana intäkter,

   3. allmänna principer för användning av medel som inte kan  fördelas, 

   4. användning av medel som inte kan fördelas, och

   5. godkännande av den årliga insynsrapporten och utseende och  entledigande av den revisor som ska granska denna. 

I förekommande fall ska stämman också besluta om 

   1. en allmän investeringsstrategi för rättighetsintäkter och  för inkomster från investeringar av sådana intäkter,

   2. en riskhanteringsstrategi,

   3. godkännande av förvärv, försäljning och inteckning av fast  egendom,

   4. godkännande av fusioner och allianser, bildande av  dotterföretag samt förvärv av företag, aktier eller  rättigheter i företag, och

   5. godkännande av att lån tas upp eller lämnas eller att  säkerhet ställs för lån.Delegation6 §   Stämman får besluta att det organ som avses i 6 kap. 
3 § ska besluta i frågor som anges i 5 § andra stycket 2-5.

Första stycket gäller inte beslut om godkännande av en  fusionsplan enligt aktiebolagslagen (2005:551) eller lagen 
(2018:672) om ekonomiska föreningar eller om lån som avses i 
16 kap. 7 § aktiebolagslagen. Lag (2018:736).Deltagande och rösträtt7 §   En medlem har rätt att delta och rösta vid stämman. Det  ska på begäran vara möjligt att delta och rösta på  elektronisk väg.  

Rätten att delta och rösta får begränsas med hänsyn till  medlemskapets varaktighet. Rätten får också begränsas med  hänsyn till belopp som mottagits av eller ska betalas ut till  en medlem. En begränsning ska vara skälig och får inte strida  mot annan lag.

En begränsning ska anges i stadgan eller  medlemskapsvillkoren.Ombud8 §   En medlem har rätt att delta och rösta vid stämman genom  ombud. Medlemmen får anlita valfritt ombud. Den som tillhör  en annan kategori av medlemmar eller av annat skäl har andra  intressen i organisationen än medlemmen får dock inte anlitas  som ombud. Rätten att välja ombud får vidare begränsas i  stadgan. En sådan begränsning får dock inte utformas så att  den hindrar medlemmarna från att delta i beslutsfattandet på  ett lämpligt och effektivt sätt. Den får inte heller strida  mot annan lag.

Ombudet ska ha en skriftlig fullmakt. Den ska vara  undertecknad av medlemmen och avse en viss stämma. Fullmakten  får undertecknas med en sådan avancerad elektronisk  underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och  rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om  elektronisk identifiering och betrodda tjänster för  elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om  upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga  lydelsen. Lag (2017:242).Fullmäktige9 §   Medlemmarnas beslutanderätt får utövas av fullmäktige, om  det inte strider mot annan lag. 

Fullmäktige väljs av medlemmarna. Det som gäller för stämma  enligt 2-6 §§ ska gälla för fullmäktigemötet. 

En fullmäktig får inte väljas för längre tid än fyra år eller  den kortare tid som följer av annan lag.
6 kap. Styrning och intern kontroll
Allmänna skyldigheter1 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska se till att  verksamheten leds på ett ansvarsfullt och lämpligt sätt samt  att lämpliga rutiner för förvaltning, redovisning och intern  kontroll tillämpas i verksamheten.Intressekonflikter2 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha lämpliga  rutiner för att säkerställa att rättighetshavarnas gemensamma  intressen inte skadas av intressekonflikter mellan  rättighetshavarna och  dem som leder verksamheten.

Det ska säkerställas att de som leder verksamheten varje år  för stämman redovisar

   1. de intressen som de har i organisationen,

   2. varje ersättning som de har tagit emot från organisationen  under föregående räkenskapsår,

   3. egna intressen som kan komma i konflikt med  organisationens intressen, och

   4. skyldigheter mot andra än organisationen som kan komma i  konflikt med skyldigheter mot organisationen.Övervakningsorgan3 §   I en kollektiv förvaltningsorganisation ska det finnas  ett organ som löpande övervakar hur de personer som leder  verksamheten uppfyller sina skyldigheter. Övervakningsorganet  ska också besluta i frågor som har delegerats enligt 5 kap. 
6 §. Övervakningsorganet ska sammanträda regelbundet och  varje år för stämman redovisa utfallet av övervakningen och  hur övervakningsorganets beslutanderätt utövats.  Övervakningsorganet får inte delta i den löpande  förvaltningen. 

Den som ingår i ledningen får inte vara ledamot i  övervakningsorganet. Ledamöterna i övervakningsorganet ska  redovisa de uppgifter som anges i 2 § andra stycket för  stämman. 

I en kollektiv förvaltningsorganisation som ska ha en  styrelse, ett förvaltningsorgan eller ett tillsynsorgan, ska  det som sägs i denna paragraf fullgöras av det organet och  gälla för dess ledamöter. Om uppgifterna fullgörs av en  styrelse eller ett förvaltningsorgan, ska organisationen ha  en verkställande direktör. 
7 kap. Förvaltning av rättighetsintäkter
Allmänna skyldigheter1 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska förvalta  rättighetsintäkter på ett omsorgsfullt sätt. 

Rättighetsintäkter och inkomster från investeringar av sådana  intäkter, som inte fördelas som ersättning till  rättighetshavarna, får endast användas i enlighet med det som  har beslutats enligt 5 kap. 5 §.Krav på särskild redovisning2 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska i sina  räkenskaper hålla medel som innehas för rättighetshavarnas  räkning åtskilda från egna tillgångar och inkomster. 

Medel som inte kan fördelas inom den tid som anges i 5 §  andra stycket på grund av att rättighetshavaren är okänd  eller inte går att finna, ska redovisas särskilt.Investeringar3 §   En kollektiv förvaltningsorganisation som investerar  rättighetsintäkter, eller inkomster från investeringar av  sådana intäkter, ska placera medlen på det sätt som bäst  gynnar rättighetshavarnas intressen.Avdrag4 §   De avdrag en kollektiv förvaltningsorganisation gör från  rättighetsintäkter, eller från inkomster från investeringar  av sådana intäkter, ska bestämmas på sakliga grunder.  Avdragen ska vara rimliga i förhållande till de tjänster  organisationen tillhandahåller rättighetshavarna. 

Avdrag för förvaltningsavgifter får inte överstiga  organisationens befogade och dokumenterade kostnader för  förvaltningen.

Om avdrag görs för att bekosta tjänster som tillhandahålls  för sociala eller kulturella ändamål eller i  utbildningssyfte, ska tjänsterna tillhandahållas  rättighetshavarna på rättvisa villkor.Fördelning5 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska fördela  ersättning till rättighetshavarna i enlighet med de allmänna  fördelningsprinciper som har beslutats enligt 5 kap. 5 §. 

Ersättningen ska betalas ut så snart som det är möjligt och,  om det inte finns godtagbara skäl för annat, senast nio  månader från utgången av det räkenskapsår då  rättighetsintäkterna inkasserades. 

Om ersättningen inte fördelas av den kollektiva  förvaltningsorganisationen utan genom en medlem i denna,  gäller det som sägs i andra stycket för medlemmen.Efterforskning av rättighetshavare6 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska vidta rimliga  åtgärder för att finna de rättighetshavare som är berättigade  till ersättning.

Om en rättighetshavare är okänd eller inte går att finna, ska  organisationen senast tre månader efter utgången av den tid  som anges i 5 § andra stycket göra den information som är av  betydelse för att kunna identifiera eller finna  rättighetshavaren, och som organisationen har tillgång till,  tillgänglig för 

   1. de rättighetshavare som organisationen företräder,

   2. de medlemmar som företräder rättighetshavare, och

   3. de kollektiva förvaltningsorganisationer med vilka  organisationen har ingått ett avtal som avses i 8 kap. 1 §. 

Om åtgärderna inte leder till något resultat, ska  organisationen senast ett år efter utgången av den tid som  anges i andra stycket göra den information som avses där  tillgänglig för allmänheten.Användning av medel som inte kan fördelas7 §   En kollektiv förvaltningsorganisation får använda medel  som inte kan fördelas på grund av att rättighetshavaren är  okänd eller inte går att finna, om

   1. organisationen har uppfyllt sina skyldigheter enligt 6 §, 

   2. tre år har gått sedan utgången av det räkenskapsår då  rättighetsintäkterna inkasserades, och

   3. användningen sker i enlighet med det som har beslutats  enligt 5 kap. 5 § första stycket 3 och 4.
8 kap. Förvaltning med stöd av representationsavtal
1 §   Om en kollektiv förvaltningsorganisation har ingått ett  avtal med en annan sådan organisation om att förvalta  rättigheter för de rättighetshavare som den andra  organisationen företräder, ska en sådan rättighetshavare vid  förvaltningen vara likställd med de rättighetshavare som  organisationen företräder.2 §   Vid förvaltning med stöd av ett avtal som avses i 1 § får  organisationen göra avdrag från rättighetsintäkter, eller  från inkomster från investeringar av sådana intäkter, endast  om avdraget avser förvaltningsavgifter eller om det  uttryckligen har godkänts av den andra organisationen.3 §   Vid förvaltning med stöd av ett avtal som avses i 1 § ska  organisationen så snart som det är möjligt och, om det inte  finns godtagbara skäl för annat, senast nio månader från  utgången av det räkenskapsår då rättighetsintäkterna  inkasserades betala ut ersättningen till den andra  organisationen.

Den andra organisationen ska så snart som det är möjligt och,  om det inte finns godtagbara skäl för annat, senast sex  månader från utgången av det räkenskapsår då ersättningen  togs emot betala ut ersättningen till rättighetshavarna. Om  ersättningen inte fördelas av den andra organisationen utan  genom en medlem i denna, ska motsvarande gälla för  medlemmen.
9 kap. Förhållandet till användare
Avtalsförhandlingar1 §   Kollektiva förvaltningsorganisationer och användare ska  förhandla om licensiering av rättigheter i enlighet med god  affärssed. De ska förse varandra med den information som  behövs för förhandlingarna.Licensvillkor m.m.2 §   En kollektiv förvaltningsorganisation får inte tillämpa

   1. licensvillkor som inte har saklig grund, eller 

   2. licensvillkor som är diskriminerande. 

Den ersättning som en kollektiv förvaltningsorganisation  begär för användning av verk och andra skyddade prestationer  ska vara rimlig. Organisationen ska informera användaren om  grunderna för beräkningen av ersättningen. 

Vid tillämpningen av första stycket 2 ska villkor som gäller  för en nättjänst av ett slag som varit tillgänglig inom  Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) under kortare  tid än tre år då licensavtalet ingicks inte beaktas.Licensförfrågningar3 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska på begäran av  en användare ange vilka uppgifter organisationen behöver för  att kunna erbjuda användaren en licens. När organisationen  har fått uppgifterna ska den erbjuda användaren en licens  eller ange skälen till att den inte gör det. En förfrågan om  licens ska hanteras utan onödigt dröjsmål.Elektronisk kommunikation4 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska se till att  användare i lämplig omfattning kan kommunicera med  organisationen på elektronisk väg.Rapporteringsskyldighet5 §   En användare som är skyldig att betala ersättning till en  kollektiv förvaltningsorganisation för användning av verk  eller andra skyddade prestationer ska till organisationen  lämna den information som är tillgänglig för användaren och  som organisationen behöver för att inkassera, fördela och  betala ut ersättningen till rättighetshavarna. 

Om parterna inte har avtalat om när och i vilket format  informationen ska lämnas, ska den lämnas på begäran av  organisationen och i ett lämpligt format.
10 kap. Insyn och rapportering
Information till rättighetshavare1 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska minst en gång  varje år informera varje rättighetshavare, som tilldelats  ersättning, om

   1. den ersättning som har tilldelats rättighetshavaren och,  om det med hänsyn till omständigheterna kan begäras av  organisationen, den tidsperiod under vilken den användning  som har gett upphov till ersättning har ägt rum,

   2. den ersättning som har betalats ut till rättighetshavaren,  fördelad på de rättigheter och kategorier av rättigheter som  förvaltningen avser,

   3. den ersättning som har tilldelats rättighetshavaren men  som inte har betalats ut,

   4. de avdrag som har gjorts för förvaltningsavgifter, och

   5. de övriga avdrag som har gjorts.

När organisationen informerar rättighetshavaren ska  rättighetshavarens kontaktuppgifter anges.2 §   Om ersättning inte fördelas av en kollektiv  förvaltningsorganisation utan genom en medlem i denna, gäller  det som sägs i 1 § för medlemmen. Den kollektiva  förvaltningsorganisationen ska förse medlemmen med den  information som behövs för att fullgöra skyldigheten.Information till andra kollektiva  förvaltningsorganisationer3 §   En kollektiv förvaltningsorganisation som förvaltar  rättigheter enligt ett avtal som avses i 8 kap. 1 § ska  varje år och på elektronisk väg informera den andra  organisationen om 

   1. den ersättning som har tilldelats den andra  organisationen, 

   2. den ersättning som har betalats ut till den andra  organisationen, fördelad på de rättigheter och kategorier av  rättigheter som förvaltningen avser,

   3. den ersättning som har tilldelats den andra organisationen  men som inte har betalats ut,

   4. de avdrag som har gjorts för förvaltningsavgifter,

   5. de övriga avdrag som har gjorts, 

   6. de licenser som har meddelats och de licenser som har  nekats, och

   7. de stämmobeslut som är av betydelse för förvaltningen.Information om repertoar4 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska på begäran av  en rättighetshavare, en användare eller en annan kollektiv  förvaltningsorganisation med vilken organisationen har ingått  ett avtal som avses i 8 kap. 1 § lämna uppgift om de verk och  andra skyddade prestationer som organisationen förvaltar, de  rättigheter den förvaltar och de EES-länder som förvaltningen  omfattar. Om organisationens förvaltning är omfattande, får  uppgifterna om verk och andra skyddade prestationer i stället  avse typer av verk och andra skyddade prestationer.

Uppgifterna ska lämnas utan onödigt dröjsmål och på  elektronisk väg.

Organisationen får vägra att lämna ut uppgifterna om det inte  av begäran framgår att den som begär uppgifterna har behov av  dem.Information till allmänheten5 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska på sin  webbplats hålla följande information tillgänglig:

   1. organisationens stadga,

   2. medlemskapsvillkoren,

   3. villkoren för att avsluta ett förvaltningsuppdrag,

   4. de allmänna villkoren för licensiering,

   5. en förteckning över de personer som leder verksamheten,

   6. de allmänna principerna för fördelning till  rättighetshavarna,

   7. de allmänna principerna för avdrag,

   8. de allmänna principerna för användning av medel som inte  kan fördelas,

   9. en förteckning över sådana avtal som avses i 8 kap. 1 §  som organisationen är bunden av och namnen på de andra  organisationer som avtalen avser, och

   10. information om förfaranden för klagomål och  tvistlösning.Insynsrapport6 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska, om inte annat  följer av 7 §, varje år upprätta en insynsrapport avseende  föregående räkenskapsår. Rapporten ska innehålla de uppgifter  som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets  direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv  förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och  gränsöverskridande licensiering av rättigheter till  musikaliska verk för användning på nätet på den inre  marknaden, i den ursprungliga lydelsen.

De uppgifter som anges i punkterna 1 a, 1 g och 1 h i bilagan  till direktivet ska granskas av en auktoriserad eller godkänd  revisor eller ett registrerat revisionsbolag. En  granskningsrapport som inbegriper eventuella förbehåll  beträffande granskningen ska återges i sin helhet i  insynsrapporten.

Insynsrapporten ska hållas tillgänglig på organisationens  webbplats inom åtta månader från utgången av det räkenskapsår  den avser och därefter under en tid av minst fem år.7 §   Om en uppgift som avses i 6 § första stycket lämnas i en  årsredovisning som upprättas av organisationen, behöver  uppgiften inte anges i insynsrapporten. Om samtliga uppgifter  lämnas på det sättet, behöver någon insynsrapport inte  upprättas. 

Första stycket gäller endast om en auktoriserad eller godkänd  revisor eller ett registrerat revisionsbolag granskar  årsredovisningen.

Om uppgifter lämnas på det sätt som anges i första stycket,  ska årsredovisningen och en revisionsberättelse hållas  tillgänglig på organisationens webbplats inom åtta månader  från utgången av räkenskapsåret och därefter under en tid av  minst fem år.Hantering av klagomål8 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha effektiva  rutiner för att hantera klagomål från rättighetshavare och  från andra kollektiva förvaltningsorganisationer med vilka  organisationen har ingått ett avtal som avses i 8 kap. 1 §. 

Organisationen ska svara skriftligen på inkomna klagomål.  Om organisationen inte tillmötesgår ett klagomål, ska  organisationen ange skälen för det.
11 kap. Gränsöverskridande licensiering av musik
Kapitlets tillämpningsområde1 §   Detta kapitel gäller, med de undantag som anges i 2 §,  för gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till  musikaliska verk.2 §   Om ett licensavtal ingås av en kollektiv  förvaltningsorganisation som förvaltar rättigheter med stöd  av avtal, tillämpas bestämmelserna i detta kapitel inte för  licensiering av de rättigheter som krävs för att ett radio-  eller tv-företag ska kunna göra sina radio- eller tv-program  tillgängliga för allmänheten samtidigt med eller efter en  ursprunglig radio- eller tv-utsändning. 

Under samma förutsättning tillämpas bestämmelserna inte  heller för licensiering avseende material som produceras av  eller för radio- eller tv-företaget och som utgör komplement  till ett radio- eller tv-program. Det gäller oavsett när det  kompletterande materialet görs tillgängligt för allmänheten.  

Bestämmelserna tillämpas inte heller vid licensiering av  musikaliska verk i form av noter.3 §   Om det i detta kapitel föreskrivs något annat än det som  gäller enligt 2-10 kap., ska det som sägs i detta kapitel  gälla.Förmåga att hantera repertoaren4 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska för varje  EES-land som förvaltningen omfattar kunna ange de verk som  förvaltas och, i förhållande till varje sådant verk, de  rättigheter som förvaltas och de rättighetshavare som  företräds. Uppgifterna ska hanteras elektroniskt. 

Organisationen ska använda lämpliga särskiljande beteckningar  för de rättighetshavare som företräds och de verk som  förvaltas. 

Organisationen ska ha lämpliga rutiner för att säkerställa  att de uppgifter som avses i första stycket är förenliga med  motsvarande uppgifter som finns hos andra kollektiva  förvaltningsorganisationer.Insyn i repertoaren5 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska på begäran av  en leverantör av en nättjänst, en rättighetshavare eller en  annan kollektiv förvaltningsorganisation lämna uppgifter om  de verk och de rättigheter som organisationen förvaltar och  de EES-länder förvaltningen omfattar. Uppgifterna ska lämnas  på elektronisk väg.  

Organisationen får vägra att lämna ut uppgifterna om det inte  av begäran framgår att den som begär uppgifterna har behov av  dem. 

Organisationen får vidta rimliga åtgärder för att säkerställa  att uppgifterna inte förvanskas och för att kontrollera hur  uppgifterna återanvänds. Organisationen får även vidta  rimliga åtgärder för att skydda kommersiellt känsliga  uppgifter.Rättelse av felaktiga uppgifter m.m.6 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha rutiner som  gör det möjligt för leverantörer av nättjänster, för  rättighetshavare och för andra kollektiva  förvaltningsorganisationer att begära rättelse av en uppgift  som avses i 4 § första stycket. Om det av en sådan begäran  framgår att en uppgift är felaktig, ska organisationen rätta  uppgiften utan onödigt dröjsmål.7 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska ha lämpliga  rutiner för att säkerställa att rättighetshavare, vars  rättigheter organisationen förvaltar, på elektronisk väg kan  lämna information om de verk och de rättigheter samt de  EES-länder som förvaltningen ska omfatta. 

Första stycket gäller inte rättighetshavare vars rättigheter  organisationen förvaltar med stöd av ett avtal som avses i 8  kap. 1 §, om det av det avtalet framgår att något annat ska  gälla för den förvaltningen.Övervakning och rapportering8 §   En kollektiv förvaltningsorganisation som har ingått ett  licensavtal med en leverantör av en nättjänst ska kontrollera  hur de rättigheter som omfattas av avtalet används.

Leverantören ska lämna uppgifter om användningen av de verk  som omfattas av avtalet till organisationen. Organisationen  ska ge leverantören möjlighet att lämna uppgifter enligt  första stycket genom en lämplig elektronisk  rapporteringsmetod. Om en erbjuden rapporteringsmetod följer  en etablerad internationell standard, ska denna användas, om  inte parterna kommer överens om annat.Fakturering9 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska fakturera en  leverantör av en nättjänst så snart som det är möjligt. En  lämplig elektronisk faktureringsmetod ska användas. Om det är  möjligt med hänsyn till de uppgifter leverantören har lämnat  till organisationen enligt 8 § andra stycket, ska fakturan  innehålla uppgifter om hur berörda verk och rättigheter har  använts. 

Organisationen ska ha lämpliga rutiner för att säkerställa  att leverantören kan invända mot fakturans riktighet.Utbetalning till rättighetshavarna10 §   En kollektiv förvaltningsorganisation ska, efter det att  en leverantör lämnat de uppgifter som avses i 8 § andra  stycket, betala ut ersättningen till rättighetshavarna så  snart som det är möjligt. 

I samband med utbetalningen ska organisationen lämna  uppgifter till rättighetshavaren om

   1. den tidsperiod under vilken användningen har ägt rum och  de EES-länder som omfattas av användningen, och

   2. de medel som har inkasserats, de avdrag som har gjorts och  den ersättning som har tilldelats rättighetshavaren, fördelat  på dels de rättigheter som förvaltningen avser, dels varje  berörd leverantör av nättjänster. 

Om organisationen förvaltar rättigheter med stöd av ett avtal  som avses i 8 kap. 1 §, ska organisationen betala ut  ersättning och lämna uppgifter enligt denna paragraf till den  andra organisationen. Den andra organisationen ska betala ut  ersättningen och tillhandahålla uppgifterna till  rättighetshavarna. Organisationerna får avtala om att  ansvaret för att betala ut ersättningen och lämna uppgifter  till rättighetshavarna ska fördelas mellan dem på ett annat  sätt.Förvaltning med stöd av representationsavtal11 §   En kollektiv förvaltningsorganisation får inte, genom  ett avtal som avses i 8 kap. 1 §, ge en annan organisation  ensamrätt att förvalta rättigheter.12 §   En kollektiv förvaltningsorganisation som, genom ett  avtal som avses i 8 kap. 1 §, överlåter till en annan  organisation att förvalta rättigheter ska underrätta de  rättighetshavare som berörs av förvaltningen om avtalets  huvudsakliga innehåll. Om organisationen har medlemmar som  företräder rättighetshavare, ska också dessa underrättas.

Den organisation som förvaltningsuppdraget överlåts till ska  underrätta den andra organisationen om de licensavtal som  ingås och de huvudsakliga villkoren för dessa.13 §   En kollektiv förvaltningsorganisation som förvaltar  rättigheter med stöd av ett avtal som avses i 8 kap. 1 § är  skyldig att på begäran av en annan kollektiv  förvaltningsorganisation ingå ett sådant avtal avseende de  motsvarande rättigheter som den organisationen förvaltar.  Skyldigheten gäller endast om den andra organisationen inte  själv ingår avtal om gränsöverskridande licens. 

En begäran som avses i första stycket ska besvaras  skriftligen och utan onödigt dröjsmål. Den ersättning  organisationen begär för förvaltningen ska vara skälig och  får inte överstiga kostnaderna för förvaltningen.

Den organisation som begär att få ingå avtalet ska  tillhandahålla den andra organisationen de uppgifter om  rättigheterna som krävs för att den andra organisationen ska  kunna uppfylla sina skyldigheter enligt detta kapitel. Om  uppgifterna är ofullständiga, får den organisation som  förvaltar rättigheterna avhjälpa bristerna på den begärande  organisationens bekostnad eller avstå från att förvalta de  rättigheter som berörs av bristerna.Rätt till gränsöverskridande licensiering14 §   En rättighetshavare som har gett en kollektiv  förvaltningsorganisation i uppdrag att ingå avtal om  gränsöverskridande licens får återkalla uppdraget om  organisationen inte ingår sådana avtal och inte heller har  överlåtit rätt att ingå sådana avtal till en annan kollektiv  förvaltningsorganisation. 

Om rättighetshavaren återkallar uppdraget, upphör  uppdragsavtalet omedelbart att gälla.
12 kap. Tillsyn m.m.
Tillsyn1 §   Patent- och registreringsverket har tillsyn över att  kollektiva förvaltningsorganisationer följer bestämmelserna i  denna lag.  

Det som sägs i detta kapitel om tillsyn över kollektiva  förvaltningsorganisationer ska i tillämpliga delar gälla  också för sådana organisationer eller andra juridiska  personer som avses i 1 kap. 2 och 3 §§ och för sådana  medlemmar i kollektiva förvaltningsorganisationer som  företräder rättighetshavare. 

Tillsynen omfattar verksamhet inom EES som bedrivs av  organisationer och andra juridiska personer som är etablerade  i Sverige.2 §   Patent- och registreringsverket får förelägga en  kollektiv förvaltningsorganisation att lämna de handlingar  och uppgifter i övrigt som behövs för tillsynen. 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får  meddela föreskrifter om att kollektiva  förvaltningsorganisationer ska lämna vissa uppgifter som  behövs för tillsynen till Patent- och registreringsverket.3 §   Patent- och registreringsverket får ingripa om en  kollektiv förvaltningsorganisation har åsidosatt sina  skyldigheter enligt denna lag.

Ett ingripande sker genom utfärdande av föreläggande att  vidta rättelse inom viss tid. 

Ett ingripande med anledning av ett avtalsvillkor som strider  mot denna lag får endast ske genom ett föreläggande om att i  fortsättningen inte ställa upp samma eller väsentligen samma  villkor i liknande fall.4 §   Om Patent- och registreringsverket meddelar ett  föreläggande enligt denna lag, får myndigheten förena  föreläggandet med vite.5 §   Den som står under tillsyn enligt denna lag ska anmäla  sig för registrering hos Patent- och registreringsverket. 

Patent- och registreringsverket ska upprätta ett register  över dem som har anmält sig och som omfattas av tillsyn  enligt lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om ingivning av anmälningar i  registreringsärenden.Skadestånd6 §   En kollektiv förvaltningsorganisation eller en användare  som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter en skyldighet  enligt 2-11 kap. ska ersätta den skadelidande för den skada  som uppkommer genom åsidosättandet. Detsamma gäller för  sådana juridiska personer som avses i 1 § andra stycket.Rätt domstol7 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål  enligt denna lag.

Patent- och registreringsverkets beslut att meddela  föreläggande får överklagas till Patent- och  marknadsdomstolen. 

En talan om utdömande av vite enligt denna lag förs vid  Patent- och marknadsdomstolen av Patent- och  registreringsverket.
Övergångsbestämmelser

2016:977



   1. Denna lag träder i kraft den 10 april 2017 i fråga om 11  kap. 14 § och i övrigt den 1 januari 2017.

   2. Skyldigheten att upprätta en insynsrapport enligt 10 kap. 
6 § gäller inte för räkenskapsår som inletts före  ikraftträdandet.

   3. Om det krävs beslut av stämman för att en kollektiv  förvaltningsorganisation, eller en organisation som avses i 1  kap. 3 §, ska kunna efterleva en bestämmelse i lagen,  tillämpas bestämmelsen från och med den första ordinarie  stämma som hålls efter ikraftträdandet. Motsvarande gäller om  medlemmarnas beslutanderätt utövas av fullmäktige. 

   4. Om ett avtal som avses i 42 a § lagen (1960:729) om  upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har ingåtts  före ikraftträdandet, ska det som sägs i 1 kap. 3 § inte  tillämpas. 

   5. Om ett förvaltningsuppdrag har lämnats före  ikraftträdandet, ska informationsskyldigheten i 3 kap. 5 §  första stycket fullgöras senast sex månader efter  ikraftträdandet."
"1 §   Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för en kommun att i verksamhet som kommunen bedriver för att kontrollera varor

   1. informera de myndigheter som regeringen bestämmer vid beslut om en åtgärd som rör den fria rörligheten för varor och om den vidtar eller avser att vidta en sådan åtgärd i händelse av allvarlig risk,

   2. bidra med underlag i fråga om program för marknadskontroll till de myndigheter som regeringen bestämmer,

   3. bidra med information till allmänna informationssystem till de myndigheter som regeringen bestämmer, och

   4. bidra med information till de myndigheter som regeringen bestämmer för att de ska kunna fullgöra sina skyldigheter som kontaktpunkter.2 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  får meddela föreskrifter om avgifter för marknadskontroll  enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020  av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse  för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och  förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

En kommun får meddela föreskrifter om sådana avgifter som  avses i första stycket när det gäller en kommunal myndighets  verksamhet. Lag (2022:1129)."
"Tillämpningsområde1 §   Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke.Behörigt organ2 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Regeringen får utse ett eller flera behöriga organ
(artikel 4.1) som prövar ansökningar om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9) samt utför marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-miljömärket (artikel 10).2 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Regeringen får utse ett eller flera behöriga organ 
(artikel 4.1 i förordning (EG) nr 66/2010) som prövar  ansökningar om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för  att använda detta (artikel 9 i förordningen) samt utför  marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-
miljömärket (artikel 10 i förordningen). Lag (2022:1128)./Rubriken träder i kraft I:2022-07-25/Marknadskontroll2 a §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Bestämmelser om marknadskontroll finns i  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 
20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för  produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och  förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är  marknadskontrollmyndighet. Lag (2022:1128).2 b §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020  har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

   1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska  aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data  eller uppgifter,

   2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på  plats och fysiska kontroller av produkter,

   3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark  eller transportmedel,

   4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget  initiativ,

   5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska  vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande  överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

   6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

   7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och  demontera varuprover, och

   8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett  onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller  att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under  dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med  kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den  ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold  identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går  förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om  databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller  yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska  marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet  som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.  Lag (2022:1128).2 c §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden  som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.
Lag (2022:1128).2 d §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Ett beslut om föreläggande enligt 2 b eller 2 c § får  förenas med vite. Lag (2022:1128).2 e §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut  enligt 2 b eller 2 c §, bestämma att beslutet ska gälla  omedelbart. Lag (2022:1128).2 f §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Polismyndigheten ska på begäran av  marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att  marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 
2 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

   1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att  åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda  befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver  tillgripas, eller

   2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2022:1128).Kriterier för EU-miljömärket3 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka kriterier som enligt Europeiska kommissionens beslutade åtgärder ska vara uppfyllda för att en produkt ska få märkas med EU-miljömärket.Tystnadsplikt4 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Den som har befattat sig med ett ärende som gäller ansökan om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda detta (artikel 9) eller marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-miljömärket (artikel 10) får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han eller hon har fått veta om någons affärs- eller driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.4 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Den som har befattat sig med ett ärende som gäller ansökan  om tilldelning av EU-miljömärket och villkoren för att använda  detta (artikel 9 i förordning (EG) nr 66/2010),  marknadsövervakning och kontroll av användningen av EU-
miljömärket (artikel 10 i förordningen) eller marknadskontroll  enligt denna lag får inte obehörigen röja eller utnyttja vad  han eller hon har fått veta om någons affärs- eller  driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas offentlighets- och  sekretesslagen (2009:400) i stället för första stycket.
Lag (2022:1128).Överklagande5 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Ett behörigt organs beslut om tilldelning av EU-miljömärket och förbud mot att använda EU-miljömärket på en produkt som tilldelats märket får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut av ett behörigt organ får inte överklagas.

Om ett enskilt behörigt organs beslut överklagas, ska det behöriga organet vara den enskildes motpart.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.5 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Ett behörigt organs beslut om tilldelning av EU-
miljömärket och förbud mot att använda EU-miljömärket på en  produkt som tilldelats märket får överklagas till allmän  förvaltningsdomstol. Andra beslut av ett behörigt organ får  inte överklagas.

Om ett enskilt behörigt organs beslut överklagas, ska det  behöriga organet vara den enskildes motpart.

En marknadskontrollmyndighets beslut enligt denna lag får  överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:1128)."
"Allmänna bestämmelser1 §   Denna lag tillämpas på yrkesmässig tillverkning av och handel med ädelmetallarbeten.Med ädelmetallarbeten avses arbeten av guld, silver eller platina som innehåller, om arbetet är utfört av

guld, 375 tusendelar eller mer fint guld,

silver, 800 tusendelar eller mer fint silver,

platina, 850 tusendelar eller mer fin platina,

med en tillåten avvikelse nedåt för guld och platina av fem tusendelar samt för silver av åtta tusendelar.

Lagen gäller inte sådana arbeten som är avsedda uteslutande för medicinsk, vetenskaplig eller industriell användning eller uppenbarligen har antikvariskt värde.2 §   I ett ädelmetallarbete får ingå, förutom delar av guld, silver eller platina samt legeringar av dessa metaller, delar av annan metall eller annat ämne under förutsättning att varje sådan del är lätt skönjbar och till utseendet tydligt skiljer sig från ädelmetallen.

Om tillverkningstekniska skäl föranleder det eller om det krävs för att arbetet skall fylla sin praktiska uppgift, får det även i annat fall ingå delar av annan metall eller annat ämne.3 §   När arbeten som innehåller guld, silver eller platina saluhålls eller säljs inom landet får endast arbeten som uppfyller kraven enligt 1 och 2 §§ utges för att vara ädelmetallarbeten eller vara utförda av guld, silver eller platina. Vid saluhållande eller försäljning av arbeten med lägre halt sådan metall får det anges att arbetet innehåller guld, silver eller platina. Det måste dock tydligt framgå att arbetet innehåller lägre halt ädel metall än ett ädelmetallarbete.

Stämplar m. m.4 §   Med ansvarsstämplar avses stämplar som är avsedda uteslutande för ädelmetallarbeten. De får endast anbringas på sådana arbeten.5 §   Ansvarsstämplar är tillverkarens eller importörens namnstämpel, finhaltsstämpel, ortsmärke och årsbeteckning.

En svensk tillverkares eller importörs namnstämpel skall för att få anbringas vara godkänd och registrerad av det organ regeringen bestämmer.

Med en namnstämpel enligt denna lag jämställs namnstämpel från något annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) om stämpeln har registrerats hos ett offentligt organ eller det på annat tillfredsställande sätt går att identifiera den som har anbringat stämpeln.6 §   Ett ädelmetallarbete av guld eller platina skall vid saluhållande eller försäljning vara försett med finhaltsstämpel och namnstämpel. Namnstämpel behövs inte om arbetet är kontrollstämplat enligt 8 §. Namnstämpel enligt 5 § andra stycket krävs dock alltid om arbetet är försett med ett svenskt ortsmärke eller en svensk årsbeteckning.

Om i ett ädelmetallarbete som saluhålls eller säljs ingår någon del av annan metall eller annat ämne enligt 2 §, skall detta vara angivet på denna del, om inte tillverkningstekniska hinder möter.7 §   Ansvarsstämpling skall göras genom tillverkarens försorg.

Importerade arbeten som inte har ansvarsstämplats av tillverkaren skall stämplas genom importörens försorg. Som tillverkare anses även den som yrkesmässigt har givit någon annan i uppdrag att utföra ädelmetallarbeten. Tillverkaren respektive importören ansvarar för att utförda ädelmetallarbeten motsvarar de anbringade ansvarsstämplarna.8 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
En tillverkare eller importör kan låta ett kontrollorgan som är ackrediterat för uppgiften kontrollera finhalten i ett ädelmetallarbete som har försetts med finhaltsstämpel. Om kontrollorganet finner att den uppgivna finhalten är riktig, ska organet bekräfta detta med en kontrollstämpel.

Kontrollorganet ska vara ackrediterat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll.

Om arbetet inte kan kontrollstämplas utan att det skadas, får organet i stället utfärda bevis om att arbetet uppfyller fordringarna för kontrollstämpling.

Med kontrollstämpel enligt första stycket jämställs kontrollstämpel från ett kontrollorgan i något annat land inom EES under förutsättning att organet är oberoende och kontrollen kan bedömas som likvärdig. Lag (2011:802).8 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
En tillverkare eller importör kan låta ett kontrollorgan  som är ackrediterat för uppgiften kontrollera finhalten i ett  ädelmetallarbete som har försetts med finhaltsstämpel. Om  kontrollorganet finner att den uppgivna finhalten är riktig,  ska organet bekräfta detta med en kontrollstämpel.  Kontrollorganet ska vara ackrediterat enligt  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av  den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och upphävande av  förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om  ackreditering och teknisk kontroll.

Om arbetet inte kan kontrollstämplas utan att det skadas, får  organet i stället utfärda bevis om att arbetet uppfyller  fordringarna för kontrollstämpling.

Med kontrollstämpel enligt första stycket jämställs  kontrollstämpel från ett kontrollorgan i något annat land inom  EES under förutsättning att organet är oberoende och  kontrollen kan bedömas som likvärdig. Lag (2022:1116).9 §   Ädelmetallarbeten eller arbeten som inte till utseendet tydligt skiljer sig från sådana får inte förses med stämplar eller andra märken som lätt kan förväxlas med stämplar enligt denna lag.

På ett ädelmetallarbete får dock alltid finnas stämplar som anbringats enligt bestämmelser i något annat land inom EES.Avgift10 §   För registrering enligt 5 § andra stycket skall en avgift betalas till det organ som svarar för registreringen. Avgiften skall betalas årligen så länge registreringen består.Bemyndiganden11 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

   1. meddela ytterligare föreskrifter om ansvarsstämplar, kontrollstämplar och annan märkning enligt denna lag,

   2. fastställa avgifter enligt denna lag,

   3. meddela närmare föreskrifter om de ackrediterade kontrollorganens verksamhet och de kontrollformer som skall användas i samband med kontrollstämpling.12 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

   1. föreskriva att även arbeten av palladium får saluhållas eller säljas som ädelmetallarbeten,

   2. föreskriva om undantag från krav på ansvarsstämpling av arbeten där sådan stämpling har endast begränsad betydelse från konsumentskyddssynpunkt,

   3. föreskriva om annat undantag från denna lag, om det behövs på grund av överenskommelse med främmande stat.Tillsyn13 §   Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.14 §   Den som yrkesmässigt befattar sig med ädelmetallarbeten är skyldig att på uppmaning av tillsynsmyndigheten

   1. lämna tillsynsmyndigheten tillträde till utrymmen där ädelmetallarbeten förvaras,

   2. lämna de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndigheten har rätt att få biträde av Polismyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses i första stycket. Lag (2014:731).15 §   Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av denna lag skall efterlevas.

Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.Överklagande16 §   Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag eller med tillämpning av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Övergångsbestämmelser

1999:779



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000, då lagen
(1986:985) om handel med ädelmetallarbeten skall upphöra att gälla.

   2. Intill dess att det i Sverige har utsetts sådant ackrediterat kontrollorgan som avses i 8 § får kontrollstämpling utföras av det organ som regeringen har utsett enligt lagen (1986:985) om handel med ädelmetallarbeten."
"Lagens tillämpningsområde1 §   Denna lag gäller näringsidkares marknadsföring av sådana produkter av glas som omfattas av nummer 7013 i Europeiska unionens tulltaxa i bilaga 1 till rådets förordning (EEG) nr 
2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och  statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. 
5Lag (2011:1212).Beteckningar på och symboler för kristallglas2 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beteckningar och symboler som skall vara skyddade i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 § och om förutsättningarna för att de skall få användas.Kompletterande information i vissa fall3 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en framställning med ett varumärke som innehåller en sådan beteckning som avses i 2 § skall kompletteras så att det inte uppstår missförstånd om egenskaperna hos den vara som marknadsförs. Detsamma gäller om varumärket innehåller en beteckning som kan förväxlas med en beteckning som avses i 2 §.

Det som sägs om varumärke skall också gälla ett företagsnamn eller annan text som används i marknadsföringen av sådana produkter som avses i 1 §.Analysmetoder4 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en analys skall genomföras för att fastställa om förutsättningarna är uppfyllda för att en produkt skall få bära beteckningar och symboler av det slag som avses i 2 §./Rubriken upphör att gälla U:2022-07-25/Tillsyn och sanktioner/Rubriken träder i kraft I:2022-07-25/Marknadskontroll och sanktioner5 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag följs.5 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Bestämmelser om marknadskontroll finns i  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 
20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för  produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och  förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är  marknadskontrollmyndighet. 

Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som  har meddelats med stöd av denna lag följs. Lag (2022:1113).

6 § /Ny beteckning 12 § U:2022-07-25/
Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag har överträtts tillämpas marknadsföringslagen
(2008:486), med undantag av bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Lag (2008:500).6 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 har  marknadskontrollmyndigheten befogenhet

   1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska  aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data  eller uppgifter,

   2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på  plats och fysiska kontroller av produkter,

   3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark  eller transportmedel,

   4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget  initiativ, 

   5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska  vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande  överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

   6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

   7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och  demontera varuprover, och

   8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett  onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller  att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under  dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med  kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den  ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold  identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går  förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om  databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller  yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska  marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet  som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1113).7 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden  som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.
Lag (2022:1113).8 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Ett beslut om föreläggande enligt 6 eller 7 § får förenas  med vite. Lag (2022:1113).9 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut  enligt 6 eller 7 §, bestämma att beslutet ska gälla  omedelbart. Lag (2022:1113).10 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Polismyndigheten ska på begäran av  marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att  marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 
6 §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

   1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att  åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda  befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver  tillgripas, eller

   2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2022:1113).11 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller  marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja  eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller  driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna  i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2022:1113).12 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Vid en prövning av om föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag har överträtts tillämpas marknadsföringslagen
(2008:486), med undantag av bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Lag (2022:1113)./Rubriken träder i kraft I:2022-07-25/Överklagande13 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndighetens beslut enligt denna lag får  överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:1113)."
"Lagens tillämpningsområde m.m.1 §   Denna lag skall tillämpas på skor som i näringsverksamhet säljs till konsumenter.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att lagen inte skall tillämpas på vissa slags skor.2 §   Med skor avses i denna lag

   -- produkter som är försedda med sula och som är utformade för att skydda eller täcka foten, och

   -- delar till sådana produkter i form av ovandel, foder och bindsula samt slitsula, när de säljs separat.Märkningsskyldighet3 §   Regeringen får meddela föreskrifter om att skor skall vara märkta med information om det material som används i huvudbeståndsdelarna av skorna.

Närmare föreskrifter om märkningsskyldigheten får meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer./Rubriken upphör att gälla U:2022-07-25/Tillsyn/Rubriken träder i kraft I:2022-07-25/Marknadskontroll4 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att föreskrifterna skall följas. Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite.4 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Bestämmelser om marknadskontroll finns i  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 
20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för  produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och  förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är  marknadskontrollmyndighet.

Marknadskontrollmyndigheten ska se till att föreskrifter som  har meddelats med stöd av denna lag följs. Lag (2022:1112).4 a §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020  har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

   1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska  aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data  eller uppgifter,

   2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på  plats och fysiska kontroller av produkter,

   3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark  eller transportmedel,

   4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget  initiativ,

   5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska  vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande  överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

   6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

   7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och  demontera varuprover, och

   8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett  onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller  att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under  dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med  kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den  ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold  identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går  förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om  databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller  yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska  marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet  som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1112).4 b §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden  som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.
Lag (2022:1112).4 c §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Ett beslut om föreläggande enligt 4 a eller 4 b § får  förenas med vite. Lag (2022:1112).4 d §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut  enligt 4 a eller 4 b §, bestämma att beslutet ska gälla  omedelbart. Lag (2022:1112).4 e §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Polismyndigheten ska på begäran av  marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att  marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 
4 a §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

   1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att  åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda  befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver  tillgripas, eller

   2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2022:1112).4 f §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller  marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja  eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller  driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna  i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).  Lag (2022:1112).5 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

   1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av skor,

   2. att en näringsidkare är skyldig att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för att tillsynsmyndigheten skall kunna se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.5 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer  får meddela föreskrifter om att en näringsidkare är skyldig  att betala kostnader för provtagning och undersökning av skor.
Lag (2022:1112).Överklagande6 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.6 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndighetens beslut i enskilda fall enligt  denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd  av lagen får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:1112)."
"Allmänna bestämmelser1 §   Denna lag gäller avtalsvillkor som näringsidkare använder när de erbjuder varor, tjänster eller andra nyttigheter till konsumenter.

Lagen gäller också avtalsvillkor som näringsidkare använder när de förmedlar sådana erbjudanden från en näringsidkare eller någon annan.1 a §   Bestämmelserna i 3-9 b §§ denna lag tillämpas också när  Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter som behörig  myndighet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 
2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de  nationella myndigheter som har tillsynsansvar för  konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning 
(EG) nr 2006/2004. Lag (2020:339).2 §   I lagen avses med

konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med hans näringsverksamhet, oavsett om den är offentlig eller privat.Marknadsrättsliga bestämmelser3 §   Om ett avtalsvillkor som avses i 1 § med hänsyn till pris  och övriga omständigheter är oskäligt mot konsumenten, får  Patent- och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i  framtiden i liknande fall använda samma eller väsentligen  samma villkor, om förbudet är motiverat från allmän synpunkt  eller annars ligger i konsumenternas eller konkurrenternas  intresse.

Ett förbud får meddelas även anställda hos näringsidkaren och  andra som handlar på näringsidkarens vägnar.

En sammanslutning av näringsidkare som använder eller  rekommenderar användning av ett oskäligt avtalsvillkor får  förbjudas att i framtiden använda eller rekommendera  villkoret.

Ett förbud ska förenas med vite, om inte detta av särskilda  skäl är obehövligt. Lag (2016:211).3 a §   Vid tillämpning av 3 § ska ett avtalsvillkor anses oskäligt om det innebär att konsumenten är hänvisad till att använda ett telefonnummer med förhöjd taxa för att ta kontakt med näringsidkaren per telefon med anledning av ett mellan dem ingånget avtal. Lag (2014:13).3 b §   Om en näringsidkare vid försäljning på internet använder  ett oskäligt avtalsvillkor och inga andra effektiva medel är  tillgängliga, får Konsumentombudsmannen förelägga  näringsidkaren, en värdtjänstleverantör eller en  internetleverantör att upprätta ett varningsmeddelande som  tydligt visas i samband med besök på webbplatsen. 

Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas  om 

   1. överträdelsens allvar motiverar det och det är motiverat  från allmän synpunkt eller annars ligger i konsumenternas  intresse, och 

   2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens  eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende avtalsvillkoret  är oskäligt och i övrigt vara utformat på ändamålsenligt sätt.

Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av  särskilda skäl är obehövligt. Lag (2020:339).3 c §   När ändrade förhållanden föranleder det, ska  Konsumentombudsmannen besluta att en skyldighet att upprätta  ett varningsmeddelande inte längre ska gälla. Lag (2020:339).3 d §   Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om  varningsmeddelande ska gälla omedelbart. Lag (2020:339).4 §   En ansökan om förbud får göras av Konsumentombudsmannen.  Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte  göra någon ansökan, får ansökan göras av en sammanslutning av  näringsidkare, konsumenter eller löntagare. Lag (2016:211).4 a §   Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att  utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i  sammanslutningen får domstolen efter ansökan av  sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild  part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar  bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de  skäl som den grundas på.

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan.  Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan  om medverkan avser motsätter sig detta. Lag (2016:211).4 b §   Konsumentombudsmannen ska kallas till förhandling i mål  enligt denna lag, även om han eller hon inte är sökande.
Lag (2016:211).5 §   Ett beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på nytt, om det motiveras av ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl.6 §   Om det finns särskilda skäl, får domstolen meddela förbud  även för tiden till dess att det finns ett slutligt beslut.
Lag (2016:794).7 §   En fråga om förbud får i fall som inte är av större vikt  prövas av Konsumentombudsmannen.

Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om förbud  ska gälla omedelbart. Lag (2016:794).8 §   Konsumentombudsmannen får förelägga var och en att yttra  sig, lämna upplysningar och tillhandahålla de handlingar som  behövs i ett ärende enligt denna lag. Lag (2020:339).8 a §   Om det behövs för tillsynen i ett ärende där ett förbud  enligt 3 eller 7 § eller ett föreläggande enligt 3 b § kan  antas komma i fråga, får Konsumentombudsmannen förelägga  näringsidkaren att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen  där näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion.

I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av  de handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga  upplysningar på platsen. Lag (2020:339).8 b §   Ett föreläggande enligt 8 eller 8 a § får förenas med  vite. Lag (2020:339).8 c §   Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande  enligt 8 eller 8 a § ska gälla omedelbart. Lag (2020:339).8 d §   Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag, får  Konsumentombudsmannen köpa varor, tjänster eller andra  nyttigheter under dold identitet (testköp). 

Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan  ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. 

Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att  näringsidkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har  betalats vid testköpet. Konsumentombudsmannen ska i så fall  erbjuda näringsidkaren att ta tillbaka det som köpts.
Lag (2020:339).8 e §   Konsumentombudsmannens beslut enligt 3 b, 3 c, 7, 8 och 
8 a §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.  Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 8 d § tredje  stycket. Lag (2020:339).9 §   En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och  marknadsdomstolen av Konsumentombudsmannen. Om vite har  förelagts på talan av någon annan får talan om utdömande  föras även av honom eller henne. Lag (2016:211).9 a §   Delgivning av domar och beslut av domstol som  innefattar ett vitesföreläggande får ske enligt 34-37 §§  delgivningslagen (2010:1932) endast om det med beaktande av  vad som har framkommit i det enskilda delgivningsärendet  eller vid andra delgivningsförsök med delgivningsmottagaren  finns anledning att anta att han eller hon har avvikit eller  på annat sätt håller sig undan. Lag (2016:211).9 b §   Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken ska inte  tillämpas i mål enligt 3 §. I sådana mål får domstolen  bestämma att vardera parten ska svara för sina  rättegångskostnader.

I ärenden som avser överklagande av Konsumentombudsmannens  beslut om förbud tillämpas i fråga om rättegångskostnader 31  kap. rättegångsbalken. Lag (2016:794).9 c §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Patent- och marknadsdomstolen ska på talan av  Konsumentombudsmannen besluta att en näringsidkare ska betala  en sanktionsavgift, om näringsidkaren eller någon som handlar  på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har  använt ett sådant avtalsvillkor som 

   - anges i 3 a §, eller 

   - näringsidkaren har förbjudits att använda enligt 3 § genom  ett avgörande som har fått laga kraft. 

Om Konsumentombudsmannen för ett visst fall beslutar att inte  föra talan om sanktionsavgift, får en sammanslutning av  näringsidkare väcka en sådan talan. Lag (2022:653).9 d §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Talan om att påföra en sanktionsavgift för en  överträdelse får inte tas upp till prövning, om överträdelsen  omfattas av ett förbud som har förenats med vite enligt denna  lag och talan om utdömande av vitet har väckts. Lag (2022:653).9 e §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Sanktionsavgiften ska fastställas till lägst tio tusen  kronor och högst fyra procent av näringsidkarens omsättning  räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller när  näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har  upphört dessförinnan. 

Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första  verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars  saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas  av domstolen. Avgiften får i ett sådant fall fastställas till  ett belopp i kronor motsvarande högst två miljoner euro.  Lag (2022:653).9 f §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
När sanktionsavgiften fastställs ska domstolen ta hänsyn  till

   1. överträdelsens allvar med beaktande särskilt av dess art,  varaktighet och omfattning, 

   2. åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra  eller avhjälpa den skada som en konsument har lidit, 

   3. tidigare överträdelser som näringsidkaren har gjort sig  skyldig till, 

   4. i den utsträckning det framgår, den vinst som  näringsidkaren har gjort eller förlust som undvikits genom  överträdelsen, 

   5. i gränsöverskridande fall, sanktioner som har påförts  näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i  Europeiska unionen, ifall information om sådana sanktioner  finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 
12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter  som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och  om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och 

   6. försvårande eller förmildrande omständigheter utöver dem i 
1-5. 

Om överträdelsen med hänsyn till särskilt överträdelsens art,  varaktighet och omfattning är mindre allvarlig eller om det  finns synnerliga skäl för det, får domstolen bestämma en lägre  avgift än vad som föreskrivs i 9 e § eller besluta att en  avgift inte ska tas ut. Lag (2022:653).9 g §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Sanktionsavgiften tillfaller staten och ska betalas till  Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har  fått laga kraft eller den längre tid som anges i domen. 

Om avgiften inte betalas i tid ska Kammarkollegiet lämna den  obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning  finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar  m.m. Lag (2022:653).9 h §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
En sanktionsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan  har delgetts näringsidkaren inom fem år från det att  överträdelsen upphörde. 

En sanktionsavgift faller bort om domen inte har kunnat  verkställas inom fem år från det att den fick laga kraft.
Lag (2022:653).9 i §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
För att säkerställa betalningen av ett anspråk på  sanktionsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I ett  sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap.  rättegångsbalken. Lag (2022:653).Civilrättsliga bestämmelser10 §   Om innebörden av ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling är oklar, skall vid en tvist mellan en näringsidkare och en konsument villkoret tolkas till konsumentens förmån.11 §   För avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling gäller 36 § första stycket lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med följande begränsningar.

Omständigheter som inträffat efter det att avtalet ingåtts får inte beaktas till konsumentens nackdel på så sätt att ett avtalsvillkor som annars vore att anse som oskäligt inte kan åsidosättas eller jämkas.

Jämkas ett avtalsvillkor eller lämnas det utan avseende, skall, om villkoret strider mot god sed och medför en betydande obalans till konsumentens nackdel, avtalet gälla utan andra ändringar, om konsumenten begär det och om avtalet kan bestå med i övrigt oförändrat innehåll.12 §   Om inte annat visas, anses ett avtalsvillkor inte ha varit föremål för individuell förhandling.13 §   Ett avtalsvillkor som innebär att konsumenten ska betala  mer för en vara, tjänst eller annan nyttighet än det som i  avtalet anges vara priset för nyttigheten är utan verkan mot  konsumenten, om denne inte uttryckligen har godkänt villkoret.

En konsument som har betalat enligt ett avtalsvillkor som är  utan verkan enligt första stycket har rätt att få tillbaka det  som har betalats. Lag (2020:168).14 §   Ett avtalsvillkor som anger att lagen i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall tillämpas på avtalet gäller inte i fråga om regler om oskäliga avtalsvillkor, om den lag som gäller med bortseende från villkoret är lagen i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och den lagen ger konsumenten ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor.
Lag (2014:13).
Övergångsbestämmelser

1994:1512



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995, då lagen (1971:112)
om avtalsvillkor i konsumentförhållanden upphör att gälla.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på rättshandlingar som har företagits före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs i 10 § gäller dock inte beträffande avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

   3. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas enligt äldre bestämmelser.2014:13



   1. Denna lag träder i kraft den 13 juni 2014.

   2. Bestämmelsen i 13 § gäller endast för avtal som har ingåtts efter ikraftträdandet.2016:211



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt  före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och  marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen.

   3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska  handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras  enligt äldre bestämmelser.2016:794



   1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2016.

   2. För användning av avtalsvillkor som har skett före  ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.2022:653



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2022.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas inte på avtalsvillkor som  har använts före ikraftträdandet."
"Användning av vissa måttenheter1 §   För att uppfylla de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen ska vad som sägs i denna paragraf gälla vid mätningar.

Vid mätningar som avses i första stycket ska mätdonen, enligt närmare föreskrifter av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, vara graderade i och mätresultaten uttryckta i

   1. måttenheter, som ingår i det internationella måttenhetssystem (SI-systemet) som har antagits av Allmänna konferensen för mått och vikt,

   2. måttenheter, som har tillåtits för bruk tillsammans med SI-enheter enligt beslut av Internationella kommittén för mått och vikt, eller

   3. andra särskilda måttenheter, som får användas enligt de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga om kommunikationer meddela föreskrifter om undantag från andra stycket, om det är förenligt med de förpliktelser som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Lag (2010:489).

Bemyndiganden att meddela föreskrifter om mätningar m. m.2 §   För att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser eller om det är befogat från konsumentsynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om

   1. krav på mätningar och mättekniska metoder, och

   2. krav på och kontroll av mätdon,

om föreskriften avser skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, kommunikationer eller näringsverksamhet. Lag (1993:1380).3 §   Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också meddela föreskrifter om

   1. krav på och kontroll av förpackningsstorlek och kontroll av mängduppgifter på färdigförpackade varor,

   2. krav i fråga om särskild kundvåg i detaljhandeln, och

   3. krav på och kontroll av elmätare även om de förutsättningar som anges i 2 § inte är uppfyllda. Lag (2012:687).Tillsyn4 §   Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter meddelade med stöd av lagen utövas för visst område av den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande tillsynsmyndigheten, får meddela föreskrifter om avgifter för kontroll av mätdon och färdigförpackade varor som omfattas av myndighetens tillsyn enligt första stycket. Avgifterna disponeras av regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer. Lag (2010:489).5 §   Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till områden och lokaler där mätdon finns eller varor förpackas, förvaras eller säljs.

Detsamma gäller den som svarar för kontroll som avses i 3 §.

Den hos vilken kontroll eller tillsyn sker är skyldig att underlätta tillsynsmyndighetens arbete.

Tillsynsmyndigheten eller den som svarar för kontroll enligt 3 § har rätt att få handräckning av kronofogdemyndigheten för att genomföra åtgärd som avses i första stycket.6 §   En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i en skilda fall för att denna lag eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen skall efterlevas.

Ett sådant föreläggande eller förbud får förenas med vite./Rubriken upphör att gälla U:2022-07-25/Sanktionsavgift/Rubriken träder i kraft I:2022-07-25/Marknadskontroll

6 a § /Ny beteckning 6 h § U:2022-07-25/
En tillverkare, en tillverkares representant, en  importör eller en distributör ska åläggas att betala en  sanktionsavgift, om en sådan ekonomisk aktör eller någon som  handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet  har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 §  för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av  ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande  som har förenats med vite. 

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket  och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Lag (2016:330).6 a §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Bestämmelser om marknadskontroll finns i  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 
20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för  produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och  förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011.

Den myndighet som regeringen bestämmer är  marknadskontrollmyndighet. Lag (2022:1111).6 b §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Vid marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020  har marknadskontrollmyndigheten befogenhet

   1. att enligt artikel 14.4 a-14.4 c kräva att ekonomiska  aktörer ska tillhandahålla handlingar, specifikationer, data  eller uppgifter,

   2. att enligt artikel 14.4 d utföra oanmälda inspektioner på  plats och fysiska kontroller av produkter,

   3. att enligt artikel 14.4 e få tillträde till lokaler, mark  eller transportmedel,

   4. att enligt artikel 14.4 f inleda undersökningar på eget  initiativ,

   5. att enligt artikel 14.4 g kräva att ekonomiska aktörer ska  vidta lämpliga åtgärder för att få en bristande  överensstämmelse att upphöra eller att eliminera en risk,

   6. att enligt artikel 14.4 h själv vidta åtgärder,

   7. att enligt artikel 14.4 j införskaffa, inspektera och  demontera varuprover, och

   8. att enligt artikel 14.4 k kräva att innehåll på ett  onlinegränssnitt ska avlägsnas, att en varning ska visas eller  att åtkomsten ska begränsas.

Marknadskontrollmyndigheten får införskaffa ett varuprov under  dold identitet enligt artikel 14.4 j i förordning (EU) 
2019/1020 endast om det är nödvändigt för att syftet med  kontrollen ska uppnås. Myndigheten ska underrätta den  ekonomiska aktören om att införskaffandet har skett under dold  identitet, så snart det går utan att syftet med åtgärden går  förlorat.

Befogenheten enligt första stycket 8 gäller inte i fråga om  databaser som omfattas av tryckfrihetsförordningens eller  yttrandefrihetsgrundlagens skydd.

När ändrade förhållanden ger anledning till det, ska  marknadskontrollmyndigheten besluta att en sådan skyldighet  som avses i första stycket 8 inte längre ska gälla.
Lag (2022:1111).6 c §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får besluta de förelägganden  som behövs för att förordning (EU) 2019/1020 ska följas.
Lag (2022:1111).6 d §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Ett beslut om föreläggande enligt 6 b eller 6 c § får  förenas med vite. Lag (2022:1111).6 e §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Marknadskontrollmyndigheten får, när den fattar beslut  enligt 6 b eller 6 c §, bestämma att beslutet ska gälla  omedelbart. Lag (2022:1111).6 f §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Polismyndigheten ska på begäran av  marknadskontrollmyndigheten lämna den hjälp som behövs för att  marknadskontrollmyndigheten ska kunna vidta åtgärder enligt 
6 b §.

Hjälp enligt första stycket får begäras endast om

   1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att  åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda  befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver  tillgripas, eller

   2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2022:1111).6 g §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
Den som har tagit befattning med ett ärende som gäller  marknadskontroll enligt denna lag får inte obehörigen röja  eller utnyttja vad denne har fått veta om någons affärs- eller  driftförhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna  i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Lag (2022:1111)./Rubriken träder i kraft I:2022-07-25/Sanktionsavgift6 h §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
En tillverkare, en tillverkares representant, en  importör eller en distributör ska åläggas att betala en  sanktionsavgift, om en sådan ekonomisk aktör eller någon som  handlar på aktörens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet  har brutit mot föreskrifter som har meddelats med stöd av 2 §  för att uppfylla Sveriges internationella överenskommelser.

Sanktionsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av  ett förbud eller en underlåtelse att följa ett föreläggande  som har förenats med vite. 

I övrigt ska i fråga om sanktionsavgift 37 § andra stycket  och 39-43 §§ produktsäkerhetslagen (2004:451) tillämpas.
Lag (2022:1111).Överklagande7 §    /Upphör att gälla U:2022-07-25/ 
En tillsynsmyndighets beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:1726).7 §    /Träder i kraft I:2022-07-25/ 
En tillsynsmyndighets eller en marknadskontrollmyndighets  beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har  meddelats med stöd av lagen får överklagas till allmän  förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande  till kammarrätten. Lag (2022:1111).
Övergångsbestämmelser 1995:1726

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1996 men tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats dessförinnan."
"Skyddsföremålet1 §   För rätt till kretsmönster enligt denna lag krävs att kretsmönstret är resultatet av en egen intellektuell insats av den som har skapat det och att kretsmönstret inte är allmänt förekommande inom halvledarindustrin. Består ett kretsmönster av delar som är allmänt förekommande inom halvledarindustrin, skyddas det endast om kombinationen av delarna uppfyller villkoren.Skyddets omfattning2 §   Rätt till kretsmönster för en halvledarprodukt innebär en uteslutande rätt att

   1. framställa exemplar av kretsmönstret,

   2. i kommersiellt syfte importera exemplar av kretsmönstret, samt

   3. göra kretsmönstret tillgängligt för allmänheten genom att exemplar av kretsmönstret bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller sprids till allmänheten på annat sätt.

Med exemplar av kretsmönster avses även en halvledarprodukt som har tillverkats med utnyttjande av kretsmönstret.Innehavare av rätt till skydd3 §   Rätt till kretsmönster tillkommer den fysiska person som har skapat kretsmönstret under förutsättning att han är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och att andra stycket inte är tillämpligt.

Rätt till kretsmönster som har skapats av arbetstagare i anställningsförhållande tillkommer arbetsgivaren under förutsättning att inte annat har avtalats och att arbetsgivaren är en fysisk person som är medborgare eller har sin vanliga vistelseort i en stat som ingår i samarbetsområdet eller är en juridisk person som bedriver förvärvsverksamhet i en sådan stat.

I de fall då rätt till kretsmönster inte föreligger enligt första och andra styckena skall sådan rätt tillkomma sådana fysiska och juridiska personer som uppfyller de i andra stycket angivna villkoren om anknytning till samarbetsområdet under förutsättning att en sådan person har fått ensamrätt att utnyttja kretsmönstret kommersiellt i hela samarbetsområdet och först utnyttjar kretsmönstret kommersiellt i en stat som ingår i detta område.

Rätt till kretsmönster skall också tillkomma den som övertagit rättigheten från de personer som anges i första till tredje styckena.Skyddstid4 §   Rätt till kretsmönster uppstår när det har skapats och varar till utgången av det tionde året efter det år då kretsmönstret först utnyttjades kommersiellt i någon del av världen.

Rätten upphör femton år efter utgången av det år då kretsmönstret skapades, om det då ännu inte har utnyttjats kommersiellt.Inskränkningar i skyddet5 §   Utan hinder av 2 § får exemplar framställas av kretsmönstret uteslutande för undervisning om eller analys av kretsmönstret. Enstaka exemplar får också framställas för enskilt bruk.

Exemplar som har framställts med stöd av första stycket får inte utnyttjas för något annat ändamål.6 §   Rätt till kretsmönster omfattar inte exemplar av kretsmönster som har spritts till allmänheten inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av rättsinnehavaren eller med dennes samtycke.7 §   Om ett exemplar av ett kretsmönster utgör allmän handling, skall exemplaret utan hinder av 2 § tillhandahållas i den ordning som föreskrivs i 2 kap. tryckfrihetsförordningen.Överlåtelse av rätten8 §   Överlåtelse av ett exemplar av ett kretsmönster innefattar inte överlåtelse av rätten till kretsmönstret.

Om den som innehar rätten till ett kretsmönster har gett någon annan rätt att yrkesmässigt utnyttja detta (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal har träffats om detta. Om licensen ingår i en rörelse, får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller en del av denna.

Straff m. m.9 §   Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet vidtar en  åtgärd som innebär intrång i rätten enligt 2 § döms för  kretsmönsterbrott till böter eller fängelse i högst två år.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt kretsmönsterbrott till fängelse i lägst sex månader  och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska  det särskilt beaktas om gärningen

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 9 b § får inte  dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till kretsmönsterbrott eller  grovt kretsmönsterbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.  brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om åtal är motiverat  från allmän synpunkt. Lag (2020:543).9 a §   Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 9 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.

I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.

Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 9 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 9 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 9 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.
Lag (2005:304).9 b §   På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den  som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret  får domstolen vid vite förbjuda den som vidtar eller  medverkar till en åtgärd som innebär intrång att fortsätta  med åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som  innebär intrång, eller medverkan till åtgärden, förekommer  och om det skäligen kan befaras att svaranden genom att  fortsätta med åtgärden, eller medverkan till den, förringar  värdet av ensamrätten till kretsmönstret, får domstolen  meddela vitesförbud för tiden till dess att målet slutligt  har avgjorts eller något annat har beslutats. Innan ett  sådant förbud meddelas ska svaranden ha fått tillfälle att  yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för  skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden  ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan  tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan  säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.  I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §  utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den  inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har  meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde  stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller  rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut  enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  förbudet. Lag (2016:209).9 c §   Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång i ett kretsmönster får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret.

Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:114).9 d §   Ett informationsföreläggande får meddelas endast om  skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 9 c § omfattar inte  uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller  någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 §  rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:278).9 e §   Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska  bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet  tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får  överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  föreläggandet. Lag (2016:209).9 f §   Den som på grund av bestämmelserna i 9 c § andra  stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma  paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för  kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har  framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst  och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat  ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om  elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse  om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en  månad och senast efter tre månader från det att informationen  lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt  första stycket. Lag (2022:490).9 g §   Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 9 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:278).9 h §   På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:114).10 §   Den som i strid mot denna lag förvärvar ett exemplar av ett skyddat kretsmönster och inte känner till eller har skälig anledning att anta att kretsmönstret är skyddat har rätt att fortsätta att utnyttja exemplaret av det skyddade kretsmönstret kommersiellt även efter det att han har fått kännedom om att kretsmönstret är skyddat. För utnyttjandet skall ersättning lämnas enligt 11 § första stycket.11 §   Den som i strid mot denna lag utnyttjar ett kretsmönster ska betala ersättning för utnyttjandet till den som innehar rätten till mönstret om och i den mån det är skäligt.

Om det görs uppsåtligen eller av oaktsamhet ska ersättning betalas också för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

   1. utebliven vinst,

   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

   3. skada på kretsmönstrets anseende,

   4. ideell skada, och

   5. innehavarens intresse av att intrång inte begås.
Lag (2009:114).12 §   På yrkande av den som innehar rätten till kretsmönstret får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att den egendom som ett intrång gäller ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som innehar rätten till kretsmönstret ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 9 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:114).12 a §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:114).12 b §   En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på  yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på  grund av licens har rätt att utnyttja kretsmönstret. Om en  rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas  skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha  fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart  meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,  om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller  handlingar som har betydelse för utredning om intrånget  skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:209).12 c §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1459).12 d §   Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

   2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1459).12 e §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1459).12 f §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.

Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.

Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:713).12 g §   När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:713).12 h §   Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1459).13 §   Sådan egendom som avses i 12 § får tas i beslag, om brott enligt denna lag skäligen kan antas föreligga. I fråga om sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.14 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och  ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt  lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en  domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan  ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett  yrkande om informationsföreläggande eller  intrångsundersökning. Lag (2016:209).Lagens tillämpningsområde15 §   Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra stater än dem som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Övergångsbestämmelser

1992:1685



   1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1986:1425) om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter skall upphöra att gälla. (I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).

   2. Lagen tillämpas även på kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet utom såvitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan. Har exemplar av kretsmönster framställts före den 1 april 1987, får de dock utan hinder av 2 §
spridas vidare.2005:304



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

   2. För brott begångna innan denna lag har trätt i kraft gäller 12 § i sin äldre lydelse.2009:114



   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

   2. Bestämmelserna i 9 c-9 f och 9 h §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet. 2016:209



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt  eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till  Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen.

   3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och  ärenden som har inletts i allmän domstol före  ikraftträdandet."
"1 §   Om ett villkor som en näringsidkare ställer upp när han  eller hon ingår eller avser att ingå avtal med en annan  näringsidkare är att anse som oskäligt mot denne, får Patent-  och marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att i  fortsättningen ställa upp samma eller väsentligen samma  villkor i liknande fall. Ett sådant förbud får också riktas  mot någon som är anställd hos näringsidkaren eller mot någon  annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

Första stycket gäller även villkor som en myndighet eller ett  annat offentligt organ ställer upp för ett avtal med en  näringsidkare enligt vilket han eller hon ska tillhandahålla  varor eller tjänster mot betalning. Lag (2016:204).

2 §   Vid bedömningen av om ett avtalsvillkor är att anse som oskäligt skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Förbud skall meddelas endast om det är påkallat från allmän synpunkt.

3 §   Frågor om förbud tas upp efter ansökan. En sådan ansökan får göras endast av en sammanslutning av näringsidkare, av en annan sammanslutning som har ett befogat intresse av att företräda näringsidkare eller av en enskild näringsidkare mot vilken det aktuella avtalsvillkoret har ställts upp.
Lag (2002:354).

3 a §   Om en sammanslutning av näringsidkare gör sannolikt att  utgången i målet kan ha betydande intresse för medlemmarna i  sammanslutningen, får domstolen efter ansökan av  sammanslutningen tillåta att den, vid sidan av en enskild  part, medverkar i förfarandet och i samband med det åberopar  bevisning.

En ansökan om medverkan ska vara skriftlig och innehålla de  skäl som den grundas på. 

Parterna ska beredas tillfälle att yttra sig över ansökan.  Ansökan får inte bifallas om parten på den sidan som ansökan  om medverkan avser motsätter sig detta. Lag (2016:204).

4 §   Beslut i fråga om förbud hindrar inte att samma fråga prövas på nytt, om ändrade förhållanden eller något annat särskilt skäl föranleder det.

5 §   Förbud ska förenas med vite, om det inte av särskilda  skäl är obehövligt.

En talan om utdömande av vite förs vid Patent- och  marknadsdomstolen av den som har ansökt om förbudet.
Lag (2016:204).

5 a §   Delgivning av domar och beslut som innefattar ett  vitesföreläggande får ske enligt 34-37 §§ delgivningslagen  (2010:1932) endast om det med beaktande av vad som har  framkommit i det enskilda delgivningsärendet eller vid andra  delgivningsförsök med delgivningsmottagaren finns anledning  att anta att han eller hon har avvikit eller på annat sätt  håller sig undan. Lag (2016:204).

5 b §   I mål enligt 1 § får rätten bestämma att vardera parten  ska svara för sina rättegångskostnader. Lag (2016:204).

6 §   Lagen tillämpas inte i fråga om en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Lag (2009:1088).

7 § Vid handel med varor eller tjänster gäller det som sägs i denna lag om avtalsvillkor också för praxis som utbildats mellan parterna, handelsbruk och annan sedvänja avseende betalningstid, dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader. Lag (2013:57).



Övergångsbestämmelser
1999:607
    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.
    2. Äldre bestämmelser skall tillämpas på avtal som ingåtts före ikraftträdandet. Detsamma gäller för försäkringsavtal som ingåtts före ikraftträdandet och därefter förnyats.
2016:204
    1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
    2. Mål som har inletts i tingsrätt eller hovrätt före  ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och  marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen.
    3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska  handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras  enligt äldre bestämmelser."
"1 §   Näringsidkare får icke vid marknadsföring av vara, tjänst eller  annan nyttighet använda framställning i vilken annans namn eller bild  utnyttjas utan dennes samtycke. Med namn jämställs annan beteckning som  klart utpekar viss person. 

Vad i första stycket sägs om näringsidkare gäller även anställd hos  näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar. 2 §   Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 1 § skall  dömas till böter. 

I fråga om medverkan till sådan gärning tillämpas 23 kap. 4 och 5 §§  brottsbalken. 3 §   Den som bryter mot 1 § eller medverkar till sådan handling skall  utge skäligt vederlag till den vars namn eller bild har utnyttjats. Sker  det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning utgå också för  annan skada. Vid bedömande om och i vad mån sådan skada har uppstått tas  hänsyn även till lidande och andra omständigheter av annan än rent  ekonomisk betydelse. 

Den som har arbetstagare i sin tjänst är skyldig att utge ersättning  enligt första stycket i anledning av handling som arbetstagaren företar  i tjänsten. Arbetstagare är ersättningsskyldig för sådan handling endast  i den mån synnerliga skäl föreligger. 4 §   Vid överträdelse av 1 § kan rätten, på yrkande av den vars namn  eller bild har utnyttjats, efter vad som är skäligt till förebyggande av  fortsatt missbruk förordna, att hjälpmedel som har använts vid  handlingen eller framställning som finns på vara, förpackning,  reklamtryck eller dylikt skall ändras eller att egendomen skall  förstöras eller mot lösen utlämnas till den vars namn eller bild har  utnyttjats. 5 §   Brott som avses i 2 § får åtalas av åklagare endast om målsägande  angiver brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt. 6 §   Den som har brutit mot 1 § eller medverkat till sådan handling eller  är ersättningsskyldig enligt 3 § andra stycket kan i mål enligt denna  lag, på yrkande av den vars namn eller bild har utnyttjats, efter  omständigheterna åläggas att bekosta tryckning i en eller flera  tidningar av dom i målet."
"1 kap. Inledande bestämmelser
Lagens ändamål m.m.1 §   Denna lag har till ändamål att undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter.2 §   Lagen är inte tillämplig på överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor.3 §   I rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tilllämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget och rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer finns bestämmelser av betydelse för tillämpningen av denna lag.4 §   Regeringen meddelar föreskrifter om vilka domstolar och andra myndigheter som är konkurrensmyndigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003, om det inte följer av denna lag.Definitioner5 §   I denna lag avses med företag en fysisk eller juridisk  person som driver verksamhet av ekonomisk eller kommersiell  natur, dock inte till den del verksamheten består i  myndighetsutövning.

Med företag avses också en sammanslutning av företag, om inte  annat anges i denna lag. Lag (2021:81).6 §   Det som i lagen sägs om avtal ska tillämpas även på

   1. beslut av en sammanslutning av företag, och

   2. samordnade förfaranden av företag.7 §   Med primär lantbruksförening avses i denna lag en ekonomisk förening vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om sammanslutningar av sådana företag är medlemmar i föreningen, anses den dock vara primär lantbruksförening endast om sammanslutningarna bara utgörs av lokala sammanslutningar av företag med verksamhet av angivet slag.

I lagen (2000:1025) om innebörden av begreppen jordbruks-, trädgårds- och skogsprodukter i konkurrenslagen (2008:579)
finns bestämmelser om vad som avses med sådana produkter.8 §   Med taxiföretag avses i denna lag ett företag som tillhandahåller eller utför taxitjänster eller därmed jämförbara transporttjänster.

Med beställningscentral avses en gemensam eller fristående funktion som tar emot beställningar och fördelar transportuppdrag mellan taxiföretag. Funktionen kan även utföra sådan verksamhet som har samband därmed.9 §   En företagskoncentration enligt denna lag ska anses uppstå om kontrollen av företag varaktigt förändras till följd av

   1. att två eller flera tidigare självständiga företag slås samman, eller

   2. att antingen en eller flera personer, som redan kontrollerar minst ett företag, eller också ett eller flera företag genom förvärv av värdepapper eller tillgångar, genom avtal eller på annat sätt direkt eller indirekt får kontroll över ett eller flera företag eller delar därav.

Bildandet av ett gemensamt företag som på varaktig basis fyller en självständig ekonomisk enhets samtliga funktioner utgör en företagskoncentration enligt första stycket 2.Lagens disposition10 §   Lagen innehåller bestämmelser om

   - förbjudna konkurrensbegränsningar (2 kap.),

   - åtgärder mot konkurrensbegränsningar (3 kap.),

   - företagskoncentrationer (4 kap.),

   - utredning av konkurrensärenden (5 kap.),

   - vite (6 kap.),

   - överklagande (7 kap.), och

   - handläggningen i domstol (8 kap.).
2 kap. Förbjudna konkurrensbegränsningar
Konkurrensbegränsande samarbete mellan företag1 §   Sådana avtal mellan företag som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på marknaden på ett märkbart sätt är förbjudna, om inte annat följer av denna lag.

Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att

   1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller indirekt fastställs,

   2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar begränsas eller kontrolleras,

   3. marknader eller inköpskällor delas upp,

   4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

   5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.Undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag2 §   Förbudet i 1 § gäller inte för ett avtal som

   1. bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,

   2. tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås,

   3. bara ålägger de berörda företagen begränsningar som är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och

   4. inte ger de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttigheterna i fråga.3 §   Från förbudet i 1 § gäller undantag för sådana grupper av  avtal (gruppundantag) som avses i

   1. lagen (2008:580) om gruppundantag för  konkurrensbegränsande avtal om viss taxisamverkan,

   2. lagen (2008:581) om gruppundantag för vertikala  konkurrensbegränsande avtal,

   3. lagen (2008:582) om gruppundantag för  konkurrensbegränsande specialiseringsavtal,

   4. lagen (2008:583) om gruppundantag för  konkurrensbegränsande avtal om forskning och utveckling,

   5. lagen (2008:584) om gruppundantag för vertikala  konkurrensbegränsande avtal inom motorfordonssektorn, och

   6. lagen (2008:586) om gruppundantag för  konkurrensbegränsande avtal om tekniköverföring. 

Om ett enskilt avtal enligt någon av lagarna som räknas upp i  första stycket är undantaget från förbudet i 1 § men har  följder som är oförenliga med 2 §, får Konkurrensverket  besluta att avtalet inte ska omfattas av gruppundantaget.
Lag (2017:986).4 §   Förbudet i 1 § gäller inte för sådana avtal inom en primär lantbruksförening eller dess dotterföretag som avser samverkan mellan föreningens medlemmar om

   1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet såsom användandet av gemensamma anläggningar, lagring, beredning, distribution eller marknadsföring i fråga om jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter eller skogsprodukter, eller

   2. inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet som avses i 1.

Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till resultat

   1. att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller försvåras

      a) i fråga om valet av avnämare eller leverantör,

      b) i fråga om möjligheten att lämna föreningen, eller

      c) i annat avseende av motsvarande betydelse, eller

   2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och tredje man.5 §   Förbudet i 1 § gäller inte för ett skriftligt avtal mellan taxiföretag eller mellan en beställningscentral och taxiföretag om avtalet

   1. avser gemensam transportverksamhet genom samverkan i en beställningscentral eller på något annat sätt i syfte att uppnå effektivitetsvinster eller andra sådana ekonomiska fördelar,

   2. behövs för att tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång till taxiservice, och

   3. omfattar högst 40 taxifordon.

Undantag enligt första stycket gäller inte

   1. till den del samarbetet avser förfarande eller villkor som innebär eller omfattar

      a) fastställande av gemensamma priser,

      b) uppdelning av marknader,

      c) en uppsägningstid för anslutet taxiföretag som överstiger sex månader från uppsägningstillfället eller, i fråga om en ekonomisk förening, villkor att uppsägning inte får göras förrän tidigast efter sex månader eller längre tid från inträdet, eller

      d) förbud för anslutet taxiföretag att efter avtalstidens utgång konkurrera med den gemensamma transportverksamheten, och

   2. till den del det är uppenbart att syftet med den gemensamma transportverksamheten eller intresset av tillgång till taxiservice enligt första stycket 1 och 2 kan tillgodoses utan att samarbetet omfattar ett sådant förfarande eller villkor som avses i 1.Ogiltighet6 §   Avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 1 § är ogiltiga.Företags missbruk av en dominerande ställning7 §   Missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden är förbjudet.

Sådant missbruk kan särskilt bestå i att

   1. direkt eller indirekt påtvinga någon oskäliga inköps- eller försäljningspriser eller andra oskäliga affärsvillkor,

   2. begränsa produktion, marknader eller teknisk utveckling till nackdel för konsumenterna,

   3. tillämpa olika villkor för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller

   4. ställa som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.
3 kap. Åtgärder mot konkurrensbegränsningar
Åläggande1 §   Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med  överträdelser av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 
101 eller 102 i EUF-fördraget.

Ett åläggande enligt första stycket får innefatta  beteendemässiga eller strukturella åtgärder som är nödvändiga  för att överträdelsen ska upphöra. Vid valet mellan åtgärder  som är lika effektiva ska den åtgärd väljas som är minst  betungande för företaget.

Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om  något annat inte bestäms. Lag (2021:81).1 a §   Konkurrensverket får besluta att ett förbud enligt 
2 kap. 1 eller 7 § eller enligt artikel 101 eller 102 i EUF-
fördraget har överträtts. Lag (2021:81).2 §   Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte  meddela ett åläggande enligt 1 §, får ett företag som berörs  av överträdelsen väcka talan om ett sådant åläggande. En  sådan talerätt gäller dock inte i de fall verket har  tillämpat artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003.
Lag (2016:224).3 §   Om det finns särskilda skäl, får ett åläggande enligt 1 §  meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har  avgjorts. Domstolen får meddela ett sådant åläggande bara  sedan rättegång inletts. Lag (2016:224).Åtagande från företag4 §   Om det har uppkommit en fråga om att ett företag  överträder något av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i  artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, kan ett åtagande från  företaget ge Konkurrensverket anledning att inte ingripa.  Verkets beslut att godta åtagandet får avse en begränsad tid.  Så länge beslutet gäller får verket i de avseenden som  åtagandet omfattar inte meddela ett åläggande enligt 1 eller 
3 § eller ett beslut enligt 1 a §.

Konkurrensverket får återkalla ett beslut enligt första  stycket om

   1. de omständigheter som låg till grund för beslutet har  förändrats i något väsentligt avseende, 

   2. den som beslutet gäller bryter mot något åtagande som har  angetts i beslutet, eller 

   3. beslutet grundades på ofullständiga, oriktiga eller  vilseledande uppgifter som parterna har lämnat.

Innan Konkurrensverket beslutar att godta ett åtagande enligt  första stycket, ska verket ge andra som berörs av åtagandet  tillfälle att lämna synpunkter på det. Lag (2021:81).Konkurrensskadeavgift5 §   Konkurrensverket får besluta att ett företag ska betala en  särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om företaget eller  någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av  oaktsamhet har överträtt 

   1. ett förbud enligt 2 kap. 1 eller 7 § eller enligt artikel 
101 eller 102 i EUF-fördraget, 

   2. ett beslut om åläggande enligt 1 § första stycket eller 
3 §, eller 

   3. ett beslut att godta ett åtagande enligt 4 § första  stycket.

Avgiften tillfaller staten.

Innan Konkurrensverket beslutar om konkurrensskadeavgift för  ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över  verkets utkast till beslut. Lag (2021:81).6 §   Konkurrensskadeavgiften får inte överstiga tio procent av  företagets omsättning föregående räkenskapsår.

Om ett beslut om konkurrensskadeavgift enligt 5 § första  stycket 1 riktas mot en sammanslutning av företag för en  överträdelse som har samband med dess medlemmars verksamhet,  får avgiften inte överstiga tio procent av den samlade  omsättningen föregående räkenskapsår för de medlemsföretag som  är verksamma på den marknad som påverkas av överträdelsen.

Om beslutet riktas mot flera företag, ska avgiften fastställas  särskilt för vart och ett av dem. Lag (2021:81).7 §   Konkurrensskadeavgift får inte påföras

   1. för åtgärder som omfattas av ett åläggande enligt 1, 2  eller 3 § eller ett förbud enligt 27 eller 30 § som har  meddelats vid vite enligt denna lag om talan om utdömande av  vitet har väckts, eller

   2. för åtgärder som har vidtagits under den tid då ett beslut  om att godta ett åtagande enligt 4 § första stycket har gällt,  om åtgärderna är förenliga med beslutet.

I fall som avses i första stycket 2 får konkurrensskadeavgift  påföras om beslutet har återkallats med stöd av 4 § andra  stycket 3. Lag (2021:81).8 §   Konkurrensskadeavgiften ska bestämmas efter överträdelsens sanktionsvärde.

Vid bedömningen av sanktionsvärdet ska det beaktas hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.

Vid bedömningen av överträdelsens allvar ska särskilt följande beaktas:

   1. överträdelsens art,

   2. marknadens omfattning och betydelse, och

   3. överträdelsens konkreta eller potentiella påverkan på konkurrensen på marknaden.9 §   Som försvårande omständigheter vid bedömningen av företagets överträdelse ska det särskilt beaktas:

   1. om företaget har förmått annat företag att medverka i överträdelsen, eller

   2. om företaget har haft en ledande roll i överträdelsen.10 §   Som förmildrande omständighet vid bedömningen av företagets överträdelse ska det särskilt beaktas om företagets medverkan i överträdelsen har varit begränsad.11 §   När konkurrensskadeavgiftens storlek bestäms ska,  förutom omständigheter hänförliga till själva överträdelsen,  särskilt följande beaktas:

   1. om företaget tidigare har överträtt förbuden i 2 kap. 1  eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, 

   2. om företaget snabbt har upphört med överträdelsen sedan  den påtalats av Konkurrensverket, eller

   3. företagets ekonomiska situation.

När konkurrensskadeavgiftens storlek bestäms får den  ersättning som företaget betalat i en uppgörelse i godo  beaktas som en förmildrande omständighet. Lag (2016:966).Eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift12 §   Konkurrensskadeavgift får efterges för ett företag som  har överträtt förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-
fördraget, om företaget är det första att anmäla överträdelsen  till Konkurrensverket och anmälan innehåller sådana uppgifter  att verket först genom dessa har tillräckligt underlag för att  ingripa mot överträdelsen.

När Konkurrensverket redan har tillräckligt underlag för att  ingripa mot överträdelsen, får konkurrensskadeavgift efterges  för ett företag som överträtt nämnda förbud om företaget är  först med att lämna sådana uppgifter som leder till att det  kan klarläggas att överträdelsen har förekommit.

Konkurrensskadeavgift får inte efterges för ett företag som  har tvingat ett annat företag att delta i överträdelsen. I  fall som avses i andra stycket får konkurrensskadeavgift inte  heller efterges om

   1. ett annat företag har fått anstånd enligt 14 a § och sådana  uppgifter som krävs för eftergift har lämnats innan  anståndstiden löpt ut, eller 

   2. ett beslut enligt 15 § har meddelats.
Lag (2021:81).13 §   Konkurrensskadeavgift får fastställas till ett lägre  belopp än vad som följer av 8-11 §§ för ett företag som har  överträtt förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-
fördraget, om företaget lämnar uppgifter till Konkurrensverket  som i väsentlig mån underlättar utredningen av överträdelsen.

Vid bedömning av nedsättningens storlek ska det beaktas om  något annat företag redan lämnat sådana uppgifter som i  väsentlig mån underlättat utredningen.

Om ett företag har lämnat sådana uppgifter som leder till att  konkurrensskadeavgiften kan fastställas till ett högre belopp  för de företag som deltagit i överträdelsen än vad som annars  hade varit fallet, ska dessa uppgifter inte beaktas när  avgiften fastställs för det företag som lämnat uppgifterna.
Lag (2021:81).14 §   För att komma i fråga för eftergift enligt 12 § eller nedsättning enligt 13 § ska företaget utöver vad som anges där

   1. lämna Konkurrensverket all den information och bevisning om överträdelsen som det har eller får tillgång till,

   2. aktivt samarbeta med Konkurrensverket under utredningen av överträdelsen,

   3. inte förstöra bevis eller på något annat sätt försvåra framtida eller pågående utredning av överträdelsen, och

   4. när anmälan görs eller uppgifter lämnas ha upphört eller snarast därefter upphöra med sitt deltagande i överträdelsen.14 a §   Konkurrensverket får ge ett företag anstånd med att  lämna sådana uppgifter som krävs för att konkurrensskadeavgift  ska få efterges enligt 12 § första stycket. Om företaget  lämnar uppgifterna innan anståndstiden har löpt ut, ska  uppgifterna anses ha lämnats när anmälan gjordes.
Lag (2021:81).15 §   Konkurrensverket ska i ett beslut fastställa om det finns  förutsättningar för eftergift enligt 12 § första stycket för  det företag som anmält överträdelsen och informera företaget  om beslutet. Ett sådant beslut är bindande för verket i ett  ärende enligt 5 §. Lag (2021:81).15 a §   Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen  meddela närmare föreskrifter om 

   1. handläggningen av en anmälan om eftergift enligt 12 § eller  en fråga om nedsättning enligt 13 §, 

   2. de krav på samarbete som ska gälla enligt 14 § 2, och 

   3. den information som ett företag ska lämna för att få  anstånd enligt 14 a §. Lag (2021:81).15 b §   Bestämmelserna i 12-15 §§ gäller inte för en  sammanslutning av företag. Lag (2021:81).16 §   Har upphävts genom lag (2021:81).17 §   Har upphävts genom lag (2021:81).18 §   Har upphävts genom lag (2021:81).19 §   Har upphävts genom lag (2021:81).Preskription20 §   För att konkurrensskadeavgift ska få påföras måste  Konkurrensverket ha meddelat beslut om sådan avgift inom fem  år från det att överträdelsen upphörde. Om det berörda  företaget inom denna tid får del av ett beslut om undersökning  enligt 5 kap. 3 § eller ges tillfälle att yttra sig över  Konkurrensverkets utkast till beslut, ska tiden i stället  räknas från den dag detta skedde. I sådana fall gäller dock  att avgift får påföras endast om Konkurrensverkets beslut om  konkurrensskadeavgift meddelas inom tio år från det att  överträdelsen upphörde. Lag (2021:81).20 a §   Fristerna enligt 20 § avbryts om en nationell  konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat inom Europeiska  unionen eller Europeiska kommissionen prövar samma avtal eller  förfarande som kan strida mot artikel 101 eller 102 i EUF-
fördraget som Konkurrensverket utreder eller kan utreda. 

En frist som avses i första stycket avbryts när minst ett  företag delges den första formella utredningsåtgärden.  Avbrottet gäller alla företag som har deltagit i  överträdelsen. 

En ny frist löper från den dag det finns ett  överträdelseavgörande eller när den nationella  konkurrensmyndigheten eller kommissionen har avslutat sitt  förfarande på något annat sätt. Den nya fristen ska dock  aldrig sträcka sig längre än tio år från det att överträdelsen  upphörde. Lag (2021:81).Kvarstad21 §   För att säkerställa ett anspråk på konkurrensskadeavgift  får domstolen besluta om kvarstad. I ett sådant fall gäller  bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för  fordran. Lag (2016:224).Betalning av konkurrensskadeavgift m.m.22 §   Konkurrensskadeavgift ska betalas till Konkurrensverket  inom trettio dagar från det att beslutet fick laga kraft eller  inom den längre tid som anges i beslutet.

Om konkurrensskadeavgiften inte betalas i tid, ska  Konkurrensverket lämna den obetalda avgiften för indrivning.  Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om  indrivning av statliga fordringar m.m. Verkställighet får ske  enligt utsökningsbalkens bestämmelser. Lag (2021:81).23 §   En påförd konkurrensskadeavgift faller bort i den mån  verkställighet inte har skett inom fem år från det att  beslutet fick laga kraft. Lag (2021:81).23 a §   En sammanslutning av företag som inte kan betala en  påförd konkurrensskadeavgift inom den tid som anges i 22 §  första stycket ska kräva att medlemsföretagen bidrar till den  avgift som sammanslutningen ska betala, om avgiften har  fastställts med hänsyn till dess medlemmars omsättning på den  marknad som påverkas av sammanslutningens överträdelse.
Lag (2021:81).23 b §   Om en konkurrensskadeavgift som har påförts en  sammanslutning av företag har fastställts med hänsyn till den  omsättning som medlemmarna i sammanslutningen har och full  betalning inte sker inom den tid som anges i 22 § första  stycket, får Konkurrensverket besluta att ett eller flera av  de medlemsföretag som vid tidpunkten för överträdelsen var  företrädda i sammanslutningens beslutsfattande organ ska  betala resterande del av avgiften. 

Om full betalning inte sker enligt första stycket får  Konkurrensverket besluta att ett eller flera andra  medlemsföretag ska betala resterande del av avgiften. 

Den avgift som ett företag ska betala enligt första eller  andra stycket får inte överstiga tio procent av företagets  omsättning under räkenskapsåret före det år då beslutet om  konkurrensskadeavgift meddelades. Lag (2021:81).23 c §   En avgift enligt 23 b § får inte beslutas för ett  medlemsföretag som visar att det inte genomförde det beslut av  sammanslutningen som ledde till överträdelsen och innan  Konkurrensverket påbörjade sin utredning av överträdelsen 

   1. var omedvetet om beslutet, eller 

   2. aktivt tog avstånd från beslutet.
Lag (2021:81).23 d §   En avgift enligt 23 b § ska betalas till  Konkurrensverket inom trettio dagar från det att beslutet fick  laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. 

I fråga om verkställighet av ett beslut enligt 23 b §  tillämpas 22 § andra stycket och 23 §. Lag (2021:81).Näringsförbud24 §   I lagen (2014:836) om näringsförbud finns bestämmelser om att näringsförbud kan meddelas för vissa överträdelser av förbudet i 2 kap. 1 § eller i artikel 101 i EUF-fördraget. Lag (2014:850).Skadestånd25 §   I konkurrensskadelagen (2016:964) finns bestämmelser om  skadestånd för överträdelser av förbuden i 2 kap. 1 och 7 §§  och i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget.  Lag (2016:966).26 §   Har upphävts genom lag (2016:224).Konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet27 §   Staten, en kommun eller en region får förbjudas att i en  säljverksamhet som omfattas av 1 kap. 5 § första stycket  tillämpa ett visst förfarande, om detta

   1. snedvrider, eller är ägnat att snedvrida, förutsättningarna  för en effektiv konkurrens på marknaden, eller 

   2. hämmar, eller är ägnat att hämma, förekomsten eller  utvecklingen av en sådan konkurrens. 

Förbud får inte meddelas för förfaranden som är försvarbara  från allmän synpunkt.

En kommun eller en region får även förbjudas att bedriva en  viss säljverksamhet i fall som avses i första stycket. En  sådan verksamhet får dock inte förbjudas, om den är förenlig  med lag.

Ett förbud gäller omedelbart, om något annat inte bestäms.
Lag (2019:933).28 §   Det som sägs i 27 § gäller även ett förfarande eller en  verksamhet i en annan juridisk person om staten, en kommun  eller en region direkt eller indirekt har ett dominerande  inflytande över den juridiska personen genom ägarskap,  finansiell medverkan, gällande regler eller på annat sätt. Det  som sägs om staten, en kommun eller en region tillämpas då på  den juridiska personen. Lag (2019:933).29 §   Ett förbud enligt 27 § får även omfatta ett förfarande eller en verksamhet som väsentligen överensstämmer med det förfarande eller den verksamhet som förbjuds. Lag (2009:1280).30 §   Om det finns särskilda skäl för det, får ett förbud enligt 27 § meddelas för tiden till dess att frågan slutligt har avgjorts. Ett sådant förbud får meddelas bara sedan rättegång inletts. Lag (2009:1280).31 §   Har rätten lämnat en talan om förbud enligt 27 § utan bifall, får frågan prövas på nytt, om de omständigheter som låg till grund för avgörandet har förändrats i något väsentligt avseende.

Ett förbud enligt 27 § får omprövas, om det finns särskilda skäl för att upphäva eller mildra förbudet. Lag (2009:1280).32 §   Konkurrensverket får väcka talan om förbud enligt 27 §  eller omprövning enligt 31 § andra stycket. En talan om  omprövning av ett meddelat förbud får också väckas av den som  förbudet riktar sig mot.

Om Konkurrensverket för ett visst fall beslutar att inte  väcka en talan om förbud enligt 27 §, får talan väckas av ett  företag som berörs av förfarandet eller av verksamheten.
Lag (2016:224).
4 kap. Företagskoncentrationer
Förbud mot företagskoncentrationer m.m.1 §   En företagskoncentration som prövas enligt denna lag ska förbjudas, om koncentrationen är ägnad att påtagligt hämma förekomsten eller utvecklingen av en effektiv konkurrens inom landet i dess helhet eller en avsevärd del av det. Vid prövningen av om en företagskoncentration ska förbjudas ska det särskilt beaktas om den medför att en dominerande ställning skapas eller förstärks.

Ett förbud får meddelas endast om inga väsentliga nationella säkerhets- eller försörjningsintressen därigenom åsidosätts.

I den utsträckning som bildandet av ett gemensamt företag, som utgör en företagskoncentration enligt 1 kap. 9 § andra stycket, har till syfte eller får till resultat att samordna konkurrensbeteendet hos företag som förblir självständiga, ska vid prövningen av fråga om förbud mot företagskoncentrationen samordningen bedömas enligt 2 kap. 1 och 2 §§.2 §   Om det är tillräckligt för att undanröja de skadliga effekterna av en företagskoncentration, får en part i koncentrationen i stället för förbud enligt 1 § åläggas att

   1. avyttra ett företag eller en del av ett företag, eller

   2. genomföra någon annan konkurrensfrämjande åtgärd.

Ett åläggande enligt första stycket får inte vara mer långtgående än vad som krävs för att de skadliga effekterna av konkurrensbegränsningen ska undanröjas.3 §   Ett förbud mot en företagskoncentration innebär att en  rättshandling som utgör en del i företagskoncentrationen  eller som har till syfte att genomföra koncentrationen  därefter blir ogiltig. Detta gäller dock inte sådana  rättshandlingar som utgörs av förvärv som har skett på en  reglerad marknad som avses i 1 kap. 4 b § lagen (2007:528) om  värdepappersmarknaden, en motsvarande marknad utanför  Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en MTF-plattform  som avses i 1 kap. 4 b § lagen om värdepappersmarknaden eller  genom inrop på exekutiv auktion. I sådana fall får  förvärvaren i stället åläggas att avyttra det som har  förvärvats. Lag (2017:696).4 §   Har fråga uppkommit om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §, kan ett åtagande från en part i företagskoncentrationen medföra att Konkurrensverket lämnar koncentrationen utan åtgärd.5 §   Ett beslut av Konkurrensverket att lämna en företagskoncentration utan åtgärd ska även omfatta sådana begränsningar som har direkt anknytning till och är nödvändiga för genomförandet av den anmälda företagskoncentrationen.Anmälan om företagskoncentration6 §   En företagskoncentration ska anmälas till Konkurrensverket, om

   1. de berörda företagen tillsammans har haft en omsättning föregående räkenskapsår i Sverige som överstiger en miljard kronor, och

   2. minst två av de berörda företagen har haft en omsättning i Sverige föregående räkenskapsår som överstiger 200 miljoner kronor för vart och ett av företagen.7 §   Om omsättningskravet enligt 6 § 1 är uppfyllt men omsättningen inte överstiger vad som anges i 6 § 2, får

   1. Konkurrensverket ålägga en part i en företagskoncentration att anmäla koncentrationen, när det är påkallat av särskilda skäl, eller

   2. part eller annan medverkande i en koncentration frivilligt anmäla koncentrationen.8 §   Om en företagskoncentration består av flera transaktioner mellan samma personer eller företag, varigenom delar av ett eller flera företag förvärvas, ska vid beräkningen av omsättningen de transaktioner som ägt rum inom en tvåårsperiod behandlas som endast en koncentration.9 §   Om anmälningsskyldighet gäller enligt 6 §, ska anmälan göras av den eller dem som förvärvar kontrollen över ett företag eller en del av det. Om koncentrationen innebär att två eller flera företag slås samman, ska koncentrationen anmälas av dessa företag.10 §   En anmälan om företagskoncentration får göras så snart part eller någon annan medverkande kan visa att de avser att genomföra en koncentration.

En anmälan om företagskoncentration ska göras innan koncentrationen genomförs.Särskild undersökning av företagskoncentration11 §   Konkurrensverket ska inom tjugofem arbetsdagar från det att en fullständig anmälan om företagskoncentration har kommit in till verket meddela beslut om att antingen genomföra en särskild undersökning av koncentrationen eller lämna koncentrationen utan åtgärd.

Om Konkurrensverket inom fristen i första stycket har mottagit ett åtagande från en part i företagskoncentrationen som syftar till att verket ska lämna koncentrationen utan åtgärd, förlängs fristen till trettiofem arbetsdagar.12 §   Innan fristen enligt 11 § har löpt ut, får en part och någon annan medverkande i en företagskoncentration inte vidta någon åtgärd för att fullfölja koncentrationen. Förbudet gäller inte om Konkurrensverket före fristens utgång beslutar att lämna koncentrationen utan åtgärd.

Om det finns särskilda skäl, får Konkurrensverket besluta om undantag från förbudet i första stycket.

Om det är nödvändigt för att säkerställa att förbudet i första stycket följs, får Konkurrensverket meddela förbud eller åläggande för parterna eller andra medverkande i företagskoncentrationen. Lag (2014:443).Beslut om åtgärd mot företagskoncentration13 §   Om Konkurrensverket har beslutat att genomföra en  särskild undersökning ska verket inom tre månader från det  att beslutet meddelades besluta om förbud enligt 1 §, om  åläggande enligt 2 § eller att lämna företagskoncentrationen  utan åtgärd. 

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § får inte  meddelas senare än två år efter det att  företagskoncentrationen uppkom.

Ett förbud enligt 1 § eller ett åläggande enligt 2 § gäller  omedelbart, om något annat inte bestäms. Lag (2017:986).13 a §   Innan fristen enligt 13 § första stycket har löpt ut,  får en part och någon annan medverkande i  företagskoncentrationen inte vidta någon åtgärd för att  fullfölja koncentrationen. Förbudet gäller inte om  Konkurrensverket före fristens utgång meddelar ett beslut som  avses i 13 § första stycket.

Om det finns särskilda skäl, får Konkurrensverket besluta om  undantag från förbudet i första stycket. 

Om det är nödvändigt för att säkerställa att förbudet i  första stycket följs, får Konkurrensverket meddela förbud  eller åläggande för parterna eller andra medverkande i  företagskoncentrationen. Lag (2017:986).14 §   Konkurrensverket får förlänga fristen i 13 § första  stycket med högst en månad i sänder, om parterna i  koncentrationen samtycker till det. I de fall annan  medverkande anmält koncentrationen enligt 7 § 2 krävs även  dennes samtycke. Om koncentrationen ägt rum på det sätt som  anges i 3 § andra meningen, är förvärvarens samtycke  tillräckligt.

Om det finns synnerliga skäl, får fristen förlängas utan  sådant samtycke som anges i första stycket. Lag (2017:986).15 §   Om Konkurrensverkets beslut om förbud enligt 1 § eller  åläggande enligt 2 § överklagas, ska Patent- och  marknadsdomstolen avgöra ärendet inom sex månader från det  att överklagandet kom in.

Den i första stycket angivna fristen får förlängas av  domstolen under samma förutsättningar som anges i 14 §.
Lag (2017:986).16 §   Om Patent- och marknadsdomstolens beslut överklagas ska  Patent- och marknadsöverdomstolen avgöra ärendet inom tre  månader från det att tiden för överklagande gick ut.

Den i första stycket angivna fristen får förlängas av  domstolen under samma förutsättningar som anges i 14 §.
Lag (2017:986).16 a §   Ny beteckning 17 § genom lag (2017:986).Tillfälligt stopp av löptider för frister17 §   Konkurrensverket får tillfälligt stoppa löptiden för en  frist som anges i 11 § eller 13 § första stycket, om en part  i företagskoncentrationen inte har följt ett åläggande enligt 
5 kap. 1 § första stycket 1. Fristen börjar löpa igen första  arbetsdagen efter det att åläggandet har följts. 

På begäran av en part i företagskoncentrationen får  Konkurrensverket tillfälligt stoppa löptiden för den  tidsfrist som anges i 11 § under så många arbetsdagar som  verket bestämmer.

Konkurrensverkets beslut enligt första stycket kan prövas av  domstol i samband med prövningen av ett överklagat beslut om  förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §. Lag (2017:986).18 §   Har upphävts genom lag (2017:986).Rättskraft och omprövning19 §   Om ett beslut att lämna en företagskoncentration utan  åtgärd har grundats på en oriktig uppgift som lämnats av en  part eller någon annan medverkande i koncentrationen, får  Konkurrensverket besluta att genomföra en särskild  undersökning. Lag (2017:986).20 §   Om domstolen efter överklagande har upphävt ett beslut  om förbud enligt 1 § eller åläggande enligt 2 §, får frågan  prövas på nytt, om en part eller någon annan medverkande i  företagskoncentrationen har lämnat oriktiga uppgifter om  sakförhållanden av väsentlig betydelse för domstolens  beslut.

En ansökan om förnyad prövning får göras av Konkurrensverket  till Patent- och marknadsdomstolen. Ansökan ska göras inom  ett år från det att ärendet slutligt har avgjorts.
Lag (2017:986).21 §   Om ett beslut om förbud enligt 1 § eller åläggande  enligt 2 § inte längre behövs eller inte längre är lämpligt,  får beslutet omprövas av Konkurrensverket på eget initiativ  eller på begäran av någon som berörs av beslutet.  Lag (2017:986).
5 kap. Utredning av konkurrensärenden
Utredning initierad av Konkurrensverket1 §   Om det behövs för att Konkurrensverket ska kunna fullgöra  sina uppgifter enligt denna lag, får verket ålägga 

   1. ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter,  handlingar eller annat, 

   2. den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att  inställa sig för förhör på tid och plats som verket bestämmer,  eller

   3. en kommun eller en region som driver verksamhet av  ekonomisk eller kommersiell natur att redovisa kostnader och  intäkter i verksamheten.

Ett åläggande enligt första stycket gäller omedelbart, om  något annat inte bestäms. Lag (2019:933).2 §   Vid förhör enligt 1 § första stycket 2 ska utsaga av den som förhörs upptecknas. Utsagan ska läsas upp eller tillfälle ges den förhörde att på annat sätt granska uppteckningen.

Uppteckning och granskning ska ske innan förhöret avslutats eller, om förhöret är särskilt omfattande eller behandlar komplicerade sakförhållanden, så snart som möjligt därefter.

Den förhörde ska tillfrågas om han eller hon har något att invända mot innehållet i uppteckningen. En invändning som inte medför någon ändring ska antecknas. Efter granskningen får uppteckningen inte ändras.3 §   Patent- och marknadsdomstolen får på ansökan av  Konkurrensverket besluta att verket får genomföra en  undersökning hos ett företag för att utreda om det har  överträtt förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101  eller 102 i EUF-fördraget, om 

   1. det finns anledning att anta att en överträdelse har skett, 

   2. den som ansökan gäller inte rättar sig efter ett åläggande  enligt 1 § första stycket 1 eller det annars finns risk för  att bevis undanhålls eller förvanskas, och 

   3. vikten av att åtgärden vidtas är tillräckligt stor för att  uppväga det intrång eller annat men som åtgärden innebär för  den som drabbas av åtgärden.

Ett beslut enligt första stycket får också avse en utredning  som gäller en överträdelse av

   1. ett beslut om åläggande enligt 3 kap. 1 eller 3 §, 

   2. ett beslut att godta ett åtagande enligt 3 kap. 4 §, eller 

   3. 21 § första stycket 1-5.
Lag (2021:81).4 §   Ett beslut enligt 3 § får också avse en juridisk person  eller något annat företag än det företag som är föremål för  utredning, om 

   1. förutsättningarna i 3 § första stycket 1-3 är uppfyllda,  och 

   2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos  den som ansökan gäller. Lag (2021:81).5 §   Ett beslut enligt 3 § får också avse bostäder och andra  utrymmen som nyttjas av styrelseledamöter och anställda i det  företag som är föremål för utredning, om

   1. förutsättningarna i 3 § första stycket 1-3 är uppfyllda,  och

   2. det finns särskild anledning att anta att bevis finns hos  den som ansökan gäller. Lag (2021:81).6 §   När Konkurrensverket genomför en undersökning har verket  rätt att

   1. få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och  andra utrymmen, 

   2. ta del av all information som är tillgänglig för den som  undersökningen genomförs hos, oavsett i vilken form den finns,

   3. granska bokföring och andra affärshandlingar, 

   4. ta kopior av eller göra utdrag ur bokföring och  affärshandlingar, 

   5. försegla företagslokaler, bokföring eller affärshandlingar  så länge och i den omfattning det är nödvändigt för att  genomföra undersökningen, och 

   6. begära muntliga förklaringar direkt på platsen.
Lag (2021:81).6 a §   Konkurrensverket får ta hand om en handling för att  genomföra åtgärderna i 6 § 3 och 4 i Konkurrensverkets lokaler  eller i någon annan lokal. 

När en handling tas om hand får även pärmar, mappar eller  liknande förvaringsmaterial tas med. 

Om det är möjligt ska ett exemplar av den handling som tas om  hand lämnas kvar. Lag (2021:81).6 b §   När Konkurrensverket vidtar åtgärder enligt 6 § 3 och 4  i Konkurrensverkets lokaler eller i någon annan lokal har den  som undersökningen gäller rätt att följa de åtgärder som  verket vidtar. Lag (2021:81).6 c §   Konkurrensverket ska lämna tillbaka handlingar och annat  som har tagits om hand enligt 6 a § så snart de inte längre  behövs. 

Om den som beslutet om undersökning gäller har försatts i  konkurs, ska Konkurrensverket 

   1. överlämna handlingarna och annat till konkursförvaltaren,  och 

   2. underrätta den som beslutet gäller om att handlingarna har  lämnats över. 

Konkurrensverket ska på begäran av den som beslutet gäller  pröva om en handling eller annat som tagits om hand ska lämnas  tillbaka. Lag (2021:81).7 §   Ett beslut om undersökning får meddelas utan att den som ansökan avser får tillfälle att yttra sig, om det kan befaras att undersökningen annars skulle förlora i betydelse.

Beslut enligt första stycket ska sändas endast till Konkurrensverket. När undersökningen börjar ska verket överlämna ett exemplar av beslutet till den hos vilken undersökningen ska genomföras.8 §   Ett beslut om undersökning ska innehålla uppgifter om 

   1. föremålet för och syftet med undersökningen, 

   2. tidpunkten när undersökningen ska börja, och 

   3. Konkurrensverkets befogenheter enligt 6 § och 6 a § första  och andra styckena.

Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om rätten  inte bestämmer något annat. Lag (2021:81).9 §   Den som Konkurrensverket ska genomföra en undersökning hos har rätt att tillkalla ett juridiskt biträde.

I avvaktan på att ett sådant biträde inställer sig får Konkurrensverket inte påbörja undersökningen. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen härigenom onödigt fördröjs, eller

   2. undersökningen har beslutats enligt 7 § första stycket.10 §   Konkurrensverket får begära handräckning av  Kronofogdemyndigheten för att genomföra de åtgärder som avses  i 6 § 1-5 eller 6 a § första och andra styckena.

Vid handräckning gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om  verkställighet av förpliktelser som inte avser  betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.  Kronofogdemyndigheten ska dock inte underrätta den som  undersökningen ska genomföras hos innan verkställighet sker.
Lag (2021:81).11 §   Åtgärder enligt 1 eller 6 § första stycket får inte avse  en skriftlig handling 

   1. vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller  en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet,  och 

   2. som innehas av advokaten eller biträdet eller av den som  tystnadsplikten gäller till förmån för.

Om Konkurrensverket anser att en viss handling bör omfattas  av en undersökning och den som åtgärden avser åberopar att  handlingen är skyddad enligt första stycket, ska handlingen  omedelbart förseglas och skyndsamt överlämnas till Patent-  och marknadsdomstolen av Konkurrensverket.

Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas  av Konkurrensverkets undersökning. Lag (2016:224).12 §   Har upphävts genom lag (2021:81).13 §   Den som är uppgiftsskyldig eller är föremål för  undersökning enligt denna lag får inte betungas onödigt eller  tvingas att erkänna en överträdelse av ett förbud enligt 
2 kap. 1 eller 7 § eller enligt artikel 101 eller 102 i EUF-
fördraget. Lag (2021:81).Utredning på begäran av EU-kommissionen eller myndighet i annan medlemsstat14 §   Bestämmelserna i 1 och 11-13 §§ om inhämtande av uppgifter gäller även när Konkurrensverket vidtar sådana åtgärder på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.14 a §   Konkurrensverket får översända en sådan handling som  anges i 1 kap. 2 § 10 konkurrensskadelagen (2016:964) till en  annan konkurrens-myndighet inom Europeiska unionen eller till  Europeiska kommissionen endast med tillämpning av artikel 12 i  rådets förordning (EG) nr 1/2003 och endast om den som har  gett in handlingen samtycker till det. Lag (2021:81).15 §   Bestämmelserna i 3-13 §§ om undersökningar gäller även när Konkurrensverket vidtar sådana åtgärder på begäran av en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.15 a §   En konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i  Europeiska unionen som har framställt en sådan begäran som  avses i artikel 22 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 har rätt  att närvara och aktivt bistå Konkurrensverket när ett förhör  enligt 1 § första stycket 2 hålls eller en undersökning enligt 
6 § genomförs. Lag (2021:81).16 §   Bestämmelserna i 6 och 9-13 §§ gäller även när Konkurrensverket, på begäran av Europeiska kommissionen, genomför en sådan undersökning som avses i artikel 22.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003. Bestämmelsen i 9 § andra stycket första meningen gäller dock inte om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse, om den inte påbörjas omedelbart.

Första stycket gäller även när Konkurrensverket på begäran av kommissionen genomför en sådan undersökning som avses i artikel 12.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004.
Lag (2011:872).17 §   När Europeiska kommissionen har beslutat om en undersökning enligt artikel 20.4 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 eller enligt artikel 13.4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004, får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att undersökningen ska kunna genomföras.

Vid handräckning enligt första stycket tillämpas 10 § andra stycket. Lag (2010:642).18 §   Frågor om förhandsgodkännande enligt artikel 21.3 i  rådets förordning (EG) nr 1/2003 prövas av Patent- och  marknadsdomstolen på ansökan av Konkurrensverket.

Om beslut om förhandsgodkännande meddelats enligt första  stycket, gäller bestämmelserna i 17 § om handräckning.
Lag (2016:224).Rättslig hjälp åt myndighet i annan stat19 §   Konkurrensverket får meddela ett åläggande enligt 1 §, om det begärs av en myndighet i en stat med vilken Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i konkurrensärenden. Om åläggande meddelas ska bestämmelserna i 11-13 §§ gälla.20 §   Efter en begäran av en myndighet i en stat med vilken  Sverige har ingått en överenskommelse om rättslig hjälp i  konkurrensärenden får Patent- och marknadsdomstolen på  ansökan av Konkurrensverket besluta att verket får genomföra  en undersökning hos ett företag eller någon annan för att  bistå den andra staten med att utreda om någon har överträtt  den statens konkurrensregler, om

   1. det som föreskrivs i 5 § 1-3 är uppfyllt, och

   2. det förfarande som utreds är av ett slag som vid  tillämpningen av denna lag eller Europeiska unionens  konkurrensregler skulle ha innefattat en överträdelse av  förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller i artikel 101 eller 102 i  EUF- fördraget, om något av dessa regelverk hade tillämpats  på förfarandet.

I fall som avses i första stycket gäller bestämmelserna i 
6-13 §§. Lag (2016:224).Utredningsskadeavgift21 §   Konkurrensverket får besluta att ett företag ska betala  en särskild avgift (utredningsskadeavgift), om företaget eller  någon som handlar på dess vägnar uppsåtligen eller av  oaktsamhet vid Konkurrensverkets utredning av om företaget  överträtt något av förbuden i 2 kap. 1 eller 7 § eller  artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget 

   1. har lämnat oriktiga, ofullständiga eller vilseledande  uppgifter som svar på ett åläggande enligt 1 § första  stycket 1, eller inte lämnat begärda uppgifter, handlingar  eller annat inom en angiven tidsfrist, 

   2. inte har sett till att en företrädare inställt sig till ett  sådant förhör som avses i 1 § första stycket 2, 

   3. har hindrat Konkurrensverket att genomföra någon av de  åtgärder som anges i 6 § 1-5, 

   4. har brutit en sådan försegling som avses i 6 § 5, eller 

   5. har lämnat ett oriktigt, ofullständigt eller vilseledande  svar på en begäran om förklaring som avses i 6 § 6 eller inte  lämnat någon förklaring. 

Avgiften tillfaller staten. 

Innan Konkurrensverket beslutar om utredningsskadeavgift för  ett företag, ska företaget ges tillfälle att yttra sig över  verkets utkast till beslut. Lag (2021:81).22 §   Utredningsskadeavgift får inte påföras för en åtgärd som  omfattas av ett beslut som har förenats med vite enligt denna  lag om talan om utdömande av vite har väckts. Lag (2021:81).23 §   När utredningsskadeavgiftens storlek bestäms ska hänsyn  tas till överträdelsens allvar och varaktighet. 

Utredningsskadeavgiften får inte överstiga en procent av  företagets omsättning föregående räkenskapsår.
Lag (2021:81).24 §   I fråga om utredningsskadeavgift tillämpas bestämmelserna  om 

   1. preskription i 3 kap. 20 och 20 a §§, 

   2. kvarstad i 3 kap. 21 §, och 

   3. betalning av konkurrensskadeavgift i 3 kap. 22 och 23 §§. 

Det som där sägs om konkurrensskadeavgift gäller då i stället  utredningsskadeavgift. Lag (2021:81).
6 kap. Vite
Föreläggande av vite1 §   Följande beslut får förenas med vite:

   1. åläggande enligt 3 kap. 1, 2 eller 3 §,

   2. förbud enligt 3 kap. 27 eller 30 §,

   3. förbud enligt 4 kap. 1 §,

   4. åläggande enligt 4 kap. 2 eller 3 §,

   5. förbud eller åläggande enligt 4 kap. 12 § tredje stycket  eller 13 a § tredje stycket, och

   6. åläggande enligt 5 kap. 1 §.

Ett beslut om undersökning enligt 5 kap. 3 eller 20 § får  förenas med vite. Konkurrensverket får förena ett beslut om  fullgörande av skyldigheter enligt 4 kap. 6 § eller 7 § 1 med  vite.

Konkurrensverket får förena ett beslut att godta ett åtagande  som har lämnats enligt 3 kap. 4 § första stycket eller enligt 
4 kap. 4 § med vite. Ett sådant beslut gäller omedelbart, om  något annat inte bestäms. Lag (2017:986).1 a §   När följande beslut förenas med löpande vite, ska det  fastställas till ett belopp som står i proportion till  företagets genomsnittliga dagliga omsättning föregående  räkenskapsår räknat från den dag som anges i beslutet: 

   1. åläggande enligt 3 kap. 1, 2 eller 3 §, 

   2. beslut enligt 3 kap. 4 § första stycket, 

   3. åläggande enligt 5 kap. 1 § första stycket 1 eller 2 vid  utredning av om företaget överträtt något av förbuden i 2 kap. 
1 eller 7 § eller artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, eller 

   4. beslut enligt 5 kap. 3 §.
Lag (2021:81).Utdömande av vite2 §   En talan om att döma ut vite som har förelagts med stöd  av denna lag förs av Konkurrensverket. I fråga om vite som  har förelagts på talan av ett företag får talan om att döma  ut vitet föras även av det företaget. Lag (2016:224).
7 kap. Överklagande
1 §   Beslut av Konkurrensverket i följande frågor får  överklagas till Patent- och marknadsdomstolen: 

   1. åtgärder enligt 2 kap. 3 § andra stycket, 

   2. ålägganden som verket har meddelat enligt 3 kap. 1 § första  stycket eller 3 §, 

   3. beslut enligt 3 kap. 1 a §, 4 § andra stycket, 5 eller 
23 b §,

   4. förbud enligt 4 kap. 1 §,

   5. ålägganden enligt 4 kap. 2 §,

   6. förbud eller ålägganden enligt 4 kap. 12 § tredje stycket  eller 13 a § tredje stycket,

   7. beslut enligt 4 kap. 14 eller 21 §,

   8. ålägganden enligt 5 kap. 1 §,

   9. beslut enligt 5 kap. 21 §, och

   10. återkallelser av undantag enligt artikel 29.2 i rådets  förordning (EG) nr 1/2003.

Andra beslut av Konkurrensverket enligt denna lag får inte  överklagas. Lag (2021:81).2 §   Beslut av Patent- och marknadsdomstolen enligt 3 kap. 
30 § får överklagas särskilt. Lag (2017:986).
8 kap. Handläggningen i domstol
Behörig domstol1 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om 

   1. åläggande som avses i 3 kap. 2 §, 

   2. kvarstad enligt 3 kap. 21 §,

   3. förbud som avses i 3 kap. 27 och 31 §§ och 32 § andra  stycket, och 

   4. utdömande av vite enligt 6 kap. 2 §.
Lag (2021:81).Tillämpligt regelsystem2 §   Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där  förlikning om saken inte är tillåten tillämpas i mål som avses  i 3 kap. 2, 21, 27 och 31 §§ och 32 § andra stycket.

Bestämmelserna i lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas  i ärenden som inleds genom en ansökan till Patent- och  marknadsdomstolen. Lag (2021:81).3 §   Har upphävts genom lag (2021:81).Förbud mot att åberopa visst skriftligt bevis4 §   En part som i ett förfarande vid en nationell  konkurrensmyndighet inom Europeiska unionen har fått tillgång  till en sådan förklaring inom ramen för ett eftergiftsprogram  eller förlikningsinlaga som anges i 1 kap. 2 § 10 och 12  konkurrensskadelagen (2016:964) får inte åberopa handlingen  som bevis i domstol i ett mål eller ärende enligt denna lag. 

Första stycket gäller inte om målet eller ärendet avser  prövning av ett beslut genom vilket det har konstaterats en  överträdelse av 2 kap. 1 eller 7 § eller artikel 101 eller 102  i EUF-fördraget och ett åberopande är nödvändigt för att  parten ska kunna utöva sin rätt till försvar. Lag (2021:81).5 §   En part i ett förfarande vid en nationell  konkurrensmyndighet inom Europeiska unionen får inte i ett mål  eller ärende enligt denna lag som bevis i domstol åberopa  sådant som parten har fått del av under förfarandet och som är  av följande slag: 

   1. handlingar som andra har tagit fram särskilt för  förfarandet vid konkurrensmyndigheten, 

   2. handlingar som konkurrensmyndigheten har tagit fram och  överlämnat till parterna under förfarandet, eller 

   3. förlikningsinlagor som har återkallats. 

Första stycket gäller inte efter att konkurrensmyndigheten  genom att anta ett beslut eller på något annat sätt har  avslutat sitt förfarande. Lag (2021:81).6 §   Har upphävts genom lag (2016:224).7 §   Har upphävts genom lag (2016:224).8 §   Har upphävts genom lag (2016:224).9 §   Har upphävts genom lag (2016:224).10 §   Har upphävts genom lag (2016:224).11 §   Har upphävts genom lag (2016:224).Konkurrensverket som part12 §   För Konkurrensverket som part i mål enligt denna lag gäller i fråga om föreläggande för part och parts utevaro det som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.Yttrande från annan än part13 §   Ett yttrande som har lämnats av Europeiska kommissionen eller Konkurrensverket med tillämpning av artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 får beaktas av rätten utan att det åberopas av part. Parterna ska ges tillfälle att yttra sig över yttrandet. Lag (2010:642).Förhör i domstol14 §   Vid förhör i domstol med en part eller någon annan ska 36 kap. 16 § andra stycket rättegångsbalken tillämpas i fråga om det som han eller hon har berättat vid ett förhör enligt 5 kap.
1 § hos Konkurrensverket.Rättegångskostnader15 §   I mål och ärenden enligt denna lag tillämpas i fråga om  rättegångskostnader 31 kap. rättegångsbalken, om inte något  annat anges i denna lag.

I mål som avses i 3 kap. 2 § och 32 § andra stycket tillämpas 
18 kap. rättegångsbalken. Om det finns särskilda skäl, får  rätten i sådana mål besluta att var och en av parterna ska  svara för sina rättegångskostnader. Lag (2016:966).16 §   Har upphävts genom lag (2021:81).17 §   Har upphävts genom lag (2017:986).18 §   Har mål om skadestånd handlagts gemensamt med mål om konkurrensskadeavgift svarar den som fört talan om skadestånd endast för den särskilda kostnad som denne orsakat. För sådan kostnad svarar inte part som yrkat konkurrensskadeavgift.
Övergångsbestämmelser

2008:579



   1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2008, då konkurrenslagen (1993:20) ska upphöra att gälla samt lagen
(2005:702) om ändring i konkurrenslagen (1993:20) utgå.

   2. Förbuden i 2 kap. 1 och 7 §§ gäller även i fråga om avtal som föreligger eller förfaranden som tillämpas när denna lag träder i kraft, om inte avtalet eller förfarandet är tillåtet enligt äldre bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om avtal som förelegat eller förfaranden som tillämpats före ikraftträdande av denna lag.

   3. Domar och beslut som har meddelats enligt den äldre lagen ska fortfarande gälla, om inte annat föreskrivs i punkt 4-6.

   4. I fråga om undantag som har beslutats enligt 8 §
konkurrenslagen (1993:20) i dess lydelse före den 1 juli 2004 tillämpas då gällande bestämmelser så länge undantaget gäller enligt beslutet om detta. Ett beslut om undantag ska dock efter ikraftträdandet inte kunna förnyas enligt 11 eller 16 § i den äldre lagens lydelse före den 1 juli 2004.

   5. I fråga om undantag som gäller till följd av bestämmelsen i 13 § konkurrenslagen (1993:20) i dess lydelse före den 1 juli 2004 tillämpas då gällande bestämmelser.

   6. I fråga om icke-ingripandebesked som har beslutats före den 1 juli 2004 tillämpas då gällande bestämmelser i konkurrenslagen (1993:20).

   7. Konkurrensskadeavgift får påföras för överträdelser av förbuden i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget såvitt avser tid efter den 1 januari 2001. Lag (2010:642).

   8. För överträdelser som begåtts före den 1 augusti 2005 ska vid bestämmande av konkurrensskadeavgiften inte beaktas att företaget tidigare överträtt förbuden i artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget. Lag (2010:642).

   9. Bestämmelsen i 3 kap. 20 § tillämpas även på överträdelser som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att påföra konkurrensskadeavgift har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

   10. För fordringar på skadestånd som har uppkommit före den 1 augusti 2005 ska rätten till ersättning anses ha fallit bort om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.

   11. Beträffande företagskoncentrationer som har uppstått före ikraftträdandet gäller den äldre konkurrenslagen.

   12. I fråga om mål och ärenden som före ikraftträdandet är anhängiggjorda vid domstol ska äldre bestämmelser tillämpas.2014:443



   1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2014.

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för företagskoncentrationer som har anmälts före ikraftträdandet.2016:224



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt  före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och  marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska  handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras  enligt äldre bestämmelser.2016:966



   1. Denna lag träder i kraft den 27 december 2016.

   2. Mål om skadestånd som har inletts i tingsrätt eller  hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och  marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet, ska  handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras  enligt äldre bestämmelser.2017:986



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018.

   2. Äldre bestämmelser gäller för företagskoncentrationer som  har anmälts till Konkurrensverket före ikraftträdandet.2021:81



   1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2021. 

   2. I mål där talan om konkurrensskadeavgift har väckts före  ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 

   3. För avgiftsförelägganden som godkänts före ikraftträdandet  tillämpas äldre bestämmelser.

   4. För ett företag som före ikraftträdandet på annat sätt i  högst väsentlig mån har underlättat utredningen av en  överträdelse gäller 3 kap. 12 § andra stycket 2 i den äldre  lydelsen.

   5. För anstånd som före ikraftträdandet har beviljats med att  lämna sådana uppgifter som krävs för att konkurrensskadeavgift  ska få efterges tillämpas 3 kap. 14 a § i den äldre lydelsen. 

   6. Bestämmelsen i 3 kap. 20 a § tillämpas även på  överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet, om inte  möjligheten att påföra konkurrensskadeavgift har fallit bort  dessförinnan enligt äldre bestämmelser.

   7. Bestämmelserna i 1 kap. 5 § tredje stycket, 3 kap. 1 §  andra stycket, 1 a §, 6 § andra stycket i den nya lydelsen, 
7 § i den nya lydelsen, 23 a-d §§ och 6 kap. 1 a § 1 och 2  tillämpas endast på överträdelser som har ägt rum efter  ikraftträdandet. 

   8. Ingripande med konkurrensskadeavgift enligt 3 kap. 5 §  första stycket 2 och 3 får ske endast för överträdelser av  ålägganden eller godtagna åtaganden som har beslutats efter  ikraftträdandet.

   9. Ingripande med utredningsskadeavgift får ske endast för  överträdelser som ägt rum efter ikraftträdandet."
"Inledande bestämmelse1 §   Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och  näringslivets intressen i samband med marknadsföring av  produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig  mot konsumenter och näringsidkare. Lag (2020:338).Lagens tillämpningsområde2 §   Lagen tillämpas

   1. när näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar  produkter i sin näringsverksamhet,

   2. på tv-sändningar, beställ-tv och videodelningsplattformar  som omfattas av radio- och tv-lagen (2010:696),

   3. när Konsumentombudsmannen fullgör sina skyldigheter enligt  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av  den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella  myndigheter som har tillsynsansvar för  konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning 
(EG) nr 2006/2004, och 

   4. när behörig myndighet fullgör sina skyldigheter enligt  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 
12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden. 

Bestämmelserna om garantier i 22 § tillämpas inte i fråga om  en tjänst som tillhandahålls av en näringsidkare som är  etablerad i en annan stat än Sverige inom Europeiska  ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detsamma gäller 4 § tredje  stycket och 7 § när en näringsidkare, som är etablerad i en  annan stat än Sverige inom EES, riktar marknadsföring mot en  annan näringsidkare. Lag (2020:874).Definitioner3 §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
I denna lag avses med 

affärsbeslut: ett beslut som fattas av en konsument eller en  näringsidkare om huruvida, hur och under vilka förutsättningar  en produkt ska köpas, om hela eller delar av köpesumman ska  betalas, om produkten ska behållas eller överlåtas, eller om  en avtalsenlig rättighet i samband med produkten ska  utnyttjas, oavsett om konsumenten eller näringsidkaren  beslutar att handla eller att avstå från att handla, 

elektronisk post: ett adresserat eller på något annat sätt  individualiserat elektroniskt meddelande i form av text, röst,  ljud eller bild som sänds via ett allmänt elektroniskt  kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i  mottagarens terminalutrustning tills mottagaren hämtar det,

god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna  normer som syftar till att skydda konsumenter och  näringsidkare vid marknadsföring av produkter,

konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för  ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet  som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till  produkter inbegripet en näringsidkares handlande,  underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt  före, under eller efter försäljning eller leverans av  produkter till konsumenter eller näringsidkare,

näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för  ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten, 

produkter: varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och  andra nyttigheter. Lag (2022:494).3 §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
I denna lag avses med 

affärsbeslut: ett beslut som fattas av en konsument eller en  näringsidkare om huruvida, hur och under vilka förutsättningar  en produkt ska köpas, om hela eller delar av köpesumman ska  betalas, om produkten ska behållas eller överlåtas, eller om  en avtalsenlig rättighet i samband med produkten ska  utnyttjas, oavsett om konsumenten eller näringsidkaren  beslutar att handla eller att avstå från att handla,

digitalt innehåll: data som framställs och tillhandahålls i  digital form,

digital tjänst: en tjänst som gör det möjligt för konsumenten  att skapa, bearbeta, lagra eller få tillgång till uppgifter i  digital form, eller att utbyta uppgifter eller interagera på  annat sätt med uppgifter i digital form som laddas upp eller  skapas av konsumenten eller av andra användare av tjänsten,

driftskompatibilitet: förmåga att fungera med annan hårdvara  eller programvara än sådan som normalt används med samma typ  av varor med digitala delar, digitalt innehåll eller digitala  tjänster,

elektronisk post: ett adresserat eller på något annat sätt  individualiserat elektroniskt meddelande i form av text, röst,  ljud eller bild som sänds via ett allmänt elektroniskt  kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i  mottagarens terminalutrustning tills mottagaren hämtar det,

god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna  normer som syftar till att skydda konsumenter och  näringsidkare vid marknadsföring av produkter,

kompatibilitet: förmåga att utan konvertering fungera med  sådan hårdvara eller programvara som normalt används med samma  typ av varor med digitala delar, digitalt innehåll eller  digitala tjänster,

konsument: en fysisk person som handlar huvudsakligen för  ändamål som faller utanför näringsverksamhet,

marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet  som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till  produkter inbegripet en näringsidkares handlande,  underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt  före, under eller efter försäljning eller leverans av  produkter till konsumenter eller näringsidkare,

marknadsplats online: en tjänst som använder programvara,  inbegripet en webbplats, en del av en webbplats eller en  applikation, som administreras av en näringsidkare eller för  dennes räkning och som gör det möjligt för konsumenten att  ingå distansavtal med andra näringsidkare eller konsumenter,

näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som handlar för  ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten,

produkter: alla typer av varor och tjänster, även digitala  tjänster, digitalt innehåll, fast egendom och rättigheter och  skyldigheter, 

rankning: den relativa position som en näringsidkare tilldelar  produkter så som de presenteras, organiseras eller  vidarebefordras, oberoende av vilka tekniska medel som används  för sådan presentation, organisation eller vidarebefordran,

vara: lös sak, med eller utan digitala delar,

vara med digitala delar: lös sak som är integrerad eller  sammankopplad med ett digitalt innehåll eller en digital  tjänst på ett sådant sätt att avsaknaden av det digitala  innehållet eller den digitala tjänsten gör att varan inte kan  användas på det sätt som är avsett. Lag (2022:656).Otillbörlig marknadsföringDirektivbilagan4 §   Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 
2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder  som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den  inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG  och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG  och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning 
(EG) nr 2006/2004 ska gälla som lag i Sverige. Regeringen  tillkännager den aktuella bilagan i Svensk författningssamling. 

Vid en prövning enligt någon av bestämmelserna i bilaga I till  direktivet ska denna lag tillämpas. 

Bestämmelserna i punkterna 1-31 i bilaga I till direktivet ska  tillämpas även om marknadsföringen riktas till näringsidkare.

Bestämmelsen i punkt 14 i bilaga I till direktivet ska  tillämpas på åtgärder som skett i strid med denna punkt om  inte åtgärden omfattas av spellagen (2018:1138).
Lag (2020:338).God marknadsföringssed5 §   Marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed.6 §   Marknadsföring som strider mot god marknadsföringssed enligt 5 § är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.Aggressiv marknadsföring7 §   En näringsidkare får inte använda sig av aggressiv marknadsföring.

Marknadsföringen är att anse som aggressiv om den innefattar trakasserier, tvång, fysiskt våld, hot eller annat aggressivt påtryckningsmedel.

Aggressiv marknadsföring är att anse som otillbörlig om den i märkbar mån påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Sådan aggressiv marknadsföring som anges i punkterna 24-31 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.7 a §   Vid bedömningen av om marknadsföringen är aggressiv ska  dess art samt tidpunkten, varaktigheten och platsen för  marknadsföringen särskilt beaktas. Det ska också särskilt  beaktas om näringsidkaren

   1. använder ett hotfullt eller kränkande språk eller  beteende,

   2. utnyttjar ett speciellt missöde eller omständigheter, som  näringsidkaren känner till och som är av sådan vikt att de  försämrar konsumentens omdöme, för att påverka konsumentens 
beslut i fråga om produkten,    


3. använder betungande eller oproportionerliga hinder som  inte följer av avtalet när en konsument vill utöva sina  rättigheter enligt avtalet, inbegripet rätten att häva ett  avtal eller att byta till en annan produkt eller en annan  näringsidkare, eller

   4. uppger sig komma att vidta åtgärder som inte lagligen kan  genomföras. Lag (2016:22).Vilseledande marknadsföring8 §   Marknadsföring som är vilseledande enligt någon av bestämmelserna i 9, 10 eller 12-17 §§ är att anse som otillbörlig om den påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta ett välgrundat affärsbeslut.

Sådan vilseledande marknadsföring som anges i punkterna 1-23 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG är alltid att anse som otillbörlig.Reklamidentifiering9 §   All marknadsföring ska utformas och presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.

Det ska också tydligt framgå vem som svarar för marknadsföringen. Detta gäller dock inte framställningar vars enda syfte är att skapa uppmärksamhet inför uppföljande framställningar.Förbud mot vilseledande marknadsföring10 §   En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda sig av felaktiga påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsidkarens egen eller någon annans näringsverksamhet.

Första stycket gäller särskilt framställningar som rör

   1. produktens förekomst, art, mängd, kvalitet och andra utmärkande egenskaper,

   2. produktens ursprung, användning och risker såsom inverkan på hälsa och miljö,

   3. kundservice, reklamationshantering samt metod och datum för tillverkning eller tillhandahållande,

   4. produktens pris, grunderna för prisberäkningen, särskilda prisfördelar och betalningsvillkoren,

   5. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, åtaganden, varumärken, varunamn, kännetecken och andra rättigheter,

   6. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren,

   7. leveransvillkor för produkten,

   8. behovet av service, reservdelar, byte eller reparation,

   9. näringsidkarens åtagande att följa uppförandekoder, och

   10. konsumentens rättigheter enligt lag eller annan författning.

En näringsidkare får inte heller utelämna väsentlig information i marknadsföringen av sin egen eller någon annans näringsverksamhet. Med vilseledande utelämnande avses även sådana fall när den väsentliga informationen ges på ett oklart, obegripligt, tvetydigt eller annat olämpligt sätt.Begränsningar i kommunikationsmediet m.m.11 §   Vid bedömningen av om en framställning är vilseledande enligt 10 § tredje stycket, får beaktas det använda kommunikationsmediets begränsningar i tid och utrymme samt de åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att på något annat sätt lämna informationen.Köperbjudanden12 §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
Marknadsföringen är vilseledande om näringsidkaren i en framställning erbjuder konsumenter en bestämd produkt med en prisangivelse utan att följande väsentliga information framgår:

   1. produktens utmärkande egenskaper i den omfattning som är lämplig för mediet och produkten,

   2. pris och jämförpris angivet på det sätt som framgår av 7-10
§§ prisinformationslagen (2004:347),

   3. näringsidkarens identitet och geografiska adress,

   4. villkor för betalning, leverans, fullgörande och hantering av reklamationer om dessa avviker från vad som är normalt för branschen eller produkten i fråga,

   5. information om ångerrätt eller rätt att häva ett köp som ska lämnas till konsumenten enligt lag.

Marknadsföringen är också vilseledande om näringsidkaren i en framställning erbjuder konsumenter flera bestämda produkter med en uppgift om ett gemensamt pris, utan att erbjudandet innehåller väsentlig information enligt punkterna 1-5 i första stycket.12 §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Marknadsföringen är vilseledande om näringsidkaren i en  framställning erbjuder konsumenter en bestämd produkt med en  prisangivelse utan att följande väsentliga information  framgår: 

   1. produktens utmärkande egenskaper i den omfattning som är  lämplig för mediet och produkten,

   2. pris och jämförpris angivet på det sätt som framgår av 7-10 §§ prisinformationslagen (2004:347),

   3. näringsidkarens identitet och geografiska adress,

   4. villkor för betalning, leverans och fullgörande om de  avviker från vad som är normalt för branschen eller produkten  i fråga,

   5. information om ångerrätt eller rätt att häva ett köp som  ska lämnas till konsumenten enligt lag.

Marknadsföringen är också vilseledande om näringsidkaren i en  framställning erbjuder konsumenter flera bestämda produkter  med en uppgift om ett gemensamt pris, utan att erbjudandet  innehåller väsentlig information enligt punkterna 1-5 i första  stycket. Lag (2022:656).12 a §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Om en konsument i en framställning på en marknadsplats  online erbjuds en bestämd produkt med en prisangivelse eller  flera bestämda produkter med en uppgift om ett gemensamt pris,  ska den näringsidkare som tillhandahåller marknadsplatsen  informera konsumenten om huruvida den som erbjuder produkten  är näringsidkare eller inte, baserat på den uppgift om det som  denne lämnat. Informationen ska anses vara väsentlig enligt 
10 § tredje stycket. Lag (2022:656)./Rubriken träder i kraft I:2022-09-01/Rankning av produkter12 b §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
En näringsidkare som ger konsumenter möjlighet att söka  digitalt efter produkter ska informera om de kriterier som  främst bestämmer rankningen av produkter som presenteras och  deras betydelse jämfört med 

andra kriterier. Informationen ska ges i ett särskilt avsnitt  i onlinegränssnittet och vara direkt och lätt tillgängligt  från den plats där sökresultaten presenteras. 

Informationen ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje  stycket.

Information om hur rankningen går till behöver inte lämnas av  leverantörer av sökmotorer enligt artikel 2.6 i  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1150 av den 
20 juni 2019 om främjande av rättvisa villkor och transparens  för företagsanvändare av onlinebaserade förmedlingstjänster.
Lag (2022:656)./Rubriken träder i kraft I:2022-09-01/Konsumentrecensioner12 c §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
En näringsidkare som ger tillgång till  konsumentrecensioner av produkter ska informera om huruvida  näringsidkaren säkerställer att recensionerna kommer från  konsumenter som har använt eller köpt produkterna och i så  fall på vilket sätt det görs. Informationen ska anses vara  väsentlig enligt 10 § tredje stycket. Lag (2022:656).Vilseledande förpackningsstorlekar13 §   En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpackningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande i fråga om produktens mängd, storlek eller form.Vilseledande efterbildningar14 §   En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller dock inte efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten funktionell./Rubriken träder i kraft I:2022-09-01/Marknadsföring av varor som identiska14 a §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
En näringsidkare får vid marknadsföring av en vara inte  framställa den som identisk med en vara som marknadsförs i  andra medlemsstater i Europeiska unionen, om varornas  sammansättning eller egenskaper väsentligt skiljer sig åt och  det inte är motiverat av legitima och objektiva skäl.
Lag (2022:656).Konkursutförsäljningar15 §   En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket "konkurs", ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om produkterna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.Utförsäljningar16 §   En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda uttrycken "slutförsäljning", "utförsäljning" eller något annat uttryck med motsvarande innebörd bara om

   1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela varulager eller en klart avgränsad del av det,

   2. försäljningen sker under en begränsad tid, och

   3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för motsvarande produkter.Realisationer17 §   En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda uttrycket "realisation" eller något annat uttryck med motsvarande innebörd bara om

   1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordinarie sortiment,

   2. försäljningen sker under en begränsad tid, och

   3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för motsvarande produkter.Jämförande reklam18 §   En näringsidkare får i sin reklam direkt eller  indirekt peka ut en annan näringsidkare eller dennes  produkter bara om jämförelsen 

   1. inte är vilseledande, 

   2. avser produkter som svarar mot samma behov eller är  avsedda för samma ändamål, 

   3. på ett objektivt sätt avser väsentliga, relevanta,  kontrollerbara och utmärkande egenskaper hos produkterna,

   4. inte medför förväxling mellan näringsidkaren och en annan  näringsidkare eller mellan deras produkter, varumärken,  företagsnamn eller andra kännetecken,

   5. inte misskrediterar eller är nedsättande för en annan  näringsidkares verksamhet, förhållanden, produkter,  varumärken, företagsnamn eller andra kännetecken,

   6. i fråga om varor med ursprungsbeteckning alltid avser  varor med samma beteckning,

   7. inte drar otillbörlig fördel av en annan näringsidkares  renommé som är förknippat med näringsidkarens varumärke,  företagsnamn eller andra kännetecken eller varans  ursprungsbeteckning, och

   8. inte framställer en produkt som en imitation eller kopia  av en produkt som har ett skyddat varumärke eller  företagsnamn. Lag (2018:1684).Obeställd reklam19 §   En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk person använda elektronisk post, telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra liknande automatiska system för individuell kommunikation som inte betjänas av någon enskild, bara om den fysiska personen har samtyckt till det på förhand.

Har näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om elektronisk adress för elektronisk post i samband med försäljning av en produkt till personen, gäller inte kravet på samtycke enligt första stycket om,

   1. den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften om elektronisk adress används i marknadsföringssyfte med användande av elektronisk post,

   2. marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade produkter och

   3. den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.20 §   Vid marknadsföring med elektronisk post ska meddelandet alltid innehålla en giltig adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen ska upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring till en juridisk person.20 a §   Vid marknadsföring av informationssamhällets tjänster med elektronisk post får mottagaren inte uppmanas att besöka webbplatser vars marknadsföring strider mot 9 § eller 10 §
tredje stycket. Lag (2011:591).21 §   En näringsidkare får använda andra metoder för individuell kommunikation på distans än sådana som avses i 19 §, om inte den fysiska personen tydligt motsatt sig att metoden används.Information om garantier22 §   En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder sig  att genom en garanti eller liknande utfästelse under en viss  tid svara för en produkt eller del därav eller för en egenskap  hos produkten, ska lämna köparen klar och begriplig  information om näringsidkarens namn och adress, produktens  beteckning, utfästelsens villkor och hur köparen kan göra  utfästelsen gällande. Information ska även lämnas om att  köparens rättigheter enligt lag inte påverkas av utfästelsen.

Utfästelsen och informationen ska lämnas vid försäljningen och  senast vid avlämnandet av produkten. Dessa ska lämnas i en  handling eller i någon annan läsbar och varaktig form som är  tillgänglig för köparen. Lag (2022:264).Information innan ett konsumentavtal ingås22 a §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
Vid andra avtal än distansavtal och avtal utanför  affärslokaler enligt 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om  distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska  näringsidkaren innan avtalet ingås ge konsumenten klar och  begriplig information om

   1. sitt namn och telefonnummer samt sin gatuadress och  e-postadress,

   2. produktens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är  lämplig med hänsyn till produkten och till hur informationen  ges,

   3. produktens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om  priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas,

   4. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande  kostnader,

   5. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande  på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller  fullgörande,

   6. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag och  hur reklamation kan göras,

   7. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att,  utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats  för produkten, byta ut eller reparera den eller utföra någon  form av service på den, ifall produkten inte överensstämmer  med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring  eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats  på ett sådant sätt,

   8. den assistans och service som gäller efter försäljningen,

   9. avtalets löptid,

   10. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills  vidare eller förnyas automatiskt, och

   11. funktionen hos digitalt innehåll, inbegripet tekniska  skyddsåtgärder, och, i den utsträckning näringsidkaren känner  till eller rimligen kan förväntas känna till det, vilken  maskin- och programvara som krävs för att använda det digitala  innehållet.

Informationsskyldigheten enligt första stycket gäller inte, om  informationen framgår av sammanhanget.  Informationsskyldigheten gäller inte heller i fråga om

   1. vardagliga avtal som fullgörs omedelbart,

   2. andra avtal om fast egendom än sådana som avser uthyrning  av fast egendom, eller

   3. avtal som anges i 2 kap. 1 § andra stycket 1, 2 och 6-8  samt fjärde stycket och i 3 kap. lagen om distansavtal och  avtal utanför affärslokaler. Lag (2020:170).22 a §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Vid andra avtal än distansavtal och avtal utanför  affärslokaler enligt 1 kap. 2 § lagen (2005:59) om  distansavtal och avtal utanför affärslokaler ska  näringsidkaren innan avtalet ingås ge konsumenten klar och  begriplig information om 

   1. sitt namn och telefonnummer samt sin gatuadress och e-
postadress, 

   2. produktens huvudsakliga egenskaper i den omfattning som är  lämplig med hänsyn till produkten och till hur informationen  ges, 

   3. produktens pris, inbegripet skatter och avgifter, eller, om  priset inte kan anges i förväg, hur priset beräknas, 

   4. kostnader för leverans eller porto och andra tillkommande  kostnader, 

   5. villkoren för betalning samt för leverans eller fullgörande  på något annat sätt och tidpunkt för leverans eller  fullgörande, 

   6. den rätt som konsumenten har att reklamera enligt lag och  hur reklamation kan göras, 

   7. åtaganden från näringsidkaren eller tillverkaren om att,  utöver vad som följer av lag, betala tillbaka det som betalats  för produkten, byta ut eller reparera den eller utföra någon  form av service på den, ifall produkten inte överensstämmer  med uppgifter som lämnats i utfästelser eller marknadsföring  eller om det finns andra avvikelser från uppgifter som lämnats  på ett sådant sätt, 

   8. den assistans och service som gäller efter försäljningen, 

   9. avtalets löptid,

   10. villkoren för att säga upp avtalet, om det gäller tills  vidare eller förnyas automatiskt,

   11. funktionen hos en vara med digitala delar, digitalt  innehåll eller en digital tjänst, inbegripet tekniska  skyddsåtgärder, och

   12. kompatibilitet och driftskompatibilitet mellan varor med  digitala delar, digitalt innehåll och digitala tjänster, i den  utsträckning näringsidkaren känner till eller borde känna till  det.

Informationsskyldigheten enligt första stycket gäller inte, om  informationen framgår av sammanhanget.  Informationsskyldigheten gäller inte heller i fråga om

   1. avtal som inte innebär en betalningsförpliktelse för  konsumenten eller, i fråga om avtal om digitalt innehåll som  levereras på något annat sätt än på ett fysiskt medium eller  digitala tjänster, att konsumenten ska tillhandahålla  personuppgifter på det sätt som anges i 2 kap. 1 § andra  stycket lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler, 

   2. vardagliga avtal som fullgörs omedelbart,

   3. andra avtal om fast egendom än sådana som avser uthyrning  av fast egendom, eller

   4. avtal som anges i 2 kap. 1 a § första stycket 1, 2 och 6-8  samt andra stycket och i 3 kap. lagen om distansavtal och  avtal utanför affärslokaler. Lag (2022:656).Förbud och åläggandenFörbud mot viss marknadsföring23 §   En näringsidkare vars marknadsföring är otillbörlig får förbjudas att fortsätta med denna eller med någon annan liknande åtgärd.

Ett förbud enligt första stycket får meddelas också

   1. en anställd hos näringsidkaren,

   2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och

   3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföringen.Åläggande att lämna information24 §   En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna väsentlig information får åläggas att lämna sådan information.

Ett sådant åläggande får meddelas också

   1. en anställd hos näringsidkaren, och

   2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.

Ett åläggande enligt första stycket får innehålla en skyldighet att lämna informationen

   1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid marknadsföringen,

   2. genom märkning på varan eller i någon annan form på säljstället, eller

   3. i viss form till konsumenter som begär det.Åläggande att tillhandahålla tekniska hjälpmedel25 §   En tjänsteleverantör enligt lagen (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster som i strid med 10 § i den lagen låter bli att tillhandahålla sådana tekniska hjälpmedel som avses där får åläggas att tillhandahålla hjälpmedlen.Vite26 §   Ett förbud enligt 23 § och ett åläggande enligt 24 eller 25 § ska förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.Interimistiska beslut27 §   Rätten får meddela förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 § att gälla tills vidare om

   1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och

   2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller åläggande.

I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 §
andra-fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken.

Beslutet får verkställas genast. Förordning (2011:1216).Förelägganden28 §   I fall som inte är av större vikt får  Konsumentombudsmannen meddela föreläggande om

   1. förbud som avses i 23 § (förbudsföreläggande),

   2. åläggande som avses i 24 § (informationsföreläggande),  eller

   3. åläggande som avses i 25 §.

Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av  särskilda skäl är obehövligt.

Konsumentombudsmannen får bestämma att ett föreläggande ska  gälla omedelbart. Lag (2016:793).MarknadsstörningsavgiftFörutsättningar för avgift29 §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild  avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller  någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller  av oaktsamhet har brutit mot

   - 7 §,

   - 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12-17 §§,

   - 18 §,

   - 20 §, eller

   - någon av bestämmelserna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Detsamma gäller om en näringsidkare uppsåtligen eller av  oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna i

   - 64 kap. 46 § socialförsäkringsbalken,

   - 7 kap. 3 § alkohollagen (2010:1622),

   - 8 kap. 7 § första stycket, 8, 9 eller 14 § första eller  andra stycket, 9 a kap. 10 och 11 §§ eller 15 kap. 4 § radio-  och tv-lagen (2010:696),

   - 11 § lagen (1995:1571) om insättningsgaranti när det gäller  ett erbjudande som inte är riktat bara till andra än  konsumenter,

   - 4 kap. 1 § 2 eller 3, 3 §, 4 § första stycket 2 eller 5 § 2  eller 3 lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter.

Vad som sägs i första och andra styckena gäller också en  näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt  har bidragit till överträdelsen. 

Avgiften tillfaller staten. Lag (2020:1035).29 §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
En näringsidkare får åläggas att betala en särskild  avgift (marknadsstörningsavgift) om näringsidkaren, eller  någon som handlar på näringsidkarens vägnar, uppsåtligen eller  av oaktsamhet har brutit mot någon bestämmelse i denna lag  eller i bilaga I till direktiv 2005/29/EG.

Vid överträdelser av 5 § får marknadsstörningsavgift åläggas  endast om överträdelsen omfattas av ett beslut om förbud eller  åläggande enligt denna lag som har fått laga kraft.

Det som anges i första och andra styckena gäller också en  näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt  har bidragit till överträdelsen.

Avgiften tillfaller staten. Lag (2022:656).29 a §   Vid prövningen av om marknadsstörningsavgift ska  åläggas ska det beaktas hur allvarlig överträdelsen är.  Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens art, varaktighet,  omfattning och spridning. Lag (2016:793).30 §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
En marknadsstörningsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett åläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.30 §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Talan om att påföra en marknadsstörningsavgift för en  överträdelse får inte tas upp till prövning, om överträdelsen  omfattas av ett förbud eller ett åläggande som har förenats  med vite enligt denna lag och talan om utdömande av vitet har  väckts. Lag (2022:656).Avgiftens storlek31 §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
Marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst tio  tusen kronor och högst tio miljoner kronor.

Avgiften får inte överstiga tio procent av näringsidkarens  årsomsättning.

Årsomsättningen ska avse omsättningen närmast föregående  räkenskapsår. Om överträdelsen har skett under  näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om  årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får  årsomsättningen uppskattas.

Riktas talan mot flera näringsidkare ska avgiften fastställas  särskilt för var och en av dem. Lag (2016:793).31 §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
Marknadsstörningsavgiften ska fastställas till lägst tio  tusen kronor och högst fyra procent av näringsidkarens  omsättning räkenskapsåret innan överträdelsen upphörde eller  när näringsidkaren delgavs stämningsansökan, om den inte har  upphört dessförinnan.

Om överträdelsen har inträffat under näringsidkarens första  verksamhetsår eller om uppgifter om årsomsättningen annars  saknas eller är bristfälliga, får årsomsättningen uppskattas.  Avgiften får i ett sådant fall fastställas till ett belopp i  kronor motsvarande högst två miljoner euro.

Riktas talan mot flera näringsidkare ska avgiften fastställas  särskilt för var och en av dem. Lag (2022:656).32 §    /Upphör att gälla U:2022-09-01/ 
När marknadsstörningsavgiften fastställs ska särskild  hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge  den har pågått.

Avgiften får efterges om det finns synnerliga skäl för det.
Lag (2016:793).32 §    /Träder i kraft I:2022-09-01/ 
När marknadsstörningsavgiften fastställs ska domstolen ta  hänsyn till 

   1. överträdelsens allvar med beaktande särskilt av dess art,  varaktighet och omfattning,

   2. åtgärder som näringsidkaren har vidtagit för att lindra  eller avhjälpa den skada som en konsument eller en annan  näringsidkare har lidit, 

   3. tidigare överträdelser som näringsidkaren har gjort sig  skyldig till, 

   4. i den utsträckning det framgår, den vinst som  näringsidkaren har gjort eller förlust som undvikits genom  överträdelsen,

   5. i gränsöverskridande fall, sanktioner som har påförts  näringsidkaren för samma överträdelse i andra medlemsstater i  Europeiska unionen, ifall information om sådana sanktioner  finns tillgänglig via den mekanism som inrättats genom  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2394 av den 
12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter  som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och  om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004, och

   6. försvårande eller förmildrande omständigheter utöver dem i 
1-5.

Näringsidkaren får befrias från att betala avgiften om det  finns synnerliga skäl för det. Lag (2022:656).Betalning av avgiften33 §   Marknadsstörningsavgift ska betalas till Kammarkollegiet inom trettio dagar efter det att domen har vunnit laga kraft eller den längre tid som anges i domen.

Om avgiften inte betalas inom den tid som anges i första stycket ska Kammarkollegiet lämna den obetalda avgiften för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891)
om indrivning av statliga fordringar m.m.Preskription34 §   En marknadsstörningsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att överträdelsen upphörde.35 §   En marknadsstörningsavgift faller bort om domen inte har kunnat verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.Kvarstad36 §   För att säkerställa ett anspråk på  marknadsstörningsavgift får domstolen besluta om kvarstad. I  ett sådant fall tillämpas bestämmelserna i 15 kap.  rättegångsbalken. Lag (2020:338).Skadestånd37 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 23, 24 eller 25 §, eller mot 7 §, eller mot 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12-17 §§, eller mot någon av bestämmelserna i 18-22 a §§, eller mot någon av punkterna i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, ska ersätta den skada som därigenom uppkommer för en konsument eller någon annan näringsidkare.

När ersättningen till näringsidkare bestäms får hänsyn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.
Lag (2014:16).38 §   Rätten till skadestånd faller bort om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom.Utplånande

Utplånande m.m. av vilseledande framställningar39 §   Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 23 §, eller av 8 § och någon av bestämmelserna i 9, 10, 12-17 §§, eller av 18
§, eller av någon av punkterna 1-23 i bilaga I till direktiv 2005/29/EG, får rätten efter vad som är skäligt besluta att en vilseledande framställning som finns på en vara, förpackning, trycksak, affärshandling eller liknande ska utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något annat sätt får rätten besluta att egendomen ska förstöras.Säkerhetsåtgärder40 §   Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt 39 § och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller att låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om utplånande, får rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åtgärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5 § andra-fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.

Framställs ett yrkande enligt 39 § i ett mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmelserna i första stycket att egendomen får tas i beslag. I sådant fall tillämpas föreskrifterna i 27 kap.

rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet får verkställas genast.41 §   Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 39
§ och beslut om säkerhetsåtgärd enligt 40 § meddelas på yrkande av part av den domstol där en rättegång om förbud enligt 23 §, marknadsstörningsavgift enligt 29 § eller skadestånd enligt 37 § pågår.

Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett vitesförbud enligt 23 och 26 §§ får meddelas på yrkande av part av den domstol där en rättegång om utdömande av vitet pågår.Varningsmeddelande41 a §   Om en näringsidkares marknadsföring på internet är  otillbörlig och inga andra effektiva medel är tillgängliga,  får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren, en  värdtjänstleverantör eller en internetleverantör att upprätta  ett varningsmeddelande som tydligt visas i samband med besök  på webbplatsen. 

Ett föreläggande som avses i första stycket får bara meddelas  om 

   1. överträdelsens allvar motiverar det, och 

   2. webbplatsen inte omfattas av tryckfrihetsförordningens  eller yttrandefrihetsgrundlagens skydd. 

Varningsmeddelandet ska ange i vilket avseende  marknadsföringen är otillbörlig och i övrigt vara utformat på  ändamålsenligt sätt.

Ett föreläggande ska förenas med vite, om det inte av  särskilda skäl är obehövligt. Lag (2020:338).41 b §   När ändrade förhållanden föranleder det, ska  Konsumentombudsmannen besluta att en skyldighet att upprätta  ett varningsmeddelande inte längre ska gälla.  Lag (2020:338).Tillsynsbefogenheter42 §   Konsumentombudsmannen får förelägga 

   1. var och en att yttra sig, lämna upplysningar och  tillhandahålla de handlingar som behövs i ett ärende om  tillämpningen av denna lag, 

   2. en näringsidkare att tillhandahålla de varuprover och  liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där  beslut om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § kan  antas komma i fråga. Lag (2020:338).43 §   Konsumentombudsmannen får förelägga den som har meddelats  ett förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § att  tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och  liknande som behövs för tillsynen över att förbudet eller  åläggandet följs. Lag (2020:338).44 §   Om det behövs för tillsynen i ett ärende som avses i 42  eller 43 §, får Konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren  att hålla de lokaler eller motsvarande utrymmen där  näringsverksamheten utövas tillgängliga för inspektion. 

I samband med inspektionen får Konsumentombudsmannen ta del av  de handlingar som behövs för tillsynen och begära nödvändiga  upplysningar på platsen. Lag (2020:338).44 a §   Om det är nödvändigt för tillsynen enligt denna lag,  får Konsumentombudsmannen köpa produkter under dold identitet 
(testköp). 

Näringsidkaren ska underrättas om testköpet så snart det kan  ske utan att åtgärden förlorar sin betydelse. 

Om det inte är oskäligt, får Konsumentombudsmannen besluta att  näringsidkaren ska ersätta ombudsmannen för vad som har  betalats för produkten vid testköpet. Konsumentombudsmannen  ska i så fall erbjuda näringsidkaren att ta tillbaka  produkten. Lag (2020:338).45 §   Ett föreläggande enligt 42, 43 eller 44 § får förenas med  vite. Lag (2020:338).45 a §   Konsumentombudsmannen får bestämma att ett beslut om  föreläggande enligt 41 a, 42, 43 eller 44 § ska gälla  omedelbart. Lag (2020:338).46 §   Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varuprover och liknande som avses i 42 och 43 §§ om det finns särskilda skäl för det.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsumentombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av prov i fall som avses i 43 §.Var och av vem talan får väckasBehörig domstol46 a §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål om 

   1. förbud som avses i 23 §, 

   2. åläggande som avses i 24 eller 25 §, 

   3. marknadsstörningsavgift enligt 29 §, 

   4. kvarstad enligt 36 §, 

   5. skadestånd enligt 37 §, 

   6. utdömande av vite enligt 49 §, 

   7. kvarstad enligt 50 §, och 

   8. oriktig eller vilseledande ursprungsbeteckning enligt 66 §.
Lag (2020:338).Förbud och ålägganden47 §   En talan om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 
25 § får väckas av

   1. Konsumentombudsmannen, 

   2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, eller

   3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller  löntagare. Lag (2016:223).Marknadsstörningsavgift48 §   En talan om marknadsstörningsavgift enligt 29 § väcks av  Konsumentombudsmannen.

Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte  föra talan om marknadsstörningsavgift, får en enskild  näringsidkare som berörs av marknadsföringen eller en  sammanslutning av näringsidkare väcka en sådan talan.
Lag (2016:223).Utdömande av vite49 §   En talan om utdömande av vite får väckas av den som har  begärt vitesföreläggandet och av Konsumentombudsmannen.
Lag (2016:223).Kvarstad vid utdömande av vite50 §   För att säkerställa ett anspråk på vite som beslutats med  stöd av 26, 28 eller 45 § får domstolen besluta om kvarstad i  mål om utdömande av vitet. I ett sådant fall tillämpas  bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken. Lag (2020:338).Överklagande av vissa beslut51 §   Konsumentombudsmannens beslut enligt 28, 41 a och 41 b §§  får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.

Konsumentombudsmannens beslut om föreläggande enligt 42, 43  och 44 §§ får överklagas till Patent- och marknadsdomstolen.  Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 44 a § tredje  stycket och beslut om ersättning enligt 46 § eller enligt  föreskrifter som meddelats med stöd av 46 §. Lag (2020:338).52 §   Beslut under rättegången i frågor som avses i 27 § och 
40 § första stycket får överklagas särskilt. Besluten ska vid  handläggningen i Patent- och marknadsöverdomstolen anses röra  en åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken. Lag (2016:223).Rättskraft53 §   En dom eller ett beslut om föreläggande där frågan om  förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 § har  prövats, hindrar att sådana frågor prövas på nytt med  anledning av marknadsföringen. En dom eller ett beslut  hindrar dock inte att samma fråga prövas på nytt när ändrade  förhållanden föranleder det. Lag (2016:793).54 §   Har upphävts genom lag (2016:223).55 §   Har upphävts genom lag (2016:223).56 §   Har upphävts genom lag (2016:223).57 §   Har upphävts genom lag (2016:223).58 §   Har upphävts genom lag (2016:223).RättegångsbestämmelserHandläggningen i domstolen59 §   Bestämmelserna i rättegångsbalken om tvistemål där  förlikning om saken inte är tillåten tillämpas på mål om  förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 § och mål om  marknadsstörningsavgift enligt 29 §.

I mål om skadestånd enligt 37 § tillämpas bestämmelserna i  rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är  tillåten. Lag (2016:223).60 §   Har upphävts genom lag (2016:223).61 §   Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan  än Konsumentombudsmannen ska rätten underrätta ombudsmannen  om rättegången. Lag (2016:223).62 §   Har upphävts genom lag (2016:223).Intervention63 §   I mål om förbud eller åläggande enligt 23, 24 eller 25 §  har den som har talerätt enligt 47 § rätt att delta i  rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.
Lag (2020:338).Rättegångskostnader64 §   I mål enligt denna lag gäller i fråga om  rättegångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 
18 kap. 16 § rättegångsbalken ska dock inte tillämpas i mål  om förbud enligt 23 § eller åläggande enligt 24 eller 25 §. I  sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna ska  svara för sina rättegångskostnader.

I ärenden enligt 51 § första stycket tillämpas i fråga om  rättegångskostnader 31 kap. rättegångsbalken. Lag (2016:793).Utevaro65 §   För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.Övriga bestämmelser66 §   Regeringen får med avseende på en främmande stat  bestämma att följande ska gälla.

I fråga om en vara som är försedd med en oriktig eller  vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt  eller indirekt anges vara frambragd eller tillverkad i den  främmande staten eller i en region eller ort i den främmande  staten, får åtgärd enligt 39 § beslutas även i andra fall än  som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt  handelsbruk endast tjänar till att märka ut varans art eller  om den åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte  har frambragts eller tillverkats i den angivna staten eller  på den angivna orten.

En talan om en åtgärd enligt andra stycket väcks av  Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte  väcka talan, av någon som driver rörelse med varor av samma  slag som den vara som talan avser. Lag (2016:223).
Övergångsbestämmelser

2008:486



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008, då marknadsföringslagen (1995:450) ska upphöra att gälla samt lagen (2005:706) om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)
ska utgå.

   2. Bestämmelserna i 4-22 och 29-36 §§ tillämpas också på marknadsföring som har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten enligt äldre föreskrifter.

   3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsförelägganden som har meddelats enligt äldre föreskrifter ska fortfarande gälla.

   4. Bestämmelserna om skadestånd i 29 § marknadsföringslagen
(1995:450) tillämpas fortfarande i fråga om överträdelser som skett före den nya lagens ikraftträdande.

   5. Bestämmelserna i 49 § tillämpas också i fråga om utdömande av vite som förelagts med stöd av marknadsföringslagen
(1995:450).2016:223



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Mål och ärenden som har inletts i tingsrätt eller hovrätt  före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och  marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   3. Om huvudförhandling har inletts före ikraftträdandet ska  handläggningen i tingsrätten eller hovrätten dock slutföras  enligt äldre bestämmelser.2016:793



   1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2016.

   2. För marknadsföring som har vidtagits före ikraftträdandet  gäller äldre föreskrifter.2020:1035



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021.

   2. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande för aktiebolag  och ekonomiska föreningar som omfattas av punkt 2 och 3 i  ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen 
(2020:1026) om upphävande av lagen (2004:299) om  inlåningsverksamhet.2022:656



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2022.

   2. Äldre bestämmelser gäller för marknadsföring som har  vidtagits före ikraftträdandet."
"Allmänna bestämmelser1 §   I denna lag avses med

   1. mönster: en produkts eller produktdels utseende, som bestäms av själva produktens detaljer eller av detaljer i produktens utsmyckning särskilt vad gäller linjer, konturer, färger, former, ytstrukturer eller material,

   2. produkt: ett industriellt eller hantverksmässigt framställt föremål, inbegripet delar som skall monteras till en sammansatt produkt, förpackningar, utstyrsel, grafiska symboler och typsnitt, men inte datorprogram,

   3. sammansatt produkt: en produkt som genom att den är sammansatt av flera utbytbara beståndsdelar kan tas isär och på nytt fogas samman,

Bestämmelser om gemenskapsformgivning enligt rådets förordning
(EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning finns i denna lag i 50-52 §§. Lag (2004:1154).1 a §   Den som har skapat ett mönster (formgivaren) eller den till vilken formgivarens rätt har övergått kan genom registrering få ensamrätt till mönstret enligt denna lag
(mönsterrätt). Lag (2002:570).2 §   Mönsterrätt kan någon få endast om mönstret är nytt och särpräglat.

Ett mönster anses som nytt om inget identiskt mönster har gjorts allmänt tillgängligt före dagen för registreringsansökan eller, om prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före prioritetsdagen. Mönster skall anses som identiska trots att de skiljer sig åt, om skillnaderna föreligger endast i oväsentliga avseenden.

Ett mönster anses ha särprägel om en kunnig användares helhetsintryck av mönstret skiljer sig från helhetsintrycket av varje annat mönster som har gjorts allmänt tillgängligt före den dag som anges i andra stycket. Vid bedömningen av om mönstret har särprägel skall hänsyn tas till det variationsutrymme som funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret. Lag (2002:570).2 a §   Ett mönster till en beståndsdel i en sammansatt produkt, anses vara nytt och särpräglat endast om

   1. beståndsdelen eller del därav, när den har fogats in i den sammansatta produkten, förblir synlig vid normal användning av den produkten, och

   2. mönstret till det som syns i sig uppfyller kraven på nyhet och särprägel i 2 §.

Med normal användning avses slutanvändarens användning, med undantag för underhåll, service och reparationsarbeten.
Lag (2002:570).3 §   Ett mönster skall anses ha blivit allmänt tillgängligt om det har offentliggjorts i samband med ett registreringsförfarande eller på annat sätt. Detsamma gäller om mönstret har förevisats, använts i yrkesmässig verksamhet eller annars har blivit känt.

Trots det som sägs i första stycket anses ett mönster inte ha blivit allmänt tillgängligt

   1. om fackkretsarna inom den aktuella sektorn inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i sin normala näringsverksamhet inte rimligen kunde ha fått kunskap om de åtgärder som nämns i första stycket före dagen för registreringsansökan eller, om prioritet åberopas enligt 8-8 d §§, före prioritetsdagen, eller

   2. om mönstret har blivit känt endast till följd av att det har visats för någon annan efter ett uttalat eller underförstått förbehåll om att mönstret skall hållas hemligt. Lag (2002:570).3 a §   Ett mönster anses inte heller ha blivit allmänt tillgängligt om det har blivit känt inom en period av tolv månader före den dag som anges i 2 § andra stycket, förutsatt att mönstret har offentliggjorts eller annars gjorts känt

   1. av formgivaren,

   2. av någon annan till följd av uppgifter som formgivaren tillhandahållit eller åtgärder som formgivaren vidtagit, eller

   3. till följd av missbruk i förhållande till formgivaren.

Vad som sägs om formgivaren i denna paragraf gäller även den som formgivarens rätt har övergått till. Lag (2002:570).4 §   Det finns hinder mot mönsterrätt, om

   1. mönstret strider mot goda seder eller allmän ordning,

   2. det i mönstret utan tillstånd tagits in statsvapen,  statsflagga eller annat statsemblem, statlig kontroll- eller  garantibeteckning, annan beteckning som hänsyftar på svenska  staten och därigenom ger mönstret en officiell karaktär,  svenskt kommunalt vapen eller sådan internationell beteckning  som är skyddad enligt lagen (1970:498) om skydd för vapen och  vissa andra officiella beteckningar eller något som lätt kan  förväxlas med vapen, flagga, emblem eller beteckning som nu  nämnts,

   3. mönstret strider mot ett annat mönster som visserligen  inte var allmänt tillgängligt före den dag som anges i 2 §  andra stycket men som framgår av en ansökan om registrering i  Sverige eller vid Europeiska unionens  immaterialrättsmyndighet för vilken en tidigare ansöknings-  eller prioritetsdag gäller, förutsatt att detta mönster  sedermera har gjorts allmänt tillgängligt,

   4. mönstret utan tillstånd innehåller

      a) någon annans i Sverige skyddade företagsnamn eller  varukännetecken eller något som kan uppfattas som ett  kännetecken som i näringsverksamhet har inarbetats i Sverige  för annan,

      b) någon annans porträtt som uppenbarligen inte syftar på  någon sedan länge avliden,

      c) något som kan uppfattas som någon annans efternamn som har  särskilt skydd eller någon annans allmänt kända konstnärsnamn  eller ett likartat namn, om användningen av mönstret skulle  medföra en nackdel för bäraren av namnet och om namnet  uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge avliden,

      d) något som kränker någon annans upphovsrätt till ett  litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt  till en fotografisk bild som är skyddad i Sverige.
Lag (2018:1656).4 a §   Mönsterrätt får inte omfatta sådana detaljer i en produkts utseende

   1. som uteslutande är bestämda av produktens tekniska funktion, eller

   2. som måste återskapas exakt till formen och dimensionerna för att den produkt som mönstret avser skall gå att mekaniskt ansluta till eller placera i, kring eller mot en annan produkt så att båda produkterna fyller sin funktion.

Trots det som sägs i första stycket 2 kan mönsterrätt omfatta mönster som tillåter att sinsemellan utbytbara produkter fogas samman ett upprepat antal gånger eller förbinds med varandra inom ett system uppbyggt av moduler. Lag (2002:570).5 §   Mönsterrätt innebär, med de undantag som anges i 7-7 b §§, att ingen får utnyttja mönstret utan samtycke av den som är innehavare av mönsterrätten (mönsterhavaren). Förbudet mot utnyttjande omfattar särskilt att tillverka, bjuda ut, marknadsföra, införa till eller utföra från Sverige eller använda en produkt som mönstret ingår i eller används på eller att lagerhålla en sådan produkt för ändamål som nu sagts.

Mönsterrätten omfattar varje annat mönster som inte gör ett annat helhetsintryck på en kunnig användare än det registrerade mönstret (skyddsomfång). Vid prövning av mönsterrättens skyddsomfång skall hänsyn tas till det variationsutrymme som funnits för formgivaren vid framtagandet av mönstret.
Lag (2002:570).6 §   Har upphävts genom lag (2002:570).7 §   Från mönsterrätten undantas utnyttjanden

   1. som företas för privat bruk och utan vinstsyfte,

   2. som företas i experimentsyfte, eller

   3. som innebär återgivning i syfte att citera eller undervisa, förutsatt att sådana utnyttjanden är förenliga med god affärssed och inte oskäligt inkräktar på ett normalt utnyttjande av mönstret samt sker på villkor att källan anges.
Lag (2002:570).7 a §   Från mönsterrätten undantas vidare utrustningen på fartyg och luftfartyg hemmahörande i främmande stat när ett sådant fartyg tillfälligt kommer in till Sverige. Detsamma gäller införsel till Sverige av reservdelar och tillbehör för reparation av sådana fartyg samt arbete med reparation av sådana fartyg. Lag (2002:570).7 b §   Mönsterrätten omfattar inte utnyttjandet av en produkt, om den har bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av mönsterhavaren eller med dennes samtycke.
Lag (2002:570).8 §   Har ett mönster angetts i en ansökan om mönsterregistrering eller om skydd för en nyttighetsmodell i en främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 om skydd för den industriella äganderätten
(Pariskonventionen), och söks registrering av mönstret i Sverige inom sex månader från ansökan i den främmande staten, skall ansökan i Sverige vid tillämpningen av 2 § anses gjord samtidigt med ansökan i den främmande staten (prioritetsdagen).

Detsamma skall gälla om mönstret har angetts i en sådan ansökan som har gjorts i en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO-avtalet).

Samma prioritet får åtnjutas också från en ansökan om registrering som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk ansökan medges där den tidigare ansökan har gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.

En sökande som vill åtnjuta prioritet skall begära detta i ansökan om registrering. Sökanden skall därvid lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare ansökan. Lag (2002:570).8 a §   Registreringsmyndigheten kan förelägga sökanden att inom viss frist styrka begärd prioritet genom att ge in följande handlingar.

   1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.

   2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan och därvid fogad bild som visar mönstret.

Den förelagda fristen får inte löpa ut tidigare än tre månader från ingivandet av ansökan här i riket. Lag (2002:570).8 b §   Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som mönstret har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan som avser samma mönster, får den senare ansökan åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när den senare ansökan ges in

   1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och

   2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grund för någon rätt till prioritet.

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund för prioritet. Lag (2002:570).8 c §   Vid ansökan om samregistrering enligt 11 § kan prioritet erhållas för ett eller flera av mönstren.

Prioritet kan vid sådan ansökan åberopas från flera tidigare ansökningar. Detta gäller även om de tidigare ansökningarna har getts in i olika länder. Lag (2002:570).8 d §   Om föreskrifterna i 8-8 c §§ inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet. Lag (2002:570).Registreringsansökan och dess handläggning9 §   Registreringsmyndighet är patent- och registreringsverket.10 §   Den som vill ansöka om registrering av ett mönster skall göra detta skriftligen hos registreringsmyndigheten.

Ansökan skall innehålla uppgifter om vem som har skapat mönstret och om den produkt eller de produkter som mönstret är avsett att användas på eller ingå i samt bildmaterial som visar mönstret. Söks registrering av annan än formgivaren, skall sökanden styrka sin rätt till mönstret.

Om sökanden innan mönstret kungörs enligt 18 § inger även en modell, skall modellen anses visa mönstret.

I övrigt skall ansökan uppfylla de föreskrifter som meddelas med stöd av 49 §. Sökanden skall också betala i 48 §
föreskrivna ansöknings- och tillläggsavgifter. Lag (2002:570).11 §   En ansökan får omfatta flera mönster, om de produkter som mönstren är avsedda att användas på eller ingå i hör till samma klass. Vid bestämningen av klasstillhörighet gäller som svensk rätt den klassificering som anges i Locarnoöverenskommelsen av den 8 oktober 1968 om upprättande av en internationell klassificering för mönster. Lag (2002:570).12 §   Registreringsmyndigheten får förelägga en sökande som inte har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet, samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit fullgjort. Lag (2002:570).13 §   En ansökan om registrering anses inte gjord förrän sökanden lämnat in bildmaterial eller en modell som visar mönstret.

På sökandens begäran får mönstret i en ansökan ändras om mönstret efter ändringen bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag. Lag (2002:570).14 §   Registreringsmyndigheten skall undersöka om en ansökan uppfyller de krav som avses i 10, 11 och 13 §§.

Registreringsmyndigheten skall också undersöka om en ansökan avser ett mönster enligt 1 § 1 och om det finns något hinder mot mönsterrätt enligt 4 § 1 eller 2.

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket, skall registreringsmyndigheten förelägga sökanden att inom viss tid komplettera eller ändra sin ansökan. I föreläggandet skall sökanden upplysas om att ansökan kan komma att avskrivas om han inte svarar i rätt tid.

Yttrar sig sökanden inte i rätt tid över ett föreläggande enligt andra stycket, skall registreringsmyndigheten avskriva ansökan.

Registreringsmyndigheten skall återuppta en avskriven ansökan, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller ändrar sin ansökan och betalar fastställd återupptagningsavgift. En ansökan kan återupptas endast en gång. Lag (2002:570).15 §   Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det yttrande avgivits och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om ej anledning förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.16 §   Påstår någon inför registreringsmyndigheten att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden och finnes saken tveksam, kan myndigheten förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid påföljd att hans påstående annars lämnas utan avseende vid ansökningens fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till mönstret anhängig vid domstol, kan registreringsansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.17 §   Visar någon inför registreringsmyndigheten, att han äger bättre rätt till mönstret än sökanden, skall myndigheten överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får en ansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Om överföring yrkas, får ansökningen ej ändras, avskrivas, avslås eller bifallas, förrän yrkandet slutligt prövats.18 §   Är ansökningshandlingarna fullständiga och har registreringsmyndigheten inte efter granskning enligt 14 §
första stycket funnit något hinder mot registrering, skall mönstret tas in i registret och en kungörelse om det utfärdas.

Den som vill invända mot registreringen skall göra det skriftligen hos registreringsmyndigheten inom två månader från kungörelsedagen.

Registreringsmyndigheten skall underrätta mönsterhavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig, om invändningen inte är uppenbart obefogad.

Återkallas invändningen får invändningsförfarandet ändå fullföljas, om det finns särskilda skäl. Lag (2002:570).18 a §   Invändning får göras endast av

   1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1 a §,

   2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 3 eller 4,

   3. den som berörs av rättigheten, om invändningen grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 2.

I övriga fall råder ingen begränsning i möjligheten att framställa invändning. Lag (2002:570).19 §   Skall i ärende angående ansökan om registrering  av mönster handling som visar mönstret hållas hemlig enligt vad som är särskilt föreskrivet därom, får handlingen ej utlämnas utan sökandens samtycke, förrän den av honom begärda fristen löpt ut eller sex månader förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet som avses i 8 §
första stycket yrkas, från den dag från vilken prioritet begäres. Har registreringsmyndigheten beslutat avskriva eller avslå ansökningen, innan tiden för hemlighållande gått ut, får handlingen utlämnas endast om sökanden begär att ansökningen återupptages eller anför besvär.20 §   Registreringsmyndigheten skall efter invändning häva en registrering helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller om registrering har skett i strid med 13 § andra stycket.

Registreringsmyndigheten skall avslå invändningen, om det inte finns något hinder mot mönsterrätten.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

När registreringsmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, skall det kungöras. Om beslutet innebär att registreringen helt eller delvis hävs, skall en anteckning om det göras i registret. Lag (2002:570).21 §   Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten i ett  ärende om ansökan om registrering av mönster får överklagas  av sökanden. Ett slutligt beslut med anledning av en  invändning mot registrering får överklagas av mönsterhavaren  och invändaren.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 
14 § fjärde stycket har avslagits eller ett yrkande om  överföring enligt 17 § har bifallits får överklagas av  sökanden. Den som framställt ett yrkande om överföring får  överklaga ett beslut genom vilket yrkandet har avslagits.
Lag (2016:194).22 §   Ett slutligt beslut av registreringsmyndigheten får  överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två  månader från dagen för beslutet. Lag (2016:194).23 §   Har upphävts genom lag (2002:570).Mönsterregistrerings giltighetstid24 §   Mönsterregistrering gäller för en eller flera femårsperioder, räknat från den dag då ansökan om registrering gjordes. Registrering som gäller för kortare tid än tjugofem år kan på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till sammanlagt tjugofem år. Varje sådan period löper från utgången av föregående period.

För mönster som avser en beståndsdel, som används för att reparera en sammansatt produkt så att den återfår sitt ursprungliga utseende, gäller registreringen aldrig för mer än högst tre femårsperioder. Lag (2002:570).25 §   Ansökan om förnyelse av registrering göres skriftligen hos registreringsmyndigheten tidigast ett år före och senast sex månader efter utgången av löpande registreringsperiod. Inom samma tid skall i 48 § angivna förnyelse- och tilläggsavgifter erläggas vid påföljd att ansökningen annars avslås.

Förnyelse av registrering skall kungöras.Licens, överlåtelse m.m.26 §   Har mönsterhavare medgivit annan rätt att utnyttja mönstret (licens), får denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffas om det.

Ingår licensen i en rörelse får den dock överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen, om ej annat avtalats. I sådant fall svarar överlåtaren alltjämt för att licensavtalet fullgöres. Lag (2002:570).27 §   Har mönsterrätt övergått på annan eller har licens upplåtits eller överlåtits, skall på begäran och mot fastställd avgift anteckning därom göras i mönsterregistret. Visas att licens som antecknats i registret upphört att gälla, skall anteckningen avföras.

Första stycket skall även tillämpas i fråga om rätt som avses i 32 § andra stycket.

Har samregistrering skett, kan övergång av mönsterrätt antecknas endast i fråga om samtliga mönster.

I mål eller ärende om mönsterrätt anses den som mönsterhavare, vilken senast blivit införd i mönsterregistret i denna egenskap. Lag (2002:570).28 §   Har upphävts genom lag (2002:570).29 §   Har upphävts genom lag (2002:570).30 §   Har upphävts genom lag (2002:570).Registrerings upphörande m.m.31 §   Domstolen ska på yrkande häva en registrering av ett  mönster helt eller delvis, om hinder mot mönsterrätt har  funnits enligt 1-4 a §§ och hindret fortfarande består eller  om registrering har gjorts i strid med 13 § andra stycket.

En registrering får hävas delvis endast om mönsterhavaren  yrkar det eller medger ett yrkande om det och mönstret i  ändrad form bibehåller sin identitet och uppfyller  förutsättningarna för skydd enligt denna lag.

Registreringen får inte hävas på den grunden att den som har  fått registreringen endast varit berättigad till viss andel i  mönsterrätten.

När domen har fått laga kraft ska den sändas till  registreringsmyndigheten för anteckning i mönsterregistret.
Lag (2016:194).31 a §   Talan om hävning av en registrering får föras endast av

   1. den som anser sig vara berättigad till mönstret, om talan grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 1 a §,

   2. den som ansöker om eller innehar rättigheten, om talan grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 §
3 eller 4, eller

   3. den som berörs av rättigheten, om talan grundas på att hinder mot mönsterrätt har förelegat enligt 4 § 2.

I övriga fall får talan föras av var och en som lider förfång av registreringen.

Talan som grundas på någon av bestämmelserna i 4 § 1 eller 2 får föras även av den myndighet som regeringen bestämmer.

Talan, som avses i första stycket 1, skall väckas inom ett år efter det att käranden fått kännedom om registreringen och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var mönsterhavaren i god tro när mönstret registrerades eller när mönsterrätten övergick på honom, får talan inte väckas senare än tre år efter registreringen. Lag (2002:570).31 b §   Domstolen får förklara en mönsterrätt ogiltig även  efter det att den har upphört eller uppgivits.

I fråga om en sådan talan ska bestämmelserna i 31 a §  tillämpas. Lag (2016:194).32 §   Har mönster registrerats för annan än den som är berättigad därtill enligt 1 a §, skall rätten på talan av den berättigade överföra registreringen på honom. Talan skall väckas inom tid som anges i 31 a § fjärde stycket.

Har den som frånkännes registrering av mönster i god tro börjat utnyttja mönstret yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, får han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar innehavare av licens som är antecknad i registret.

Rätt enligt andra stycket kan övergå till annan endast tillsammans med rörelse vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske. Lag (2002:570).33 §   Om mönsterhavare skriftligen hos registreringsmyndigheten avstår från mönsterrätten, skall myndigheten avföra mönstret ur registret.

Är mönsterrätt utmätt, belagd med kvarstad eller tagen i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av registrering anhängig, får mönstret icke på begäran av mönsterhavaren avföras ur registret så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord. Lag (1981:817).Uppgiftsskyldighet34 §   Om den som sökt registrering av mönster åberopar ansökningen mot annan, innan handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, är han skyldig att lämna sitt samtycke till att den andre får taga del av handlingen.

Den som genom direkt hänvändelse till annan, i annons eller genom påskrift på produkt eller dess förpackning eller på annat sätt anger att registrering av mönster sökts eller meddelats, utan att samtidigt lämna upplysning om ansökningens eller registreringens nummer, är skyldig att på begäran lämna sådan upplysning utan dröjsmål. Anges ej uttryckligen att registrering sökts eller meddelats men är vad som förekommer ägnat att framkalla uppfattningen att så är fallet, skall på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning huruvida registrering sökts eller meddelats.
Lag (2002:570).Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.35 §   Den som gör intrång i en mönsterrätt (mönsterintrång)  döms, om det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för  mönsterskyddsbrott till böter eller fängelse i högst två år.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt mönsterskyddsbrott till fängelse i lägst sex månader  och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska  det särskilt beaktas om gärningen

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 35 b § får inte  dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till mönsterskyddsbrott eller  grovt mönsterskyddsbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.  brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna paragraf  endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2020:542).35 a §   Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 35 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 35 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 35 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 35 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:291).35 b §   På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av  licens har rätt att utnyttja mönstret får domstolen vid vite  förbjuda den som gör eller medverkar till mönsterintrång att  fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller  medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan  befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller  medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till  mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till  dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har  beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha  fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle  medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden  ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan  tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan  säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.  I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §  utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den  inte har godkänts av svaranden. 

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har  meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde  stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller  rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut  enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  förbudet. Lag (2016:194).35 c §   Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett mönsterintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja mönstret. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:112).35 d §   Ett informationsföreläggande får meddelas endast  om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 35 c § omfattar  inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren  eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:274).35 e §   Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska  bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet  tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får  överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt  om föreläggandet. Lag (2016:194).35 f §   Den som på grund av bestämmelserna i 35 c § andra  stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma  paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för  kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har  framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst  och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat  ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om  elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse  om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en  månad och senast efter tre månader från det att informationen  lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt  första stycket. Lag (2022:487).35 g §   Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 35 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:274).35 h §   På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:112).36 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör  mönsterintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet  av mönstret samt ersättning för den ytterligare skada som  intrånget har medfört. När storleken på ersättningen för  ytterligare skada bestäms ska hänsyn särskilt tas till

   1. utebliven vinst, 

   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort, 

   3. skada på mönstrets anseende, 

   4. ideell skada, och 

   5. mönsterhavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör mönsterintrång ska  betala ersättning för utnyttjandet av mönstret i den  utsträckning det är skäligt.

Rätten till ersättning för mönsterintrång preskriberas om  talan inte väcks inom fem år från det skadan uppkom.
Lag (2018:1656).37 §   På yrkande av den som har lidit mönsterintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att en produkt som tillverkats eller förts in till Sverige i strid mot annans mönsterrätt ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för återstoden av skyddstiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 35 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över egendomen under återstoden av skyddstiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit mönsterintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 35 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:112).37 a §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:112).37 b §   En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på  yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens  har rätt att utnyttja mönstret. Om en rättegång inte är  inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha  fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart  meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,  om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller  handlingar som har betydelse för utredning om intrånget  skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:194).37 c §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1457).37 d §   Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

   2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1457).37 e §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1457).37 f §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.

Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.

Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:685).37 g §   När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:685).37 h §   Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1457).38 §   Utnyttjar någon i strid med 5 § mönster, som avses med ansökan om registrering, efter det att handling som visar mönstret blivit allmänt tillgänglig, äger vad som sägs om mönsterintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen leder till registrering. Straff får inte dömas ut, förverkande får inte ske och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan mönstret kungjorts enligt 18 § får bestämmas enligt 36 § andra stycket.

Bestämmelsen i 36 § tredje stycket äger icke tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det mönstret registrerades. Lag (2005:291).39 §   Om en registrering av ett mönster har hävts eller om mönsterrätten har förklarats ogiltig genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får rätten inte döma till påföljd eller besluta om annan åtgärd enligt 35-38 §§.

Föres talan om mönsterintrång och gör den mot vilken talan föres gällande att mönsterregistreringen bör hävas, skall rätten på hans yrkande förklara målet vilande i avvaktan på att frågan om registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom inte väckt, skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss tid inom vilken sådan talan skall väckas. Lag (2002:570).40 §   Till böter dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa,

   1. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 34 §,

   2. i fall som avses i nämnda paragraf lämnar felaktig upplysning, om straff för gärningen ej är föreskrivet i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör sig skyldig till underlåtenhet eller förfarande som avses i första stycket skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa, kan ersättningen jämkas.

Allmänt åtal för brott som avses i första stycket får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat från allmän synpunkt.Rättegångsbestämmelser41 §   Mönsterhavare eller den som på grund av licens får utnyttja mönster kan föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av registreringen åtnjuter skydd mot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.

Under samma villkor kan den som driver eller avser att driva verksamhet föra talan mot mönsterhavare om fastställelse, huruvida hinder föreligger mot verksamheten på grund av viss mönsterregistrering.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att mönsterregistreringen bör hävas, äger 39 § andra stycket motsvarande tillämpning.42 §   Den som vill väcka talan om hävande av mönsterregistrering eller om överföring av registrering skall anmäla detta till registreringsmyndigheten samt underrätta var och en som enligt mönsterregistret innehar licens att utnyttja mönstret. Vill licenstagare väcka talan om mönsterintrång eller om fastställelse enligt 41 § första stycket, skall han underrätta mönsterhavaren därom.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i mönsterregistret.

Visas icke, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt första stycket, skall käranden ges tid därtill.

Försitter han denna tid, får hans talan icke upptagas till prövning. Lag (2002:570).43 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 

   1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas  enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och 

   2. mål som avses i artikel 81 i rådets förordning (EG) nr 
6/2002 om gemenskapsformgivning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en  domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan  ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett  yrkande om informationsföreläggande eller  intrångsundersökning. Lag (2016:194).44 §   Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 16, 31-32, 35-38 eller 41 §§ sändes till registreringsmyndigheten. Lag (2002:570).45 §   Mönsterhavare som icke har hemvist i Sverige skall ha ett här bosatt ombud med behörighet att för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om mönsterrätt med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till mönsterregistret och antecknas i detta.

Har mönsterhavare ej anmält ombud enligt första stycket, kan delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i mönsterregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, kan delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos registreringsmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer. Delgivning anses ha skett, när vad nu sagts blivit fullgjort. Lag (1977:702).46 §   Regeringen kan under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i 12 eller 45 § icke skall gälla i fråga om sådan sökande eller mönsterhavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud som anmälts hos registreringsmyndigheten här i riket och äger sådan behörighet som avses i nämnda paragrafer. Lag
(1977:731).47 §   Har upphävts genom lag (2016:194).48 §   I ärende rörande ansökan om registrering av mönster eller om förnyelse av mönsterregistrering skall sökanden erlägga ansöknings-
eller förnyelseavgift samt, i förekommande fall, följande tilläggsavgifter, nämligen klassavgift för varje varuklass utöver den första, samregistreringsavgift för varje mönster utöver det första, förvaringsavgift för förvaring av modell och kungörelseavgift för kungörande av varje bild utöver den första. Förnyelseavgift som erlägges efter utgången av löpande registreringsperiod utgår med förhöjt belopp.49 §   Regeringen fastställer avgifter enligt denna lag.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av registreringsmyndigheten. Lag (1977:731).Gemenskapsformgivning50 §   Den som ger in en ansökan om registrering av en gemenskapsformgivning till registreringsmyndigheten för vidare befordran enligt artikel 35.2 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning skall betala en avgift med det belopp som regeringen bestämmer. Detsamma gäller den som begär ett intyg enligt artikel 78.5 i rådets förordning.
Lag (2004:1154).51 §   Vid intrång i en gemenskapsformgivning tillämpas bestämmelserna i 35 § om ansvar för mönsterintrång. I övrigt gäller 35 a-37 h §§, i den mån inte något annat följer av rådets förordning (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning. I dessa fall skall det som sägs om mönsterintrång gälla intrång i gemenskapsformgivning. Lag (2004:1154).52 §   Har upphävts genom lag (2016:194).
Övergångsbestämmelser 1970:485

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970, då lagen (1899:59) om skydd för vissa mönster och modeller upphör att gälla.

Har mönster registrerats före den nya lagens ikraftträdande, gäller äldre lag fortfarande i fråga om mönstret. Är vid ikraftträdandet ansökan om registrering enligt äldre lag alltjämt beroende på prövning, gäller äldre lag angående den fortsatta handläggningen av ansökningen och, vid bifall till denna, i fråga om mönstret. Bestämmelserna i 24 och 25 §§ nya lagen gäller dock i fråga om mönsterregistrering, som är gällande vid den nya lagens ikraftträdande eller som sker efter ikraftträdandet på grund av ansökan som gjorts dessförinnan.

1977:702

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978.

Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kungörande som har beslutats eller börjat verkställas före ikraftträdandet.

1981:817

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Vad som sägs om kvarstad i 33 § i dess nya lydelse gäller även skingringsförbud som har meddelats före ikraftträdandet.1986:235



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

   2. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

1986:1159

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.2002:570



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002.

   2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på mönster som är registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som föreskrivs nedan.

   3. En registreringsansökan som getts in före den 28 oktober 2001 skall, vad gäller registreringsförfarandet och förutsättningarna för registrering, behandlas och avgöras enligt äldre bestämmelser.

   4. Bestämmelserna i 2 a och 4 a §§ skall inte tillämpas på mönster som har registrerats på grund av ansökningar som har getts in före ikraftträdandet.

   5. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har registrerats enligt äldre bestämmelser skall bedömas enligt de äldre bestämmelserna.

   6. En mönsterregistrering för vilken en skyddstid om 15 år har löpt ut före ikraftträdandet men efter den 27 oktober 2001 kan på begäran förnyas för ytterligare femårsperioder till sammanlagt 25 år räknat från den dagen då ansökan om registrering gjordes, om ansökan om förnyelse ges in före den 31 december 2002.

   7. Om någon före ikraftträdandet har börjat utnyttja ett mönster på ett sätt som inte fordrade samtycke av mönsterhavaren enligt äldre bestämmelser men som fordrar sådant samtycke enligt denna lag, får han eller hon trots de nya bestämmelserna fortsätta den planerade verksamheten. Sådan rätt har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja mönstret.2009:112



   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

   2. Bestämmelserna i 35 c-35 f och 35 h §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.2012:447



   1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2012.

   2. Den nya bestämmelsen ska tillämpas även på mönster som är registrerade vid tidpunkten för ikraftträdandet eller som registreras på grund av ansökningar som har gjorts innan dess, om inte annat följer av vad som beskrivs nedan.

   3. Frågan om hävande av registrering av ett mönster som har registrerats enligt bestämmelser som gällde före den 1 juli 2002 ska bedömas enligt de bestämmelserna.2016:194



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har  avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

   3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt  eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till  Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och  ärenden som har inletts i allmän domstol före  ikraftträdandet.2018:1656



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på mönster som har  registrerats och mönsterregistreringar som har sökts före  ikraftträdandet."
"1 kap. Grundläggande bestämmelser
Lagens tillämpningsområdeVarumärken och andra varukännetecken1 §   I denna lag finns bestämmelser om varumärken och  andra varukännetecken för varor eller tjänster som  tillhandahålls i en näringsverksamhet och som var och en kan  förvärva ensamrätt till. Lag (2018:1652).Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken2 §   En förening, ett bolag eller en annan sammanslutning  kan förvärva ensamrätt för sina medlemmar att använda  gemensamma varumärken (kollektivmärken) och andra  varukännetecken i näringsverksamhet.

En myndighet som meddelar föreskrifter om eller kontrollerar  varor eller tjänster kan förvärva ensamrätt till varumärken 
(garanti- eller kontrollmärken) och andra varukännetecken för  användning för sådana varor eller tjänster som föreskrifterna  eller kontrollerna avser, under förutsättning att myndigheten  inte tillhandahåller varor eller tjänster av detta slag.  Detsamma gäller för andra som fastställer krav för eller  kontrollerar varor eller tjänster. Lag (2018:1652).EU-varumärken3 §   Lagen innehåller även vissa bestämmelser om  EU-varumärken.

Med EU-varumärken avses varumärken enligt Europaparlamentets  och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om  EU-varumärken. Lag (2017:993).Vad som kan utgöra ett varumärke4 §   Ett varumärke kan bestå av alla tecken som har  särskiljningsförmåga och som tydligt kan återges i Patent-  och registreringsverkets varumärkesregister.

Med tecken avses särskilt ord, inbegripet personnamn, samt  figurer, bokstäver, siffror, färger, ljud och formen eller  utstyrseln på en vara eller dess förpackning.
Lag (2018:1652).Särskiljningsförmåga5 §   Ett varukännetecken ska anses ha särskiljningsförmåga  om det kan skilja varor eller tjänster som tillhandahålls i  en näringsverksamhet från dem som tillhandahålls i en  annan.

Bristande särskiljningsförmåga kan bero på att ett  varukännetecken endast består av tecken eller benämningar  som

   1. i handeln visar varans eller tjänstens art, kvalitet,  kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung  eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är  framställd eller tjänsten är utförd, eller

   2. i dagligt språkbruk eller enligt branschens vedertagna  handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan  eller tjänsten.

Vid bedömningen av om ett varukännetecken har  särskiljningsförmåga ska hänsyn tas till att det kan förvärva  förmågan genom användning. Lag (2018:1652).Förvärv av ensamrättEnsamrätt genom registrering6 §   Ensamrätt till varumärken kan förvärvas genom registrering i varumärkesregistret enligt 2 kap. Registret förs av Patent-
och registreringsverket.

Ensamrätt till varumärken kan också förvärvas genom internationell registrering enligt 5 kap.Ensamrätt genom inarbetning7 §   Ensamrätt till varukännetecken kan förvärvas utan registrering genom inarbetning.

Ett varukännetecken ska anses inarbetat om det här i landet inom en betydande del av den krets till vilken det riktar sig
(omsättningskretsen) är känt som beteckning för de varor eller tjänster som tillhandahålls under kännetecknet. Om varukännetecknet är inarbetat endast inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det området.Ensamrätt till näringskännetecken och personnamn som  varukännetecken8 §   Den som innehar ett företagsnamn eller ett annat  näringskännetecken har ensamrätt till kännetecknet som  varukännetecken. Om näringskännetecknet är skyddat endast  inom en del av landet, gäller ensamrätten endast inom det  området. 

Den som använder sitt personnamn som varukännetecken har  ensamrätt till kännetecknet som varukännetecken, om namnet  har särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det  används för. Om namnet används endast inom en del av landet,  gäller ensamrätten endast inom det området. Lag (2018:1652).Kännetecken som inte kan omfattas av ensamrätt9 §   Ensamrätt kan inte förvärvas till kännetecken som endast  utgörs av en form eller annan egenskap som 

   1. följer av varans art, 

   2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt  resultat, eller

   3. ger varan ett betydande värde. Lag (2018:1652).Ensamrättens innebörd10 §   Ensamrätten till ett varukännetecken enligt 6-8 §§  innebär att ingen annan än innehavaren, utan dennes  tillstånd, i näringsverksamhet får använda ett tecken för  varor eller tjänster, om tecknet är 

   1. identiskt med varukännetecknet och används för varor eller  tjänster av samma slag, 

   2. identiskt med eller liknar varukännetecknet och används  för varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det  finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att  användningen av tecknet leder till uppfattningen att det  finns ett samband mellan den som använder tecknet och  innehavaren av varukännetecknet, eller

   3. identiskt med eller liknar ett varukännetecken som här i  landet är känt inom en betydande del av omsättningskretsen,  om användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel  av eller är till skada för varukännetecknets  särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett om användningen  avser varor eller tjänster av samma, liknande eller annat  slag.

Som användning anses särskilt att

   1. förse varor eller deras förpackningar med tecknet,

   2. bjuda ut varor till försäljning, föra ut dem på marknaden,  lagra dem för dessa ändamål eller bjuda ut eller  tillhandahålla tjänster under tecknet,

   3. importera eller exportera varor under tecknet,

   4. använda tecknet som ett företagsnamn eller ett annat  näringskännetecken eller som en del av ett företagsnamn eller  ett annat näringskännetecken, och

   5. använda tecknet i affärshandlingar och reklam.

Ensamrätten till ett varukännetecken innebär också att ingen  annan än innehavaren, utan dennes tillstånd, i  näringsverksamhet får transitera eller vidta liknande  tullåtgärd med varor av samma slag under ett tecken som är  identiskt med eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas  från varukännetecknet. Detta gäller dock inte om innehavaren  av varukännetecknet saknar rätt enligt lagen i  destinationslandet att hindra att varorna släpps ut på  marknaden där. Lag (2018:1652).Begränsning av ensamrätten11 §   Ensamrätten till ett varukännetecken ger inte något  självständigt skydd för en del av kännetecknet som saknar  särskiljningsförmåga.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon  annan, när det sker i enlighet med god affärssed, i  näringsverksamhet använder

   1. sitt personnamn eller sin adress,

   2. uppgifter om varans eller tjänstens art, kvalitet,  kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung  eller andra egenskaper eller tidpunkten för när varan är  framställd eller tjänsten är utförd, eller

   3. varukännetecknet för att identifiera eller hänvisa till  innehavarens varor eller tjänster.

Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte heller att  någon annan i näringsverksamhet använder tecknet i sin reklam  för att direkt eller indirekt peka ut innehavaren eller  dennes varor eller tjänster (jämförande reklam) på ett sätt  som är förenligt med marknadsföringslagen (2008:486).

Ensamrätten till ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke  hindrar inte att någon annan i näringsverksamhet använder sig  av tecken eller benämningar som anger geografiskt ursprung,  om det sker i enlighet med god affärssed. Ensamrätten till  ett sådant märke hindrar inte att den som har rätt att  använda ett geografiskt namn gör detta. Lag (2018:1652).Konsumtion av ensamrätten12 §   Ensamrätten till ett varukännetecken hindrar inte att någon annan än innehavaren använder kännetecknet för varor som innehavaren, eller någon med innehavarens samtycke, fört ut under varukännetecknet på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Första stycket gäller inte när varornas skick förändrats eller försämrats sedan de förts ut på marknaden eller när det finns någon annan skälig grund för innehavaren att motsätta sig användningen.Kolliderande rättigheterFöreträdesrätt13 §   Gör flera anspråk på ensamrätt till varukännetecken som är identiska eller liknar varandra på det sätt som anges i 10 §, ska den ha företräde som har tidigaste grund för sitt anspråk, om inte annat följer av 14 eller 15 §.

Verkan av passivitet (registrerade varumärken)14 §   Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 §, om

   1. ansökan om registrering gjorts i god tro, och

   2. innehavaren av den äldre rätten har känt till och funnit sig i att det yngre varumärket efter registreringsdagen har använts här i landet fem år i följd.

Om varumärket har använts endast för en del av de varor eller tjänster som det är registrerat för, ska rätten gälla endast för dessa varor eller tjänster.

Verkan av passivitet (inarbetade varukännetecken)15 §   Rätten till ett inarbetat varukännetecken ska gälla vid sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken som är identiskt eller likartat på det sätt som anges i 10 §, om innehavaren av den äldre rätten inte inom rimlig tid vidtagit åtgärder för att hindra användningen av det yngre kännetecknet.Mellankommande rättigheter16 §   Rätten till ett registrerat varumärke ska gälla vid  sidan av en äldre rätt till ett varukännetecken, om 

   1. det äldre varukännetecknet inte hade särskiljningsförmåga  på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,  prioritetsdagen för det yngre varumärket,

   2. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller  likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 2, inte  hade tillräcklig särskiljningsförmåga så att det fanns en  risk för förväxling på ingivningsdagen eller, i förekommande  fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller 

   3. det äldre varukännetecknet, när det är identiskt eller  likartat på det sätt som anges i 10 § första stycket 3, inte  var känt inom en betydande del av omsättningskretsen på  ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen  för det yngre varumärket. Lag (2018:1652).Samexistens17 §   I de fall som avses i 14-16 §§ hindrar inte rätten  till det yngre varukännetecknet användningen av det äldre.

På yrkande av någon av parterna, får en domstol i de fall som  avses i 15 § om det är skäligt besluta att ett av  kännetecknen, eller båda, endast får användas på särskilt  sätt, såsom i ett visst utförande eller med tillägg av  ortsangivelse eller innehavarens namn. Ett sådant beslut får  dock inte avse ett registrerat varumärke. Lag (2018:1652).Uppgiftsskyldighet18 §   Vid utgivning eller annat tillgängliggörande av  lexikon, handböcker eller andra liknande skrifter i tryckt  eller elektronisk form är författaren, utgivaren eller  förläggaren skyldig att se till att ett registrerat varumärke  inte återges i skriften utan uppgift om att varumärket är  skyddat genom registrering, om innehavaren av varumärket  begär att uppgiften ska finnas med och återgivningen ger  intryck av att varumärket är en sedvanlig beteckning för de  varor eller tjänster som varumärket är registrerat för.

I fråga om en skrift i tryckt form ska en uppgift enligt  första stycket föras in senast i nästa utgåva. I fråga om en  skrift i elektronisk form ska uppgiften föras in utan  dröjsmål. Lag (2018:1652).
2 kap. Nationell registrering av varumärken
Ansökan om registreringAnsökans innehåll1 §   Den som vill registrera ett varumärke ska ansöka om  detta hos Patent- och registreringsverket. Ansökan ska  innehålla

   1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och  adress,

   2. uppgifter om ombuds namn och adress, 

   3. en tydlig återgivning av varumärket, och

   4. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som  varumärket avser och vilka klasser dessa tillhör (varu- eller  tjänsteförteckning).

En ansökan om registrering av ett kollektiv-, garanti- eller  kontrollmärke ska även innehålla uppgifter om vilka som ska  ha rätt att använda varumärket och de övriga villkor som ska  gälla för användningen. I fråga om ett kollektivmärke ska  dessutom uppgift lämnas om vilka förutsättningar som gäller  för medlemskap i sammanslutningen.

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om ansökningsförfarandet. Lag (2018:1652).Ingivningsdag1 a §   Ingivningsdagen för en ansökan om registrering är  den dag då följande har getts in till Patent- och  registreringsverket: 

   1. en uppgift om att det som getts in är en ansökan om  registrering, 

   2. en uppgift om sökandens namn eller företagsnamn, 

   3. en tydlig återgivning av varumärket, och 

   4. en förteckning över de varor eller tjänster som varumärket  avser. Lag (2018:1652).Ändring av ansökan2 §   En sökande får göra sådana oväsentliga ändringar i det sökta varumärket som inte påverkar helhetsintrycket. Vidare får sökanden begränsa varu- eller tjänsteförteckningen i ansökan.Delning av ansökan3 §   En ansökan som avser flera varor eller tjänster får delas i två eller flera ansökningar som varorna eller tjänsterna fördelas på. Ansökningarna ska anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga ansökan.Allmänna registreringsvillkor4 §   Ett varumärke får inte registreras om det endast  utgörs av en form eller annan egenskap som 

   1. följer av varans art, 

   2. är nödvändig för att varan ska uppnå ett tekniskt  resultat, eller 

   3. ger varan ett betydande värde. Lag (2018:1652).5 §   Ett varumärke som ska registreras måste ha särskiljningsförmåga för de varor eller tjänster som det avser.6 §   Tecken eller benämningar, som i näringsverksamhet används för att ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung får registreras som kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken även om de enligt 1 kap. 5 § andra stycket 1 saknar särskiljningsförmåga.Hinder mot registrering på grund av hänsyn till allmänna intressen7 §   Ett varumärke får inte registreras om varumärket

   1. strider mot lag eller annan författning eller mot goda  seder eller allmän ordning,

   2. är ägnat att vilseleda allmänheten i fråga om varans eller  tjänstens art, kvalitet, geografiska ursprung eller någon  annan omständighet,

   3. utan tillstånd innehåller en sådan statlig eller  internationell beteckning eller ett sådant kommunalt vapen som  enligt lag eller annan författning inte får användas  obehörigen som varumärke, eller något som lätt kan förväxlas  med en sådan beteckning eller ett sådant vapen,

   4. utan tillstånd innehåller ett sådant kännetecken som enligt  lagen (2014:812) om skydd för kännetecken i den  internationella humanitära rätten inte får användas obehörigen  som varumärke, eller något som kan förväxlas med ett sådant  kännetecken,

   5. innehåller en ursprungsbeteckning, en geografisk  beteckning, en be-teckning för ett traditionellt uttryck för  vin eller en beteckning för en garanterad traditionell  specialitet, i den utsträckning beteckningen är skyddad enligt  unionsrätten,

   6. innehåller eller består av något som är ägnat att uppfattas  som en geografisk beteckning för vin eller spritdrycker och  märket avser vin eller spritdrycker av annat ursprung, eller

   7. innehåller eller i väsentliga delar återger en äldre  växtsortbenämning som avser en växtsort av samma eller  närstående växtart, i den utsträckning växtsorten är skyddad  enligt växtförädlarrättslagen (1997:306) eller unionsrätten.

Ett varumärke får inte heller registreras om ansökan om  registrering gjordes i ond tro.

Ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke får inte  registreras om villkoren för märkets användning strider mot  goda seder eller allmän ordning. Ett kollektivmärke som avses  i 6 § får vidare inte registreras om villkoren inte tillåter  medlemskap i sammanslutningen för alla som tillhandahåller  sådana varor eller tjänster som märket avser och varorna eller  tjänsterna har sitt ursprung i det geografiska område som  märket avser. Lag (2021:561).Hinder mot registrering på grund av andra rättigheter8 §   Ett varumärke får inte registreras om varumärket

   1. är identiskt med ett äldre varukännetecken för varor eller  tjänster av samma slag,

   2. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken för  varor eller tjänster av samma eller liknande slag, om det  finns en risk för förväxling, inbegripet risken för att  användningen av varumärket leder till uppfattningen att det  finns ett samband mellan den som använder varumärket och  innehavaren av varukännetecknet, eller

   3. är identiskt med eller liknar ett äldre varukännetecken som  är känt inom en betydande del av omsättningskretsen, och  användningen av varumärket utan skälig anledning skulle dra  otillbörlig fördel av eller vara till skada för  varukännetecknets särskiljningsförmåga eller anseende, oavsett  om användningen avser varor eller tjänster av samma, liknande  eller annat slag.

Med ett varukännetecken avses i första stycket

   1. ett varumärke som är registrerat enligt detta kapitel,

   2. ett varumärke som är registrerat genom en internationell  varumärkesregistrering som enligt 5 kap. fått giltighet i  Sverige,

   3. ett varukännetecken som är inarbetat, om det inarbetade  skyddet gäller inom en väsentlig del av landet, och

   4. ett EU-varumärke.

Ett varumärke får inte heller registreras om ansökan om  registrering görs i eget namn av en agent eller en annan  företrädare för en innehavare av ett varukännetecken och  ansökan avser innehavarens kännetecken. Varumärket får dock  registreras om företrädaren har innehavarens tillstånd eller  annars har giltiga skäl för sitt handlande. Lag (2021:561).9 §   De hinder för registrering av varumärken som anges i 
8 § första stycket 1-3 gäller på motsvarande sätt i fråga om

   1. ett registrerat företagsnamn som används i  näringsverksamhet, och

   2. ett sådant personnamn eller ett sådant annat  näringskännetecken än ett registrerat företagsnamn som är  skyddat enligt 1 kap. 8 §, om skyddet gäller inom en  väsentlig del av landet. Lag (2018:1652).10 §   Ett varumärke får inte registreras om det innehåller  eller består av

   1. något som är ägnat att uppfattas som någon annans  företagsnamn,

   2. något som är ägnat att uppfattas som någon annans  efternamn som har särskilt skydd eller någon annans allmänt  kända konstnärsnamn eller ett likartat namn, om användningen  av märket skulle medföra en nackdel för bäraren av namnet och  om namnet uppenbarligen inte syftar på någon sedan länge  avliden, 

   3. en bild av någon annan som uppenbarligen inte syftar på  någon sedan länge avliden, eller

   4. något som kränker någon annans upphovsrätt till ett  litterärt eller konstnärligt verk eller någon annans rätt  till en fotografisk bild eller ett mönster. Lag (2018:1652).11 §   Bestämmelserna i 8-10 §§ utgör inte hinder mot registrering, om den som innehar den äldre rättigheten medger registreringen.Undantag för en del av ett varumärke från skydd12 §   Om ett varumärke innehåller en beståndsdel som inte kan registreras ensam för sig, och det finns en uppenbar risk för att registreringen av märket leder till ovisshet om ensamrättens omfattning, får denna beståndsdel uttryckligen undantas från skyddet vid registreringen.

Om beståndsdelen senare uppfyller kraven för registrering, får delen eller varumärket i sin helhet registreras efter ny ansökan utan sådant undantag som avses i första stycket.Varu- och tjänsteklasser13 §   Varumärken registreras i en eller flera klasser av varor eller tjänster. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om indelningen i klasser.Prioritet14 §   En ansökan om registrering av ett varumärke i Sverige ska, i förhållande till andra ansökningar eller till användning som skett av andra varukännetecken, anses gjord samtidigt med en ansökan om registrering av varumärket som sökanden, eller någon som har överlåtit sin rätt till sökanden, först gjort i ett annat land, om förutsättningarna i andra-fjärde styckena är uppfyllda.

Den tidigare ansökan ska ha gjorts i

   1. ett annat land som är anslutet till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd (SÖ 1970:60),

   2. en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen (SÖ 1995:30), eller

   3. en annan stat eller ett annat område, om svenska ansökningar ger rätt till motsvarande prioritet där, och om lagstiftningen där i huvudsak stämmer överens med Pariskonventionen.

Ansökan om registrering av varumärket i Sverige ska göras inom sex månader från det att ansökan gjordes i det andra landet eller området.

En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan varumärket har  registrerats. Sökanden ska lämna uppgifter om

   1. vem som gjorde den tidigare ansökan,

   2. var och när den tidigare ansökan gjordes, och

   3. den tidigare ansökans nummer, så snart det är möjligt.15 §   Patent- och registreringsverket får förelägga sökanden att inom en viss tid styrka rätten till prioritet genom att ge in

   1. ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen, utfärdat av den myndighet som har mottagit den tidigare ansökan, och

   2. en av samma myndighet styrkt kopia av ansökan och, i förekommande fall, en bild som visar varumärket.

Den förelagda tiden får inte löpa ut tidigare än tre månader från ingivandet av ansökan om registrering av varumärket i Sverige.

Följer sökanden inte föreläggandet, gäller inte rätten till prioritet. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.16 §   En ansökan om registrering av ett varumärke ska i förhållande till andra ansökningar eller till användning som skett av andra varukännetecken anses gjord första gången varumärket använts för en vara eller tjänst i samband med visning på en internationell utställning enligt konventionen den 22 november 1928 om internationella utställningar (SÖ 1996:30), om förutsättningarna i andra och tredje styckena är uppfyllda.

Ansökan om registrering av varumärket ska göras inom sex månader efter det att varumärket första gången användes på utställningen.

En sökande som vill ha prioritet ska begära det innan varumärket har registrerats samt visa när varumärket användes på utställningen. Sökanden ska då också ge in de handlingar som sökanden vill åberopa för att visa att utställningen var sådan som avses i första stycket.Handläggningen av en ansökan om registreringPrövningen av ansökan17 §   Uppfyller ansökan inte kraven i 1 § första och andra styckena och 2 § eller finns det något hinder mot registrering enligt 4-10 §§, ska Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna eller att yttra sig inom en viss tid. I föreläggandet ska det upplysas om att ansökan kan komma att avskrivas, om sökanden inte svarar i rätt tid. Har sökanden inte betalat ansökningsavgiften, ska verket förelägga sökanden att betala avgiften. I föreläggandet ska det upplysas om att ansökan kan komma att avskrivas, om sökanden inte betalar i rätt tid.

Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt första stycket, eller underlåter sökanden att betala ansökningsavgiften efter föreläggande om att betala den, får Patent- och registreringsverket avskriva ansökan.18 §   Finns det en brist eller ett hinder enligt 17 § första stycket första  meningen även efter det att sökanden har yttrat sig, ska ansökan helt eller delvis avslås, om det inte finns skäl att förelägga sökanden på nytt.Avskrivning vid återkallelse19 §   Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.Återupptagande av en avskriven ansökan20 §   Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som avskrivits enligt 17 § andra stycket, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller ändrar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.Överföring av ansökan på grund av bättre rätt21 §   Om någon påstår inför Patent- och registreringsverket att han eller hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, och saken är oviss, får verket förelägga honom eller henne att väcka talan vid domstol inom en viss tid. Om talan inte väcks i tid, får påståendet lämnas utan avseende vid den fortsatta prövningen av ansökan. Föreläggandet ska innehålla en upplysning om detta.

Pågår ett mål om bättre rätt till varumärket vid domstol, får Patent- och registreringsverket förklara ärendet om registrering vilande till dess att målet avgjorts slutligt.22 §   Om någon visar inför Patent- och registreringsverket att han eller hon har bättre rätt till varumärket än sökanden, ska verket på yrkande överföra ansökan på honom eller henne. Den som ansökan överförs på ska betala ny ansökningsavgift.

Ansökan får inte ändras, avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet har prövats slutligt.Registrering23 §   Om ansökan om registrering av ett varumärke uppfyller de krav som avses i 1 § första-tredje styckena och 2 § och det inte finns något hinder mot registrering enligt 4-10 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret. Beslutet ska kungöras.

Om en ansökan har avslagits delvis, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har vunnit laga kraft.

När ett kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke registreras ska också uppgifter om de villkor som gäller för att varumärket ska få användas föras in i registret och kungöras.InvändningTidsfrist för invändning och invändningens innehåll24 §   När Patent- och registreringsverket har kungjort en  registrering av ett varumärke får invändning göras mot den.  Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader  från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i  rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla uppgifter om

   1. invändarens namn eller företagsnamn och adress,

   2. ombuds namn och adress,

   3. den registrering som invändningen avser, och 

   4. de omständigheter som åberopas till grund för  invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om invändningsförfarandet. Lag (2018:1652).Brister i invändningen25 §   Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för en prövning av ärendet, ska Patent- och registreringsverket förelägga invändaren att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska invändningen avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.Underrättelse om invändningen26 §   Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren av det  registrerade varumärket om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig inom en viss tid.

Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den genast avslås.Samförståndslösning27 §   På begäran av innehavaren av det registrerade  varumärket och invändaren ska Patent- och registreringsverket  bestämma en tidsfrist på minst två månader då parterna ska  försöka komma överens. Fristen får förlängas, om parterna  begär det. Lag (2018:1652).Prövning av en återkallad invändning28 §   Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet får dock inte fullföljas om det till grund för invändningen endast har åberopats hinder som avses i 8-10 §§.
Lag (2018:1652).Ändringar i ett registrerat varumärkeBeslut om invändningen29 §   Har en invändning gjorts ska Patent- och  registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 
4-10 §§ mot registreringen, häva registreringen helt eller  delvis. Detta gäller dock inte om annat följer av 30 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som  avses i 8-10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning om den  har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse och  innehavaren av det registrerade varumärket begär det.

Om registreringen på grund av en invändning har hävts helt  eller delvis, ska registreringen tas bort ur  varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet  har fått laga kraft. Beslutet ska kungöras. Lag (2018:1652).30 §   Om en invändning mot registreringen av ett varumärke  grundas på att ett äldre registrerat varumärke enligt 8 §  utgör hinder och det på ingivningsdagen eller, i förekommande  fall, prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer  än fem år sedan frågan om registrering av det äldre  varumärket blev slutligt avgjord gäller följande.  Registreringen av det yngre varumärket får hävas endast om  det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk för de varor  eller tjänster som ligger till grund för invändningen på det  sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre varumärket är  ett EU-varumärke, på det sätt som avses i artikel 18 i  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av  den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem senaste åren  före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre  varumärket.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning  som anges i första stycket, får registreringen av det yngre  varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl till att det  äldre varumärket inte har använts i den utsträckningen.
Lag (2018:1652).Oväsentliga ändringar i ett registrerat varumärke31 §   På ansökan av innehavaren av ett registrerat varumärke får det i varumärkesregistret göras sådana oväsentliga ändringar i varumärket som inte påverkar helhetsintrycket.

Den som ansöker om ändring i ett varumärke ska betala föreskriven avgift.

När ett registrerat varumärke ändras ska detta antecknas i varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).Delning av en registrering32 §   En registrering av ett varumärke som avser flera varor eller tjänster får delas i två eller flera registreringar som varorna eller tjänsterna fördelas på. Registreringarna ska anses ha samma ingivningsdag och prioritet som den ursprungliga registreringen Lag (2018:1652).Ändring av villkor för användning av kollektiv-, garanti- eller kontrollmärken33 §   Om det efter registreringen görs någon ändring av de  villkor som gäller för att ett kollektiv-, garanti- eller  kontrollmärke ska få användas, ska innehavaren anmäla detta  till Patent- och registreringsverket.

De ändrade villkoren ska föras in i varumärkesregistret och  kungöras, under förutsättning att de villkor som gäller för  varumärkets användning fortfarande uppfyller kraven i 1 §  andra stycket och att det inte finns något hinder mot att föra  in de ändrade villkoren enligt 7 § tredje stycket.
Lag (2021:561).Registreringens varaktighet34 §   Registreringen gäller i tio år från ingivningsdagen  för ansökan om registrering. Lag (2018:1652).Förnyelse av en registrering35 §   Registreringen kan förnyas helt eller delvis varje  gång för en period på tio år räknat från utgången av  föregående registreringsperiod. En ansökan om förnyelse ska  ha kommit in till Patent- och registreringsverket tidigast  sex månader före och senast sex månader efter  registreringsperiodens utgång.

Den som ansöker om förnyelse ska betala föreskriven  förnyelseavgift inom den frist som anges i första stycket. En  inbetalning av förnyelseavgiften som görs inom denna frist  ska anses utgöra en ansökan om förnyelse.

Ett beslut att förnya en registrering ska föras in i  varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).36 §   Om det inte framgår vilken varumärkesregistrering som ansökan om förnyelse avser eller om förnyelseavgiften inte har betalats, ska Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna. I föreläggandet ska det finnas en upplysning om att ansökan kan komma att avskrivas om sökanden inte svarar i rätt tid.

Svarar sökanden inte i rätt tid på ett föreläggande enligt första stycket, eller underlåter sökanden att betala förnyelseavgift efter föreläggande om att betala den, får Patent- och registreringsverket avskriva ansökan. Finns det en brist enligt första stycket även efter det att sökanden har yttrat sig, ska ansökan om förnyelse avslås, om det inte finns skäl att förelägga sökanden på nytt.

Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som avskrivits enligt andra stycket, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid kompletterar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.
Lag (2018:1652).Avförande av registrering37 §   Om innehavaren inte förnyar registreringen eller om han eller hon begär att den ska tas bort helt eller delvis, ska registreringen avföras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning. Beslutet ska kungöras. Lag (2018:1652).
3 kap. Hävning av registrering
Grunder för hävningAllmänna grunder1 §   En registrering av ett varumärke får hävas om

   1. märket har registrerats i strid mot denna lag,

   2. registreringen fortfarande strider mot lagen,

   3. rätten till märket ändå inte får bestå enligt 1 kap. 14, 
15 eller 16 §, och

   4. annat inte följer av 1 a § i detta kapitel.

En registrering får vidare hävas om 

   1. varumärket, till följd av innehavarens handlande eller  passivitet, i handeln har blivit en allmän beteckning för  sådana varor eller tjänster som registreringen avser, 

   2. varumärket har kommit att strida mot lag eller annan  författning eller mot goda seder eller allmän ordning, eller 

   3. varumärket har blivit ägnat att vilseleda allmänheten i  fråga om varans eller tjänstens art, kvalitet, geografiska  ursprung eller någon annan omständighet och detta är en följd  av det bruk innehavaren eller någon med hans eller hennes  samtycke gjort av märket för sådana varor eller tjänster som  det är registrerat för.

Vid en prövning av om en registrering ska hävas på grund av  bristande särskiljningsförmåga ska endast sådan  särskiljningsförmåga beaktas som varumärket har förvärvat  genom användning före ansökan om hävning. Lag (2018:1652).1 a §   Om ett yrkande om hävning av en registrering av ett  varumärke grundas på att ett äldre registrerat varumärke  enligt 2 kap. 8 § utgör hinder och det vid tidpunkten för  ansökan om hävning hade gått mer än fem år sedan frågan om  registrering av det äldre varumärket blev slutligt avgjord  gäller följande. Registreringen av det yngre varumärket får  hävas endast om det äldre varumärket har tagits i verkligt  bruk för de varor eller tjänster som ligger till grund för  yrkandet på det sätt som avses i 2 § eller, om det äldre  varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i  artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 
2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem  senaste åren före ansökan om hävning.

Om det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,  prioritetsdagen för det yngre varumärket hade gått mer än fem  år sedan frågan om registrering av det äldre varumärket blev  slutligt avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits  i verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen  eller prioritetsdagen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning  som anges i första och andra styckena, får registreringen av  det yngre varumärket ändå hävas om det finns giltiga skäl  till att det äldre varumärket inte har använts i den  utsträckningen. Lag (2018:1652).Underlåten användning2 §   En registrering av ett varumärke får hävas om innehavaren inte har gjort verkligt bruk av märket i Sverige för de varor eller tjänster som det registrerats för inom fem år från den dag då frågan om registrering slutligt har avgjorts eller inom en period av fem år i följd. Registreringen får dock inte hävas på grund av underlåten användning om det finns giltiga skäl till att varumärket inte har använts.

Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

   1. att varumärket används i en annan form än den registrerade, om avvikelsen avser endast detaljer som inte förändrar märkets särskiljningsförmåga, och

   2. att varor eller deras emballage har försetts med varumärket här i landet endast för exportändamål.

Med att ett varumärke används av innehavaren likställs att varumärket används av någon annan med innehavarens samtycke.

Registreringen får inte hävas om varumärket har använts under tiden mellan utgången av femårsperioden och ingivandet av ansökan om hävning av registreringen. Användning som påbörjas eller återupptas efter femårsperiodens utgång och inom tre månader före ingivandet av ansökan om hävning ska dock lämnas utan avseende, om förberedelserna för att påbörja eller återuppta användningen vidtogs efter det att innehavaren fått kännedom om att en ansökan om hävning kunde komma att göras.Kollektiv-, garanti- och kontrollmärken3 §   En registrering av ett kollektiv-, garanti- eller  kontrollmärke får hävas, förutom på de grunder som anges i 1  eller 2 §, om

   1. märket har använts på ett sätt som inte är förenligt med  villkoren för användningen och innehavaren inte har vidtagit  rimliga åtgärder för att förhindra den användningen,

   2. villkoren för användning av märket har ändrats och  innehavaren inte har anmält detta till Patent- och  registreringsverket enligt 2 kap. 33 § första stycket,  eller

   3. villkoren för användning av märket har ändrats och  förts in i varumärkesregistret i strid mot denna lag och  villkoren fortfarande strider mot lagen. Lag (2018:1652).Partiell hävning4 §   Om det finns grund för hävning av en registrering endast för en del av de varor eller tjänster som ett varumärke har registrerats för, ska registreringen hävas för dessa varor eller tjänster.Tillvägagångssätt5 §   Den som vill inleda ett förfarande för att häva en  registrering kan föra talan vid domstol eller ansöka om  hävning av registreringen hos Patent- och registreringsverket  enligt 6-21 §§ (administrativ hävning). I 2 kap. 29 § finns  det bestämmelser om att en registrering av ett varumärke får  hävas efter det att någon gjort en invändning mot  registreringen.

Ett förfarande för att häva en registrering med stöd av 1 §  andra stycket, 2, 3 eller 4 § eller 2 kap. 4, 5 eller 7 § får  också inledas av en myndighet. Regeringen kan med stöd av 
8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken  myndighet som får göra detta. Lag (2018:1652).Administrativ hävningAnsökans innehåll6 §   En ansökan om administrativ hävning ska innehålla

   1. uppgifter om parterna i den utsträckning som anges i 33 kap.
1 § rättegångsbalken,

   2. ett yrkande om hävning och uppgift om den registrering som yrkandet avser, och

   3. en redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet om hävning.

En sökande ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad ansökan i övrigt ska innehålla.Brister i ansökan7 §   Är ansökan så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av ärendet, ska Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften.

Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avvisas.

Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Ansökan ska också avvisas om den avser någon annan åtgärd än hävning av en registrering eller om det finns något annat hinder mot att den tas upp till prövning.Avskrivning vid återkallelse8 §   Återkallar sökanden ansökan, ska ärendet avskrivas.Ogrundad ansökan9 §   Om det kan antas att ansökan är ogrundad, ska ansökan behandlas som om innehavaren har bestritt den. I sådant fall ska 13 § tillämpas.Föreläggande för innehavaren att yttra sig10 §   Tar Patent- och registreringsverket upp ansökan till prövning, ska verket förelägga innehavaren av registreringen att yttra sig inom en viss tid från det att ansökan delgavs innehavaren.

I föreläggandet ska innehavaren uppmanas att

   1. ange om ansökan medges eller bestrids och, om ansökan bestrids, skälen för bestridandet, och

   2. lämna de uppgifter om sig själv som avses i 33 kap. 1 §
första-tredje styckena rättegångsbalken, i den utsträckning uppgifterna i ansökan är ofullständiga eller felaktiga.

I föreläggandet ska det upplysas om att ärendet kan komma att avgöras även om innehavaren inte svarar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vad föreläggandet i övrigt ska innehålla.Delgivning av föreläggandet11 §   Föreläggandet enligt 10 § ska delges innehavaren.

Delgivningen ska ske på det sätt som enligt rättegångsbalken gäller för delgivning av stämning i tvistemål.

En kopia av ansökningshandlingarna ska fogas till föreläggandet när handlingarna innehåller något utöver vad som framgår av föreläggandet.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 §
rättegångsbalken.12 §   Har Patent- och registreringsverket inte kunnat delge föreläggandet, ska verket pröva om försöken till delgivning ska fortsätta eller om sökanden ska erbjudas att själv se till att delgivning sker. Hänsyn ska tas till det arbete och den kostnad som dittills har lagts ned på delgivningen, förutsättningarna för att fortsatta försök ska lyckas samt omständigheterna i övrigt. Antar sökanden inte erbjudandet, ska ansökan avvisas.

Ska sökanden se till att delgivning sker, tillämpas 32 kap. 2 §
rättegångsbalken.Överlämnande till domstol13 §   Om innehavaren i rätt tid bestrider ansökan helt eller  delvis, ska Patent- och registreringsverket underrätta  sökanden om detta. Vill sökanden vidhålla sitt yrkande, kan  han eller hon begära att ärendet eller, om bestridandet avser  endast en del av yrkandet, ärendet i den bestridda delen ska  överlämnas till domstol.

En begäran om överlämnande ska ha kommit in till Patent- och  registreringsverket inom en månad från den dag då  underrättelsen om bestridandet sändes till sökanden. I sin  begäran ska sökanden ange de omständigheter och de bevis som  åberopas, samt ange vad som ska styrkas med varje bevis.  Sökanden ska samtidigt ge in de skriftliga bevis och andra  handlingar som åberopas.

Om sökanden har begärt överlämnande i rätt tid, ska Patent-  och registreringsverket överlämna ärendet till domstolen. Om  sökanden inte har begärt överlämnande i rätt tid, ska ärendet  skrivas av i den del det är bestritt. Lag (2016:228).14 §   En underrättelse om att innehavaren har bestritt ansökan  enligt 13 § första stycket ska innehålla en upplysning om

   1. att sökanden kan begära överlämnande till domstol,

   2. inom vilken tid en sådan begäran ska ges in, 

   3. vad en sådan begäran ska innehålla, och 

   4. vad som i övrigt anges i 13 §.
Lag (2016:228).Hävning av registreringen15 §   Har innehavaren inte bestritt ansökan i rätt tid, ska Patent- och registreringsverket häva registreringen i enlighet med ansökan. Har innehavaren bestritt endast en del av ansökan, ska verket häva registreringen i den obestridda delen.Återvinning16 §   Innehavaren av en registrering som hävts enligt 15 § får  ansöka om återvinning. En sådan ansökan ska ha kommit in till  Patent- och registreringsverket inom en månad från dagen för  beslutet.

Om innehavaren har ansökt om återvinning i rätt tid, ska  Patent- och registreringsverket överlämna ärendet till  domstolen. I annat fall ska verket avvisa ansökan.
Lag (2016:228).Underrättelser17 §   Underrättelse om hävning ska sändas till sökanden och innehavaren.

Avvisas en ansökan om hävning, ska Patent- och registreringsverket underrätta sökanden om detta. Avvisas en ansökan om återvinning, ska verket underrätta innehavaren om detta. Meddelar verket något annat beslut som innebär att ärendet avgörs, ska både sökanden och innehavaren underrättas om beslutet, om det inte är uppenbart onödigt.Rättskraft18 §   Sedan tiden för ansökan om återvinning löpt ut, har ett beslut om hävning enligt 15 § rättskraft i enlighet med vad som gäller för en dom i ett tvistemål som har vunnit laga kraft.Den fortsatta handläggningen i domstolen19 §   Om ett ärende har överlämnats till domstolen, ska talan  anses väckt när ansökan om administrativ hävning kom in till  Patent- och registreringsverket. De handlingar som sökanden  gett in ska anses som stämningsansökan. Stämning ska anses  utfärdad när domstolen beslutar om målets handläggning.
Lag (2016:228).20 §   Har upphävts genom lag (2016:228).21 §   Om ett ärende har överlämnats till domstolen ska  käranden betala föreskriven tilläggsavgift. I ett sådant fall  ska det som anges i 42 kap. 3 och 4 §§ rättegångsbalken om  ansökningsavgift gälla tilläggsavgiften. 

Om ett mål där Patent- och registreringsverket har beslutat  om hävning avvisas av domstolen på grund av att  tilläggsavgiften inte har betalats, ska domstolen samtidigt  undanröja Patent- och registreringsverkets beslut.
Lag (2016:228).Avförande av registrering22 §   Om registreringen av ett varumärke har hävts helt eller delvis av Patent- och registreringsverket enligt 15 § eller av en domstol, ska registreringen avföras ur varumärkesregistret i motsvarande utsträckning när avgörandet har vunnit laga kraft.

Beslutet ska kungöras. Lag (2014:253).Verkan av en hävning23 §   Om en registrering av ett varumärke har hävts med  stöd av 1 § första stycket, ska registreringen anses aldrig  ha haft någon verkan. 

Om en registrering har hävts med stöd av 1 § andra stycket, 2  eller 3 § ska registreringen anses ha förlorat sin verkan  från dagen för ansökan om hävning. På yrkande av en part får  domstolen eller, vid administrativ hävning, Patent- och  registreringsverket bestämma att registreringen i stället ska  anses ha förlorat sin verkan den dag då det förhållande som  utgör grund för hävningen uppkom. Lag (2018:1652).
4 kap. Registrering såsom i hemlandet och ombud för utländska sökande och innehavare
Registrering såsom i hemlandet1 §   Är sökandens hemland en stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd, eller en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättande av världshandelsorganisationen, ska ett varumärke som är registrerat för sökanden i hemlandet registreras i Sverige såsom det är registrerat där, om det inte finns hinder enligt 2 §.

Är sökandens hemland någon annan stat eller något annat område än som avses i första stycket, ska ett varumärke som är registrerat för sökanden i hemlandet registreras i Sverige såsom det är registrerat där, om

   1. motsvarande rätt ges i fråga om en svensk registrering i den staten eller i det området,

   2. där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen, och

   3. det inte finns hinder enligt 2 §.

En sökande som begär registrering enligt denna paragraf ska visa att varumärket är registrerat för sökanden i hemlandet för de varor eller tjänster som ansökan omfattar. Detsamma gäller vid förnyelse av ett varumärke som registrerats enligt denna paragraf.2 §   Ett varumärke får inte registreras enligt 1 § om det helt saknar särskiljningsförmåga eller om det finns något hinder mot registrering enligt 2 kap. 4 §, 5 § andra stycket och 6-11 §§.

Ett varumärke som har registrerats enligt 1 §, men som annars inte skulle ha kunnat registreras här i landet, har inte skydd på grund av registreringen i vidare mån eller för längre tid än det har i innehavarens hemland.Ombud och delgivningOmbud för den som ansöker om varumärkesregistrering3 §   Patent- och registreringsverket får förelägga en sökande, som varken har hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats här, att utse och till verket anmäla ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet.

Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända adress. Delgivning ska anses ha skett när detta har gjorts. Sökanden ska i föreläggandet upplysas om följden av att föreläggandet inte följs.Ombud för en innehavare av en varumärkesregistrering4 §   En innehavare av en varumärkesregistrering, som varken har hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats här, ska ha ett ombud som har hemvist här i landet.

Ombudet ska ha behörighet att för innehavaren ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden om varumärket med undantag av stämning i brottmål och av föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet ska anmälas till Patent- och registreringsverket och antecknas i varumärkesregistret.

Om innehavaren inte har anmält något ombud, får delgivning i stället ske genom att den handling som ska delges sänds till innehavaren under den i varumärkesregistret antecknade adressen. Om någon fullständig adress inte är antecknad i registret, får delgivning ske genom att handlingen hålls tillgänglig hos Patent- och registreringsverket och ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs. Delgivning ska anses ha skett när detta har gjorts.
5 kap. Internationell varumärkesregistrering
Vad som avses med internationell varumärkesregistrering1 §   Med en internationell varumärkesregistrering avses en registrering av ett varumärke som den internationella byrån hos Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten
(Internationella byrån) har gjort i det internationella varumärkesregistret enligt protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella registreringen av varumärken (SÖ 1994:82).

Patent- och registreringsverket är varumärkesmyndighet i Sverige i ärenden om internationell varumärkesregistrering.Ansökan om internationell varumärkesregistreringVem som får ansöka om internationell varumärkesregistrering2 §   Den som innehar eller har ansökt om en svensk varumärkesregistrering, och som är svensk medborgare, har hemvist i Sverige eller bedriver näringsverksamhet som har etablerats här får ansöka om internationell registrering av varumärket.Var ansökan ges in och dess innehåll3 §   En ansökan om internationell varumärkesregistrering  ska vara ställd till Internationella byrån men ges in till  Patent- och registreringsverket. Ansökan ska vara skriven på  engelska och innehålla

   1. uppgifter om sökandens namn eller företagsnamn och  adress,

   2. uppgifter om ombuds namn och adress,

   3. uppgifter om nummer och datum för den svenska registrering  eller ansökan om registrering som den internationella ansökan  bygger på,

   4. en tydlig återgivning av varumärket,

   5. en tydlig förteckning över de varor eller tjänster som  varumärket begärs registrerat för och vilka klasser dessa  tillhör (varu- eller tjänsteförteckning),

   6. uppgift om i vilka länder den internationella  varumärkesregistreringen ska gälla, och 

   7. de övriga uppgifter om återgivningen av varumärket,  sökandens anknytning till Sverige och annat som en ansökan  ska innehålla enligt föreskrifter som meddelas av regeringen  eller av den myndighet som regeringen bestämmer. 

Sökanden ska betala föreskriven ansökningsavgift.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om ansökningsförfarandet. Lag (2018:1652).Behandlingen av ansökan4 §   Patent- och registreringsverket ska kontrollera om ansökan uppfyller kraven i 3 § och om uppgifterna i ansökan stämmer överens med uppgifterna i den varumärkesregistrering som sökanden har eller har ansökt om i Sverige.

Uppfyller ansökan inte de krav som avses i första stycket, ska Patent- och registreringsverket förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Detsamma gäller om sökanden inte har betalat ansökningsavgiften. Följer sökanden inte föreläggandet, ska ansökan avskrivas. Sökanden ska upplysas om detta i föreläggandet.

Uppfyller ansökan kraven, ska Patent- och registreringsverket skicka ett intyg om detta till Internationella byrån tillsammans med ansökan.5 §   Om sökanden återkallar ansökan innan Patent- och registreringsverket har skickat intyg och ansökan till Internationella byrån, ska ärendet avskrivas.Återupptagande av en avskriven ansökan6 §   Patent- och registreringsverket ska återuppta en ansökan som avskrivits enligt 4 § andra stycket, om sökanden inom två månader efter utgången av förelagd tid kompletterar eller ändrar sin ansökan.

Sökanden ska betala föreskriven återupptagningsavgift.Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i ytterligare länder7 §   Den som innehar en internationell varumärkesregistrering grundad på en svensk registrering eller ansökan om registrering får ansöka om att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i ytterligare länder.

En ansökan enligt första stycket ges in till Internationella byrån.

Om sökanden har hemvist i Sverige, får en ansökan enligt första stycket i stället ges in till Patent- och registreringsverket.

En sådan ansökan ska vara skriven på engelska. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om ansökans innehåll.Ansökan om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i SverigePrövningen av ansökan8 §   Om Patent- och registreringsverket får en underrättelse från Internationella byrån om att någon har ansökt om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige, ska verket pröva om det finns något hinder mot detta.

Sådant hinder finns om det skulle ha funnits något hinder mot en nationell registrering av varumärket enligt 2 kap. 4-11 §§.

Om Patent- och registreringsverket anser att det finns hinder enligt andra stycket, ska verket ge Internationella byrån besked om att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte kan gälla i Sverige. Ett sådant besked ska ges inom 18 månader från dagen för underrättelsen enligt första stycket samt innehålla skälen till att registreringen inte kan gälla här.Beslut om att den internationella varumärkesregistreringen inte ska gälla i Sverige9 §   Har Patent- och registreringsverket lämnat ett besked till Internationella byrån enligt 8 § tredje stycket, ska verket tidigast tre månader efter det att beskedet lämnades besluta att den internationella varumärkesregistreringen helt eller delvis inte ska gälla i Sverige, om det då fortfarande finns något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§.Införande av varumärket i varumärkesregistret10 §   Finns det inte något hinder som avses i 2 kap. 4-11 §§, ska Patent- och registreringsverket föra in varumärket i varumärkesregistret och kungöra att den internationella varumärkesregistreringen gäller i Sverige.

Om Patent- och registreringsverket har beslutat att den internationella varumärkesregistreringen delvis inte gäller i Sverige, ska varumärket föras in i varumärkesregistret och kungöras för återstående varor eller tjänster när beslutet har vunnit laga kraft.Invändning11 §   När Patent- och registreringsverket har kungjort att  den internationella varumärkesregistreringen gäller i  Sverige, får invändning göras mot att den gäller här.  Invändningen ska ha kommit in till verket inom tre månader  från kungörelsedagen. Om invändningen inte har kommit in i  rätt tid, ska den avvisas.

Invändningen ska innehålla uppgifter om

   1. invändarens namn eller företagsnamn och adress,

   2. ombuds namn och adress,

   3. den internationella varumärkesregistrering som  invändningen avser, och

   4. de omständigheter som åberopas till grund för  invändningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om invändningsförfarandet. Lag (2018:1652).12 §   Om invändningen är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för en prövning av ärendet, ska Patent- och registreringsverket förelägga invändaren att avhjälpa bristerna inom en viss tid. Följs inte föreläggandet, ska invändningen avvisas. Invändaren ska upplysas om detta i föreläggandet.13 §   Patent- och registreringsverket ska underrätta innehavaren av den internationella varumärkesregistreringen om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig inom en viss tid.

Om det är uppenbart att invändningen är ogrundad, ska den genast avslås.14 §   På begäran av innehavaren av den internationella  varumärkesregistreringen och invändaren ska Patent- och  registreringsverket bestämma en tidsfrist på minst två  månader då parterna ska försöka komma överens. Fristen får  förlängas, om parterna begär det. Lag (2018:1652).15 §   Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl. Invändningsförfarandet får dock inte fullföljas om det till grund för invändningen endast har åberopats hinder som avses i 2 kap. 8-10 §§.
Lag (2018:1652).16 §   Har en invändning gjorts ska Patent- och  registreringsverket, om det finns något hinder som avses i 
2 kap. 4-11 §§ mot att den internationella  varumärkesregistreringen gäller i Sverige, besluta att  registreringen helt eller delvis inte ska gälla här. Detta  gäller dock inte om annat följer av 17 §.

En invändning som helt eller delvis grundas på ett hinder som  avses i 2 kap. 8-10 §§ ska avslås i motsvarande utsträckning,  om den har gjorts av någon som inte invänder i eget intresse  och innehavaren av registreringen begär det.

Ett beslut att registreringen inte ska gälla i Sverige får  grundas endast på en omständighet som meddelas till  Internationella byrån inom 18 månader från dagen för  underrättelsen enligt 8 § första stycket. Har tiden för  invändning enligt 11 § löpt ut efter denna frist, får  beslutet dock grundas på omständigheter som meddelas till  Internationella byrån inom en månad från det att tiden för  invändning löpt ut. Detta gäller under förutsättning att  Patent- och registreringsverket inom 18-månadersfristen har  underrättat Internationella byrån om att ett meddelande om  ett sådant beslut kan komma att översändas senare.

Om Patent- och registreringsverket på grund av en invändning  beslutar att registreringen helt eller delvis inte ska gälla  i Sverige, ska registreringen tas bort ur varumärkesregistret  i motsvarande utsträckning när avgörandet har fått laga  kraft. Beslutet ska kungöras. Lag (2018:1652).17 §   Om en invändning mot att den internationella  varumärkesregistreringen gäller i Sverige grundas på att ett  äldre registrerat varumärke enligt 2 kap. 8 § utgör hinder  och det på ingivningsdagen eller, i förekommande fall,  prioritetsdagen för den internationella registreringen hade  gått mer än fem år sedan frågan om registrering av det äldre  varumärket blev slutligt avgjord gäller följande. Det får  beslutas att den internationella registreringen inte ska  gälla här endast om det äldre varumärket har tagits i  verkligt bruk för de varor eller tjänster som ligger till  grund för invändningen

på det sätt som avses i 3 kap. 2 § eller, om det äldre  varumärket är ett EU-varumärke, på det sätt som avses i  artikel 18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 
2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken, inom de fem  senaste åren före ingivningsdagen eller prioritetsdagen för  den internationella registreringen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning  som anges i första stycket, får det ändå beslutas att den  internationella registreringen inte ska gälla här om det  finns giltiga skäl till att det äldre varumärket inte har  använts i den utsträckningen. Lag (2018:1652).Verkan av ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige18 §   Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige har verkan från den dag som Internationella byrån i underrättelsen enligt 8 § första stycket har angett för den internationella varumärkesregistreringen eller för en senare begäran om att registreringen ska gälla i Sverige.

En internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige gäller på samma sätt som en nationell varumärkesregistrering.

Bestämmelserna i 4 kap. ska dock inte tillämpas.

Det som föreskrivs i 7 kap. om pantsättning av en ansökan om registrering av ett varumärke ska tillämpas även i fråga om en ansökan enligt 8 § första stycket om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige.

Ett beslut om att en internationell varumärkesregistrering ska gälla i Sverige kan hävas enligt 3 kap. Det som föreskrivs i 3 kap. om registrering av ett varumärke ska då i stället avse beslutet om att den internationella varumärkesregistreringen ska gälla i Sverige. Lag (2018:1652).19 §   Om en internationell varumärkesregistrering har förnyats, ska detta antecknas i varumärkesregistret och kungöras.
Lag (2018:1652).Utbyte av en nationell varumärkesregistrering mot en internationell varumärkesregistrering20 §   När någon innehar både en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige och en svensk registrering av samma varumärke, ersätter den internationella varumärkesregistreringen den svenska, om den internationella varumärkesregistreringen gäller här i landet från en senare tidpunkt än den svenska och alla varor eller tjänster som omfattas av den svenska registreringen ingår i förteckningen över de varor eller tjänster som omfattas av den internationella varumärkesregistreringen. Detta innebär ingen inskränkning i de rättigheter som kan ha förvärvats på grund av den svenska registreringen.

På begäran av innehavaren ska Patent- och registreringsverket anteckna att den internationella varumärkesregistreringen ersätter den svenska samt kungöra detta. Lag (2018:1652).Följden av att en internationell varumärkesregistrering upphör21 §   Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige upphör att gälla helt eller delvis, upphör dess giltighet här i landet i motsvarande utsträckning. En anteckning om detta ska göras i varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).Omvandling av en internationell varumärkesregistrering till en nationell varumärkesregistrering22 §   Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige upphör att gälla helt eller delvis inom fem år från den dag som Internationella byrån angett för registreringen i underrättelsen enligt 8 § första stycket på grund av att den ursprungliga registreringen eller ansökan om registrering inte längre kan utgöra grund för en internationell varumärkesregistrering, och innehavaren därefter ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, ska denna ansökan anses gjord den dag som Internationella byrån har angett för den internationella varumärkesregistreringen. Detta gäller under förutsättning att

   1. ansökan görs inom tre månader från den dag då den internationella varumärkesregistreringen upphörde, och

   2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades av den internationella varumärkesregistreringens verkan i Sverige.

Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har upphört att gälla eller om att en sådan ansökan som avses i första stycket har gjorts ska antecknas i varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).23 §   Om en internationell varumärkesregistrering som gäller i Sverige upphör att gälla på grund av en uppsägning av protokollet den 27 juni 1989 till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 om den internationella registreringen av varumärken, och innehavaren därefter ansöker om registrering av samma varumärke i Sverige, ska denna ansökan anses gjord den dag som Internationella byrån har angett för den internationella varumärkesregistreringen. Detta gäller under förutsättning att

   1. ansökan görs inom två år från den dag då uppsägningen fick verkan, och

   2. de varor eller tjänster som anges i ansökan också omfattades av den internationella varumärkesregistreringens verkan i Sverige.

Uppgift om att en internationell varumärkesregistrering har upphört att gälla, eller om att en sådan ansökan som avses i första stycket har gjorts, ska antecknas i varumärkesregistret och kungöras. Lag (2018:1652).
6 kap. Överlåtelse och licens
ÖverlåtelseAllmänt om överlåtelse1 §   Ett sådant varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 
7 §§ kan överlåtas helt eller delvis. Överlåtelsen kan ske  separat eller i samband med en överlåtelse av den  näringsverksamhet där varukännetecknet används.

Vid överlåtelse av en näringsverksamhet ingår ett sådant  varukännetecken som avses i första stycket och som hör till  näringsverksamheten i överlåtelsen, om inte något annat har  avtalats.

Vad som sägs i första och andra styckena om varukännetecken  tillämpas även på en ansökan om registrering av ett  varumärke. Lag (2018:1652).Anteckning om överlåtelse2 §   En överlåtelse av ett registrerat varumärke ska på  begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En  anteckning och kungörelse ska också göras på begäran av den  som genom en dom som har fått laga kraft fått fastställt att  han eller hon har bättre rätt till ett registrerat  varumärke.

En överlåtelse av en ansökan om registrering av ett varumärke  ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets  diarium.

Den som begär en anteckning enligt första eller andra stycket  ska betala föreskriven avgift. Lag (2018:1652).Verkan av en anteckning om innehavare eller sökande3 §   I ett mål eller ärende om ett nationellt registrerat  varumärke ska den som är antecknad som innehavare i  varumärkesregistret anses vara innehavare av varumärket. I  ett mål eller ärende om ett varumärke som är föremål för en  nationell ansökan om registrering ska den som är antecknad  som sökande i Patent- och registreringsverkets diarium anses  som sökande av varumärket.

I ett mål eller ärende om ett internationellt registrerat  varumärke ska den som är antecknad som innehavare i det  internationella varumärkesregistret anses vara innehavare av  varumärket. Lag (2018:1652).LicensAllmänt om licens4 §   Innehavaren av ett varukännetecken som avses i 1 kap. 6 och 7 §§ kan ge någon annan rätt att använda kännetecknet (licens)
för en del av eller alla de varor eller tjänster som kännetecknet är registrerat eller inarbetat för samt för hela eller en del av landet. Licensen kan vara exklusiv eller icke-
exklusiv. En licenstagare får inte överlåta sin rätt vidare utan samtycke av innehavaren av kännetecknet.

Innehavaren av varukännetecknet kan åberopa de rättigheter som ensamrätten innebär gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på

   1. licensens giltighetstid,

   2. den form under vilken kännetecknet får användas,

   3. arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,

   4. det geografiska område inom vilket kännetecknet får användas, eller

   5. kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.Anteckning om licens5 §   En licens som avser ett registrerat varumärke ska på begäran antecknas i varumärkesregistret och kungöras. En licens som avser ett varumärke som är föremål för en ansökan om registrering ska på begäran antecknas i Patent- och registreringsverkets diarium. Den som begär att en licens antecknas ska betala föreskriven avgift.

Om det visas att licensen har upphört att gälla, ska anteckningen tas bort. Ett beslut att ta bort en anteckning ur registret ska kungöras.
7 kap. Pantsättning av ett registrerat varumärke
Om panträttens uppkomst1 §   Ett registrerat varumärke eller en ansökan om registrering av ett varumärke kan pantsättas enligt detta kapitel.2 §   Panträtt i ett registrerat varumärke eller i en ansökan om registrering av ett varumärke uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Registrering görs i varumärkesregistret eller, om avtalet avser en varumärkesansökan, i Patent- och registreringsverkets diarium.

Den som ansöker om registrering ska betala föreskriven avgift.

Har en registrerad panträtt övergått till någon annan, ska detta på begäran antecknas i varumärkesregistret, om det är fråga om ett registrerat varumärke, eller i Patent- och registreringsverkets diarium, om det är fråga om en varumärkesansökan. Den som begär en anteckning ska betala föreskriven avgift.Företrädesordning vid flera upplåtelser av panträtt3 §   Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först kom in till Patent- och registreringsverket, om inte något annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte något annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt.Vem som får ansöka om registrering4 §   En ansökan om registrering enligt 2 § får göras av den som har rätten till varumärket eller varumärkesansökan eller av den som panträtten har upplåtits till. Sökanden ska styrka upplåtarens rätt till varumärket eller varumärkesansökan.

Vid tillämpning av första stycket ska den som i varumärkesregistret är antecknad som innehavare av ett registrerat varumärke anses ha rätt till märket, om inte något annat framkommer i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en varumärkesansökan, ska den som i Patent- och registreringsverkets diarium har registrerats som sökande anses ha rätt till varumärkesansökan, om inte något annat framkommer i ärendet.Hinder på grund av upplåtarens bristande behörighet5 §   En ansökan om registrering enligt 2 § får inte bifallas om upplåtaren, när ansökan om registrering görs, inte är behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen på grund av utmätning, konkurs, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning.När en upplåtelse av panträtt kan registreras6 §   Ett avtal om pantsättning kan registreras när varumärket har registrerats eller, om avtalet avser en varumärkesansökan, när ansökan har registrerats i Patent- och registreringsverkets diarium.

Om en pantsatt varumärkesansökan leder till att varumärket registreras, gäller därefter rätten till det registrerade varumärket som pantobjekt.Ogiltiga pantavtal7 §   Även om en panträtt har registrerats, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den, och om avtalet inte heller av någon annan anledning är ogiltigt.Förfallen panträtt8 §   Panträtten är förfallen, om varumärkesansökan har överförts på någon annan eller rätten till varumärket eller varumärkesansökan på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare ska gälla.Avförande av en registrering9 §   Registreringen av en panträtt ska avföras, om panträtten genom en dom som har vunnit laga kraft har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars har upphört att gälla.Sakrättsligt skydd för pantsättningen10 §   Pantsättning gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 2 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har ingåtts före ansökan om registrering av pantavtalet.11 §   Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i ett varumärke eller en varumärkesansökan. När ansökan om registrering enligt 2 §
kommer in till Patent- och registreringsverket medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs rätten till ett pantsatt varumärke eller en pantsatt varumärkesansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 10 § andra stycket.Försäljning av panten12 §   Panthavaren får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast om panthavaren dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har fått skälig tid att bevaka sin rätt.

Vid en försäljning enligt första stycket består sådana licensavtal som avses i 10 § andra stycket.
8 kap. Straffansvar, vitesförbud, skadestånd m.m.
Straffansvar1 §   Den som gör intrång i rätten till ett varukännetecken 
(varumärkesintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av  grov oaktsamhet, för varumärkesbrott till böter eller fängelse  i högst två år.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt varumärkesbrott till fängelse i lägst sex månader  och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska  det särskilt beaktas om gärningen

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Första och andra styckena gäller inte vid intrång i den rätt  till ett varukännetecken som avses i 1 kap. 10 § tredje  stycket. Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 3 § får  inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till varumärkesbrott eller grovt  varumärkesbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.  brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott endast om åtal är motiverat  från allmän synpunkt. Lag (2020:545).Förverkande av egendom och av hjälpmedel vid brott2 §   Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 1 §
ska förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott ska förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 1 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 1 § får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 1 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse.

I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat.Vitesförbud3 §   På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 
1 kap. 6-8 §§, eller av den som på grund av licens har rätt  att utnyttja ett varukännetecken, får domstolen vid vite  förbjuda den som gör eller medverkar till varumärkesintrång  att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att varumärkesintrång,  eller medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen  kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget,  eller medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten  till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för  tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något  annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska  svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett  dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden  ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan  tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan  säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.  I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §  utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den  inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har  meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde  stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller  rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut  enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  förbudet. Lag (2016:228).Skadestånd4 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör  varumärkesintrång ska betala skälig ersättning för  utnyttjandet av varukännetecknet samt ersättning för den  ytterligare skada som intrånget har medfört. När storleken på  ersättningen för ytterligare skada bestäms ska hänsyn  särskilt tas till

   1. utebliven vinst,

   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

   3. skada på varukännetecknets anseende,

   4. ideell skada, och

   5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör varumärkesintrång  ska betala ersättning för utnyttjandet av varukännetecknet i  den utsträckning det är skäligt. Lag (2018:1652).Begränsning av straffansvar och skadeståndsskyldighet i vissa fall5 §   Grundas en talan om varumärkesintrång på registrering enligt denna lag, ska 1 och 2 §§ inte tillämpas för tid före registreringsdagen. Inte heller 4 § ska i dessa fall tillämpas för tid före registreringsdagen, om inte intrånget skett uppsåtligen.Preskription av rätten till skadestånd6 §   Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte väcks inom fem år från det att skadan uppkom. Rätten till ersättning med anledning av intrång i ett varumärke som är skyddat enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.Åtgärder med egendom och hjälpmedel7 §   På yrkande av den som har lidit varumärkesintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom på vilken varukännetecken olovligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Sådan egendom som avses i första stycket får tas i beslag om det skäligen kan antas att ett brott enligt 1 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tilllämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit varumärkesintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 2 § eller enligt brottsbalken.Spridning av information om dom i mål om varumärkesintrång8 §   På yrkande av käranden får domstolen, i mål om varumärkesintrång, besluta att den som har gjort eller medverkat till intrånget ska bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
9 kap. Informationsföreläggande och intrångsundersökning
InformationsföreläggandeGrundläggande bestämmelser1 §   Om en sökande visar sannolika skäl för att någon har gjort ett varumärkesintrång, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller (informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som innehar varukännetecknet enligt 1 kap. 6-8 §§ eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja detta. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.2 §   Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas  endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller  det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av  den eller för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 1 § omfattar inte  uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren eller  någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 3 §  rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:287).Handläggningen av frågor om informationsföreläggande3 §   Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig mot  den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska  bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet  tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får  överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt  om föreläggandet. Lag (2016:228).Rätt till ersättning samt underrättelseskyldighet4 §   Den som på grund av 1 § andra stycket 2-5 har förelagts  att enligt första stycket samma paragraf lämna information,  har rätt till skälig ersättning för kostnader och besvär.  Ersättningen ska betalas av den som har framställt yrkandet om  informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst  och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat  ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om  elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse  om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en  månad och senast efter tre månader från det att informationen  lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt  första stycket. Lag (2022:500).IntrångsundersökningGrundläggande bestämmelser5 §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett varumärkesintrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget (intrångsundersökning). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av den som innehar varukännetecknet enligt 1 kap. 6-8 §§ eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja detta. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.Handläggningen av frågor om intrångsundersökning6 §   Innan ett beslut om intrångsundersökning meddelas ska  motparten ha fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock  omedelbart meddela ett beslut som gäller till dess att annat  har beslutats, om ett dröjsmål skulle medföra risk för att  föremål eller handlingar som har betydelse för utredning om  intrånget skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan uppkommit under en rättegång. Lag (2016:228).Ställande av säkerhet och överklagande av beslut7 §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Säkerheten ska prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.Beslut om intrångsundersökning8 §   Ett beslut om intrångsundersökning ska innehålla uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen ska ha,

   2. vilka föremål och handlingar som får eftersökas, och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, ska domstolen även besluta om andra villkor för verkställandet.Verkställighet av ett beslut om intrångsundersökning9 §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.10 §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har beslutat och med tillämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§ samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart ska underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande. Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter. Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.Juridiskt biträde och rätt att närvara vid intrångsundersökningen11 §   När ett beslut om intrångsundersökning ska verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, ska myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram.Återgång av en åtgärd vid intrångsundersökning12 §   Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, ska en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning hävs sedan verkställighet genomförts.Hantering av material från intrångsundersökningen13 §   Kronofogdemyndigheten ska förteckna fotografier och film-
och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar från intrångsundersökningen. Materialet ska hållas tillgängligt för sökanden och motparten.
10 kap. Övriga bestämmelser
Vissa bestämmelser om rättegångenBehörig domstol1 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i 

   1. mål och ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas  enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister, och 

   2. mål som avses i artikel 124 i Europaparlamentets och  rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om  EU-varumärken. 

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av domstols  behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning  än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett yrkande om  informationsföreläggande eller intrångsundersökning.
Lag (2018:1652).Särskilda förutsättningar för att väcka talan2 §   En licenstagare får väcka en talan om  varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet  samtycker till det. Även utan samtycke får den som har en  exklusiv licens väcka en talan om varumärkesintrång, om  innehavaren av varukännetecknet inte själv väcker en sådan  talan inom skälig tid från det att licenstagaren underrättade  innehavaren om att licenstagaren avser att väcka talan. Detta  stycke ska också tillämpas i fråga om en fastställelsetalan  avseende ett varukännetecken.

Om innehavaren av varukännetecknet väcker en talan om  varumärkesintrång, får en licenstagare alltid väcka en talan  om ersättning enligt 8 kap. 4 §.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.
Lag (2018:1652).3 §   Den som har rätt att använda ett sådant  varukännetecken som avses i 1 kap. 2 § får väcka en talan om  varumärkesintrång endast om innehavaren av varukännetecknet  samtycker till det. Detta ska också tillämpas i fråga om en  fastställelsetalan avseende ett varukännetecken.

Innehavaren av varukännetecknet har rätt till ersättning  enligt 8 kap. 4 § för intrång i den rätt som en användare  har. En användare får dock väcka en talan om ersättning för  egen räkning om innehavaren av varukännetecknet samtycker  till det eller om innehavaren väcker en talan om  varumärkesintrång som inte innefattar något yrkande om  ersättning enligt 8 kap. 4 § för intrång i användarens  rätt.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.  Lag (2018:1652).4 §   En panthavare får väcka en talan om varumärkesintrång  med anledning av intrång i den pantsatta egendomen endast om  innehavaren av det registrerade varumärket har underrättats  om det. En underrättelse ska också lämnas när en panthavare  vill väcka en fastställelsetalan avseende ett registrerat  varumärke.

Första stycket gäller inte om något annat har avtalats.
Lag (2018:1652).Invändning om ogiltighet5 §   Om det förs en talan om intrång i ett registrerat  varumärke och den som talan förs mot gör gällande att  registreringen är ogiltig, får frågan om ogiltighet prövas  endast sedan en talan om hävning har väckts. Domstolen får  förelägga den som gör gällande att registreringen är ogiltig  att inom en viss tid väcka en sådan talan. Utan att en talan  om hävning har väckts får dock frågan om ogiltighet prövas i  ett brottmål och i ett fall som avses i 6 §.

Första stycket ska också tillämpas om det i ett mål som  gäller fastställelsetalan avseende ett registrerat varumärke  görs gällande att registreringen är ogiltig.  Lag (2018:1652).Särskilda förutsättningar för att bifalla en talan som avser  intrång6 §   Om det förs en talan om intrång i ett registrerat  varumärke och det vid tidpunkten för talans väckande hade  gått mer än fem år sedan frågan om registrering av varumärket  blev slutligt avgjord gäller följande. Talan får bifallas  endast om varumärket, inom de fem senaste åren före talans  väckande, har tagits i verkligt bruk på det sätt som avses i 
3 kap. 2 § för de varor eller tjänster som ligger till grund  för talan.

Om en talan enligt första stycket avser intrång genom  användning av ett yngre registrerat varumärke och det på  ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen  för det yngre varumärket hade gått mer än fem år sedan frågan  om registrering av det äldre varumärket blev slutligt  avgjord, ska det äldre varumärket dessutom ha tagits i  verkligt bruk inom de fem senaste åren före ingivningsdagen  eller prioritetsdagen.

Om det äldre varumärket inte har använts i den utsträckning  som anges i första och andra styckena, får talan ändå  bifallas om det finns giltiga skäl till att det inte har  använts i den utsträckningen.

Första-tredje styckena ska också tillämpas när det förs en  fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång  i ett registrerat varumärke. Lag (2018:1652).7 §   En talan om varumärkesintrång genom användning av ett  yngre EU-varumärke får bifallas endast om det finns grund för  att häva registreringen av EU-varumärket enligt artiklarna 
60.1, 60.3, 60.4, 61.1, 61.2 eller 64.2 i Europaparlamentets  och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Första stycket ska också tillämpas när det förs en  fastställelsetalan om att ett visst förfarande utgör intrång  i ett varukännetecken. Lag (2018:1652).Hinder mot att döma till ansvar m.m.8 §   Om en registrering av ett varumärke har hävts med stöd  av 3 kap. 1 § första stycket, får domstolen inte döma till  ansvar enligt 8 kap. 1 § eller besluta om ersättning eller  annan åtgärd enligt 8 eller 9 kap. Om en registrering har  hävts med stöd av 3 kap. 1 § andra stycket, 2 eller 3 §, får  domstolen inte döma till ansvar enligt 8 kap. 1 §.
Lag (2018:1652).Behandling av personuppgifter9 §   Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 8 kap. 1 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:1652).Särskilda bestämmelser om EU-varumärken 10 §   Föreskriven avgift ska betalas av den som 

   1. begär omvandling av en registrering av ett EU-varumärke  eller en ansökan om registrering av ett EU-varumärke till en  ansökan om nationell registrering av ett varumärke, eller 

   2. begär ett intyg enligt artikel 120.3 i Europaparlamentets  och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga  lydelsen. Lag (2018:1652).11 §   Vid intrång i ett EU-varumärke tillämpas  bestämmelserna i 8 kap. 1 § om ansvar för varumärkesintrång.  I övrigt gäller 9 §, 8 kap. 2-8 §§ och 9 kap. i den  utsträckning inte något annat följer av Europaparlamentets  och rådets förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga  lydelsen. I dessa fall ska det som sägs om varumärkesintrång  gälla intrång i ett EU-varumärke. 

Bestämmelserna i 8 kap. 1 och 2 §§ gäller dock inte vid  intrång i ett EU-varumärke i en sådan transitsituation som  avses i artikel 9.4 i Europaparlamentets och rådets  förordning (EU) 2017/1001, i den ursprungliga lydelsen.  Lag (2018:1652).Förbud mot utmätning av inarbetade varukännetecken12 §   Rätten till ett varukännetecken enligt 1 kap. 7 § får  inte utmätas. Om innehavaren försätts i konkurs, ingår dock  rätten i konkursboet. Lag (2018:1652).Överklagande13 §   Ett slutligt beslut av Patent- och  registreringsverket enligt denna lag får överklagas till  Patent- och marknadsdomstolen inom två månader från dagen för  beslutet. 

Ett slutligt beslut i ett ärende om registrering av ett  varumärke får överklagas endast av sökanden. Detsamma gäller  för ett slutligt beslut i ett ärende om att en internationell  varumärkesregistrering ska gälla i Sverige. Ett slutligt  beslut med anledning av en invändning mot en registrering får  överklagas endast av innehavaren av varumärket och av  invändaren. Ett slutligt beslut med anledning av en  invändning mot att en internationell varumärkesregistrering  ska gälla i Sverige får överklagas endast av innehavaren av  den internationella varumärkesregistreringen och av  invändaren. 

Denna paragraf gäller inte beslut i ärenden om administrativ  hävning av en registrering. Lag (2018:1652).14 §   Ett beslut enligt 3 kap. 15 § om administrativ  hävning av en registrering av ett varumärke får inte  överklagas. Detsamma gäller ett beslut om överlämnande till  domstol eller avskrivning enligt 3 kap. 13 § tredje stycket.  Andra beslut i ärenden om administrativ hävning får  överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom tre veckor  från dagen för beslutet. Beslut under handläggningen av ett  sådant ärende får inte överklagas särskilt. Lag (2018:1652).Kungörande15 §   Kungörelser enligt denna lag ska göras i en särskild  publikation som ges ut av Patent- och registreringsverket. 

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan  med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare  föreskrifter om kungörelser enligt denna lag.  Lag (2018:1652).Bemyndigande16 §   Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter i  ärenden enligt denna lag. Lag (2018:1652).
Övergångsbestämmelser

2010:1877



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011, då varumärkeslagen
(1960:644) och kollektivmärkeslagen (1960:645) ska upphöra att gälla.

   2. Lagen ska tillämpas även på varukännetecken som har inarbetats, varumärken som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet, om inte annat följer av 3-5.

   3. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet får inte hävas på grund av att det strider mot 2 kap. 7 § andra stycket.

   4. Bestämmelserna i 8 kap. 8 § och 9 kap. 1-4 §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före den 1 april 2009.

   5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

   6. Nationella och internationella varumärken som genom registrering har beviljats skydd i Sverige enligt äldre föreskrifter ska anses utgöra sådana varukännetecken som avses i 2 kap. 8 § andra stycket 1 och 2.2016:228



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har  avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet. 

   3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt  eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till  Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och  ärenden som har inletts i allmän domstol före  ikraftträdandet.2016:374



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2016. 

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om åtgärder  som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före  ikraftträdandet. För varumärken som har registrerats eller  varumärkesregistreringar som har sökts före ikraftträdandet  gäller dock de nya bestämmelserna.2018:1652



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019.

   2. Lagen tillämpas även på varukännetecken som har  inarbetats, varumärken som har registrerats och ansökningar  om registreringar som har gjorts före ikraftträdandet, om  inte annat följer av 3-6.

   3. Bestämmelsen i 2 kap. 1 a § tillämpas inte på varumärken  som har registrerats eller varumärkesregistreringar som har  sökts före ikraftträdandet.

   4. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om

      a) registreringens varaktighet för varumärken som har  registrerats eller varumärkesregistreringar som har sökts  före ikraftträdandet, och 

      b) åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har  förvärvats före ikraftträdandet. 

   5. Ett garanti- eller kontrollmärke som har registrerats före  ikraftträdandet får inte hävas på grund av det nya kravet i 1  kap. 2 § andra stycket på att innehavaren inte får  tillhandahålla varor eller tjänster av det slag som märket  avser.

   6. Ett varumärke som har registrerats före ikraftträdandet  får inte hävas på grund av utvidgningen av  registreringshindret i 2 kap. 4 §. 2021:561



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på varumärken som har  registrerats och ansökningar om registreringar som har gjorts  före ikraftträdandet."
"1 Kap. Allmänna bestämmelser
1 §   Den som har gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har övergått kan, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansökan beviljas patent på uppfinningen i Sverige och därigenom få ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Bestämmelser om europeiskt patent finns i 11 kap. Som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är

   1. en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,

   2. en konstnärlig skapelse,

   3. en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram, eller

   4. en presentation av information. Lag (2007:516).1 a §   Patent meddelas inte på växtsorter eller djurraser.

Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser växter eller djur, om uppfinningens genomförbarhet inte är tekniskt begränsad till en viss växtsort eller djurras. Vad som avses med växtsort framgår av 1 kap. 3 § växtförädlarrättslagen
(1997:306).

Patent meddelas inte på ett väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Med väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur avses ett förfarande som i sin helhet består i naturliga företeelser, som korsning eller urval. Patent kan dock meddelas på en uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller ett annat tekniskt förfarande eller ett genom sådant förfarande framställt alster. Med mikrobiologiskt förfarande avses ett förfarande som utförs på mikrobiologiskt material eller genom vilket sådant material används eller framställs.

En uppfinning kan vara patenterbar även om den avser ett alster som består av eller innehåller biologiskt material eller ett förfarande genom vilket biologiskt material framställs, bearbetas eller används. Ett biologiskt material som isoleras från sin naturliga miljö, eller framställs genom ett tekniskt förfarande, kan vara föremål för en uppfinning även om det redan förekommer i naturen. Biologiskt material omfattar material som innehåller genetisk information och som kan reproducera sig självt eller kan reproduceras i ett biologiskt system. Lag (2004:159).1 b §   Människokroppen i sina olika bildnings- och utvecklingsstadier, liksom enbart upptäckten av en av dess beståndsdelar, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan inte utgöra en patenterbar uppfinning.

En isolerad beståndsdel av människokroppen eller en på annat sätt genom ett tekniskt förfarande framställd beståndsdel, inbegripet en gensekvens eller en delsekvens av en gen, kan utgöra en patenterbar uppfinning även om denna beståndsdels struktur är identisk med strukturen hos en naturlig beståndsdel. Lag (2004:159).1 c §   Patent meddelas inte på en uppfinning vars yrkesmässiga utnyttjande skulle strida mot allmän ordning eller goda seder.

Ett utnyttjande skall inte anses strida mot allmän ordning eller goda seder endast på den grunden att det är förbjudet i lag eller annan författning.

Vid tillämpningen av första stycket skall bland annat följande anses strida mot allmän ordning eller goda seder,

   1. förfaranden för kloning av mänskliga varelser,

   2. förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos mänskliga könsceller,

   3. användning av mänskliga embryon för industriella eller kommersiella ändamål, samt

   4. sådana förfaranden för ändring i den genetiska identiteten hos djur som kan förorsaka dem lidande, utan att det medför några påtagliga medicinska fördelar för människor eller djur.

Vad som i tredje stycket 4 sägs om ett förfarande för ändring i den genetiska identiteten hos djur har motsvarande tillämpning på djur som framställs genom ett sådant förfarande.
Lag (2004:159).1 d §   Patent meddelas inte på sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur. Patent kan dock meddelas på alster, bland annat ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid ett förfarande av detta slag. Lag (2007:516).2 §   Patent meddelas endast på en uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökan och tillika väsentligen skiljer sig därifrån.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i en tidigare patentansökan som före nämnda dag gjorts i Sverige anses som känt, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första stycket, att uppfinningen väsentligen ska skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökan, gäller dock inte i förhållande till innehållet i en sådan ansökan.

Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall har samma verkan som en patentansökan som gjorts i Sverige finns i 29, 38 och 87 §§.

Villkoret i första stycket, att uppfinningen ska vara ny, hindrar inte att patent meddelas på ett känt ämne eller en känd blandning av ämnen för användning vid ett förfarande som avses i 1 d §, om användningen av ämnet eller blandningen av ämnen inte är känd vid något sådant förfarande. Villkoret hindrar inte heller att patent meddelas på ett känt ämne eller en känd blandning av ämnen för en specifik användning vid ett förfarande som avses i 1 d §, om en sådan användning inte är känd.

Patent får meddelas även om uppfinningen inom sex månader innan patentansökan gjordes blivit allmänt tillgänglig

   1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt, eller

   2. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar (SÖ 1996:30). Lag (2011:580).3 §   Den ensamrätt som ett patent ger innebär, med de undantag  som anges nedan, att ingen utan patenthavarens samtycke får  utnyttja uppfinningen genom att

   1. tillverka, bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda  ett patentskyddat alster eller föra in eller inneha ett  sådant alster för något av dessa ändamål,

   2. använda ett patentskyddat förfarande eller, om han eller  hon vet eller det med hänsyn till omständigheterna är  uppenbart att förfarandet inte får användas utan  patenthavarens samtycke, bjuda ut det för användning i  Sverige,

   3. bjuda ut, föra ut på marknaden eller använda ett alster  som har tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande eller  föra in eller inneha alstret för något av dessa ändamål.

Ensamrätten innebär också att ingen utan patenthavarens  samtycke får utnyttja uppfinningen genom att erbjuda eller  tillhandahålla någon som inte har rätt att utnyttja  uppfinningen sådant medel för att utöva den i Sverige som  hänför sig till något väsentligt i uppfinningen, om den som  erbjuder eller tillhandahåller medlet vet eller det med  hänsyn till omständigheterna är uppenbart att medlet är  lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen.  Är medlet en vara som allmänt förekommer i handeln, gäller  detta dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller  medlet försöker påverka mottagaren till en sådan handling som  avses i första stycket. Vid tilllämpningen av bestämmelserna  i detta stycke ska den som utnyttjar uppfinningen på det sätt  som sägs i tredje stycket 1, 3, 4 eller 5 inte anses ha rätt  att utnyttja uppfinningen.

Från ensamrätten undantas

   1. utnyttjanden som inte sker yrkesmässigt,

   2. utnyttjanden av ett patentskyddat alster som har förts ut  på marknaden inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av  patenthavaren eller med dennes samtycke; i fråga om  biologiskt material gäller detta även utnyttjanden i form av  reproduktion eller mångfaldigande av alster när  reproduktionen eller mångfaldigandet är ett nödvändigt led i  den användning för vilken det biologiska materialet har förts  ut på marknaden, under förutsättning att det erhållna alstret  inte senare används för ytterligare reproduktion eller  mångfaldigande,

   3. utnyttjanden av en uppfinning för experiment som avser  själva uppfinningen,

   4. studier, prövningar, undersökningar och praktiska åtgärder  som hänför sig till ett referensläkemedel, i den utsträckning  dessa är nödvändiga för att få ett godkännande för  försäljning av ett läkemedel med tillämpning av 4 kap. 13 §  läkemedelslagen (2015:315) eller i andra förfaranden för  godkännande som baseras på artikel 10.1-10.4 i  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6  november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för  humanläkemedel, i lydelsen enligt Europaparlamentets och  rådets direktiv 2004/27/EG, eller artikel 13.1 i  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6  november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för  veterinärmedicinska läkemedel, i lydelsen enligt  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 596/2009,  eller artikel 13.2-13.5 i direktiv 2001/82/EG, i lydelsen  enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/28/EG,

   5. beredningar på apotek av läkemedel enligt läkares  förskrivning i enskilt fall eller åtgärder med läkemedel som  har beretts i sådana fall. Lag (2015:317).3 a §   Den ensamrätt som ett patent ger för ett biologiskt material, som på grund av uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar allt biologiskt material i identisk eller differentierad form med dessa egenskaper som erhålls ur det biologiska materialet genom reproduktion eller mångfaldigande.

Den ensamrätt som ett patent ger för ett förfarande som gör det möjligt att framställa ett biologiskt material, som på grund av uppfinningen har bestämda egenskaper, omfattar, förutom det biologiska material med dessa egenskaper som direkt framställs genom detta förfarande, allt annat biologiskt material i identisk eller differentierad form med samma egenskaper som genom reproduktion eller mångfaldigande erhålls från det först framställda biologiska materialet.

Den ensamrätt som ett patent ger för ett alster som innehåller eller består av genetisk information omfattar, med undantag för sådant som enligt 1 b § första stycket inte kan utgöra en patenterbar uppfinning, allt material i vilket alstret införlivas och i vilket den genetiska informationen innefattas och utövar sin funktion. Lag (2004:159).3 b §   Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke vegetabiliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare för att utnyttjas i jordbruket, får jordbrukaren, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda skörden för reproduktion eller mångfaldigande i det egna jordbruket. Omfattningen av och villkoren för detta undantag från patenthavarens ensamrätt framgår av artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt5 och av de tillämpningsföreskrifter som har meddelats med stöd av artikeln.

Överlåter patenthavaren eller någon med dennes samtycke avelsdjur eller annat animaliskt reproduktionsmaterial till en jordbrukare, får denne, utan hinder av 3 och 3 a §§, använda djuret eller det andra materialet för jordbruksändamål i sin jordbruksverksamhet. Jordbrukaren får dock inte sälja skyddade djur eller annat material inom ramen för eller i syfte att bedriva yrkesmässig reproduktionsverksamhet.

Jordbrukarens rätt enligt andra stycket får inte utövas i vidare omfattning än vad som är skäligt med hänsyn till jordbrukarens behov och patenthavarens intressen.
Lag (2004:159).4 §   Den som utnyttjade uppfinning yrkesmässigt här i riket när ansökan om patent därå gjordes må utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet icke innefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt. Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.

Rätt enligt första stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.5 §   Utan hinder av patent må uppfinningen utnyttjas på utländskt fartyg, luftfartyg eller annat utländskt samfärdsmedel för dess behov, när det tillfälligt inkommer till riket vid regelbunden trafik eller eljest.

Regeringen äger förordna, att reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent må införas till riket och användas här för reparation av luftfartyg, hemmahörande i främmande stat i vilken motsvarande förmåner medgivas för svenska luftfartyg. Lag (1977:700).5 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
När den domstol som avses i 93 a § prövar mål om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket, gäller artiklarna 25-30 i avtalet om en enhetlig patentdomstol som lag här i landet i fråga om vilka handlingar som omfattas av ensamrätten och ensamrättens begränsningar. Artiklarna gäller i originaltexternas lydelse. Originaltexterna har samma giltighet.

Artiklarna 25-30 i originaltext finns tillsammans med en svensk översättning som en bilaga till denna lag.
Lag (2014:434).6 §   En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § har angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, ska vid tillämpningen av 2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 §
anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden begär det i enlighet med 6 a-6 e §§ (prioritet). Detsamma gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ingivningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell antingen i en främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten (SÖ 1970:60), eller i en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen för skydd av den industriella äganderätten. Lag (2014:289).6 a §   Om sökanden vill begära prioritet från en tidigare ansökan, ska begäran ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande eller, om den tidpunkten infaller senare, inom fyra månader från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d §
för den senaste ansökan. När prioritet begärs ska sökanden lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes samt, om denna är en internationell ansökan, vilken mottagande myndighet den gavs in till. Sökanden ska också, så snart som möjligt, uppge numret på den tidigare ansökan.

Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som anges i första stycket göra en ändring i en begäran om prioritet genom en anmälan om detta till patentmyndigheten.

Om ändringen innebär att ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande blir en tidigare dag än den ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska den nya ingivningsdagen gälla vid tillämpningen av första stycket.

Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., ska prioritet begäras i ansökan eller inom den tid som anges i fjärde stycket. Sökanden ska samtidigt lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes och dess nummer samt, om denna är en internationell ansökan, vilken mottagande myndighet den gavs in till.

För en sådan ansökan som avses i tredje stycket gäller att sökanden får göra en ändring i en begäran om prioritet genom en anmälan om detta till den mottagande myndigheten eller den internationella byrån som anges i 35 §. Om ändringen innebär att sökanden begär prioritet från en annan ansökan än den som ursprungligen åberopats, ska sökanden i anmälan lämna de uppgifter om ansökan som anges i tredje stycket. En sådan anmälan ska ges in inom 16 månader från ingivningsdagen för den ansökan som åberopas som prioritetsgrundande. Om ändringen innebär att ingivningsdagen blir en tidigare dag än den ursprungligen åberopade ingivningsdagen, ska anmälan göras inom 16 månader från den nya ingivningsdagen. Sökanden har dock alltid möjlighet att göra en anmälan om ändring inom fyra månader från den internationella ingivningsdagen.

Om flera uppfinningar är beskrivna i grundhandlingarna och ansökan delas enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 11 §, ska en begäran om prioritet för den ursprungliga ansökan också gälla för en ny ansökan som uppkommer genom delningen.

En begäran eller anmälan enligt första-fjärde styckena får inte göras, om sökanden begärt tidigare offentliggörande enligt 22 § tredje stycket. Lag (2014:289).6 b §   En sökande som har begärt prioritet ska inom 16 månader från den dag från vilken prioritet begärs ge in följande handlingar till patentmyndigheten i fråga om den tidigare ansökan.

   1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.

   2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.

Om beviset eller kopian inte har kommit in inom den tid som anges i första stycket, ska patentmyndigheten underrätta sökanden och ge denne möjlighet att ge in handlingarna inom två månader från dagen för underrättelsen.

Beviset eller kopian behöver inte ges in, om den tidigare ansökan har getts in till patentmyndigheten. Lag (2014:434).6 c §   Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., gäller andra-fjärde styckena såvitt avser en sökandes skyldigheter enligt 6 b §.

Sökanden skall ge in det bevis som avses i 6 b § första stycket 1 endast om patentmyndigheten förelägger sökanden att göra det.

Sökanden får i stället enligt regel 17.1 i tillämpningsföreskrifterna till den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete ge in kopian av den tidigare ansökan till den i 35 § angivna internationella byrån eller till den mottagande myndigheten, eller begära att den överförs till den internationella byrån enligt samma regel.

Om en kopia av den tidigare ansökan har kommit in till den internationella byrån enligt den regel som anges i tredje stycket, får patentmyndigheten kräva en kopia och en översättning av en sådan kopia endast i enlighet med regel 17.2 i de tillämpningsföreskrifter som anges i tredje stycket.
Lag (2007:516).6 d §   Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som uppfinningen har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennes rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan som avser samma uppfinning, får den senare ansökan åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när den senare ansökan ges in

   1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och

   2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grund för någon rätt till prioritet.

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund för prioritet. Lag (2007:516).6 e §   En sökande kan få prioritet för en del av en ansökan.

Prioritet kan för en och samma ansökan åberopas från flera tidigare ansökningar. Detta gäller även om de tidigare ansökningarna avser olika länder. Lag (2000:1158).6 f §   Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten föreskriver

   1. i vilken form en begäran om prioritet skall framställas,

   2. i vilken form bevis och kopior som avses i 6 b § skall ges in.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten får föreskriva om undantag i vissa fall från skyldigheten enligt 6 b-6 c §§ att ge in bevis och kopior.
Lag (2000:1158).6 g §   Om föreskrifterna i 6 a-6 e §§ inte iakttas, gäller inte rätten till prioritet. Lag (2000:1158).
2 Kap. Handläggning av svenska patentärenden
7 §   Med patentmyndigheten avses i denna lag patentmyndigheten här i riket, om ej annat sägs. Patentmyndigheten här i riket är patent- och registreringsverket. Lag (1978:149).8 §   En ansökan om patent ska göras hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndigheten i en främmande stat eller hos en internationell organisation.

Ansökan ska innehålla en beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana behövs, samt bestämda uppgifter om det som söks skyddat genom patentet
(patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser en kemisk förening medför inte att en bestämd användning måste anges i patentkravet. Ansökan ska innehålla uppgift om hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt, om det inte följer av uppfinningens art. Om uppfinningen avser en gensekvens eller delsekvens av en gen, ska det dock alltid anges i ansökan hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt. Beskrivningen av uppfinningen ska vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva uppfinningen. En uppfinning som avser ett biologiskt material eller innebär användning av ett sådant material ska i de fall som anges i 8 b § anses tillräckligt tydligt angiven endast om dessutom villkoren i den paragrafen är uppfyllda.

Ansökan ska dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivningen och patentkraven. Sammandraget är endast avsett att ge teknisk information om innehållet i patentansökan och får inte tillmätas betydelse i något annat avseende.

Sökanden ska lämna uppgift om uppfinnarens namn och adress i ansökan. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren, ska sökanden ange grunden för sin rätt till uppfinningen i ansökan. Patentmyndigheten ska godta uppgiften, om det inte finns särskild anledning att ifrågasätta att den är riktig.

Patentmyndigheten ska sända en underrättelse om ansökan till den som sökanden angett som uppfinnare, om inte detta är uppenbart obehövligt.

Sökanden ska betala en ansökningsavgift. För ansökan ska sökanden också betala en årsavgift för varje avgiftsår som börjar innan ansökan slutligt har avgjorts.

Ett avgiftsår enligt denna lag omfattar ett år och räknas från ingivningsdagen enligt 8 c eller 8 d § och därefter från motsvarande dag efter kalendern. Lag (2014:289).8 a §   Beskrivning, patentkrav och sammandrag i en patentansökan ska vara skrivna på svenska eller engelska, om inte något annat följer av förordning.

I ansökan ska det anges om patent ska meddelas i svensk eller engelsk lydelse. Lag (2014:289).8 b §   Om en uppfinning avser ett biologiskt material som varken är allmänt tillgängligt eller i ansökningshandlingarna kan beskrivas så att en fackman med ledning av dessa kan utöva uppfinningen, eller om uppfinningen innebär användning av ett sådant material, skall det biologiska materialet deponeras senast den dag då ansökan görs. Det biologiska materialet skall därefter fortlöpande finnas deponerat så att den som enligt denna lag är berättigad att få prov från materialet kan få sitt prov levererat i Sverige. Regeringen föreskriver var depositioner får göras.

Upphör ett deponerat biologiskt material att vara livsdugligt eller kan av annan orsak prov inte tillhandahållas från materialet, får det ersättas med en ny deposition av samma biologiska material inom den tid och i den ordning som regeringen föreskriver. Har så skett, skall den nya depositionen anses gjord redan den dag då den tidigare depositionen gjordes. Lag (2014:289).8 c §   Ingivningsdagen för en patentansökan är den dag då följande uppgifter getts in:

   1. en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som getts in är en ansökan om patent,

   2. uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att avgöra vem sökanden är och att kontakta denne, och

   3. något som framstår som

      a) en beskrivning av uppfinningen eller

      b) ritningar som avser uppfinningen, eller

   4. en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan och, om denna ansökan inte gjorts till patentmyndigheten, en kopia av ansökan samt uppgift om dess ingivningsdag, nummer och vilken patentmyndighet den har getts in till.

Om kraven för att besluta en ingivningsdag enligt första stycket inte är uppfyllda och patentmyndigheten har uppgifter som gör det möjligt att kontakta sökanden, ska patentmyndigheten utan dröjsmål förelägga sökanden att avhjälpa bristerna inom två månader från dagen för föreläggandet.

Om bristerna inte har avhjälpts inom den förelagda tiden, ska någon patentansökan inte anses ingiven och ärendet avskrivas.

Detsamma gäller om ett föreläggande inte har kunnat ges och bristerna inte har avhjälpts inom två månader från den dag då någon av uppgifterna enligt första stycket gavs in.

Upplysning om konsekvenserna av att bristerna inte avhjälpts ska lämnas i föreläggandet.

Om bristerna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje stycket, ska som ingivningsdag för patentansökan gälla den dag då samtliga brister har avhjälpts, om något annat inte följer av 8 d §. Lag (2014:289).8 d §   Om patentmyndigheten vid prövningen enligt 8 c § finner att det saknas en del av beskrivningen eller en ritning till vilken det hänvisas i beskrivningen eller patentkraven, ska sökanden föreläggas att komplettera handlingarna inom två månader från dagen för föreläggandet. Om en komplettering med sådana utelämnade delar sker inom den förelagda tiden, ska som ingivningsdag gälla den senare dag då kompletteringen gjorts, om inte något annat följer av andra och tredje styckena. Detsamma gäller om ett föreläggande inte har getts och en komplettering gjorts inom två månader från den dag då någon av uppgifterna enligt 8 c § första stycket gavs in.

Om kompletterade delar av en ansökan återtas inom en månad från det de gavs in i enlighet med första stycket, ska den ursprungliga ingivningsdagen för ansökan gälla.

Om kompletterade delar av en ansökan har getts in i enlighet med första stycket, ska den ursprungliga ingivningsdagen gälla, om

   1. prioritet från en tidigare ansökan åberopas och de kompletterande delarna i sin helhet framgår av den tidigare ansökan och

   2. sökanden begär det och han eller hon ger in en kopia av den tidigare ansökan inom den tid som anges i första stycket.

En kopia som avses i tredje stycket 2 behöver inte ges in, om den tidigare ansökan har getts in till patentmyndigheten.
Lag (2014:289).9 §   Om sökanden begär det och erlägger särskild avgift, skall patentmyndigheten på de villkor regeringen bestämmer låta ansökningen bli föremål för sådan nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet som avses i artikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.10 §   I samma ansökan må icke sökas patent på två eller flera uppfinningar, som äro oberoende av varandra.11 §   Sökes patent på uppfinning som framgår av tidigare av sökanden ingiven patentansökan vilken icke slutligt avgjorts, skall den senare ansökningen på de villkor regeringen bestämmer anses gjord vid den tidpunkt då de handlingar av vilka uppfinningen framgår inkommo till patentmyndigheten, om sökanden yrkar det. Lag (1977:700).12 §   Patentmyndigheten får förelägga en sökande som inte har hemvist i Sverige att för sig ställa ett ombud med behörighet att ta emot delgivning i ärendet och med hemvist här i landet, samt att anmäla ombudet hos myndigheten. Om sökanden inte följer föreläggandet, får delgivning ske genom att handlingen sänds med posten till sökanden under dennes senaste kända adress. Delgivning skall anses ha skett när detta har blivit fullgjort. Lag (2000:1158).13 §   En ansökan om patent får inte ändras så, att patent söks på något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen.
Lag (2007:516).14 §   Har upphävts genom lag (2007:516).15 §   Om sökanden, i andra fall än som avses i 8 c och 8 d §§, inte har följt vad som är föreskrivet om ansökan eller om patentmyndigheten finner att det finns något annat som hindrar bifall till ansökan, ska sökanden föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. I sammandraget får patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de ändringar som den finner nödvändiga.

Om sökanden inte inom förelagd tid kommer in med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, ska ansökan avskrivas. En upplysning om detta ska lämnas i föreläggandet.

En avskriven ansökan ska återupptas, om sökanden inom fyra månader efter utgången av förelagd tid kommer in med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa bristerna och inom samma tid betalar en återupptagningsavgift.

Om sökanden inte betalar årsavgift enligt 8, 41 och 42 §§, ska ansökan avskrivas utan föregående föreläggande. En ansökan som har avskrivits på denna grund får inte återupptas. Lag (2014:289).16 §   Föreligger även efter det yttrande avgivits hinder för bifall till ansökningen och har sökanden haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall ansökningen avslås, om anledning ej förekommer att ge sökanden nytt föreläggande.17 §   Påstår någon inför patentmyndigheten bättre rätt till uppfinningen än sökanden och finnes saken tveksam, må patentmyndigheten förelägga honom att väcka talan vid domstol inom viss tid vid äventyr att påståendet lämnas utan avseende vid patentansökningens fortsatta prövning.

Är tvist om bättre rätt till uppfinningen anhängig vid domstol, må patentansökningen förklaras vilande i avbidan på att målet slutligt avgöres.18 §   Visar någon inför patentmyndigheten att han äger bättre rätt till uppfinningen än sökanden, skall patentmyndigheten överföra ansökningen på honom, om han yrkar det. Den som får patentansökan överförd på sig skall erlägga ny ansökningsavgift.

Yrkas överföring, må ansökningen icke avskrivas, avslås eller bifallas förrän yrkandet slutligt prövats.19 §   Om ansökan är fullständig och det inte finns hinder mot patent, ska patentmyndigheten underrätta sökanden om att patent kan meddelas.

Inom två månader från dagen för underrättelsen ska sökanden betala en fastställd meddelandeavgift och, om patentkraven är skrivna på engelska, ge in en översättning till svenska av patentkraven. Om detta inte sker, ska ansökan avskrivas. En avskriven ansökan ska återupptas, om sökanden inom fyra månader efter utgången av de två månaderna fullgör sina skyldigheter och dessutom betalar en fastställd återupptagningsavgift.

Söks patent av en uppfinnare som har avsevärda svårigheter att betala meddelandeavgiften, får patentmyndigheten befria sökanden från denna, om sökanden skriftligen begär det inom två månader från dagen för underrättelsen. Om patentmyndigheten avslår uppfinnarens begäran, ska en avgift som betalas inom två månader därefter anses betald i rätt tid. Lag (2014:289).20 §   Om sökanden har fullgjort vad som krävs enligt 19 § och det fortfarande inte finns hinder mot patent, skall patentmyndigheten bifalla ansökningen. Beslutet skall kungöras.

När beslutet att bifalla patentansökningen har kungjorts, är ett patent  meddelat. Ett meddelat patent skall antecknas i patentregistret som förs av patentmyndigheten. Ett patentbrev skall också utfärdas.

Sedan patentet har meddelats får patentkraven inte ändras så att patentskyddets omfattning utvidgas. Lag (1993:1406).21 §   Från och med den dag då patentet meddelas ska en patentskrift finnas tillgänglig hos patentmyndigheten.

Patentskriften ska innehålla beskrivning, patentkrav och sammandrag samt uppgift om patenthavaren och uppfinnaren.

Om patentkraven är skrivna på engelska, ska en översättning av dessa till svenska biläggas patentskriften. Det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller. Lag (2014:289).22 §   Från och med den dag då patentet meddelas ska handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för var och en.

Efter 18 månader från den dag då patentansökan gjordes, eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs, ska handlingarna, om de inte redan har gjorts tillgängliga enligt första stycket, hållas tillgängliga för var och en. Om ansökan har avskrivits eller avslagits, ska handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär att ansökan återupptas, överklagar eller gör en framställning enligt 72 eller 73 §.

På begäran av sökanden ska handlingarna hållas tillgängliga tidigare än vad som följer av första och andra styckena.

Om patentkraven är skrivna på engelska och en översättning av dessa till svenska har getts in i ärendet ska det, när handlingarna hålls tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, anges på översättningen att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.

När handlingarna blir tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, ska det kungöras. Om en översättning som avses i fjärde stycket ges in efter det att kungörelse har skett, ska en särskild kungörelse angående översättningen utfärdas om sökanden betalar fastställd avgift för detta.

Innehåller en handling en företagshemlighet och rör den inte en uppfinning på vilken patent söks eller har meddelats, får patentmyndigheten på yrkande besluta, om det finns särskilda skäl för det, att handlingen inte får lämnas ut. Om ett sådant yrkande har framställts, får handlingen inte lämnas ut förrän yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

Om ett biologiskt material har deponerats enligt 8 b §, har var och en, med de begränsningar som föreskrivs i detta och följande stycken, rätt att få prov från materialet sedan handlingarna har blivit allmänt tillgängliga enligt första, andra eller tredje stycket. Detta gäller oavsett om patentet har upphört eller förklarats ogiltigt. Prov får inte lämnas ut till någon som till följd av föreskrift i lag eller annan författning inte får ta befattning med det deponerade materialet. Prov får inte heller lämnas ut till någon vars befattning med provet kan antas vara förbunden med en påtaglig risk med hänsyn till materialets skadebringande egenskaper.

Till dess att patent har meddelats eller patentansökan har avgjorts slutligt utan att ha lett till patent gäller att prov från en deposition får lämnas endast till en särskild sakkunnig, om sökanden begär det. Om patentansökan avslås eller återkallas, gäller motsvarande under en period av 20 år från den dag ansökan lämnades in. Regeringen meddelar föreskrifter om inom vilken tid en begäran om begränsning får göras och vem som får anlitas som sakkunnig av den som vill få prov.

Den som vill få ett prov ska begära det skriftligen hos patentmyndigheten och lämna en förbindelse med det innehåll som regeringen föreskriver för att förebygga missbruk av provet. Om ett prov får lämnas ut endast till en särskild sakkunnig, ska förbindelsen i stället lämnas av denne.
Lag (2014:289).23 §   Om patentmyndigheten avskriver eller avslår en ansökan som har blivit tillgänglig för var och en, skall beslutet kungöras när det har vunnit laga kraft. Lag (1993:1406).24 §   Andra än patenthavaren får göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning ska göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Patentmyndigheten ska underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.

Om patentet meddelats med beskrivning, patentkrav och sammandrag skrivna på engelska, får patentmyndigheten förelägga patenthavaren att ge in en översättning av beskrivningen och sammandraget till svenska. Föreläggandet ska ges vid påföljd att patentmyndigheten annars kan låta göra en sådan översättning på patenthavarens bekostnad.

Om invändningen återkallas, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl. Lag (2014:289).25 §   Patentmyndigheten ska efter invändning upphäva patentet, om det

   1. har meddelats trots att villkoren i 1-2 §§ inte är uppfyllda,

   2. avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen, eller

   3. omfattar något som inte framgick av ansökan när den gjordes.

Patentmyndigheten ska avslå invändningen, om det inte finns något hinder enligt första stycket mot att patentet upprätthålls.

Om patenthavaren under invändningsförfarandet har gjort sådana ändringar att hinder inte finns enligt första stycket mot att patentet upprätthålls i sin ändrade lydelse, ska patentmyndigheten förklara att patentet upprätthålls i den ändrade lydelsen. Om patentkraven är skrivna på engelska, får patentet upprätthållas i ändrad lydelse endast om patenthavaren gett in en översättning till svenska av patentkraven i den ändrade lydelsen. Översättningen ska biläggas beslutet och det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.

När patentmyndighetens beslut om en invändning har vunnit laga kraft, ska det kungöras. Om beslutet innebär att patentet ändras, ska en ny patentskrift finnas tillgänglig hos patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas.
Lag (2014:289).26 §   Ett slutligt beslut av patentmyndigheten om en ansökan  om patent och ett slutligt beslut enligt 8 c § tredje stycket  får överklagas av sökanden. Ett slutligt beslut om en  invändning mot patent får överklagas av patenthavaren och  invändaren.

Ett beslut genom vilket en begäran om återupptagning enligt 
15 § tredje stycket eller 19 § andra stycket har avslagits  eller ett yrkande om överföring enligt 18 § har bifallits får  överklagas av sökanden. Ett beslut genom vilket ett yrkande  om överföring enligt 18 § har avslagits får överklagas av den  som har framställt yrkandet.

Ett beslut genom vilket ett yrkande som avses i 22 § sjätte  stycket har avslagits får överklagas av den som har  framställt yrkandet. Lag (2016:192).27 §   Har upphävts genom lag (2016:192).
3 Kap. Internationell patentansökan
28 §   Med internationell patentansökan avses ansökan som göres enligt den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete.

Internationell patentansökan inges till patentmyndighet eller internationell organisation som enligt konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga sådan ansökan (mottagande myndighet). Den svenska patentmyndigheten är mottagande myndighet i enlighet med vad regeringen föreskriver. För internationell patentansökan, som inges till den svenska patentmyndigheten, skall sökanden erlägga fastställd avgift.

Bestämmelserna i 29--38 §§ gälla internationell patentansökan som omfattar Sverige. Sökes genom sådan ansökan europeiskt patent för Sverige, gäller dock 11 kap. Lag (1977:700).29 §   En internationell patentansökan, för vilken den mottagande myndigheten fastställt en internationell ingivningsdag, skall i Sverige ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Det som sägs i 2 § andra stycket andra meningen skall dock gälla endast om ansökan fullföljts enligt 31 §.
Lag (2007:516).30 §   Internationell patentansökan skall anses återkallad såvitt avser Sverige i de fall som avses i artikel 24.1. i och ii i konventionen om patentsamarbete.31 §   Om sökanden vill fullfölja en internationell patentansökan i Sverige, ska sökanden inom 31 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet begärs, den dag från vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten ge in en översättning till svenska eller engelska av den internationella patentansökan i den omfattning regeringen föreskriver eller, om ansökan är skriven på svenska eller engelska, en kopia av ansökan.

Sökanden ska inom samma tid betala en avgift till patentmyndigheten.

Om sökanden har betalat avgift inom den frist som föreskrivs i första stycket, får den översättning eller kopia som krävs ges in inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt att en tilläggsavgift betalas inom den senare fristen.

Om sökanden inte följer föreskrifterna i denna paragraf, ska ansökan anses återkallad såvitt avser Sverige. Lag (2014:289).32 §   Har upphävts genom lag (2007:516).33 §   Om en internationell patentansökan har fullföljts enligt 31 §, gäller 2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning, om inte annat sägs i denna paragraf eller i 34-37 §§. Ansökan får endast på framställning av sökanden tas upp till prövning före utgången av den frist som gäller enligt 31 § första stycket.

Ett föreläggande enligt 12 § får inte meddelas före den tidpunkt då patentmyndigheten har rätt att ta upp ansökan till prövning.

Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir tillämpliga redan innan ansökan har fullföljts så snart sökanden har fullgjort sin skyldighet enligt 31 § att ge in en översättning av ansökan eller, om ansökan är skriven på svenska eller engelska, så snart sökanden har gett in en kopia av den till patentmyndigheten.

I fråga om en internationell patentansökan ska vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad som där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 § i stället avse att handlingarna har blivit tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.

Om patentansökan uppfyller de krav när det gäller form och innehåll som föreskrivs i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna, ska den godtas i dessa avseenden. Lag (2014:289).34 §   I fråga om en internationell patentansökan får inte patent meddelas  eller beslut om avslag fattas förrän efter utgången av den frist som regeringen föreskriver, om inte sökanden samtycker till att ansökningen avgörs innan dess. Lag (1993:1406).35 §   I fråga om en internationell patentansökan får patentmyndigheten inte utan sökandens samtycke meddela patent eller offentliggöra ansökningen förrän Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens internationella byrå har publicerat ansökningen eller tjugo månader har förflutit från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs.
Lag (1993:1406).36 §   Om en del av en internationell patentansökan inte har  varit föremål för internationell nyhetsgranskning eller  internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund  av att ansökningen har bedömts omfatta av varandra oberoende  uppfinningar och att sökanden inte inom föreskriven tid har  betalat tilläggsavgift enligt konventionen om  patentsamarbete, ska patentmyndigheten pröva om bedömningen  var riktig. Om patentmyndigheten finner att bedömningen var  riktig, ska den del av ansökningen som inte har varit föremål  för sådan granskning eller prövning anses återkallad hos  patentmyndigheten, om inte sökanden betalar föreskriven  avgift till myndigheten inom två månader från det att  myndigheten sände en underrättelse till honom eller henne om  sitt ställningstagande. Om patentmyndigheten finner att  bedömningen inte var riktig, ska myndigheten fortsätta  handläggningen av ansökningen i dess helhet.

Ett beslut enligt första stycket genom vilket  patentmyndigheten har funnit att en patentansökan omfattar av  varandra oberoende uppfinningar får överklagas av sökanden.

Om domstolen finner att patentmyndighetens beslut är riktigt,  räknas fristen för att betala en sådan avgift som avses i  första stycket andra meningen från det att patentmyndigheten  sände en underrättelse till sökanden om att domstolens beslut  har fått laga kraft. Lag (2016:192).37 §   Har del av internationell patentansökan icke varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning på grund av att sökanden inskränkt patentkraven efter anmodan av myndighet för sådan prövning att antingen inskränka kraven eller betala tilläggsavgifter, skall den icke prövade delen av ansökningen anses återkallad hos patentmyndigheten, om ej sökanden erlägger föreskriven avgift till myndigheten inom två månader från det myndigheten avsände underrättelse till honom om vad sålunda gäller.38 §   Har mottagande myndighet vägrat att fastställa internationell ingivningsdag för internationell patentansökan eller förklarat, att ansökningen skall anses återkallad eller att yrkande om att ansökningen skall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patentmyndigheten på begäran av sökanden pröva om detta beslut var riktigt. Detsamma skall gälla i fråga om beslut av internationella byrån att ansökningen skall anses återkallad.

Begäran om prövning enligt första stycket skall framställas till internationella byrån inom den frist som regeringen föreskriver.

Sökanden skall inom samma tid till patentmyndigheten inge översättning av ansökningen i den omfattning regeringen förordnar samt erlägga fastställd ansökningsavgift.

Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens eller internationella byråns beslut ej var riktigt, skall patentmyndigheten handlägga ansökningen enligt 2 kap. Har internationell ingivningsdag ej fastställts av mottagande myndighet, skall ansökningen anses gjord den dag som patentmyndigheten finner borde ha fastställts såsom internationell ingivningsdag. Uppfyller ansökningen de krav rörande form och innehåll som föreskrivas i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtagas i dessa avseenden.

Bestämmelsen i 2 § andra stycket andra punkten äger tillämpning på ansökan som upptagits till handläggning enligt tredje stycket, om ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Lag (1983:433).
4 Kap. Patents omfattning och giltighetstid
39 §   Patentskyddets omfattning bestämmes av patentkraven. För förståelse av patentkraven må ledning hämtas från beskrivningen.40 §   Ett meddelat patent kan upprätthållas intill dess tjugo år har förflutit från den dag då patentansökningen gjordes.

För ett patent skall betalas fastställd årsavgift för varje avgiftsår som börjar efter meddelandet. Om patentet har meddelats innan årsavgifter för patentansökningen har börjat förfalla enligt 41 §, skall dock patenthavaren, när årsavgift för patentet för första gången förfaller till betal-ning, betala årsavgift också för avgiftsår som har börjat före patentmeddelandet.

Bestämmelser om tilläggsskydd finns i 13 kap. Lag (1996:889).
4 a kap. Patentbegränsning m.m.
40 a §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
En patenthavare får hos patentmyndigheten begära

   1. att ett eller flera patentkrav och, om det behövs, beskrivningen ändras så att patentskyddets omfattning begränsas (patentbegränsning), eller

   2. att patentet upphävs.

Om patentkraven är skrivna på engelska, ska patenthavaren vid en begäran enligt första stycket 1 ge in en översättning till svenska av patentkraven i den lydelse som begärs.

En begäran enligt första stycket ska avslås om det vid tidpunkten för begäran pågår ett invändningsförfarande enligt 24 § eller enligt artikel 99 i den i München den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen) eller ett mål om ogiltighet enligt 52 § som avser patentet. Om patenthavaren har begärt eller begär att patentet ska begränsas eller upphävas enligt artikel 105 a i den europeiska patentkonventionen, ska en begäran enligt första stycket förklaras vilande tills det europeiska patentverket meddelat slutligt beslut i frågan.

En begäran enligt första stycket får inte utan berörda rättighetshavares samtycke bifallas så länge patentet är utmätt, belagt med kvarstad, taget i anspråk genom betalningssäkring eller en tvist om överföring av patentet pågår vid en domstol.

För en begäran enligt första stycket ska patenthavaren betala en särskild avgift. Lag (2014:289).40 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
En patenthavare får hos patentmyndigheten begära

   1. att ett eller flera patentkrav och, om det behövs, beskrivningen ändras så att patentskyddets omfattning begränsas (patentbegränsning), eller

   2. att patentet upphävs.

Om patentkraven är skrivna på engelska, ska patenthavaren vid en begäran enligt första stycket 1 ge in en översättning till svenska av patentkraven i den lydelse som begärs.

En begäran enligt första stycket ska avslås om det vid tidpunkten för begäran pågår ett invändningsförfarande enligt 24 § eller enligt artikel 99 i den i München den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen) eller ett mål om ogiltighet enligt 52 § som avser patentet. Om patenthavaren har begärt eller begär att patentet ska begränsas eller upphävas enligt artikel 105 a i den europeiska patentkonventionen, ska en begäran enligt första stycket förklaras vilande tills det europeiska patentverket meddelat slutligt beslut i frågan.

En begäran enligt första stycket får inte utan berörda rättighetshavares samtycke bifallas så länge patentet är utmätt, belagt med kvarstad, taget i anspråk genom betalningssäkring eller en tvist om överföring av patentet pågår vid en domstol.

För en begäran enligt första stycket ska patenthavaren betala en särskild avgift.

Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Den tillämpas dock i fråga om tilläggsskydd som avses i 105 §, även om grundpatentet är ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Lag (2014:434).40 b §   Om patenthavaren inte har följt bestämmelserna i 40 a §
eller om en begäran om patentbegränsning inte är förenlig med bestämmelserna i 52 § första stycket 2-4 om ogiltighet, skall patenthavaren föreläggas att inom en viss tid vidta rättelse.

Om patenthavaren inte hörs av eller om begäran även efter det att patenthavaren har yttrat sig inte kan bifallas, skall begäran avslås, om

   1. patenthavaren har haft tillfälle att yttra sig över hindret och

   2. det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt föreläggande. Lag (2007:516).40 c §   Om patentmyndigheten finner att det inte finns några hinder för att bifalla en begäran enligt 40 a §, ska patentet begränsas eller upphävas i enlighet med begäran. En översättning som avses i 40 a § andra stycket ska biläggas beslutet och det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.

Patentmyndigheten ska kungöra beslutet. Om patentet har begränsats, ska patentmyndigheten utfärda ett nytt patentbrev och hålla en ny patentskrift tillgänglig.

Patentmyndighetens beslut har verkan från ingivningsdagen för patentansökan. Lag (2014:289).40 d §   I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är patenthavaren skyldig att informera domstolen om att en begäran om begränsning eller upphävande av patentet har gjorts.
Lag (2007:516).
5 Kap. Betalning av årsavgifter
41 §   Årsavgiften förfaller till betalning sista dagen i den kalendermånad under vilken avgiftsåret börjar. Årsavgifterna för de två första avgiftsåren förfaller dock först samtidigt med avgiften för det tredje avgiftsåret. Årsavgifter får inte erläggas tidigare än sex månader innan de förfaller till betalning.

För en sådan senare ansökan som avses i 11 § förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat före den dag då den senare ansökningen tillkom eller som börjar inom två månader från den dagen, inte i något fall förrän två månader har förflutit från nämnda dag. För en internationell patentansökan förfaller årsavgifterna för avgiftsår, som har börjat före den dag då ansökningen fullföljdes enligt 31 § eller upptogs till behandling enligt 38 § eller som börjar inom två månader från den dagen, inte i något fall förrän två månader har förflutit från den dag då ansökningen fullföljdes eller upptogs till behandling.

Årsavgift får, med den förhöjning som har fastställts, erläggas inom sex månader efter det den förföll till betalning. Lag (1983:433).42 §   Är uppfinnaren sökande eller innehavare av patentet och har han avsevärd svårighet att erlägga årsavgifterna, får patentmyndigheten medge honom anstånd med betalningen, om han gör framställning därom senast när årsavgifterna första gången förfaller till betalning. Anstånd får medges med upp till tre år i sänder, dock längst till dess tre år har förflutit från patentmeddelandet. Framställning om förlängt anstånd skall göras innan meddelat anstånd har gått ut.

Avslås en framställning om anstånd eller förlängt anstånd, skall avgift som erläggs inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.

Årsavgifter, med vilkas erläggande anstånd medgivits enligt första stycket, får med samma förhöjning som avses i 41 § tredje stycket erläggas inom sex månader efter den tidpunkt till vilken anstånd har erhållits. Lag (1983:433).
6 Kap. Licens, överlåtelse m. m.
43 §   Har patenthavaren medgivit annan rätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen (licens), äger denne överlåta sin rätt vidare endast om avtal träffats därom.44 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Har patent övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begäran anteckning därom göras i patentregistret.

Visas att i registret antecknad licens upphört att gälla, skall anteckningen om licensen avföras.

Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning beträffande tvångslicens och rätt som avses i 53 § andra stycket.

I mål eller ärende angående patent anses den som patenthavare, vilken senast blivit införd i patentregistret i sådan egenskap.44 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om ett patent gått över på någon annan eller en licens  upplåtits, ska detta på begäran antecknas i patentregistret. 


Om det visas att en i registret antecknad licens upphört att  gälla, ska anteckningen om licensen tas bort. 

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om en rätt  som avses i 53 § andra stycket och en tvångslicens, dock inte  en tvångslicens att utnyttja en uppfinning som skyddas av ett  europeiskt patent som avses i 80 § tredje stycket.

I ett mål eller ärende om patent ska den som senast införts  som patenthavare i patentregistret anses vara patenthavare.
Lag (2016:726).45 §   En tvångslicens för att utöva en uppfinning i Sverige får meddelas om

   1. det har gått tre år från det att patentet meddelades och fyra år från det att patentansökan gjordes,

   2. uppfinningen inte utövas i skälig utsträckning i Sverige, samt

   3. det saknas godtagbar anledning till att uppfinningen inte utövas.

Vid tillämpning av första stycket 2 jämställs med utövning av en uppfinning införsel av uppfinningen till Sverige från en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller en stat som är ansluten till eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO).
Lag (2004:159).46 §   En innehavare av ett patent på en uppfinning, vars utnyttjande är beroende av ett patent som tillhör någon annan, kan få en tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas av det andra patentet. En sådan licens meddelas endast om sökanden visar att den först nämnda uppfinningen utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till den andra uppfinningen.

Om en tvångslicens meddelas enligt första stycket har innehavaren av det patent i vilket tvångslicens meddelas rätt att på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att utnyttja den andra uppfinningen. Lag (2004:159).46 a §   En växtförädlare som inte kan få eller utnyttja en växtförädlarrätt eller en gemenskapens växtförädlarrätt utan att göra intrång i ett tidigare meddelat patent kan få en tvångslicens att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, om en sådan licens är nödvändig för att växtsorten skall kunna utnyttjas. En sådan licens meddelas endast om sökanden visar att växtsorten utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till uppfinningen.

Om en patenthavare får en tvångslicens i en växtförädlarrätt eller en gemenskapens växtförädlarrätt har innehavaren av växtförädlarrätten rätt att på skäliga villkor få en tvångslicens (motlicens) att utnyttja patenthavarens uppfinning.

Bestämmelser om möjlighet för innehavare av ett patent på en bioteknisk uppfinning att under vissa förutsättningar få en tvångslicens att utnyttja en skyddad växtsort finns i 7 kap.
3 a § växtförädlarrättslagen (1997:306) och, vad gäller en gemenskapens växtförädlarrätt, i artikel 29 i rådets förordning
(EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt. Lag (2007:516).47 §   Om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det, äger den som vill yrkesmässigt utnyttja uppfinning, varå annan har patent, erhålla tvångslicens därtill.48 §   Den som utnyttjade patentsökt uppfinning yrkesmässigt här i riket när handlingarna i ansökningsärendet blevo tillgängliga enligt 22 §
äger, om ansökningen leder till patent, erhålla tvångslicens till utnyttjandet, om synnerliga skäl föreligga samt han saknade kännedom om ansökningen och ej heller skäligen kunnat skaffa sig kännedom därom.

Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket. Tvångslicens kan avse även tid innan patentet meddelades.49 §   En tvångslicens får endast beviljas den som kan antas ha förutsättningar att utnyttja uppfinningen på ett godtagbart sätt och i överensstämmelse med licensen. Sökanden måste också visa att han eller hon utan framgång har vänt sig till patenthavaren för att få ett licensavtal på skäliga villkor.

En tvångslicens hindrar inte patenthavaren från att själv utnyttja uppfinningen eller att upplåta licenser. En tvångslicens kan övergå till någon annan endast tillsammans med en rörelse där den utnyttjas eller var avsedd att utnyttjas.

För sådana tvångslicenser som avses i 46 § första stycket och 46 a § första stycket gäller dessutom att licensen endast får överlåtas tillsammans med det patent eller den växtförädlarrätt som licensen grundats på. Lag (2004:159).50 §   Tvångslicens meddelas av rätten, som även bestämmer i vilken omfattning uppfinningen må utnyttjas samt fastställer vederlaget och övriga villkor för licensen. När väsentligt ändrade förhållanden påkalla det, äger rätten på yrkande upphäva licensen eller fastställa nya villkor för denna.
7 Kap. Patents upphörande m. m.
51 §   Erläggs inte årsavgift för patent enligt föreskrifterna i 40, 41 och 42 §§, är patentet förfallet från och med ingången av det avgiftsår för vilket avgiften inte har erlagts. Lag (1983:433).52 §   Om det yrkas ska rätten förklara patentet ogiltigt, om

   1. det har meddelats trots att villkoren i 1-2 §§ inte är uppfyllda,

   2. det avser en uppfinning som inte är så tydligt beskriven att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen,

   3. det omfattar något som inte framgick av ansökan på ingivningsdagen, eller

   4. patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.

Om patentet är ogiltigt endast till en viss del, ska patentskyddets omfattning begränsas i motsvarande utsträckning genom en ändring av patentkraven, om

   1. patenthavaren yrkar det,

   2. det är förenligt med första stycket 2-4, och

   3. patenthavaren, när patentkraven är skrivna på engelska, har gett in en översättning till svenska av patentkraven i den ändrade lydelsen.

En översättning som avses i andra stycket 3 ska biläggas domen och det ska framgå av bilagan att det är patentkravens lydelse på engelska som gäller.

Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grunden att den som har fått patentet har haft rätt till bara en viss andel i det.

Utom i fall som avses i sjätte stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.

En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den som har rätt att få patentet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. Talan ska väckas inom ett år från det att den som påstår sig ha sådan rätt fick kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick till denne, får dock talan inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande. Lag (2014:289).53 §   Om patent har meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, ska rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom eller henne.

Bestämmelserna i 52 § sjätte stycket ska tillämpas när det gäller tiden inom vilken talan ska väckas.

Om den som frånkänns patentet i god tro har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, får han eller hon mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade utnyttjandet eller genomföra det planerade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. En sådan rätt har under motsvarande förutsättningar även den som innehar en licens som är antecknad i patentregistret.

En rätt som avses i andra stycket får överlåtas till någon annan endast tillsammans med rörelse i vilken rätten utnyttjas eller har avsetts bli utnyttjad. Lag (2014:289).54 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet, skall myndigheten förklara att patentet har upphört i sin helhet.

Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller pågår en tvist om överföring av patentet vid domstol, får patentet inte förklaras ha upphört, så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.
Lag (2007:516).54 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om patenthavaren hos patentmyndigheten skriftligen avstår från patentet, ska myndigheten förklara att patentet har upphört i sin helhet.

Om patentet är utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller om en tvist pågår vid domstol om överföring av patentet, får patentet inte förklaras ha upphört, så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte har blivit slutligt avgjord.

Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Den tillämpas dock i fråga om tilläggsskydd som avses i 105 §, även om grundpatentet är ett europeiskt patent med enhetlig verkan. Lag (2014:434).55 §   Om ett patent har förfallit eller förklarats ha upphört eller om det genom dom som vunnit laga kraft har förklarats ogiltigt, ändrats eller blivit överfört, ska patentmyndigheten utfärda kungörelse om det.

Om patentet har ändrats genom en dom som vunnit laga kraft, ska en ny patentskrift finnas tillgänglig hos patentmyndigheten och ett nytt patentbrev utfärdas.
Lag (2014:289).
8 Kap. Uppgiftsskyldighet
56 §   Om en patentsökande åberopar sin ansökan gentemot annan innan handlingarna i ärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, är sökanden skyldig att på begäran lämna sitt samtycke till att denne får ta del av handlingarna. Omfattar patentansökan en sådan deposition av biologiskt material som avses i 8 b §, ska samtycket inbegripa också en rätt att få prov från materialet. Bestämmelserna i 22 § sjunde stycket tredje och fjärde meningarna samt åttonde och nionde styckena tillämpas då någon vill få prov med stöd av sådant samtycke.

Den som genom att direkt vända sig till annan, i annons, genom påskrift på en vara eller dess förpackning eller på annat sätt anger att ett patent har sökts eller meddelats utan att samtidigt lämna upplysning om ansökans eller patentets nummer, ska på begäran utan dröjsmål lämna sådan upplysning. Om det inte uttryckligen anges att patent har sökts eller meddelats men omständigheterna ger intryck av att så är fallet, ska på begäran utan dröjsmål lämnas upplysning om ett patent har sökts eller meddelats.
Lag (2014:289).
9 Kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m. m.
57 §   Den som gör intrång i den ensamrätt som patent medför 
(patentintrång) döms, om det sker uppsåtligen eller av grov  oaktsamhet, för patentbrott till böter eller fängelse i högst  två år.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt patentbrott till fängelse i lägst sex månader och  högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det  särskilt beaktas om gärningen

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 57 b § får inte  dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till patentbrott eller grovt  patentbrott döms det till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna paragraf  endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.
Lag (2020:541).57 a §   Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt 57 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt 57 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 57 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt 57 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:289).57 b §   På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av  licens har rätt att utnyttja uppfinningen får domstolen vid  vite förbjuda den som gör eller medverkar till patentintrång  att fortsätta med det.

Om käranden visar sannolika skäl för att intrång, eller  medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan  befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller  medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till  patentet, får domstolen meddela vitesförbud för tiden till  dess att målet slutligt har avgjorts eller något annat har  beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden ha  fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle  medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden  ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan  tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan  säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.  I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §  utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den  inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har  meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde  stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller  rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut  enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  förbudet. Lag (2016:192).57 c §   Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett patentintrång får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att utnyttja uppfinningen. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:111).57 d §   Ett informationsföreläggande får meddelas endast  om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 57 c § omfattar  inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren  eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:273).57 e §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska  bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet  tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får  överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt  om föreläggandet. Lag (2016:192).57 e §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska  bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet  tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande får  överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt  om föreläggandet. Lag (2016:229).57 f §   Den som på grund av bestämmelserna i 57 c § andra  stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma  paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för  kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har  framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst  och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat  ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om  elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse  om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en  månad och senast efter tre månader från det att informationen  lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt  första stycket. Lag (2022:486).57 g §   Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 57 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:273).57 h §   På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:111).58 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör patentintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

   1. utebliven vinst,

   2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

   3. skada på uppfinningens anseende,

   4. ideell skada, och

   5. patenthavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som utan uppsåt eller oaktsamhet gör patentintrång ska betala ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån det är skäligt.

Talan om ersättning för patentintrång får endast avse skada under de fem senaste åren innan talan väcktes. Om talan inte förs inom den tiden, är rätten till ersättning förlorad.
Lag (2009:111).59 §   På yrkande av den som har lidit patentintrång får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att ett patentskyddat alster som har tillverkats utan patenthavarens lov ska återkallas från marknaden, ändras, sättas i förvar för återstoden av patenttiden eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med det. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget.

Egendom som avses i första stycket får tas i beslag, om det skäligen kan antas att ett brott enligt 57 § har begåtts. I fråga om ett sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i allmänhet.

Trots vad som sägs i första stycket får domstolen, om det finns synnerliga skäl, på yrkande besluta att en innehavare av egendom som avses i första stycket ska få förfoga över egendomen under återstoden av patenttiden eller del av den, mot skälig ersättning och på skäliga villkor i övrigt. Ett sådant beslut får meddelas endast om innehavaren har handlat i god tro.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att den som har lidit patentintrång ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 57 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:111).59 a §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:111).59 b §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på  yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har  rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är  inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha  fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart  meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,  om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller  handlingar som har betydelse för utredning om intrånget  skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:192).59 b §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på  yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har  rätt att utnyttja uppfinningen. Om en rättegång inte är  inledd, ska yrkandet framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha  fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart  meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,  om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller  handlingar som har betydelse för utredning om intrånget  skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:229).59 c §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1456).59 d §   Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

   2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1456).59 e §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1456).59 f §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.

Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.

Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:682).59 g §   När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:682).59 h §   Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1456).60 §   Om någon yrkesmässigt utnyttjar en patentsökt uppfinning efter det att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 §, ska det som sägs om patentintrång tillämpas i den utsträckning som ansökan leder till patent.

För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse när ansökan blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. Straff får inte dömas ut, förverkande får inte ske och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan patentet har meddelats får bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.

Om patentkraven är skrivna på engelska, gäller första stycket endast om en översättning av patentkraven till svenska finns tillgänglig i ansökningsärendet och, om översättningen har getts in efter det att kungörelse enligt 22 § femte stycket första meningen har skett, patentmyndigheten har utfärdat en särskild kungörelse angående översättningen.

Det som sägs i 58 § tredje stycket ska inte tillämpas, om ersättningstalan väcks senast ett år efter det att tiden för invändning har gått ut eller, om invändning har gjorts, senast ett år efter det att patentmyndigheten har beslutat att patentet ska upprätthållas. Lag (2014:289).61 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Om ett patent har upphävts eller förklarats ogiltigt genom ett beslut eller en dom som har vunnit laga kraft, får domstolen inte döma till straff, besluta om förverkande, meddela vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller besluta om annan åtgärd enligt 57-60 §§.

Förs talan rörande patentintrång och gör den mot vilken talan förs gällande att patentet är ogiltigt, får frågan om ogiltighet prövas endast sedan talan om detta har väckts.

Domstolen ska förelägga den som gör gällande att patentet är ogiltigt att inom viss tid väcka sådan talan.

Förs i samma rättegång talan om patentintrång och talan om patentets ogiltighet och är det med hänsyn till utredningen lämpligt att frågan huruvida patentintrång föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon av parterna särskild dom ges i den frågan. Om särskild dom ges, får domstolen förordna att målet om ogiltighet ska vila till dess domen har vunnit laga kraft. Lag (2009:111).61 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om ett patent upphävts eller förklarats ogiltigt genom  ett beslut eller en dom som fått laga kraft, får domstolen  inte döma till straff, besluta om förverkande, meddela  vitesförbud, döma ut vite eller ersättning eller besluta om  någon annan åtgärd enligt 57-60 §§.

Om det förs en talan om patentintrång och den mot vilken  talan förs gör gällande att patentet är ogiltigt, får frågan  om ogiltighet prövas endast sedan talan om detta väckts.  Domstolen ska förelägga den som gör gällande att patentet är  ogiltigt att inom viss tid väcka en sådan talan. Detta stycke  tillämpas inte i brottmål.

Om det i samma rättegång förs talan om patentintrång och  talan om patentets ogiltighet och det med hänsyn till  utredningen är lämpligt att frågan om huruvida patentintrång  föreligger avgörs särskilt för sig, får på begäran av någon  av parterna en särskild dom ges i den frågan. Om en särskild  dom ges, får domstolen besluta att målet om ogiltighet ska  vila till dess domen fått laga kraft. Lag (2016:726).62 §   Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet som inte är ringa underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § döms till böter.

Sådan påföljd skall även ådömas den som i fall som avses i nämnda paragraf uppsåtligen eller av oaktsamhet som ej är ringa lämnar felaktig upplysning, om för gärningen ej är stadgat straff i brottsbalken.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 56 § eller i fall som där avses lämnar felaktig upplysning skall ersätta uppkommen skada. Är oaktsamheten ringa må ersättningen jämkas.

Brott som avses i första och andra styckena må åtalas av allmän åklagare endast om målsägande anger det till åtal och åtal av särskilda skäl finnes påkallat ur allmän synpunkt. Lag (1991:296).63 §   Patenthavare eller den som på grund av licens äger utnyttja uppfinningen må föra talan om fastställelse, huruvida han på grund av patentet åtnjuter skydd gentemot annan, om ovisshet råder om förhållandet och denna länder honom till förfång.

Den som driver eller avser att driva verksamhet äger, under samma villkor, föra talan mot patenthavare om fastställelse, huruvida hinder mot verksamheten föreligger på grund av visst patent.

Göres i mål som avses i första stycket gällande att patentet är ogiltigt, äga bestämmelserna i 61 § andra stycket motsvarande tillämpning.64 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Den som vill väcka talan om patents ogiltighet, överföring av patent eller meddelande av tvångslicens skall anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta envar som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Vill en licenstagare väcka talan om intrång i patent eller om fastställelse enligt 63 §
första stycket, skall han underrätta patenthavaren härom. Detsamma gäller, om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i patent.

Underrättelseskyldighet enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelse i betald rekommenderad försändelse sänts under den adress som antecknats i patentregistret.

Visas ej, när talan väckes, att anmälan eller underrättelse skett enligt föreskrifterna i första stycket, skall käranden givas tid därtill.

Försitter han denna tid, må hans talan icke upptagas till prövning. Lag
(1987:1330).64 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Den som vill väcka talan om ett patents ogiltighet, överföring av ett patent eller meddelande av tvångslicens ska anmäla detta till patentmyndigheten samt underrätta var och en som enligt patentregistret innehar licens till eller panträtt i patentet. Om en licenstagare vill väcka talan om intrång i ett patent eller om fastställelse enligt 63 §
första stycket, ska licenstagaren underrätta patenthavaren om detta. Detsamma gäller om en panthavare vill väcka talan med anledning av intrång i patentet.

Underrättelseskyldigheten enligt första stycket anses fullgjord, när underrättelsen i betald rekommenderad försändelse sänts till den adress som har antecknats i patentregistret.

Om det när talan väcks inte visas att anmälan eller underrättelse har skett enligt första stycket, ska käranden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. Följer käranden inte föreläggandet, ska talan avvisas.

Paragrafen gäller inte den som vill väcka talan vid den domstol som avses i 93 a § eller talan vid en svensk domstol i fråga om ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).65 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och  ärenden enligt denna lag. Detsamma gäller i mål om bättre  rätt till patentsökt uppfinning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en  domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan  ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett  yrkande om informationsföreläggande eller  intrångsundersökning. Lag (2016:192).65 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och  ärenden enligt denna lag om inte något annat följer av 
65 a §. Detsamma gäller i mål om bättre rätt till patentsökt  uppfinning.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en  domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan  ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett  yrkande om informationsföreläggande eller  intrångsundersökning. Lag (2016:229).65 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om den domstol som avses i 93 a § är ensam behörig enligt det avtal som anges i den paragrafen, får talan inte tas upp till prövning av en svensk domstol. Lag (2014:434).66 §   Slutliga beslut av patentmyndigheten och beslut enligt 
26 § andra och tredje styckena, 36, 42, 72 eller 73 § får  överklagas till Patent- och marknadsdomstolen inom två  månader från dagen för beslutet.

Bestämmelserna i 22 § sjätte stycket tillämpas på handlingar  som kommer in till Patent- och marknadsdomstolen, Patent- och  marknadsöverdomstolen eller Högsta domstolen.

Utöver vad som följer av 5 kap. 1 § rättegångsbalken ska ett  sammanträde i ett ärende enligt denna lag hållas inom stängda  dörrar, om den patentansökan som prövas i ärendet inte är  tillgänglig för var och en enligt 22 §.

Ett överklagande till Patent- och marknadsöverdomstolen eller  Högsta domstolen får inte avse andra patentkrav än sådana som  har prövats genom det överklagade beslutet. Lag (2016:192).67 §   Har upphävts genom lag (2016:192).68 §   Har upphävts genom lag (2016:192).68 a §   I tvistemål enligt 65 § får rätten, om patentskriften i sin helhet inte finns tillgänglig på svenska hos patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som för talan på grund av en rätt som härleds från patenthavaren att ge in en översättning till svenska av patentskriften. Om den förelagda parten är kärande i målet, ska föreläggandet ges vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas. Är den förelagda parten svarande i målet, ska föreläggandet i stället ges vid påföljd att rätten annars kan låta översätta patentskriften på dennes bekostnad. Lag (2014:289).69 §   Har upphävts genom lag (2016:192).70 §   Avskrift av dom eller slutligt beslut i mål som avses i 65 § skall sändas till patentmyndigheten.70 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Ett avgörande som har meddelats av den domstol som avses i 93 a § verkställs här i landet som ett motsvarande svenskt avgörande. Lag (2014:434).
10 Kap. Särskilda bestämmelser
71 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Patenthavare, som ej har hemvist här i riket, skall ha ett här bosatt ombud, som äger för honom mottaga delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden rörande patentet med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombud skall anmälas till patentregistret och antecknas däri.

Har patenthavaren ej anmält ombud som avses i första stycket, må delgivning i stället ske genom att den handling som skall delges sändes till honom med posten i betalt brev under hans i patentregistret antecknade adress. Är fullständig adress ej antecknad i registret, må delgivning ske genom att handlingen hålles tillgänglig hos patentmyndigheten och genom att meddelande härom och om handlingens huvudsakliga innehåll kungöres i publikation som regeringen bestämmer.

Delgivningen anses ha skett när vad nu sagts blivit fullgjort.

Regeringen äger under förutsättning av ömsesidighet förordna, att bestämmelserna i första och andra styckena icke skola äga tillämpning i fråga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till patentregistret här i riket och äger behörighet som anges i första stycket. Lag (1977:700).71 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
En patenthavare som inte har hemvist i Sverige ska ha ett ombud som är bosatt här. Ombudet ska ha rätt att för patenthavaren ta emot delgivning av stämning, kallelser och andra handlingar i mål och ärenden i fråga om patentet med undantag av stämning i brottmål och föreläggande för part att infinna sig personligen inför domstol. Ombudet ska anmälas till patentregistret och antecknas i detta.

Om patenthavaren inte har anmält ett ombud, får delgivning i stället ske genom att den handling som ska delges sänds till patenthavaren med posten i betalt brev till den adress som har antecknats för patenthavaren i patentregistret. Om en fullständig adress inte finns antecknad i registret, får delgivning ske genom att handlingen hålls tillgänglig hos patentmyndigheten och genom att ett meddelande om detta och om handlingens huvudsakliga innehåll kungörs i den publikation som regeringen meddelar föreskrifter om.

Delgivningen anses ha skett när det som nu angetts har fullgjorts.

Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet, meddela föreskrifter om att bestämmelserna i första och andra styckena inte ska tillämpas i fråga om patenthavare som har hemvist i viss främmande stat eller har ett i den staten bosatt ombud, vilket är anmält till det svenska patentregistret och har behörighet som anges i första stycket.

Paragrafen gäller inte i fråga om innehavare av europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).72 §   Om sökanden eller patenthavaren trots att han eller hon har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna har lidit rättsförlust på grund av att han eller hon inte har vidtagit en åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vidtar han eller hon åtgärden inom två månader från det att förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Om sökanden eller patenthavaren vill få en sådan förklaring, skall han eller hon inom den tid som nu har angetts för åtgärden begära den hos patentmyndigheten och betala en avgift.

När det gäller den frist som avses i 6 § får en förklaring enligt första stycket ges endast om den ansökan för vilken prioritet åberopas ges in senast inom två månader från fristens utgång samt en begäran om förklaring gjorts och avgiften betalats inom samma tid.

I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt 31 § tillämpas första och andra styckena också om sökanden har lidit rättsförlust på grund av att han eller hon inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här vidtas hos patentmyndigheten. Lag (2007:516).73 §   Har, i fall som avses i 31 eller 38 §, handling eller avgift som avsänts med posten icke inkommit till patentmyndigheten inom föreskriven tid men blir den med försändelsen avsedda åtgärden vidtagen inom två månader från det sökanden insåg eller bort inse att fristen överskridits, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid, om

      1) avbrott i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna närmast före fristens utgång på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet på den ort där avsändaren vistas eller har sin rörelse, samt handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten inom fem dagar från det postförbindelserna återupptagits, eller

      2) handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i rekommenderad försändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytledes befordran skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom två dagar från avsändningsdagen.

Vill patentsökanden vinna förklaring enligt första stycket, skall han göra skriftlig framställning därom hos patentmyndigheten inom tid som där föreskrivits för åtgärden. Lag (1983:433).74 §   Har framställning enligt 72 eller 73 § bifallits och skall till följd därav patentansökan, som avskrivits eller avslagits efter det den blivit tillgänglig enligt 22 §, företagas till fortsatt handläggning eller patent, som förfallit, anses upprätthållet, skall kungörelse därom utfärdas.

Har någon, efter det tiden för återupptaganden av den avskrivna ansökningen utgått eller beslutet om avslag vunnit laga kraft eller patentet förfallit men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket, må han utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art.

Sådan rätt till utnyttjande tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola ske.75 §   Har upphävts genom lag (2016:192).76 §   Avgifter enligt denna lag fastställs av regeringen. Därvid får regeringen, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första avgiftsåren skall vara avgiftsfria. Lag (1983:433).77 §   Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om verkställigheten av denna lag. Diarier hos patentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen bestämmer.

Regeringen får meddela föreskrifter om att handlingar i ärenden angående ansökan om patent får lämnas ut till en myndighet i annan stat.

Regeringen får också meddela föreskrifter om

   1. att granskning av ansökningar om patent, efter framställning av patentmyndigheten, får äga rum hos en myndighet i annan stat eller hos en internationell institution samt

   2. att den som söker patent på en uppfinning, för vilken han eller hon sökt patent i en annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom eller henne om prövningen av uppfinningens patenterbarhet.

Föreskrifter om redovisningsskyldighet enligt tredje stycket 2 får dock inte meddelas i fråga om sådan patentansökan som avses i 3 kap., om den varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning och en rapport om denna prövning getts in till patentmyndigheten. Lag (2007:516).78 §   Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger regeringen, om det finnes nödvändigt ur allmän synpunkt, förordna, att rätt till viss uppfinning skall avstås till staten eller till annan som regeringen bestämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersättningen med den ersättningsberättigade, bestämmes ersättningen av rätten.

Har rätt till uppfinning tagits i anspråk av annan än staten till följd av förordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sin ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den ersättningsberättigade genast utge ersättningen.79 §   Om uppfinningar av betydelse för rikets försvar gälla särskilda bestämmelser.
11 Kap. Europeiskt patent
80 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Med europeiskt patent avses patent som meddelas av det europeiska patentverket enligt den i Mu'nchen den 5 oktober 1973 avslutade europeiska patentkonventionen. Med europeisk patentansökan avses patentansökan som göres enligt nämnda konvention.

Ansökan om europeiskt patent göres hos det europeiska patentverket.

Sådan ansökan må inges även till patentmyndigheten för att av denna vidarebefordras till det europeiska patentverket. Ansökan som avses i artikel 76 i nämnda konvention (europeisk avdelad ansökan) skall dock alltid inges till det europeiska patentverket.

Bestämmelserna i 81--93 §§ gälla europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige.80 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Med europeiskt patent avses ett patent som meddelas av det europeiska patentverket enligt den i München den 5 oktober 1973 avslutade europeiska patentkonventionen. Med europeisk patentansökan avses en patentansökan som görs enligt konventionen.

En ansökan om ett europeiskt patent görs hos det europeiska patentverket. En sådan ansökan får ges in även till patentmyndigheten för att av denna vidarebefordras till det europeiska patentverket. En ansökan som avses i artikel 76 i konventionen (europeisk avdelad ansökan) ska dock alltid ges in till det europeiska patentverket.

Europeiska patent kan ha enhetlig verkan i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd.
Lag (2014:434).81 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Europeiskt patent är meddelat, när det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen. Det europeiska patentet har samma rättsverkan som patent meddelat här i riket och följer även i övrigt samma bestämmelser som sådant patent, om ej annat sägs i detta kapitel.81 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Ett europeiskt patent är meddelat, när det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan. Ett europeiskt patent har samma rättsverkan som ett patent som har meddelats i Sverige och följer även i övrigt samma bestämmelser som ett sådant patent, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Lag (2014:434).82 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Ett europeiskt patent har verkan i Sverige endast om sökanden inom tre månader efter den dag då det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet till patentmyndigheten har

   - gett in en översättning, på det sätt som föreskrivs i tredje stycket, av den text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och

   - betalat en avgift för offentliggörandet.

Beslutar det europeiska patentverket att ett europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, gäller motsvarande även i fråga om den ändrade texten.

Patentkraven skall alltid ges in i översättning till svenska.

Har patentet meddelats på tyska eller franska, skall beskrivningen ges in i översättning till svenska eller engelska.

Översättningen skall hållas tillgänglig för var och en. Den skall dock inte hållas tillgänglig förrän det europeiska patentverket har publicerat den europeiska patentansökan.

Har översättningen getts in och avgiften betalats inom föreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, skall det kungöras av patentmyndigheten.
Lag (2007:518).82 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Ett europeiskt patent har verkan i Sverige endast om sökanden inom tre månader efter den dag då det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet till patentmyndigheten har

   - gett in en översättning, på det sätt som föreskrivs i tredje stycket, av den text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och

   - betalat en avgift för offentliggörandet.

Om det europeiska patentverket beslutar att ett europeiskt patent ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, gäller motsvarande även i fråga om den ändrade texten.

Patentkraven ska alltid ges in i översättning till svenska.

Om patentet har meddelats på tyska eller franska, ska beskrivningen ges in i översättning till svenska eller engelska.

Översättningen ska hållas tillgänglig för var och en. Den ska dock inte hållas tillgänglig förrän det europeiska patentverket har publicerat den europeiska patentansökan.

Om översättningen har getts in och avgiften har betalats inom föreskriven tid och det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet eller beslutat att det europeiska patentet ska upprätthållas i ändrad lydelse eller begränsas, ska det kungöras av patentmyndigheten.

Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket. Lag (2014:434).82 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om ett europeiskt patent får enhetlig verkan som avses i 80 § tredje stycket, är sökandens åtgärder enligt 82 § utan verkan. Lag (2014:434).82 b §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om patenthavaren fått avslag på en begäran om  enhetlig verkan som avses i 80 § tredje stycket, ska tiden  för att ge in en översättning och betala avgift enligt 82 §  räknas från dagen då avslagsbeslutet fått laga kraft,  förutsatt att begäran getts in i rätt tid till det europeiska  patentverket. Lag (2016:726).83 §   Har en patenthavare inte inom föreskriven tid vidtagit åtgärd som avses i 82 §, skall vad i 72 § första stycket sägs om patentsökande ha motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall det kungöras av patentmyndigheten.

Har någon, efter det tiden för att vidta åtgärd enligt 82 §
gått ut men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, har han den rätt som anges i 74 §
andra och tredje styckena. Lag (2006:625).84 §   Har upphävts genom lag (1993:1406).85 §   Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent, skall detta ha samma verkan som om patentet i motsvarande mån begränsats eller förklarats ogiltigt i Sverige. För att ett begränsningsbeslut skall få verkan i Sverige måste dock förutsättningarna i 82 § vara uppfyllda. Patentmyndigheten skall kungöra beslutet. Lag (2007:516).86 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
För europeiskt patent skall årsavgift erläggas till patentmyndigheten för varje avgiftsår som börjar efter det under vilket det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen.

Erläggs inte årsavgift för europeiskt patent enligt vad som sägs i första stycket och i 41 och 42 §§, har 51 § motsvarande tillämpning. Den första årsavgiften för europeiskt patent förfaller dock inte till betalning förrän två månader har förflutit från den dag då patentet meddelades. Lag (1983:433).86 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
För ett europeiskt patent ska årsavgift betalas till  patentmyndigheten för varje avgiftsår som börjar efter det  avgiftsår under vilket det europeiska patentverket har  kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan.

Om årsavgift inte betalas för ett europeiskt patent enligt  vad som sägs i första stycket och i 41 och 42 §§, tillämpas 
51 §. Den första årsavgiften för ett europeiskt patent  förfaller dock inte till betalning förrän tre månader gått  från dagen då patentet meddelades eller, om patenthavaren i  rätt tid hos det europeiska patentverket begärt enhetlig  verkan som avses i 80 § tredje stycket men begäran avslagits,  från dagen då avslagsbeslutet fick laga kraft.

Paragrafen gäller inte i fråga om europeiska patent som avses  i 80 § tredje stycket. Lag (2016:727).87 §   En europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall i Sverige ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag.

Åtnjuter ansökan enligt den europeiska patentkonventionen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall sådan prioritet beaktas.

Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra meningen skall publiceringen av en europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Detta gäller även en publicering som avses i artikel 153.3 eller 153.4 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställs med en publicering som sker enligt artikel 93. Lag (2007:516).88 §   Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska patentkonventionen och har översättning till svenska av patentkraven i den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten samt fastställd avgift erlagts, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla översättningen tillgänglig för envar.

Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk patentansökan efter det att kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning om ansökningen leder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven enligt patentet. Till straff må ej dömas och ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 §
andra stycket.

Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning mot det europeiska patentet utgått eller, om invändning gjorts, senast ett år efter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skall upprätthållas. Lag (1980:105).89 §   Har europeisk patentansökan eller yrkande att sådan ansökan skall omfatta Sverige återkallats eller skall enligt den europeiska patentkonventionen sådan återkallelse anses ha skett och har ansökningen icke återupptagits enligt artikel 121 i konventionen, skall detta ha samma verkan som återkallelse av patentansökan hos patentmyndigheten.

Har europeisk patentansökan avslagits, skall detta ha samma verkan som avslag på patentansökan här i riket.90 §   Om en text har översatts och getts in till patentmyndigheten enligt 82 eller 88 §, gäller textens lydelse på handläggningsspråket vid det europeiska patentverket.

När en översättning som avses i första stycket hålls tillgänglig av patentmyndigheten, ska det framgå att det är textens lydelse på handläggningsspråket vid det europeiska patentverket som gäller. Lag (2014:434).91 §   Har upphävts genom lag (2014:434)92 §   Om det europeiska patentverket har beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent eller har beträffande en europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som avses i 89 §, men förklarar det europeiska patentverket enligt den europeiska patentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigare rättigheter, gäller detta även i Sverige.

Har någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet inträdde men innan det europeiska patentverket utfärdat kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för det, har han eller hon den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

Om det europeiska patentverket har undanröjt ett beslut enligt artikel 112 a i den europeiska patentkonventionen, gäller beslutet om undanröjande även i Sverige. Om ett europeiskt patent har blivit gällande i Sverige efter det att det europeiska patentverket beslutat om undanröjande av ett beslut, skall bestämmelserna i andra stycket tillämpas, om utnyttjandet påbörjats eller åtgärder vidtagits innan beslutet om undanröjande kungjordes. Motsvarande gäller om patentskyddets omfattning för ett i Sverige gällande europeiskt patent har utvidgats efter det att det europeiska patentverket beslutat om undanröjande av ett beslut. Lag (2007:516).93 §   Om en europeisk patentansökan som getts in till en nationell patentmyndighet är att anse som återkallad därför att den inte kommit in till det europeiska patentverket inom föreskriven tid, ska patentmyndigheten på framställning av sökanden ta upp den som omvandlad till en ansökan om svenskt patent under förutsättning

   1. att framställningen ges in till den nationella myndighet som tog emot patentansökan inom tre månader från det sökanden underrättades om att ansökan ansågs återkallad och dessutom kommer in till patentmyndigheten inom 20 månader från den dag då ansökan gavs in eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioritet begärs, samt

   2. att sökanden inom den tid som regeringen bestämmer betalar fastställd ansökningsavgift och ger in översättning till svenska eller engelska av patentansökan eller, om ansökan är skriven på engelska, en kopia av ansökan.

Om patentansökan uppfyller de krav på ansökans form som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna, ska den godtas i detta avseende. Lag (2014:289).93 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
I avtalet om en enhetlig patentdomstol finns bestämmelser om en domstol som har till uppgift att handlägga tvister om europeiska patent. Lag (2014:434).93 b §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Staten ska ersätta skada i enlighet med artikel 22.1 och 22.2 i det avtal som anges i 93 a §. Lag (2014:434).
12 kap. Pantsättning
94 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Patent som har meddelats eller har verkan här i riket kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Pantsättning kan också avse

   1. svensk patentansökan,

   2. internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 § tredje stycket eller 38 §, eller

   3. europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en del av ansökningen som blir föremål för delning eller utbrytning. Lag (1987:1330).94 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Ett patent som har meddelats eller har verkan i Sverige kan pantsättas enligt bestämmelserna i detta kapitel. I fråga om europeiska patent som avses i 80 § tredje stycket gäller dock inte 95 § första och andra styckena, 96 § första och tredje styckena, 97 § första och tredje styckena samt 99, 100 och 104 §§.

En pantsättning kan också avse

   1. en svensk patentansökan,

   2. en internationell patentansökan som har fullföljts enligt 31 § eller som har tagits upp till handläggning enligt 33 §
tredje stycket eller 38 §, eller

   3. en europeisk patentansökan för vilken översättning enligt 88 § har kommit in till patentmyndigheten eller som har omvandlats enligt 93 §.

Panträtt i en patentansökan omfattar också en del av ansökan som blir föremål för delning eller utbrytning. Lag (2014:434).94 a §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Om det europeiska patentverket i det europeiska patentregistret registrerar ett skriftligt avtal om pantsättning av ett europeiskt patent som avses i 80 § tredje stycket, har pantsättningen verkan enligt bestämmelserna i detta kapitel.

I fråga om europeiska patent med enhetlig verkan gäller det som sägs i

   - 95 § tredje stycket och 102 § första stycket om patentmyndigheten i stället det europeiska patentverket,

   - 96 § andra stycket om patentregistret i stället det europeiska patentregistret, samt

   - 101 § första stycket om registrering enligt 95 § i stället registrering i det europeiska patentregistret. Lag (2014:434).95 §   Panträtt i patent eller patentansökan uppkommer genom registrering av ett skriftligt avtal om pantsättning av egendomen. Ansökan om registrering görs hos patentmyndigheten.

Om en registrerad panträtt har övergått på någon annan, skall det på begäran antecknas i patentregistret eller diariet för patentansökningar.

Har panträtt upplåtits till flera var för sig, har den upplåtelse företräde för vilken ansökan om registrering först inkom till patentmyndigheten, om inte annat har avtalats.

Görs samma dag ansökan om registrering av flera upplåtelser, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de har ägt rum, om inte annat har avtalats. Är upplåtelserna samtidiga eller kan det inte utredas i vilken tidsföljd de har skett, har de lika rätt. Lag
(1987:1330).96 §   Ansökan om registrering enligt 95 § görs av den som har rätt till patentet eller patentansökningen eller av den till vilken panträtt har upplåtits. Sökanden skall styrka upplåtarens rätt till patentet eller patentansökningen.

Den som i patentregistret anges som patenthavare skall anses ha rätt till patentet, om inte annat framgår i ärendet. Avser ansökan om registrering pantsättning av en patentansökan, skall den som har registrerats hos patentmyndigheten som uppfinnare eller dennes rättsinnehavare anses ha rätt till patentansökningen, om inte annat framgår i ärendet.

Är upplåtaren, när ansökan om registrering görs, på grund av utmätning, konkurs, omyndighet, betalningssäkring, kvarstad eller någon annan anledning inte behörig att förfoga över den pantförskrivna egendomen, får ansökningen inte bifallas. Lag (1987:1330).97 §   Ett avtal om pantsättning av patent kan registreras när patent har meddelats eller, om avtalet avser ett europeiskt patent, när detta enligt 82 § har fått verkan här i riket.

Ett avtal om pantsättning av patentansökan kan registreras när denna har registrerats i patentmyndighetens diarium eller, om avtalet avser en europeisk patentansökan, när kungörelse enligt 88 § har utfärdats.

Om en pantsatt patentansökan leder till att patent meddelas, gäller därefter patentet som pantobjekt. Lag (1987:1330).98 §   Även om registrering har skett, gäller panträtt i den pantsatta egendomen endast om pantavtalet har ingåtts av någon som var rätt ägare till egendomen och behörig att förfoga över den och om avtalet inte heller  av någon annan anledning är ogiltigt. Lag (1987:1330).99 §   Panträtten är förfallen, om patentet eller patentansökningen har överförts på någon annan eller annars på grund av bestämmelserna i denna lag inte vidare skall gälla. Lag (1987:1330).100 §   Registreringen skall avföras, om panträtten genom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltig eller om panträtten har förfallit eller annars upphört att gälla. Lag (1987:1330).101 §   Pantsättning av patent eller patentansökan gäller från tiden för ansökan om registrering enligt 95 § mot den som senare förvärvar äganderätt eller annan rätt till egendomen.

Ett licensavtal gäller mot panthavaren, om avtalet har slutits före ansökan om registrering av pantavtalet. Lag (1987:1330).102 §   Bestämmelser i annan lag om handpanträtt vid utmätning eller i konkurs gäller också för panträtt i patent eller patentansökan. När ansökan om registrering enligt 95 § inkommer till patentmyndigheten medför det samma rättsverkningar som när en panthavare tar en lös sak i besittning.

Säljs pantsatt patent eller patentansökan vid utmätning eller i konkurs, består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag
(1987:1330).103 §   Pantborgenären får sälja panten och ta ut sin fordran ur köpeskillingen endast om han dessförinnan har underrättat gäldenären och andra kända sakägare om försäljningen och dessa har erhållit skäligt rådrum att bevaka sin rätt.

Vid försäljning enligt denna paragraf består sådana licensavtal som avses i 101 § andra stycket. Lag (1987:1330).104 §   Den som ansöker om registrering enligt detta kapitel skall betala en avgift. Regeringen bestämmer avgiftens storlek. Lag (1987:1330).
13 Kap. Tilläggsskydd
105 §    /Upphör att gälla U:den dag regeringen bestämmer/ 
Den som ansöker om tilläggsskydd eller förlängd giltighetstid för ett tilläggsskydd enligt rådets förordning
(EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel eller om tilläggsskydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel skall betala fastställd ansökningsavgift.

För tilläggsskyddet skall också betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag. Lag (2007:242).105 §    /Träder i kraft I:den dag regeringen bestämmer/ 
Den som ansöker om tilläggsskydd eller förlängd giltighetstid för ett tilläggsskydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel eller om tillläggsskydd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om införande av tilläggsskydd för växtskyddsmedel ska betala fastställd ansökningsavgift.

För tilläggsskyddet ska det betalas årsavgift. Avgiftsåret räknas från den dag då skyddet började gälla och därefter från motsvarande dag. Lag (2014:434).106 §   Vad som sägs i 9 kap. om ansvar skall tillämpas på tilläggsskydd. Lag (1994:1511).107 §   har upphävts genom lag (1994:1511).108 §   har upphävts genom lag (1994:1511).109 §   har upphävts genom lag (1994:1511).110 §   har upphävts genom lag (1994:1511).111 §   har upphävts genom lag (1994:1511).112 §   har upphävts genom lag (1994:1511).113 §   har upphävts genom lag (1994:1511).114 §   har upphävts genom lag (1994:1511).
Övergångsbestämmelser

1986:233



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

   2. I fråga om tingsrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas vid huvudförhandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet samt vid överläggningar och omröstningar i anslutning till sådana huvudförhandlingar.

   3. I fråga om hovrättens domförhet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas i mål där den slutliga handläggningen har påbörjats före ikraftträdandet.

   4. I fråga om överklagande av beslut som patentbesvärsrätten har meddelat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter fortfarande tillämpas.

1986:1156

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. I fråga om besvärsavgift vid överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.1992:1688



   1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

   2. Intill den dag regeringen särskilt bestämmer skall, vid tillämpning av den nya bestämmelsen i 3 § tredje stycket 2), den omständigheten att livsmedel eller läkemedel bringats i omsättning i Finland eller att läkemedel bringats i omsättning i Island inte anses innebära att produkten ifråga bringats i omsättning inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vad nu sagts gäller dock endast i fråga om produkter som åtnjuter patentskydd i Sverige på annan grund än att de utgör alster som tillverkats enligt ett patentskyddat förfarande.1993:1406



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

   2. Om en ansökan om patent har godkänts för utläggning före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser gälla med undantag av vad som anges i punkt 3.

   3. Bestämmelsen i 72 § skall tillämpas även i fråga om ett patent som har meddelats och en ansökan som behandlas enligt äldre bestämmelser.

   4. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens i ett läkemedel som har godkänts efter den 1 januari 1985 men före ikraftträdandet av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 107 § andra stycket första meningen göras senast den 30 juni 1994.

   5. Om en ansökan om tilläggsskydd avser ingrediens som skyddades av  ett patent den 1 januari 1993 men patentets giltighetstid har löpt ut före  ikraftträdandet av denna lag, får ansökan trots vad som sägs i 106 § 1 göras senast den 30 juni 1994.

Ett tilläggsskydd som har meddelats efter ansökan enligt första stycket  börjar gälla när det har meddelats.

Har någon efter utgången av patentets giltighetstid men innan ansökningen om tilläggsskydd enligt första stycket gjordes i god tro börjat  utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i landet, får han utan hinder av  tilläggsskyddet fortsätta utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna  art. Sådan rätt till utnyttjande har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen  yrkesmässigt här i landet.


Rätt enligt tredje stycket får övergå till någon annan endast tillsammans  med den rörelse i vilken den uppkommit eller utnyttjandet avsetts skola  ske.1994:1511



   1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen.

   2. I fråga om tilläggsskydd som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

2000:1158

Denna lag träder i fråga om 8 § i kraft den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 2001.2004:159



   1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004.

   2. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.2006:625



   1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

   2. De nya bestämmelserna skall tillämpas på europeiska patent beträffande vilka kungörelse om att patentet meddelats publicerats i den europeiska patenttidningen efter ikraftträdandet.2007:516



   1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 a-6 d, 8, 8 b, 8 c, 13-15, 24, 26, 29, 31-33, 40 a-40 d, 46 a, 52-54, 72, 77 och 91 §§, den 1 juli 2007 och i övrigt den dag regeringen bestämmer.

   2. De nya bestämmelserna skall, om annat inte följer av punkten 3 eller 4, tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.

   3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet gäller 6 d, 13 och 14 §§ i äldre lydelse.

   4. Har någon före den 1 juli 2007 i god tro börjat att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning, för vilken meddelats ett patent vars skyddsomfång begränsas med tillämpning av 40 a-40 c §§ eller 52 § andra stycket, och utgör utnyttjandet intrång i patentet till följd av att de ändrade patentkraven tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deras lydelse före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma gäller för den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för ett yrkesmässigt utnyttjande av uppfinningen.

Rätten att fortsätta utnyttjandet får övergå till någon annan endast tillsammans med den rörelse där den har uppkommit eller utnyttjandet avsetts komma att ske.2009:111



   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

   2. Bestämmelserna i 57 c-57 f och 57 h §§ ska inte tillämpas när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.2011:580



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2011.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på patent som har meddelats eller sökts före ikraftträdandet.2014:289



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014.

   2. Äldre bestämmelser gäller för svenska patentansökningar som har gjorts samt internationella patentansökningar som har fullföljts och europeiska patentansökningar som har begärts omvandlade före ikraftträdandet.2014:434



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014 i fråga om 6 b, 90 och 91 §§ samt i övrigt den dag regeringen bestämmer.

   2. I fråga om en europeisk patentansökan för vilken det europeiska patentverket har fastställt en ingivningsdag som ligger före ikraftträdandet gäller 90 § i sin äldre lydelse och den upphävda 91 §. Detsamma gäller i fråga om ett europeiskt patent för vilket det europeiska patentverket före ikraftträdandet har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökan.2016:192



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål som har  avgjorts av Patentbesvärsrätten före ikraftträdandet.

   3. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt  eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till  Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och  ärenden som har inletts i allmän domstol före  ikraftträdandet."
"1 Kap. Upphovsrättens föremål och innehåll
1 §   Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket oavsett om det är

   1. skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal,

   2. datorprogram,

   3. musikaliskt eller sceniskt verk,

   4. filmverk,

   5. fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst,

   6. alster av byggnadskonst eller brukskonst, eller

   7. verk som har kommit till uttryck på något annat sätt.

Till litterära verk hänförs kartor, samt även andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art.

Vad som i denna lag sägs om datorprogram skall i tillämpliga delar gälla även förberedande designmaterial för datorprogram.
Lag (1994:190).2 §   Upphovsrätt innefattar, med de inskränkningar som föreskrivs i det följande, uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten, i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur-
eller konstart eller i annan teknik.

Framställning av exemplar innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis.

Verket görs tillgängligt för allmänheten i följande fall:

   1. När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket. Överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

   2. När verket framförs offentligt. Offentligt framförande innefattar endast sådana fall då verket görs tillgängligt för allmänheten med eller utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket.

   3. När exemplar av verket visas offentligt. Offentlig visning innefattar endast sådana fall då ett exemplar av ett verk görs tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av exemplaret. Om ett tekniskt hjälpmedel används är det i stället ett offentligt framförande.

   4. När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten.

Med överföring till allmänheten och offentligt framförande jämställs överföringar och framföranden som i förvärvsverksamhet anordnas till eller inför en större sluten krets. Lag (2005:359).3 §   Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.

Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

Sin rätt enligt denna paragraf kan upphovsmannen med bindande verkan eftergiva endast såvitt angår en till art och omfattning begränsad användning av verket.4 §   Den som översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt, men han äger icke förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket.

Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket.5 §   Den som genom att sammanställa verk eller delar av verk åstadkommit ett litterärt eller konstnärligt samlingsverk har upphovsrätt till detta, men hans rätt inskränker icke rätten till de särskilda verken.6 §   Har ett verk två eller flera upphovsmän, vilkas bidrag icke utgöra självständiga verk, tillkommer upphovsrätten dem gemensamt. De äga dock var för sig beivra intrång i rätten.7 §   Såsom upphovsman anses, där ej annat visas, den vars namn eller ock allmänt kända pseudonym eller signatur på sedvanligt sätt utsättes på exemplar av verket eller angives då detta göres tillgängligt för allmänheten.

Är ett verk utgivet utan att upphovsmannen är angiven såsom i första stycket sägs, äger utgivaren, om sådan är nämnd, och eljest förläggaren företräda upphovsmannen, till dess denne blivit angiven på ny upplaga eller genom anmälan i justitiedepartementet.8 §   Ett verk anses offentliggjort, då det lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten.

Verket anses utgivet, då exemplar därav med upphovsmannens samtycke förts i handeln eller eljest blivit spridda till allmänheten. Lag
(1973:363).9 §   Upphovsrätt gäller inte till

   1. författningar,

   2. beslut av myndigheter,

   3. yttranden av svenska myndigheter och

   4. officiella översättningar av sådant som avses i 1-3.

Upphovsrätt gäller dock till verk vilka ingår i en handling som avses i första stycket och är av följande slag:

   1. kartor,

   2. alster av bildkonst,

   3. musikaliska verk eller

   4. diktverk.

Upphovsrätt gäller även till ett verk som ingår i en bilaga till ett beslut av en myndighet, om beslutet avser rätten att ta del av den allmänna handling där verket ingår.
Lag (2000:92).10 §   Upphovsrätt till ett verk gäller även om verket har registrerats som mönster.

Upphovsrätt gäller inte till kretsmönster för halvledarprodukter.

Om rätten till sådana kretsmönster finns särskilda bestämmelser.
Lag (1994:190).
2 Kap. Inskränkningar i upphovsrätten
Allmänna bestämmelser om inskränkningar11 §   Bestämmelserna i detta kapitel medför inga inskränkningar i upphovsmannens rätt enligt 3 § utöver dem som följer av 26 c §.

När ett verk återges offentligt med stöd av detta kapitel skall källan anges i den omfattning och på det sätt som god sed kräver samt får verket inte ändras i större utsträckning än användningen kräver. Lag (1993:1007).Framställning av tillfälliga exemplar11 a §   Tillfälliga former av exemplar av verk får framställas, om framställningen utgör en integrerad och väsentlig del i en teknisk process och om exemplaren är flyktiga eller har underordnad betydelse i processen. Exemplaren får inte ha självständig ekonomisk betydelse.

Framställning av exemplar enligt första stycket är tillåten bara om det enda syftet med framställningen är att möjliggöra

   1. överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand, eller

   2. laglig användning, dvs. användning som sker med tillstånd från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare, eller annan användning som inte är otillåten enligt denna lag.

Första och andra styckena ger inte rätt att framställa exemplar av litterära verk i form av datorprogram eller sammanställningar. Lag (2005:359).11 b §   Har upphävts genom lag (1993:1007).Framställning av exemplar för privat bruk12 §   Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Första stycket ger inte rätt att

   1. uppföra byggnadsverk,

   2. framställa exemplar av datorprogram, eller

   3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående

   1. framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

   2. framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

   3. genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.
Lag (2005:359).13 §   Ny beteckning 42 c § genom lag (2005:359).Framställning av exemplar för undervisningsändamål14 §   För undervisningsändamål får lärare och elever göra upptagningar av sina egna framföranden av verk. Upptagningarna får inte användas för andra ändamål. Lag (1993:1007).15 §   Har upphävts genom lag (2005:359).15 a §   Har upphävts genom lag (1993:1007).

Framställning och spridning av exemplar inom arkiv och  bibliotek16 §   De statliga och kommunala arkivmyndigheterna, de  vetenskapliga bibliotek och fackbibliotek som drivs av det  allmänna och folkbiblioteken har rätt att framställa exemplar  av verk, dock inte datorprogram,

   1. för bevarande-, kompletterings- eller forskningsändamål,

   2. för att tillgodose lånesökandes önskemål om enskilda  artiklar eller korta avsnitt eller om material som av  säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original, eller

   3. för användning i läsapparater.

Exemplar som framställs på papper med stöd av första stycket 
2 får spridas till lånesökande.

Andra arkiv har rätt att framställa exemplar av verk, dock  inte datorprogram, för bevarandeändamål. Detsamma gäller  andra bibliotek som är tillgängliga för allmänheten.
Lag (2017:323).Användning av herrelösa verk16 a §   Bibliotek, utbildningsanstalter och museer som är tillgängliga för allmänheten samt arkiv och institutioner för film- eller ljudarvet får framställa exemplar av litterära verk i skrifter och av filmverk samt överföra sådana verk till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, om

   1. verket anses eller har ansetts herrelöst enligt 16 b § och rättsinnehavaren inte har gett sig till känna för användaren,

   2. verket ingår i användarens egna samlingar,

   3. verket har anknytning till ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (ett EES-land) genom att

      a) om verket har getts ut, den första utgivningen har skett i ett sådant land, eller

      b) om verket inte har getts ut men sänts ut i ljudradio eller television, den första utsändningen har skett i ett sådant land, eller

      c) om verket varken har getts ut eller sänts ut, det med rättsinnehavarens samtycke har gjorts tillgängligt för allmänheten i ett sådant land av en användare som avses i denna paragraf och det rimligen kan antas att rättsinnehavaren inte motsätter sig förfogandet,

   4. användaren är etablerad i ett EES-land,

   5. användarens verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte och, när det gäller institutioner för film- eller ljudarvet, institutionen utsetts av det allmänna att förvalta film-
eller ljudarvet,

   6. förfogandet sker för att uppnå mål som rör användarens uppdrag i allmänhetens intresse och, i fråga om exemplarframställning, för att digitalisera, indexera, katalogisera, bevara, restaurera eller överföra verket till allmänheten,

   7. intäkterna från förfogandet uteslutande syftar till att täcka kostnaderna för att digitalisera och överföra herrelösa verk till allmänheten, och

   8. rättsinnehavare som är kända anges.

Ett radio- eller tv-företag i allmänhetens tjänst får förfoga över filmverk som har producerats av eller för ett sådant företag före den 1 januari 2003 på de sätt och under de förutsättningar som anges i första stycket 1-4 och 6-8.

En användare som avses i första stycket får på de sätt och under de förutsättningar som anges där förfoga över verk som ingår i ett litterärt verk i en skrift, ett filmverk eller en ljudupptagning med sådan anknytning till ett EES-land som anges i första stycket 3. Ett radio- eller tv-företag i allmänhetens tjänst får på samma sätt och under de förutsättningar som anges i första stycket 1-4 och 6-8 förfoga över verk som ingår i ett sådant filmverk eller i en sådan ljudupptagning, om filmverket eller ljudupptagningen har producerats av eller för ett sådant företag före den 1 januari 2003. Lag (2014:884).16 b §   Ett verk ska anses herrelöst om samtliga rättsinnehavare är okända eller inte gått att finna efter det att en användare som avses i 16 a § har utfört en omsorgsfull efterforskning enligt 16 c § och dokumenterat den. Om ett verk har flera rättsinnehavare och endast någon eller några av dessa är okända eller inte gått att finna, ska det som sägs i denna lag om herrelösa verk tillämpas på den rätt till verket som tillkommer denna eller dessa rättsinnehavare.

Om rättsinnehavaren ger sig till känna för en användare som förfogat över verket med stöd av 16 a §, ska verket inte längre anses herrelöst. Rättsinnehavaren har rätt till rimlig kompensation av den som har förfogat över verket.
Lag (2014:884).16 c §   En omsorgsfull efterforskning ska utföras för varje självständigt verk.

Efterforskningen ska utföras i det land där verket först gavs ut, eller, om det inte har getts ut, i det land där det först sändes ut i ljudradio eller television. Om ett verk varken har getts ut eller sänts ut men med rättsinnehavarens samtycke har gjorts tillgängligt för allmänheten av en användare som avses i 16 a §, ska efterforskningen utföras i det land där användaren är etablerad.

För filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i ett EES-land gäller i stället att efterforskningen ska utföras i det landet.

För verk som avses i 16 a § tredje stycket ska efterforskningen utföras där den skulle ha utförts för ljudupptagningen eller det verk i vilket det ingår.

Vid efterforskning i Sverige ska de källor användas som är lämpliga för verk av det slag som efterforskningen avser.

Sådana källor som anges i bilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av föräldralösa verk ska alltid användas vid efterforskningen. Vid efterforskning i ett annat land gäller det som föreskrivs i det landet om lämpliga källor.

Om det framkommer att det kan finnas information av betydelse för efterforskningen i något annat land än det som följer av andra-fjärde styckena, ska även informationskällor i det landet användas. Lag (2014:884).16 d §   Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för  de användare som avses i 16 a § att till regeringen eller den  myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som  enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av  den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av  föräldralösa verk, i den ursprungliga lydelsen, ska  registreras hos Europeiska unionens  immaterialrättsmyndighet. Lag (2016:371).

Framställning av exemplar m.m. till personer med  funktionsnedsättning17 §   En person med syn- eller annan läsnedsättning som på  grund av detta inte kan ta del av ett offentliggjort verk i  form av en bok eller annan skrift, notation eller tillhörande  illustration i väsentligen samma utsträckning som en person  utan en sådan nedsättning får framställa exemplar av verket i  ett för honom eller henne tillgängligt format. Detsamma  gäller en fysisk person som handlar på den personens vägnar. 

Första stycket ger endast rätt att framställa exemplar av  verk som personen med syn- eller annan läsnedsättning  lovligen har tillgång till och för hans eller hennes egen  användning.

Med en person med syn- eller annan läsnedsättning avses

   1. en person med blindhet, 

   2. en person med en synnedsättning som inte kan förbättras så  att synförmågan blir väsentligen likvärdig med synförmågan  hos en person som inte har en sådan nedsättning,

   3. en person som har perceptions- eller lässvårigheter, eller 4. en person som på grund av en fysisk funktionsnedsättning  inte kan hålla eller hantera en bok eller fokusera eller röra  ögonen i den utsträckning som normalt sett krävs för att  kunna läsa. Lag (2018:1099).17 a §   Ett behörigt organ får under motsvarande  förutsättningar som anges i 17 § framställa sådana exemplar  som avses i den paragrafen. Det får även överföra och sprida  sådana exemplar till personer med syn- eller annan  läsnedsättning som avses i den paragrafen och som är bosatta  i Sverige eller i en annan stat inom Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES), till andra behöriga organ i Sverige  och till organ i en annan stat inom EES som i den staten är  behöriga organ. 

Första stycket ger endast rätt att framställa exemplar av  verk som det behöriga organet lovligen har tillgång till.  Framställningen, överföringen och spridningen får ske endast  till en person med syn- eller annan läsnedsättning för hans  eller hennes egen användning och får inte ske i  förvärvssyfte. 

Med ett behörigt organ i Sverige avses 

   1. en myndighet som har i uppgift att tillhandahålla  utbildning, anpassad läsning eller tillgång till information  för personer med syn- eller annan läsnedsättning, 

   2. en organisation som utan vinstsyfte tillhandahåller sådana  tjänster som avses i 1 om organisationen tillhandahåller  tjänsterna med stöd av lag eller annan författning eller får  bidrag från det allmänna för att tillhandahålla tjänsterna,  eller 

   3. en icke-vinstdrivande organisation som tillhandahåller  sådana tjänster som avses i 1 som en av sina huvudsakliga  uppgifter eller institutionella skyldigheter eller som en del  av sitt uppdrag i allmänhetens intresse. Lag (2018:1099).17 b §   Avtalsvillkor som inskränker rätten att använda  verk enligt 17 eller 17 a § är ogiltiga.
Lag (2018:1099).17 c §   När ett behörigt organ som är etablerat i Sverige  överför eller sprider exemplar med stöd av 17 a § till  personer med syn- eller annan läsnedsättning på ett sådant  sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket,  har upphovsmannen rätt till ersättning. Lag (2018:1099).17 d §   De myndigheter och organisationer som avses i 17 a 
§ tredje stycket 1 och 2 ska anses erkända att tillhandahålla  utbildning, anpassad läsning eller tillgång till information  för personer med syn- eller annan läsnedsättning vid  tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning 
(EU) 2017/1563 av den 13 september 2017 om gränsöverskridande  utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i  tillgängligt format av vissa verk och andra alster som  skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån  för personer med blindhet, synnedsättning eller annan  läsnedsättning, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2018:1099).17 e §   Var och en får i andra fall än som avses i 17 och 
17 a §§ och på annat sätt än genom ljudupptagning framställa  sådana exemplar av offentliggjorda litterära och musikaliska  verk samt av offentliggjorda alster av bildkonst, som  personer med funktionsnedsättning behöver för att kunna ta  del av verken. Exemplaren får också spridas till dessa  personer. 

Bibliotek och sådana organisationer som arbetar för  delaktighet för personer med funktionsnedsättning får i andra  fall än som avses i 17 och 17 a §§ även

   1. överföra exemplar av de verk som avses i första stycket  till personer med funktionsnedsättning som behöver exemplaren  för att kunna ta del av verken, 

   2. genom ljudupptagning framställa sådana exemplar av  offentliggjorda litterära verk som personer med  funktionsnedsättning behöver för att kunna ta del av verken,  samt sprida och överföra ljudupptagningarna till dessa  personer, och 

   3. framställa sådana exemplar av verk som sänds ut i  ljudradio eller television och av filmverk som personer som  är döva eller har en hörselnedsättning behöver för att kunna  ta del av verken, samt sprida och överföra exemplar av verken  till dessa personer.

Framställning av exemplar, spridning av exemplar och  överföring till allmänheten av exemplar med stöd av denna  paragraf får inte ske i förvärvssyfte. Exemplaren får inte  heller användas för andra ändamål än som avses i  paragrafen.

När bibliotek och organisationer med stöd av  denna paragraf sprider exemplar eller överför exemplar av  verk till personer med funktionsnedsättning på ett sådant  sätt att dessa personer får behålla ett exemplar av verket,  har upphovsmannen rätt till ersättning. Detsamma gäller om  någon med stöd av första stycket andra meningen överlåter  fler än några få exemplar till personer med  funktionsnedsättning. Lag (2018:1099).17 f §   Regeringen får meddela föreskrifter om information  som ska lämnas och om krav på dokumentation när behöriga  organ samt bibliotek och sådana organisationer som arbetar  för delaktighet för personer med funktionsnedsättning  framställer, överför eller sprider exemplar enligt 17 a eller 
17 e § samt om uppgifter som sådana exemplar ska förses  med.

Regeringen får även meddela föreskrifter om rutiner som  ett behörigt organ som är etablerat i Sverige ska följa och  information som det ska lämna när det framställer, överför  eller sprider exemplar med stöd av 17 a § till personer med  syn- eller annan läsnedsättning i en annan stat inom EES  eller till organ i en annan stat inom EES som i den staten är  behöriga organ. Lag (2018:1099).Framställning av samlingsverk för användning vid undervisning18 §   Den som framställer ett samlingsverk, sammanställt ur verk från ett större antal upphovsmän, för användning vid undervisning, får återge mindre delar av litterära och musikaliska verk och sådana verk av litet omfång, om det har gått fem år efter det år då verken gavs ut. Konstverk får återges i anslutning till texten, om det har gått fem år efter det år då verket offentliggjordes. Upphovsmännen har rätt till ersättning.

Första stycket gäller inte sådana verk som har skapats för att användas vid undervisning och ger inte rätt att i förvärvssyfte framställa samlingsverk. Lag (2005:359).Spridning av exemplar19 §   När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, får exemplaret spridas vidare.

Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten

   1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller

   2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form eller filmverk genom utlåning. Lag (2005:359).Visning av exemplar20 §   När ett verk har utgivits får de exemplar som omfattas av utgivningen visas offentligt. Motsvarande gäller när upphovsmannen har överlåtit exemplar av ett konstverk.
Lag (2005:359).Konstverk som ingår i en film, ett televisionsprogram eller en bild20 a §   Var och en får genom film eller televisionsprogram framställa och sprida exemplar av konstverk, framföra konstverk offentligt och överföra konstverk till allmänheten, om förfogandet är av underordnad betydelse med hänsyn till filmens eller televisionsprogrammets innehåll. Motsvarande förfoganden får göras vad gäller konstverk som förekommer i bakgrunden av eller annars ingår som en oväsentlig del av en bild.

Förfoganden enligt första stycket får dock endast ske om förlagan till det exemplar som framställs när konstverket tas in i filmen, televisionsprogrammet eller bilden är ett exemplar som omfattas av en utgivning av konstverket eller ett exemplar som överlåtits av upphovsmannen. Om någon exemplarframställning inte sker, gäller motsvarande det exemplar som direkt överförs till allmänheten genom televisionsprogrammet. Lag (2005:359).Offentliga framföranden21 §   Var och en får, med undantag för filmverk och sceniska  verk, framföra offentliggjorda verk offentligt

   1. vid tillfällen där framförandet av sådana verk inte är det  huvudsakliga, tillträdet är avgiftsfritt och anordnandet sker  utan förvärvssyfte samt

   2. vid undervisning eller gudstjänst.

Riksdagen samt statliga och kommunala myndigheter får i fall  som avses i första stycket 1 även framföra offentliggjorda  filmverk och sceniska verk. Verken får framföras endast genom  en uppkoppling till ett externt nätverk som tillhandahålls i  syfte att tillgodose ett allmänt informationsintresse och,  beträffande arkiv och bibliotek som avses i 16 § första  stycket, genom ett tekniskt hjälpmedel avsett för enstaka  besökare i syfte att tillgängliggöra verk som ingår i de egna  samlingarna. Framförandet får ske endast i riksdagens eller  myndigheternas egna lokaler.

Första stycket 2 ger inte rätt att i förvärvssyfte framföra  sammanställningar vid undervisning. Lag (2017:323).Citat22 §   Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Lag (1993:1007).22 a §   Har upphävts genom lag (1993:1007).22 b §   Har upphävts genom lag (1993:1007).22 c §   Har upphävts genom lag (1993:1007).22 d §   Har upphävts genom lag (1993:1007).Återgivning av konstverk och byggnader23 §   Offentliggjorda konstverk får återges

   1. i anslutning till texten i en vetenskaplig framställning som inte framställts i förvärvssyfte,

   2. i anslutning till texten i en kritisk framställning, dock inte i digital form och

   3. i en tidning eller tidskrift i samband med en redogörelse för en dagshändelse, dock inte om verket har skapats för att återges i en sådan publikation.

Första stycket gäller endast om återgivningen sker i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet. Lag (2005:359).24 §   Konstverk får avbildas

   1. om de stadigvarande är placerade på eller vid allmän plats utomhus,

   2. om syftet är att annonsera en utställning eller försäljning av konstverken, men endast i den utsträckning som behövs för att främja utställningen eller försäljningen, eller

   3. om de ingår i en samling, i kataloger, dock inte i digital form.

Byggnader får fritt avbildas. Lag (2005:359).24 a §   Har upphävts genom lag (1993:1007).Information om dagshändelser genom ljudradio och television m.m.25 §   Verk som syns eller hörs under en dagshändelse får återges vid information om dagshändelsen genom ljudradio, television, direkt överföring eller film. Verken får dock återges endast i den omfattning som motiveras av informationssyftet. Lag
(1993:1007).25 a §   Verk som syns eller hörs i en televisionsutsändning får återges när ett televisionsföretag med stöd av 48 a § återger ett utdrag ur utsändningen. Lag (2010:697).Offentliga debatter, allmänna handlingar m.m.26 §   Var och en får återge vad som muntligen eller skriftligen anförs

   1. inför myndigheter,

   2. i statliga eller kommunala representationer,

   3. vid offentliga debatter om allmänna angelägenheter eller

   4. vid offentliga utfrågningar om sådana angelägenheter.

Första stycket 1 och 2 gäller dock inte uppgifter för vilka sekretess gäller enligt 31 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Vid tillämpning av första stycket gäller

   1. att skrifter vilka åberopas som bevis, utlåtanden och liknande får återges endast i samband med en redogörelse för det mål eller ärende i vilket de förekommit och endast i den omfattning som motiveras av ändamålet med redogörelsen,

   2. att en upphovsman har ensamrätt att ge ut samlingar av sina anföranden och

   3. att det som anförs vid sådana utfrågningar som avses i första stycket 4 inte får återges i ljudradio eller television med stöd av den bestämmelsen. Lag (2009:406).26 a §   Var och en får återge verk, vilka ingår i de handlingar som avses i 9 § första stycket och är av de slag som anges i 9 §
andra stycket 2-4. Detta gäller dock inte ett sådant verk som avses i 9 § tredje stycket. Upphovsmannen har rätt till ersättning, utom när återgivningen sker i samband med

   1. en myndighets verksamhet eller

   2. en redogörelse för ett mål eller ärende i vilket verket förekommit och verket återges endast i den omfattning som motiveras av ändamålet med redogörelsen.

Var och en får återge handlingar som är upprättade hos svenska myndigheter men inte är sådana som avses i 9 § första stycket.

Andra stycket gäller inte beträffande

   1. kartor,

   2. tekniska förebilder,

   3. datorprogram,

   4. verk som skapats för undervisning,

   5. verk som är resultatet av vetenskaplig forskning,

   6. alster av bildkonst,

   7. musikaliska verk,

   8. diktverk eller

   9. verk av vilka exemplar genom en myndighets försorg tillhandahålls allmänheten i samband med affärsverksamhet.
Lag (2000:92).26 b §   Allmänna handlingar skall oavsett upphovsrätten tillhandahållas enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen.

Upphovsrätten hindrar inte att ett verk används i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse. Lag (1997:790).Ändringar av byggnader och bruksföremål26 c §   Ägaren till en byggnad eller ett bruksföremål får ändra egendomen utan upphovsmannens samtycke. Lag (1993:1007).Särskilda bestämmelser om radio och tv26 d §   Ny beteckning 42 e § genom lag (2005:359).26 e §   Ett radio- eller tv-företag som har rätt att sända ut  ett verk får ta upp verket på en anordning genom vilken det  kan återges, om det görs

   1. för användning vid egna utsändningar ett fåtal gånger under  begränsad tid,

   2. för att säkerställa bevisning om utsändningens innehåll,  eller

   3. för att en statlig myndighet ska kunna utöva tillsyn över  utsändningsverksamheten.

Den som enligt 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter  på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens  områden är skyldig att spela in ett program som tillhandahålls  i beställradio eller i beställ-tv får framställa exemplar av  verk som ingår i programmet, om det görs för att säkerställa  bevisning om programmets innehåll eller för att en statlig  myndighet ska kunna utöva tillsyn över verksamheten.

Upptagningar som avses i första stycket 2 och 3 får användas  endast för de ändamål som anges där. Om sådana upptagningar  har dokumentariskt värde, får de dock bevaras hos Kungl.  biblioteket. Exemplar som avses i andra stycket får användas  endast för de ändamål som anges där.

En statlig myndighet som har till uppgift att utöva tillsyn  över reklamen i ljudradio- och televisionsutsändningar och  program som avses i andra stycket får återge verk som ingår i  dessa i den omfattning som motiveras av ändamålet med  tillsynen. Lag (2020:872).26 f §   Ny beteckning 42 f § genom lag (2005:359).Särskilda bestämmelser om datorprogram m.m.26 g §   Den som har förvärvat rätt att använda ett datorprogram får framställa sådana exemplar av programmet och göra sådana ändringar i programmet som är nödvändiga för att han skall kunna använda programmet för dess avsedda ändamål. Detta gäller även rättelse av fel.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får framställa säkerhetsexemplar av programmet, om detta är nödvändigt för den avsedda användningen av programmet.

Exemplar som framställs med stöd av första eller andra stycket får inte utnyttjas för andra ändamål och får inte heller användas när rätten att utnyttja programmet har upphört.

Den som har rätt att använda ett datorprogram får iaktta, undersöka eller prova programmets funktion för att fastställa de idéer och principer som ligger bakom programmets olika detaljer. Detta gäller under förutsättning att det sker vid sådan laddning, visning på skärm, körning, överföring eller lagring av programmet som han har rätt att utföra.

Den som har rätt att använda en sammanställning får förfoga över den på det sätt som är nödvändigt för att han skall kunna använda sammanställningen för dess avsedda ändamål.

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt andra, fjärde eller femte stycket är ogiltiga. Lag (1997:790).26 h §   Återgivning av ett datorprograms kod eller översättning av kodens form är tillåten om åtgärderna krävs för att få den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga mellan programmet och ett annat program. Detta gäller dock endast under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

   1. åtgärderna utförs av en person som har rätt att använda programmet eller för hans räkning av en person som har fått rätt att utföra åtgärderna,

   2. den information som är nödvändig för att uppnå samverkansförmåga har inte tidigare varit lätt åtkomlig för de i 1 angivna personerna och

   3. åtgärderna är begränsade till de delar av originalprogrammet som är nödvändiga för att uppnå den avsedda samverkansförmågan.

Första stycket innebär inte att informationen får

   1. användas för andra ändamål än att uppnå den avsedda samverkansförmågan,

   2. överlämnas till andra personer, utom när detta är nödvändigt för att uppnå den avsedda samverkansförmågan,

   3. användas för utveckling, tillverkning eller marknadsföring av ett datorprogram som i förhållande till det skyddade programmet har en väsentligen likartad uttrycksform eller

   4. användas för andra åtgärder som utgör intrång i upphovsrätten.

Avtalsvillkor som inskränker användarens rätt enligt denna paragraf är ogiltiga. Lag (1993:1007).26 i §   Ny beteckning 42 a § genom lag (2005:359).
2 a kap. Rätt till särskild ersättning
26 j §   Har upphävts genom lag (2007:521).Ersättning vid tillverkning och införsel av anordningar för ljud- eller bildupptagning26 k §   När en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet  tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud  eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade  för framställning av exemplar av verk för privat bruk, har  upphovsmän till skyddade verk som därefter har sänts ut i  ljudradio eller television eller som har getts ut på  anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning  av näringsidkaren.

Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de  tillverkade eller införda anordningarna ska

   1. användas till annat än framställning av exemplar av verk  för privat bruk,

   2. föras ut ur landet, eller 

   3. användas till framställning av exemplar av verk till  personer med funktionsnedsättning. Lag (2018:1099).26 l §   Ersättningen enligt 26 k § är

   1. för en anordning för analog upptagning: två och ett halvt öre för varje möjlig upptagningsminut,

   2. för anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme,

   3. för andra anordningar där digital upptagning kan ske: 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme.

Näringsidkaren har rätt till nedsättning av ersättningsbeloppen enligt första stycket, om

   1. upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller

   2. ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt förhållandena på marknaden är oskäligt hög. Lag (2005:359).26 m §   Endast en organisation som företräder ett flertal  ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av  närstående rättigheter på området har rätt att kräva in och  träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 
26 l §§. Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela  den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för  ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid  fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av  organisationen vara likställda med rättighetshavare som  organisationen företräder.

Näringsidkare som avses i 26 k § första stycket ska anmäla  sig hos en sådan organisation som avses i första stycket.  Näringsidkaren ska på begäran av organisationen redovisa det  antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning,  anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om  anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade  gånger och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av  redovisningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k §  andra stycket. Lag (2016:979).

Ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk
(följerätt)26 n §   Om ett exemplar av ett originalkonstverk som har överlåtits säljs vidare inom upphovsrättens giltighetstid har upphovsmannen rätt till ersättning (följerätt) om någon som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden är säljare, förmedlare eller köpare vid försäljningen. Med originalkonstverk avses

   1. konstverk som har utförts av konstnären själv, eller

   2. exemplar av konstverk som har framställts i ett begränsat antal av konstnären själv eller med hans eller hennes tillstånd.

Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om

   1. försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tjugondel av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,

   2. försäljningen avser ett alster av byggnadskonst, eller

   3. försäljningen sker från en privatperson till ett museum som är öppet för allmänheten och som bedriver verksamhet utan vinstsyfte, om försäljningen skett utan att en förmedlare som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden medverkat.

Om endast en person som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden som säljare, förmedlare eller köpare deltar vid försäljningen, ska ersättningen betalas av denne. Har fler än en sådan person deltagit vid försäljningen ska ersättningen betalas av säljaren. Om säljaren inte är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden ska ersättningen i stället betalas av förmedlaren. Lag (2010:1206).26 o §   Ersättningen enligt 26 n § skall beräknas på försäljningspriset exklusive mervärdesskatt och tas ut med

   1. fem procent av den del av försäljningspriset som inte överstiger 50 000 euro,

   2. tre procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 50 000,01 och 200 000 euro,

   3. en procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 200 000,01 och 350 000 euro,

   4. en halv procent av den del av försäljningspriset som ligger mellan 350 000,01 och 500 000 euro,

   5. 0,25 procent av den del av försäljningspriset som överstiger 500 000 euro.

Ersättning enligt första stycket får tas ut med högst 12 500 euro.

Vid fastställande av vad som skall betalas i följerättsersättning skall omräkning av de belopp som anges i första och andra styckena från euro till svenska kronor ske enligt den växelkurs som Europeiska centralbanken har fastställt för den dag då försäljningen äger rum, eller, om försäljningen inte sker på en svensk bankdag, den växelkurs som fastställts för närmast föregående svenska bankdag.

Rätten till ersättning är personlig och får inte överlåtas eller efterges. Efter upphovsmannens död är, trots 10 kap. 3 §
första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på rätten. Lag (2007:521).26 p §   Endast en organisation som företräder ett flertal  upphovsmän till i Sverige använda verk på området har rätt  att kräva in följerättsersättning.

Den som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden som  säljare, förmedlare eller köpare ska senast den 1 april till  organisationen redovisa de ersättningsgrundande försäljningar  som har gjorts under det närmast föregående kalenderåret. För  varje försäljning ska uppgifter lämnas om upphovsmannen,  verket, försäljningspriset och datum för försäljningen. Om  inga ersättningsgrundande försäljningar har gjorts, ska detta  redovisas.

Den som är ersättningsskyldig ska betala ersättningen när  organisationen kräver in den. Om det inte har framställts  något krav beträffande en ersättningsgrundande försäljning,  ska den ersättningsskyldige betala ersättningen till  organisationen senast den 1 maj året efter försäljningen.

En fordran på följerättsersättning preskriberas tre år efter  utgången av det kalenderår då försäljningen gjordes, om inte  organisationen dessförinnan krävt den ersättningsskyldige på  ersättningen eller uppmärksammat denne på att fordran har  förfallit till betalning. Lag (2018:604).26 q §   Organisationen ska betala följerättsersättningen  till den ersättningsberättigade efter avdrag för de  omkostnader som organisationen har haft.

Den ersättningsberättigades fordran på organisationen  preskriberas tio år efter det att den uppkom, dock endast om  organisationen har vidtagit rimliga åtgärder för att finna  den ersättningsberättigade. Lag (2018:604).
3 Kap. Upphovsrättens övergång
Allmänna bestämmelser om överlåtelse27 §   Upphovsrätt må, med den begränsning som följer av vad i 3 § sägs, helt eller delvis överlåtas. Överlåtelse av exemplar innefattar icke överlåtelse av upphovsrätt. I fråga om b eställd porträttbild äger upphovsmannen dock icke utöva sin rätt utan tillstånd av beställaren eller, efter dennes död, av hans efterlevande make och arvingar.

Beträffande överlåtelse av upphovsrätt i vissa särskilda avseenden föreskrivs i 30--40 §§. Dessa bestämmelser tillämpas dock endast i den mån ej annat avtalats. Lag (1992:1687).28 §   Om ej annat avtalats, äger den till vilken upphovsrätt överlåtits icke ändra verket samt ej heller överlåta rätten vidare. Ingår rätten i en rörelse, må den överlåtas i samband med överlåtelse av rörelsen eller del därav; överlåtaren svarar dock alltjämt för avtalets fullgörande.29 §   Om en upphovsman till en framställare av ljudupptagningar eller upptagningar av rörliga bilder överlåter sin rätt att genom uthyrning av sådana upptagningar göra ett verk tillgängligt för allmänheten, har upphovsmannen rätt till skälig ersättning.

Avtalsvillkor som inskränker denna rätt är ogiltiga.
Lag (1997:309).Avtal om offentligt framförande m.m.30 §   Överlåts rätt att överföra ett verk till allmänheten eller att framföra det offentligt, skall överlåtelsen gälla för en tid av tre år och inte medföra ensamrätt. Har längre giltighetstid än tre år bestämts och är ensamrätt avtalad, får upphovsmannen ändå själv överföra eller framföra verket eller överlåta sådan rätt åt annan, om rätten under en tid av tre år inte tagits i bruk.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte filmverk.
Lag (2005:359).Förlagsavtal31 §   Genom förlagsavtal överlåter upphovsmannen till förläggare rätt att genom tryck eller liknande förfarande mångfaldiga och utgiva litterärt eller konstnärligt verk.

Manuskript eller annat exemplar av verket, efter vilket detta skall återgivas, förblir i upphovsmannens ägo.32 §   Förläggaren har rätt att utgiva en upplaga, vilken ej må överstiga av litterärt verk 2 000, av musikaliskt verk 1 000 och av konstverk 200 exemplar.

Med upplaga förstås vad förläggaren på en gång låter framställa.33 §   Förläggaren är pliktig att utgiva verket inom skälig tid, på sedvanligt sätt sörja för dess spridning samt fullfölja utgivningen i den omfattning som betingas av möjligheterna till avsättning och övriga omständigheter. Försummas det, äger upphovsmannen häva avtalet och därvid behålla uppburet honorar. Har upphovsmannen lidit skada, som ej täckes därav, skall den ock ersättas.34 §   Om verket icke är utgivet inom två år eller, såvitt angår musikaliskt verk, inom fyra år från det upphovsmannen avlämnat fullständigt manuskript eller annat exemplar som skall mångfaldigas, äger upphovsmannen, ändå att försummelse ej ligger förläggaren till last, häva avtalet och därvid behålla uppburet honorar. Samma lag vare, om verket är utgånget och förläggaren har rätt att utgiva ny upplaga men icke inom ett år efter det upphovsmannen hos honom begärt sådan utgivning utnyttjar sin rätt.35 §   Förläggaren är skyldig att tillställa upphovsmannen intyg från tryckeriet eller den som eljest mångfaldigar verket om antalet framställda exemplar.

Har under räkenskapsår skett försäljning för vilken upphovsmannen har rätt till honorar, skall förläggaren inom nio månader efter årets slut tillställa honom redovisning, angivande försäljningen under året samt restupplagan vid årsskiftet. Även eljest äger upphovsmannen efter redovisningsfristens utgång på begäran erhålla uppgift om restupplagan vid årsskiftet.36 §   Påbörjas framställning av ny upplaga senare än ett år efter det föregående upplaga utgavs, skall upphovsmannen före framställningen erhålla tillfälle att göra sådana ändringar i verket, som kunna vidtagas utan oskälig kostnad och icke ändra verkets karaktär.37 §   Upphovsmannen har icke rätt att på nytt utgiva verket i den form och på det sätt som avses i avtalet, förrän den eller de upplagor som förläggaren äger utgiva blivit slutsålda.

Litterärt verk må dock sedan femton år förflutit efter det år, då utgivningen påbörjades, av upphovsmannen intagas i upplaga av hans samlade eller valda arbeten.38 §   Bestämmelserna om förlagsavtal äga icke tillämpning på bidrag till tidning eller tidskrift. För bidrag till annat samlingsverk gälla icke 33 och 34 §§.Avtal om filmning39 §   Överlåtelse av rätt till inspelning av litterärt eller konstnärligt verk på film omfattar rätt att genom filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten samt att i filmen återgiva talade inslag i text eller översätta dem till annat språk. Vad sålunda stadgats gäller icke musikaliskt verk. Lag
(1973:363).40 §   Överlåtes rätt att utnyttja ett litterärt eller musikaliskt verk för film, som är avsedd för offentlig visning, är förvärvaren pliktig att inom skälig tid inspela filmverket och sörja för att det göres tillgängligt för allmänheten. Försummas det, äger upphovsmannen häva avtalet och därvid behålla uppburet honorar. Har upphovsmannen lidit skada, som ej täckes därav, skall den ock ersättas.

Om filmverket icke är inspelat inom fem år från det upphovsmannen fullgjort vad på honom ankommer, äger upphovsmannen, ändå att försummelse ej ligger förvärvaren till last, häva avtalet och därvid behålla uppburet honorar.Datorprogram skapade i anställningsförhållanden40 a §   Upphovsrätten till ett datorprogram, som skapas av en arbetstagare som ett led i hans arbetsuppgifter eller efter instruktioner av arbetsgivaren, övergår till arbetsgivaren, såvida inte något annat har avtalats. Lag (1992:1687).Upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död, m.m.41 §   Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente tillämpliga på upphovsrätten. Avträds boet till förvaltning av boutredningsman, får denne inte utan dödsbodelägarnas samtycke utnyttja verket på annat sätt än som förut har skett.

Upphovsmannen äger genom testamente, med bindande verkan även för efterlevande make och bröstarvingar, giva föreskrifter om rättens utövande eller bemyndiga annan att meddela dylika föreskrifter. Lag
(1987:800).42 §   Upphovsrätt må ej tagas i mät hos upphovsmannen själv eller hos någon, till vilken rätten övergått på grund av bodelning, arv eller testamente. Samma lag vare beträffande manuskript, så ock i fråga om exemplar av sådant konstverk som ej blivit utställt, utbjudet till salu eller eljest godkänt för offentliggörande. Lag (1987:800).
3 a kap. Avtalslicenser
Gemensamma bestämmelser om avtalslicenser42 a §   En avtalslicens som avses i 42 b-42 h §§ gäller för utnyttjande av verk på visst sätt, när ett avtal har ingåtts om utnyttjande av verk på sådant sätt med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området. Avtalslicensen ger användaren rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen. För att ett verk ska få utnyttjas med stöd av 42 c § krävs att avtalet med organisationen har ingåtts av någon som bedriver undervisningsverksamhet i organiserade former.

De villkor i fråga om rätten att utnyttja verket som följer av avtalet gäller. Upphovsmannen ska i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och förmåner från organisationen vilka väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd med de upphovsmän som organisationen företräder.

Upphovsmannen har dock oavsett detta alltid rätt till ersättning som hänför sig till utnyttjandet, om han eller hon begär det inom tre år efter det år då verket utnyttjades.

Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.

Gentemot den som använder ett verk med stöd av 42 f § får krav på ersättning göras gällande endast av de avtalsslutande organisationerna. Kraven ska framställas samtidigt.
Lag (2013:691).Avtalslicens för myndigheter, företag och organisationer m.fl.42 b §   Riksdagen, beslutande kommunala församlingar, statliga och kommunala myndigheter samt företag och organisationer får för att tillgodose behovet av information inom sin verksamhet framställa exemplar av samt överföra och framföra offentliggjorda litterära verk och konstverk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen, överföringen eller framförandet.
Lag (2013:691).Avtalslicens för undervisningsverksamhet42 c §   För undervisningsändamål får exemplar framställas av offentliggjorda verk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §.

Exemplaren får användas endast i undervisningsverksamhet som omfattas av det avtal som förutsätts för uppkomsten av avtalslicensen.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen. Lag (2005:359).Avtalslicens för arkiv och bibliotek42 d §   Arkiv och bibliotek får framställa exemplar av verk  som ingår i de egna samlingarna och tillgängliggöra  offentliggjorda sådana verk för allmänheten, om avtalslicens  gäller enligt 42 a §.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de  avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot  exemplarframställningen eller tillgängliggörandet, eller om  det av andra skäl finns särskild anledning att anta att  upphovsmannen motsätter sig förfogandet. Lag (2017:323).Avtalslicenser för radio och tv42 e §   Ett radio- eller tv-företag får sända ut offentliggjorda litterära och musikaliska verk samt offentliggjorda konstverk, om avtalslicens gäller enligt 42 a §. Om verket ingår i ett radio- eller tv-program som företaget sänder ut, får företaget också överföra verket till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till det från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. Företaget får även framställa sådana exemplar som är nödvändiga för överföringen.

Första stycket gäller inte sceniska verk och inte heller andra verk, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot utsändningen eller överföringen, eller om det av andra skäl finns särskild anledning att anta att upphovsmannen motsätter sig förfogandet. Första stycket gäller inte sådan vidaresändning som avses i 42 f §.

Vid utsändning över satellit gäller avtalslicensen endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare. Lag (2013:691).42 f §   Var och en har rätt att till allmänheten samtidigt och  oförändrat återutsända (vidaresända) verk som ingår i en  ljudradio- eller tv-utsändning, om avtalslicens gäller enligt 
42 a §.

Första stycket gäller inte verk till vilka rättigheterna till  vidaresändning innehas av det radio- eller tv-företag som  sänder ut den ursprungliga sändningen. Lag (2021:357).42 g §   Ett radio- eller televisionsföretag får, om avtalslicens gäller enligt 42 a §, överföra offentliggjorda verk till allmänheten, om verken ingår i egna eller av företaget beställda produktioner som har sänts ut före den 1 juli 2005. Företaget får också framställa sådana exemplar av verken som är nödvändiga för överföringen.

Första stycket gäller inte om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot överföringen eller exemplarframställningen, eller om det av andra skäl finns särskild anledning att anta att upphovsmannen motsätter sig förfogandet. Lag (2011:94).Generell avtalslicens42 h §   Var och en får inom ett avgränsat användningsområde framställa exemplar av verk eller tillgängliggöra offentliggjorda verk för allmänheten också i andra fall än de som anges i 42 b-42 g §§, om avtalslicens gäller enligt 42 a § och det är en förutsättning för utnyttjandet att användaren genom avtalet med organisationen ges rätt att utnyttja verk av det slag som avses med avtalet trots att verkens upphovsmän inte företräds av organisationen.

Första stycket gäller inte, om upphovsmannen hos någon av de avtalsslutande parterna har meddelat förbud mot exemplarframställningen eller tillgängliggörandet, eller om det av andra skäl finns särskild anledning att anta att upphovsmannen motsätter sig förfogandet. Lag (2013:691).
4 Kap. Upphovsrättens giltighet
43 §   Upphovsrätt till ett verk gäller till utgången av sjuttionde året efter det år då upphovsmannen avled eller, i fråga om verk som avses i 6 §, efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår.

I stället för det som anges i första stycket gäller upphovsrätt till

   1. ett filmverk, till utgången av sjuttionde året efter dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av musik som har skapats speciellt för verket, och

   2. ett musikaliskt verk med text, till utgången av sjuttionde året efter dödsåret för den sist avlidne av kompositören och textförfattaren, om musik och text har skapats speciellt för verket. Lag (2013:691).44 §   För verk som har offentliggjorts utan att upphovsmannen har blivit angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller signatur gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det år då verket offentliggjordes. Om verket består av två eller flera delar, räknas tiden för varje del för sig.

Om upphovsmannen inom den tid som anges i första stycket avslöjar sin identitet, gäller bestämmelserna i 43 §.

För verk som inte har offentliggjorts och vars upphovsman inte är känd gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det år då verket skapades.44 a §   Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §, har den som därefter för första gången ger ut eller offentliggör verket sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten gäller intill utgången av tjugofemte året efter det år då verket gavs ut eller offentliggjordes. Lag (1995:1273).
5 Kap. Vissa upphovsrätten närstående rättigheter
Utövande konstnärer45 §   En utövande konstnär har, med de inskränkningar som  föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över  sitt framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk  eller ett uttryck av folklore genom att 

   1. ta upp framförandet på en grammofonskiva, en film eller en  annan anordning, genom vilken det kan återges, 

   2. framställa exemplar av en upptagning av framförandet, och 

   3. göra framförandet eller en upptagning av det tillgängligt  för allmänheten. 

De rättigheter som avses i första stycket 2 och 3 gäller till  utgången av femtionde året efter det år då framförandet  gjordes. Om upptagningen har getts ut eller offentliggjorts  inom femtio år från framförandet, gäller rättigheterna i  stället till utgången av det femtionde eller, för  ljudupptagningar, sjuttionde året efter det år då  upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 3, 6-9, 11-12 och 
16 §§, 16 a § tredje stycket, 17-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 
26 e, 26 k-26 m och 27-29 §§, 39 § första meningen samt i 
41-42 h §§ ska tillämpas i fråga om framföranden som avses i  denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med  den utövande konstnärens samtycke har överlåtits inom  Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas  vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten 

   1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra  jämförliga rättshandlingar, eller 

   2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken  rörliga bilder tagits upp genom utlåning. Lag (2018:1099).45 a §   Om en utövande konstnär som har rätt till en ljudupptagning enligt 45 § har överlåtit denna rätt till en framställare av ljudupptagningar mot en engångsersättning, har konstnären rätt till särskild ersättning av framställaren
(tilläggsersättning) för varje år som följer på det femtionde året efter det år då upptagningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offentliggjordes. Om två eller flera konstnärer som har rätt till tilläggsersättning samverkat vid framförandet, tillkommer ersättningen dem gemensamt.

Tilläggsersättningen ska uppgå till tjugo procent av de intäkter som framställaren haft till följd av rätten att utnyttja upptagningen. Framställarens intäkter från uthyrning av upptagningen eller ersättning till framställaren med stöd av 26 k eller 47 § ska dock inte tas med vid beräkningen.

Ett avtalsvillkor som inskränker konstnärens rätt enligt denna paragraf är ogiltigt. Lag (2013:691).45 b §   Endast en organisation som företräder ett flertal  ersättningsberättigade utövande konstnärer på området får  kräva in tilläggsersättning enligt 45 a §. Organisationen ska  kräva in ersättningen och fördela den mellan de  ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till  organisationen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska  konstnärer som inte företräds av organisationen vara  likställda med konstnärer som organisationen företräder.

Framställaren ska på begäran av organisationen lämna det  underlag som krävs för att ersättningen ska kunna beräknas.
Lag (2016:979).45 c §   Om en utövande konstnär som har rätt till en ljudupptagning enligt 45 § har överlåtit denna rätt till en framställare av ljudupptagningar mot återkommande betalning, har konstnären, efter det femtionde året efter det år då upptagningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offentliggjordes, rätt till betalning utan avräkning för förskott eller avräkning på någon annan grund. Avräkning får dock ske om konstnären uttryckligen godkänt det. Lag (2013:691).45 d §   Om en utövande konstnär som har rätt till en ljudupptagning enligt 45 § har överlåtit denna rätt till en framställare av ljudupptagningar, har konstnären, efter det femtionde året efter det år då upptagningen först gavs ut eller, om den inte har getts ut, det år då den först offentliggjordes, rätt att häva avtalet om

   1. framställaren inte bjuder ut upptagningen till försäljning i tillräckligt antal exemplar och överför den till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till den från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, och

   2. konstnären har uppmanat framställaren att göra upptagningen tillgänglig för allmänheten på de sätt som anges i 1 och framställaren inte inom ett år från uppmaningen gör detta.

Om två eller flera konstnärer har samverkat vid framförandet och överlåtit sina rättigheter till upptagningen till framställaren, kan de endast gemensamt lämna uppmaning och hävningsförklaring.

Om avtalet hävs, har konstnären rätt att behålla mottagen ersättning.

Ett avtalsvillkor som inskränker konstnärens rätt enligt denna paragraf är ogiltigt. Lag (2013:691).Framställare av ljud- eller bildupptagningar46 §   En framställare av upptagningar av ljud eller  rörliga bilder har, med de inskränkningar som föreskrivs i  denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över sin  upptagning genom att 

   1. framställa exemplar av upptagningen, och 

   2. göra upptagningen tillgänglig för allmänheten. 

De rättigheter som avses i första stycket gäller till dess  femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes.  Om en ljudupptagning ges ut inom denna tid, gäller  rättigheterna i stället till utgången av det sjuttionde året  efter det år då ljudupptagningen första gången gavs ut. Om  ljudupptagningen inte ges ut under nämnda tid men  offentliggörs under samma tid, gäller rättigheterna i stället  till utgången av det sjuttionde året efter det år då  ljudupptagningen först offentliggjordes. Hävs ett avtal  enligt 45 d §, gäller dock inte längre rättigheterna. Om en  upptagning av rörliga bilder har getts ut eller  offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, gäller  rättigheterna enligt första stycket till dess femtio år har  förflutit efter det år då upptagningen av rörliga bilder  först gavs ut eller offentliggjordes.

Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 6-9 §§, 11 §  andra stycket, 11 a, 12 och 16 §§, 16 a § tredje stycket, 
17-17 c, 17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 k-26 m och 42 a-42 h 
§§ ska tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna  paragraf. I fråga om ljudupptagningar ska dessutom det som  gäller för filmverk enligt 16 a och 16 b §§ samt 16 c §  första, andra och fjärde-sjätte styckena tillämpas.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med  framställarens samtycke har överlåtits inom Europeiska  ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Fjärde stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten 

   1. exemplar av en upptagning genom uthyrning eller andra  jämförliga rättshandlingar, eller 

   2. exemplar av en film eller annan anordning på vilken  rörliga bilder tagits upp genom utlåning. Lag (2018:1099).Användning av ljudupptagningar för offentligt framförande m.m.47 §   Oavsett bestämmelserna i 45 § första stycket och 46 §  första stycket får ljudupptagningar användas vid

   1. ett offentligt framförande, eller

   2. en överföring till allmänheten utom i fall då överföringen  sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till  ljudupptagningarna från en plats och vid en tidpunkt som de  själva väljer.

Vid användning som avses i första stycket har framställaren  samt de utövande konstnärer vars framförande finns på  upptagningen rätt till ersättning. Om två eller flera  konstnärer har samverkat vid framförandet, kan den rätt som  tillkommer dem göras gällande endast av dem gemensamt. Mot den  som har använt anordningen ska konstnärer och framställare  göra gällande sina krav samtidigt.

Används en ljudupptagning vid överföring i form av en  ljudradio- eller tv-utsändning som samtidigt och oförändrat  återutsänds (vidaresänds) till allmänheten gäller följande.  Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras  gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett  flertal utövande konstnärer eller framställare vars  framföranden eller upptagningar används i Sverige.  Organisationerna ska framställa kraven samtidigt med de krav  som avses i 42 a § tredje stycket.

Bestämmelsen i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall som  avses i denna paragraf.

Denna paragraf gäller inte ljudfilm. Lag (2021:357).Radio- och tv-företag48 §   Ett radio- eller tv-företag har, med de  inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande  rätt att förfoga över en ljudradio- eller  televisionsutsändning genom att 

   1. ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan  återges, 

   2. framställa exemplar av en upptagning av utsändningen, 

   3. sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till  allmänheten, 

   4. tillåta återutsändning eller en återgivning för  allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot  inträdesavgift, eller 

   5. tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden  eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant  sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en  plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. 

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller  till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen  ägde rum.

Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 6-9 §§, 11 § andra  stycket, 11 a, 12 och 16 §§, 16 a § tredje stycket, 17-17 c, 
17 e, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 42 a, 42 b, 42 d, 42 g och 42 h 
§§ ska tillämpas i fråga om ljudradio- och  televisionsutsändningar som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med  företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare. 

Om ett radio- eller tv-företag har krav på ersättning för en  sådan vidaresändning som avses i 42 f § och som har skett med  företagets samtycke, ska företaget framställa sitt krav  samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.
Lag (2018:1099).48 a §   Om ett televisionsföretag ensamt har rätt att sända ut ett evenemang av stort allmänintresse får, trots 48 §, andra televisionsföretag som är etablerade i ett land som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet återge utdrag ur televisionsutsändningen från evenemanget i sina televisionsutsändningar av allmänna nyhetsprogram.

Televisionsföretaget får även återge utdraget när en upptagning av nyhetsprogrammet därefter överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

Utdraget får inte vara längre än vad som motiveras av informationssyftet. Det får inte heller återges längre tid efter evenemanget än vad som motiveras av nyhetsintresset.

Bestämmelserna i 11 § andra stycket ska tillämpas i de fall som avses i första stycket. Lag (2010:697).Framställare av kataloger m.m.49 §   Den som har framställt en katalog, en tabell eller  ett annat dylikt arbete i vilket ett stort antal uppgifter  har sammanställts eller vilket är resultatet av en väsentlig  investering har uteslutande rätt att framställa exemplar av  arbetet och göra det tillgängligt för allmänheten. 

Rätten enligt första stycket gäller till dess femton år har  förflutit efter det år då arbetet framställdes. Om arbetet  har gjorts tillgängligt för allmänheten inom femton år från  framställningen, gäller dock rätten till dess femton år har  förflutit efter det år då arbetet först gjordes tillgängligt  för allmänheten.

Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 6-9 §§, 11 §  andra stycket, 12 § första, andra och fjärde styckena, 14 och 
16 §§, 16 a § tredje stycket, 17-17 c, 17 e, 18-22, 25-26 b  och 26 e §§, 26 g § femte och sjätte styckena samt i 42 a-42  h §§ ska tillämpas på arbeten som avses i denna paragraf. Är  ett sådant arbete eller en del av det föremål för  upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.

Ett avtalsvillkor som utvidgar framställarens rätt enligt  första stycket till ett offentliggjort arbete är ogiltigt.
Lag (2018:1099).Fotografer49 a §   Den som har framställt en fotografisk bild har  uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra  den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om  bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett  vilken teknik som utnyttjas. 

Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts  genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi. 

Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har  förflutit efter det år då bilden framställdes.

Bestämmelserna i 2 § andra-fjärde styckena, 3, 7-9, 11 och 11  a §§, 12 § första och fjärde styckena, 16 §, 16 a § tredje  stycket, 17-17 c, 17 e, 18-21 och 23 §§, 24 § första stycket, 
25-26 b, 26 e, 26 k-28, 31-38, 41-42 h och 50-52 §§ ska  tillämpas på bilder som avses i denna paragraf. Är en sådan  bild föremål för upphovsrätt, får denna rätt också göras  gällande. Lag (2018:1099).
6 Kap. Särskilda bestämmelser
49 b §   Om någon sänder ut det som ett radio- eller tv-företag  tillhanda-håller denne utan att radio- eller tv-företaget  samtidigt sänder ut det som tillhandahålls, ska även radio-  eller tv-företaget anses delta i överföringen till allmänheten  av de verk och andra prestationer som ingår i utsändningen.
Lag (2021:357).50 §   Litterärt eller konstnärligt verk må ej göras tillgängligt för allmänheten under sådan titel, pseudonym eller signatur, att verket eller dess upphovsman lätt kan förväxlas med förut offentliggjort verk eller dess upphovsman.51 §   Om litterärt eller konstnärligt verk återgives offentligt på ett sätt som kränker den andliga odlingens intressen, äger domstol på talan av myndighet som regeringen bestämmer vid vite meddela förbud mot återgivandet. Vad nu är sagt skall ej gälla återgivande som sker under upphovsmannens livstid. Lag (1978:488).52 §   I samband med utdömande av vite äger rätten efter vad som finnes skäligt föreskriva åtgärder för att förebygga missbruk av exemplar som avses med förbud enligt 51 §, så ock av föremål som kan användas endast för framställning därav. Sådan föreskrift må avse, att egendomen skall förstöras eller på visst sätt ändras.

Vad i denna paragraf stadgas gäller ej mot den som i god tro förvärvat egendomen eller särskild rätt därtill.

Egendom som avses i första stycket må i avbidan på föreskrift som där sägs tagas i beslag; därvid skall vad om beslag i brottmål i allmänhet är stadgat äga motsvarande tillämpning.52 a §   Om någon vill utföra en vidaresändning genom kabel av  verk och andra prestationer som ingår i en ljudradio- eller  tv-utsändning och begär men inte på önskade villkor får avtal  om detta hos en organisation som företräder ett flertal  rättighetshavare till i Sverige använda verk eller  prestationer på området eller hos ett radio- eller tv-företag  som verkställer utsändningar inom Europeiska ekonomiska  samarbetsområdet (EES), har denne på begäran rätt till  förhandling med organisationen respektive företaget.

En förhandlingsskyldig part ska själv eller genom ombud  inställa sig vid förhandlingssammanträde och, om det behövs,  lägga fram ett motiverat förslag till lösning av den fråga som  förhandlingen avser. Parterna kan gemensamt välja en annan  form för förhandling än sammanträde.

Den som bryter mot bestämmelsen i andra stycket ska ersätta  uppkommen skada. Vid bedömande av om och i vilken utsträckning  skada har uppkommit för någon ska hänsyn tas även till dennes  intresse av att bestämmelsen iakttas och till övriga  omständigheter av annat än rent ekonomisk betydelse.

Den som vill utföra en vidaresändning genom annan teknik än  kabel och ett radio- eller tv-företag som verkställer  utsändningar inom EES ska förhandla om licensiering av  rättigheter till vidaresändningen i enlighet med god  affärssed. Lag (2021:357).
6 a kap. Skydd för tekniska åtgärder m.m.
Inledande bestämmelser52 b §   I detta kapitel finns bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder och elektronisk information om rättighetsförvaltning.

Med teknisk åtgärd avses i detta kapitel varje verkningsfull teknik, anordning eller komponent som har utformats för att vid normalt bruk hindra eller begränsa exemplarframställning eller tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare.

Med information om rättighetsförvaltning avses all information, även i form av nummer eller koder, som är kopplad till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller som framträder i samband med överföring till allmänheten av ett sådant verk och som syftar till att identifiera verket, upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare eller till att upplysa om villkor för användning av verket. Informationen skall ha lämnats av upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare.
Lag (2005:359).52 c §   Bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i detta kapitel är inte tillämpliga om verket är ett datorprogram. De är inte heller tillämpliga vid tillhandahållande av allmänna handlingar enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen, vid sådan användning i rättsvårdens eller den allmänna säkerhetens intresse som avses i 26 b § andra stycket, eller vid kryptografisk forskning.

I lagen (2000:171) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning finns bestämmelser som avser att förhindra obehörig tillgång till vissa tjänster. Såvitt gäller tekniska åtgärder eller arrangemang som används i samband med sådana tjänster i form av ljudradio- eller televisionsutsändningar som avses i 2 § 1 i den lagen är bestämmelserna om skydd för tekniska åtgärder i detta kapitel inte tillämpliga.
Lag (2005:359).Skydd för tekniska åtgärder52 d §   Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare kringgå en digital eller analog spärr som hindrar eller begränsar framställning av exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgå en teknisk skyddsprocess, exempelvis en kryptering, som hindrar eller begränsar tillgängliggörande för allmänheten av ett upphovsrättsligt skyddat verk eller kringgå en annan teknisk åtgärd som hindrar eller begränsar sådant tillgängliggörande.

Första stycket gäller inte när någon som lovligen har tillgång till ett exemplar av ett upphovsrättsligt skyddat verk, kringgår en teknisk åtgärd för att kunna se eller lyssna på verket. Lag (2005:359).52 e §   Det är förbjudet att tillverka, importera, överföra, sprida genom att exempelvis sälja eller hyra ut, eller i förvärvssyfte inneha anordningar, produkter eller komponenter eller att tillhandahålla tjänster som

   1. marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en teknisk åtgärd,

   2. utöver att kringgå en teknisk åtgärd endast har ett begränsat intresse från förvärvssynpunkt eller ett begränsat förvärvsmässigt användningsområde, eller

   3. huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en teknisk åtgärd. Lag (2005:359).Rätt att i vissa fall använda verk som skyddas av tekniska åtgärder52 f §   Den som på grund av bestämmelserna i 16, 17, 17  a, 17 e, 26, 26 a eller 26 e § får utnyttja ett  upphovsrättsligt skyddat verk har rätt att använda ett  exemplar av ett verk som denne lovligen har tillgång till på  sätt som anges i aktuell bestämmelse även om exemplaret  skyddas av en teknisk åtgärd.

Om en teknisk åtgärd hindrar sådan användning, får en domstol  på yrkande av en berättigad användare förelägga upphovsmannen  eller dennes rättsinnehavare vid vite att möjliggöra för  användaren att utnyttja verket på sätt som anges i aktuell  bestämmelse.

I fråga om verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten i  enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör  att enskilda kan få tillgång till verket genom överföring  från en plats och vid en tidpunkt som de själva har valt  gäller första och andra styckena endast sådan användning som  sker med stöd av 17 eller 17 a §. Lag (2018:1099).Skydd för elektronisk information om rättighetsförvaltning52 g §   Det är förbjudet att utan samtycke från upphovsmannen eller dennes rättsinnehavare

   1. avlägsna eller ändra elektronisk information om rättighetsförvaltning som avser ett upphovsrättsligt skyddat verk,

   2. förfoga över ett upphovsrättsligt skyddat verk eller ett exemplar av verket som ändrats i strid med 1 genom att sprida det, importera det i spridningssyfte eller överföra det till allmänheten.

Första stycket gäller endast om den åtgärd som vidtas orsakar, möjliggör, underlättar eller döljer ett intrång i en rättighet som skyddas enligt denna lag. Lag (2005:359).Bestämmelsernas tillämplighet på närstående rättigheter52 h §   Vad som i detta kapitel föreskrivits beträffande verk skall också tillämpas på prestationer som skyddas enligt 45, 46 och 48 §§ samt sådana sammanställningar och fotografier som skyddas enligt 49 och 49 a §§. Lag (2005:359).
7 Kap. Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.
53 §   Den som beträffande ett litterärt eller konstnärligt verk  vidtar en åtgärd, som innebär intrång i den till verket  enligt 1 och 2 kap. knutna upphovsrätten eller som strider mot  föreskrift enligt 41 § andra stycket eller mot 50 §, döms, om  det sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet, för  upphovsrättsbrott till böter eller fängelse i högst två år.  Detta gäller också om någon för in ett exemplar av ett verk  till Sverige i syfte att sprida det till allmänheten, om  exemplaret har framställts utomlands och motsvarande  framställning här skulle ha varit straffbar enligt första  meningen.

Om brottet begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt, döms  för grovt upphovsrättsbrott till fängelse i lägst sex månader  och högst sex år. Vid bedömningen av om brottet är grovt ska  det särskilt beaktas om gärningen

   1. har föregåtts av särskild planering,

   2. har utgjort ett led i en brottslighet som utövats i  organiserad form,

   3. har varit av större omfattning, eller

   4. annars har varit av särskilt farlig art.

Den som för sitt enskilda bruk kopierar ett datorprogram som  är utgivet eller av vilket exemplar har överlåtits med  upphovsmannens samtycke, ska inte dömas till ansvar, om  förlagan för kopieringen inte används i näringsverksamhet  eller offentlig verksamhet och han eller hon inte utnyttjar  framställda exemplar av datorprogrammet för annat ändamål än  sitt enskilda bruk. Den som för sitt enskilda bruk framställer  exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i  digital form ska under de förutsättningar som nyss nämnts inte  dömas till ansvar.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 53 b § får inte  dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

För försök eller förberedelse till upphovsrättsbrott eller  grovt upphovsrättsbrott döms det till ansvar enligt 23 kap.  brottsbalken. Lag (2020:540).53 a §   Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt denna lag skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om mottagandet utgör brott enligt denna lag.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid ett sådant brott, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Lag (2005:360).53 b §   På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes  rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har  rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite förbjuda den  som vidtar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång  eller överträdelse som avses i 53 § att fortsätta med  åtgärden.

Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som  innebär intrång eller överträdelse som avses i 53 §, eller  medverkan till åtgärden, förekommer och om det skäligen kan  befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden, eller  medverkan till den, förringar värdet av den ensamrätt som  upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för  tiden till dess att målet slutligt har avgjorts eller något  annat har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska  svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett  dröjsmål skulle medföra risk för skada.

Första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök  eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses  i 53 §.

Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden  ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan  tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan  säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.  I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §  utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den  inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har  meddelats enligt andra stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller fjärde  stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller  rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut  enligt 15 kap. rättegångsbalken.

En talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om  förbudet. Lag (2016:190).53 c §   Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har gjort ett intrång eller gjort sig skyldig till en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen vid vite besluta att någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge sökanden information om ursprung och distributionsnät för de varor eller tjänster som intrånget eller överträdelsen gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket. Det får bara meddelas om informationen kan antas underlätta utredning av ett intrång eller en överträdelse som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

   1. har gjort eller medverkat till intrånget eller gjort sig skyldig till eller medverkat till överträdelsen,

   2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som intrånget eller överträdelsen gäller,

   3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget eller överträdelsen gäller,

   4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts vid intrånget eller överträdelsen, eller

   5. har identifierats av någon som anges i 2-4 såsom delaktig i tillverkningen eller distributionen av en vara eller tillhandahållandet av en tjänst som intrånget eller överträdelsen gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och distributionsnät kan särskilt avse

   1. namn på och adress till producenter, distributörer, leverantörer och andra som har innehaft varorna eller tillhandahållit tjänsterna,

   2. namn på och adress till avsedda grossister och detaljister, och

   3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats, mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första-tredje styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).53 d §   Ett informationsföreläggande får meddelas endast  om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i  övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller  för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 53 c § omfattar  inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren  eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap. 
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av  den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende  på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av  sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG 
(allmän dataskyddsförordning) finns bestämmelser som  begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2018:272).53 e §   Om ett yrkande om informationsföreläggande riktar sig  mot den som är sökandens motpart i ett mål om intrång eller  överträdelse, ska bestämmelserna om rättegång som gäller för  det målet tillämpas. Ett beslut om informationsföreläggande  får överklagas särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon  annan än den som anges i första stycket, ska lagen (1996:242)  om domstolsärenden tillämpas. Domstolen får bestämma att  vardera parten ska svara för sina rättegångskostnader.

En talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt  om föreläggandet. Lag (2016:190).53 f §   Den som på grund av bestämmelserna i 53 c § andra  stycket 2-5 har förelagts att enligt första stycket samma  paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning för  kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som har  framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst  och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat  ut information som avses i 9 kap. 31 § lagen (2022:482) om  elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig underrättelse  om detta till den som uppgifterna gäller tidigast efter en  månad och senast efter tre månader från det att informationen  lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen ersätts enligt  första stycket. Lag (2022:485).

53 g §Utöver det som anges i 3 kap. 8 och 9 §§ lagen 
(2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s  dataskyddsförordning får personuppgifter om lagöverträdelser  som innefattar brott enligt 53 § behandlas om detta är  nödvändigt för att ett rättsligt anspråk ska kunna  fastställas, göras gällande eller försvaras.
Lag (2018:272).53 h §   På yrkande av käranden får domstolen, i mål om intrång eller överträdelse som avses i 53 §, ålägga den som har gjort eller medverkat till intrånget eller gjort sig skyldig till eller medverkat till överträdelsen att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).54 §   Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk ska betala skälig ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare.

Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget eller överträdelsen har medfört. När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

   1. utebliven vinst,

   2. vinst som den som har begått intrånget eller överträdelsen har gjort,

   3. skada på verkets anseende,

   4. ideell skada, och

   5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås. Andra stycket gäller även den som annars uppsåtligen eller av oaktsamhet vidtar en åtgärd, som innebär intrång eller överträdelse enligt 53 §.

Ersättningsskyldighet enligt första eller andra stycket gäller inte den som i samband med framställning av exemplar för privat bruk enbart överträder 12 § fjärde stycket, om inte denna överträdelse sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Lag (2009:109).55 §   På yrkande av upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare får domstolen, efter vad som är skäligt, besluta att egendom som ett intrång eller en överträdelse som avses i 53 § gäller ska återkallas från marknaden, ändras eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts eller varit avsett att användas vid intrånget eller överträdelsen.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om det olagliga förfarandet bestått i utförande av byggnadsverk.

Ett beslut om åtgärd enligt första stycket får inte innebära att upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare ska betala ersättning till den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt första stycket ska bekostas av svaranden om det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk ska beslutas enligt 53 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:109).56 §   Trots 55 § får domstolen, om det med hänsyn till det konstnärliga eller ekonomiska värdet hos ett exemplar av ett verk eller övriga omständigheter är skäligt, på yrkande av den som har handlat i god tro, meddela tillstånd att exemplaret mot särskild ersättning till upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare görs tillgängligt för allmänheten eller används för annat avsett ändamål.
Lag (2009:109).56 a §   Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller medverkat till ett intrång, eller gjort sig skyldig till eller medverkat till en överträdelse som avses i 53 §, får domstolen för att bevisning ska kunna säkras om intrånget eller överträdelsen besluta att en undersökning får göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget eller överträdelsen (intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §. Lag (2009:109).56 b §   En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på  yrkande av upphovsmannen eller upphovsmannens rättsinnehavare  eller den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja  verket. Om en rättegång inte är inledd, ska yrkandet  framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha  fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart  meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,  om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller  handlingar som har betydelse för utredning om intrånget  skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer  då en rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som  om frågan har uppkommit under en rättegång. Lag (2016:190).56 c §   Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.

Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1454).56 d §   Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla uppgifter om

   1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

   2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

   3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor för verkställandet. Lag (1998:1454).56 e §   Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter, i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet genomförts. Lag (1998:1454).56 f §   Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall underrättas om verkställigheten endast om beslutet om intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.

Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.

Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:680).56 g §   När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

   1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

   2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om förhållanden som kommer fram. Lag (2006:680).56 h §   Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och hållas tillgängliga för sökanden och motparten. Lag (1998:1454).57 §   Vad som sägs i 53-56 h §§ skall också tillämpas på rättighet som skyddas genom föreskrift i 5 kap. Lag (1998:1454).57 a §   Den som i annat fall än som avses i 53 § säljer, hyr ut eller för försäljning, uthyrning eller annat förvärvssyfte innehar ett hjälpmedel som är avsett endast för att underlätta olovligt borttagande eller kr inggående av en anordning som anbringats för att skydda ett datorprogram mot olovlig exemplarframställning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Lag (1992:1687).57 b §   Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 e eller 52 g § döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som, i annat fall än som avses i 53 §, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 52 d § döms till böter.
Lag (2005:359).58 §   Patent- och marknadsdomstolen är rätt domstol i mål och  ärenden enligt denna lag om de inte ska handläggas enligt  lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.

Det som sägs i rättegångsbalken om inskränkning av en  domstols behörighet i fråga om tvist som ska tas upp i annan  ordning än inför domstol ska inte tillämpas i fråga om ett  yrkande om informationsföreläggande eller  intrångsundersökning. Lag (2016:190).59 §   Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i denna lag  endast om åtal är motiverat från allmän synpunkt.

Överträdelse av 3 § eller av föreskrift enligt 41 § andra  stycket får alltid beivras av upphovsmannens efterlevande  make, släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller syskon.

Egendom som avses i 55 § får, om brott enligt denna lag  skäligen kan antas föreligga, tas i beslag. I fråga om ett  sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i  allmänhet. Lag (2020:540).
8 Kap. Lagens tillämpningsområde
60 §   Bestämmelserna om upphovsrätt tillämpas på

   1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige,

   2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom riket,

   3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i Sverige,

   4. här uppfört byggnadsverk,

   5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt är fast förenat med marken.

Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3.

anses, där ej annat visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av filmverket som verkets producent.

Bestämmelserna i 26 k-26 p §§ tillämpas på verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna i 44 a § tillämpas på utgivningar och offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i Sverige.

Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på varje litterärt eller konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.
Lag (2007:521).61 §   Bestämmelserna i 45, 47 och 48 §§ är tillämpliga på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som äger rum i Sverige. Dessutom tillämpas bestämmelserna i 45 § på framföranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige, bestämmelserna i 47 § på ljudupptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige och bestämmelserna i 48 § på utsändningar av radio- eller televisionsföretag som har sitt säte här i landet. Bestämmelserna i 46 § tillämpas på ljudupptagningar och upptagningar av rörliga bilder vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på sådana upptagningar av rörliga bilder som äger rum i Sverige.

Bestämmelsen i 46 § om eftergörande gäller dock alla ljudupptagningar.

Bestämmelserna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.

Bestämmelserna tilllämpas även på arbeten vars framställare är svensk juridisk person och har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet i Sverige. Om den juridiska personen har sitt säte i Sverige men inte sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet här, tillämpas bestämmelserna dock endast om arbetet ingår i en ekonomisk verksamhet som har etablerats i Sverige.

Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga bestämmelser på fotografiska bilder

   1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller

   2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller

   3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.

Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.

Av bestämmelserna i 45 § tillämpas hänvisningen till 26 k-26 m §§ endast på framföranden som har gjorts av någon som är svensk medborgare eller som har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 46 § tilllämpas hänvisningen till 26 k-26 m §§ endast på upptagningar vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Av bestämmelserna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 26 k-26 p §§ endast på fotografiska bilder vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Lag (2007:521).61 a §   När verk eller andra prestationer som skyddas enligt denna lag sänds ut till allmänheten över satellit, skall den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där sändarföretaget under sin kontroll och på sitt ansvar för in prestationerna i en oavbruten överföring till satelliten och därifrån till marken.

Detta gäller inte, om införandet äger rum i ett land som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och som inte heller tillhandahåller den skyddsnivå som föreskrivs i kapitel 2 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993.12

Om i fall som avses i andra stycket uppsändningen till satelliten äger rum i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där uppsändningen äger rum. Om uppsändningen till satelliten inte äger rum i ett EES-land men det radio- eller televisionsföretag som har beslutat om utsändningen har sitt säte i ett EES-land, skall den upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det landet. Lag (1995:447).61 b §   När ett radio- eller tv-företag gör sin utsändning av  ett radio- eller tv-program eller en upptagning av programmet  tillgänglig för allmänheten i en tjänst via internet ska den  upphovsrättsligt relevanta åtgärden anses ske i det land där  företaget huvudsakligen är etablerat. Detta gäller endast i  fråga om utövande av de rättigheter som krävs för att utnyttja  de verk och andra prestationer som skyddas enligt denna lag  och som ingår i radio- eller tv-programmet samt under  förutsättning att

   1. företaget tillhandahåller eller kontrollerar och ansvarar  för tjänsten,

   2. tillgängliggörandet sker samtidigt med den ursprungliga  utsändningen eller under en begränsad tid efter den,

   3. när det gäller tv-program, det är fråga om ett nyhets-  eller aktualitetsprogram eller ett program som är tv-
företagets egen produktion och som är finansierat i dess  helhet av företaget, men inte till den del programmet återger  ett idrottsevenemang, och

   4. företagets huvudsakliga etablering är i ett land som ingår  i EES.

Detsamma ska gälla när ett radio- eller tv-företag gör  material som utgör komplement till ett radio- eller tv-program  enligt första stycket tillgängligt för allmänheten i en sådan  tjänst som anges i samma stycke. Det ska gälla också när  tillgängliggörandet sker före den ursprungliga utsändningen av  programmet.

När det avtalas om ersättning för utnyttjande som avses i  denna paragraf ska avtalsparterna beakta alla aspekter av  tjänsten. Lag (2021:357).62 §   Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, meddela föreskrifter om denna lags tillämpning med avseende på andra länder.

Regeringen får också meddela föreskrifter om lagens tillämpning på verk och fotografiska bilder som först har utgivits av en mellanfolklig organisation och på inte utgivna verk och fotografiska bilder som en sådan organisation får ge ut. Lag (1995:1273).
9 Kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
63 §   Denna lag träder i kraft den 1 juli 1961; dock att 51 § och därtill anslutande bestämmelser i 6 och 8 kap. skola, såvitt angår återgivande i tryckt skrift, träda i kraft den dag Konungen förordnar. Lag (1970:488).
64 § Genom denna lag upphävas:

      1) lagen den 30 maj 1919 (nr 381) om rätt till litterära och musikaliska verk;

      2) lagen den 30 maj 1919 (nr 382) om rätt till verk av bildande konst;

      3) lagen den 14 december 1956 (nr 590) om skydd för vissa kartor; samt

      4) lagen den 1 mars 1957 (nr 32) om tillfällig förlängning av skyddstid för litterära och musikaliska verk.65 §   Den nya lagen skall, med iakttagande av vad i 66-69 §§ sägs, äga tillämpning jämväl med avseende å litterärt eller konstnärligt verk, som tillkommit före ikraftträdandet. Lag (1970:488).66 §   Sådana exemplar av ett verk, som framställts med stöd av äldre lag, må fritt spridas och visas, dock att vad i 23 § stadgas om uthyrning av noter till musikaliskt verk skall äga tillämpning.67 §   Trycksatser, klichéer, formar och andra hjälpmedel, som med stöd av äldre lag framställts för mångfaldigande av visst verk, må utan hinder av vad i nya lagen är stadgat fritt användas för sitt ändamål till utgången av år 1963. På exemplar, som framställts med stöd härav, skall vad i 66 § sägs äga motsvarande tillämpning.68 §   Beträffande tidning, tidskrift eller annat verk, som består av självständiga bidrag från särskilda medarbetare och som utgivits före nya lagens ikraftträdande, skall upphovsrätt enligt 5 § tillkomma utgivaren eller, om han ej är känd, förläggaren.

Om såsom utgivare angivits offentlig undervisningsanstalt eller akademi eller ock bolag, förening eller annan samfällighet eller, där utgivare ej är känd, dylik samfällighet är förläggare, skall skyddstiden beräknas enligt 44 §.69 §   Äldre lag skall tillämpas på sådant avtal om överlåtelse av upphovsrätt, som tillkommit före nya lagens ikraftträdande. Lag
(1976:192).70 §   Vad i 65-67 §§ sägs skall äga motsvarande tillämpning med avseende å rättighet, som skyddas genom föreskrift i 5 kap.

Har avtal om upptagning som sägs i 45 § tillkommit före nya lagens ikraftträdande, skall vad i 69 § sägs äga motsvarande tillämpning.
Övergångsbestämmelser 1970:488

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1970.

I fråga om alster av konsthantverk eller konstindustri, som tillkommit före ikraftträdandet och då åtnjöt skydd enligt äldre bestämmelser, äger de nya bestämmelserna tillämpning, om alstret är att hänföra under brukskonst, och skall i annat fall upphovsrätten icke upphöra före utgången av september 1980.


1973:363

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1973.

Den nya lagen skall tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet, dock med följande undantag:

   1. Exemplar av verk som framställts med stöd av äldre lag får fritt spridas och visas.

   2. Har någon före ikraftträdandet tillverkat trycksats, kliché, form eller annat sådant hjälpmedel för att med stöd av äldre lag mångfaldiga visst verk, får han använda det för detta ändamål till utgången av år 1975 och fritt sprida och visa exemplar som framställts.

Vad sålunda stadgas om verk skall äga motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning samt ljudradio- och televisionsutsändning som avses i 45-48 §§ ävensom på arbete som avses i 49 §.

1978:488

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1978. Den skall tillämpas även på verk som tillkommit före ikraftträdandet. Vad sålunda har föreskrivits om verk skall ha motsvarande tillämpning på framförande, ljudupptagning, ljudradioutsändning och televisionsutsändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt på arbete som avses i 49 §.

1980:610

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

Den nya lagen skall tillämpas även på sådant verk och i 49 § avsett arbete som tillkommit före ikraftträdandet.

1982:284

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Den gäller inte beträffande intrång eller överträdelse som har skett dessförinnan eller i fråga om brott som har begåtts före ikraftträdandet.

1982:1059

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Den skall tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.1986:367



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

   2. Bestämmelserna i 22 d §, 45 § tredje stycket, i vad avser hänvisningen till 22 d §, och 47 § andra stycket tillämpas även på verk och upptagningar som har tillkommit före ikraftträdandet.

   3. Bestämmelserna i 45 § tredje stycket, i vad avser hänvisningen till 6--8 och 26 §§, 46 § andra stycket, 47 § tredje stycket, 48 § tredje stycket, 49 § andra stycket och 61 § första stycket tredje meningen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet, på radio- och televisionsutsändningar, upptagningar och framföranden som har ägt rum före ikraftträdandet och på sammanställningar som har gjorts före ikraftträdandet.

   4. Bestämmelsen i 47 § första stycket tillämpas även på upptagningar som har gjorts före lagens ikraftträdande, förutsatt att den tid inom vilken en utsändning har gett rätt till ersättning enligt äldre bestämmelser då inte har löpt ut.

   5. Bestämmelserna om skyddstid i 45 § andra stycket, 46 § första stycket och 48 § andra stycket tillämpas även på framföranden, ljudupptagningar samt ljudradio- och televisionsutsändningar som har ägt rum före lagens ikraftträdande, förutsatt att skyddstiden enligt äldre bestämmelser då inte har löpt ut.

1986:1426

Denna lag träder i kraft den 1 april 1987. Lagen tillämpas inte på kretsmönster som har tillkommit före ikraftträdandet.1987:800



   1. Denna lag träder ikraft den 1 januari 1988.

   2. Har upphovsmannen avlidit före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande tillämpas.

1989:396

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 40 a § tillämpas även på överlåtelser som har ägt rum före ikraftträdandet.

1991:1073

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Den skall tillämpas även på verk som har kommit till före ikraftträdandet. Vad som föreskrivs om verk gäller också framföranden, ljudupptagning, ljudradiosändning och televisionssändning som avses i 45, 46 och 48 §§ samt arbete som avses i 49 §.1992:1687



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 utom i fråga om 23 §.

Vad gäller 23 § träder lagen i kraft den dag regeringen bestämmer.

Har regeringen inte före den 1 januari 1994 satt lagen i kraft såvitt gäller 23 §, träder dock lagen i den delen aldrig i kraft. Har regeringen före den 1 januari 1994 satt lagen i kraft såvitt gäller 23 §, upphör lagen att gälla i den delen vid utgången av år 1993.
Lag (1993:1008).

   2. Lagen tillämpas även på verk som har tillkommit före i kraftträdandet utom så vitt gäller åtgärder som vidtagits eller rättigheter som förvärvats dessförinnan.1993:1007



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 utom i fråga om 19 §
tredje meningen som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
(I kraft den 1 januari 1994, 1993:1646).

   2. Lagen tillämpas även på verk som har kommit till före ikraftträdandet utom när det gäller åtgärder som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före den tidpunkten. Det som sägs i 19 § om uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar avseende exemplar av litterära verk skall dock alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.

   3. Det som sägs i 2 tillämpas också i fråga om framföranden, upptagningar, utsändningar och arbeten som avses i 45, 46, 48, och 49 §§. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli 1986, gäller dock fjärde och femte punkterna i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Lag (1993:1213).1994:190



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1960:730) om rätt till fotografisk bild skall upphöra att gälla.

   2. Med de undantag som anges i punkterna 3--7 tillämpas de nya föreskrifterna även på verk och fotografiska bilder som har kommit till före ikraftträdandet.

   3. Sådana exemplar av en fotografisk bild som har framställts med stöd av äldre föreskrifter, får även i fortsättningen fritt spridas och visas. De nya föreskrifterna tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.

   4. Bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i 43 och 44 §§
tillämpas på fotografiska verk som har kommit till före ikraftträdandet endast under förutsättning att skyddstiden enligt äldre bestämmelser inte har löpt ut vid ikraftträdandet.

   5. Bestämmelsen om skyddstid i 49 a § tredje stycket tillämpas på fotografiska bilder som har kommit till före ikraftträdandet endast under förutsättning att skyddstiden enligt äldre bestämmelser inte har löpt ut vid ikraftträdandet.

   6. Om de nya föreskrifterna i fråga om en viss fotografisk bild medför en kortare skyddstid än den som följer av äldre bestämmelser, skall de äldre bestämmelserna om skyddstid tillämpas.

   7. Bestämmelsen i 10 § andra stycket tillämpas inte på kretsmönster som kom till före den 1 april 1987.1995:447



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 1995.

   2. Bestämmelserna i 26 d § tredje stycket och 61 a § skall i fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet inte tillämpas förrän den 1 januari 2000.

   3. Bestämmelsen i 45 § tredje stycket såvitt gäller hänvisningen till 39 § första meningen skall inte tillämpas i fråga om avtal om filminspelning som har ingåtts före ikraftträdandet. I fråga om sådana avtal gäller dock att en utövande konstnär genom avtalet skall anses ha överlåtit rätt att genom filmen göra framförandet tillgängligt för allmänheten.

   4. Med de undantag som anges i 5 och 6 skall de nya föreskrifterna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.

   5. De nya föreskrifterna skall inte tillämpas när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller hänvisningen till 19 § andra stycket skall dock alltid tillämpas från tiden för ikraftträdandet.

   6. I fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli 1986 gäller 4 och 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (1986:367) om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.1995:1273



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till före ikraftträdandet.

   3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 §
andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.

   4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga över ett verk genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han utan hinder av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av verket eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett verk som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.

   5. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpningen av de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna om giltighetstid. Bestämmelserna i 44 § tredje stycket tillämpas dock alltid efter ikraftträdandet.

   6. Det som sägs i punkterna 2 - 5 tillämpas också på framföranden och upptagningar som avses i 45 och 46 §§.

1995:1274

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (1995:447)
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt 6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla så vitt avser framföranden och ljudupptagningar.1997:309



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och framföranden som har kommit till före ikraftträdandet.

   3. De nya bestämmelserna tillämpas även på avtal om överlåtelse som har ingåtts före ikraftträdandet, dock inte på avtal som har ingåtts före den 19 november 1992. Beträffande avtal som har ingåtts därefter men före den 1 juli 1994 föreligger rätt till ersättning enligt de nya bestämmelserna endast om krav på ersättning har framställts före den 1 september 1997.1997:790



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet. I fråga om arbeten som har framställts inom femton år före ikraftträdandet gäller rätt enligt 49 § till den 1 januari 2014.

   3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De exemplar av arbeten enligt 49 § som har framställts med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.

   4. Om någon med stöd av äldre bestämmelser har börjat att förfoga över ett arbete enligt 49 § genom att framställa exemplar av det eller genom att göra det tillgängligt för allmänheten, får han trots de nya bestämmelserna i nödvändig och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade verksamheten, dock längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande förutsättningar även den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av arbetet eller för att göra det tillgängligt för allmänheten. De exemplar av ett arbete som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och visas. Hänvisningen i 49 § tredje stycket till 19 § andra stycket skall dock tillämpas.1998:1552



   1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.

   2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.2000:92



   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2000.

   2. De nya bestämmelserna i 9 och 26 a §§ tillämpas även på verk som ingår i en bilaga till ett beslut som meddelats före ikraftträdandet.

   3. Den nya bestämmelsen i 26 § tillämpas även på uppgifter i verk som anförts muntligen eller skriftligen före ikraftträdandet.

   4. En åtgärd som före ikraftträdandet har vidtagits med ett sådant verk som avses i punkterna 2 och 3 och som då var tillåten kan inte angripas med stöd av de nya bestämmelserna.2005:359



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

   2. Med de undantag som anges i 3-5 skall de nya föreskrifterna även tilllämpas på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.

   3. Äldre bestämmelser i 19 § första stycket skall fortfarande tillämpas på sådana exemplar av verk som med upphovsmannens samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet före ikraftträdandet.

   4. Bestämmelsen i 46 § andra stycket om beräkning av skyddstiden för ljudupptagningar skall inte tillämpas på ljudupptagningar beträffande vilka skyddstiden löpt ut vid lagens ikraftträdande.

   5. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.2005:360



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005.

   2. För brott begångna innan denna lag trätt i kraft gäller 55 §
i sin äldre lydelse.2007:521



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

   2. Med det undantag som anges i 3 skall de nya bestämmelserna även tilllämpas på verk och prestationer som har kommit till före ikraftträdandet.

   3. Har en vidareförsäljning av ett konstverk skett före ikraftträdandet gäller fortfarande äldre bestämmelser.

   4. Bestämmelsen i 26 p § tredje stycket skall dock tillämpas även på fordringar som har uppkommit före ikraftträdandet, om inte fordran innan dess har preskriberats enligt äldre bestämmelser.2009:109



   1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

   2. Bestämmelserna i 53 c-53 f och 53 h §§ ska inte tillämpas när intrånget eller överträdelsen, eller försöket eller förberedelsen till intrånget eller överträdelsen, har begåtts före ikraftträdandet.2013:691



   1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2013.

   2. De nya bestämmelserna ska tillämpas även på verk och prestationer som har tillkommit före ikraftträdandet. De nya bestämmelserna i 45 § andra stycket och 46 § andra stycket ska dock inte tillämpas om skyddstiden har löpt ut vid lagens ikraftträdande.

   3. Äldre bestämmelser gäller i fråga om åtgärder som har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. 45 a, 45 c och 45 d §§ ska dock tillämpas även på avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.

   4. Om inte annat uttryckligen har avtalats ska en överlåtelse, genom vilken en utövande konstnär före ikraftträdandet har överlåtit den rätt till en ljudupptagning som konstnären har enligt 45 § till en framställare av ljudupptagningar, anses omfatta även tid efter det att skyddstiden för den utövande konstnärens rätt enligt äldre bestämmelser löpt ut. 2016:190



   1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.

   2. Mål och ärenden som har inletts i Stockholms tingsrätt  eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till  Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och  marknadsöverdomstolen. 

   3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för övriga mål och  ärenden som har inletts i allmän domstol före  ikraftträdandet.2017:323



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017. 

   2. Tillstånd som har beslutats med stöd av 16 och 17 §§ i den  äldre lydelsen gäller fortfarande.2018:604



   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018.

   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om  försäljningar som skett före år 2018. 2018:1099



   1. Denna lag träder i kraft den 11 oktober 2018.

   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för åtgärder som har  vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före  ikraftträdandet.2021:357



   1. Denna lag träder i kraft den 7 juni 2021.

   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för åtgärder som har  vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före  ikraftträdandet. De nya 49 b och 61 b §§ ska dock från och med  den 7 juni 2025 respektive den 7 juni 2023 gälla i fråga om  rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet."