tesxtt "SFS-nummer · 1923:116 · Visa register Lag (1923:116) om hundskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1923-05-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1726 Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1209 Upphävd: 1996-01-01 1 § 1 mom. För varje hund skall hundskatt årligen erläggas till kommunen. Skatteplikt föreligger dock inte för en hund a) som inte uppnått en ålder av tre månader, b) som av samerna används för renskötseln, c) som tillhör staten och används inom Försvarsmakten, räddningstjänsten, polisväsendet eller tullverket eller som tillhör en enskild person så länge hunden, efter godkänd tjänstedressyr, på grund av särskild förbindelse skall hållas till Försvarsmaktens, räddningstjänstens, polisväsendets eller tullverkets förfogande, d) som enligt 19 § djurskyddslagen (1988:534) används för vetenskapligt eller därmed jämförligt ändamål, e) som är en utbildad ledarhund, avsedd att betjäna den som är synskadad, f) som tillhör tjänsteman vid främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat. Lag (1994:1725). 2 mom. Medel, som till kommunen inflyta i hundskatt, må för kommunens behov användas på sätt, som av kommunen bestämmes. 2 § 1 mom. Skatt för hund, för vilken ej enligt 1 § 1 mom. skattefrihet åtnjutes, skall erläggas till den kommun, där hunden stadigvarande innehaves. 2 mom. Har skatt för en hund erlagts enligt denna lag till en kommun skall ytterligare skatt för samma hund för det året inte erläggas. Lag (1980:516). 3 mom. Skatteplikten för viss hund förfaller, om hunden dör innan anmälan enligt 5 § senast skall göras. Inträder skatteplikt för viss hund efter utgången av september månad, skall skatt för det året inte erläggas. Lag (1980:516). 3 § Skattskyldig för viss hund är den person, av vilken hunden stadigvarande innehaves, när skatteplikt inom kommunen för året inträder. 4 § Varje kommun skall bestämma hundskattens storlek i kommunen. Kommunen får därvid bestämma skatten till olika belopp i olika delar av kommunen. Det skattebelopp som bestäms skall gälla för alla hundar i kommunen eller kommundelen. Lag (1980:516). 5 § Under januari månad varje år skall skattskyldig till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet skriftligen anmäla de hundar, för vilka skatteplikt vid ingången av året förelegat, med angivande tillika av hundarnas ras, ålder, kön och färg ävensom deras militära registerbeteckning, därest sådan är åsatt. Inträder skatteplikt under löpande år, skall den skattskyldige inom trettio dagar därefter sådant på enahanda sätt anmäla. Inom den i första stycket angivna tiden skall även den som vid ingången av året innehar sådan skattefri hund, som avses i 1 § under e) eller f), göra anmälan därom. Förvärvas hunden under löpande år, skall innehavaren inom trettio dagar därefter göra anmälan om innehavet. Lag (1954:89). 6 § Vid anmälan, varom i 5 § första och andra styckena förmäles, skall fogas belöpande skatt, så framt icke annan ordning för skattens erläggande blivit av kommunen bestämd. Förfaller skatteplikt, på sätt i 2 § 3 mom. första stycket sägs, efter det skatt för hunden erlagts, skall skatten på anfordran återbetalas. Lag (1954:89). 7 § 1 mom. Över de hundar, som jämlikt 5 § anmälts, skall föras särskilt för kalenderår löpande register (hundskatteregister) med uppgift tillika å hundens innehavare. Beträffande hundar, som avses i 1 § 1 mom. under e) och f), skall anteckning göras om skattefriheten. Vederbörande polismyndighet äger, närhelst den sådant påkallar, taga del av hundskatteregistret. Lag (1954:89). 2 mom. Å erlagd hundskatt skall lämnas kvitto ävensom särskilt skattemärke, dock att kvitto icke erfordras då skatt erlägges genom insättning å uppbördsmyndighetens postgirokonto. Skattemärke skall vara tillverkat av plåt och lagom stort att fästas vid vanligt hundhalsband. Märket skall vara försett med kommunens namn, vederbörande årtal samt hundens nummer i hundskatteregistret. Skattemärke skall även tillställas innehavare av hund, för vilken anmälan skett jämlikt 5 § tredje stycket. Lag (1954:89). 8 § Skattemärke, som i 7 § 2 mom. omförmäles, skall å halsband eller på annat lämpligt sätt vara anbragt å hunden; dock må undantag härifrån äga rum, när hunden står bunden eller hålles instängd, så ock då hunden nyttjas vid jakt, där fara föreligger för att hunden i gryt eller annorstädes kan hava men av den anordning, varå skattemärket är fästat. 8 a § Medger skattskyldig att han för visst år har underlåtit att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 § får kommunen påföra dubbel hundskatt. Lag (1980:516). 9 § Till böter döms den som 1. underlåter att fullgöra anmälningsskyldighet enligt 5 §, 2. genom oriktig uppgift söker undandra sig skattskyldighet, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken, eller 3. bryter mot 8 §. Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av kommun. Lag (1984:411). 10 § upphävd genom lag (1969:718). 11 § Hundskatt, som efter vederbörlig anmälan enligt 5 § eller domstols lagakraftägande utslag är förfallen till betalning, må utmätas lika med skatt varom i uppbördslagen sägs. Lag (1988:85). 12 § upphävd genom lag (1980:516)." "SFS-nummer · 1927:321 · Visa register Lag (1927:321) om utskiftningsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1927-06-27 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:1452 Upphävd: 1991-01-01 överg.best. 1 § 1 mom. Svenskt aktiebolag, som utskiftar tillgångar, skall, på sätt i denna lag stadgas, till staten erlägga skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp. Å sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå med fyrtio kronor för varje fullt hundratal kronor därav. Lag (1987:659). 1 § 2 mom. Utskiftningsskatt skall icke erläggas, då aktiebolag genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) upplöses och uppgår i annat bolag, under förutsättning att moderbolaget alltsedan den 1 januari 1940 eller, om koncernförhållandet uppstått senare, alltsedan den dag, då dotterbolaget började bedriva verksamhet av något slag, vid varje tillfälle ägt aktier motsvarande mer än nio tiondelar av aktiekapitalet. Uppgår aktiebolag, i annat fall än som sägs i föregående stycke, i annat bolag genom fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen eller enligt 11 kap. 1 eller 2 § bankaktiebolagslagen (1987:618), kan efter medgivande utskiftningsskatteskulden övertas av det övertagande bolaget i enlighet med vad som anges i 3 § 4 mom. Sådant medgivande får lämnas om fusionen syftar till att uppnå en mera ändamålsenlig organisation och betalningen av utskiftningsskatten kan utgöra ett väsentligt hinder för fusionen samt fusionen inte kan antas vara ett led i åtgärder, som syftar till att erhålla obehörig skatteförmån för något av bolagen eller för någon som är i intressegemenskap med något av bolagen. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte vid fusion enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen om moder- eller dotterbolaget bedriver penningrörelse eller handel med fastigheter. Fråga om medgivande enligt andra stycket prövas av riksskatteverket vid fusion enligt aktiebolagslagen och av regeringen vid fusion enligt bankaktiebolagslagen. Lag (1987:659). 2 § Med utskiftat belopp förstås vad bolaget i samband med nedsättning av aktiekapital eller vid bolagets upplösning utgiver i penningar eller annat till delägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen eller i anslutning till beslutet om nedsättningen bestämd grund, i den mån vad sålunda utgivits icke enligt lagen om statlig inkomstskatt är att hänföra till utdelning från bolaget. Om bolag mot vederlag förvärvat egen aktie annorledes än i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie eller om dotterbolag annorledes än vid inrop, som nyss sagts, mot vederlag förvärvat aktie i moderbolaget, skall sådant vederlag, i den mån det icke hänföres till utdelning, likaledes anses såsom utskiftat belopp. I utskiftat belopp skall inräknas jämväl det belopp bolaget har att i utskiftningsskatt utgöra. Förordning (1953:108). (Jämför 1974:770 ö.b.) 3 § 1 mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat på sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt, till vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i penningar eller annat men med avdrag av vad som efter nämnda tidpunkt dels utskiftats till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § a) och b) här nedan sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp, dels ock utdelats till delägare och för vilket restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt (B-skatt) ägt rum. Vid beräkning av tillskjutet belopp i fall, som i 3 och 4 mom. avses, skall iakttagas jämväl vad i nämnda moment är stadgat. Förordning (1950:587). 3 § 2 mom. Bolags ingångsvärde utgör vad av delägare sammanlagt tillskjutits i penningar eller annat för bolagets bildande; dock att beträffande bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått till ända före den 1 mars 1925, skall såsom ingångsvärde anses bolagets egna fonder enligt fastställd balansräkning eller av likvidator upprättad redogörelse för det räkenskapsår, som gått till ända närmast före sistnämnda dag, därvid i balansräkningen eller redogörelsen upptagna vinstmedel skola medräknas allenast i den mån desamma enligt därom fattat beslut överförts till fonderade medel eller eljest till ny räkning. 3 § 3 mom. Har aktiebolag nedsatt aktiekapital medelst indragning av egen aktie, som bolaget eller ett dess dotterbolag förvärvat mot vederlag, och har indragningen ägt rum under räkenskapsår, som gått till ända efter den 28 februari 1925, eller innehar bolaget vid sin upplösning egen mot vederlag förvärvad aktie, skall vid den i 1 mom. angivna beräkningen av tillskjutet belopp avdrag göras jämväl för belopp motsvarande detta vederlag, såvitt detsamma icke hänförts till utdelning eller jämlikt bestämmelserna i 2 § utgjort utskiftat belopp. Förordning (1950:587). 3 § 4 mom. Har enligt vad i 1 § 2 mom. andra stycket stadgats medgivande lämnats till att utskiftningsskatteskulden må av moderbolaget övertagas, skall sistnämnda bolags tillskjutna belopp minskas med det belopp, som motsvarar skillnaden mellan dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp och den skatt, som vid fusionen skulle hava erlagts därest medgivande som nyss sagts icke lämnats. Förordning (1950:587). 4 § Med återbäring av tillskjutet belopp förstås: a) vad som utskiftas i samband med nedsättning av aktiekapital eller vid sådant förvärv av aktie som i 2 § sägs, i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas under tillskjutet belopp; b) vad som - ändå att bolagets egna fonder därigenom icke nedbringas under tillskjutet belopp - i samband med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger vare sig vad till bolaget för dessa aktier inbetalats eller vad som utgör i bolaget befintligt tillskjutet belopp; dock att vad sålunda stadgas icke skall äga tillämpning om aktierna i bolaget till huvudsaklig del ägas eller på därmed jämförligt sätt innehavas - direkt eller genom förmedling av juridisk person - av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer; och c) vad som vid bolagets upplösning utskiftas, i den mån det utskiftade beloppet icke överstiger tillskjutet belopp. Förordning (1953:108). 5 § Nedsättning av aktiekapital, som avses i denna lag, anses hava skett, när de utskiftade medlen blivit för delägarna tillgängliga för lyftning. När aktiebolag skall anses upplöst, därom är i allmän lag stadgat. Lag (1987:659). 6 § Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det då nedsättning av aktiekapital, förvärv av aktie som i 2 § avses eller upplösning skett. Har beslut om likvidation vunnit laga kraft och fördröjes likvidationen oskäligt, må dock taxering ske, innan bolaget skall anses upplöst. Förordning (1950:587). 7 § Beslut om eftertaxering till utskiftningsskatt skall meddelas inom fem år efter det år bolaget upplösts. Lag (1990:334). 8 § Taxering till utskiftningsskatt skall ske i den kommun, där bolaget skall taxeras till statlig inkomstskatt. Förordning (1950:587). 9 § Uppgift till ledning för egen taxering (deklaration) till utskiftningsskatt skall i enlighet med formulär, som fastställs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, innehålla upplysning angående såväl vad i bolaget tillskjutits som vad därifrån utskiftats. Deklaration för taxering enligt 6 § andra stycket skall lämnas efter föreläggande. Deklaration för taxering till utskiftningsskatt i andra fall än i andra stycket sagts skall inom den tid och i den ordning, som gäller för bolags deklaration för statlig inkomstskatt, lämnas under det år, då taxeringen skall äga rum. Vid upplösning av bolag genom fusion skall deklaration lämnas av det bolag, som genom fusionen upplöses. Har vid fusion medgetts, att utskiftningsskatteskulden får tas över av moderbolaget, skall deklarationen innehålla uppgifter för beräkning av det belopp varmed moderbolagets tillskjutna belopp skall minskas. I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324) i tillämpliga delar. Riksskatteverkets beslut i ärende, som avses i 1 § 2 mom. andra stycket, får inte överklagas. Lag (1990:334). Anvisningar. Såsom tillskjutet belopp räknas i allmänhet tillskott av delägarna, vare sig det tillförts aktiekapitalet eller ej. Belopp, som inbetalts å aktie, för vilken aktierätt förverkats, ävensom tillskott enligt 92 och 209 §§ i lagen den 22 juni 1911 om bankrörelse räknas ej såsom tillskjutet belopp. Med bolags egna fonder förstås i denna förordning skillnaden mellan bolagets tillgångar och skulder enligt balansräkning (eller av likvidator upprättad redogörelse). Balanserad förlust, förbindelser å oguldet aktiebelopp, garantiförbindelser och dylikt anses härvid icke såsom tillgång. Så kallad förnyelsefond är att anse som skuld, i den mån fonden uppfyller villkoren i 56 § 4) lagen den 12 augusti 1910 om aktiebolag, varemot fond, som avsetts för ökning av tillgångar för stadigvarande bruk, ej må avdragas. Vid beräknande av ingångsvärdet för bolag, för vilket något dess räkenskapsår gått till ända före den 1 mars 1925, skall såsom skuld upptagas bolaget år 1925 påförd inkomst- och förmögenhetsskatt (A-skatt) samt bevillning för inkomst. Har delägare för bolagets bildande eller eljest tillskjutit annat än penningar, skall vad sålunda tillskjutits, därest detsamma åsatts värde, överstigande dess verkliga värde, vid det tillskjutna beloppets bestämmande upptagas till sitt verkliga värde. Utskiftas tillgångar i fall som i 4 § a) sägs, måste en värdering göras av bolagets tillgångar vid tiden för utskiftningen. Till grund för detta värdes beräknande bör läggas den av bolaget senast före utskiftningen upprättade balansräkningen. Vid bestämmandet av vilka å balansräkningen upptagna tillgångar skola medräknas i värdet, skola givetvis samma grunder gälla, som i fråga om beräknande av storleken av bolags ingångsvärde. Därest aktiebolag till delägare utskiftar annat än penningar, skall värdet av det sålunda utskiftade upptagas till belopp, som motsvarar saluvärdet vid tiden för utskiftningen. Vid tillämpning av 6 § andra stycket måste uppskattning ske av de bolagets tillgångar, vilka ännu icke blivit realiserade. Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden må övertagas av moderbolaget, skall dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp utgöra skillnaden mellan, å ena sidan, summan av dotterbolagets aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond och, å andra sidan, dotterbolagets tillskjutna belopp. Aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond skola vid denna beräkning upptagas till de belopp, vilka angivits i den fastställda balansräkningen för det räkenskapsår, som gått till ända närmast före fusionstillfället. Där vid tillämpning av bestämmelsen i 3 § 4 mom. det belopp, varmed moderbolagets tillskjutna belopp skall minskas, är större än sistnämnda belopp, skall skillnadsbeloppet läggas till moderbolagets egna fonder, då fråga är om nedsättning av aktiekapitalet eller om förvärv av aktie som i 2 § avses, och till det utskiftade beloppet, då fråga är om upplösning av moderbolaget. Förordning (1953:108). Övergångsbestämmelser 1950:587 Denna förordning skall, såvitt här nedan icke annorledes sägs, träda i kraft den 1 januari 1951. Därvid skall dock iakttagas, att de nya bestämmelserna i 1 § 1 mom. andra stycket och 4 § icke skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning av aktiekapital eller om aktiebolags trädande i likvidation eller bolagsstämmas beslut om tillåtelse till fusionsavtal anmälts för registrering före den 1 januari 1950. Bestämmelserna i 2 § i dess ändrade lydelse, i vad bestämmelserna avse förvärv av egen aktie, skola icke tillämpas då förvärvet skett före den 1 januari 1950. Bestämmelserna i 1 § 2 mom. andra stycket ävensom de därmed sammanhängande bestämmelserna i 3 § 1 och 4 mom., 9 § fjärde stycket samt åttonde och nionde styckena av anvisningarna skola träda i kraft den dag Konungen förordnar. Har bolag åsatts taxering med stöd av bestämmelserna i 6 § andra stycket, skall - utan avseende å vad som finnes stadgat i övergångsbestämmelserna till förordningarna den 17 juni 1938, nr 373, och den 21 juni 1940, nr 545, samt i första stycket av dessa övergångsbestämmelser - vid taxering till utskiftningsskatt, som efter förenämnda taxering kan komma att åsättas bolaget, utskiftningsskatt utgå efter vad i 1 § 1 mom. andra stycket denna förordning sägs. 1953:108 Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1954; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning av aktiekapital eller bolagsstämmas beslut om tillåtelse till fusionsavtal anmälts för registrering före den 1 januari 1953. 1957:67 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet i övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623). 1990:334 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till utskiftningsskatt som sker 1991. 1990:1452 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1927:321) om utskiftningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Har efter beslut om likvidation eller fusion medel utskiftats till aktieägare före utgången av år 1990 tillämpas lagen även vid senare års taxeringar." "SFS-nummer · 1928:370 · Visa register Kommunalskattelag (1928:370) Departement: Finansdepartementet SKA Utfärdad: 1928-09-28 Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1338 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. 1 kap. Allmänna stadganden 1 § Med allmän kommunalskatt avses i denna lag kommunalskatt och landstingsskatt. Allmän kommunalskatt skall betalas av fysisk person och dödsbo i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som påförs en var skattskyldig enligt de i denna lag fastställda grunder, dock att skatten skall tas ut i helt antal kronor enligt vad som föreskrivs i skattebetalningslagen (1997:483). Den som är skattskyldig till en kommun inom ett landsting är också skyldig att betala landstingsskatt. I taxeringslagen (1990:324) finns föreskrifter om taxeringsmyndigheter och om förfarandet vid taxering till allmän kommunalskatt. Lag (1999:295). 2 § Allmän kommunalskatt utgår som kommunal inkomstskatt och beräknas på grundval av beskattningsbar inkomst. Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres skattskyldig ett skatteöre för varje krona beskattningsbar inkomst. Etthundra skatteören bilda en skattekrona. Lag (1986:473). 3 § Med taxeringsår förstås i denna lag det kalenderår, under vilket taxeringsbeslut rörande årlig taxering enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall meddelas, och med beskattningsår det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret, eller, där räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår (brutet räkenskapsår), det räkenskapsår, som gått ut närmast före taxeringsåret. För skattskyldiga som är bokföringsskyldiga enligt bokföringslagen (1999:1078) räknas brutet räkenskapsår som beskattningsår för näringsverksamhet under förutsättning att föreskrifterna i 3 kap. nämnda lag iakttagits. Inkomst hos ett handelsbolag tas upp vid den taxering då handelsbolaget skulle ha taxerats om det hade varit skattskyldigt. Lag (1999:1082). Anvisningarna till 3 § har upphävts genom lag (1990:650). 4 § Såvitt gäller fastighet beräknas inkomst i de fall som anges i denna lag på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering. Med ägare likställs den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare. Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs. Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare. Föreskrifter om fastighetstaxering finns i fastighetstaxeringslagen. Lag (1990:650). 5 § Fastighet är antingen privatbostadsfastighet eller näringsfastighet. Som privatbostadsfastighet räknas -- med i sjunde stycket angivet undantag -- småhus med mark som utgör småhusenhet, småhus på annans mark samt småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet, om småhuset är en privatbostad. Som privatbostadsfastighet räknas även tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad. Annan fastighet är näringsfastighet. Som privatbostad räknas småhus som helt eller till övervägande del eller, i fråga om hus som är inrättat till bostad åt två familjer, till väsentlig del används för permanent boende eller som fritidsbostad för ägaren eller sådan honom närstående som avses i punkt 14 sista stycket av anvisningarna till 32 § eller är avsedd att användas som sådan bostad. Småhus, småhusenhet, lantbruksenhet och storlek har samma innebörd som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Som privatbostad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att användas på det sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bostadsaktiebolag, om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I fråga om privatbostad som ingår i dödsbo gäller bestämmelserna i 53 § 3 mom. Frågan om bostad skall räknas som privatbostad eller ingå i näringsverksamhet skall för varje kalenderår bestämmas på grundval av förhållandena vid kalenderårets utgång eller, om bostaden överlåtits under året, förhållandena på överlåtelsedagen. Har under ett kalenderår inträffat omständighet som bör föranleda att en bostad i samma ägares hand inte längre skall räknas som privatbostad utan anses ingå i näringsverksamhet (omklassificering), skall omklassificeringen inte ske för detta kalenderår och det därpå följande kalenderåret. Detsamma skall gälla om en bostad övergått till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva. Om skäl för omklassificering kvarstår vid utgången av andra kalenderåret efter det, då den omständighet inträffat som först utgjorde skäl för omklassificering, skall omklassificering ske, såvida inte privatbostaden dessförinnan har överlåtits. Om ägaren yrkar det skall dock bestämmelserna i andra-- fjärde meningarna inte tillämpas. Privatbostadsfastighet på lantbruksenhet skall på ägarens begäran räknas som näringsfastighet om småhusets storlek uppgår till minst 400 kvadratmeter och det har nybyggnadsår före år 1930. Lag (1993:1524). 6 § Vid beskattning skall med statslåneräntan vid en viss tidpunkt förstås den statslåneränta som Riksgäldskontoret fastställt för den period under vilken tidpunkten infaller. Lag (1993:1541). 7 § har upphävts genom lag (1979:1154). 8 § har upphävts genom lag (1979:1154). 9 § har upphävts genom lag (1979:1154). 10 § har upphävts genom lag (1979:1154). 11 § har upphävts genom lag (1979:1154). 12 § har upphävts genom lag (1979:1154). 13 § har upphävts genom lag (1979:1154). 14 § har upphävts genom lag (1953:400). 15 § har upphävts genom lag (1953:400). 16 § har upphävts genom lag (1953:400). 3 kap. Om kommunal inkomstskatt Skattepliktig inkomst 17 § Kommunal inkomstskatt utgår för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst. Lag (1990:650). 18 § För inkomst av näringsverksamhet skall inkomsten av varje förvärvskälla beräknas för sig. All inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av en fysisk person, ett dödsbo eller ett handelsbolag hänförs till en och samma förvärvskälla om inte annat följer av fjärde stycket. I fråga om handelsbolag som innehar andel i ett annat handelsbolag hänförs inkomst av näringsverksamhet som bedrivs av bolagen till en och samma förvärvskälla. För kommanditdelägare medges därvid avdrag för underskott i bolaget i den mån avdraget och avdrag som medgetts vid tidigare års taxeringar inte överstiger ett belopp som svarar mot vad delägaren satt in i bolaget eller, om det belopp som delägaren åtagit sig sätta in är högre, detta senare belopp. För sådana delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser medges avdrag med sammanlagt högst ett belopp som svarar mot det han ansvarar för. För överskjutande underskott medges avdrag vid beräkningen av inkomsten från bolaget närmast följande beskattningsår. Självständig näringsverksamhet i utlandet hänförs alltid till en särskild förvärvskälla. Lag (1993:1541). 19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva; vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänst- göring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadestånds- försäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp som arbetsgivare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad som utgår för befattningshavare i statens tjänst; försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet, dels i den mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet, dels för sådan försäkringsersättning som avses i lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd i den omfattning ersättningen avser ersättning för ränta och finansiella instrument; ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande som redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §; vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet belopp; stipendium för mottagarens utbildning, dock inte sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; stipendium som är avsett för andra ändamål och som inte utgår periodiskt och inte utgör ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning, dock inte ett sådant stipendium som anges i punkt 12 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande slag; introduktionsersättning enligt lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enligt lagen om allmän försäkring till den del pensionen för varje månad den avser inte överstiger en tolftedel av fyrtio procent eller, vid pension efter båda föräldrarna, åttio procent, av basbeloppet den månad pensionen avser samt sådan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring, vårdbidrag till den del det utgör ersättning för merkostnader enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, som utges av kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen (1993:389) om assistansersätt- ning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade; bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag och lagen (1993:737) om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn; bidrag enligt lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som lämnas av kommunen enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den som - utan att det skett yrkesmässigt - inställt sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; förmån av fri resa till eller från anställningsintervju eller kostnadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §; hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott; sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk; tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån; ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle- ringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter, 33 § tullagen (1994:1550) eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483); ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; ränta enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denna lag. Till följd av detta utgör belopp som har fallit bort, och för vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen, skattepliktig intäkt vid inkomsttaxeringen. Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 §. Lag (1999:200). (Se vidare anvisningarna.) till 19 § 1. Socialbidrag, bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., begravningshjälp samt underhåll, som har lämnats intagen i kriminalvårdsanstalt eller patient på sjukhus, samt annan liknande ersättning utgör inte skatte- pliktig inkomst. Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgifter. Som begravningshjälp behandlas inte tjänstepension avseende tid efter den pensionsberättigades frånfälle. Med skadeståndsförsäkring förstås försäkring, enligt vilken den försäkrade äger utfå ersättning för skadestånd vartill han är berättigad på grund av personskada (överfallsskydd o.d.). Ersättning till följd av personskada som utgår i annan form än periodisk utbetalning (engångsbelopp) och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur utgör skattepliktig intäkt såvida icke annat följer av övriga bestämmelser i denna lag. Om engångsbelopp, som utgår till följd av personskada, utgör ersättning för framtida förlust av skattepliktig inkomst, skall dock 40 procent av beloppet avräknas såsom icke skattepliktig del. Uppbär skattskyldig två eller flera sådana engångsbelopp till följd av samma personskada, skall vad som nu har sagts gälla varje sådant belopp. Vad som avräknas från ett eller flera engångsbelopp under beskattningsåret får emellertid - förekommande fall tillsammans med vad som avräknats tidigare år - för samma personskada sammanlagt icke överstiga femton basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Härvid skall avräknad del av ett engångsbelopp uttryckas i det basbelopp, som har fastställts för det år under vilket engångsbeloppet blivit tillgängligt för lyftning. Utbytes sådan livränta eller del därav, som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, gälla bestämmelserna i föregående stycke beträffande sådant engångsbelopp. Utbytes annan livränta eller del därav, som utgör skattepliktig intäkt enligt 32 § 1 mom., mot engångsbelopp, skall hela engångsbeloppet upptagas såsom skattepliktig intäkt. Sker utbyte, helt eller delvis, av annan livränta än nu sagts mot engångsbelopp, skall beloppet anses utgöra icke skattepliktig intäkt. Lön, som utgår från arbetsgivare i sådana fall, då denne på grund av 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen om allmän försäkring äger uppbära arbetstagaren tillkommande ersättning från allmän försäkringskassa, är skattepliktig intäkt. För arbetsgivaren är den av honom i nämnda fall uppburna ersättningen från försäkringskassan ävensom annan därifrån uppburen ersättning i anledning av kostnad för den anställdes räkning att betrakta som skattepliktig inkomst, dock att ersättningen icke är skattepliktig för arbetsgivaren, därest den till den anställde utbetalda lönen eller den för honom havda kostnaden utgör för arbetsgivaren icke avdragsgill utgift i förvärvskälla. Ersättning, som annorledes än i form av pension eller annan livränta utbetalas av arbetsgivare vid yrkesskada eller arbetsskada i de fall, då arbetsgivaren står s.k. självrisk enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, räknas till skattepliktig inkomst enligt de grunder som skulle hava gällt vid försäkring enligt sistnämnda lag. Skatteplikt föreligger inte för bidrag från stat eller kommun, som utgår enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser, i samband med utbildning eller omskolning, till arbetslösa och partiellt arbetsföra samt med dem i fråga om sådana bidrag likställda i den mån bidragen avser traktamente och särskilt bidrag. Flyttningsbidrag som lämnas av en arbetsmarknadsmyndighet utgör inte skattepliktig intäkt i följd varav avdrag inte medges för den kostnad som sådant bidrag eller stöd är avsett att täcka. Skatteplikt föreligger inte heller för bidrag från en allmän försäkrings- kassa till handikappade eller föräldrar till handikappade barn för anskaffning eller anpassning av motorfordon. Utgår bidraget till en näringsidkare för näringsverksamheten tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i punkt 9 av anvisningarna till 22 §. Skatteplikt föreligger icke för engångsbidrag som utgår i samband med arbetsplacering som utgör led i Arbetsmarknads- styrelsens omhändertagande av flyktingar. Skatteplikt föreligger inte för bidrag som stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond till fullföljande av sitt ändamål lämnar för mottagarens utbildning. Inte heller föreligger skatteplikt för stipendium som lämnas enligt förordningen (1998:52) om stipendium efter genomfört basår inom gymnasial vuxenutbildning eller bidrag enligt förordningen (1995:667) om bidrag till vissa funktionshindrade elever i gymnasieskolan. Skatteplikt föreligger inte för sådant avdrag på ordinarie hyra som en hyresgäst får för att utföra förvaltningsuppgifter av enklare beskaffenhet på hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning som bestämts i en förhandlingsöverens- kommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304) eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera hyresgäster. Detta gäller endast till den del hyresavdraget inte överstiger den egna lägenhetens andel av den totala kostnaden för den eller de aktuella förvaltningsuppgifterna och under förutsättning att samtliga hyresgäster som deltar i självförvaltningen får avdrag på hyran med samma belopp. Vad som nu har sagts gäller i motsvarande utsträckning i fråga om avdrag på avgift i bostadsrättsförening, bostadsförening, bostadsaktiebolag och annan därmed jämförbar sammanslutning. Lag (1998:233). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. har upphävts genom lag (1991:1832). 20 § Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll; kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 §; värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som ej fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings- avgifter, 31 § tullagen (1994:1550), 60 § fordonsskattelagen (1988:327), 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd och 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetalningslagen (1997:483) samt dröjsmålsavgift beräknad enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift; avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10); avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529); avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160); avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673); avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342); avgift enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag; skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada; företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken; skatteavdrag för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt skattebetalningslagen (1997:483); avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268); miljösanktionsavgift enligt 30 kap. miljöbalken; vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg; avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor; lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet; avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag; avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385); utgifter för muta eller annan otillbörlig belöning. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1999:198). Anvisningarna till 20 § 1. Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt 21 av anvisningarna till 23 §. Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten. Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt. Avdrag för måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé medges inte med större belopp än 90 kronor per person. För den som är skattskyldig till mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av mervärdesskatt avser avdragsramen i föregående stycke pris exklusive mervärdesskatt. För övriga ökas avdragsramen med mervärdesskatten. Lag (1996:1399). 2. Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året näst före taxeringsåret (se 65 §). Avdrag för lön eller annan ersättning för barns arbete får icke överstiga marknadsmässigt vederlag för arbetsinsatsen. Lag (1976:1094). 3. Som svenska allmänna skatter räknas allmänna utskylder till staten samt till landsting och kommun. Som allmän skatt räknas däremot inte statlig fastighetsskatt. Lag (1999:933). 4. För erlagd utländsk skatt medgives avdrag, oavsett om skatten är att anse såsom preliminär eller slutlig, under förutsättning att skatten enligt vad nedan sägs utgör omkostnad i förvärvskälla. Utländsk speciell skatt, hänförlig till förvärvskälla, utgör omkostnad i densamma. Allmän skatt till utländsk stat betraktas såsom omkostnad, om och i den mån skatten hänför sig till intäkt av sådant slag, som är skattepliktigt i den utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken intäkten härflyter anses där lokaliserad, samt intäkten åtnjutes av fysisk person under tid då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juridisk person. Med skatt till utländsk stat likställes skatt till utländsk delstat, provins eller kommun; med inkomstskatt likställes skatt å förmögenhet, vartill intäkt som ovan sagts hänför sig, dock ej sådan skatt å förmögenhet som huvudsakligen har karaktär av engångsskatt. Rätt till avdrag föreligger inte för utländsk skatt, om den hänför sig till intäkt som beskattas i den utländska staten och inte medtas vid taxeringen här i riket. Om enligt dubbelbeskattningsavtal inkomst skall undantas från beskattning men medtas vid taxeringen (alternativ exempt) föreligger inte heller rätt till avdrag för utländsk skatt som hänför sig till inkomsten. Lag (1990:1421). 5. har upphävts genom lag (1997:851). 6. har upphävts genom lag (1984:1060). Inkomst av näringsverksamhet 21 § Med näringsverksamhet avses yrkesmässig självständigt bedriven förvärvsverksamhet. Till näringsverksamhet räknas också i annat fall innehav av näringsfastighet samt innehav och avyttring av rätt till avverkning av skog. En privatbostadsfastighet eller en privatbostad kan inte ingå i näringsverksamhet. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 21 § 1. Näringsverksamhet anses föreligga om en skattskyldig erhåller ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar, såvida inte royaltyn eller avgiften är av beskaffenhet att böra hänföras till intäkt av tjänst. Lag (1990:650). 2. har upphävts genom lag (1999:1149). 3. Tomtrörelse utgör en särskild form av näringsverksamhet. Tomtrörelse anses föreligga, när någon bedriver verksamhet som huvudsakligen avser försäljning av mark för bebyggelse (byggnadstomt) från fastighet, som uppenbarligen har förvärvats för att ingå i yrkesmässig markförsäljning, såsom när fastighet har köpts av ett tomtbolag e. d. eller när förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för bebyggelse. I övrigt anses försäljning av byggnadstomt ingå i tomtrörelse, om den skattskyldige under tio kalenderår -- frånsett överlåtelse som avses i 2 § lagen (1990:663) om ersättningsfonder -- har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Detsamma gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst 15 byggnadstomter under angivna tid. Har försäljning av byggnadstomter skett från olika fastigheter eller från olika delar av en fastighet, medräknas vid beräkningen av antalet tidigare sålda byggnadstomter endast sådana tomter som med hänsyn till deras inbördes läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse. Vid beräkning av antalet tidigare sålda byggnadstomter likställs med försäljning upplåtelse av mark i och för bebyggelse. Har fastighet genom köp, byte eller därmed jämförlig överlåtelse eller genom gåva överförts till föräldrar, far- eller morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, till dödsbo, vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare, eller till aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige ensam eller tillsammans med sådana personer på grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar har ett bestämmande inflytande, anses tomtrörelse föreligga, om överlåtaren och den nye ägaren sammanlagt har avyttrat minst 15 byggnadstomter. Tomtrörelsen anses påbörjad i och med avyttringen av den femtonde byggnadstomten. Försäljning av byggnadstomt för att av anställda huvudsakligen användas för gemensamt ändamål eller till anställd för att bereda honom bostad anses inte utgöra tomtrörelse, om inte försäljningen görs av skattskyldig som avses i andra stycket eller av skattskyldig som driver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Säljs byggnadstomt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, anses försäljningen ingå i den övriga verksamheten, om inte tomtrörelse utgör den huvudsakliga verksamheten. Har skattskyldig och hans make, om de med hänsyn till antalet tomtförsäljningar enligt tredje stycket anses ha drivit tomtrörelse, inte sålt någon byggnadstomt under de senaste tio kalenderåren före taxeringsåret, anses avyttring av byggnadstomt som därefter sker inte som tomtrörelse, om inte byggnadstomten ingår i detaljplan eller avyttringen har skett under sådana förhållanden att tomtrörelse på nytt anses föreligga enligt bestämmelserna i andra eller tredje stycket. Överlåtelse som avses i 2 § lagen om ersättningsfonder verkar inte avbrytande på uppehåll som nu nämnts. Avyttrar skattskyldig återstoden av lagret i sådan tomtrörelse som avses i tredje stycket, anses vinsten av denna avyttring -- utom den del av vinsten som belöper på mark inom detaljplan -- inte som inkomst av tomtrörelse, om inte avyttringen kan antas ha skett väsentligen i syfte att bereda den skattskyldige eller egendomens förvärvare eller annan, med vilken någondera är i intressegemenskap, obehörig skatteförmån. Som skattepliktig intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till beskattning tidigare. Frågan om dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen. Lag (1990:650). 4. Byggnadsrörelse och handel med fastigheter utgör särskilda former av näringsverksamhet. Fastighet, som förvärvas genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, utgör omsättningstillgång hos fastighetsägaren, om denne eller dennes make bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Detsamma gäller om fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och fastigheten skulle ha utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade förvärvats av fåmansföretaget. Vad i andra stycket sagts gäller inte om a) fastigheten uppenbarligen har förvärvats för stadigvarande användning i annan näringsverksamhet än fastighetsförvaltning som bedrivs av fastighetsägaren, dennes make eller av fåmansföretag eller av fåmansägt handelsbolag i vilket fastighetsägaren eller dennes make är företagsledare eller b) förvärvet uppenbarligen helt saknar samband med den av fastighetsägaren bedrivna byggnadsrörelsen. Har en fastighet, som inte är omsättningstillgång, varit föremål för byggnadsarbete i byggnadsrörelse, som -- direkt eller genom ett handelsbolag -- bedrivs av fastighetsägaren, skall värdet av arbetet tas upp som intäkt i byggnadsrörelsen. Bedrivs byggnadsrörelsen -- direkt eller genom ett handelsbolag -- av fysisk person skall dock värdet av dennes eget arbete tas upp som intäkt endast om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i samband med arbetet. Innehar skattskyldig aktie eller andel i ett fastighetsförvaltande företag och skulle någon av företagets fastigheter ha utgjort omsättningstillgång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter om den hade innehafts av den skattskyldige, skall aktien eller andelen anses utgör omsättningstillgång. Vad nu sagts gäller dock endast om a) företaget är ett fåmansföretag och den skattskyldige är företagsledare i företaget eller make till företagsledare, b) intressegemenskap eljest råder mellan den skattskyldige och företaget eller c) företaget är ett handelsbolag. I fall som avses i föregående stycke c) skall -- förutom andelen -- en mot andelen svarande del av handelsbolagets fastigheter anses som omsättningstillgång hos delägaren. Vad nu sagts gäller dock endast de av bolagets fastigheter som skulle ha utgjort omsättningstillgångar om de innehafts av delägaren. Skattskyldig, som enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt eller punkt 5 innehar omsättningstillgång, anses -- beroende på omständigheterna -- bedriva byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Lag (1990:650). 5. Förvärvar skattskyldig genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död värdepapper, fastighet eller liknande tillgång, som har utgjort omsättningstillgång i näringsverksamhet hos den avlidne, anses tillgången utgöra omsättningstillgång även hos den skattskyldige. Vad i första stycket sagts gäller endast om a) den skattskyldige vid tidpunkten för förvärvet själv bedriver näringsverksamhet i vilken tillgången hade utgjort omsättningstillgång om den hade förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller b) den skattskyldige avser att fortsätta den avlidnes verksamhet. Lag (1990:650). 22 § Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vad som av näringsverksamheten kommit näringsidkaren till godo på sätt framgår av anvisningarna. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 22 § 1. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar eller varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för varor, som den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i överlåtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i verksamheten. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avyttring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminskningsavdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och tredje styckena lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det. Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet. Detsamma gäller vinst vid icke yrkesmässig avyttring av en medlems fordran på en sådan ekonomisk förening, om medlemskapet betingas av medlemmens näringsverksamhet. I fråga om handelsbolag hänförs till intäkt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid avyttring av andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § samt av förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. nämnda lag. Avyttrar ett handelsbolag en aktie eller annan andel i ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, ett svenskt handelsbolag eller en utländsk juridisk person med realisationsvinst till ett företag som ingår i samma koncern som det säljande handelsbolaget, tillämpas bestämmelserna i lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner. Lag (1999:200). 1 a. Uttag av en tillgång skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning). Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från en förvärvskälla för privat bruk eller genom att föra över den till en annan förvärvskälla. Uttag föreligger vidare om den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärsmässigt motiverat. Motsvarande gäller om ett handels-bolag som den skattskyldige är delägare i överlåter en tillgång till den skattskyldige eller någon annan. Med marknadsvärde avses det pris som överlåtaren kan antas erhålla om tillgången bjuds ut på marknaden under villkor som med hänsyn till överlåtarens affärsmässiga situation framstår som naturliga. Uttagsbeskattning skall inte ske 1. vid uttag av bränsle från fastighet som är taxerad som lantbruksenhet för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad på denna eller 2. vid uttag av andra aktier eller andelar än sådana som utgör omsättningstillgångar enligt punkt 4 av anvisningarna till 21 § om aktierna eller andelarna delats eller skiftats ut enligt 3 § 7 a mom. eller 3 § 8 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och marknadsvärdet över-stiger omkostnadsbeloppet. I lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris finns bestämmelser om att uttagsbeskattning inte skall ske vid överlåtelse i vissa fall. Vad som sägs i första - fjärde styckena har motsvarande tillämpning vid uttag av tjänst, om värdet av tjänsten är mer än ringa. Har uttag av tjänst samband med uttag av tillgång, skall uttagsbeskattning av tjänsten underlåtas om uttagsbeskattning av tillgången inte skall ske på grund av bestämmelserna i lagen om beskattningen vid överlåtelser till underpris. Uttag i form av användande av bil skall värderas enligt bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 42 §. Lag (1998:1604). 1 b. Uttagsbeskattning skall även ske 1. om verksamheten i en förvärvskälla har upphört, 2. till den del skattskyldighet för inkomst av en förvärvskälla har upphört, 3. i fråga om en tillgång som har förts över från en del av en förvärvskälla till en annan del, om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men inte för inkomst från den senare delen, 4. till den del inkomst av en förvärvskälla skall undantas från beskattning på grund av ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning eller, 5. i fråga om en tillgång som har förts över från en del av en förvärvskälla till en annan del, om inkomst av den senare delen men inte av den förra är undantagen från beskattning i Sverige på grund av ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning. Lag (1998:1604). 2. Ränta på banktillgodohavanden som hör till näringsverksamhet och på kundfordringar utgör intäkt av näringsverksamhet. Till intäkt av näringsverksamhet räknas också ränta och utdelning på omsättningstillgångar samt utdelning som uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande till gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). Ränta och utdelning på andel i sådan ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgör intäkt av näringsverksamhet, om innehavet av andelen betingas av verksamheten. Detsamma gäller ränta på en medlems fordran på en sådan ekonomisk förening, om medlemskapet betingas av medlemmens näringsverksamhet. Som intäkt av näringsverksamhet räknas i fråga om handelsbolag all ränta och utdelning samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 §. Lag (1997:851). 2 a. har upphävts genom lag (1994:1855). 3. I bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdelning på aktier och andelar i värdepappersfonder och ekonomiska föreningar att räkna som intäkt av näringsverksamhet. Lag (1990:1421). 4. Har en omsättningstillgång tagits upp till ett lägre värde vid inkomsttaxeringen än i räkenskaperna skall skillnadsbeloppet återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Detta gäller dock inte i den mån skillnadsbeloppet motsvarar sådana värdeminskningsavdrag som avses i andra stycket. Har en fastighet som utgör omsättningstillgång avyttrats skall medgivna värdeminskningsavdrag som inte har gjorts i räkenskaperna återföras till beskattning i näringsverksamheten. Lag (1995:1613). 5. Vid avyttring av en näringsfastighet som inte utgör omsättningstillgång tas som intäkt upp medgivna avdrag för värdeminskning av byggnad eller av markanläggning samt skogsavdrag och avdrag för substansminskning. Som intäkt tas även upp belopp varmed byggnad eller markanläggning på fastigheten har skrivits av i samband med ianspråktagande av ersättningsfond e. d. Vidare tas som intäkt upp ett belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastigheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskattningsåren. Vad nu sagts gäller inte värdeminskningsavdrag m. m. som hänför sig till tiden före år 1952. Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller andel som avses i 26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas -- om bostadsrättslägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten inte utgör privatbostad eller omsättningstillgång -- som intäkt upp ett belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och underhåll av lägenheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag avseende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskattningsåren. Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall tas upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m. m. som avses i 25 § 2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan allframtidsupplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det nämnda momentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning. Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte upp som intäkt i den mån vederlaget för egendomen -- efter avräkning för den del därav som belöper på tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag -- understiger det vid beräkning av realisationsvinst enligt lagen om statlig inkomstskatt tillämpliga omkostnadsbeloppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmelsen i första meningen med bortseende från bestämmelserna i 25 § 5 mom. och 8 mom. nämnda lag. Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avyttrade egendomen på grund av åtgärderna befann sig i bättre skick vid avyttringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid förvärvet om detta skedde senare. Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen avdrag erhållits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Av det belopp som ianspråktagandet avser tas endast den del upp som intäkt som motsvarar det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna i första och tredje--sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten. Bestämmelserna i denna punkt tillämpas också när egendom som här avses övergår till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva om egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas komma att bli privatbostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses att egendomen avyttras för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vad nu sagts gäller också om egendomen är omsättningstillgång och äganderättsövergången sker genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död. Lag (1993:1470). 6. Har en näringsfastighet eller del därav under den skattskyldiges innehav övergått till privatbostadsfastighet tillämpas bestämmelserna i punkt 5. Härvid anses egendomen ha avyttrats vid utgången av beskatt- ningsåret för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vid tillämpning av punkt 5 tredje stycket i fall som avses i 25 § 6 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beräknas omkostnadsbeloppet enligt första och andra meningarna i det sistnämnda stycket om inte den skattskyldige begär att beräkningen skall ske enligt tredje meningen. Har en bostadsrättslägenhet som inte utgjort privatbostad ändrat karaktär till privatbostad äger bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning. Detsamma gäller i fråga om lägenhet som är knuten till sådan aktie elelr andel som avses i 26 § 1 mom. andra stycket lagen om statlig inkomstskatt. Lag (1993:1470). 7. Har förmån av fastighet tillkommit näringsidkare i dennes egenskap av medlem av sådan bostadsförening eller delägare i sådant bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall värdet av förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för näringsidkaren. Utan hinder härav får avdrag ske för sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som utgör kostnader i näringsverksamheten. Lag (1990:650). 8. Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring som avses i punkt 15 första stycket av anvisningarna till 23 § och som bekostats av arrendator eller annan nyttjanderättshavare utgör intäkt för fastighetsägaren för beskattningsår då nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphört, om förbättringen utförts under tid varunder fastighetsägaren innehaft fastigheten. Intäkten beräknas på grundval av tillgångens värde vid tidpunkten för nyttjanderättens upphörande till den del tillgången bekostats av nyttjanderättshavaren. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för förbättringen, utgör ersättningen intäkt för nyttjanderättshavaren. Lag (1990:650). 9. Med näringsbidrag avses statligt stöd utan återbetalningsskyldighet som tillfaller en näringsidkare för näringsverksamheten. Med näringsbidrag avses också statligt stöd som är förenat med återbetalningsskyldighet om sådan skyldighet uppkommer endast om a) näringsidkaren inte uppfyller de villkor som har uppställts för stödet, b) näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats vid beviljandet av stödet eller c) eljest något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna för stödet. Som näringsbidrag anses även stöd enligt första stycket som lämnas av Europeiska gemenskaperna, kommuner, skattskyldiga som avses i 7 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Ett näringsbidrag är inte skattepliktig inkomst om det har använts för en utgift som inte är avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har bidraget använts för sådan utgift i verksamheten som är på en gång avdragsgill vid taxeringen, utgör bidraget skattepliktig intäkt. Är utgiften för vilken bidraget utgår avdragsgill vid taxeringen för tidigare beskattningsår än det då bidraget skall tas upp som intäkt, får den skattskyldige i stället göra avdrag för utgiften vid taxeringen för det år då bidraget tas upp som intäkt. Yrkande om detta skall göras i deklarationen för det beskattningsår då yrkande om avdraget annars enligt denna lag först skulle ha framställts. Återbetalas ett bidrag, som har tagits upp som intäkt, får den skattskyldige göra avdrag för det återbetalade beloppet. Har bidraget använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, skall vid beräkning av värdeminskningsavdrag såsom anskaffningsvärde anses endast så stor del av utgiften som inte har täckts av bidraget. Är bidraget större än det skattemässiga restvärdet för tillgången utgör skillnaden skattepliktig intäkt. Återbetalas ett näringsbidrag, som har påverkat beräkningen av anskaffningsvärdet i nu avsett hänseende, får tillgångens avskrivningsunderlag ökas med vad som har återbetalats, dock med högst det belopp varmed beräkningen har påverkats. I den mån ett näringsbidrag enligt vad nyss har föreskrivits utgjort skattepliktig intäkt, får den skattskyldige vid återbetalningen göra avdrag för den del som sålunda har utgjort skattepliktig intäkt. Har bidraget använts för att anskaffa tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) skall vid tillämpning av 24 § och anvisningarna till nämnda paragraf den del av lagret för vilken anskaffningsvärdet har täckts av bidraget inte medräknas vid värdesättningen av tillgångarna. Återbetalas ett näringsbidrag, som har använts för anskaffande av lagertillgångar, skall tillgångarnas anskaffningsvärde anses ha ökat med det återbetalade beloppet. Skall ett näringsbidrag, som har uppburits ett visst beskattningsår, användas för avsett ändamål först ett senare beskattningsår skall på yrkande av den skattskyldige tillämpningen av bestämmelserna i fjärde-sjätte styckena uppskjutas till taxeringen för det senare beskattningsåret. Har stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet som inte utgör näringsbidrag lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från en givare som nämns i första eller andra stycket gäller, såvida återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges, följande. Det eftergivna beloppet skall inte utgöra skattepliktig inkomst om stödet har använts för en utgift som inte varit avdragsgill vare sig direkt såsom omkostnad eller i form av årliga värdeminskningsavdrag. Har stödet däremot använts för en utgift som varit avdragsgill skall det eftergivna beloppet utgöra skattepliktig intäkt. Har stödet använts för att anskaffa en tillgång, för vilken anskaffningsvärdet dras av genom årliga värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige vid taxeringen för det år då det eftergivna beloppet skall tas upp som intäkt, utöver ordinarie avskrivning, göra ett extra värdeminskningsavdrag motsvarande det eftergivna beloppet. Detta avdrag får dock inte överstiga tillgångens skattemässiga restvärde. Kan den skattskyldige inte visa vad ett visst skuldbelopp har använts till, skall det anses ha använts till direkt avdragsgilla kostnader. Lag (1996:1399). 10. Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphört med sitt jordbruk räknas som intäkt utom när det utgått till jordbrukare som fått särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller varit berättigad att få sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket. Lag (1990:650). 11. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt om förmånen grundas på inkomst, som hänför sig till näringsverksamhet. Till intäkt hänförs under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Lag (1991:1044). 12. Förmån av sådan fri grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring vid arbetsskada som fastställts enligt grunderna i ett år 1978 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt och i ett år 1983 träffat avtal mellan Sveriges fiskares riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt utgör inte skattepliktig intäkt. Detsamma gäller för motsvarande förmåner som fastställts enligt grunderna i ett år 1986 träffat avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund på ena sidan och vederbörande försäkringsanstalt på den andra sidan och i ett år 1986 träffat avtal mellan Svenska samernas riksförbund och vederbörande försäkringsanstalt. Ersättning som utgår på grund av sådan avtalsgruppsjukförsäkring och trygghetsförsäkring utgör intäkt av näringsverksamhet. Lag (1990:650). 13. Till intäkt räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt punkt 19 av anvisningarna till 23 § samt -- i den mån avdrag har medgetts för avgifterna vid beräkning av inkomsten av förvärvskällan -- egenavgifter som har fallit bort. Lag (1994:487). 14. Har sådan speciell skatt, avgift eller ränta, för vilken avdrag åtnjutits i förvärvskälla vid tidigare års taxering, restituerats, avkortats eller avskrivits, utgör det restituerade, avkortade eller avskrivna beloppet intäkt i den förvärvskälla där avdraget åtnjutits. Lag (1990:650). 15. Ersättning för kostnader som en arbetsgivare får från en pensions- eller personalstiftelse skall tas upp som intäkt om avdrag för avsättning till stiftelsen medgetts. Om den i balansräkningen gjorda avsättningen avseende sådana pensionsutfästelser, för vilkas tryggande avdragsrätt följer av punkterna 20 b-e av anvisningarna till 23 §, uppgår till ett lägre belopp vid beskattningsårets utgång än den motsvarande avsättningen vid det föregående beskattningsårets utgång, skall skillnaden tas upp som intäkt. Om det finns disponibla pensionsmedel vid beskattningsårets utgång skall den i föregående stycke nämnda intäkten dock tas upp till lägst summan av dels tio procent av de disponibla pensionsmedlen vid det föregående beskattningsårets utgång, dels under beskattningsåret gjorda avdrag för premier för pensionsförsäkringar, lämnad ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse och avsättning till pensionsstiftelse till den del dessa avdrag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av avsättningen i balansräkningen. Om beskattning sker enligt tredje stycket, skall senare minskningar av avsättningen i balansräkningen inte tas upp som intäkt till den del minskningarna motsvarar de belopp som redan tagits upp som intäkt. Med disponibla pensionsmedel avses skillnaden mellan 1. den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda avsättningen vid det föregående beskattningsårets utgång ökad med förmögenheten vid beskatt-ningsårets utgång i pensionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästel-ser, och 2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana pensionsutfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade genom pensionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen och för vilka avdrag inte har medgetts vid avsättningen. Disponibla pensionsmedel skall dock aldrig anses uppgå till högre belopp än vad som motsvarar den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda avsätt-ningen vid det föregående beskattningsårets utgång. Vid tillämpningen av femte stycket 1 skall förmögenhet i pensionsstiftel-se tas upp till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Ersättning som en skattskyldig får för att ta över ansvaret för pensionsutfästelser skall tas upp som intäkt. Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet, skall disponibla pensionsmedel tas upp som intäkt för det beskattningsår då verksamheten upphör. Om en arbetsgivare träder i likvidation eller om ett dödsbo efter en arbetsgivare skiftas, skall disponibla pensionsmedel tas upp som intäkt för det beskattningsår då beslutet om likvidation fattas eller boet skiftas. Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en sådan allmän pensionsplan som avses i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 31 § och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare, skall medel som arbetsgivaren tillgodoförs enligt dessa bestämmelser tas upp som intäkt. Lag (1998:1666). 16. har upphävts genom lag (1993:1541). 17. Till intäkt räknas statligt räntebidrag för bostadsändamål. Lag (1991:1832). 23 § Från intäkt av näringsverksamhet får avdrag göras för kostnader i verksamheten på sätt framgår av anvisningarna. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) till 23 § 1. Kostnaderna i en näringsverksamhet består bl.a. av kostnader för personal, anskaffande av varor samt reparation, underhåll och värdeminskning av anläggningstillgångar. Till kostnad i näringsverksamhet hänförs även räntor på lån för anskaffande av inventarier m.m., näringsfastighet och sådan andel i ekonomisk förening som avses i 2 § 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om innehavet av andelen betingas av sådan verksamhet. I fråga om handelsbolag räknas räntor på lån som kostnad i näringsverksamheten även när detta inte följer av första stycket. Utgifter i ett handelsbolag för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri anses inte som kostnad i verksamheten. Om den skattskyldige i sina räkenskaper har inräknat sådana räntor som avses i första och andra styckena i utgiften för anskaffningen av en tillgång och denna utgift enligt bestämmelser i denna lag skall das av genom årliga värdeminskningsavdrag, gäller bestämmelserna om sådana avdrag även beträffande räntorna. Till kostnad i näringsverksamhet hänförs vidare, utöver förluster som avses i punkt 33, andra förluster som har uppkommit i verksamheten, om inte särskilda skäl mot avdragsrätt föreligger. I fråga om förlust av kontanta medel genom brott krävs att den skattskyldige visar att förutsättningarna för avdrag föreligger. Har förlusten av kontanta medel uppkommit genom stöld eller rån, medges inte avdrag med större belopp än vad som motsvarar ett sedvanligt innehav av kontanter i verksamheten, såvida särskilda skäl inte föreligger. Lag (1997:851). 2. Har den skattskyldige i en viss förvärvskälla tillgodogjort sig varor, tillgångar som avses i punkt 1 andra och tredje styckena av anvisningarna till 22 § eller tjänster från en annan av honom bedriven förvärvskälla, får det värde som enligt tredje och fjärde styckena nämnda anvisningspunkt skall tas upp som en intäkt i den förvärvskällan behandlas som en utgift i den förstnämnda förvärvskällan. Lag (1990:650). 3. Avdrag som för reparation och underhåll får göras för kostnader för sådana ändringsarbeten på byggnad som kan normalt påräknas i den bedrivna verksamheten, som upptagande av nya fönster- och dörröppningar samt flyttning av innerväggar och inredning i samband med omdisponering av lokaler. Åtgärder som innebär en väsentlig förändring av fastigheten, som då ett djurstall eller en verkstadsbyggnad byggs om för att i stället användas för ett helt annat ändamål, hänförs inte till reparation och underhåll. Lag (1990:650). 4. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av statligt räntebidrag för bostadsändamål. Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och underhåll som utförts i samband med sådan ombyggnad för vilken statligt räntebidrag beviljats, till den del kostnaden för reparation och underhåll tillsammans med ombyggnadskostnaden inte överstiger den i bidragsärendet godkända eller beräknade kostnaden (bidragsunderlaget). Om ett beslut fattas som innebär att bidragsunderlaget minskas och skall på grund härav avdrag medges för kostnad för reparation och underhåll gäller följande. Har värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna tidigare medgetts skall motsvarande belopp avräknas från de kostnader, för vilka avdrag får ske enligt vad nyss sagts. Underlaget för beräkning av värdeminskningsavdrag skall därvid minskas med belopp motsvarande det på vilket avdraget beräknats. Innebär ett beslut om ändrat bidragsunderlag att avdrag för reparation eller underhåll för tidigare beskattningsår medgivits med för högt belopp, skall därav föranledda tillägg till den för tidigare år fastställda inkomsten och övriga ändringar i stället vidtagas för det beskattningsår under vilket det nya beslutet meddelats. Lag (1991:1832). 5. Avdrag får inte göras för kostnad för reparation och underhåll av sådan fastighet som ägs av tre eller flera, antingen direkt eller indirekt genom handelsbolag, och som inrymmer eller är avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare (andelshus), i den mån den på delägare belöpande delen av kostnaden överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Lag (1990:650). 6. Utgifter för anskaffande av en byggnad dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då byggnaden anskaffades. I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål än bostadsändamål inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är avsedda att direkt tjäna driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed räknas som byggnadsinventarier i jordbruk sådana tillgångar som bås, box eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, utrustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, sådan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss eller liknande. I en industribyggnad räknas som byggnadsinventarier tillgångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för godstransport som t. ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar för lagring e. d., samt anordningar för användningen av dessa tillgångar som t. ex. särskilda fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar för vatten, avlopp m. m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften, och speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen. Som byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räknas exempelvis hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rulltrappor m. m. Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap, såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden. I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 12--14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Av punkt 7 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad. Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaffningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till anskaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde av byggnad som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör intäkt av näringsverksamhet för fastighetsägaren. Till anskaffningsvärdet hänförs vidare utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkt 4 eller 5 och för vilka bidrag inte har utgått. Har en byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats tillsammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederlaget för fastigheten -- i förekommande fall efter avdrag för egendom som avses i 2 kap. 3 § jordabalken -- belöpa på särskilda byggnader eller byggnadsbestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses belöpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggnader erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jämkas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, särskilda förmåner m. m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt byggnaden. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beaktas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan antas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens utveckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde för verksamheten begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för utnyttjande av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen på annans mark och som används i verksamhet, vid nyttjanderättens upphörande inte skall lösas av fastighetsägaren. Har en byggnad varit att hänföra till privatbostad under tidigare beskattningsår och sker inte avskattning enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall avdrag för värdeminskning anses ha medgetts med 1,5 procent av anskaffningsvärdet för varje sådant beskattningsår. Utrangeras en byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial e. d. i samband med utrangeringen. Lag (1994:1855). 7. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en fastighet, avsedd för användning i ägarens näringsverksamhet, dras -- om annat inte följer av punkt 8 andra stycket -- av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag medges, om inte annat följer av andra eller femte stycket, endast för sådana utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, som är avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades. Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten, uppförande av stödmurar och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anordningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, parkeringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga anläggningar för personal, planteringar e. d., täckdike, öppet dike, invallnings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg samt, i den mån de inte vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och tunnlar e. d. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör intäkt av näringsverksamhet för fastighetsägaren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsättande och omläggning av ett förut anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike. Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i näringsverksamhet eller sådana inventarier som används för viss verksamhet såsom fundament e. d., industrispår, traversbanor, gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning samt ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m. m. (markinventarier). Till markinventarier hänförs också stängsel och andra jämförliga avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet för en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden. I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna 12--14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, får överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna verksamheten läggs ned och fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighetens ägare. Har en markanläggning tillhört privatbostadsfastighet under tidigare beskattningsår och sker inte avskattning enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall avdrag för värdeminskning ansetts ha medgetts för varje sådant beskattningsår. Lag (1994:1855). 8. Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen omedelbart eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har färdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt användbar. Föreskrifterna i punkt 7 femte och sjätte styckena skall tillämpas. Avdrag får göras omedelbart för utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar skogsbruk. Lag (1990:650). 9. Avdrag på grund av avyttring av skog på fastighet som är taxerad som lantbruksenhet (skogsavdrag) medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Bedömningen av rätten till avdrag sker med utgångspunkt i skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Med anskaffningsvärde avses det värde som belöper på skog och skogsmark vid förvärv av fastighet som är taxerad som lantbruksenhet. Med gällande ingångsvärde avses anskaffningsvärdet minskat med avdrag som har medgetts enligt denna anvisningspunkt. I punkt 10 föreskrivs hur anskaffningsvärdet och det gällande ingångsvärdet beräknas. Med avdragsgrundande skogsintäkt avses ett belopp som motsvarar summan av beskattningsårets hela intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogsprodukter eller på grund av att den skattskyldige har tillgodogjort sig skogsprodukter för eget bruk eller i annan förvärvskälla. Fysisk person får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Har fysisk person förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning och visar han genom intyg från länsstyrelse eller på annat sätt att förvärvet utgör ett led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv), medges avdrag med högst hela den avdragsgrundande skogsintäkten. Sådant avdrag medges endast vid taxeringen för det beskattningsår under vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem beskattningsåren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) eller, om den skattskyldige har yrkat det och fastighetsbildning sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal. Det sammanlagda avdragsbeloppet enligt detta stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaffningsvärde som belöper på rationaliseringsförvärvet. Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den avlidne, avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne. Har fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under innehavstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant fall som avses i det föregående stycket. I fråga om handelsbolag beräknas avdraget för bolaget. Rätt till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige tar upp till beskattning efter det att all skogsmark, som ingår i förvärvskällan, har förvärvats av ny ägare. Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal kronor och inte med lägre belopp än 15 000 kronor. Bedrivs skogsbruk i form av enkelt bolag eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den gemensamt bedrivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 15 000 kronor, avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3 000 kronor. Lag (1993:1541). 10. Har fastighet som är taxerad som lantbruksenhet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång anses -- om annat ej följer av detta stycke eller tredje stycket sista meningen -- som anskaffningsvärde enligt punkt 9 så stor del av vederlaget för fastigheten som den del av fastighetens taxeringsvärde som avser skogsmark med växande skog och markanläggningar som används eller behövs för skogsbruk utgör av hela taxeringsvärdet vid förvärvstillfället. Kan detta beräkningssätt inte tillämpas eller är det uppenbart att det skulle ge ett värde som avviker från det verkliga vederlaget för skog och skogsmark, tas som anskaffningsvärde upp ett belopp som kan anses svara mot det verkliga vederlaget. Vad sist sagts gäller också för vederlag som utgår vid fastighetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och skogsmark som har tillagts den skattskyldige överstiger värdet av den skog och skogsmark som har frångått honom. I fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet, förutom vederlaget för skog och skogsmark, också inräknas den del av övriga kostnader med anledning av förvärvet som belöper på den förvärvade skogen och skogsmarken. Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första stycket gäller följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den föregående ägarens förvärvskälla, övertar den nye ägaren den föregående ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del av skogsmarken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde för den nye ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan vid förvärvstillfället. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, får den nye ägaren dock inte något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har förvärvat fastigheten från ett annat företag inom samma koncern. Skattskyldig, som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det föregående stycket, skall vid tillämpning av punkt 9 anses ha medgetts avdrag med det belopp varmed hans anskaffningsvärde vid förvärvstillfället överstigit hans gällande ingångsvärde. Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde ha minskat i samma proportion som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och skogsmark. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvskällans skog och skogsmark, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, reduceras dock inte den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om värdet av fastighetens skog och skogsmark minskas på grund av fastighetsreglering eller klyvning. Har sådan ersättning som avses i 25 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt erhållits för skog och skogsmark, anses vid tillämpningen av det föregående stycket som om den ifrågavarande skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare. Något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet. Bestämmelserna i femte stycket gäller också i fall då fastighet enligt punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 21 § har blivit omsättningstillgång i en av den skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan fastighet skall därvid anses ha förvärvats av ny ägare. Lag (1994:1912). 11. Avdrag för substansminskning på grund av utvinning av naturtillgångar samt avdrag för avsättning som avser framtida substansminskning på grund av sådan utvinning medges enligt bestämmelserna i denna anvisningspunkt. För inträdd substansminskning medges avdrag vid taxeringen för ett visst beskattningsår med högst ett belopp som, tillsammans med de avdrag som har medgetts för tidigare beskattningsår, motsvarar den del av anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper på utvinningen före beskattningsårets utgång. Har den skattskyldige genom skriftligt avtal upplåtit rätt till utvinning och har han uppburit förskottsbetalning för utvin- ningen, får han göra avdrag för belopp som i räkenskaperna har avsatts för framtida substansminskning. Vid taxeringen för ett visst beskattningsår medges avdrag med högst ett belopp motsva- rande den del av anskaffningsvärdet för hela naturtillgången som kan anses belöpa på den framtida utvinning för vilken förskottsbetalning har erhållits. Avdraget skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt föregående stycke medges dock inte om upplåtelseavtalet har ingåtts mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidkare som har intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning). Som närstående till fysisk person räknas dels personer som anges i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 §, dels sådana fåmansföretag och fåmansägda handelsbolag som avses i första och tredje styckena av nämnda anvisningspunkt och i vilka den fysiska personen eller någon honom närstående person är företagsledare eller - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger aktier eller andelar. Anskaffningsvärdet för en naturtillgång beräknas med utgångs- punkt i den skattskyldiges faktiska utgift för förvärvet eller, om fastigheten har förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, den faktiska utgiften vid det närmast föregående köpet, bytet eller därmed jämförliga fånget. Begär den skattskyldige det, skall dock till utgångs- punkt tas det belopp varmed den skattskyldige skulle få avdrag enligt 25 § 3-6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt om han vid tidpunkten för utvinningens början hade avyttrat täktmarken för ett vederlag som motsvarar dess allmänna saluvärde vid nämnda tidpunkt. Beräkning enligt nämnda moment får dock inte leda till att den till förvärvet hänförliga delen av anskaffningsvärdet tas upp till högre belopp än vad som motsvarar 75 procent av täktmarkens allmänna saluvärde vid tidpunkten i fråga. Har tillstånd enligt lag givits för utvinning av tillgången, beräknas anskaffningsvärdet endast för det område som omfattas av tillståndet och - vid tillämpning av andra och tredje meningarna - på grundval av förhållandena vid tidpunkten för utvinningens början på detta område. I anskaffningsvärdet inräknas, förutom belopp som har beräknats enligt föregående stycke, även utgifter för tillgångens exploatering i den mån utgifterna inte har fått dras av som kostnad i den löpande driften och inte heller har beaktats vid beräkning enligt 25 § 3-6 mom. lagen om statlig inkomstskatt. Om en fastighet, på vilken en naturtillgång har börjat uttas, har övergått till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång, får den nye ägaren till- godoräkna sig endast de avdrag för substansminskning på fastig- heten som skulle ha tillkommit den förre ägaren, om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna anvisningspunkt skall en fastighetsägare, som har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot engångsersättning, utan hinder av vad som före- skrivs i 4 § jämförd med 1 kap. 5 § första stycket f fastig- hetstaxeringslagen (1979:1152), betraktas som ägare till marken även efter det att upplåtelsen har skett. Lag (1999:1149). 12. Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 eller om restvärdeavskrivning i punkt 14. Kan inventariernas ekonomiska livslängd antas uppgå till högst tre år, får emellertid hela utgiften för deras anskaffande dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i fråga om inventarier av mindre värde. Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade inventarier (kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 24 §. Har den skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av inventarier, skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den taxerade inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller medfört en ökning av underskott. Inventariernas anskaffningsvärde minskat med medgivna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet. Hör ett byggnads- eller markinventarium till fastighet som utgjort privatbostadsfastighet under det beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret och sker inte avskattning enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgörs inventariets skattemässiga restvärde av anskaffningsvärdet minskat med 20 procent av samma värde för varje beskattningsår, dock högst fem, som den skattskyldige innehaft inventariet och fastigheten utgjort privatbostadsfastighet. Detsamma gäller i fråga om del av fastighet. Lag (1994:1855). 13. Skattskyldig har rätt till avdrag för värdeminskning av sina inven-tarier enligt reglerna i denna anvisningspunkt om räkenskapsenlig avskrivning. Som förutsättning för detta gäller a) att den skattskyldige har haft ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut; b) att avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna; c) att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas skattemässiga restvärde; d) att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att trygghet föreligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår beskattning; samt e) att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret - det bokförda värdet av inventarierna före avskrivning bestämts med utgångspunkt i inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång. Som anskaffningsvärde för inventarier skall anses, då inventarierna har förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, den verkliga utgiften för deras anskaffande, och, då inventarierna har förvärvats på annat sätt, deras marknadsvärde vid tiden för förvärvet. Har inventarierna ingått i en näringsverksamhet, som den skattskyldige har förvärvat genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv eller testamente, skall, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som anskaffningsvärde för inventarierna anses det för den tidigare ägaren gällande skattemässiga restvärdet. Har den skattskyldige eller någon, som står honom nära, vidtagit åtgärd för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan det antas att detta har skett för att bereda obehörig förmån i beskattningsavseende åt någon av dem, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas. Har skattskyldig medgivits avdrag för kontraktsavskrivning avseende inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, skall som anskaffningsvärde anses den verkliga utgiften minskad med det tidigare medgivna avdraget. Avdrag för avskrivning får för visst beskattningsår göras med högst 30 procent för år räknat av summan av bokfört värde på inventarierna enligt balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår och anskaffningsvärdet på sådana under beskattningsåret anskaffade inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde näringsverksamheten. Vad nu sagts gäller oavsett när under beskattningsåret inventarierna har anskaffats. Har inventarier, som har anskaffats före beskattningsårets ingång, avyttrats under beskattningsåret eller har den skattskyldige rätt till försäkringsersättning för inventarier, som har gått förlorade under beskattningsåret, medges ett särskilt avdrag med belopp motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna intäkten. Avdraget får dock inte överstiga underlaget för beräkning av avdrag enligt fjärde stycket. Har den skattskyldige fått avdrag som nu sagts skall nämnda underlag fastställas till motsvarande lägre belopp. Har ett särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller för en konjunktur, som väntas bli endast tillfällig, eller av annan liknande omständighet, medges för det beskattningsår, varunder inventarierna har anskaffats, avdrag för sådant överpris eller sådan merutgift. Om avdrag som nu sagts har medgivits, skall avdrag enligt bestämmelserna i fjärde stycket beräknas på därefter återstående del av anskaffningsvärdet. Oavsett vad ovan föreskrivs får avdrag för avskrivning medges med belopp som erfordras för att det bokförda värdet inte skall överstiga anskaffningsvärdet av samtliga inventarier, vilka vid beskattningsårets utgång tillhörde näringsverksamheten, sedan från detta värde har avräknats en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger även ett sålunda beräknat värde, medges avdrag för den ytterligare avskrivning som motiveras av detta. Då inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret, avyttras, förloras eller utrangeras under samma år, medges avdrag för anskaffningsvärdet. Med avyttring likställs att inventarier tas ut ur näringsverksamheten för att tillföras annan förvärvskälla eller för att användas för annat ändamål. Av bestämmelserna i 22 § med anvisningar framgår att belopp, som erhålls vid avyttring av inventarier, i sin helhet skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Har skattskyldig gjort avskrivning med större belopp i räkenskaperna än han får dra av vid taxeringen, föranleder inte detta att det värde, på vilket räkenskapsenlig avskrivning beräknas, påverkas. Det överskjutande beloppet får i stället dras av genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år, räknat från och med beskattningsåret efter det under vilket avskrivningen i fråga verkställdes. Den omständigheten att vid tillämpning av bestämmelserna ovan avdrag vid beskattningen skall överensstämma med avskrivning enligt räkenskaperna utgör inte hinder för skattskyldig att efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning utöver avdrag enligt räkenskaperna tillgodogöra sig avdrag för sådana avskrivningar, som har gjorts i räkenskaperna före övergången men inte har föranlett avdrag vid beskattningen. Avdrag för sådant belopp görs genom årlig avskrivning efter 20 procent för helt år. Har skattskyldig före övergång till räkenskapsenlig avskrivning tillgodoräknats större värdeminskningsavdrag vid taxeringen än enligt räkenskaperna, skall, för åstadkommande av överensstämmelse mellan inventariernas bokförda värde och deras skattemässiga restvärde, det belopp, varmed inventariernas skattemässiga restvärde understiger det bokförda värdet, tas upp som skattepliktig intäkt under det första beskattningsår, för vilket räkenskapsenlig avskrivning gäller, eller, om den skattskyldige begär det, med en tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren. Lag (1998:1604). 14. Vid restvärdeavskrivning medges den skattskyldige avdrag för visst beskattningsår med högst 25 procent för år räknat av avskrivningsunderlaget för maskiner och andra inventarier. Avskrivningsunderlaget utgörs av inventariernas skattemässiga restvärde vid utgången av det närmast föregående beskattningsåret med tillägg av anskaffningsvärdet för inventarier, som har anskaffats under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhörde näringsverksamheten, och med avdrag för belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsåret. Visar den skattskyldige att inventariernas verkliga värde understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt bestämmelserna i första stycket, medges det ytterligare avdrag som motiveras av detta. Vad som föreskrivs om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 andra och tredje samt femte, sjätte och åttonde styckena gäller i tillämpliga delar också i fråga om restvärdeavskrivning. Lag (1990:650). 15. Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för ny-, till- eller ombyggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren omedelbart ägare till vad som har utförts, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av täckdiken och till 5 procent för år räknat av anskaffningsvärdet av andra markanläggningar eller av byggnader. I fråga om byggnader eller markanläggningar, som är avsedda att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin helhet dras av det år då tillgången anskaffades. Har en arrendator eller en annan nyttjanderättshavare haft utgifter för anskaffande av byggnadsinventarier, markinventarier eller maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, som han innehar med nyttjanderätt, och blir fastighetsägaren omedelbart ägare till vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt bestämmelserna i punkterna 12--14. Har nyttjanderättshavaren erhållit ersättning av fastighetsägaren för vad som har anskaffats, får nyttjanderättshavaren på en gång göra avdrag för vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet, dock inte med högre belopp än ersättningen. Det beskattningsår då nyttjanderätten upphör får nyttjanderättshavaren göra avdrag med oavskriven del av anskaffningsvärdet. Lag (1990:650). 16. Avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 13 och 14 får även göras för utgifter för anskaffning av koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill samt liknande rättigheter. Det är härvid utan betydelse om näringsidkaren har förvärvat rättigheten för att utnyttja den vid tillverkning som han bedriver eller om han tillgodogör sig rättigheten genom att överlåta utnyttjandet av denna till annan. Lag (1995:1613). 17. Har skattskyldig erlagt anslutningsavgift eller anläggningsbidrag avseende nyttighet för fastighet, som han äger, och är nyttigheten knuten till fastigheten och ej till ägaren personligen, får avdrag härför göras enligt reglerna i punkterna 13 och 14. Lag (1990:650). 18. I fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § medges avdrag för fastighetens anskaffningsvärde eller del därav. Avdraget bestäms enligt 24 och 25 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1990:650). 19. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till näringsverksamhet. Fysisk person får dessutom avdrag för belopp som har avsatts för att täcka på beskattningsåret belöpande egenavgifter avseende näringsverksamhet här i riket. Den som enligt bokföringslagen (1999:1078) är skyldig att upprätta årsbokslut eller årsredovisning skall ha satt av ett mot avdraget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Avdrag enligt andra stycket beräknas på ett underlag som motsvarar den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdraget, minskad med 1) sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §, 2) intäkt som är att hänföra till inkomst av anställning enligt 2 kap. 3-5, 15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag enligt andra stycket får uppgå till högst 25 procent av underlaget, beräknat enligt tredje stycket. I fråga om sådana inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till högst 20 procent. Vad som har sagts i första-fjärde styckena gäller också för en fysisk person, som är delägare i ett handelsbolag, under förutsättning att bolaget har haft inkomst av näringsverksamhet här i riket. Avdrag enligt första och andra styckena skall därvid göras av delägaren. Beskattas enligt tredje stycket av anvisningarna till 52 § en medhjälpande make för del av inkomst av en verksamhet, som bedrivs av den andra maken, skall avdrag enligt första och andra styckena göras särskilt för envar av makarna. Skattskyldig som har gjort avdrag enligt andra stycket skall vid självdeklarationen foga uppgifter om avdragets beräkning. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär. Lag (1999:1082). 20 a. Arbetsgivare får avdrag för belopp som överförs till personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Lag (1999:1149). 20 b. Arbetsgivares kostnader för att trygga utfästelse om pension till en arbetstagare - genom avsättning till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m., - genom avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i förening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, - genom betalning av premie för pensionsförsäkring, skall dras av i den utsträckning som anges i punkterna 20 c-e. En pensionsutfästelse skall beaktas endast om en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 §. Med avsättning i balansräkning avses särskild redovisning av pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag. Kostnader för sådan höjning av pensionsreserven avseende tidigare med avdragsrätt tryggade pensionsutfästelser som följer av tillämpade försäkringstekniska beräkningsgrunder eller som följer av indexering eller annan värdesäkring av utfästelserna, skall dras av i den utsträckning som anges i punkt 20 e. Lag (1999:1127). 20 c. Avdrag för kostnader som avses i punkt 20 b första stycket får inte överstiga 35 procent av lönen och inte heller 10 basbelopp. Som lön räknas pensionsgrundande ersättning, enligt pensionsavtal, under beskattningsåret eller under det föregående beskattningsåret. Med basbelopp avses det för året före taxeringsåret gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (1998:328). 20 d. Avdrag, för kostnader som avses i punkt 20 b första stycket och som föranleds av ändring i pensionsavtal eller av nytt pensionsavtal vid förtida avgång från anställning eller av att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade, får, i annat fall än som avses i punkt 20 f tredje stycket, medges med ett belopp som svarar mot kostnaden för avtalad pension, dock i fråga om 1. ålderspension, som skall betalas för tid före 65 års ålder, högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för ålderspension under den avtalade tiden med - 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 basbelopp, - 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp, och - 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 basbelopp, 2. ålderspension, som skall betalas från tidigast 65 års ålder, högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för livsvarig ålderspension från den avtalade pensionstidpunkten med - 20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 basbelopp, - 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp, och - 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Ger pensionsavtalet rätt till ålderspension enligt första stycket 2 utöver 20 procent av den lön som inte överstiger 7,5 basbelopp, får avdrag göras högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för att uppnå avtalad pensionsnivå, om den överskjutande pensionen är avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. I fråga om försäkring, som avses i 2 kap. 3 b § första stycket 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) och andra avgiftsbaserade utfästelser, får avdrag enligt första stycket avseende ålderspension göras högst med ett belopp som svarar mot kostnaden för att genom annan pensionsförsäkring än sådan som avses i nämnda lag uppnå i första stycket 1 och 2 angivna förmånsnivåer. Avdragsrätt enligt första stycket 1 och 2 förutsätter full intjänandetid. Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet, dock lägst 30 år, förutsatt att avtalet för full pension kräver fortsatt intjänande under anställningen fram till den avtalade pensionstidpunkten. Om pensionsavtalet anger annan intjänandetid för full pension eller om pensionsavtalet saknar bestämmelse om intjänandetid, avses med full intjänandetid en tid av sammanlagt lägst 30 år fram till den avtalade pensionstidpunkten. Vid beräkning av intjänandetiden skall såväl arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren som anställningstid hos annan arbetsgivare medräknas. Om pensionsrätten inte är fullt intjänad minskas avdragsrätten i den utsträckning som motsvarar bristen i intjänande. När avdraget för kostnad för avtalad ålderspension beräknas, skall värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har tryggats av arbetsgivare under beskattningsåret eller tidigare i de tryggandeformer som anges i punkt 20 b första stycket. Värdet av ålderspension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag enligt första stycket 1. Värdet av ålderspension från tidigast 65 års ålder skall räknas av från avdrag enligt första stycket 2. Kostnad för premie för sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 andra stycket sista meningen av anvisningarna till 31 § dras av enligt första stycket, dock högst med belopp som motsvarar de i 1 och 2 angivna förmånsnivåerna beräknade med hänsyn till den anställdes senaste lön. Med lön och basbelopp avses i denna anvisningspunkt detsamma som i punkt 20 c andra stycket. Lag (1999:1048). 20 e. Avdrag för kostnader för att trygga pensionsutfästelser enligt punkt 20 b genom avsättning till pensionsstiftelse eller i balansräkning får inte göras med högre belopp för varje pensionsberättigad än vad som svarar mot pensionsreserven avseende med avdragsrätt tryggad pensionsutfästelse. Pensionsreserven skall beräknas enligt de grunder som anges i pensionsavtalet. Beräkningen skall dock inte ske med lägre ränteantagande än som följer av 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. För tryggande genom avsättning till pensionsstiftelse får avdrag göras för vad som sätts av, dock högst med belopp som krävs för att stiftelsens förmögenhet skall motsvara pensionsreserven för utfästelser som avses i första stycket. Stiftelsens förmögenhet skall tas upp till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget vid ingången eller utgången av beskattningsåret enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. För tryggande genom avsättning i balansräkning får avdrag göras högst med belopp som motsvarar ökningen av pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket från det föregående beskattningsårets utgång till beskattningsårets utgång. Om arbetsgivaren har tryggat pensionsutfästelse enligt punkt 20 b genom pensionsförsäkring får avdrag inte göras med högre belopp än vad som motsvarar premien. Lag (1999:1127). 20 f. Avdrag får göras för ersättning som lämnas till den som tar över ansvaret för pensionsutfästelser. Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en sådan allmän pensionsplan som avses i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 31 § och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pensionskostnaden mellan olika arbetsgivare, får avdrag göras för avgifter som arbetsgivaren betalar enligt dessa bestämmelser. Avdrag får göras, i den utsträckning som anges i punkt 20 e, för arbetsgivares kostnader för att trygga pensionsutfästelse, som tidigare har tryggats av arbetsgivaren med avdragsrätt, om förfarandet innebär att det tidigare tryggandet av utfästelsen upphör. Har det tidigare tryggandet skett genom avsättning till pensionsstiftelse, får avdrag göras högst med ett belopp motsvarande den ersättning för kostnaderna som erhålls från stiftelsen. Avdrag får även göras, i den utsträckning som anges i punkt 20 e, för arbetsgivares kostnader för att trygga pensionsutfästelse, som tidigare har tryggats av annan arbetsgivare med avdragsrätt och för vilken först nämnda arbetsgivare har övertagit ansvaret. Lag (1998:1666). 21. Avdrag får göras för avgift för pensionsförsäkring och för inbetalning på eget pensionssparkonto. Avdraget beräknas på inkomst av näringsverksamhet och inkomst av kapital i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 och tredje stycket, i punkt 6 första-femte styckena och sjunde stycket samt i punkt 7 av anvisningarna till 46 §. 22. Regeringen kan förklara att, om förlust på aktier eller andelar i svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller utländskt bolag med uppgift att driva verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt framkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid företagets upplösning, förlusten skall utgöra avdragsgill omkostnad för ägaren av aktierna eller andelarna. Detsamma gäller i fråga om långivare beträffande förlust på lån eller dylikt som han lämnat företaget. Bestämmelserna i första stycket om förlust tillämpas också på förlust, som kan beräknas uppkomma. Regeringen bestämmer därvid hur avdraget i det särskilda fallet skall beräknas. Har skattskyldig fått avdrag som avses i detta stycke, skall avdraget frånräknas avdragsgill förlust, som sedermera uppkommer vid avyttring av aktierna eller andelarna eller vid upplösning av företaget. Uppkommer vinst genom att aktierna eller andelarna avyttras eller genom att tillskjutet kapital återfås, skall vinsten tas upp som intäkt hos den som haft vinsten. Lag (1990:650). 23. Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200) och inbetalats till staten på sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket 2 mervärdesskattelagen. Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Bestämmelserna i punkt 6 första stycket av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift till arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget tjänst. Lag (1997:770). 24. Avdrag får ske för kostnad för sådan forskning och sådant utvecklingsarbete som har eller kan antas få betydelse för den skattskyldiges näringsverksamhet. Avdrag medges även för kostnad för erhållande av information om sådan forskning och sådant utvecklingsarbete. Avser kostnaden anskaffning av sådana tillgångar, för vilka anskaffningskostnaden enligt bestämmelser i denna lag får dras av endast genom årlig avskrivning på grund av värdeminskning, gäller dock bestämmelserna om sådan avskrivning även beträffande den kostnaden. Lag (1990:650). 25. Avdrag får göras för bidrag som utan villkor lämnas till regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt till moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag. Lag (1994:777). 26. En skattskyldig som driver näringsverksamhet har rätt till avdrag i efterhand för utgifter i verksamheten före verksamhetens påbörjande. Avdraget får avse utgifter under det år då verksamheten påbörjades och det närmast föregående året, såvida rätt till omedelbart avdrag skulle ha förelegat om verksamheten redan under denna tid haft karaktär av näringsverksamhet. Vid beräkningen av avdraget skall utgifterna minskas i den mån 1) avdrag för utgifterna har gjorts i annan förvärvskälla, 2) utgifterna inräknats i anskaffningsvärdet för tillgångar vilka tillförts näringsverksamheten när denna påbörjades eller 3) inkomster som inte tagits upp till beskattning har uppkommit i verksamheten under den tid som avses i första stycket. Avdrag medges endast i den mån den skattskyldige visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Lag (1990:650). 27. Har en för ändamålet särskilt inrättad del av en privatbostad eller annan bostad använts i innehavarens näringsverksamhet medges avdrag för skälig del av kostnaderna för bostaden för hyra o. d., värme, vatten och avlopp samt elektrisk ström. Avdrag medges även för kostnader i övrigt som är omedelbart betingade av näringsverksamheten. Även om någon del av bostaden inte särskilt inrättats för näringsverksamheten medges avdrag för bostadskostnad om arbete utförts i bostaden minst 800 timmar under beskattningsåret. Vid beräkning av antalet timmar beaktas endast arbete som det med hänsyn till verksamhetens art varit motiverat att utföra i bostaden. I timantalet får jämte arbete för näringsverksamheten även inräknas tillfälligt arbete som har nära samband med verksamheten men är att hänföra till tjänst. Arbete som utförts av den skattskyldiges barn tillgodoräknas endast om barnet fyllt 16 år och arbete som utförts av den skattskyldiges make endast om makarna drivit verksamheten gemensamt. Avdrag medges med 2 000 kronor om arbetet utförts i bostad på den skattskyldiges egen eller hans makes fastighet och med 4 000 kronor i annat fall. Omfattar beskattningsåret annan tid än tolv månader jämkas timantalet och avdragsbeloppet med hänsyn härtill. Lag (1990:650). 28. Vid utövande av litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet kan resor ingå som ett naturligt led i verksamheten. Kostnaderna för sådana resor är avdragsgilla i den mån de inte utgör personliga levnadskostnader. Lag (1990:650). 29. Yrkesfiskare som under längre tidsperioder personligen bedrivit fiske har rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han haft på grund av att han vistats utom sin vanliga hemort. Rätt till avdrag föreligger dock endast om resan varit förenad med övernattning utom hemorten. Lag (1990:650). 30. Skattskyldigs barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt för den inkomst av arbete i näringsverksamheten som barnet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, får avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för barnet. Lag (1990:650). 31. Om brandförsäkring tagits för all framtid, får avdrag för under året erlagd försäkringspremie ske med 5 procent av dennas belopp, om den enligt försäkringsavtalet erlägges på en gång. Om premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, får för vart och ett av dessa år avdrag ske med så många procent av under året erlagd premie, som angives i nedanstående tabell: Det hela antal år, varunder premien enligt försäkringsavtalet skall erläggas från avtalets avslutande Avdrag i procent av den för året erlagda premien högst 4 år 5 % 5 till och med 7 år 10 % 8 " " " 10 " 15 % 11 " " " 13 " 20 % 14 " " " 16 " 25 % 17 " " " 19 " 30 % 20 " " " 23 " 35 % minst 24 år 40 % Lag (1990:650). 32. Den som använt egen bil i näringsverksamhet har rätt till avdrag med 1 krona och 50 öre för varje körd kilometer. Det sagda gäller inte om bilen utgjort tillgång i näringsverksamheten. En sådan delägare i handelsbolag som skall uttagsbeskattas för bilförmån och som har använt förmånsbilen för resor i näringsverksamheten har rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detta gäller inte om handelsbolaget har betalat kostnaden för drivmedel. Lag (1997:950). 33. Avdrag medges för förlust vid icke yrkesmässig avyttring (realisationsförlust) av tillgång eller förpliktelse i fråga om vilken, om realisationsvinst i stället hade uppkommit, vinsten skulle ha utgjort intäkt av näringsverksamhet. Vid inkomstberäkningen i ett handelsbolag begränsas avdraget för realisationsförlust på sätt anges i 3 § 2 mom. tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida inte innehavet av tillgången eller förpliktelsen betingas av näringsverksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Avyttrar ett handelsbolag en tillgång som avses i 27-31 §§ lagen om statlig inkomstskatt med realisationsförlust till en juridisk person och är handelsbolaget och personen moderföretag och dotterföretag eller står de under i huvudsak gemensam ledning, tillämpas 2 § 4 a mom. den lagen. Lag (1998:1604). 34. Avdrag får inte göras för kostnader för hälso- och sjukvård eller tandvård som inte är offentligt finansierad utom när kostnaderna avser en anställd eller en enskild näringsidkare eller en delägare i handelsbolag som inte omfattas av den offentligt finansierade vården enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller annan författning. I fråga om kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får avdrag göras under förutsättning att kostnaderna uppkommit vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands. Avdrag får göras för kostnader för företagshälsovård, för vaccinationer som betingas av verksamheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses i 32 § 3 b mom. Avdrag får vidare göras för kostnader för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder, om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen om allmän försäkring eller om den skattskyldige kan visa att rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Avdrag för sådana kostnader får också göras i en enskild näringsverksamhet eller i ett handelsbolag om den skattskyldige kan visa att rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete. Avdrag får även göras för kostnader för förebyggande behandling, om den skattskyldige kan visa att behandlingen har ett sådant syfte. Lag (1995:651). 24 § Inkomst av näringsverksamhet beräknas enligt bokföringsmässiga grunder i den mån dessa inte strider mot bestämmelserna i denna lag. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 24 §. 1. För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn till in- och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfabrikat m.m., till pågående arbeten samt till fordrings- och skuldposter samt avsättningar. Reserv i lager o.d. får beaktas endast vid tillämpning av punkt 2 tredje och fjärde styckena. Värdet av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter samt avsättningar bestäms med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter och avsättningar. Har det bokförda resultatet påverkats av att bland intäkterna har tagits upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller uteslutits belopp, som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits upp belopp, som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet justeras så att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen enligt denna lag. I de fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller fordringspost har tagits upp med för lågt belopp eller skuldpost eller avsättningar med för högt belopp skall dock på yrkande av den skattskyldige justering av det bokförda resultatet underlåtas i den mån det är uppenbart att denne - i överensstämmelse med reglerna för inkomstberäkning i denna lag - genom större avskrivningar på anläggningstillgångar än som skett skulle ha kunnat redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter justeringen. Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas, att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god redovisningssed bör tas upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillhanda t.ex. i form av levererade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad som gäller i fråga om inkomstposterna tillämpas också i fråga om utgiftsposterna. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att fordringar tas upp som inkomst under det år, då de uppkommer, och att räntor hänförs till inkomsten för det år, på vilket de belöper, i bägge fallen oberoende av om de verkligen har influtit under nämnda år eller inte. Å andra sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöper på ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sistnämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats. Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl.a. att värdet av avyttrade varor skall - även om fakturering inte skett - redovisas som fordran, såvida varorna levererats till den nye ägaren före årets utgång. Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit under samma år. I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastighet gäller även punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 §. Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år beskattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare år, skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten redovisas i bokföringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till. Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en förlust, som är i och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomstberäkningen för det år då den redovisats i räkenskaperna eller beskattningsmyndighet i annat fall visst år frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt att det påverkar följande års inkomstberäkning. Har intäkter eller utgifter avseende viss egendom vid den närmast föregående taxeringen till statlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget kapital och sker beskattning vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget näringsverksamhet skall den skattskyldige ta upp sådana ingående tillgångs- och skuldposter samt avsättningar som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte skall beskattas två gånger eller lämnas obeskattad på grund av skiftet av tillämpligt inkomstslag. 3 § 7-11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har motsvarande tillämpning vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust som är hänförlig till näringsverksamhet tillämpas 24 § 1-5 mom., 27 § 1-3 mom., 28 §, 29 § 1 mom., 30 § 1 mom. och 31 § nämnda lag. Lag (1999:1082). 2. Tillgångar avsedda för omsättning eller förbrukning (lager) får inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde har den innebörd som anges i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) eller, i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Vid bestämmande av lagrets anskaffningsvärde skall de lagertillgångar, som ligger kvar i den skattskyldiges lager vid beskattningsårets utgång, anses som de av honom senast anskaffade eller tillverkade. Utan hinder av vad som sägs i första stycket får annat varulager än lager av fastigheter och liknande tillgångar och lager av aktier, obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar tas upp till lägst 97 procent av det samlade anskaffningsvärdet. Djur i jordbruk och renskötsel skall alltid anses som lager. Sådant lager får inte tas upp till lägre belopp än 85 procent av den genomsnittliga produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda allmänna saluvärde. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer för varje taxeringsår föreskrifter för beräkning av produktionskostnaden. Har denna kostnad inte fastställts, t.ex. i fråga om särskilt dyrbara avelsdjur, får djuret tas upp lägst till 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och allmänna saluvärdet. Nedskrivning av värdet på rättigheter till leverans av lagertillgångar enligt ej fullgjorda köpekontrakt (kontraktsnedskrivning) får godkännas endast i den mån det visas, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. Beträffande värdet på rättigheter till leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt kan avskrivning (kontraktsavskrivning) godkännas endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av samma slag på balansdagen understiger det kontraherade priset. Förvärvas aktie i svenskt aktiebolag av skattskyldig, som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse, eller av annan skattskyldig, för vilken aktien utgör omsättningstillgång, och är det inte uppenbart att den skattskyldige därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde för honom med hänsyn till hans näringsverksamhet, får sådan nedgång i aktiens värde som beror på utdelning till den skattskyldige av medel, vilka fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet och inte motsvarar tillskjutet belopp, inte föranleda att aktien vid inkomstberäkningen för den skattskyldige tas upp till lägre belopp än som motsvarar hans anskaffningskostnad för aktien. Har denna, innan sådan utdelning skett, tagits upp till lägre belopp än den skattskyldiges anskaffningskostnad, får aktien vid utgången av det beskattningsår, under vilket utdelningen äger rum, inte tas upp till lägre belopp än aktiens värde i beskattningshänseende vid ingången av samma år med tillägg av ett belopp, som motsvarar skillnaden mellan den skattskyldiges anskaffningskostnad för aktien och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet. Sker utdelning utan att det värde för aktien, som ligger till grund för beräkningen av den skattskyldiges inkomst, påverkas och medför detta att den skattskyldige efter överlåtelse av aktien eller upplösning av bolaget redovisar förlust, skall därifrån avräknas det belopp som motsvarar utdelningen. Utdelning som avses i detta stycke anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp. Vad som sägs om aktie i detta stycke gäller även beträffande andel i ekonomisk förening. Med tillskjutet belopp avses därvid inbetald insats. Bestämmelserna gäller också vid förvärv av aktie eller andel i utländsk juridisk person. I detta fall saknar det betydelse om den skattskyldige genom förvärvet erhåller en tillgång av verkligt och särskilt värde. I fråga om aktier som utgör lager gäller vidare följande. Har aktier erhållits genom sådan utdelning som avses i 3 § 7 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall som anskaffningsvärde för dessa aktier anses så stor del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För sådana mottagare som inte äger aktier i det utdelande bolaget skall, om vederlag erlagts för rätten till utdelning, vederlaget anses som anskaffningsvärde. I annat fall skall de utdelade aktierna anses anskaffade utan kostnad. Har aktier erhållits genom sådan utskiftning som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket nämnda lag skall som anskaffningsvärde för dessa aktier anses anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut aktierna. Lag (1999:1082). 3. I fråga om skattskyldiga, som bedriver byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse eller konsultrörelse, godtas den i räkenskaperna gjorda redovisningen av pågående arbeten vid inkomsttaxeringen om redovisningen inte står i strid med bestämmelserna i denna anvisningspunkt. Utförs de pågående arbetena på löpande räkning gäller bestämmelserna i tredje, sjunde och åttonde styckena. Beträffande arbeten, som utförs till fast pris, gäller bestämmelserna i fjärde--åttonde styckena. Enskild näringsidkare, i vars verksamhet den årliga bruttoomsättningssumman normalt understiger ett gränsbelopp som motsvarar 20 gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller under den sista månaden av räkenskapsåret, får tillämpa bestämmelserna för arbeten som utförs på löpande räkning även i fråga om arbeten som utförs till fast pris. Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslutande eller så gott som uteslutande fastställs på grundval av ett på förhand bestämt arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och -- i förekommande fall -- den skattskyldiges faktiska utgifter för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast pris. Värdet av pågående arbeten, som utförs på löpande räkning, behöver inte tas upp som tillgång. I stället skall som intäkt redovisas summan av de belopp avseende arbetena som den skattskyldige har fakturerat under beskattningsåret. Vid värdering av pågående arbeten som utförs till fast pris och för vilka slutredovisning inte har skett gäller följande. Bestämmelserna i punkt 2 första och tredje styckena av anvisningarna till 24 § äger motsvarande tillämpning såvitt gäller byggnads-, hantverks- eller anläggningsrörelse. I fråga om konsultrörelse äger bestämmelserna i första stycket av nämnda anvisningspunkt motsvarande tillämpning. Har den skattskyldige erhållit ersättning för arbete, som avses i detta stycke, skall beloppet inte redovisas som intäkt utan som en skuld till den för vars räkning arbetet utförs. Som kostnad anses inte värdet av den arbetsinsats som utförs av den skattskyldige, dennes make eller barn under 16 år. Är uppdragstagaren ett handelsbolag skall som kostnad inte anses värdet av arbetsinsats som utförs av delägare i bolaget. Har den skattskyldige åtagit sig att till fast pris utföra visst arbete för annans räkning skall, såvida intressegemenskap råder mellan den skattskyldige och uppdragsgivaren och anledning finns att anta att bestämmelserna ovan i denna anvisningspunkt utnyttjats för att bereda obehörig skatteförmån åt den skattskyldige eller uppdragsgivaren, nämnda bestämmelser inte gälla. I nu avsedda fall skall den skattskyldiges inkomst på grund av arbetena beräknas efter vad som med hänsyn till omständigheterna framstår som skäligt. Har den skattskyldige i betydande omfattning underlåtit att slutredovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade kunnat slutredovisas eller faktureras skall som intäkt tas upp de belopp som skäligen hade kunnat slutredovisas eller faktureras. Kan den skattskyldige göra sannolikt att det belopp, som enligt bestämmelserna ovan skall redovisas som intäkt av pågående arbeten, överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed, får inkomsten i skälig utsträckning jämkas nedåt. Lag (1990:650). 4. Fordringar, skulder och kontanter i utländsk valuta värderas till kursen vid beskattningsårets utgång. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande valutasäkringsåtgärd får posten tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen om samma värde används i bokföringen och en sådan värdering står i överensstämmelse med god redovisningssed. Lag (1998:1619). 5. Avdrag för framtida garantiutgift får åtnjutas med belopp, som svarar mot vad som i räkenskaperna för beskattningsåret avsatts för täckande av risker med anledning av garantiförpliktelse, som utestår vid beskattningsårets utgång. Avdraget får dock icke överstiga det sammanlagda beloppet för år räknat av de utgifter till följd av garantiförpliktelser, som redovisats i räkenskaperna under beskattningsåret. Avser garantiförpliktelsen tid, som är kortare än två år, beräknas avdraget högst till belopp som svarar mot så många tjugofjärdedelar av nyssnämnda sammanlagda belopp av utgifter som den tid garantiförpliktelsen avser utgör i månader. Brutet månadstal bortfaller. Avdrag får dock åtnjutas med skäligt belopp om den skattskyldige visar att betydligt större avdrag för avsättningen än som skulle medges enligt nyssnämnda föreskrifter är påkallat till följd av att näringsverksamheten är nystartad, att garantiförpliktelserna avser ett eller ett fåtal mycket stora tillverkningsobjekt eller mycket stora arbeten, att en betydande ökning av de utestående garantiförpliktelsernas omfattning skett under beskattningsåret, att produktsammansättningen avsevärt ändrats under beskattningsåret, att den tid en väsentlig del av utestående garantiförpliktelser avser betydligt överstiger två år eller att annan med de nämnda jämförlig omständighet föreligger. Medgivet avdrag för framtida garantiutgifter skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Lag (1990:1421). 6. Företag, som driver kärnkraftsanläggning, får avdrag för belopp som i räk enskaperna för beskattningsåret avsätts för att täcka företagets utgifter för framtida hantering av utbränt kärnbränsle, radioaktivt a vfall o. d. Avdrag medges dock inte för hanteringsutgifter som belöper på verksamhet som bedrivs efter beskattningsårets utgång och inte heller för hanteringsutgifter för vilka företaget kan påräkna ersättning enligt 8 § lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m. m. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Vad i föregående stycke sagts gäller även i fråga om företag, som icke driver kärnkraftsanläggning, såvida företaget mot förskottsbetalning åtagit sig att svara för framtida utgifter för hantering av u tbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall o. d. Lag (1992:1545). 25 § Vad som återstår av intäkterna av en förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet sedan avdrag gjorts enligt 23 §, hänsyn tagits till in- och utgående balans enligt 24 § och avdrag gjorts enligt lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet utgör inkomsten av förvärvskällan. Beträffande makar finns särskilda bestämmelser i anvisningarna till 52 §. Lag (1993:1541). 26 § har upphävts genom lag (1993:1541). Anvisningar till 26 § har upphävts genom lag (1993:1541). 27 § Summan av inkomsterna av olika förvärvskällor inom inkomstslaget näringsverksamhet utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid summeringen beaktas inte förvärvskälla som visar underskott. Lag (1990:650). Anvisningar till 27 § har upphävts genom lag (1990:650). 28 § har upphävts genom lag (1990:650). 29 § har upphävts genom lag (1990:650). 30 § har upphävts genom lag (1990:650). Inkomst av tjänst 31 § Till tjänst räknas anställning, uppdrag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur, om den inte är att hänföra till näringsverksamhet eller till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med tjänst likställs rätt till a) pension, b) livränta, som utgår på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, c) ersättning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, d) undantagsförmåner, samt e) periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, i den mån beloppet inte är undantaget från skatteplikt enligt 19 § och inte heller utgör vederlag vid avyttring av egendom. Lag (1990:650). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 31 § 1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäkring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpension eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsförsäkring, dels belopp som utbetalas från pensionssparkonto till pensionsspararen, till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande, till den som erhållit rätten till pension genom bodelning, till make eller bröstarvinge på grund av jämkning av förmånstagarförordnande samt vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken, dels kapital hänförligt till pensionsförsäkring vilken antingen överlåts till försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäkring enligt denna lag eller överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser pensionsförsäkring enligt denna lag. Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till andra försäkringsbelopp än ålderspension, sjukpension eller efterlevandepension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring fordras vidare, om inte annat följer av sjuttonde stycket, att försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skattskyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepensionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också pensionsförsäkring, som - om en anställd avlidit - tagits av den anställdes arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgiften. I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring skall försäkringstagaren vara den försäkrade. Har försäkringstagaren eller hans make eller person med vilken han sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden barn under 20 år, får han ta försäkring avseende efterlevande- pension på sin makes eller den sammanboendes liv, om barnet insätts som förmånstagare. Om särskilda skäl föreligger kan skattemyndigheten medge att dödsboet efter skattskyldig som bedrivit näringsverksamhet i Sverige får ta försäkring avseende efterlevandepension. Som förutsättning för att medgivande skall lämnas gäller att den efterlevande saknar betryggande pensionsskydd och att försäkringen tas i samband med att boet upphör med driften i förvärvskällan. Motsvarande gäller om den avlidne drivit verksamheten genom förmedling av juridisk person. Ålderspension får inte börja utgå vid lägre ålder än 55 år. Utbetalning får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten besluta att pension får börja utgå vid lägre ålder. Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt planen. Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pensionsplan avses emellertid även - pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pensions-plan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvarande uppgifter, dock i fråga om avsättning i balansräkning endast i förening med kreditförsäkring, - pensionsutfästelser för vilka kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti tecknats, samt - pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som på arbetstagarsidan godkänts av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation. Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders-pension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkrade, vara förmånstagare. Med sjukpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Sjukpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffades. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke. Med efterlevandepension förstås pension 1. som efter den försäkrades död utgår till den försäkrades make, varmed i detta sammanhang förstås person med vilken den försäkrade varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden, 2. som efter den försäkrades död utgår till barn till den försäkrade eller barn till person som angivits under 1, 3. som utgår till efterlevande på grund av försäkring som tagits av dödsbo efter medgivande enligt tredje stycket, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad, eller 4. som utgår på grund av försäkring som tagits av arbetsgivare till förmån för anställds efterlevande med stöd av andra stycket sista meningen, varvid pension får utgå som om den avlidne varit försäkrad. Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension får under den efterlevandes livstid inte upphöra förrän fem år förflutit efter den försäkrades död med följande undantag: 1. Efterlevandepension till person som avses i föregående stycke 1, får upphöra när denne ingår nytt äktenskap. 2. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då försäkringen annars skulle ha upphört, får efterlevandepension upphöra vid sistnämnda tidpunkt. 3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. 4. Har försäkring avseende efterlevandepension till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1, skall pensionen upphöra senast när barnet fyller 20 år. Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde och tionde styckena. Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsförsäkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag. Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas 1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring, 2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller 3. genom bodelning. Ny ägare till pensionsförsäkring skall omedelbart underrätta försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen. Återköp av pensionsförsäkring får utan hinder av bestämmelserna i denna lag ske, 1. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt premier för försäkringen inte har betalats senare än 10 år före återköpet, eller 2. om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Om det i annat fall än som avses i föregående stycke finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske enligt försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer, får återköp medges av skattemyndigheten. Bestämmelserna i förevarande lag hindrar inte heller 1. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande, eller 2. en överföring av hela pensionsförsäkringens värde direkt till en pensionsförsäkring som meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse för vilken skattskyldighet föreligger enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel respektive lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som försäkringstagaren tecknar i samband med överföringen hos samma eller annan försäkringsgivare med samma person som försäkrad. Överföringen skall i så fall inte anses som ett belopp som enligt första stycket utgår på grund av pensionsförsäkring och inte heller som en betalning av avgift för pensionsförsäkring. Försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk- eller efterlevandepension och som har meddelats i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring, om den försäkrade var bosatt utomlands när avtalet ingicks och där medgavs avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för inbetalda premier. Detsamma gäller försäkring av nämnda slag som arbetsgivare betalt premier för under den försäkrades bosättning eller förvärvsarbete i utlandet utan att betalningen räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i detta land. Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga förvärvsverksamhet. Skattemyndigheten får, om särskilda skäl finns i annat fall än som avses i detta stycke, medge att försäkring meddelad i försäkringsrörelse vilken inte bedrivs från fast driftställe i Sverige skall anses som pensionsförsäkring. Om en försäkring beskattats som pensionsförsäkring med stöd av detta stycke, kan försäkringen inte övergå till kapitalförsäkring. Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäkring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svarande förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring. Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid dess ingående. Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring som huvudförsäkringen. För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen har tagits i samband med tjänst. Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd. Såvitt gäller kraven enligt denna anvisningspunkt, att en ålders- eller efterlevandepension under den första femårsperioden inte utgår med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp, bortses i fråga om försäkring enligt 2 kap. 3 b § första stycket klass 3 försäkringsrörelselagen (1982:713) från sådana förändringar av beloppen som föranleds av kursutvecklingen på fondandelarna. Beslut som skattemyndighet meddelat avseende medgivande enligt tredje, fjärde, sextonde eller sjuttonde stycket av denna anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Lag (1999:1338). 2. Såsom periodiskt understöd räknas inte vad mottagaren uppbär från en stiftelse som är befriad från skattskyldighet enligt 7 § 6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller från en ideell förening som har till uppgift att främja i 7 § 6 mom. första stycket nämnda lag angivna ändamål och som uppfyller övriga i 7 § 5 mom. samma lag angivna villkor för befrielse helt eller delvis från skattskyldighet. Detta gäller dock endast om utbetalningen sker till fullföljande av ändamål som nu nämnts. Som periodiskt understöd betraktas däremot vad som uppbäres från varje slags stiftelse, om och i den mån det i de för stiftelsen gällande stadgar är föreskrivet, att stiftelsens intäkter skola för all framtid eller viss tid tillfalla viss familj, vissa familjer eller bestämda personer. Lag (1984:1060). 3. Pensionssparavtal, pensionssparkonto, pensionssparare och kontoinnehavare har den innebörd som anges i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. För att ett konto skall anses utgöra ett pensionssparkonto fordras att kontot förs av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige. Utbetalning från pensionssparkonto får, förutom betalning av skatt, avgifter och ersättning för förvärv av tillgångar, inte avse annat än pension till pensionsspararen (ålderspension), pension efter pensionsspararens död till dem som avses i sjunde stycket (efterlevandepension), behållning som skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j, belopp som utgår på grund av jämkning av förmånstagarförordnande samt återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken. Ålderspension får inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år. Utbetalning får dock ske dessförinnan till den som fått rätt till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i andra fall finns särskilda skäl, får skattemyndigheten efter ansökan besluta att pension får börja betalas ut vid lägre ålder. Pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid om behållningen på kontot uppgår till högst ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring och kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnande samt inbetalning på kontot inte har skett senare än 10 år före utbetalningstillfället. En sådan avslutande utbetalning i förtid får även göras vid den tidpunkt pension får börja betalas ut om behållningen då uppgår till högst 30 procent av ett basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten efter ansökan besluta att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid. Ålderspension får betalas ut högst så länge pensionsspararen lever och skall utgå under minst fem år eller, om pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, under minst tre år. Pensionen skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Med efterlevandepension förstås pension som efter pensionsspararens död betalas till 1. person med vilken den avlidne varit gift eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden, eller 2. barn till pensionsspararen eller till person som angivits under 1. Efterlevandepension får betalas ut högst så länge den efterlevande lever och skall under den första femårsperioden för utbetalningarna betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp. Har pensionsspararen avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då utbetalningarna annars skulle ha upphört, får dock efterlevandepension upphöra vid sist nämnda tidpunkt. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år. Som förmånstagare till rätt enligt pensionssparavtal får endast insättas person till vilken efterlevandepension kan betalas enligt sjunde stycket. Pensionssparvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är avgörande för frågan om sparavtalet skall anses utgöra ett pensionssparavtal, skall tas in i pensionssparavtalet. Detta skall dessutom innehålla villkor att rätt enligt pensionssparavtal samt tillgångar på ett pensionssparkonto inte får pantsättas eller belånas. Pensionssparavtalet får inte heller ändras på sådant sätt att det inte längre uppfyller de föreskrifter som anges för ett sådant avtal i lag eller innehålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionssparavtal i denna lag. Rätt till behållning på pensionssparkonto får endast överlåtas 1. på grund av utmätning, 2. vid ackord och konkurs, eller 3. i den ordning som anges i 4 kap. 12 och 16 §§ lagen om individuellt pensionssparande. Den som övertagit rätt till behållning på respektive utbetalningar från pensionssparkonto skall omedelbart underrätta det pensionssparinstitut som för kontot om överlåtelsen. Vid tillämpningen av kravet att en ålders- eller efterlevandepension under den första femårsperioden skall betalas ut med samma eller med stigande belopp skall, för sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta, bortses från de förändringar av beloppen som beror på kursutvecklingen på fondpapperen och den utländska valutan. Beslut av skattemyndighet enligt fjärde och femte styckena av denna anvisningspunkt får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Lag (1993:1542). 32 § 1 mom. Till intäkt av tjänst hänförs a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten, b) pension, c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av 2 mom., d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll, e) ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning, som avser sjukvårds- eller läkarkostnader för vård som inte är offentligt finansierad eller för vård utomlands, f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31 §, g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §, h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall tas upp som intäkt av tjänst samt sådan vinst vid avyttring av andel i handelsbolag som enligt 24 § 7 mom. nämnda lag skall tas upp som intäkt av tjänst, i) sådan intäkt som avses i punkt 15 av anvisningarna, j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionsspar- avtalet upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord. Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensions- sparkontots behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som är hänförlig till kontot. Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp - vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst. Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt reglerna för privatbostad. Pension från sådan försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § skall inte tas upp som intäkt av tjänst till den del den skattskyldige visar att han inte har haft rätt till avdrag för försäkringspremier som han betalat eller att han förmånsbeskat- tats för försäkringen utan att få ett motsvarande avdrag. Detta gäller dock inte i den utsträckning avdrag inte kan medges på grund av bestämmelserna i punkt 6 andra--sjätte styckena av anvisningarna till 46 §. Vid tillämpningen av denna paragraf beaktas avdrag och beskattning i såväl Sverige som utlandet. Med avdrag likställs skattereduktion eller liknande skattelättnad i utlandet. Lag (1999:1149). 32 § 2 mom. Har livränta utgått vid sjukdom eller olycksfall på grund av försäkring, som icke tagits i samband med tjänst och ej heller utgör trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller obligatorisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, skall såsom skattepliktig intäkt räknas nedan angivna del av livräntans belopp, nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt: högst 35 år 80 procent 36 till och med 47 år 70 " 48 " " " 56 år 60 " 57 " " " 63 år 50 " 64 " " " 69 år 40 " 70 " " " 76 år 30 " 77 " " " 86 år 20 " minst 87 år 10 " Lag (1977:279). 32 § 3 mom. Som intäkt tas inte upp kostnadsersättning i form av utlandstillägg och därmed likställda förmåner såsom fri bostad, bostadskostnadsersättning, eller däremot svarande förmån för utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet. Som intäkt tas inte heller upp kostnadsersättning avseende ökade levnadskostnader och skolavgifter för barn samt förmån av fri bostad som anvisats av styrelsen för Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) till sådan på bestämd tid kontraktsanställd forskare vid SIPRI som är utländsk medborgare och som vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatt i Sverige. Den fasta resekostnads- och traktamentsersättning som betalas av Europaparlamentet till företrädare i Europaparlamentet skall inte tas upp som skattepliktig intäkt, såvida den inte kan antas väsentligen överstiga de kostnader den är avsedd att täcka. Till följd härav medges inte den skattskyldige avdrag för underskott som kan uppkomma genom att den anvisade ersättningen inte räcker till för att täcka därmed avsedda utgifter. Lag (1996:651). 32 § 3 a mom. Förmån av fri grupplivförsäkring tas inte upp som intäkt, oavsett om förmånen åtnjutits på grund av statlig eller på grund av kommunal eller enskild tjänst. Har sådan förmån åtnjutits på grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst, skall dock förmånen tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder än de som gäller för nämnda befattningshavare. Förmån av fri gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer tas inte heller upp som intäkt. Däremot tas som intäkt upp ersättning som utgår på grund av sistnämnda försäkring. Lag (1990:650). 32 § 3 b mom. En anställds förmån av fri hälso- och sjukvård, fri tandvård och fria läkemedel tas inte upp som intäkt om den avser -- hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad, -- tandvård som inte är offentligt finansierad, -- hälso- och sjukvård eller tandvård utomlands och läkemedel vid vård utomlands, -- företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering, -- vaccination som betingas av tjänsten eller -- tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till tjänstens krav för Försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. Lag (1995:651). 32 § 3 c mom. Om en vara eller en tjänst, som en anställd erhåller av arbetsgivaren, är av väsentlig betydelse för utförandet av hans arbetsuppgifter, skall förmånen av varan eller tjänsten inte tas upp som intäkt, om förmånen är av begränsat värde för den anställde och inte utan svårighet kan särskiljas från nyttan i anställningen. Inte heller tas som intäkt upp förmån av fria arbetskläder och fri uniform om förmånen avser kläder som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat. En förmån av att använda en av arbetsgivaren tillhandahållen datorutrustning för privat bruk skall inte tas upp som intäkt, om förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande personalen på arbetsplatsen. Lag (1997:770). 32 § 3 d mom. Som intäkt tas inte upp 1. julgåvor av mindre värde till anställda, 2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, 3. minnesgåvor till anställda, om de ges i samband med att den anställde uppnår viss ålder eller efter viss anställningstid eller vid anställningens upphörande, under förutsättning att gåvans värde inte överstiger 6 000 kronor och inte ges vid mer än ett tillfälle utöver vid anställningens upphörande. Lag (1987:1303). 32 § 3 e mom. Som intäkt tas inte upp personalvårdsförmåner. Härmed avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare åtgärder vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Som personalvårdsförmån räknas dock inte 1. rabatter, 2. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning, 3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt 4. andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem. Lag (1993:1515). 32 § 3 f mom. Som intäkt tas inte upp personalrabatt vid inköp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något annat företag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Vad som sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning för utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument kan erhålla på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen. Inte heller får rabatten utgå på sätt som anges i 32 § 3 e mom. andra stycket 2-4. Lag (1996:651). 32 § 3 g mom. Förmån av sådan bostad som är förenad med tjänsten som statsminister skall inte tas upp som intäkt om statsministern för sin privata disposition har annan bostad som är inrättad för permanent boende. Lag (1995:987). 32 § 3 h mom. Om en skattskyldig är eller riskerar att bli arbetslös på grund av omstrukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verksamhet, skall en förmån avseende utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta inte tas upp som intäkt. Bestämmelserna i första stycket gäller inte för förmån från fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget eller närstående till sådan person. Är arbetsgivaren en fysisk person gäller bestämmelserna inte i fråga om förmåner från arbetsgivaren, om den anställde är en arbetsgivaren närstående person. Lag (1996:651). 32 § 4 mom. Har skattskyldig på grund av byte av verksamhetsort flyttat till ny bostadsort och fått särskild ersättning av sin arbetsgivare eller av allmänna medel för flyttningskostnaden skall ersättningen inte tas upp som intäkt om inte annat följer av andra stycket. Som flyttningskostnad räknas kostnader för emballering, packning, transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag och övrigt lösöre och transport av den skattskyldige och hans familj från den gamla till den nya bostadsorten samt liknande kostnader för flyttningen. Andra kostnader i samband med flyttningen såsom kostnader för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel bosättning eller förlust vid försäljning av bostad eller annan egendom räknas inte som flyttningskostnad. Omfattar ersättning för flyttningskostnad även ersättning för körning med egen bil skall sistnämnda ersättning tas upp som intäkt till den del den överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 §. Lag (1993:1515). Anvisningar till 32 § 1. Vissa befattningshavare i statens tjänst äga att utöver de vanliga avlöningsförmånerna åtnjuta särskild gottgörelse för tjänstgöring under mera krävande eller besvärliga förhållanden. Hit är att räkna s.k. kallortstillägg för tjänstgöring i de nordligare delarna av riket, s.k. ödebygdstillägg för vissa prästerliga befattningar, s.k. enslighetstillägg till befattningshavare vid lots- och fyrstaten, särskilda avlöningstillägg till provinsialläkare i svårbesatta distrikt, ersättning till personal vid armén och marinen under flygtjänstgöring och för dykeriarbete, sjötillägg till beställningshavare vid flottan och kustartilleriet, lokomotivtjänstpenningar vid järnvägarna, vinterdagavlöning till personal å fyrskepp eller å lotsverkets ångfartyg. Dessa och andra sådana ersättningar äro att räkna som avlöningsförmåner och såsom sådana att hänföra till intäkt av tjänst. 2. Till skattepliktig intäkt räknas jämväl beklädnadsförmån eller ersättning därför samt premie till beställningshavare vid armén och marinen, som i tjänsten iakttagit ekonomiskt gynnsam hushållning med materialier och förbrukningsartiklar, ävensom vissa tjänstemän tillkommande åklagarandel eller beslagsprovision. Felräkningspenningar äro likaledes att anse som intäkt i tjänsten, men får å andra sidan avdrag ske för genom felräkning liden förlust, även om denna överstiger det såsom felräkningspenningar uppburna beloppet (se punkt 2 av anvisningarna till 33 §). På samma sätt är kostnadsersättning för fullgörande av uppdrag som riksdagsledamot skattepliktig medan de särskilda omkostnader, som uppdraget medför och som inte äro avsedda att täckas av i förekommande fall utgående resekostnads- och traktamentsersättning, få helt avdragas. Lag (1966:695). 3. Såsom intäkt av tjänst skall upptas, bland annat, förmån av fri eller delvis fri bostad. Angående värdering av bostadsförmån finns bestämmelser i 42 § och därtill hörande anvisningar. I bostadsförmån skall inte inräknas förmån av fritt eller delvis fritt garage. Såsom intäkt skall även upptas exempelvis värdet av fri kost. Skatteplikt föreligger dock inte för värdet av fri kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa eller för värdet av fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning i samband med övernattning där under tjänsteresa, allt under förutsättning att kostnaden obligatoriskt ingår i priset för transporten eller övernattningen i fråga. Värdet av fri kost som åtnjuts vid representation utgör inte heller skattepliktig intäkt. Såvitt avser intern representation gäller detta endast om sammankomsten är tillfällig och av kort varaktighet. Såsom intäkt skall upptas värdet av fria resor samt skatter, försäkringar o.d., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning eller som den anställde annars åtnjutit på grund av anställningen. Förmån av fri försäkring avseende reseskydd under tjänsteresa är dock inte skattepliktig. Arbetsgivares kostnader för tryggande av arbetstagares pension genom avsättning eller pensionsförsäkring utgör inte skattepliktig intäkt för den anställde. Lag (1997:770). 3 a. Har en anställd i ett aktiebolag förvärvat aktier i bolaget eller i ett bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, till ett pris som understiger marknadsvärdet skall skillnadsbeloppet inte tas upp som intäkt om 1. aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra än bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i annat bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som gällt för de anställda, 2. under 1 nämnda anställdas och aktieägares sammanlagda aktieförvärv inte har överstigit tjugo procent av det totala antalet utbjudna aktier, 3. den anställde därvid inte har förvärvat aktier för ett belopp som överstiger 30 000 kronor. Vid beräkning enligt första stycket 2 medräknas även aktier beträffande vilka en aktieägare avyttrat sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra än de anställda och aktieägarna. Vad som sägs om aktier gäller även konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis, skuldebrev förenade med optionsrätt och liknande finansiella instrument som ger innehavaren rätt att förvärva aktier. Vid tillämpning av denna anvisningspunkt jämställs styrelseledamot och styrelsesuppleant med anställd. Lag (1992:487). 3 b. Som exempel på personalvårdsförmåner enligt 32 § 3 e mom. första stycket kan följande nämnas: förfriskningar och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid, möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård om den utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbetsgivaren eller en till arbetsgivaren anknuten personalstiftelse, den utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denne till anläggningens innehavare, den är av kollektiv natur eller den i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde. Lag (1993:1515). 4. I vissa tjänster är särskild ersättning anvisad för vissa med tjänsten förenade omkostnader, som måste betalas av den skattskyldige. Denna ersättning skall tas upp som intäkt, och de omkostnader, som skall betalas med ersättningen, dras av som kostnader för tjänsten eller uppdraget. Om därvid ersättningen inte räcker till för att betala omkostnaderna, får bristen dras av mot intäkten av tjänsten i övrigt. Härvid gäller dock, om det kan antas att ersättningen har beräknats med hänsyn till vad som skäligen kan anses normalt gå åt för att täcka de omkostnader som skall betalas med ersättningen, att större avdrag än som svarar mot den anvisade ersättningen bör medges endast om det visas, att ersättningen på grund av särskilda förhållanden inte räckt till för sådana skäliga omkostnader. Å andra sidan bör det i sådana fall ofta kunna antas, att ersättningen i sin helhet gått åt till de omkostnader för vilka den avsetts, utan att särskild utredning behöver lämnas i detta avseende. I fråga om traktamentsersättning och resekostnadsersättning vid resa med egen bil gäller dock särskilda bestämmelser i punkterna 3, 3 a och 3 c av anvisningarna till 33 §. Lag (1990:650). 5. har upphävts genom lag (1990:650). 6. Totalförsvarspliktiga tillkommande naturaförmåner, dagersättning och tillägg till sådan ersättning, befattningspenning, avgångsvederlag, utbildningspremie, utryckningsbidrag samt fälttraktamente skall inte upptas såsom skattepliktig intäkt. Utgående dagpenning utgör däremot skattepliktig intäkt. Familjebidrag, vilket annorledes än såsom näringsbidrag utgår till en totalförsvarspliktig, räknas icke till skattepliktig intäkt. Näringsbidrag ut gör däremot skattepliktig intäkt och hänföres till den förvärvskälla bidraget avser. Familjebidrag anses tillkomma den totalförsvarspliktige även om bidraget utbetalas till annan person. Det förhållande att bidraget använts för bestridande av en vid inkomsttaxeringen i och för sig avdragsgill utgift, t. ex. ränta eller periodiskt understöd, skall icke föranleda, att avdrag vägras för utgiften i fråga. Vad ovan i första och andra styckena sägs skall också tillämpas i fråga om annan personal som avlönas enligt de för totalförsvarspliktiga gällande grunderna. Förmån av fri kost eller förmån av fri hemresa som tillkommer sådan personal som tjänstgör i väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte tas upp som skattepliktig intäkt. Lag (1995:750). 7. Förmån av fri resa till eller från fartyg, eller kostnadsersättning för sådan resa, som arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § fått skall, under förutsättning att fartyget är arbetstagarens tjänsteställe, inte tas upp till beskattning. Vad nu sagts gäller inte om fartyget är ett passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell. Lag (1996:1331). 8. Understöd, som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare från organisation, som han tillhört, är icke att hänföra till skattepliktig intäkt. Lag (1990:650). 9. Har delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi haft inkomst från bolaget eller rederiet i form av avlöning, hänföres sådan inkomst till intäkt icke av tjänst utan av det inkomstslag bolagets eller rederiets inkomst avser. Lag (1993:1541). 10. Har arbetsgivare eller uppdragsgivare lämnat arbetstagare eller uppdragstagare förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall arbetstagaren eller uppdragstagaren beskattas för värdet av förmånen som intäkt av tjänst. Belopp motsvarande värdet av förmånen skall anses som en betald ränteutgift. Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det. Förmånens värde skall för sådant lån i svensk valuta beträffande vilket räntan bestämts att utgå efter en fast räntesats eller i fast förhållande till marknadsräntan för lån av ifrågavarande slag, beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid lånetillfället med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntesatsen. I fråga om lån av nu angivet slag som upptagits före den 5 december 1986 skall, i stället för statslåneräntan vid lånetillfället, tillämpas närmast motsvarande ränta. För annat lån i svensk valuta än lån som avses i tredje stycket skall förmånens värde beräknas på grundval av skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan för beskattningsåret. Har vid utgången av maj under beskattningsåret statslåneräntan ändrats med minst två procentenheter i förhållande till dess storlek vid utgången av november året före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli-december beskattningsåret bestämmas till skillnaden mellan å ena sidan statslåneräntan vid utgången av maj beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och å andra sidan den avtalade räntan. Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta tillämpas vad som sagts i tredje och fjärde styckena med den ändringen att vad som där sagts om statslåneräntan i stället skall avse närmast motsvarande ränta för lån i den aktuella valutan. Lag (1999:1149). 11. har upphävts genom lag (1990:650). till 32 § 12. Sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän utgör skattepliktig intäkt av tjänst om förmånen grundas på förvärvsinkomst, som hänför sig till tjänst. Till intäkt av tjänst hänföres under nämnda förutsättning också ersättning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare samt annan lag eller författning, som utgått annorledes än på grund av försäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring. Föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen om allmän försäkring, ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård samt ersättning som en allmän försäkringskassa utger enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön utgör skattepliktig intäkt av tjänst, dock ej sådan del av vårdbidrag som utgör ersättning för merkostnader. Korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349), vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, utbildningsbidrag för doktorander, särskilt utbildningsbidrag, timersättning vid vuxenutbildning för utvecklinsstörda (särvux) samt ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF) räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning från arbetslöshetskassa, statsbidrag motsvarande dagpenning vid arbetsmarknadsutbildning som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet, och som avser att utgöra ett tillskott till näringsidkarens försörjning under inledningsskedet av verksamheten, räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Detsamma gäller ersättning vid generationsväxling samt dagpenning som enligt av regeringen eller av statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda. Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som utges direkt eller indirekt av Europeiska gemenskaperna räknas som skattepliktig intäkt av tjänst. Lag (1998:683). 12 a. Till intäkt av tjänst räknas avdrag för egenavgifter som har återförts enligt punkt 7 av anvisningarna till 33 § samt egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, som har fallit bort och som inte utgör intäkt av näringsverksamhet, och avgifter, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering, allt i den mån avdrag har medgetts för avgifterna. Lag (1994:487). 13. Är skattskyldig företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och har hans make inte sådan ledande ställning i företaget gäller, i fråga om lön eller annan ersättning från företaget till maken för utfört arbete, bestämmelserna i andra stycket. Maken beskattas själv för den ersättning som han uppburit från företaget under förutsättning att ersättningen är att anse som marknadsmässig. För överskjutande del skall i stället företagsledaren beskattas. Ersättning för utfört arbete från ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag till företagsledares eller dennes makes barn, som ej uppnått 16 års ålder, beskattas hos den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget, eller, om makarna har lika stor inkomst från företaget, hos den äldste maken. Detta gäller också ersättning till barn, som har fyllt 16 år, till den del ersättningen överstiger marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Är företagsledares make och barn, som avses i tredje stycket, delägare i fåmansägt handelsbolag tillämpas andra och tredje styckena i den mån inkomsten utgör ersättning för utfört arbete. Till den del inkomsten utgör skälig ersättning för i bolaget gjord kapitalinsats beskattas delägaren själv för inkomsten. Är inkomsten större beskattas företagsledaren för överskjutande del. Har båda makarna inkomst från bolaget gäller beträffande den överskjutande delen bestämmelserna i tredje stycket. Lag (1990:650). 14. Som fåmansföretag räknas svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller därmed jämförlig utländsk juridisk person vari a) fyra eller färre fysiska personer äger aktier eller andelar som motsvarar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i företaget, eller b) verksamheten är uppdelad på verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Som fåmansföretag räknas inte a) aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs, eller b) bostadsförening eller bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som fåmansägt handelsbolag räknas svenskt handelsbolag eller därmed jämförlig utländsk juridisk person vari a) fyra eller färre fysiska personer genom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande, eller b) verksamheten är uppdelad på verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren. Vid tillämpning av första stycket a och tredje stycket a skall en person och hans närstående (närståendekrets) anses som en fysisk person. Prövningen skall göras med utgångspunkt från den äldste personen och därefter i fallande åldersordning. En person som inräknats i en närståendekrets skall inte medräknas i någon ytterligare krets. Med delägare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag avses den som - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktie eller andel i företaget. Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall anses den eller de fysiska personer som genom eget eller närstående persons aktie- eller andelsinnehav och sin ställning i företaget har ett väsentligt inflytande i detta eller - i fråga om företag som avses i första stycket b eller tredje stycket b - den som har den reella bestämmanderätten över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat. Med närstående person avses i denna lag föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Lag (1999:1149). 15. Penninglån som lämnats i strid med bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall tas upp som intäkt av tjänst hos låntagare som är fysisk person eller dödsbo. Sådant penninglån som lämnats till handelsbolag tas upp som intäkt av tjänst hos delägare som är fysisk person eller dödsbo. Första eller andra stycket tillämpas inte om det finns synnerliga skäl mot detta. Lag (1999:1149). 33 § 1 mom. Med den begränsning som följer av 2 mom. får från intäkt av tjänst avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej skall tas upp såsom intäkt. Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat: avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring; hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skattskyldige haft att själv vidkännas utgift; kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utförande och som han själv avlönat; förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst redovisningsskyldig; ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsorten som varit förenad med övernattning; färdkostnad vid resa i tjänsten; kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för tjänstens fullgörande. I fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej skall hänföras till näringsverksamhet gäller följande. Avdrag får göras för utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de betalats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om de betalats under något av de fem år som närmast föregått beskattningsåret i den mån de överstiger respektive års intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskattningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet får inte dras av mot överskott i en annan verksamhet. Ränta på skuld som den skattskyldige ådragit sig för sin utbildning eller annars i och för tjänsten hänförs till inkomst av kapital enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1994:1990). 33 § 2 mom. Avdrag för kostnader som avses i punkt 4 av anvisningarna får göras endast till den del kostnaderna överstiger 7 000 kronor och för övriga kostnader till den del kostnaderna överstiger 1 000 kronor. Vad nu sagts gäller dock inte i fråga om kostnader som avses i 1 mom. tredje stycket, punkterna 3-3 c och 7 av anvisningarna samt färdkostnad för resa i tjänsten. Lag (1997:950). 33 § 3 mom. har upphävts genom lag (1993:1541). Anvisningar till 33 § 1. För avgifter, som skattskyldig i samband med sin tjänst erlagt för egen eller efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring, må avdrag ske endast om pensioneringen anordnats på sätt i anvisningarna till 31 § föreskrives som villkor för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Lag (1975:1347). 2. Har skattskyldig, som i sin tjänst eller anställning omhänderhar medel, för vilka han är redovisningsskyldig, blivit ålagd viss ersättnings- eller återbetalningsskyldighet för dessa medel, äger han njuta avdrag för den förlust, som han på grund därav lidit. Hit räknas exempelvis bankkassörs ersättningsskyldighet för felräkning och redogörares återbetalningsskyldighet för felaktigt utbetalta avlöningsbelopp. Avdrag är dock ej medgivet, därest ersättnings- eller återbetalningsskyldigheten grundar sig på av den skattskyldige begången förskingring eller annan kriminell handling. 3. Har skattskyldig i sitt arbete företagit resor som varit förenade med övernattning utom den vanliga verksamhetsorten, äger han rätt till avdrag för den ökning i levnadskostnaden, som han har haft på grund av att han vistats utom sin vanliga verksamhetsort. Den vanliga verksamhetsorten utgörs av ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges tjänsteställe. Med vanlig verksamhetsort likställs ett område inom ett avstånd av 50 kilometer från den skattskyldiges bostad. Tjänsteställe är den plats där en arbetstagare fullgör huvuddelen av sitt arbete. Om detta sker under förflyttning eller på arbetsplatser som hela tiden växlar, anses som tjänsteställe i regel den plats där arbetstagaren fullgör en del av sitt arbete, såsom att hämta och lämna arbetsmaterial eller utföra förberedande och avslutande arbetsuppgifter. Om arbetet på varje arbetsplats pågår begränsad tid enligt de villkor som gäller för vissa arbetstagare inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher skall den skattskyldiges bostad anses som tjänsteställe. För reservofficerare skall bostaden anses som tjänsteställe. Detsamma skall gälla för nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, arrendenämnd eller skattenämnd. En skattskyldig som under begränsad tid arbetar vid någon av Europeiska unionens institutioner eller organ eller vid Europaskolorna men får den huvudsakliga delen av lönen för arbetet från annan arbetsgivare skall, under längst tre år, anses ha sitt tjänsteställe hos den arbetsgivare som betalar den huvudsakliga delen av lönen, om den skattskyldige begär det. Om bostaden på arbetsorten är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, skall den inte anses som sådan bostad som avses i andra meningen, under förutsättning att den skattskyldige har annan permanent bostad. Kostnadsökning enligt första stycket kan avse utlägg för logi, merkostnad för måltider samt diverse småutgifter. Har arbetsgivare för förrättning inom riket utgivit ersättning för att täcka kostnadsökningen för måltider och småutgifter (dagtraktamente) och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för resan högst med ett belopp som motsvarar 0,5 procent av det för beskattningsåret gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor (helt maximibelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt maximibelopp. Har arbetsgivare för förrättning utom riket utgivit dagtraktamente, och visar den skattskyldige inte större kostnadsökning, medges avdrag med belopp motsvarande den uppburna ersättningen, dock för varje hel dag som tagits i anspråk för resan högst med belopp som kan anses motsvara den normala ökningen i levnadskostnaderna under en dag i respektive förrättningsland (helt normalbelopp) och för varje halv dag högst med ett halvt normalbelopp. Helt normalbelopp avser kostnadsökning för frukost, för lunch och middag bestående av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter under varje hel dag som har tagits i anspråk för resan. Föreligger särskilda skäl får normalbeloppet avse kostnadsökning för måltider på restaurang av bättre standard. Uppehåller sig den anställde under tjänsteresa samma dag i mer än ett land bestäms det högsta beloppet för avdrag med hänsyn till det land där han har uppehållit sig den längsta tiden av dagen (06.00-24.00). Som hel dag anses även avresedag om resan påbörjats före kl. 12.00 och hemkomstdag om resan avslutats efter kl. 19.00. Som halv dag anses avresedag om resan påbörjats kl. 12.00 eller senare och hemkomstdag om resan har avslutats kl. 19.00 eller tidigare. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning inom riket i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats i enlighet med vad som sägs i fjärde stycket, skall utredningen avse hans samtliga förrättningar i nämnda anställning under beskattningsåret. Vill skattskyldig visa att kostnadsökningen under förrättning som varit förenad med övernattning på utrikes ort i en och samma anställning varit större än avdrag som beräknats enligt femte stycket, får kostnadsökningen beräknas för varje förrättning för sig. Om den skattskyldige inte fått ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnadsökning för måltider och småutgifter men gör sannolikt att han haft sådana merkostnader medges avdrag vid förrättning inom riket enligt schablon med ett halvt maximibelopp och vid förrättning utom riket enligt schablon med ett halvt normalbelopp per dag. Avdrag för kostnad för logi medges med belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan den skattskyldige inte visa logikostnaden medges avdrag vid förrättning inom riket med ett halvt maximibelopp per natt och vid förrättning utom riket med ett halvt normalbelopp per natt. Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. När arbete utom den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till en och samma ort under längre tid än tre månader i en följd bedöms rätten till avdrag och beräknas detta enligt bestämmelserna i punkt 3 a. En löpande förrättning anses bruten endast av uppehåll som beror på att arbetet förläggs till annan ort under minst fyra veckor. Med arbetsgivare jämställs annan utbetalare av traktamente om den huvudsakliga delen av arbetet utförs för denne. Lag (1999:317). 3 a. En avdragsgill fördyring avseende ökade levnadskostnader kan inte anses föreligga enbart av den anledningen att den skattskyldige arbetar på annan ort än den där han har sin bostad. Avdrag medges dock i följande fall, nämligen om arbetet avser endast en kortare tid, arbetet visserligen inte kan betecknas som kortvarigt men ändå typiskt sett är tidsbegränsat till sin natur eller sådant att en fast anknytning till den tidigare bostadsorten krävs, arbetet skall bedrivas på flera olika platser eller det av annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att flyttning bör ske till arbetsorten. Oavsett vad som ovan sagts har en skattskyldig, som på grund av sitt arbete flyttar till ny bostadsort, rätt till avdrag för ökade levnadskostnader om bostad för den skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av makes eller sambos förvärvsverksamhet, svårighet att anskaffa fast bostad på verksamhetsorten eller annan särskild omständighet. Avdrag enligt denna punkt medges endast om övernattning på arbetsorten äger rum. Avdrag medges endast om avståndet mellan bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdrag enligt andra stycket medges under längst tre år för gifta eller samboende par och under längst ett år för ensamstående skattskyldiga. Avdrag medges dock för längre tid, om särskilda skäl talar för det. Avdrag för kostnad för logi beräknas till belopp motsvarande den faktiska utgiften. Kan skattskyldig, som medges avdrag enligt första stycket, inte visa logikostnaden medges avdrag vid arbete inom riket med ett halvt maximibelopp per natt och vid arbete utom riket med ett halvt normalbelopp per natt. Ökningen i kostnaderna för måltider och småutgifter på arbetsorten beräknas antingen enligt utredning om den faktiska kostnadsökningens storlek eller schablonmässigt. Den schablonmässiga ökningen beräknas 1. för skattskyldig som under de första tre månaderna av bortovaron medgivits avdrag enligt punkt 3 ovan och som alltjämt uppbär kostnadsersättning från arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning, dock till högst 70 procent av helt maximibelopp per dag när arbetsorten är belägen inom riket och 70 procent av helt normalbelopp per dag när arbetsorten är belägen utom riket för tid fram till två års bortovaro och för tid därefter, till högst 50 procent av helt maximibelopp per dag när arbetsorten är belägen inom riket och 50 procent av helt normalbelopp per dag när arbetsorten är belägen utom riket, 2. för skattskyldig med arbetsort belägen inom riket som medges avdrag enligt första stycket till ett halvt maximibelopp per dag under de första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt maximibelopp för tid därefter, 3. för skattskyldig med arbetsort belägen utom riket som medges avdrag enligt första stycket, till ett halvt normalbelopp per dag under de första tre månaderna av bortovaron och till 30 procent av helt normalbelopp för tid därefter, 4. för skattskyldig som medges avdrag enligt andra stycket, till ett belopp per dag som utgör 30 procent av maximibeloppet eller normalbeloppet. I de angivna tiderna skall inräknas tid under vilken avdrag för samma förrättning medgetts enligt punkt 3. Har skattskyldig som har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt denna punkt tillhandahållits kostförmån skall avdraget reduceras med hänsyn härtill, såvida inte förmånen avser fri kost som tillhandahållits på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och som inte utgör skattepliktig intäkt. Lag (1999:317). 3 b. Den som på grund av sitt arbete vistas på annan ort än sin eller sin familjs hemort, äger rätt till skäligt avdrag för kostnad för en hemresa varje vecka om avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer. Avdraget gäller endast kostnad för resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. Avdraget skall i regel beräknas efter kostnad för billigaste färdsätt. Avdrag medges dock för kostnad som inte är oskälig för tåg- eller flygresa. Om godtagbara allmänna kommunikationer saknas får avdrag medges för kostnader för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil med de belopp som anges i punkt 4. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resa med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § är skattskyldig. Lag (1999:1149). 3 c. Den som använt egen bil för resor i tjänsten har rätt till avdrag för kostnaden med 1 krona och 50 öre för varje körd kilometer. Om en skattskyldig som skall beskattas för bilförmån använt förmånsbilen vid tjänsteresa och betalat samtliga de kostnader för drivmedlet som är förenade med tjänsteresan, har han rätt till avdrag för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer eller för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Lag (1997:950). 3 d. En skattskyldig som vid förrättning utom Sverige har rätt till avdrag för ökade levnadskostnader enligt punkt 3 har också rätt till avdrag för kostnader för medföljande barns grundläggande skolgång i förrättningslandet med belopp motsvarande den faktiska utgiften för den tid under vilken avdragsrätt föreligger enligt punkt 3. Lag (1996:651). 3 e. Vad som sagts i punkterna 3, 3 a och 3 b gäller inte sådana arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § vid vistelse ombord. Skattskyldig som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § skall anses ha sitt tjänsteställe på det fartyg där han eller hon fullgör sitt arbete. Lag (1996:1331). 4. Även för det fall, att skattskyldig enligt punkt 3 här ovan icke är berättigad till avdrag för ökade levnadskostnader, äger han dock rätt avdraga skälig kostnad för resor till och från arbetsplatsen, där denna varit belägen på sådant avstånd från hans bostad, att han behövt anlita och även anlitat särskilt fortskaffningsmedel. Om avståndet mellan den skattskyldiges bostad och arbetsplats uppgår till minst fem kilometer och det klart framgår att användandet av egen bil för resa till och från arbetsplatsen regelmässigt medför en tidsvinst på minst två timmar i jämförelse med allmänt kommunikationsmedel medges avdrag för kostnader för resa med egen bil. Sådant avdrag medges också om den skattskyldige använder bilen i tjänsten under minst 60 dagar för år räknat de dagar som bilen används i tjänsten. Om bilen används i tjänsten under minst 160 dagar för år räknat medges avdrag under alla de dagar som bilen används för resor mellan bostad och arbetsplats. Användningen i tjänsten beaktas dock endast om den uppgår till minst 300 mil för år räknat. Avdrag för andra kostnader än sådana som avses i femte stycket medges med 1 krona och 50 öre per körd kilometer. För skattskyldig som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil tillämpas inte bestämmelserna i andra stycket. Detsamma gäller skattskyldig som är tvungen att använda större bil på grund av skrymmande last. Skattskyldig som haft kostnader för resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna i samband med tillträdande eller frånträdande av anställning eller uppdrag har rätt till skäligt avdrag för kostnaderna. Härvid gäller vad som sägs i punkt 3 b andra stycket. Har den skattskyldige vid resorna haft kostnader för väg-, bro- eller färjeavgift medges avdrag för den faktiska kostnaden. Om den som är skattskyldig för bilförmån har företagit resor som avses i första eller fjärde stycket med förmånsbilen medges avdrag under de förutsättningar som anges i denna punkt. Avdrag medges för kostnaden för dieselolja med 50 öre per körd kilometer och för kostnaden för annat drivmedel med 80 öre per körd kilometer. Detsamma gäller den som, utan att vara skattskyldig för bilförmån, företagit resorna med förmånsbil för vilken sambo eller sådan närstående som avses i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § är skattskyldig. Lag (1999:1149). 5. Avdrag medgives skattskyldig för kostnader för skyddsutrustning och skyddskläder som har varit nödvändiga för arbetets fullgörande. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälm, skyddsglasögon, hörselskydd och skodon med stålhätta. Med skyddskläder avses sådana kläder, som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som i huvudsak har andra orsaker än klimatförhållandena. Lag (1983:1051). 6. Avdrag medges för avgift till arbetslöshetskassa. Kan sådant avdrag komma i fråga i flera förvärvskällor skall det i första hand hänföras till den förvärvskälla där bruttointäkten är störst. Avdrag medges även för avgift till utländsk arbetslöshetskassa eller motsvarande enligt ett annat lands system för förmåner vid arbetslöshet, om intäkt av arbete från det landet tas upp som intäkt av tjänst i Sverige under beskattningsåret och avgiften inte får dras av enligt 46 § 2 mom. 3. Har den skattskyldige varit bosatt i Sverige eller stadigvarande vistats under endast en del av beskattningsåret, medges avdrag bara till den del avgiften belöper på nämnda tid. Lag (1997:770). 7. Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension utgör inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt av tjänst medges dessutom avdrag med 25 procent eller, om den skattskyldige vid ingången av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller inte fyllt 65 år men under hela året uppburit hel ålderspension eller avlidit under året före taxeringsåret, med 20 procent av ett underlag beräknat enligt nästa stycke. Medgivet avdrag skall återföras till beskattning nästföljande beskattningsår. Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket minskad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i föregående stycke och med inkomst som avses i 2 kap. 6 § första stycket 4 lagen om inkomstgrundad ålderspension. Lag (1998:684). 8. En skattskyldig som åtnjuter skattefri förmån av utbildning eller annan åtgärd enligt 32 § 3 h mom. första stycket har rätt till avdrag på sätt som föreskrivs i punkt 4 och 33 § 2 mom. för kostnader för resor till och från den plats där utbildningen eller åtgärden tillhandahålls. Om den skattskyldige har kostnader för både sådana resor och för resor mellan bostaden och arbetsplatsen, skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna. Om en skattskyldig som avses i första stycket får ersättning för ökade levnadskostnader och kostnader för hemresor, medges avdrag för ökade levnadskostnader enligt de regler som gäller för skattskyldiga som avses i punkt 3 a första stycket och för kostnader för hemresor enligt vad som föreskrivs i punkt 3 b. Avdraget för ökade levnadskostnader får dock inte överstiga vare sig uppburen ersättning eller de schablonbelopp som anges i punkt 3 a. Avdrag medges inte för tid efter utgången av första året efter uppsägningstidens utgång. Lag (1996:651). 34 § Vad som återstår av intäkt av tjänst, sedan avdrag enligt 33 § och andra stycket gjorts, utgör inkomst av tjänst. Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av tjänst medges avdrag för underskottet från intäkt av tjänst närmast följande beskattningsår. 35 § har upphävts genom lag (1990:650). 36 § har upphävts genom lag (1990:650). 37 § har upphävts genom lag (1990:650). 38 § har upphävts genom lag (1990:650). 39 § har upphävts genom lag (1990:650). 40 § har upphävts genom lag (1990:650). För beräkning av inkomst gemensamma bestämmelser 41 § Av 24 § framgår att inkomst av näringsverksamhet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. I andra fall än som nu sagts skall intäkt anses ha åtnjutits det beskattningsår, under vilket intäkten blivit för den skattskyldige tillgänglig för lyftning, och skall utgift eller omkostnad anses belöpa på det beskattningsår, varunder utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum. Sådan speciell skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483), anses dock belöpa på det beskattningsår då den slutliga skatten påförts. Statlig fastighetsskatt skall emellertid anses belöpa på det beskattningsår till vilket skatten hänför sig. Lag (1997:506). Anvisningar till 41 § 1. har upphävts genom lag (1990:650). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. har upphävts genom lag (1990:650). 3.a har upphävts genom lag (1990:650). 4. I fråga om inkomst av tjänst gäller som allmän regel, att inkomst skall anses hava åtnjutits under det år, då densamma från den skattskyldiges synpunkt är att anse som verkligen förvärvad och till sitt belopp känd. Detta är framför allt förhållandet, då inkomsten av den skattskyldige uppburits eller blivit för honom tillgänglig för lyftning eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo, detta oberoende av huruvida inkomsten intjänats under året eller tidigare. Förmån av fri eller delvis fri resa på tåg som värderas enligt punkt 6 av anvisningarna till 42 § skall dock anses åtnjuten redan när den skattskyldige disponerar över handling eller dylikt som berättigar till resa. Förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel skall anses åtnjuten månaden efter det att drivmedlet har kommit den skattskyldige till godo. Har den skattskyldige på grund av sin tjänst fått förvärva värdepapper på förmånliga villkor, tas förmånen upp till beskattning det år förvärvet skedde. Om det som förvärvas i sig inte utgör ett värdepapper men innebär en rätt att i framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i övrigt på förmånliga villkor tas förmånen upp till beskattning det år då rätten utnyttjas eller överlåts. Om den skattskyldige upphör att ha sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller att stadigvarande vistas här, skall sådan förmån beskattas det beskattningsår när detta skedde till den del den då kunnat utnyttjas. Har en sådan förmån som avses i fjärde stycket andra meningen helt eller delvis tjänats in genom verksamhet utomlands, skall förmånen inte tas upp till beskattning i den del som hade kunnat utnyttjas före det att den skattskyldige fått sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistas här. Förmån som utnyttjas här skall i första hand anses ha tjänats in genom verksamhet utomlands. Om en förmån som avses i fjärde stycket andra meningen tidigare har beskattats vid tidpunkt som avses i samma stycke sista meningen, skall den inte beskattas i den delen om den därefter utnyttjas eller överlåts under tid då den skattskyldige åter har sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistas här. I fall då behållning på pensionssparkonto skall avskattas enligt 32 § 1 mom. första stycket j inträder skattskyldigheten när pensionssparavtalet upphör att gälla för de tillgångar som skall avskattas. Vid sådan överlåtelse av pensionsförsäkring till ny försäkringsgivare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § anses pensionskapitalet utbetalt när ansvaret för en överlåten försäkring övergår på den övertagande försäkringsgivaren eller, i fråga om pensionsförsäkring som överförs till sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som inte avser pensionsförsäkring, när överföringen äger rum. Å andra sidan skall utgifterna och omkostnaderna för inkomstförvärvet avdragas från intäkten under det år, då de verkligen blivit av den skattskyldige bestridda, även om de avser inkomst, som tidigare förvärvats eller först under ett senare år beräknas inflyta. Har en skattskyldig, som på grund av sin tjänst fått en sådan rätt som avses i fjärde stycket andra meningen, betalat en ersättning för denna skall kostnaden dras av under det år då förmånen tas upp till beskattning. Avdraget får dock inte överstiga förmånens värde. Om rätten inte utnyttjas skall kostnaden dras av under det första år då rätten att förvärva värdepapper inte längre kan göras gällande. Lag (1998:338). 4 a. har upphävts genom lag (1990:650). 5. har upphävts genom lag (1990:650). 6. har upphävts genom lag (1990:540). 41 a § Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, hänförs den fastigheten tillkommande andelen av intäkter och kostnader i verksamheten i samfälligheten till den förvärvskälla vari fastigheten ingår enligt de bestämmelser som gäller för nämnda förvärvskälla. Lag (1985:1017). Anvisningar till 41 a § 1. har upphävts genom lag (1990:650). 2. Äger näringsfastighet del i sådan samfällighet som avses i 41 a § och överstiger fastighetens andel av intäkterna i samfälligheten dess andel i sådana kostnader i verksamheten som är på en gång avdragsgilla vid taxeringen med belopp understigande 300 kronor, föreligger icke skyldighet att ta upp intäkterna och kostnaderna vid beräkning av inkomst av fastigheten. Förvaltas sådan samfällighet av juridisk person, skall kapitalinkomster som den juridiska personen har uppburit och som belöper på fastigheten tas upp till beskattning i den förvärvskälla i vilken fastigheten ingår. Lag (1990:650). 3. Vid tillämpning av bestämmelser om beräkning av avdrag för årlig värdeminskning av byggnad får för fastighet, som äger del i samfällighet som avses i 41 a §, i det fall samfälligheten utgör särskild taxeringsenhet, hänsyn tagas till fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde. Lag (1975:259). 4. Uppbär delägare utdelning från samfällighet, som avses i 2 § 11 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall utdelningen av delägaren tas upp till beskattning som intäkt i den förvärvskälla vari delägarfastigheten ingår. Lag (1990:650). 41 b § med anvisningar har upphävts genom lag (1981:1150). 41 c § med anvisningar har upphävts genom lag (1984:1060). 41 d § har upphävts genom lag (1990:1990:650). 41 e § har upphävts genom lag (1990:650). 42 § Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte används som semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund. Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet. Bilförmån, kostförmån och vissa reseförmåner värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna. Värdet av fritt logi ombord på fartyg för sådan arbetstagare som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § skall bestämmas till 0 kronor. Lag (1996:1331). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 42 § 1. Stundom inträffar, att på en ort saknas möjlighet att uthyra bostäder och att för den skull något hyrespris för orten inte kan fastslås. Särskilt gäller detta i glest befolkade orter, där befolkningen huvudsakligen består av jordbrukare, vilka bo på fastigheter, som av dem brukas. Den omständigheten, att uthyrningsmöjlighet inte föreligger, medför dock inte, att bostadsförmån saknar värde. Vid bestämmande av bostadsförmånens värde i nu angivet fall kan hyrespriset i kringliggande orter tjäna till ledning. Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige och hans familj behöver, skall beräknas som värdet av en normal bostad för dem, om bostadens storlek beror på den skattskyldiges representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten. Med marknadsvärde avses det pris som betalas på orten, om det varit fråga om att för kontanta medel inköpa produkter, varor eller andra förmåner som ingår i lön eller annan inkomst. Om ett sådant pris inte direkt kan anges, skall värdet tas upp till det belopp som med hänsyn till rådande förhållanden kan beräknas vid en betalning med kontanta medel. Är det fråga om produkter eller varor från egen näringsverksamhet, skall som värde tas upp det belopp som det kan beräknas att den skattskyldige skulle ha fått vid en försäljning under jämförbara förhållanden av motsvarande kvantiteter. I fråga om praktikanter, lärlingar, elever vid sjuksköterskeskolor och liknande förekommer, att vederbörande under utbildningstiden åtnjuter naturaförmåner (fri kost, fri bostad) eventuellt jämte en mindre kontantersättning, som närmast har karaktär av fickpengar. I dylika fall må värdet av naturaförmånerna jämkas och upptagas till det lägre belopp, som med hänsyn till kontantersättningens storlek och övriga förhållanden framstår som skäligt. Lag (1997:770). 2. Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för kalenderår bestämmas till 0,3 basbelopp med tillägg av ett ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat belopp. Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 procent av statslåneräntan vid utgången av november månad andra året före taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet skall för en bil med ett nybilspris för årsmodellen som uppgår till högst 7,5 basbelopp beräknas till 9 procent av nybilspriset. Överstiger nybilspriset 7,5 basbelopp skall det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 procent av 7,5 basbelopp med tillägg av ett belopp motsvarande 20 procent av den del av nybilspriset som överstiger 7,5 basbelopp. Är förmånsbilens årsmodell sex år gammal eller äldre, skall nybilspriset anses motsvara fyra basbeslopp, om inte det verkliga nybilspriset, med tilllägg av anskaffningskostnad för extrautrustning, är högre. Vid beräkningen av förmånsvärdet enligt första stycket skall - utom i fall då nybilspriset enligt andra stycket skall anses motsvara fyra basbelopp - till nybilspriset i förekommande fall läggas anskaffningskostnaden för extrautrustning. För den som har kört minst 30 000 kilometer i tjänsten med förmånsbilen under ett kalenderår skall förmånsvärdet bestämmas till 75 procent av det värde som skulle följa av reglerna i första-tredje styckena. Om den skattskyldige åtnjuter förmånen endast under en del av året skall förmånsvärdet beräknat enligt första-fjärde styckena sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte har åtnjutit förmånen. Om bilförmån åtnjutits endast i ringa omfattning skall förmånen inte tas upp till beskattning. Om det i bilförmånen ingår förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel för förmånsbilen, skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet, multiplicerat med 1,2, av den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens totala körsträcka under den tid den skattskyldige varit skattskyldig för bilförmånen. Om den skattskyldige gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har förbrukat vid privat körning är lägre, skall marknadsvärdet för drivmedlet sättas ned i motsvarande mån. Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den som ny introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktionspris ändras efter kort tid skall som nybilspris för årsmodellen avses det justerade priset. I avsaknad av introduktionspris skall som nybilspris för årsmodellen anses det pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på den svenska marknaden när den var ny. Lag (1997:770). 3. Förmånsvärdet av helt fri kost beräknas per dag till ett belopp -- avrundat till närmaste tiotal kronor -- som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset i riket för en lunchmåltid av normal beskaffenhet. Förmånsvärdet av en fri måltid bestående av ett mål om dagen (lunch eller middag) är lika med 40 procent av förmånsvärdet för helt fri kost. Förmånsvärdet av fri frukost är lika med 20 procent av förmånsvärdet för helt fri kost. Bidrar arbetsgivaren till kostnaderna för anställds måltid och kommer härigenom den anställdes kostnad för måltiden att understiga genomsnittspriset skall skillnaden tas upp som förmån av delvis fri måltid. Lag (1992:1596). 4. Om den skattskyldige utger ersättning för en förmån skall förmånsvärdet, beräknat enligt punkterna 2 och 3, sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2 första-femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl. Som synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses 1. att bilen används som arbetsredskap, 2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa utsträckning varit begränsad eller 3. att andra sådana omständigheter föreligger. Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet får också ske när bilen ingår i en större grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för utprovning av ny eller förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utförandet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska unionens medlemsländer eller EES-länderna. Om bilen är utrustad med teknik för drift helt eller delvis med miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet och bilens nybilspris därför är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik, får förmånsvärdet jämkas ned till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för den jämförbara bilen. Lag (1999:1048). 5. Vid värdering av en skattepliktig förmån att få förvärva värdepapper skall även beaktas värdet av rätt att till ett i förväg bestämt pris få förvärva egendom vid en senare tidpunkt. Lag (1989:1017). 6. Om inskränkande villkor gäller för fria eller delvis fria resor på flyg eller inrikes tåg som ges på grund av anställning eller särskilt uppdrag inom rese- eller trafikbranschen skall förmånsvärdet för flygresor beräknas enligt tredje och fjärde styckena och för tågresor enligt femte stycket. Med inskränkande villkor avses att resan får företas endast under viss tid, på vissa avgångar eller i mån av platstillgång vid resans avgång och att villkoren dels väsentligen avviker från vad som gäller för resor som säljs på allmänna marknaden, dels innebär en påtaglig olägenhet. En flygresa med sådant inskränkande villkor att resan endast får företas i mån av platstillgång vid resans avgång värderas till 40 procent av det lägsta normalt förekommande marknadspris som en konsument har fått betala för motsvarande bokningsbara resa utan inskränkande villkor under perioden från och med oktober andra året före beskattningsåret till och med september året före beskattningsåret. Flygresor i övrigt värderas till 75 procent av nämnda pris. Vid bestämmande av det lägsta normalt förekommande marknadspriset för motsvarande resa utan inskränkande villkor skall jämförelse göras med priser för flygresor med samma destinationsort eller, när sådant underlag saknas, med likartad resesträcka. Förmån av fria tågresor skall värderas till 5 procent av det marknadspris som en konsument får betala för ett årskort som berättigar till motsvarande resor utan inskränkande villkor under beskattningsåret. För ungdomar som under beskattningsåret fyller lägst 16 år och högst 18 år skall förmånen värderas till halva detta värde. För barn som under beskattningsåret fyller högst 15 år skall inget förmånsvärde åsättas. Lag (1996:651). 43 § 1 mom. Har näringsidkares inkomst blivit lägre till följd av att villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sinsemellan oberoende näringsidkare, skall inkomsten beräknas till det belopp som den skulle ha uppgått till om sådana villkor inte förekommit, under förutsättning att a) den som på grund av avtalsvillkoren tillförts inkomst inte skall beskattas för denna här i riket, b) det finns sannolika skäl att anta att ekonomisk intressegemenskap föreligger mellan näringsidkaren och den med vilken avtalet träffats och c) det inte av omständigheterna framgår att villkoren tillkommit av andra skäl än ekonomisk intressegemenskap. Lag (1983:123). 43 § 2 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 43 § 3 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). Anvisningar till 43 § 1. I 1 mom. denna paragraf meddelas vissa bestämmelser för det fall, att överflyttning av inkomst har skett från en näringsidkare som är skattskyldig här i riket till en person som inte är skattskyldig här. Vid tillämpningen av dessa bestämmelser skall ekonomisk intressegemenskap anses föreligga då en näringsidkare direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av en annan näringsidkares företag eller äger del i detta företags kapital eller då samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av de båda företagen eller äger del i dessa företags kapital. Lag (1995:1613). 2. har upphävts genom lag (1984:1060). 3. har upphävts genom lag (1984:1060). 44 § har upphävts genom lag (1993:1541). Anvisningar till 44 § har upphävts genom lag (1993:1541). 45 § har upphävts genom lag (1986:473). Allmänna avdrag 46 § 1 mom. Avdrag får efter yrkande av den skattskyldige och med de begränsningar som anges i andra-fjärde styckena, göras för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Avdrag får göras med högst 100 000 kronor för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva förvärvskällan (startåret) och för vart och ett av de fyra närmast följande beskattningsåren. För underskott som ett visst år överstiger 100 000 kr medges inte avdrag enligt denna lag. Om förvärvskällan övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 §, får avdrag göras endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag om han fortsatt att driva verksamheten. Sistnämnda begränsning gäller dock inte om övergången skett genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv från förälder eller far- eller morförälder. Avdrag medges inte 1. skattskyldig som någon gång under de fem beskattningsår som närmast föregått startåret direkt eller indirekt bedrivit likartad verksamhet, 2. för underskott som belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i vidare mån än vad som anges i 18 § tredje stycket eller 3. i den mån avdrag för underskottet medgetts enligt 3 § 13 mom., 25 § 10 mom. eller 26 § 9 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, eller 4. för underskott i förvärvskälla i vilken ingår fastighet som på ägarens begäran räknas som näringsfastighet enligt 5 § sjunde stycket. I fråga om förvärvskälla som uteslutande eller så gott som uteslutande avser litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet får avdrag göras utan beloppsbegränsning och även efter den i andra stycket angivna tiden. Härvid gäller följande. Avdrag får med iakttagande av föreskrifterna i tredje stycket 2 och 3 göras i den mån underskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår. Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattningsåren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförs till inkomstslaget tjänst. Lag (1998:684). 46 § 2 mom. Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, får dessutom göra avdrag: 1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna; 2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla; 3) för obligatoriska socialförsäkringsavgifter som den skattskyldige, på grund av utfört arbete, enligt slutligt fastställd debitering eller liknande skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen (1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992 om social trygghet eller till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning om social trygghet, i båda fallen under förutsättning att den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning för beskattningsåret i Sverige; 6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av anvisningarna; 7) för inbetalning som den skattskyldige under beskattningsåret har gjort på pensionssparkonto i den omfattning som framgår av punkt 7 av anvisningarna. Avdrag för avgift som avses i första stycket 6 och för inbetalning som avses i första stycket 7, utöver sådant avdrag som beräknas på ett halvt basbelopp, medges endast i den mån avdrag inte får ske från intäkt av särskild förvärvskälla. Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det belöper på nämnda tid. Lag (1998:683). 46 § 3 mom. har upphävts genom lag (1984:344). 46 § 4 mom. har upphävts genom lag (1986:1113). 46 § 5 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). Anvisningar till 46 § 1. Avdrag må icke åtnjutas för premier och andra avgifter i de fall, där avgifterna äro att betrakta såsom utgifter för levnadskostnader, vilka enligt 20 § icke äro avdragsgilla, men där det utgivna beloppet utgör skattepliktig inkomst för den vilken beloppet kommit till godo, t. ex. då avgifterna erlagts för försäkring å hembiträde. Lag (1950:308). 2. Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i riket stadigvarande vistats. 3. Om en person varit gift eller om gift kvinna levt tillsammans med sin man eller om någon haft barn, bedömes med ledning av föreskrifterna i 65 §. Lag (1960:172). 4. har upphävts genom lag (1986:1113). 5. Förutsättning för allmänt avdrag för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning enligt denna punkt är att understödet inte utgått till mottagare i givarens hushåll eller, om understödet inte utgjort skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbildning inte är avslutad. Avdrag medges med utgivet belopp för periodiska utbetalningar till make eller förutvarande make sedan underhållsskyldigheten dem emellan reglerats; till tidigare anställd; som utgör skadestånd, dock vid personskada endast med belopp som för mottagaren utgör ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur eller för förlorat underhåll; på grund av föreskrift i testamente; från juridisk person om utbetalningen inte utgör vederlag vid förvärv av egendom genom köp, byte eller därmed jämförligt fång. Lag (1984:498). 6. Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäkringen ägs av den skattskyldige. Avdrag medges inte om försäkringen förvärvats genom bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått. Avdraget får, tillsammans med avdrag för sådan inbetalning på pensions-sparkonto som avses i punkt 7, inte överstiga summan av 1. den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och 2. inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. - Avdraget beräknas med hänsyn till storleken av sådan inkomst som avses i 1 och 2 och får uppgå till högst ett belopp som motsvarar hälften av det prisbasbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret och dessutom i fråga om a. inkomst av aktiv näringsverksamhet till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten före avdrag enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 §, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp, b. inkomst av anställning om den skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning till sammanlagt högst 35 procent av inkomsten, dock högst tio gånger nämnda prisbasbelopp eller c. annan inkomst av tjänst, med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i, till högst 5 procent av den del av inkomsten som överstiger tio men inte tjugo gånger samma prisbasbelopp. Avdrag enligt andra stycket beräknas i sin helhet antingen på inkomst som skall tas upp till beskattning under beskattningsåret eller på inkomst året närmast dessförinnan. Om den skattskyldige har inkomst av aktiv näringsverksamhet från mer än en förvärvskälla får avdrag beräknat enligt andra stycket inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten varit hänförlig till en och samma förvärvskälla. Har den skattskyldige inkomster som kan grunda rätt till avdrag enligt andra stycket både i inkomstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag får den skattskyldige fritt fördela den del av avdraget som beräknas på ett halvt prisbasbelopp mellan allmänt avdrag och avdrag i näringsverksamheten. Om särskilda skäl föreligger får skattemyndigheten efter ansökan besluta att avdrag för avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto får medges med högre belopp än som följer av bestämmelserna i andra stycket. Därvid skall dock följande gälla. För skattskyldig, som redovisar inkomst som är att anse som inkomst endast av tjänst med bortseende från sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i men som i huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, får avdrag medges högst med belopp, beräknat som för skattskyldig som avses i andra stycket b. Har sådan skattskyldig erhållit särskild ersättning i samband med att anställning upphört och har han ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får dock avdrag medges med högre belopp. Har skattskyldig, som - själv eller genom förmedling av juridisk person - bedrivit näringsverksamhet, upphört med driften i förvärvskällan och har han under verksamhetstiden ej skaffat sig ett betryggande pensionsskydd, får avdrag beräknas även på inkomst av kapital som är hänförlig till försäljning av förvärvskällan före avdraget, på inkomst av passiv näringsverksamhet enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster före avdraget samt på sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Avdraget får i detta fall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyldige drivit näringsverksamheten, dock högst för tio år. Hänsyn skall vid bedömningen av avdragets storlek tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra möjligheter till avdrag för avgift och inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7. Avdraget får dock inte överstiga ett belopp som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger det prisbasbelopp som enligt lagen om allmän försäkring bestämts för det år driften i förvärvskällan upphört och ej heller summan av de belopp som under beskattningsåret redovisats som inkomst av förvärvskällan i förekommande fall före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § på sådan pensionsförsäkring som avses i denna anvisningspunkt och på sådan inbetalning på pensionssparkonto som avses i punkt 7 och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen om socialavgifter och sådan inkomst av kapital som är att hänföra till vinst med anledning av överlåtelse av förvärvskällan. Har skattemyndigheten enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § medgivit att dödsbo tar pensionsförsäkring, anger skattemyndigheten det högsta belopp varmed avdrag för avgift för försäkringen får medges. Härvid iakttas i tillämpliga delar bestämmelserna i detta stycke om avdrag för skattskyldig som upphört med driften i en förvärvskälla. Skattemyndighetens beslut i fråga som avses i detta stycke får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Har skattskyldig erlagt avgift eller gjort inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 men har avdrag för avgiften eller inbetalningen helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestämmelserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med belopp som tillsammans med erlagd avgift och gjord inbetalning sistnämnda år överstiger vad som anges i andra stycket. Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift eller inbetalning som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 inte med högre belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och övriga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades eller inbetalningen skedde, får utnyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret. Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan övriga avdrag enligt 46 § gjorts. Om avdrag medges enligt fjärde stycket femte meningen på grund av att aktier eller andelar i fåmansföretag avyttrats skall avdraget i första hand göras som allmänt avdrag. Avdraget begränsas till ett belopp motsvarande det lägsta av den del av vinsten vid avyttringen som tas upp som intäkt av tjänst och inkomsten av tjänst före avdraget. Till den del avdraget inte kan utnyttjas som allmänt avdrag får avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. I det fall avdrag medges på grund av att andelar i fåmansägt handelsbolag avyttrats skall avdrag göras i inkomstslaget kapital enligt 3 § 2 mom. sjätte stycket lagen om statlig inkomstskatt. Lag (1999:633). 7. Avdrag för inbetalning på pensionssparkonto får göras endast såvitt gäller eget konto. Avdraget får inte överstiga summan av de belopp som för motsvarande fall anges i punkt 6. Att hänsyn vid beräkningen av avdraget skall tas till avgift som har betalats för pensionsförsäkring framgår av nämnda anvisningspunkt. Lag (1993:938). 46 a har upphävts genom lag (1990:650). Taxerad inkomst 47 § Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 46 §, utgör taxerad förvärvsinkomst. Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1990:650). Grundavdrag 48 § 1 mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 48 § 2 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag enligt följande. Grundavdraget uppgår till 0,24 prisbasbelopp för taxerad inkomst som inte överstiger 1,86 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 1,86 men inte 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till 0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp. För taxerad inkomst som överstiger 3,04 prisbasbelopp uppgår grundavdraget till det belopp som enligt föregående mening utgår vid en taxerad inkomst på 3,04 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp varmed den taxerade inkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp, dock lägst till 0,24 prisbasbelopp. Med prisbasbelopp avses prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året före taxeringsåret. Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges inkomst av näringsverksamhet som utgör aktiv näringsverksamhet enligt 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och tjänst minskad med avdrag som avses i 46 §. I inkomst av tjänst inräknas därvid inte intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i. Som avdrag enligt 46 § räknas därvid inte avdrag som på grund av dispens enligt punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § grundas på inkomst av passiv näringsverksamhet eller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h. Grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1998:684). 48 § 3 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket endast under en del av beskattningsåret, har rätt till kommunalt grundavdrag med en tolftedel av 0,24 basbelopp för varje kalendermånad eller del därav, under vilken han varit bosatt här i riket, varvid bestämmelserna i 2 mom. tredje--sjätte styckena tillämpas. Lag (1995:547). 48 § 4 mom. Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av beskattningsåret och vars inkomst till inte obetydlig del har utgjorts av folkpension, har rätt att i stället för kommunalt grundavdrag enligt 2 eller 3 mom. få särskilt kommunalt grundavdrag enligt bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna. Det särskilda grundavdraget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1990:650). Anvisningar till 48 § 1. Vid tillämpningen av 48 § 4 mom. och denna anvisningspunkt iakttas följande. Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller vårdbidrag. Folkpension skall anses utgöra en inte obetydlig del av den skattskyldiges inkomst, om den uppgått till minst 6 000 kronor eller minst en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension behandlas även tillläggspension i den mån den enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott föranlett avräkning av pensionstillskott. Förtids- eller efterlevandepension, som betalas ut enligt utländsk lagstiftning om social trygghet och utgår enligt grunder som är jämförbara med vad som gäller för folkpension, skall behandlas som folkpension om skattskyldighet för utbetalningen föreligger i Sverige. Har folkpension enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring samordnats med yrkesskadelivränta eller annan i nämnda lagrum angiven livränta skall vid tillämpning av första, andra respektive tredje stycket första meningen b det särskilda grundavdraget beräknas med ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning inte skett. För gift skattskyldig uppgår det särskilda grundavdraget till 134,0 procent av prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. För övriga skattskyldiga uppgår avdraget till 151,5 procent av sistnämnda belopp. Avdrag med 151,5 procent av sistnämnda belopp tillkommer också gift skattskyldig, som under någon del av beskattningsåret uppburit folkpension som tillkommer ogift. Det särskilda grundavdraget får dock inte överstiga a) för skattskyldig som vid utgången av året före beskattningsåret och utgången av beskattningsåret uppbar folkpension samt under hela beskattningsåret bott i Sverige: summan av uppburen sådan pension som enligt fjärde stycket reducerar det särskilda grundavdraget samt b) för skattskyldig som inte avses i a eller som under beskattningsåret uppburit folkpension i form av förtidspension enligt lagen om allmän försäkring eller som avlidit: uppburen folkpension och pensionstillskott som uppburits enligt 2 § eller 2 a § lagen om pensionstillskott. För skattskyldig som har livränta som avses i första stycket sista meningen tillämpas i stället för bestämmelsen i föregående mening a bestämmelsen i föregående meningen b om det är till fördel för den skattskyldige. Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av uppburen pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. För skattskyldig som förutom folkpension i form av förtidspension uppburit livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskade- försäkring skall erhållen sådan livränta likställas med pension. Pension som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto reducerar inte det särskilda grundavdraget. För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folkpension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket gällande avdragsbeloppet. Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället hade tillämpats. Lag (1998:683). 2. Vad i denna paragraf stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här i riket stadigvarande vistats. Lag (1970:162). 3. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här i riket har på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat, med belopp som skulle ha medgetts den avlidne om denne fortfarande hade levat. Var den avlidne inte bosatt här i riket under hela tiden mellan beskattningsårets ingång och dödsfallet, skall, när 48 § 3 mom. tillämpas, grundavdrag medges dels för den tid han var bosatt här, dels för tiden mellan dödsfallet och beskattningsårets utgång samt för den sammanlagda tiden beräknas enligt bestämmelserna i nämnda moment. Avdrag enligt första stycket medges utan hänsyn till att dödsboet skiftats före utgången av det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffat. Lag (1990:650). 4. Dödsboet efter den som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket kan på grund av bestämmelsen i 53 § 3 mom. första stycket ha rätt till kommunalt grundavdrag för det beskattningsår, under vilket dödsfallet inträffade, om den avlidne under någon del av det året var bosatt här. Lag (1990:650). Sjöinkomstavdrag 49 § Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under ett helt år medges sjöinkomstavdrag med 35 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i närfart och med 36 000 kronor vid anställning på svenskt handelsfartyg som går i fjärrfart. Skattskyldig som uppburit sjöinkomst under en del av ett år medges sjöinkomstavdrag med en trehundrasextiofemtedel av belopp som anges i första stycket för varje dag under vilken sjöinkomst uppburits. Lag (1997:1146). Anvisningar till 49 § har upphävts genom lag (1990:650). 1. Som sjöinkomst räknas inkomst av lön, naturaförmåner eller annan ersättning till sådan arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman, om denne är anställd i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100, vilket huvudsakligen används i närfart eller fjärrfart. Med anställning hos redare likställs anställning hos annan arbetsgivare som redaren antagit som entreprenör. Till sjöinkomst räknas inte bara vad sjömannen uppbär från redaren utan även drickspengar och dylikt. Vidare räknas till sjöinkomst inkomster som enligt det föregående uppbärs av a) den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant under fartygs byggande eller biträder vid fartygs utrustning för att senare tillträda befattning på fartyget, och b) den som före leveransen av ett fartyg, som är under byggnad, och innan tjänstgöring ombord påbörjats inställer sig på fartyget för att lära känna det och dess tekniska utrustning m.m. Har sjöman anställts för att tillträda befattning på ett visst fartyg, skall lön eller annan ersättning som utgår under en kortare väntetid anses utgöra inkomst ombord på fartyget. Har sjöman mönstrat av från tjänst ombord på ett visst fartyg för att tillträda tjänst ombord på ett annat fartyg som tillhör samma redare, skall ersättning som utgår under en kortare väntetid anses som utbetald i tjänsten ombord på det förra fartyget. Lag (1997:356). 2. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som används till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål som har gemenskap med handelssjöfarten. Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs a) en anställning på ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos redaren eller någon av redaren anlitad arbetsgivare, b) anställning på ett svenskt handelsfartyg som hyrs ut till utländsk redare i huvudsak obemannat om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av ägaren anlitad arbetsgivare. Lag (1997:311). 3. I denna lag avses med i n r e f a r t: fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund, n ä r f a r t: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, eller mellan utländska hamnar, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm - Lindesnäs eller bortom Cuxhaven, f j ä r r f a r t: annan fart än inre fart och närfart. till 49 § 4. Riksskatteverket skall årligen lämna besked beträffande de fartyg ombord på vilka de anställda skall få sjöinkomstavdrag enligt 49 § och skattereduktion enligt 11 kap. 11 § andra och tredje styckena skattebetalningslagen (1997:483) samt beträffande vilket fartområde som fartyget går i (klassificering). Därvid skall ett fartyg anses gå i fjärrfart, om det huvudsakligen går i sådan fart. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. En redare skall före den 1 oktober varje år till Riksskatteverket lämna uppgift för nästkommande år om sådana svenska handelsfartyg som avses i punkt 1 anvisningarna rörande 1) storleken av fartyg som redaren skall använda i sin näringsverksamhet, 2) den fart som fartygen är avsedda att användas i, och 3) entreprenör som redaren anlitar för sin verksamhet ombord samt 4) övriga förhållanden som kan vara av betydelse för Riksskatteverket vid handläggning av ärenden om klassificering. Inträffar ändring i förhållande om vilken uppgift lämnats, är redaren skyldig att snarast anmäla detta till Riksskatteverket. Lag (1997:1037). 50 § Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med 75 procent av på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, kommunalt grundavdrag och, såvitt avser skattskyldig som uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 §, sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Avdraget för allmän pensionsavgift skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. Lag (1999:960). Anvisningar till 50 § 1. har upphävts genom lag (1990:650). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. har upphävts genom lag (1990:650). 51 § har upphävts genom lag (1986:1113). Äkta makars beskattning 52 § 1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras en var för sin inkomst. Lag (1990:650). 52 § 2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Anvisningar till 52 § Har makar tillsammans deltagit i näringsverksamhet gäller bestämmelserna i andra--sjätte styckena. Verksamheten anses bedriven av den ena av makarna om han med hänsyn till utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en ledande ställning i verksamheten och den andra maken inte har en sådan ledande ställning. Den make som sålunda driver verksamheten beskattas för hela inkomsten av verksamheten om annat inte följer av tredje och fjärde styckena. Har ingen av makarna en sådan ledande ställning som nu har sagts anses verksamheten bedriven av makarna gemensamt. I sådana fall sker beskattning enligt femte stycket. När verksamheten bedrivits av den ena av makarna men den andra maken (medhjälpande make) arbetat i verksamheten, får makarna fördela inkomsten sig emellan så att en del av hela inkomsten av förvärvskällan, beräknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, hänförs till medhjälpande make. Denna del får inte tas upp till högre belopp än som kan anses motsvara marknadsmässigt vederlag för medhjälpande makens arbete jämte egen sjukpenning eller annan ersättning som avses i punkt 11 av anvisningarna till 22 §. I de fall då verksamhet bedrivits av den ena av makarna och den andra maken ägt del i förvärvskällan eller det i denna nedlagda kapitalet, möter inte hinder att -- utöver vad som anges i tredje stycket -- hänföra ytterligare en del av inkomsten till sistnämnda make, motsvarande skälig ränta som han kan ha uppburit på grund av sin äganderätt eller kapitalinsats. Har makarna gemensamt bedrivit verksamheten, skall vardera maken taxeras för den inkomst därav som med hänsyn till hans arbete och övriga insatser i verksamheten skäligen tillkommer honom. Vad som på vardera maken belöper enligt bestämmelserna i första--femte styckena, sedan därifrån avräknats på maken belöpande del av avsättning för egenavgifter, utgör den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan. Av 65 § framgår, att bestämmelser som avser gift skattskyldig i vissa fall skall tillämpas i fråga om dem som, utan att vara gifta, lever tillsammans. Lag (1990:650). Skattskyldighet 53 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger om ej annat föreskrivs i denna lag: a) fysisk person: för tid, under vilken han varit här i riket bosatt: för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket; för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som avses i 26 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus här i riket övergår till privatbostad eller avyttras; för inkomst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgetts av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här; för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, för egenavgifter som har fallit bort i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa hänför sig till näringsverksamhet; b) dödsbo: för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1996:162). 53 § 2 mom. Inkomst hos vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller inkomst hos utländsk juridisk person i fall som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna. I fråga om vad som avses med utländsk juridisk person i denna lag gäller vad som sägs i 16 § 2 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1990:650). 53 § 3 mom. Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet, och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i denna lag skolat gälla för den avlidne. För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfälle var bosatt här i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt. Ingår i dödsbo sådan egendom som vid dödsfallet var privatbostad som avses i 5 §, skall reglerna om privatbostad tillämpas till och med det taxeringsår som följer närmast efter det tredje kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade om egendomen fortfarande uppfyller förutsättningarna för att kunna räknas som privatbostad. Lag (1993:1541). 53 § 4 mom. Överlåts genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår, pensionsförsäkring eller rätt enligt pensionssparavtal, skall överlåtaren oavsett överlåtelsen under sin livstid i förvärvarens ställe vara skattskyldig för utfallande pensionsbelopp, såvida han inte skulle ha varit berättigad till avdrag vid utgivande av periodiskt understöd till förvärvaren. Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Lag (1993:1542). 53 § 5 mom har upphävts genom lag (1984:1060). Anvisningar till 53 § 1. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med i Sverige bosatt skattskyldig likställes enligt 68 § den som, utan att vara bosatt i Sverige, stadigvarande vistas här. En person som inte stadigvarande vistas i Sverige men som tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige skall anses bosatt här om han har väsentlig anknytning till Sverige. Därvid skall beaktas sådana omständigheter som att han är svensk medborgare, den tidrymd under vilken han tidigare har haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige, att han inte har varaktigt bo och hemvist på viss utländsk ort, att han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl, att han har en bostad i Sverige inrättad för åretruntbruk, att han har familj i Sverige, att han bedriver näringsverksamhet i Sverige eller genom innehav av tillgångar som direkt eller indirekt ger honom ett väsentligt inflytande i sådan näringsverksamhet, är ekonomiskt engagerad i Sverige eller att han innehar fastighet här i riket och därmed jämförliga förhållanden. En person som är svensk medborgare eller som under sammanlagt minst tio år haft sitt egentliga bo och hemvist i Sverige eller stadigvarande vistats här och som utreser från Sverige skall anses bosatt här intill dess fem år har förflutit från dagen för avresan från Sverige, såvida han inte visar att han under beskattningsåret inte har haft sådan väsentlig anknytning till Sverige som avses i andra stycket. Lag (1985:362). 2. har upphävts genom lag (1991:585). 2 a. Till riket hänförs förutom Sveriges land- och sjöterritorium också varje annat område utanför Sveriges territorialvatten inom vilket Sverige i överensstämmelse med folkrättens allmänna regler och avtal med främmande makter äger rätt att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtillgångar. Lag (1986:1113). 3. Med fast driftställe för näringsverksamhet avses en stadigvarande plats för affärsverksamhet, från vilken verksamheten helt eller delvis bedrivs. Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar, g) plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, h) fastighet som utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet. Fast driftställe anses också föreligga, om någon är verksam för näringsverksamheten här i riket och har fått och regelmässigt använder fullmakt att sluta avtal för verksamhetens innehavare. Fast driftställe anses däremot inte föreligga enbart av det skälet att någon bedriver affärsverksamhet här i riket genom förmedling av mäklare, kommissionär eller annan oberoende representant, om denne därvid bedriver sin sedvanliga affärsverksamhet. Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar skall anses som intäkt av näringsverksamhet som här bedrivits från fast driftställe, om ersättningen skall hänföras till intäkt av näringsverksamhet och om den härrör från en här i riket från fast driftställe bedriven näringsverksamhet. Lag (1990:650). 4. har upphävts genom lag (1993:1541). 5. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 6. mom. har upphävts genom lag (1967:546). 7. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 8. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 9. mom. har upphävts genom lag (1984:1060). 10. Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts, och oberoende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskattningsåret eller tidigare förvärvade vinst. Vad som föreskrivs i första stycket gäller också beträffande här i riket bosatt eller hemmahörande delägare i fråga om den på delägaren belöpande delen av vinsten i annan utländsk juridisk person än sådan som enligt 16 § 2 mom. andra eller tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall betraktas som utländskt bolag a) om delägaren beskattas i den stat där den utländska juridiska personen är hemmahörande för den del av den utländska juridiska personens vinst som belöper på delägaren, eller b) om vid utgången av året närmast före taxeringsåret dels minst tio procent av den utländska juridiska personens kapital eller röstetal för dess samtliga andelar innehas antingen av delägaren själv eller av en krets av personer i vilken delägaren ingår och vilken består av en fysisk eller juridisk person (moderföretaget), av - om moderföretaget är en fysisk person - sådana närstående som avses i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § samt av juridiska personer som direkt eller genom förmedling av annan juridisk person innehas av denna person och de närstående, dels minst hälften av den utländska juridiska personens kapital eller röstetal för dess samtliga andelar innehas eller kontrolleras, direkt eller genom förmedling av juridisk person, av här i riket bosatta eller hemmahörande personer. Lag (1999:1149). 54 § Från skattskyldighet frikallas: a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag; b) i utlandet bosatt person: för sådan inkomst, som avses i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och som inte är undantagen från skatteplikt enligt 8 § 2 och 3 nämnda lag; c) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152): för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning; d) ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen: för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum; f) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg: för inkomst av anställningen i den omfattning som anges i punkt 3 av anvisningarna. Av 70 § framgår att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster. Lag (1991:592). (Se vidare anvisningarna.) Anvisningar till 54 § 1. har upphävts genom lag (1984:1060). 2. har upphävts genom lag (1990:650). 3. Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten beskattats i verksamhetslandet. Om anställningen och vistelsen utomlands varat minst ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten, svensk kommun, svenskt landsting eller församling inom Svenska kyrkan medges dock sådan befrielse även om inkomsten inte beskattats i verksamhetslandet på grund av lagstiftning eller administrativ praxis i detta land eller annat avtal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning som detta land ingått. Sådan befrielse medges - om övriga angivna förutsättningar föreligger - även beträffande anställning hos svenska staten, svensk kommun, svenskt landsting eller församling inom Svenska kyrkan när fråga är om tjänsteexport. Vad nu sagts gäller dock inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. I fråga om sådan anställning gäller att skattefrihet föreligger om anställningen och vistelsen utomlands varat under tidrymd eller tidrymder som sammanlagt varat minst 183 dagar under en tolvmånadersperiod och avsett anställning hos arbetsgivare, som är en inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk person, och anställningen utövats ombord på utländskt fartyg som huvudsakligen går i sådan oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). I tid för vistelse som avses i första stycket får inräknas kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och samma anställningsår till mer än 72 dagar. Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undantas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under anställningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undantas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omständigheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning skulle te sig uppenbart oskälig. Lag (1999:933). 4. har upphävts genom lag (1984:1060). 5. har upphävts genom lag (1984:1060). 55 § har upphävts genom lag (1946:475). Beskattningsort 56 § Skatt för inkomst skall utgöras i hemortskommunen, om den skattskyldige har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av året före taxeringsåret, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. Lag (1986:473). 57 § har upphävts genom lag (1986:473). 58 § har upphävts genom lag (1986:473). 59 § har upphävts genom lag (1986:473). 60 § har upphävts genom lag (1999:933). Anvisningar till 60 § har upphävts genom lag (1986:473). 61 § har upphävts genom lag (1986:1113). 62 § har upphävts genom lag (1990:335). Anvisningar till 62 § har upphävts genom lag (1957:59). 63 § har upphävts genom lag (1974:867). Särskilda bestämmelser rörande den kommunala inkomstskatten 64 § har upphävts genom lag (1990:650). 65 § Fråga, huruvida skattskyldig haft barn eller icke eller om barn är att räkna såsom hemmavarande eller icke, liksom ock fråga om barns ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst före taxeringsåret. Med barn avses jämväl styvbarn och fosterbarn. I fråga om skattskyldig, som ingått äktenskap under beskattningsåret, skola de bestämmelser som avse gift skattskyldig, om ej annat följer av vad som stadgas i sista stycket, äga tillämpning först vid taxering för det därpå följande beskattningsåret. Bestämmelser som avse gift skattskyldig skola i fråga om makar, som levt tillsammans, tillämpas jämväl under det beskattningsår, varunder make avlidit. Har eljest under beskattningsåret ändring inträtt i förhållande, som har betydelse för tillämpning av bestämmelserna angående taxering av gift skattskyldig, skall det förhållande, som rått under större delen av beskattningåret, vara bestämmande för taxeringen. Bestämmelser i denna lag om gift skattskyldig skola äga tillämpning jämväl i fråga om dem som, utan att vara gifta, leva tillsammans, om de tidigare varit förenade i äktenskap eller gemensamt hava eller hava haft barn. Lag (1984:344). Anvisningar till 65 § 1. Utan hinder av vad som föreskrivs i 65 § andra stycket skall bestämmelserna i 20 § andra stycket och anvisningarna till 52 § tillämpas under tid, då makar lever tillsammans. Upphör sammanlevnaden, tillämpas bestämmelserna fortfarande till dess förutsättningar för allmänt avdrag för periodiskt understöd från den ena maken till den andra föreligger enligt punkt 5 av anvisningarna till 46 §. Lag (1990:650). 2. Bestämmelserna i 65 § andra stycket och i anvisningspunkt 1 skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i paragrafens sista stycke. Med äktenskaps ingående är därvid att jämställa att sammanlevnaden återupptagits efter äktenskapets upplösning eller att barn fötts eller -- i fråga om sammanlevnad som börjar efter barnets födsel -- att sammanlevnaden börjar. Lag (1976:67). 66 § Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före året näst före taxeringsåret. För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i riket utan att han bort folkbokföras i någon kommun den 1 november året före året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han först varit bosatt under det år, som närmast föregått taxeringsåret. För den som på grund av väsentlig anknytning, som avses i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 53 §, skall anses som bosatt här i riket skall såsom hemortskommun anses den kommun till vilken anknytningen varit starkast under året före taxeringsåret. För dödsbo efter den som vid dödsfallet varit bosatt här i riket, skall såsom hemortskommun anses den avlidnes hemortskommun. Lag (1991:484). Anvisningar till 66 § 1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats här i riket utan att han bort vara folkbokförd i någon kommun den 1 november året före året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses den kommun, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig. Lag (1991:484). 2. På grund av förevarande paragrafs stadganden, jämförda med 53 § 3 mom., skall för dödsbo efter den, som under det år frånfället ägt rum men inte vid dödsfallet varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, vid taxering nästföljande år såsom hemortskommun anses den kommun som utgjort den avlidnes hemortskommun. Lag (1984:1060). 67 § har upphävts genom lag (1984:1060). 68 § Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här. Lag (1986:473). 69 § På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta utomlands, tillämpas vad i denna lag sägs angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. För rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller annan vid Europeiska universitetsinstitutet, på vilken artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas, gäller följande. Om personen vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga hemvist här i riket och endast på grund av sin verksamhet i institutets tjänst varit bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen, skall han vid tillämpning av denna lag samt vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal mellan den staten och Sverige anses som bosatt här i riket. Detsamma gäller sådan persons make, som inte utövar egen yrkesverksamhet, samt barn som personen har vårdnaden om och underhåller. I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna finns bestämmelser om skatterättsligt hemvist för gemenskapernas tjänstemän och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på. Lag (1996:1208). Anvisningar till 69 § har upphävts genom lag (1978:925). 70 § 1 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. För inkomster, vilka beskattas enligt denna lag skall skatt av sådan person utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare. Lag (1986:1113). 70 § 2 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning utan att omfattas av bestämmelserna i 1 mom. är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten. Lag (1984:894). 70 § 3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtnjutit på grund av tjänst hos den främmande makten. Anvisningar till 70 § Bestämmelserna i 46 § 2 mom. om allmänna avdrag, i 48 § om grundavdrag och i 50 § om beskattningsbar inkomst tillämpas inte i fråga om skattskyldig som avses i 70 § 1 mom. Inte heller tillämpas bestämmelserna i 49 § beträffande dödsbo efter person som avses i 70 § 1 mom. Lag (1986:1113). 71 § Skatt, som enligt bestämmelserna i 56 § tas ut för gemensamt kommunalt ändamål, skall användas till utjämning av skattetrycket mellan olika kommuner eller andra menigheter. Lag (1996:162). 4 kap. Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall 72 § har upphävts genom lag (1996:162). 73 § har upphävts genom lag (1996:162). 74 § Skall på grund av bestämmelse i avtal om undvikande av dubbelbeskattning, intäkt, som är skattepliktig enligt denna lag, inte beskattas här i landet, medges inte heller avdrag för kostnader som är hänförliga till intäkten. Lag (1996:162). Anvisningar till 74 § har upphävts genom lag (1986:465). 75 § har upphävts genom lag (1990:335). 76 § har upphävts genom lag (1990:650). Övergångsbestämmelser 1988:219 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas såvitt avser punkt 1 av anvisningarna 'till 53 § första gången vid 1987 års taxering och i övrigt första gången vid 1986 års taxering. I fråga om den som avrest från Sverige före den 1 juli 1982 och därefter inte här har eller har haft sitt egentliga bo och hemvist eller stadigvarande vistats här gäller äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 53 §. Dock gäller de nya bestämmelserna i punkt 1 andra stycket av nämnda anvisningar, om sådana omständigheter som enligt bestämmelserna kan medföra att en person skall anses bosatt här, föreligger efter ikraftträdandet. Vidare gäller äldre bestämmelser i 54 § och punkt 3 av anvisningarna till 54 § i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som har påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande. Lag (1990:650). Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om avgifter enligt lagen (1976:666) om påföljder och ingripanden vid olovligt byggande m. m. 1988:359 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om bidrag som lämnas med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:358) om upphävande av lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon. 1988:666 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 1988:878 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om avgift enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före den 1 januari 1989. 1988:1518 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. 2. De nya bestämmelserna i 18 § och 39 § 3 mom. tillämpas i fråga om beskattningsår som börjar efter den 31 december 1988. 3. De nya bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 35 § och punkterna 1, 2 d och 3 av anvisningarna till 36 § tillämpas om andelen överlåtits efter den 18 augusti 1988 eller om andelen inlösts eller bolaget upplösts efter denna dag. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom gåva eller köp, byte eller därmed jämförligt fång tillämpas de nämnda bestämmelserna om äganderättsövergången skett efter den 31 december 1988. 4. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 36 § tillämpas på realisationsförluster på grund av avyttringar efter den 31 december 1988. Har egendom i handelsbolag avyttrats under tiden den 19 augusti -- den 31 december 1988 gäller dock att realisationsförlust på grund av avyttringen får dras av endast från realisationsvinst eller lotterivinst i handelsbolag. 5. De nya bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § tillämpas om överlåtelse har skett efter den 8 november 1988. 1988:1523 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1988:1528 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om inkomster som avser tid före ikraftträdandet. 1988:1530 1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 19 och 20 §§ den 1 januari 1989, och i övrigt den 1 juli 1989 samt tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Bestämmelserna om kottar skall dock tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 2. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. 3. Äldre bestämmelser i fjärde stycket av punkt 12 av anvisningarna till 2 § gäller fortfarande i fråga om dem som efter utgången av juni 1989 kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare. Lag (1989:430). 1989:96 Denna lag träder i kraft den 1 maj 1989. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om avyttringar som har skett efter utgången av år 1988. 1989:232 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om ersättning enligt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare. 1989:478 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1989:545 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om avgift enligt 99 a § utlänningslagen (1980:376). 1989:1017 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om primäravdrag för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet samt i fråga om anställds förvärv av värdepapper före den 1 januari 1990. 3. Äldre bestämmelser gäller även beträffande traktamente och resekostnadsersättning samt avdrag för motsvarande kostnader om ersättningen utbetalats efter ikraftträdandet och avser förrättning före ikraftträdandet. 1989:1039 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1990. 1990:117 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:335 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser i 3 § tillämpas dock vid 1991 års taxering i fråga om sådana skattskyldiga som har ett räkenskapsår som går ut under januari eller februari 1991. 1990:636 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:650 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--30 nedan. 2. Äldre föreskrifter i 3 § med anvisningar tillämpas vid 1992 års taxering. Beträffande sådana skattskyldiga som avses i första stycket c av anvisningarna i den äldre lydelsen gäller detta dock i fråga om brutna räkenskapsår endast under förutsättning att avkortning eller förlängning av räkenskapsåret har skett på det sätt som anges i de två sista meningarna av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:665) om ändring i bokföringslagen (1976:125). 3. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena. Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret. Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburits i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret. Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena. 4. De nya föreskrifterna i 26 § första stycket och 34 § andra stycket om avdrag för underskott som hänför sig till föregående år tillämpas inte vid 1992 års taxering. 5. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 39 § 2 mom. och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av fastighet eller rörelse i utlandet som avses i de nämnda föreskrifterna. 6. För sådant underskott som avses i äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. tredje stycket och som inte utnyttjats tidigare föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet senast vid den taxering som sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda beloppet av sådan inkomst av rederi-, luftfarts- och varvsrörelse som avses i de nämnda föreskrifterna. I fråga om sådant äldre underskott som avses i första stycket får medgivande avseende 1992 och senare års taxeringar lämnas enligt de upphävda bestämmelserna i 46 § 1 mom. femte stycket. 7. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra stycket c och tredje stycket av anvisningarna till 27 § tillämpas vid 1992 års taxering. Vid avskattning skall dock nedskrivningens belopp tas upp som intäkt av näringsverksamhet. 8. Beräknas omkostnadsbeloppet vid avyttring av näringsfastighet enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall belopp som anges i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § och som hänför sig till tid före den 1 januari 1991 inte tas upp som intäkt. 9. Övergår fastighet i inkomstslaget jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse eller fastighet utom riket till privatbostadsfastighet den 1 januari 1991 och avyttras fastigheten under tiden den 1 januari 1991 -- den 31 december 1999 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 §. Vad som sagts gäller dock inte om omkostnadsbeloppet beräknas enligt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 10. Avyttras fastighet som avses i punkt 9 tas som intäkt upp belopp som anges i punkt 5 första stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 §, dock inte i den mån de värdehöjande åtgärderna hänför sig till tid efter utgången av år 1990. 11. I fråga om fastighet som skall räknas som privatbostadsfastighet med hänsyn till förhållandena vid utgången av år 1991 gäller följande. Skulle fastigheten vid tillämpning av äldre föreskrifter ha ingått i en förvärvskälla för vilken beskattningsåret börjat löpa före utgången av år 1990 skall fastigheten hänföras till näringsverksamhet för den del av beskattningsåret som avser år 1990. Punkt 6 av anvisningarna till 22 § skall inte tillämpas i detta fall. Har vid 1991 års taxering lager på fastigheten tagits upp till lägre belopp än anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet vid utgången av beskattningsåret efter avdrag för inkurans tas skillnaden upp som intäkt av näringsverksamhet vid 1992 års taxering. Bestämmelserna i första--tredje styckena gäller även del av fastighet. 12. har upphävts genom lag (1993:1541). 13. har upphävts genom lag (1993:1541). 14. Äldre föreskrifter i punkt 2 b av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om avdrag för värdeminskning på värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell utrustning som har anskaffats före ikraftträdandet och på utrustning av sådant slag som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. Byts utrustningen ut och har den skattskyldige på grund härav rätt till avdrag för reparation av byggnad medges dock inte avdrag för utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet för utrustningen läggas till anskaffningsvärdet för byggnaden i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av material e. d. i samband med utbytet. 15. Äldre föreskrifter tillämpas på markanläggning som har anskaffats före ikraftträdandet och på markanläggning som har anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. 16. I fråga om utgifter som avses i punkt 15 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. 17. I fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § tillämpas äldre föreskrifter på utgifter före ikraftträdandet och på utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker år 1991. 18. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna i punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § på arbeten som utförts senast under det räkenskapsår som taxeras år 1992 skall anskaffningsvärdet anses utgöras av de direkta kostnaderna för arbetet. 19. Äldre föreskrifter i punkt 8 första stycket av anvisningarna till 25 § gäller i fråga om kostnader för reparation och underhåll som har utförts under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. Vid senare års taxeringar görs avdraget i inkomstslaget näringsverksamhet. 20. Äldre bestämmelser i punkt 1 tredje stycket tredje och fjärde meningarna av anvisningarna till 28 § tillämpas om rörelsen påbörjats före utgången av år 1990. Uttrycket fastighetens uppräknade ingångsvärde i rörelsen skall härvid utgöra fastighetens anskaffningsvärde. 21. Vid 1991 års taxering tillämpas inte de äldre föreskrifterna i 35 § 1 a mom. tredje stycket på handelsbolagsdelägares förvärv från bolaget av egendom som avses i 35 § 3 och 4 mom. i momentens lydelse intill den 1 juli 1990. 22. Bestämmelsen om avyttring av tillgångar i handelsbolag i punkt 1 tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § tillämpas inte om tillgångarna anskaffats före ikraftträdandet och avyttrats före utgången av år 1991 och innehavet av tillgångarna betingats av näringsverksamhet som bedrivs av bolaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå bolaget nära. 23. Har tillgångar som avses i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 § anskaffats före utgången av år 1990 skall beräkningen av realisationsvinst eller realisationsförlust enligt punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § göras på grundval av vederlaget vid anskaffningen. 24. Vid sådana avyttringar som avses i punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall de upphävda bestämmelserna i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § alltjämt tillämpas. 25. Äldre bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990--1991. 26. Äldre föreskrifter i 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till 32 § tillämpas fortfarande om anställningen har upphört före den 1 januari 1991. Lag (1990:1421). 27. Äldre föreskrifter i 32 § 3 mom. tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1990. 28. De nya föreskrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om skatteplikt för ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas inte om försäkringsfallet har inträffat före den 1 januari 1991. Lag (1990:1421). 29. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall vid reduktion av det särskilda grundavdraget enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 48 § med pension likställas inkomst av passiv näringsverksamhet enligt 25 § och inkomst av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, till den del inkomsten av kapital överstiger 1 600 kronor. Vidare skall vid reduktion enligt punkt 1 femte stycket av nämnda anvisningar med taxerad förvärvsinkomst likställas inkomst av kapital enligt nämnda moment till den del inkomsten av kapital överstiger 1 600 kronor. Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna avseende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 § och -- i fråga om makar -- 52 § 1 mom. andra stycket. Vad som där sägs om fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 mom. samt sådan bostadsbyggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bostad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet som anges i 5 § första stycket. Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag enligt 48 § 2 mom. första--femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler i stället hade tillämpats för denne. Lag (1991:1866). 30. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas. 1990:1140 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1990:1421 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--5 nedan. 2. Äldre bestämmelser skall vid 1992 och senare års taxeringar tillämpas i fråga om likvidation och fusion som föranlett utskiftning till aktieägare före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § om avdrag för premie för grupplivförsäkring tillämpas på premie som betalas före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om uttag av vedbränsle före ikraftträdandet. 5. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 24 § tillämpas inte i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1990:1457 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1990:1487 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:180 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Om ärende om dispens enligt bestämmelse som ändras genom denna lag är anhängigt hos riksskatteverket vid utgången av juni 1991 skall ärendet prövas av skatterättsnämnden. Nämndens beslut får inte överklagas. 1991:411 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 2. Reglerna i punkt 4 av anvisningarna till 42 § om jämkning uppåt av värdet av bilförmån som skall redovisas som intäkt av näringsverksamhet tillämpas inte vid 1992 och 1993 års taxeringar för den del av räkenskapsåret som belöper på tiden före ikraftträdandet. 1991:484 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:585 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:592 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 såvitt avser ändringen i 54 §. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om sådan inkomst för vilken avgift enligt lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall medges enligt särskilt stadgande i samma lag. Ändringen av punkt 3 b anvisningarna till 32 § träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:602 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser i första meningen i anvisningspunkten gäller fortfarande i fråga om folkpension som blivit tillgänglig för lyftning före ingången av år 1992. För skattskyldig som under år 1991 uppburit folkpension i form av halv ålderspension skall vid 1992 års taxering vid tillämpningen av tredje stycket grundavdraget beräknas enligt vad som gäller för skattskyldig som uppburit full ålderspension. För skattskyldig som under år 1991 uppburit folkpension i form av förtidspension skall vid 1992 års taxering äldre bestämmelser i tredje stycket gälla. För skattskyldig som under år 1991 uppburit folkpension i form av förtidspension och som i december 1991 uppburit annan folkpension än förtidspension tillämpas vid 1992 års taxering nya lydelsen av bestämmelsen i tredje stycket första meningen a om i övrigt förutsättningarna enligt denna bestämmelse är uppfyllda. Vidare skall för skattskyldig som i december 1991 uppburit halv eller två tredjedels förtidspension gälla att det särskilda grundavdraget inte får överstiga summan av uppburen folkpension och 52 procent av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a § lagen om pensionstillskott med tillägg av 8 100 kronor för den som uppburit halv förtidspension och 10 800 kronor för den som uppburit två tredjedels förtidspension. 1991:692 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:982 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. Vad som i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748). 1991:1044 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:1153 Denna lag träder ikraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1991:1832 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1--3 nedan. 1. Äldre föreskrifter i punkt 4 första stycket av anvisningarna till 23 § skall alltjämt tillämpas om bidraget uppburits före ikraftträdandet. Äldre föreskrifter i punkt 4 andra--fjärde styckena tillämpas alltjämt om det ursprungliga beslutet om lån och bidrag fattats före ikraftträdandet. 2. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § tillämpas alltjämt i fråga om skogsvårdsavgift som belöper på tid före den 1 juli 1992. 3. De nya bestämmelserna i punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1866 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. De nya bestämmelserna i 33 § 2 mom. och punkt 29 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen tillämpas dock första gången vid 1992 års taxering. 1991:1912 Denna lag träder i kraft 1 januari 1992 och tillämpas från och med 1992 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till 1. årsskiftet 1990--1991 gäller punkt 4 av anvisningarna till 41 § i dess lydelse den 30 juni 1990, 2. årsskiftet 1991--1992 gäller punkt 4 av anvisningarna till 41 § i dess lydelse den 1 juli 1990, om den skattskyldige begär det. 1991:2006 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1992:150 Denna lag träder i kraft såvitt avser särskilt bidrag till ensamstående med barn den 1 maj 1992 och såvitt avser tävlingsvinst den 1 juli 1992. Lagen tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1992:328 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 2. Äldre föreskrifter i fjärde stycket gäller fortfarande i fråga om ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet. 1992:487 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1992:651 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna om introduktionsersättning och barnpension i 19 § tillämpas första gången vid 1994 års taxering. De nya bestämmelserna om ränta i 20 § tillämpas på ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. Efterlevandelivränta till barn enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring angiven livränta räknas dock vid 1993 års taxering inte som skattepliktig inkomst till den del livräntan föranlett att barnpension under 1992 utbetalats med lägre belopp än 0,4 basbelopp vid pension efter en förälder och 0,8 basbelopp vid pension efter båda föräldrarna. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om stipendier som utbetalats före den 1 juli 1993. Lag (1992:1597). 1992:688 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. Äldre föreskrifter tillämpas dock fortfarande vid 1993 års taxering i fråga om avgifter som avser tiden före den 1 januari 1992. 1992:693 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Om den skattskyldige yrkar det skall dock lagret vid 1992--1995 års taxeringar värderas med tillämpning av äldre bestämmelser. Lag (1994:777). 1992:841 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1069 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna om introduktionsersättning i 19 § tillämpas första gången vid 1994 års taxering. De nya bestämmelserna om ränta i 20 § tillämpas på ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1992:1343 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1--3 nedan. 1. Den nya lydelsen av punkt 13 nionde stycket av anvisningarna till 23 § får tillämpas första gången i fråga om överskjutande belopp som hänför sig till 1991 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i punkt 19 av anvisningarna till 23 § och punkt 7 av anvisningarna till 33 § tillämpas alltjämt i fråga om avdrag som belöper på tiden före ikraftträdandet. 3. De nya bestämmelserna i punkterna 12 och 13 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1993 års taxering. 1992:1484 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1992:1581 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1596 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1662 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1992--1993 tillämpas dock äldre bestämmelser. För det fall intäkt beskattats eller avdrag medgivits för utgift vid 1993 års taxering i enlighet med äldre bestämmelser skall intäkten inte beskattas och avdrag inte medges för utgiften vid 1994 års taxering. 1992:1747 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:116 Denna lag träder i kraft den 15 mars 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:359 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättningar för sådana merutgifter som avser tid före ikraftträdandet. Lag (1993:1523). 1993:526 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Äldre bestämmelser i punkt 3 av anvisningarna till 54 § får dock på yrkande av skattskyldig tillämpas vid 1994 års taxering. 1993:938 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § om återköp av pensionsförsäkring skall dock alltjämt tillämpas i fråga om dispens för återköp på grund av ansökan som kommit in till skattemyndigheten före ikraftträdandet. Äldre bestämmelser i punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § skall fortfarande tillämpas om försäkringen överlåtits genom bodelning före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall fortfarande gälla. 1993:1442 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1470 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på avyttringar som skett den 8 september 1993 eller senare samt på sådan äganderättsövergång eller sådant karaktärsbyte som avses i punkt 5 åttonde stycket respektive punkt 6 av anvisningarna till 22 § om äganderättsövergången eller karaktärsbytet skett den 8 september 1993 eller senare. 2. Utan hinder av vad som stadgas i punkt 1 gäller där angivna bestämmelser i deras lydelse intill den 1 januari 1994 om punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1471) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt. 1993:1515 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya reglerna om avdrag för väg-, bro- och färjeavgifter i punkt 4 av anvisningarna till 33 § och den nya lydelsen av punkt 3 av anvisningarna till 54 § skall dock tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 2. Vad som sägs i punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 33 § om bestämmandet av normalbeloppets storlek skall dock gälla först i fråga om kalenderåret 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. För kalenderåret 1994 skall storleken av helt normalbelopp bestämmas till 70 procent av det belopp som kan anses motsvara största normala ökning i levnadskostnaden för en dag i respektive förrättningsland. 3. Äldre föreskrifter i 32 § 4 mom. samt punkterna 3 och 3 a av anvisningarna till 33 § tillämpas vid 1995 års taxering i fråga om kostnadsersättning som avser tid före utgången av år 1993. 1993:1523 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. De nya bestämmelserna - med undantag av den nya ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1993:359) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) - tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1524 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1541 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Inkomst hos ett handelsbolag som med tillämpning av äldre rätt skulle ha tagits upp vid 1995 års eller, om den skattskyldige då inte taxeras, vid 1996 års taxering skall tas upp i enlighet med äldre rätt om de nya bestämmelserna föranleder att inkomsten annars inte tas upp vid ifrågavarande taxeringar. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § skall hänsyn inte tas till sammansättningen av värdepappersfonds förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhetsnivån 90 procent i anvisningspunktens tredje stycke en gräns på 75 procent tillämpas. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i punkt 2 a femte och sjätte styckena av anvisningarna till 22 § skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. De nya föreskrifterna om skatteplikt i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 1994:201 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om skatt och ränta enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. 1994:556 Denna lag träder i kraft den I juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya bestämmelserna i 33 § och punkt 8 av anvisningarna till 33 § tillämpas dock endast på barnomsorgskostnader som avser tid efter ikraftträdandet. 1994:777 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat föreskrivs i punkterna 2--4. 2. Den nya lydelsen av övergångsbestämmelsen till lagen (1992:693) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 3. Den nya lydelsen av punkt 2 a av anvisningarna till 22 § tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 4. I fråga om bidrag till regionala utvecklingsfonder tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar äldre föreskrifter i punkt 25 av anvisningarna till 23 §. 1994:1677 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1781 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser avgift enligt aktiebolagslagen (1975:1385) och samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen såvitt avser avgift enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1994:1855 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering om inte annat framgår av punkt 2--4. 2. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag har uppkommit före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för kostnader för resor till och från arbetet beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 3 november 1994. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller även i fråga om barnomsorgskostnader som avser tid före den 1 januari 1995. Lag (1995:651). 4. Äldre föreskrifter i 46 § 1 mom. gäller i fråga om näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet till den del underskottet belöper på tid före nämnda dag. Härvid skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av underskottet anses hänförligt till tid före ikraftträdandet som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före nämnda dag och hela beskattningsåret. 1994:1856 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:1857 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Lagen tillämpas inte på händelser som inträffar före utgången av år 1994. 1994:1912 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1994:1921 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1990 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 2. Punkt 12 av anvisningarna till 32 § gäller i sin äldre lydelse i fråga om bidrag enligt den upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter i kraftträdandet. 33 § 1 mom. samt punkt 8 av anvisningarna till 33 § gäller i sina äldre lydelser i fråga om barnomsorgskostnader som avser tid före 1 januari 1995. 1994:2044 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1995:283 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Den äldre bestämmelsen gäller fortfarande i fråga om hustrutillägg som utbetalats före ikraftträdandet. 1995:547 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Äldre bestämmelser gäller beträffande skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet. 1995:651 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas dock redan vid 1996 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård, läkemedel, företagshälsovård och rehabilitering vilka hänför sig till tid före ikraftträdandet. 3. Punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 20 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet. Lag (1995:1624). 1995:853 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. De nya föreskrifterna i punkt 1 av anvisningarna till 31 § samt punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas på överlåtelser respektive överföringar av pensionsförsäkringar efter ikraftträdandet. 1995:919 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Äldre föreskrifter gäller alltjämt för avgift för pensionsförsäkring som betalats respektive inbetalning på pensionssparkonto som gjorts före den 8 april 1995. I fråga om avgifter som erlagts och inbetalningar som gjorts senare under år 1995 medges avdrag till den del avdragsutrymmet beräknat enligt de nya reglerna överstiger avdraget för avgifter som erlagts respektive inbetalningar som gjorts före den 8 april 1995. Lagen inskränker inte tillämpligheten av övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 1995:987 Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1995:1521 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas, såvitt gäller den nya lydelsen av 46 § 2 mom. och punkt 1 av anvisningarna till 19 §, första gången vid 1996 års taxering, och i övrigt första gången vid 1997 års taxering. 1995:1613 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Lagen tillämpas, om inte annat följer av 3, i fråga om företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1996 eller senare och i övrigt på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1997 eller senare. 3. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 43 § tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1995:1624 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. De nya bestämmelserna tillämpas dock endast i fråga om näringsverksamhet som påbörjas efter utgången av år 1995. 1996:162 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. För beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 1996 skall dock äldre bestämmelser tillämpas på inkomst som hänför sig till tid före den 1 januari 1996. 1996:651 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas vad avser de nya bestämmelserna i 32 § 3 f mom., 42 §, punkt 4 av anvisningarna till 41 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 § första gången vid 1998 års taxering, och i övrigt första gången vid 1997 års taxering. 2. Den nya lydelsen av punkt 1 av anvisningarna till 20 § tillämpas endast i fråga om måltidsutgifter efter utgången av år 1995. 3. Traktamentsersättning och ersättning för hemresekostnader som Europeiska unionens institutioner eller organ har betalat till nationella experter under 1995 är inte skattepliktig intäkt vid 1996 års taxering. 1996:1208 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997, om inte annat följer av punkt 2-5, och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. De nya bestämmelserna i 69 § träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 3. De nya bestämmelserna i punkt 32 av anvisningarna till 23 § samt i punkterna 3 b, 3 c och 4 av anvisningarna till 33 § tillämpas endast i fråga om kostnader som belöper på körning efter utgången av år 1996. 4. I fråga om skattskyldig som har inkomst av förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet för vilken beskattningsåret har börjat före den 1 januari 1997 skall dock vid 1998 års taxering avdrag i förvärvskällan medges enligt äldre bestämmelser enligt schablon som anges i andra stycket punkt 4 av anvisningarna till 33 § för kostnader som uppkommit före den 1 januari 1997 om avdraget beräknat enligt nämnda lagrum överstiger 1 krona och 30 öre per kilometer. 5. Nybilspriset för 1996 års modeller skall fr.o.m. inkomståret 1997 justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten som skett genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. 1996:1219 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1240 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Om en försäkring enligt äldre bestämmelser har förklarats likställd med pensionsförsäkring, skall detta gälla även vid 1998 och senare års taxeringar. I fråga om andra försäkringar som tecknats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser, om inte den skattskyldige yrkar att de nya bestämmelserna skall tillämpas. 1996:1331 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i 19 § tillämpas i fråga om ränta som utgår enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1958:295) om sjömansskatt, tullagen (1973:670), lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, tullagen (1987:1065) och mervärdesskattelagen (1994:200) och som betalas ut efter ikraftträdandet. Lag (1997:507). 3. Äldre bestämmelser om stipendium i 19 § gäller i fråga om stipendium som har beviljats före utgången av år 1997 och vars storlek har bestämts med hänsyn till att det inte är skattepliktigt. Lag (1997:772). 1996:1394 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1399 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Punkt 1 av anvisningarna till 20 § i dess nya lydelse tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter ikraftträdandet. Den nya lydelsen av punkt 9 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om bidrag som mottagits efter ikraftträdandet. 1997:244 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen tillämpas inte ifråga om stipendium som beviljats före utgången av år 1997 och vars storlek har bestämts med hänsyn till att det inte är skattepliktigt. Lag (1997:771). 1997:402 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet. 1997:438 Denna lag träder i kraft den 1 september 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. De nya föreskrifterna skall dock tillämpas för resor som företagits efter den 31 december 1996. 1997:447 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1997:506 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta enligt uppbördslagen (1953:272), lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, mervärdesskattelagen (1994:200) och sådan ränta på tull enligt den upphävda tullagen (1987:1065) som belöper på tid efter år 1992. Äldre bestämmelser gäller också i fråga om belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen (1953:272). 1997:770 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas, om inte annat följer av punkt 2, första gången vid 1999 års taxering. 2. Den nya bestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 41 § tillämpas endast i fråga om förmåner som kommit den skattskyldige till godo efter utgången av år 1997. 1997:851 Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmelserna i punkt 1 och 2 av anvisningarna till 22 § tillämpas redan fr.o.m. 1995 års taxering. 1997:935 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:950 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Äldre föreskrifter i 33 § 2 mom. gäller vid beräkning av skattskyldigs rätt till avdrag för resor till och från arbetsplatsen beträffande inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 20 september 1997. 1998:233 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2. Den nya bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till 19 § tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om stipendier som lämnats enligt den upphävda förordningen (1995:559) om stipendium efter genomfört basår inom kommunal vuxenutbildning. 3. De nya bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 33 § tillämpas första gången vid 1998 års taxering för resor som företagits efter den 31 december 1996. 1998:328 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1998 och tillämpas vad gäller punkt 21 av anvisningarna till 23 § första gången vid 1999 års taxering och övriga bestämmelser första gången vid 2001 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får dock de sist avsedda bestämmelserna tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar. Lagen inskränker inte tillämpligheten av övergångsbestämmelserna i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 1998:337 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för förmåner som kunnat utnyttjas före ikraftträdandet. 1998:682 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1998 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla för personer som är födda år 1937 eller tidigare. 1998:683 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 såvitt avser de nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., punkt 12 av anvisningarna till 32 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i övrigt den 1 januari 1999. 2. De nya föreskrifterna i 46 § 2 mom., i punkt 6 av anvisningarna till 46 § och i punkt 1 av anvisningarna till 48 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Lag (1998:1767). 3. har upphävts genom lag (1998:1767). 4. har upphävts genom lage (1998:1767). 1998:684 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i fjärde stycket punkt 19 av anvisningarna till 23 § och i andra stycket punkt 7 av anvisningarna till 33 § gäller fortfarande för personer som är födda år 1937 eller tidigare. 1998:1604 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas i fråga om omständigheter som hänför sig till tiden efter ikraftträdandet. 1998:1619 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. För beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser om inte annat följer av punkt 2. 2. Bestämmelsen i andra stycket första meningen av paragrafens lydelse vid utgången av år 1998 skall tillämpas sista gången vid 1999 års taxering. I 5 § lagen (1998:1620) om beskattning av valutakursreserv finns bestämmelser som skall tillämpas fr.o.m. 2000 års taxering. 1998:1666 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. De nya bestämmelserna i punkt 20 d fjärde och sjätte styckena av anvisningarna till 23 § skall dock tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmelserna i övrigt tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. 1998:1671 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Den äldre lydelsen tillämpas i fråga om aktier som erhållits före ikraftträdandet genom sådan utdelning som avses i de upphävda bestämmelserna i 3 § 7 mom. fjärde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Lag (1999:642). 1999:198 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas i fråga om utgifter efter ikraftträdandet. 1999:200 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1999. 2. Ändringen i 19 § tillämpas första gången vid 2000 års taxering och endast på sådan försäkringsersättning som avser skada som inträffat efter lagens ikraftträdande. 3. Ändringen i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas i fråga om avyttringar efter ikraftträdandet. På yrkande av den skattskyldige skall de nya bestämmelserna tillämpas även på avyttringar före ikraftträdandet. 1999:295 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om församlingsskatt avseende 2000 och tidigare års taxeringar. 1999:317 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om utgifter som uppkommit efter utgången av år 1997. 3. Äldre bestämmelser skall tillämpas vid 1999 och 2000 års taxeringar om dessa är förmånligare för den skattskyldige. 1999:604 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). 1999:633 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser på yrkande av den skattskyldige. 1999:933 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:960 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:1048 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:1082 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas i fråga om räkenskapsår som har påbörjats före den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser skall tillämpas även därefter av den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141). 1999:1127 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:1149 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000. 1999:1338 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Vad som sägs i de nya föreskrifterna om försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer gäller under åren 2000 och 2001 i stället försäkringstekniska grunder när försäkringsgivaren tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)." "SFS-nummer · 1928:376 · Visa register Lag (1928:376) om skatt på lotterivinster Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1928-12-02 Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1482 Upphävd: 1992-01-01 överg.best. 1 § Skatt betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt lotteri. Skatten utgör trettio procent av vinstens värde. För andra vinster än vinst vid vinstdragning i vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa skall skatt dock inte betalas med högre belopp än att av vinsten återstår etthundra kronor. Skatt skall inte betalas för 1. vinst vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer, 2. vinst i lotteri, när vinsten inte utgörs av pengar, 3. vinst i sådant spel som avses i lagen (1972:820) om skatt på spel, 4. vinst i pengar som utfallit på lott i lotteri som har anordnats av sådan sammanslutning som avses i 11 § lotterilagen (1982:1011), 5. annan vinst i pengar som uppgår till högst etthundra kronor och som inte utgör vinst vid vinstdragning i vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa. Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt som belöper på vinsten. Skatt skall inte betalas för vinster som utfallit på lotter som inte sålts, eller för vinster som inte tagits ut av vinnaren. Lag (1991:321). 2 § Skattskyldig är den som anordnar lotteriet. Skattskyldigheten inträder vid vinstdragningen eller, om denna har ägt rum före lottförsäljningens början, vid utgången av den tid som har bestämts för lottförsäljningen. Med vinstdragning avses i fråga om vadhållning det förfarande, varigenom vinsterna bestäms. Lag (1986:126). 3 § Om den skattskyldige visar att en vinnare inte har tagit ut sin vinst inom föreskriven tid eller att vinst har utfallit på en osåld lott, är den skattskyldige berättigad att få tillbaka den skatt som erlagts för vinsten. Beskattningsmyndigheten beslutar om återbetalning efter ansökan av den skattskyldige. Ränta utgår inte på återbetalat belopp. Lag (1986:126). 3 a § har upphävts genom lag (1984:152). 4 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:152). 5 § har upphävts genom lag (1984:152). Övergångsbestämmelser 1982:1014 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier, som med stöd av lotteriförordningen (1939:207) kunnat påbörjas före den 1 januari 1983. 1984:152 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier som med stöd av lotterilagen (1982:1011) kunnat påbörjas före den 1 juli 1984. 1985:964 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier som med stöd av lotterilagen (1982:1011) kunnat påbörjas före den 1 januari 1986. 1986:126 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1986. 2. De äldre bestämmelserna gäller i fråga om obligationer som har getts ut före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1933:395 · Visa register Lag (1933:395) om ersättningsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1933-06-26 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:1453 Upphävd: 1991-01-01 överg.best. 1 § Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, vars verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom, eller sådant företag, som enligt 3 § tredje stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall, ändå att dess säte är i utlandet, i beskattningsavseende betraktas såsom svensk ekonomisk förening, vid disponerandet av sin vinst för visst verksamhetsår underlåtit att besluta vinstutdelning, ehuru sådan underlåtenhet icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock beslutat vinstutdelning med belopp, som med hänsyn till ställningen må anses mer än skäligt ringa, och göra omständigheterna sannolikt att ett väsentligt syfte härvid varit att bereda fysiska personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskattning här i riket, skall av företaget erläggas särskild skatt till staten, benämnd ersättningsskatt. Lag (1984:1077). 2 § Ersättningsskatten skall utgöra tjugofem procent av det till dylik skatt beskattningsbara beloppet. Det beskattningsbara beloppet fastställes till vad av vinsten för verksamhetsåret som utöver utdelat belopp skäligen kunnat utdelas till aktie- eller andelsägare och utföres i fulla hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som ej uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller. 3 § Taxering till ersättningsskatt skall ske i den kommun, som enligt 14 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är företagets hemortskommun. Lag (1984:1077). 4 § Fråga om taxering till ersättningsskatt prövas av den skattemyndighet som skall taxera företaget till statlig inkomstskatt. Taxeringsbeslut skall meddelas senast andra året efter det år, då företaget rätteligen skulle ha taxerats till statlig inkomstskatt för sin inkomst under det i 1 § avsedda verksamhetsåret. Lag (1990:336). 5 § har upphävts genom lag (1990:336). 6 § Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt skall skattemyndigheten besluta om den ändring av taxering till ersättningsskatt som föranleds härav. Lag (1990:336). 7 § Om företaget före augusti månads utgång året efter det, då ersättningsskatt påförts företaget, utdelar det beskattade beloppet till delägarna, skall därpå belöpande ersättningsskatt betalas tillbaka. Beslut om återbetalning fattas av den skattemyndighet som taxerat företaget till ersättningsskatt. Ansökan om återbetalning skall ha kommit in till skattemyndigheten senast den 1 september. Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom ersättningsskatt beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses utdelad före tidigare intjänad vinst. På belopp, som betalas tillbaka, utgår inte ränta. Lag (1990:336). 8 § I övrigt gäller för taxering till ersättningsskatt taxeringslagens (1990:324) bestämmelser i tillämpliga delar. Lag (1990:336). Övergångsbestämmelser 1957:68 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958; därvid skall i tillämpliga delar gälla vad som finnes föreskrivet i övergångsbestämmelserna till taxeringsförordningen den 23 november 1956 (nr 623). 1986:1305 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 4 § tredje stycket tillämpas intill utgången av juni 1988. Mål som då är anhängigt hos mellankommunala skatterätten prövas av den länsrätt som är behörig enligt de nya bestämmelserna. 1990:336 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid taxering till ersättningsskatt för belopp som hade kunnat delas ut under verksamhetsår för vilket taxering till statlig inkomstskatt skall ske år 1991 eller senare. 1990:1453 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1933:395) om ersättningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Anvisningar 1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas avsevärt lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos fysiska personer kan föranleda ägare av förmögenhet, som icke hava behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i ett dem tillhörigt aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt eller delvis får kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Om i förmögenheten ingått svenska aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan åtgärd dessutom medföra den förmån, som följer av att svenska aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmänhet icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag. Ersättningsskatten avser att i sådana fall, då företagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av fastighet eller av värdepapper eller annan därmed likartad lös egendom, göra vidtagandet av anordningar med det nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Såsom en förutsättning för lagens tillämpning skall därför gälla, att förmögenhetsägaren genom nämnda anordning berett sig fördel i beskattningsavseende. Den omständigheten att lagen icke riktar sig mot fonderingen såsom sådan utan allenast mot visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som genom fondering kunna vinnas, måste väl beaktas vid prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet vid lagens tillämpning. Lag (1984:1077). 2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skäligen bort äga rum, bör hänsyn tagas till sådana omständigheter som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att fondering i viss omfattning kan vara påkallad exempelvis för bibehållande av en jämn utdelningskvot. 3. När det gäller att bedöma, huruvida det kan anses sannolikt att ett väsentligt syfte med ett företags återhållsamma utdelningspolitik varit att bereda dess delägare eller vissa av dem lindring i deras beskattning, bör hänsyn tagas till deras ställning till företaget samt till deras inbördes förhållanden. Merendels torde en förutsättning för tillämpning av lagen vara, att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital äges av en person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro inbördes förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band eller gemensamma intressen. Fysiska personer kunna äga del i ett företag antingen direkt eller genom förmedling av företag, som varit med det förstnämnda företaget och i förekommande fall med varandra förbundna såsom moder- och dotterföretag. För att tvenne företag skola anses stå i förhållande till varandra av moder- och dotterföretag bör i allmänhet krävas, att det ena företagets innehav av aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma bestämmande inflytande å det andra företaget. Lag (1984:1077). 4. Det till ersättningsskatt beskattningsbara beloppet kan bestämmas med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten för räkenskapsåret eller från det enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp, som åsatts företaget för dess inkomst under verksamhetsåret i fråga. Avdrag skall ske för lagstadgad avsättning till reservfond samt för erforderlig skatteavsättning, så ock för vinstutdelning, som av företaget beslutats under året efter verksamhetsåret. Även i övrigt göras sådana tillägg eller avdrag, som synas påkallade för att få fram det belopp, som kan anses hava utan giltig orsak undantagits från utdelning. Verkställes taxeringen med utgångspunkt från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet, bör sålunda till detsamma läggas behållna beloppet av aktieutdelningar o. dyl., för vilka frikallelse från skattskyldighet åtnjutes. Verkställes åter taxeringen med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten, kan det tänkas, att tillägg bör ske med beloppet av företagna oskäliga avskrivningar. Finner beskattningsmyndigheten, att viss fondering av de ifrågavarande vinstmedlen kan anses skälig utöver de nyss omförmälda avsättningarna, må avdrag ske även för dylik fondavsättning." "SFS-nummer · 1940:545 · Visa register Kungl. Maj:ts förordning (1940:545) om höjning av utskiftningsskatten; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1940-06-21 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:103 Upphävd: 1994-04-01 Kungl. Maj:t har, i överensstämmelse med riksdagens beslut, funnit gott förordna - med ändring av vad i 1 § förordningen den 27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar stadgats rörande skattesatsen för utskiftningsskatten - att nämnda skatt skall tillsvidare utgå med trettio kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet. Övergångsbestämmelser 1940:545 Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men äger icke tillämpning i fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags trädande i likvidation anmälts för registrering före den 15 november 1939." "SFS-nummer · 1940:860 · Visa register Kungl. Maj:ts förordning (1940:860) om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m.m.; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1940-10-04 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:103 Upphävd: 1994-04-01 1 § Obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 /k/ (försvarsobligation) /-k/ skall till nominella kapitalbeloppet gälla såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, dock högst för det belopp vartill skatten av myndighet, som verkställer stämpelbeläggning eller eljest uppbär arvsskatt, beräknas uppgå. Betalning medelst försvarsobligation må ej ske, då arvsskatt uttages i exekutiv ordning. Med försvarsobligation skall, i den mån Kungl. Maj:t därom förordnar, i förevarande hänseende likställas av riksgäldskontoret utfärdat certifikat över inskrivning i statsskuldboken, avseende nyssnämnda lån. Försvarsobligation skall för att kunna mottagas såsom likvid vara försedd med samtliga till betalning icke förfallna räntekuponger. Ingivaren av obligationen gottgöres i särskild ordning upplupen ränta till dagen för ingivandet, dock ej när nämnda ränta understiger 25 öre. Räntan må lyftas utan avlämnande av sådan uppgift varom förmäles i 42 § 3 mom. taxeringslagen. (Jämför 1974:773 ö.b.) 2 § Har vid inbetalning av arvsskatt denna beräknats för högt eller skall på grund av domstols eller annan myndighets beslut arvsskatt återbäras, skall även i fall då försvarsobligation mottagits såsom likvid vid skattens erläggande återbetalning av för mycket erlagd skatt ske i reda penningar. 3 § Har försvarsobligation använts såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, skall belopp, varmed obligationens inköpspris må hava understigit nominella värdet, icke vid taxering till kommunal inkomstskatt eller statlig inkomst- och förmögenhetsskatt anses utgöra skattepliktig inkomst. 4 § För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t." "SFS-nummer · 1941:164 · Visa register Kungl. Maj:ts förordning (1941:164) om rätt att använda obligationer med 4 procent ränta tillhörande svenska statens andra försvarslån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1941-03-28 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:103 Upphävd: 1994-04-01 Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att vad i förordningen den 4 oktober 1940 (nr 860) om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m.m. är stadgat beträffande obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 skall gälla jämväl sådan till svenska statens andra försvarslån av den 15 januari 1941 hörande obligation, som löper med 4 procent ränta." "SFS-nummer · 1941:251 · Visa register Lag (1941:251) om särskild varuskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1941-05-25 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:591 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. Skattskyldighetens omfattning 1 § Skatt (särskild varuskatt) betalas enligt denna lag till staten vid omsättning inom landet av varor som anges i bilaga till denna lag och vid införsel av sådana varor. Vid bedömning av till vilket tulltaxenummer en viss vara skall hänföras tas inte hänsyn till sådan tulltaxering av varusats som görs med stöd av 5 § 3 b tulltaxelagen (1987:1068). Skatt utgår inte för vara, som bereds av apotek för försäljning enligt recept av läkare, veterinär eller tandläkare. Lag (1987:1199). 1 a § Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att utgå. Lag (1975:1406). 1 b § Skattskyldig är den som a) i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar skattepliktiga varor, b) har blivit registrerad enligt 5 § andra stycket. Införs skattepliktiga varor till landet av någon som inte är registrerad enligt 5 § skall skatt betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Riksskatteverket kan om det finns synnerliga skäl medge att den som är registrerad enligt 5 § andra stycket får vara skattskyldig för en vara som tillverkas inom landet av någon annan för hans räkning. Lag (1987:1199). 1 c § Som skattepliktig tillverkning anses även a) omarbetning av en skattepliktig vara, i fråga om en vara hänförlig till något av tulltaxenr 17.04, 18.06, 19.05 eller 21.06 tulltaxelagen (1987:1068) dock endast om omarbetningen innebär att varan ökar i vikt, b) omformning av en vara som inte är skattepliktig så att varan blir skattepliktig och c) förpackning av en skattepliktig vara hänförlig till tulltaxenr 33.03, 33.04, 33.05 eller 33.07 tulltaxelagen om varan avses att säljas i en särskild förpackning såsom flaska, tub, burk eller liknande. Lag (1987:1199). 2 § Skattskyldighet för den som är registrerad enligt 5 § inträder när en vara a) levereras till köpare, b) tas i anspråk för vidare bearbetning eller c) vid avregistrering ingår i tillverkarens eller importörens lager. Lag (1984:923). 3 § För vara, hänförlig till tulltaxenr 17.04, 18.06, 19.05 eller 21.06 tulltaxelagen (1987:1068) utgår skatten med fem kronor per kilogram av varans nettovikt (beskattningsvikt) och för vara, hänförlig till tulltaxenr 33.03, 33.04, 33.05 eller 33.07 tulltaxelagen med femtio procent av varans beskattningsvärde. Beskattningsvärde är lika med det pris, som den skattskyldige i allmänhet betingar sig för varan vid försäljning till detaljhandlare eller, om försäljning till detaljhandlare icke bedrives, det pris den skattskyldige kan antagas hava betingat sig vid sådan försäljning. Skattens belopp skall ej inräknas i priset. Såsom beskattningsvärde må icke angivas pris, som gäller allenast för en mindre betydande del av den skattepliktiga försäljningen. För varor, som av annan än registrerad importör införs till landet för att försäljas efter omformning eller omarbetning eller efter anbringande i särskild förpackning eller annars för att användas vid tillverkning i förvärvssyfte av andra varor, skall dock beskattningsvärdet vara lika med tullvärdet med tillägg av den på varorna belöpande tullen. Enligt samma grund beräknas beskattningsvärdet för varor, som införs till landet för annat ändamål än försäljning eller användning i förvärvssyfte. Anvisningar om införsel till landet av skattepliktig vara meddelas av generaltullstyrelsen efter samråd med riksskatteverket. Lag (1987:1199). 3 a § har upphävts genom lag (1984:153). 4 § har upphävts genom lag (1984:153). Registrering, avdrag m. m. 5 § Skattskyldig som avses i 1 b § första stycket a) och som inte är befriad från redovisningsskyldighet enligt 6 a § första eller andra stycket skall vara registrerad hos riksskatteverket. Den som för in skattepliktiga varor till landet för yrkesmässig återförsäljning, kan om verksamheten är av större omfattning eller annars om det finns särskilda skäl registreras hos riksskatteverket. Lag (1984:923). 6 § I deklaration får avdrag göras för skatt på varor, som 1. har förvärvats i beskattat skick, 2. har förts ut ur landet eller till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller har lagts upp på tullager inrättat för förvaring av proviant, 3. har återtagits i samband med återgång av köp, 4. har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen. Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser. Har avdrag gjorts för skatt på varor enligt första stycket 1 inträder åter skattskyldighet för varorna om de används för annat ändamål än skattepliktig tillverkning. Lag (1984:923). 6 a § En skattskyldig är redovisningsskyldig 1. om hans tillverkning av choklad- och konfektyrvaror tillsammans med verksamhet som avses i 5 § andra stycket omfattar minst 500 kilogram skattepliktiga varor för beskattningsår, eller 2. om han under närmast föregående beskattningsår har varit redovisningsskyldig. I fall som avses i första stycket 2 får riksskatteverket besluta att redovisningsskyldighet inte längre skall föreligga. Sådant beslut får meddelas om verksamheten kan beräknas i fortsättningen omfatta mindre mängd varor än som anges i första stycket 1 och gäller endast så länge verksamheten är av denna mindre omfattning. Har skattskyldig betalat skatt trots att verksamheten under ett beskattningsår omfattat högst 500 kilogram skattepliktiga varor är han berättigad till återbetalning av skatten. Lag (1984:923). 7 § Den som utan att vara skattskyldig för en vara fört varan ur landet har rätt till kompensation för den särskilda varuskatt som belastar varan eller beståndsdel i varan. Sådan kompensation medges dock inte för skattebelopp som understiger 1 500 kronor för ett kalenderkvartal. Lag (1984:923). 8 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:153). Ansvarsbestämmelser m. m. 9 § har upphävts genom lag (1959:93). 10 § har upphävts genom lag (1959:93). 11 § Angående påföljd i vissa fall för den, som i samband med införsel av skattepliktig vara i deklaration eller försäkran lämnat oriktig uppgift, skall gälla vad i lagen om straff för varusmuggling är stadgat. Lag (1971:80). 12 § har upphävts genom lag (1959:93). 13 § har upphävts genom lag (1959:93). 14 § har upphävts genom lag (1959:93). 15 § har upphävts genom lag (1959:93). 16 § har upphävts genom lag (1975:1406). Övergångsbestämmelser 1984:153 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. 2. De nya bestämmelserna i 6 a § gäller i fråga om beskattningsår som börjar vid ikraftträdandet eller senare. 1984:923 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1990:591 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1941:251) om särskild varuskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993. Efter utgången av juni 1993 skall uppgifter som enligt lagen ankommit på Riksskatteverket fullgöras av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Lag (1993:487). Bilaga till lagen (1941:251) om särskild varuskatt Förteckning över varor, för vilka särskild varuskatt skall betalas Tulltaxenr Varuslag ur 17.04 Sockerkonfektyrer, ej innehållande kakao, med undantag av fondantmassor, mandelmassor, pastor och andra liknande halvfabrikat i bulk. ur 18.06 Choklad och andra livsmedelsberedningar innehållande kakao med undantag av glasspulver, glasspasta (glassmassa), puddingar och andra liknande efterrätter samt pulver, flingor, pastor och flytande beredningar endast avsedda för framställning av pudding och annan liknande efterrätt eller dryck. ur 19.05 Söta kex, småkakor och rån (wafers) med mellanlägg av kräm e.d. till övervägande delen överdragna med choklad. ur 21.06 Sockerfria konfektyrer för direkt konsumtion. ur 33.03 För personligt bruk avsedda preparat av följande slag: ur 33.04 parfym i flytande eller fast form, luktvatten, rakvatten och ur 33.05 rakbalsam, med undantag av preparatet glycerol, sprit och ur 33.07 rosenvatten, puder, puderkräm, ansiktslera, ansiktsskum, ansiktsmask och smink, med undantag av puderkräm och smink med pudersubstans om högst 5 viktprocent, vitt ströpuder samt preparat som är avsett speciellt för döljande av ärr, födelsemärke eller liknande huddefekt, läppstift, läppglans och andra preparat för behandling av läppar, med undantag av ofärgat cerat, preparat för behandling av naglar eller nagelband, med undantag av nagellackborttagningsmedel och nagelvittpennor, hårvårdspreparat, med undantag av hårtvättmedel som inte samtidigt är färgande, tonande eller blekande, preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn, med undantag av avsminkningsmedel som inte utgör luktvatten, hårborttagningsmedel, deodoranter och medel mot transpiration, med undantag av ättiketerpreparat och fotvårdsmedel. Lag (1987:1199)." "SFS-nummer · 1941:416 · Visa register Lag (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1941-06-06 Ändring införd: t.o.m. SFS 2004:496 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1341 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. Inledande bestämmelser 1 § Skatt till staten utgår enligt denna lag för egendom, som förvärvas genom arv eller testamente (arvsskatt) eller genom gåva (gåvoskatt). För egendom, som förvärvas genom att arv eller försäkringsbelopp avstås enligt 24 eller 25 § lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden, utgår arvsskatt till staten som om förvärvet skett genom testamente efter den avlidne. Lag (1994:244). 2 § Skattskyldig är den som förvärvar egendomen. 3 § Från skattskyldighet enligt denna lag äro befriade staten; trossamfund som avses i 2 § lagen (1998:1593) om trossamfund, kyrka, samarbetsorgan för sådana juridiska personer samt stiftelse eller sammanslutning som är anknuten till trossamfund och vars verksamhet kan anses utgöra ett led i samfundets verksamhet; stiftelse eller sammanslutning med huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar; stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning eller att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta, dock icke där ändamålet är att sålunda tillgodose medlemmar av viss eller vissa släkter; akademi och sådan stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer icke sammanslutning, som har till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, och ej heller utländsk akademi, stiftelse eller sammanslutning. Lag (1999:1049). 3 a § Har upphävts genom lag (2004:128). Om arvsskatt Skattskyldighetens omfattning 4 § Arvsskatt tas ut för egendom inom eller utom Sverige som efterlämnas av den som vid sin död var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige eller var antingen svensk medborgare eller gift med en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före dödsfallet. Arvsskatt tas också ut för följande slag av egendom som efterlämnas av en annan person än som avses i första stycket, nämligen 1. fast egendom, tomträtt och vattenfallsrätt i Sverige, 2. i Sverige befintlig lös egendom som är att hänföra till anläggnings- eller driftkapital i förvärvsverksamhet som bedrevs här av den avlidne, 3. andel i bostadsrättsförening, bostadsförening eller bostadsaktiebolag i Sverige och rätt till royalty och periodiskt utgående förmån från egendom som avses i punkten 2, 4. svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag, aktiefonder och rederier, under förutsättning att de efterlämnas av svensk medborgare. Utlänning, som vid sin död tillhörde främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses inte ha varit bosatt här i riket; ej heller sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare, om de vid sin död bodde hos honom och var utlänningar. Lag (1988:1516). Tid för skattskyldighetens inträde 5 § Skattskyldighet inträder, där ej nedan annorlunda stadgas, vid arvlåtarens (testators) död. 6 § Har genom testamente eller annan före dödsfallet tillkommen rättshandling upplåtits hela nyttjanderätten till eller rätt till all ränta, avkomst eller annan förmån av viss egendom och har äganderätten tillfallit annan, inträder skattskyldighet för äganderätten först då rättigheten upphör. Vad nu sagts skall dock icke gälla a) om ägaren förutom sålunda belastad egendom samtidigt erhållit annan egendom, vars värde uppgår till mer än tre gånger den skatt, som belöper å sammanlagda värdet av ägarens förvärv; b) om rättigheten upplåtits på viss tid, understigande fem år; c) om enligt förordnande i testamente å den belastade egendomen belöpande skatt skall gäldas av dödsboet eller eljest av annan än den egendomen tillfaller; eller d) om ägaren senast då skatteärendet i övrigt upptages till avgörande begär, att jämväl hans förvärv skall tagas till beskattning. Har någon fått sig tillagd ränta till visst belopp eller avkomst till viss angiven storlek, skall, såframt räntan eller avkomsten för år räknat uppgår till minst fem procent av värdet av den belastade egendomen, rättigheten anses omfatta all av egendomen utgående avkastning. Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom tid, varom i 52 § 1 mom. första stycket förmäles, skall meddelat beslut om skattens fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten inträda efter vad eljest är stadgat. Förordning (1958:562). 7 § Där jämlikt förordnande i testamente eller annan rättshandling av framtida händelse beror, vem egendom skall tillkomma, eller egendom eljest först framdeles skall tillfalla någon utan att äganderätten under tiden tillkommer annan, inträder skattskyldighet för äganderätten vid tiden för förvärvet. Är för tid efter förvärvet av äganderätten upplåten rättighet, som avses i 6 §, inträder skattskyldighet för äganderätten efter vad i nämnda paragraf stadgas. 8 § Skall jämlikt 3 kap. ärvdabalken eller på grund av testamente egendom, som tillfallit någon med fri förfoganderätt, därefter övergå å annan eller å flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare förvärv, då föregående innehavares rätt upphör. I fall av avstående från arv enligt 3 kap. 9 § ärvdabalken inträder skattskyldighet för den avstående först vid den efterlevande makens död. Vad sålunda stadgas äger tillämpning jämväl då genom testamente viss egendom tillagts två eller flera efter varandra under villkor att egendomen skall oförminskad övergå från den ene till den andre. I fall, som avses i denna paragraf, skall vad i 7 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning. Lag (1987:1206). 9 § Har genom testamente nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån tillagts två eller flera efter varandra, inträder skattskyldighet för senare innehavares förvärv av rättigheten då föregående innehavares rätt upphör. Skall eljest rätt, som nu avses, tillkomma någon först framdeles, inträder skattskyldighet vid tiden för förvärvet. Beräknande av skattepliktig lott 10 § Arvsskatt utgår efter värdet av skattskyldigs lott. 11 § 1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § andra stycket 1--4; dock skall, där i skatteärendet föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 § stadgas lända till efterrättelse. Behållningen beräknas med ledning av bouppteckning eller, där skatten uttages efter deklaration, med ledning av denna. Lag (1988:1516). 2 mom. Skall enligt förordnande i testamente skatt för legat gäldas av dödsboet, anses den del av behållningen, som åtgår till skatt för legatet, utgöra en särskild lott (skattelott), dock icke där mottagaren av legatet jämväl är arvinge eller universell testamentstagare eller skattskyldighet för legatet inträder senare än vid testators död. 12 § Har någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla jämväl vad som tillfaller någon enligt bestämmelserna i 104 § andra stycket nämnda lag. Hälften av vad som tillfaller försäkringstagarens make i egenskap av förmånstagare är fritt från skatt. Vidare skall a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring men ej livränteförsäkring, tagits å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom, vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldigheten inträdde. Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende likställt med gåva, får likväl från värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än ett belopp som motsvarar sex gånger prisbasbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för det år under vilket skattskyldighet inträdde för det senaste förvärvet. Vad som på grund av insättningar av samma person i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt på en gång tillfaller någon såsom förmånstagare skall denne anses erhålla på grund av en och samma försäkring, och skall så anses som om försäkringen tagits vid tiden för den första insättningen och på villkor att premiebetalning skolat ske i den ordning, vari insättningarna i anstalten skett eller enligt avtal mellan anstalten och försäkringstagaren skolat äga rum. Skattskyldighet enligt första stycket föreligger inte för rätt till pension som utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte heller för rätt till livränta som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den berättigade inte överstiger 2 500 kronor per år. Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring stadgas i 58 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229). Vad i första och andra styckena här ovan sägs skall, även om förmånstagarförordnande i enlighet med lagen om försäkringsavtal icke föreligger, äga tillämpning jämväl i fråga om vad som tillfallit någon på grund av statens grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare avtalad grupplivförsäkring eller på grund av sådan förmån från kommun, som motsvarar statens grupplivförsäkring, även om förmånen inte utgår på grund av försäkring. Vad som vid en försäkringstagares död tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring skall vid beräknande av arvsskatt behandlas som om det hade tillhört boet och tillagts förmånstagaren genom testamente. Har försäkringen tagits för olycksfall eller sjukdom eller är fråga om en sådan försäkring som - om den inte hade varit utländsk - skulle ha uppfyllt de förutsättningar som anges i andra stycket a), tillämpas bestämmelserna i det stycket. För rätt till pension på grund av en utländsk försäkring som skall behandlas som pensionsförsäkring vid inkomsttaxeringen föreligger inte skattskyldighet. Vid övriga förvärv av livränta på grund av utländsk försäkring tillämpas bestämmelserna i fjärde stycket andra meningen. Med utländsk försäkring förstås en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse. Skattskyldighet föreligger inte för rätt till pension på grund av pensionssparavtal enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. När behållning på pensionssparkonto skall tas upp som en tillgång i dödsboet och avskattning skall ske enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen skall behållningen tas upp till halva värdet. Lag (1999:1233). 13 § 1 mom. Vid beräknande av behållning i dödsbo iakttages 1) att bland boets tillgångar inräknas egendom, vartill den avlidne på livstid haft i 8 § första stycket avsedd rätt; 2) att bland boets tillgångar icke inräknas egendom, vilken av den avlidne innehafts med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket; 3) att avdrag må ske för begravnings- och bouppteckningskostnad; 4) att bland boets skulder icke må inräknas: a) gäld, för vilken under 2) avsedd egendom på grund av inteckning eller eljest särskilt häftar; b) belopp, som skall betalas i arvsskatt. 2 mom. Vid beräknande av behållning i kvarlåtenskap, som avses i 4 § andra stycket, får avdrag från värdet av den skattepliktiga egendomen göras endast för de skulder som kan hänföras till egendomen, såsom skulder på grund av förvärv, förbättring, reparation eller underhåll av den skattepliktiga egendomen eller, om fråga är om förvärvsverksamhet, lönekostnader, skatter och avgifter som belöper på förvärvsverksamheten. Lag (1988:1516). 14 § Har äganderätt eller annan rätt till egendom genom testamente tillagts två eller flera personer att samtidigt av dem åtnjutas, skall för envar beräknas andel i rätten efter huvudtalet, där icke annan fördelning blivit i testamentet bestämd. 15 § 1 mom. Andel, som vid bodelning skall tillfalla efterlevande make, beräknas till hälften av makarnas behållna giftorättsgods. Den efterlevande makens andel skall dock beräknas i enlighet med en bodelningshandling som ges in i skatteärendet under förutsättning att bodelningen förrättats enligt lag. Med bodelning likställs det fall att i skatteärendet föreligger 1. skriftligt avtal, varigenom efterlevande make och de som vid avtalstillfället, näst denne, har rätt till arv eller testamente, enligt lag har bestämt vad som skall tillkomma den efterlevande med äganderätt och med fri förfoganderätt, 2. skriftlig uppgift, utvisande att efterlevande make framställt sådan begäran som avses i 12 kap. 2 § äktenskapsbalken eller 3. dom eller avtal mellan efterlevande make och sådan efterarvinge eller testamentstagare som avses i punkten 1, vari 12 kap. 3 § äktenskapsbalken tillämpats. Är äldre giftermålsbalken tillämplig å förmögenhetsförhållandena i boet, beräknas den andel, som tillfaller efterlevande make såsom fördel, giftorätt och morgongåva, till hälften av den gemensamma behållningen i boet, där den inte enligt lag annorlunda bestämts vid boskifte och däröver i skatteärendet föreligger behörigen upprättad handling. Med boskifte likställs sådant avtal som avses i första stycket 1. För efterlevande makes sålunda beräknade andel erlägges ej arvsskatt. När efterlevande makes enskilda egendom enligt 20 kap. 4 § ärvdabalken antecknas i bouppteckning, skall vid dess värdering 20--27 §§ äga motsvarande tillämpning. Lag (1987:1206). 15 § 1 a mom. I bouppteckningen eller i särskild handling som ges in tillsammans med bouppteckningen skall anges 1. om den efterlevande maken i fall som avses i 15 § 1 mom. första stycket med tillämpning av 12 kap. 2 § äktenskapsbalken erhållit mindre än hälften av giftorättsgodset, 2. om den efterlevande makens enskilda egendom med tillämpning av 10 kap. 4 § äktenskapsbalken ingått i sådan delning som avses i 15 § 1 mom. första stycket, eller 3. om någon, som är bröstarvinge till den först avlidne maken men inte till den efterlevande maken, vid den först avlidne makens död avstått från sitt arv till förmån för den efterlevande maken. Sådan handling som avses i första stycket skall ges in tillsammans med bouppteckningen. Om handlingen upprättas efter det att bouppteckningen getts in men innan beslut meddelats om fastställande av skatt, skall handlingen ges in till Skatteverket. Lag (2003:646). 15 § 2 mom. Har kvarlåtenskap tillkommit efterlevande make såsom arvinge och har vid dennes död den först avlidnes arvingar rätt till andel i den efterlevandes bo, beräknas denna andel till hälften, om inte annat sägs i andra-fjärde styckena. Andel som nu sagts skall bestämmas med tillämpning av 3 kap. 2 § tredje stycket ärvdabalken, om 1. makarna eller någon av dem ägde enskild egendom vid den först avlidne makens död, 2. den först avlidne genom testamente så förordnat att något av kvarlåtenskapen vid dennes död tillföll annan än den efterlevande maken, 3. den först avlidne efterlämnade bröstarvinge som inte är den efterlevande makens bröstarvinge och denne inte avstod från sin rätt till arv till förmån för den efterlevande maken eller 4. den efterlevande makens andel efter den först avlidne maken i fall, som avses i 15 § 1 mom. första stycket, enligt lag blivit bestämd till annat än hälften av boet. Har den andel i den sist avlidne makens bo som tillkommer den först avlidnes arvingar vid delningsförrättning blivit enligt lag bestämd till annat än hälften av boet och föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad handling över förrättningen, skall andelen bestämmas i enlighet med denna. Ett ytterligare undantag från första stycket följer av 3 kap. 8 § ärvdabalken. I fall, som avses i 12 kap. 1 § ärvdabalken, skall vad i första - fjärde styckena stadgas äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av testamente, varom fråga är. I bouppteckning skall anges om den avlidne tidigare varit gift och om det finns efterarvingar till den avlidnes tidigare bortgångne make. I sådant fall skall bouppteckning och, i förekommande fall, delningshandling avseende den först avlidnes dödsbo ges in till Skatteverket. Lag (2003:646). 15 § 3 mom. En sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 1, 1 a och 2 mom. skall vid ingivandet vara åtföljd av styrkt avskrift eller styrkt kopia. Inges ej avskrift eller kopia, skall sådan göras på bekostnad av dödsboet eller den skattskyldige. Avskriften eller kopian förvaras hos Skatteverket. Lag (2003:646). 15 a § Om bodelning skall äga rum enligt sambolagen (2003:376), skall den andel som skall tillfalla den avlidnes sambo vid fördelning av bostad och bohag beräknas till hälften av den behållna egendomen om inte annat följer av 18 § andra stycket nämnda lag eller andelen blivit enligt lag annorlunda bestämd vid bodelning över vilken i behörig ordning upprättad handling föreligger i skatteärendet. För sambons sålunda beräknade andel erläggs inte arvsskatt. När en sådan handling som avses i första stycket ges in till Skatteverket gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom. Lag (2003:646). 16 § Föreligger i skatteärendet i behörig ordning upprättad arvskifteshandling, skola arvingars och universella testamentstagares lotter beräknas enligt skifteshandlingen med tillämpning av däri angivna värden, dock icke där i 15 eller 15 a § avsedd delning av boet skett annorlunda än enligt lag eller universell testamentstagares lott enligt skifteshandlingen utgör större del av kvarlåtenskapen än i testamentet bestämts. Om i skifteshandling angivits grunden för blivande delning av från skiftet undantagen egendom ävensom dess värde, skall jämväl sådan egendom anses fördelad å lotterna enligt angiven grund. Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20-23 och 27 §§ stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 § skattefria andel eller efterlevande sambos enligt 15 a § skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom, skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning, uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek. När skifteshandling ges in till Skatteverket gäller vad som stadgas i 15 § 3 mom. Lag (2003:646). 17 § För företeende av sådan handling rörande delning av dödsbo, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom. eller av sådan handling, som avses i 15 a §, eller av arvskifteshandling skall Skatteverket medge anstånd med skattens fastställande, om arvinge, universell testamentstagare, boutredningsman eller testamentsexekutor gör framställning om det i samband med ingivande av bouppteckning för inregistrering. Anstånd skall bestämmas till högst fyra månader från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Ställes omedelbart eller, om anstånd redan beviljats, före anståndstidens utgång nöjaktig säkerhet för det belopp, vartill skatten uppgår vid lotternas beräkning enligt lag och testamente, må anstånd medgivas högst ett år från det bouppteckningen senast skolat vara ingiven. Anstånd som nu sagts skall icke föranleda uppskov med bouppteckningens registrering. På framställning av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutor i dödsbo efter den, som vid sin död ej hade hemvist i riket, skall för förrättande av sådan delning av dödsbo, som avses i 15 § 1 eller 2 mom. eller 15 a §, eller av arvskifte anstånd beviljas med avlämnande av deklaration, därvid bestämmelserna i första och andra styckena skola äga motsvarande tillämpning. Mot bevis att påförd skatt blivit betald skall säkerheten återställas till den som nedsatt den. Om säkerheten minskat genom borgensmans död eller av annan orsak och inte efter anmaning annan godtagbar säkerhet lämnas, skall Skatteverket förklara att beviljat anstånd inte längre skall gälla. Lag (2003:646). 18 § Har, då beslut om fastställande av skatt skall meddelas, ej kunnat utrönas, huruvida den döde efterlämnat arvinge, som före allmänna arvsfonden eller före eller jämte annan känd arvinge är berättigad till arvet, skall ändock lott beräknas tillkomma arvinge, om vilken kännedom sålunda saknas. Är utrönt, att arvingar finnas, men äro arvingarna eller en del av dem icke kända till antalet, skall vad som tillkommer sådana arvingar inom varje gren beskattas såsom en lott. 19 § 1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne, under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller inom tio år dessförinnan. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, skall, i den mån gåvan icke föe dödsfallet blivit fullbordad, sammanläggning äga rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före dödsfallet. Skatten å arvs- eller testamentslotten skall utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de sammanlagda förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst beskattade delen därav. Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med tillämpning av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla, där arvingen eller testamentstagaren av arvlåtaren (testator) erhållit gåva, för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt. Förordning (1958:562). 2 mom. Utgöres arvs- eller testamentslott av egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt än arvlåtarens (testators) död, och har mottagaren av lotten, medan föregående innehavare förfogade över egendomen, erhållit gåva av denne, skall, med tillämpning i övrigt av föreskrifterna i 1 mom., vid skattens beräkning lotten sammanläggas med sådan gåva, där ej mottagaren såsom arvinge eller testamentstagare efter föregående innehavare erhåller egendom till högre värde än nämnda lott. Inträder för gåvan skattskyldighet senare än för lotten, skall vad i första stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåvan. 3 mom. Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna rättigheten upphörde. Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 mom., skola sammanläggas med annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §. Förordning (1970:174). 4 mom. Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgifter eller försäkran skall lämnas i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom. Förordning (1958:562). 5 mom. har upphävts genom förordning (1958:562). Värdering av egendomen 20 § Vid uppskattning av egendom skall lända till efterrättelse i bouppteckning eller, där skatt uttages efter deklaration, i denna upptaget värde, så framt icke föreskrifterna i 21, 22 eller 23 § föranleda åsättande av annat värde. Nyttanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som av arvlåtaren stiftats genom testamente, uppskattas enligt i 23 § meddelade föreskrifter. Att i vissa fall skatt skall utgå efter lägre värde än nu sagts, därom stadgas i 27 §. Vid tillämpning av bestämmelserna i 21--27 §§ skall vad som föreskrives om fastighet äga motsvarande tillämpning i fråga om byggnad som är lös egendom. Förordning (1973:1104). 21 § Uppskattningen sker med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde. Där jämlikt 19 § skatt skall beräknas efter sammanlagda värdet av skilda förvärv, uppskattas det tidigare förvärvet med hänsyn till förhållandena vid den i fråga om sistnämnda förvärv för varje särskilt fall angivna tiden. 22 § 1 mom. Som värde av fast egendom vid den tidpunkt, som avses i 21 §, skall gälla det föregående årets taxeringsvärde om inte bestämmelserna i 2 eller 3 mom. föranleder annat. Finns det sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i 23 § F om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen. Lag (1981:634). 22 § 2 mom. Har fast egendom efter den tidpunkt som näst föregående års taxeringsvärde avsett, sjunkit i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan sådan händelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning på egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av verksamhet i vilken egendomen använts, eller av annan liknande anledning, skall på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor, efter verkställd utredning, egendomen åsättas särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt. Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett på fast egendom eller dess värde annars höjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av verksamhet, vari egendomen använts, eller annan liknande anledning, får egendomen för ändamål enligt första stycket, åsättas särskilt värde. Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också värderas till ledning för arvsskattens bestämmande. Värdering behövs dock inte om det är uppenbart att egendomens värde inte överstiger 50 000 kronor. Värdering enligt detta moment görs av Skatteverket. Vid värderingen skall hänsyn tas till egendomens beskaffenhet vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall uppskattas enligt de grunder som gäller för bestämmande av taxeringsvärde året före det år då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra och tredje meningarna skall därvid tillämpas. Skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor skall lämna Skatteverket de upplysningar som behövs för prövning av ansökningen. Verket får även besluta om besiktning av egendomen. Har ärendet tagits upp på ansökan, får dock sådant beslut fattas endast om sökanden åtar sig att betala kostnaderna för besiktningen. Skatteverkets beslut enligt detta moment får inte överklagas. Lag (2003:646). 22 § 3 mom. Ingår fast egendom enligt inkomstskattelagen (1999:1229) i en näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Vad nu har sagts gäller även sådan egendom som enligt punkt 2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt skulle anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. Vid tillämpningen av den upphävda lagen om statlig förmögenhetsskatt skall vad som där sägs om rörelse och jordbruksfastighet gälla sådan rörelse som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen. Vid tillämpningen av de bestämmelser som anges i första stycket skall som taxeringsvärde anses det värde som enligt 1 eller 2 mom. skall ligga till grund för beräkning av arvsskatt. Lag (2003:1199). 23 § Vid uppskattning av lös egendom iakttages: A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning. B. Aktier som är inregistrerade vid inländsk börs eller noteras på utländsk börs, andelar i investeringsfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 48 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229) tas upp till 75 procent av det noterade värdet. Aktier som inte är av det slag som avses i första stycket men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet. Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som ingår i en näringsverksamhet beräknas - under förutsättning att verksamheten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen - tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i F tredje stycket; vid gåva dock under den ytterligare förutsättningen att de i 43 § tredje stycket angivna kraven iakttagits. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första-tredje styckena, skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första-fjärde styckena. Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första-tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Lag (2004:48). C. Fordran uppskattas till sitt kapitalbelopp jämte upplupen ränta å tid, som avses i 21 §. Är fordringen ej förfallen och skall ränta därå ej beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas fordringen till belopp, som utgör dess värde vid nämnda tid enligt den vid denna lag fogade tabellen I. Osäker fordran uppskattas till belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran anses icke utgöra tillgång. Den omständigheten att gäldenären är delägare i dödsboet föranleder icke fordringens uppskattande enligt andra grunder än som eljest äro tillämpliga. Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investeringskonto för skog, tas upp till halva värdet. Har medel satts av till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgetts för avsättningen, får halva det avsatta beloppet tas upp som skuld. D. För evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller annan förmån uppskattas till tjugu gånger det belopp, vartill den senast för helt år uppgått. Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Om livränta på grund av försäkring skall utgå så länge någon är i livet, dock längst under viss tid, eller skall börja utgå framdeles, beräknas värdet enligt försäkringstekniska beräkningsgrunder med iakttagande av föreskrifterna i denna paragraf. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt. Kapitalvärdet av rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom om den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten för helt år motsvarar. Är rättighet beroende av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder. Lag (1999:1131). E. Värdet av utländskt myntslag beräknas efter den köpkurs på checkar, utställda i samma myntslag, som gällde vid tiden för skattskyldighetens inträde. Finnes ej sådan kurs eller kan av annan anledning värdet icke beräknas efter denna grund, bestämmer regeringen eller den myndighet regeringen förordnar, hur beräkningen skall ske. F. Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde som föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt senaste bokslut. Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas ha betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts av boets avveckling. Vid värderingen av en näringsverksamhet eller en del av en näringsverksamhet tillämpas - under förutsättning att verksamheten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229) - bestämmelserna i 4 § och, med undantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§ den upphävda lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Lag (2003:1199). 24 § Har egendom tillfallit någon med i 8 § första stycket avsedd rätt, uppskattas denna såsom om egendomen bekommits med äganderätt. Sådan rätt till egendom, som omförmäles i 8 § andra stycket, uppskattas såsom nyttjanderätt. 25 § Häftar vid egendom förpliktelse på grund av nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, skall egendomens värde minskas med rättighetens kapitalvärde. Har rättigheten för livstid tillagts två eller flera efter varandra, skall vid avräkningen kapitalvärdet bestämmas efter den yngstes levnadsålder. 26 § Den som omhänderhar dödsbos egendom ävensom skattskyldig har att tillhandahålla den utredning, som prövas erforderlig för bedömande av egendoms värde. Om en skattskyldig påkallar tillämpning av sådant särskilt värde av fast egendom som avses i 22 § 2 mom. första eller tredje stycket, skall erforderligt anstånd med skatteärendets avgörande lämnas när ansökan om åsättande av särskilt värde av egendomen blivit gjord. Till ledning för värdering av aktier, obligationer och därmed jämförliga värdehandlingar som är börsnoterade eller annars omsätts på kapitalmarknaden skall företes intyg av bank, mäklare eller annan sakkunnig. Skatteverket får, där särskild anledning föreligger, förordna lämplig person att verkställa uppskattning av lös egendom till ledning för dess värdering. Förordnande som nu sagts får efter överklagande meddelas av rätten. Det åligger skattskyldig eller den, som för skattskyldig har hand om egendom, att hålla egendomen tillgänglig för besiktning samt att tillhandagå förrättningsmannen med upplysningar och annan utredning. Ersättning åt förrättningsmannen betalas, om egendomen ingår i dödsbo, av boet och annars av den för egendomen skattskyldige. Lag (2003:646). 27 § Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, väsentligt nedgått i värde på grund av allmän förändring i det ekonomiska läget eller har å börs eller eljest i marknaden noterad aktie, obligation eller därmed jämförlig värdehandling efter den tidpunkt, som avses i 21 §, nedgått i värde med en fjärdedel eller mera och uppgår, därest egendomen uppskattas efter ovan i denna lag stadgade grunder, skatten för sådana lotter i boet, om vilkas beskattande är fråga, till sammanlagt minst 3 000 kronor, må regeringen, såframt det finnes uppenbart att utgörandet av skatt efter nämnda beräkningsgrunder skulle verka oskäligt betungande, på ansökan av skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutor medgiva, att skatten skall utgå efter lägre värde än det, vartill egendomen eljest skall uppskattas. Ansökan som i denna paragraf sägs skall för att kunna upptagas till prövning vara till regeringen ingiven innan beslut om skattens fastställande meddelas. Lag (1974:857). Skattens bestämmande 28 § Till klass I hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling till barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren. På lott som tillkommer den avlidnes efterlevande make eller sambo tas arvsskatt inte ut. Som skattefritt avdrages från lott som tillkommer annan i klass I 70 000 kronor och från lott, som beskattas enligt klass II eller klass III, 21 000 kronor. Har barn eller avkomling till avlidet barn vid skattskyldighetens inträde ej fyllt 18 år, avdrages ytterligare 10 000 kronor för varje helt år eller del därav, som då återstod till dess sagda ålder uppnås. Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlidnes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn. Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda tillfällen. Till klass II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som avses i klass I eller III. Till klass III hänföras landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer; stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål; stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv; registrerad understödsförening; sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål; folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jämlikt 3 §. För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass, gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skattelott medgives icke avdrag enligt andra stycket. Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skattepliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öretal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämnas nedåt till närmast hela krontal. Skatten beräknas enligt följande skalor. Klass I Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr. -- 300 000 10 % inom skiktet; 300 000-- 600 000 30 000+20 % "" ; 600 000-- 90 000+30 % "" ; Klass II Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr. -- 70 000 10 % inom skiktet; 70 000-- 140 000 7 000+20 % "" ; 140 000-- 21 000+30 % "" ; Klass III Skattepliktig lott, kr. Arvsskatt, kr. -- 90 000 10 % inom skiktet; 90 000-- 170 000 9 000+20 % "" ; 170 000-- 25 000+30 % "" . Lag (2003:1198). 29 § Har upphävts genom förordning (1974:312). 30 § Där någon bekommit egendom, för vilken jämlikt 8 § första stycket skattskyldighet inträtt senare än vid arvlåtarens (testators) död, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och föregående innehavaren, därest skatten vid sådan beräkning blir lägre än om den bestämmes efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och arvlåtaren (testator). Då fideikommiss, som genom testamente eller gåvobrev instiftats för obegränsad tid, övergår från en till annan, erlägges arvsskatt beräknad efter skyldskapsförhållandet mellan tillträdaren och närmast föregående innehavaren. Förordning (1970:174). 31 § Till ledning vid uträknandet av skatt enligt denna lag utfärdar regeringen erforderliga tabeller. Lag (1974:857). Efterbeskattning 32 § Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt; c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §; d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning; e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder, att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits; f) kunskap vunnits om förhållande, som föranleder tillämpning av 19 §; g) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §; h) kunskap vunnits om att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett; och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning ske med sålunda felande belopp. Lag (1987:1206). Särskilda bestämmelser om beskattning i fall av dödsbos konkurs 33 § 1 mom. Där dödsbo, vari finnes skattepliktig behållning, avträtts till konkurs, skall för egendom, som hör till konkursboet, utgå arvsskatt endast i den mån i konkursen uppkommer överskott, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare. Egendom, varav sådant överskott utgöres, uppskattas sådan den befanns vid överlämnandet till gäldenärens rättsinnehavare; och räknas med tillämpning i övrigt av vad i denna lag stadgas vid skattens bestämmande överskott såsom behållning i dödsboet. Vad nu stadgats skall gälla jämväl då arvlåtaren (testator) vid sin död var i konkurs. Om anstånd jämlikt 17 § blivit beviljat, skall, där dödsboet avträdes till konkurs, anståndet anses förfallet och ställd säkerhet återlämnas. Lag (1974:857). 33 § 2 mom. Uppkommer efter konkursens avslutande för konkursboet ytterligare tillgång, som jämlikt konkurslagen överlämnas till gäldenärens rättsinnehavare, skall i tillämpliga delar gälla vad i 32 § stadgas om efterbeskattning. 33 § 3 mom. Har inom ett år från det att Skatteverket meddelat beslut i skatteärendet dödsbo avträtts till konkurs, har dödsboet eller skattskyldig rätt att återfå betald skatt. Uppkommer i konkursen överskott, skall skatt utgå enligt föreskrifterna i 1 och 2 mom. Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skriftligen och tas upp av Skatteverket. Lag (2003:646). Beslutande myndighet m.m. 34 § Beslut i fråga om arvsskatt fattas av Skatteverket. Bestämmelser om debitering och betalning av arvsskatt finns i skattebetalningslagen (1997:483). Förvaring av handlingar skall ske hos Skatteverket. Lag (2003:646). Om gåvoskatt 35 § Gåvoskatt tas ut för egendom inom eller utom Sverige som 1. ges bort av den som vid tiden för gåvan var bosatt eller stadigvarande vistades i Sverige eller var antingen svensk medborgare eller gift med en svensk medborgare och hade flyttat från Sverige mindre än tio år före gåvotillfället, eller 2. ges bort av en svensk juridisk person. Gåvoskatt tas också ut för 1. egendom som anges i 4 § andra stycket 1--3 och som ges bort av en annan person än som avses i första stycket, 2. egendom som anges i 4 § andra stycket 4 och som ges bort av en annan person än som avses i första stycket, om givaren är svensk medborgare eller gåvotagaren är svensk medborgare eller svensk juridisk person. Lag (1988:1516). 36 § Skattskyldighet inträder, om inte annat följer av nästa stycke, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. När en omyndigs förälder är förmyndare och som gåva åt den omyndige till sådant kreditinstitut som avses i 2 kap. 4 a § inkomstskattelagen (1999:1229) eller företag som driver verksamhet enligt lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet överlämnat pengar eller överfört medel som föräldern haft innestående i sådant kreditinstitut eller företag utan att förbehålla sig rätt att för egen räkning förfoga över gåvomedlen anses gåvan fullbordad enligt denna lag när gåvomedlen mottagits av kreditinstitutet eller företaget för den omyndiges räkning eller överförts till den omyndiges konto. I fall, som avses i 37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet för sådant belopp vid dess mottagande. Vad i fråga om arvsskatt är stadgat i 6-9 §§ skall vid beskattning av gåva äga motsvarande tillämpning. Föreskrifterna i 6 § om skattskyldighetens inträde först framdeles skola härvid, utan inskränkningar som angivas i andra stycket under c) och d), gälla jämväl i fall då givaren förbehållit sig själv nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen. Lag (2004:421). 37 § 1 mom. Gåvoskatt utgår vid köp, byte, lega eller annat sådant avtal, om av missförhållandet mellan de å ömse sidor utfästa villkor är uppenbart, att avtalet delvis har egenskap av gåva. 37 § 2 mom. Skatt såsom för gåva utgår för vad som i enlighet med lagen om försäkringsavtal i annat fall än i 12 § avses tillfaller någon i egenskap av förmånstagare. Vid denna beskattning skall bestämmelserna i 12 § andra--femte styckena tillämpas. Som gåva beskattas även vad som i annat fall än i 12 § sjunde stycket avses tillfaller någon på grund av förordnande som avser utländsk försäkring. Därvid skall bestämmelserna i nämnda stycke tillämpas. Lag (1980:75). 37 § 3 mom. Gåvoskatt utgår för utdelning från en investeringsfond enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder till annan än andelsägare i fonden. En sådan utdelning skall vid tillämpning av denna lag anses utgöra en gåva från fonden. Lag (2004:48). 38 § Från gåvoskatt äro, förutom i 3 § omförmälda juridiska personer, befriade: landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer; stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål; stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv; registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål; folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal. Skattebefrielse enligt denna paragraf tillkommer endast svensk juridisk person och äger icke rum, där givaren för sin livstid eller för viss tid förbehållit sig nyttjanderätt till eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån av den bortgivna egendomen eller del därav. Lag (1980:75). 39 § Skattefrihet åtnjutes: a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor; b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst; c) för vad make eller sambo vid bodelning, som förrättas av annan anledning än makes eller sambos död, erhållit utöver honom enligt lag tillkommande andel, i den mån värdet av vad maken eller sambon bekommit icke överstiger värdet av hans i bodelningen ingående egendom eller, om äldre giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av maken i boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts; d) för annan än under a), b) och c) omförmäld fullbordad gåva, i den mån värdet av gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa gåvor icke överstiger 10 000 kronor. Lag (1990:1430). 40 § Förhållandet mellan givare och gåvotagare lägges till grund för beräkning av skatten; dock skall vad i fråga om arvsskatt är föreskrivet i 30 § första stycket äga motsvarande tillämpning vid beskattning av gåva. Förordning (1970:174). 41 § 1 mom. Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under förutsättning att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskattning är fråga. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i 19 § 1 mom. första stycket stadgade grunderna. Har den som mottagit gåva, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till tid efter givarens död, tillika erhållit annan gåva av samme givare eller arvs- eller testamentslott efter denne, skall vad i 19 § 1 mom. andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning. Att vid beräkning av gåvoskatt hänsyn i visst fall skall tagas jämväl till arvs- eller testamentslott, som härrör från annan än givaren, därom stadgas i 19 § 2 mom. I fall, som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. andra stycket är för där avsedda fall föreskrivet. Förordning (1970:174). 2 mom. Då fråga samtidigt förekommer om beskattning av flera, av skilda givare erhållna gåvor, skall skatt beräknas för vad som erhållits från varje särskild givare. 42 § Egendom, för vilken gåvoskatt utgår, uppskattas med hänsyn till förhållandena vid tiden för skattskyldighetens inträde. Vad i 21 § andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där gåva enligt 41 § skall sammanläggas med annan gåva eller med arvs- eller testamentslott. 43 § Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6-9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § tredje stycket, 13 § 2 mom., 14 och 20 §§, 22 § med undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje stycket, 24-27 §§, 28 § med undantag av andra och fjärde styckena samt 32 §. Därvid skall hänvisningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren. När ersättning räknas av från en gåva som skall tas upp till en viss andel av sitt värde, skall ersättningen kvoteras på samma sätt som gåvan. Har gåva lämnats utan förbehåll till förmån för givaren eller annan och avser gåvan givarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en näringsverksamhet eller en verksamhetsgren eller avser gåvan en andel respektive del av en andel i ett onoterat aktie- eller europabolag, en ekonomisk förening eller ett handelsbolag, skall, utöver bestämmelserna i första stycket - under förutsättning att verksamheten är sådan som avses i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen (1999:1229) - även 22 § 3 mom. och 23 § F tredje stycket tillämpas när gåvoskatten bestäms. Har gåvotagaren inom tre år efter det att skattskyldighet för gåvan inträtt genom köp, byte eller något därmed jämförligt fång eller genom gåva eller bodelning av annan anledning än makes död avhänt sig egendomen eller väsentlig del därav, skall ny gåva anses föreligga med det värde varmed den ursprungliga gåvan nedsatts. Som ett förbehåll enligt tredje stycket räknas inte att givaren ställt upp ett villkor om att gåvotagaren skall lämna en ersättning för gåvan. Lag (2004:496). 44 § Beslut i fråga om gåvoskatt fattas av Skatteverket. Bestämmelser om debitering och betalning av gåvoskatt finns i skattebetalningslagen (1997:483). Förvaring av handlingar skall ske hos Skatteverket. Lag (2003:646). Gemensamma bestämmelser Deklaration och vissa andra uppgifter för beskattningen 45 § Deklaration skall av den, som är skattskyldig, avgivas A) angående förvärv av arvs- eller testamentslott, när lotten utgöres av 1) egendom i dödsbo efter svensk medborgare i fall, då denne vid sin död ej hade hemvist i riket och skyldighet ej inträtt att efter honom här förrätta bouppteckning enligt svensk lag; 2) egendom i dödsbo efter utlänning, som vid sin död ej hade hemvist i riket; 3) äganderätt eller rättighet, vilken jämlikt 6--9 §§ beskattas senare än vid arvlåtarens (testators) död, dock icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendom med i 8 § första stycket avsedd rätt; 4) egendom i dödsbo, som avträtts till konkurs, i fall där arvsskatt skall beräknas med tillämpning av 33 § 1 mom.; B) angående förvärv, som tillfallit förmånstagare vid försäkringstagares död; är förmånstagaren tillika arvinge eller testamentstagare, skall han dock avgiva deklaration endast om dödsboanmälan enligt 20 kap. 8 a § ärvdabalken gjorts och bouppteckning därför ej förrättats; C) angående sådan i 32 § a)--c) och e)--h) samt i 33 § 2 mom. angiven omständighet, som föranleder efterbeskattning, dock ej när sådan delning som avses i 32 § h) har ägt rum innan beslut meddelats om fastställande av skatt; D) angående förvärv genom gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång. Skall enligt vad nu stadgas deklaration avgivas angående lott i dödsbo efter den som vid sin död ej hade hemvist i riket och är den för lotten skattskyldige ej bosatt inom riket, åligger det den som omhänderhar dödsboets egendom att i den skattskyldiges ställe avgiva deklaration. Lag (1989:311). 46 § Deklaration skall, i fall som anges i 45 § under A), B) och C), avlämnas till Skatteverket inom fyra månader, räknat i fall som anges under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde; under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den skattskyldige; under C) i fall som avses i 32 § h) från det att delningen skedde och i övrigt från det att kännedom erhölls angående den omständighet, som föranleder efterbeskattningen. I fall som anges i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till Skatteverket senast den 2 maj året efter det år när skattskyldighet inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som avses i 37 § 2 mom., försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, skall dock deklarationen lämnas senast fyra månader efter dödsfallet. Lag (2003:646). 46 a § Om det finns särskilda skäl, får Skatteverket bevilja en skattskyldig anstånd med att lämna deklaration enligt 45 §. En ansökan om anstånd skall ha kommit in till Skatteverket senast den dag då deklarationen skulle ha kommit in. Ändras förutsättningarna för anståndet innan anståndstiden har gått ut, får beslutet om anstånd omprövas. Lag (2003:646). 47 § Deklaration skall avges på heder och samvete och innehålla uppgift om A) då deklarationen avser arvfallen eller testamenterad egendom: 1) arvlåtarens (testators) och den skattskyldiges fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen (1991:481) och hemvist; 2) arvlåtarens (testators) dödsdag och om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför; 3) förhållandet mellan arvlåtaren (testator) och den skattskyldige ävensom, vid tillämpning av 30 § första stycket, det förhållande, efter vilket i sådant fall skatten skall beräknas: 4) de grunder, efter vilka lottens storlek bestämts; 5) beskaffenheten och värdet av den egendom, varav lotten består; B) då deklarationen avser förvärv, som vid försäkringstagares död tillfallit förmånstagare, vilken icke tillika är arvinge eller testamentstagare: förhållanden motsvarande de ovan under A) 1), 2), 3) och 5) angivna; C) då deklarationen avser gåva eller annat jämlikt 37 § därmed i beskattningshänseende likställt fång: 1) givarens och den skattskyldiges fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen och hemvist; 2) tidpunkten för gåvans fullbordande eller för överlämnandet till mottagaren av handling, innefattande giltig utfästelse om gåvan, eller, om skattskyldighet inträtt senare, tidpunkten härför; 3) förhållandet mellan givaren och den skattskyldige ävensom, vid tilllämpning jämlikt 40 § av föreskriften i 30 § första stycket, det förhållande efter vilket i sådant fall skatten skall bestämmas; 4) egendomens beskaffenhet och värde; 5) tidigare förvärv, till vilka jämlikt 41 § hänsyn skall tas vid skattens bestämmande. Angående skyldighet att i deklaration, som avser arvfallen eller testamenterad egendom eller förvärv, som omförmäles ovan under B) lämna uppgift angående vissa tidigare förvärv stadgas i 19 §. Där deklaration avser egendom, vilken av föregående innehavaren på livstid innehafts med sådan rätt, som sägs i 8 §, skall också föregående innehavarens fullständiga namn, personnummer eller samordningsnummer enligt folkbokföringslagen och hemvist uppges. Vad ovan sägs beträffande arvlåtare (testator) skall beträffande fideikommiss, som avses i 30 § andra stycket, gälla närmast föregående innehavaren. Deklaration avfattas på blankett enligt formulär, som fastställs av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. Deklarationen skall åtföljas av handlingar, innefattande upplysning om de förhållanden, som är av betydelse för skattens bestämmande. Har bouppteckning efter utlänning förrättats här men vid ingivandet av deklaration angående kvarlåtenskapen ännu inte blivit inregistrerad, skall vid deklarationen fogas bouppteckningen i original eller bestyrkt kopia. Till deklaration som ges in med anledning av att sådan delning som avses i 15 § 1 a mom. har skett skall handlingen fogas. Om sådan handling gäller vad i 15 § 3 mom. är stadgat. Lag (2001:95). 47 a § Förseningsavgift skall tas ut med 1 000 kronor om den som enligt 45 § första stycket D är skyldig att lämna en deklaration inte gjort detta inom föreskriven tid. Förseningsavgift tas inte ut om den skattskyldige har avlidit. Lag (2001:324). 47 b § Den skattskyldige skall befrias helt från förseningsavgift om 1. underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till uppgiftens art eller någon annan särskild omständighet, eller 3. det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Bestämmelserna i första stycket skall beaktas även om ett yrkande om befrielse inte har framställts, om det föranleds av vad som förekommit i ärendet eller målet om förseningsavgift. Lag (2001:324). 48 § Avlämnade deklarationer skall förvaras hos Skatteverket under tolv år från utgången av det år, under vilket de har ingivits. Vad nu har sagts gäller även om deklarationen inte har föranlett att skatt fastställts. Om Skatteverket av särskild anledning finner det påkallat, skall en deklaration förvaras under femtio år från utgången av det år, under vilket den har ingivits. Efter utgången av nu angivna tider skall deklarationerna förstöras. Lag (2003:646). 49 § Där någon i enlighet med lagen (1927:77) om försäkringsavtal blivit insatt såsom förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att angående händelse, som enligt denna lag medför skattskyldighets inträde, lämna kontrolluppgift till Skatteverket och därvid även uppge övriga förhållanden av betydelse för skattens bestämmande. Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke, därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt, det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 13 000 kronor. Där fråga är om flera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda belopp. Uppgift enligt första stycket skall för varje kalenderår lämnas senast den 31 januari följande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren erhöll vetskap om dödsfallet. Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall, som avses i 12 § sjätte stycket. Lag (2003:646). 49 a § Skriftligt meddelande i två exemplar angående beslut om avstående av arv enligt 24 och 25 §§ lagen (1994:243) om Allmänna arvsfonden skall lämnas till Skatteverket. Innan skatteärendet avgöres, skall den skattskyldige lämna sådan uppgift eller försäkran som avses i 19 § 4 mom. Tillfälle skall beredas honom att yttra sig i ärendet i övrigt. Lag (2001:95). 50 § Har någon på livstid innehaft egendom med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, skall bouppteckning efter honom vara åtföljd av skriftlig uppgift om fullständiga namnet å den, till vilken egendomen övergått, ävensom hans hemvist. Sådan uppgift lämnas av den som uppgivit boet. Skattens fastställande och erläggande 51 § Ärende rörande fastställande av skatt, som inte skall tas ut efter deklaration, tas upp till avgörande vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning, eller när handling som avses i 49 a § inkommit till Skatteverket eller, där anstånd med skattens fastställande beviljats enligt 17 §, när till Skatteverket ingivits handling, för vars företeende anståndet beviljats, eller, om sådan handling inte inges inom anståndstiden, vid utgången av sistnämnda tid. Bevis om det belopp, vartill skatten blivit fastställd, skall tecknas på bouppteckning, tilläggsbouppteckning eller handling, som avses i 49 a §. Har anstånd med fastställande av skatten beviljats enligt 17 §, åligger det dödsboet att tillhandahålla Skatteverket utlämnad bouppteckning för sådan anteckning som sägs i föregående stycke. Handling, som anges i andra stycket, skall för anteckning, som där avses, tillhandahållas domstol när denna fastställt skatt till högre belopp än förut beräknats. Lag (2003:646). 52 § 1 mom. Har upphävts genom lag (2001:325). 52 § 2 mom. Har upphävts genom lag (2001:95). 52 a § Har upphävts genom lag (2001:325). 53 § I fall där domstol fastställt skatt till ett högre belopp än som förut beräknats, skall rätten till Skatteverket snarast översända handling, som tillhandahållits rätten enligt 51 § fjärde stycket. Dessutom är rätten skyldig att, enligt vad regeringen närmare bestämmer, lämna verket de uppgifter, som verket behöver för att debitera skatten. Lag (2003:646). 54 § Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens (testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens död, skall förskjutas av dödsboet, dock inte där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket d sägs, eller förvärv, som avses i 1 § andra stycket eller 12 §. Den skattskyldige skall vid tillträde av honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till boet betala på lotten belöpande skatt jämte andel i sådan ränta som betalats enligt bestämmelserna i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Den skattskyldige skall dessutom på det belopp som skall betalas till dödsboet betala ränta enligt den räntesats som anges i 19 kap. 3 § skattebetalningslagen från den dag dödsboet försköt skatten och räntan enligt skattebetalningslagen till dess full betalning skett. Om skatt inte har betalats inom den tid som anges i 16 kap. 7 a § skattebetalningslagen och om delning eller arvskifte har skett, tillämpas reglerna i 21 kap. 4 § ärvdabalken om återgång av bodelning och skifte. Beträffande egendom som genom delning tillagts efterlevande make eller sambo gäller dock vad som nu sagts endast i den mån den efterlevande fått mer än som enligt lag tillkommer honom. Lag (2001:324). 55 § 1 mom. Har upphävts genom lag (2001:325). 55 § 2 mom. Har upphävts genom lag (2001:324). 55 § 3 mom. Har upphävts genom lag (2001:325). 55 § 4 mom. Har upphävts genom lag (2001:325). 55 § 5 mom. Har upphävts genom lag (2001:324). 55 § 6 mom. Har upphävts genom lag (2001:324). 55 § 7 mom. Har upphävts genom förordning (1974:312). Eftergift av skatt 56 § Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva, eftergives skatten enligt följande. Sker dödsfallet inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives hela skattebeloppet. Avlider den skattskyldige senare men inom tio år efter det skattskyldighet inträtt, eftergives samma belopp, minskat med en tiondedel för varje helt år som förflutit från sagda tidpunkt. Fråga om eftergift av fastställd skatt tas efter skriftligen gjord framställning upp av Skatteverket. Lag (2003:646). 57 § Regeringen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt för a) sådan historisk, vetenskaplig eller konstnärlig samling, som på grund av förbehåll i testamente eller gåvohandling är avsedd att bibehållas såsom dylik samling; b) fast egendom, som tillagts någon med sådan rätt, som avses i 8 § andra stycket, i den mån skatten prövas icke kunna erläggas utan men för ett med egendomen förbundet allmänt intresse av kulturhistorisk eller annan art. Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger regeringen medgiva befrielse från eller nedsättnin av återstående del av skatten. Lag (1974:857). 58 § Har egendom beskattats såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen eller den myndighet regeringen förordnar till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, när skäl därtill äro, på ansökan medgiva befrielse från eller nesättning av den här i riket fastställda skatten. Lag (1974:857). 58 a § Även i annat fall än som avses i 57 eller 58 § äger regeringen eller den myndighet regeringen förordnar medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt, när synnerliga skäl föreligger. Lag (1974:857). 58 b § I fall som avses i 57-58 a §§, skall regeringen besluta i vad mån ränta skall betalas. (Lag 2001:324). Återvinning av skatt 59 § Har efter det beslut meddelats om fastställande av skatt a) kännedom erhållits om förut icke känt testamente; b) testamente, förordnande enligt lagen (1927:77) om försäkringsavtal om insättande av förmånstagare eller motsvarande förordnande som avser utländsk försäkring, vartill hänsyn tagits vid skatteärendets prövning, blivit genom lagakraftvunnen dom helt eller delvis förklarat ogillt; c) genom lagakraftvunnen dom eljest blivit bestämt angående delningen av egendom i dödsbo, där skatten fastställts med ledning av handling, som avses i 15 § 1, 1 a och 2 mom., 15 a § eller 16 §; d) omständighet inträffat som föranleder tilläggsbouppteckning; e) kännedom erhållits angående vid tiden för skattskyldighetens inträde föreliggande omständighet, som föranleder att i deklaration uppgiven behållning eller egendom bort upptagas eller fördelas annorledes än i deklarationen angivits; f) klarhet vunnits om hur arvet slutligen skall fördelas i sådana fall som avses i 18 §; g) genom sådan delning, som enligt 32 § h) föranlett efterbeskattning, fördelningen av kvarlåtenskapen kommit att avvika från den som legat till grund för skattens fastställande; och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp. Ansökan om återvinning av skatt efter vad nu sagts görs skriftligen och tas upp av Skatteverket. Lag (2003:646). Överklagande 60 § Skatteverkets beslut får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Beslut av Skatteverket i frågor som avses i 17 och 26 §§ får inte överklagas. Har någon enligt 67 § förelagts att vid vite fullgöra en skyldighet som anges i 26 §, får föreläggandet prövas endast i samband med överklagande av beslut om vitets utdömande. Lag (2003:646). 60 a § Ett beslut av Skatteverket får överklagas även av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Ombudet får föra talan till den enskildes förmån. Skatteverket får även till den enskildes förmån överklaga ett beslut av länsrätt eller kammarrätt. Detsamma gäller det allmänna ombudet om ombudet tidigare har fört det allmännas talan. Lag (2003:646). 60 b § Om Skatteverkets beslut innefattar prövning av en fråga om fastställande, eftergift eller återvinning av skatt, får överklagande ske inom tre år från beslutets dag. Har ena parten överklagat beslutet och vill även motparten överklaga det, skall dock dennes överklagande ha kommit in till Skatteverket eller till länsrätten inom två månader från det att motparten har fått del av överklagandet. Prövningen av om motparten har överklagat i rätt tid skall alltid göras av länsrätten. När ett beslut som avses i första stycket överklagas skall länsrätten alltid ge klagandens motpart tillfälle att yttra sig. Lag (2003:646). 60 c § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut enligt denna lag. Lag (2001:95). 60 d § Har upphävts genom lag (2003:646). 60 e § Har upphävts genom lag (2003:646). 61 § Har upphävts genom lag (2001:325). 61 a § Har upphävts genom lag (2001:325). Beslutsförteckning 62 § Skatteverkets beslut i skatteärenden tas upp i särskild beslutsförteckning. Närmare föreskrifter om sådan förteckning meddelas av regeringen. Finner Skatteverket att avgiven deklaration bör bevaras under längre tid än tolv år, skall anteckning om detta göras i beslutsförteckningen i samband med beslutet om skattens fastställande. Lag (2003:646). 63 § Har upphävts genom lag (1989:311). 64 § Har upphävts genom lag (2001:95). 65 § Har upphävts genom förordning (1971:77). 66 § Har upphävts genom lag (1996:664). Vite m.m. 67 § Skattskyldig eller annan får av Skatteverket föreläggas vid vite att fullgöra det som åligger honom enligt denna lag, dock ej såvitt avser betalning av fastställd skatt. På ansökan av Skatteverket får den tingsrätt där den döde hade att svara i allmänhet vid vite förelägga den, som uppgett dödsbo, att med ed bekräfta riktigheten av lämnade uppgifter. Edgång får även åläggas delägare, efterlevande make eller efterlevande sambo, som ej uppgett boet, samt annan som tagit befattning med boet. Vite får inte föreläggas staten, kommun eller tjänsteman i tjänsten. Fråga om utdömande av vite enligt första stycket prövas av den länsrätt som är behörig att pröva ett överklagande av beslut enligt denna lag. Lag (2003:646). 68 § Har upphävts genom förordning (1971:77). 69 § Har upphävts genom lag (1991:257). Särskilda bestämmelser 70 § Har upphävts genom lag (2001:325). 71 § 1 mom. Slutes beträffande arvs- eller gåvoskatt avtal med främmande stat för undvikande av dubbelbeskattning eller för beredande av skattefrihet eller skattelindring åt juridisk person, som fullföljer allmännyttigt ändamål, äger regeringen föreskriva av avtalet betingade avvikelser från vad eljest i denna lag är stadgat, så ock meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för avtalets tillämpning. Lag (1974:857). 2 mom. Från tillämpning av vad i denna lag stadgas om skattskyldighet må regeringen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som finnes i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit därstädes bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten hemmahörande juridisk person. Överenskommelse, som i sådant avseende träffas med annan stat, skall upphöra att gälla högst sex månader efter därförut skedd uppsägning. Lag (1974:857). 3 mom. Har regeringen jämlikt 1 kap. 3 § eller 9 kap. 3 § ärvdabalken förordnat, att av egendom, som på grund av arv eller testamente tillfaller utländsk medborgare, skall utöver arvsskatten utgå en särskild avgift, skall beträffande sådan avgift i tillämpliga delar gälla vad i denna lag är stadgat om arvsskatt. Lag (1974:857). 72 § Har upphävts genom lag (2001:95). 73 § Angående skyldighet för Skatteverket att i vissa fall lämna meddelande om fastställande av skatt gäller vad regeringen förordnat. Regeringen äger ock utfärda de föreskrifter, som eljest finnas erforderliga för tillämpning av denna lag. Lag (2003:646). 74 § Har upphävts genom lag (2003:534). Övergångsbestämmelser 1983:978 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet. 1986:475 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1986:1198 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1986. 1987:1206 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas i de fall då skattskyldighet inträder efter utgången av år 1987. 1988:1516 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i de fall då skattskyldighet har inträtt före ikraftträdandet. 1989:311 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Har bevakning av testamente skett före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser. 1990:337 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 1990:1430 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1990. 1991:417 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av juni 1991. 1991:1836 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1991. 1992:625 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter. 1992:1093 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1992. 1993:895 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. De nya bestämmelserna i paragrafens tredje och fjärde stycke tillämpas dock först från och med den 1 januari 1994. 1997:445 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas avseende gåva som givits efter ikraftträdandet. Avseende gåva som givits efter utgången av juni 1995 men före ikraftträdandet tillämpas denna lag till den del gåvor från samma givare under samma kalenderår inte överstiger 10 000 kronor. 1998:270 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas på utdelning som lämnas efter ikraftträdandet. 1999:1230 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas i de fall skattskyldighet inträder efter utgången av år 1999. 2001:95 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. 2. Har ett ärende anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser om inte annat sägs nedan. 3. Regeringen får föreskriva att en annan tingsrätt än den som anges som beskattningsmyndighet enligt 34 § i dess äldre lydelse skall ha behörighet att handlägga ett ärende om arvsskatt som har getts in till tingsrätten före ikraftträdandet. Den tingsrätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse skall då lämna över ingivna handlingar till den tingsrätt som skall handlägga ärendet samt underrätta ingivaren om överlämnandet. Lämnade deklarationer skall förvaras hos den tingsrätt som anges i 34 § i dess äldre lydelse. 4. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, upptas efter lagens ikraftträdande ärende om efterbeskattning enligt 32 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första-tredje styckena är behörig. 5. Har tingsrätt meddelat beslut i skatteärendet prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 33 § 3 mom. av den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig. 6. Om skattskyldigheten för gåva har inträtt före ikraftträdandet tillämpas 44 § i dess äldre lydelse. 7. Har före ikraftträdandet beskattningsmyndigheten medgett att arvsskatt får betalas med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. i dess äldre lydelse, skall vad som i 52 § 1 och 2 mom., i deras äldre lydelse, sägs om beskattningsmyndigheten i stället avse den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig. 8. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om eftergift enligt 56 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första-tredje styckena är behörig. 9. Har tingsrätt eller skattemyndighet meddelat beslut i skatteärendet, prövas efter lagens ikraftträdande ansökan om återvinning enligt 59 § av den skattemyndighet som enligt 34 § första och andra stycket eller 44 § första-tredje styckena är behörig. 10. Riksskatteverket skall fullgöra de uppgifter som enligt äldre bestämmelser ankommer på den enligt 64 § 1 mom. förordnade granskningsmyndigheten. 11. Har en tingsrätt före ikraftträdandet förelagt vite enligt 67 § första stycket utan att vitet har dömts ut, skall beslutet när fråga är om utdömande av vitet anses vara ett beslut som har meddelats av den skattemyndighet som enligt 34 § första eller andra stycket är behörig. 2001:324 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Om en bouppteckning, arvsdeklaration eller gåvodeklaration kommit in till en tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. 2003:379 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2003. 2. Om ett samboförhållande har upphört före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser. 2003:534 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Den upphävda paragrafen gäller dock i de fall 11 § förmånsrättslagen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om ändring i nämnda lag, tillämpas. 2003:646 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Äldre föreskrifter i 22 § 2 mom. sjätte stycket och 33 § 3 mom. första stycket gäller fortfarande för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 3. Föreskrifterna om allmänt ombud i 60 a § gäller även för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 4. Om någon före ikraftträdandet har förelagts enligt äldre föreskrifter i 67 § första stycket att ge in uppgifter till skattemyndighet, skall efter ikraftträdandet uppgifterna i stället ges in till Skatteverket. 5. De nya föreskrifterna i 67 § fjärde stycket gäller inte för ansökan om utdömande av vite som getts in före ikraftträdandet. 2003:1198 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall skattskyldighet har inträtt dessförinnan. 2003:1199 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall skattskyldighet har inträtt dessförinnan. 2004:48 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004. 2. Vad som sägs i 23 § B och 37 § 3 mom. om investeringsfonder skall också gälla sådana värdepappersfonder som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. 2004:128 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 3 a § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall upphöra att gälla vid utgången av mars 2004. Bestämmelsen i 3 a § skall dock inte tillämpas för tid efter den 30 juni 2003. 2004:1341 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet har inträtt före utgången av år 2004, om inte annat följer av nästa stycke. Bestämmelserna om eftergift i 56 § tillämpas inte i det fall att den som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva avlider efter utgången av år 2004." "SFS-nummer · 1941:417 · Visa register Förordning (1941:417) angående införande av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1941-06-06 Författningen har upphävts genom: SFS 2005:157 Upphävd: 2005-05-01 1 § Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942. 2 § Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan angives förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva tillika med de särskilda stadganden, som innefatta ändring av vad den sålunda upphävda förordningen innehåller eller tillägg därtill; så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya förordningens bestämmelser. 3 § Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall denna i stället tillämpas. 4 § Äldre bestämmelser om arvsskatt skola fortfarande äga tillämpning, då arvlåtare (testator) eller i fall, som avses i 8 § nya förordningen, föregående innehavare av där omförmäld rätt avlidit före den 1 januari 1942. I fråga om gåvoskatt skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas då enligt dessa skattskyldighet inträtt före nämnda dag. 5 § Har jämlikt 13 § äldre förordningen skatt för äganderätt, nyttjanderätt eller annan förmån icke beräknats vid beskattning av behållningen i testators eller föregående innehavares dödbo, skall i avseende å sådant förvärv nya förordningen äga tillämpning, där enligt densamma inträde av skattskyldighet för förvärvet är att hänföra till tid efter förordningens ikraftträdande. 6 § 1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ nya förordningen skall iakttagas, att skatt ej må, med stöd av de i 19 § 1 mom. andra stycket, 2 mom. eller 4 mom. andra stycket stadgade grunderna, beräknas efter sammanläggning med arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942, med mindre fråga är om gåva, som skett efter den 31 mars 1941. 2 mom. Vad i 26 § äldre förordningen stadgas beträffande gåva, som förbundits med där angivet förbehåll till förmån för givaren eller hans make, avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling, skall fortfarande gälla i fråga om gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942. 7 § Där jämlikt 55 § nya förordningen Konungen eller beskattningsmyndighet äger i visst fall medgiva anstånd med erläggande av skatt utöver vad 47 § äldre förordningen därom innehåller, skall förstnämnda stadgande äga tillämpning även om anstånd före nya förordningens ikraftträdande redan beviljats eller eljest fråga om anstånd skulle jämlikt 4 § här ovan vara att bedöma enligt äldre bestämmelser. Ränta å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes vid nya förordningens ikraftträdande, skall efter framställning av den betalningsskyldige beräknas efter vad i 55 § 2 mom. samma förordning sägs, dock ej i den mån räntan belöper å tid före den 1 januari 1942 eller förfallit till betalning innan sådan framställning göres. 8 § Vad i 48 § nya förordningen stadgas skall äga tillämpning jämväl beträffande deklaration, som avgivits enligt bestämmelserna i äldre förordningen och icke före den 1 januari 1942 blivit föremål för granskning i hovrätt." "SFS-nummer · 1942:92 · Visa register Kungl. Maj:ts förordning (1942:92) om rätt att använda obligationer med 3 procent ränta tillhörande svenska statens tredje försvarslån såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1942-03-20 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:103 Upphävd: 1994-04-01 Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att vad i förordningen den 4 oktober 1940 (nr 860) om rätt att använda försvarsobligation såsom betalningsmedel vid erläggande av arvsskatt, m.m. är stadgat beträffande obligation tillhörande svenska statens försvarslån av den 1 maj 1940 skall gälla jämväl sådan till svenska statens tredje försvarslån av den 15 augusti 1942 hörande obligation, som löper med 3 procent ränta." "SFS-nummer · 1942:371 · Visa register Förordning (1942:371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1942-06-12 Ändring införd: t.o.m. SFS 1990:686 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:686 Upphävd: 1998-01-01 överg.best. 1 § Vid beräkning av nettointäkt av rörelse enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt under de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren 1942-1947, äger skattskyldig njuta avdrag för belopp som enligt vad i denna förordning sägs av årsvinsten avsättes till investeringsfond. Där sådant avdrag medgivits skattskyldig, skall denne dock vara underkastad de föreskrifter i avseende å fondens användning som nedan meddelas. Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som i 2 § 1 mom. a) och b) sägs tillkommer allenast svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening, som jämlikt punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen tillgodonjuter fri avskrivning å maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier; dock att, i fall som avses i 2 § 1 mom. b) sägs tillkommer jämväl annan skattskyldig än nyss är sagt. Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som i 2 § 1 mom. c) sägs tillkommer endast svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening. Rätt till avdrag på grund av avsättning till fond som i 2 § 1 mom. e) sägs tillkommer endast den som bedriver rederirörelse med ång- eller mororfartyg i utrikes fart. Avdrag må icke före ett och samma beskattningsår njutas både för avsättning till fond, som i 2 § 1 mom. b) sägs, och för avsättning till i samma moment under e) omförmäld fond, där ej den skattskyldige, förutom rederirörelse, driver jämväl annan rörelse. Förordning (1944:27). 2 § /k/ 1 mom. /-k/ Investeringsfonder som i denna förordning avses äro a) investeringsfond för byggnader, b) investeringsfond för inventarier och varulager, c) investeringsfond för arbeten i gruva, d) investeringsfond för ersättande av förkrigslager, samt e) investeringsfond för fartyg. /k/ 2 mom. /-k/ Avsättning för vilken avdrag enligt 1 § medgives må för visst beskattningsår ej överstiga, a) i fråga om investeringsfond för byggnader: tio procent av årsvinsten enligt vederbörligen fastställd balansräkning för beskattnignsåret och ej heller, såvitt angår aktiebolag, tre procent av aktiekapitalet vid beskattningsårets utgång, b) i fråga om investeringfond för inventarier och varulager samt investeringsfond för arbeten i gruva: sammanlagt tjugu procent av årsvinsten och ej heller, såvitt angår aktiebolag, sex procent av aktiekapitalet, c) i fråga om investeringsfond för ersättande av förkrigslager: ett belopp motsvarande minskning av dold reserv i varulager i samband med lagerminskning från utgången av det beskattningsår, som gick till ända närmast före den 1 september 1939, till utgången av det beskattningsår taxeringen avser, med tillägg av 20 procent av den beräknade anskaffningskostnaden vid förstnämnda tidpunkt för det därefter avgångna lagret, eller, om trots lagerminskningen den dolda reserven mellan de angivna tidpunkterna ej ändrats eller ock ökats, ett belopp motsvarande 20 procent av nämnda anskaffningskostnad med avdrag i förekommande fall av reservökningen, dock att i förra fallet avdrag för fondavsättning ej må ske med större belopp än 80 procent av nämnda anskaffningskostnad samt att i båda fallen vid avsättningen skall avräknas belopp för vilket likande avdrag för fondavsättning åtnjutits under föregående beskattningsår, samt d) i fråga om investeringsfond för fartyg: /k/ dels, /-k/ för anskaffning av ersättningstonnage, ett belopp motsvarande 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av ersättningstonnage för ång- eller motorfartyg, som förlorats efter den 1 september 1939 eller som på grund av ålder eller förslitning utrangerats efter nämnda dag eller som avses skola av sådan anledning utrangeras så snart ersättningstonnage kan anskaffas, /k/ dels ock, /-k/ för underhålls- eller reparationsarbeen å andra den skattskyldige tillhöriga ång- eller motorfartyg än nyss sagts, ett belopp motsvarande 20 kronor för ton d.w. eller, såvitt angår fartyg som under beskattningsåret uteslutande gått i trafik mellan utrikes orter, 40 kronor för ton d. w. Avdrag för avsättning, varom ovan under d) förmäles, må icke tillgodonjutas i fråga om fartyg, som uteslutande eller huvudsakligen nyttjats i inrikes fart. Avdrag för avsättning till underhålls- och reparationsarbeten må tillgodonjutas endast beträffande fartyg, som under beskattningsåret icke normalt underhållits; och må sistnämnda avdrag icke för visst beskattningsår för ett och samma fartyg överstiga 100 000 kronor eller, såvitt angår fartyg som under beskattnignsåret uteslutande gått i trafik mellan utrikes orter, 200 000 kronor. /k/ 3 mom. /-k/ har skattskyldig på grund av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig, av den skattskyldiges åtgöranden oberoende anledning under beskattningsåret åtnjutit ersättning för maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier, må utan hinder av vad i 2 mom. under b) stadgas avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager ske med högst det belopp, varmed ersättningen ingår i den skattepliktiga inkomsten för ifrågavarande år. har lagerminskning, som i 2 mom. under c) avses, förorsakats av anledning som i föregående stycke sägs må, såvitt angår det sålunda avgångna lagret, det belopp, som i de i 2 mom. under c) angivna fallen beräknas till 20 procent av anskaffningskostnaden vid utgången av det beskattningsår som gick till ända närmast före den 1 september 1939, i stället beräknas till skillnaden mellan konstnaden för att anskaffa ett mot lagerminskningen svarande lager vid utgången av det beskattningsår taxeringen avser och sagda anskaffningskostnad; och skall beträffande lagerminskning som nu sagts den ovan stadgade begränsningen av avdraget till 80 procent av sistnämnda kostnad ej äga tillämpning. åtnjuter skattskyldig enligt vad därom är särskilt stadgat uppskov med beskattning av ersättning på grund av försäkring för förlust av fartyg eller köpeskilling vid avyttring av fartyg, må avdrag enligt 2 mom. d) för anskaffning av ersättningstonnage för det ifrågavarande fartyget ske endast i den mån det belopp, varmed avdrag enligt nämnda författningsrum eljest kunnat medgivas, överstiger det belopp för vilket uppskov sålunda åtnutes. (se vidare anvisningen). förordning (1944:279). 3 § investeringsfond för byggnader, för inventarier och varulager, för arbeten i gruva samt för fartyg må jämlikt denna förordning tagas i anspråk endast under något av de beskattningsår, för vilka taxering verkställes åren 1943 och 1944, eller under sådant senare beskattningsår, som av kungl. maj:t genom särskilt beslut bestämmes. utan hinder av vad sålunda stadgats må dock investeringsfond för inventarier och varulager, i den mån fråga är om avsättning som i 2 § 3 mom. första stycket avses, samt investeringsfond för fartyg, enligt den skattskyldiges bestämmande tagas i anspråk under beskattningsår, som infalla inom den i 6 § första stycket angivna tid. beslut av kungl. maj:t som i första stycket sägs må avse företag av alla slag eller företag eller verksamhet av viss beskaffenhet eller, då fråga är om investeringsfond för fartyg, vissa skattskyldig. beslutet skall meddelas efter hörande av kommerskollegium och fullmäktige i riksbanken, och skall medgivande att taga investeringsfond i anspråk avse minst två beskattningsår i följd. förordning (1944:279). 4 § /k/ 1 mom. /-k/ investeringsfond må jämlikt denna förordning tagas i anspråk under visst beskattningsår för ändamål varom här nedan sägs: investeringsfond för byggnader: för avskrivning å byggnader som uppförts under samma beskattningsår; investeringsfond för inventarier och varulager: för avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier samt nedskrivning å råvaror, hel- och halvfabrikat med högst ett belopp motsvarande kostnaden för tillverkning eller anskaffning av dylika tillgångar under samma beskattningsår, därvid skall iakttagas att tillgång som av den skattskyldige förvärvats från annan rörelseidkare, vilken är med den skattskyldige förbunden i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, må medräknas endast om tillgången tillverkats under beskattningsåret: investeringsfond för arbeten i gruva: för undersökningsarbete, förberedande arbete och tillredningsarbete under beskattningsåret i gruva, stenbrott eller annan liknande fyndighet; investeringsfond för ersättande av förkrigslager: för nedskrivning å råvaror, hel- och halvfabrikat på det sätt och i den utsträckning som angivits beträffande investeringsfond för inventarier och varulager, i den mån tillverkningen eller anskaffningen innefattar lagerökning under beskattningsåret; samt investeringsfond för fartyg: för avskrivning å faryg, som anskaffats under beskattningsåret, eller för underhålls- och reparationsarbeten å fartyg under samma år, dock att större belopp icke må tagas i anspråk för visst fartyg än som avsatts till det ifrågavarande ändamålet. /k/ 2 mom. /-k/ Hinder möter ej att taga i anspråk investeringsfond för inventarier och varulager för de ändamå som nyss angivits för investeringsfond för arbeten i gruva eller att taga i anspråk investeringsfond av senare slaget för de ändamål som nyss angivits för fond av förra slaget. Investeringsfond för arbeten i gruva må dock av annan än den som tillgodonjuter fri avskrivning å maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier tagas i anspråk endast för sådana arbeten i gruva som ovan sägs. Har skattskyldig, som driver jämväl annan rörelse än rederirörelse, för visst beskattningsår medgivits avdrag både för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager och för avsättning till investeringsfond för fartyg, må de till förstnämnda fond avsatta medlen icke tagas i anspråk för ändamål som förut angivits för fond av senare slaget. Hava medel avsatts för underhålls- och reparationsarbeten å visst fartyg men fartyget gått förlorat eller avyttrats innan arbetena utförts, må medlen användas för avskrivning å fartyg som anskaffats under beskattningsåret såsom ersättning för det förlorade eller avyttrade fartyget. Förordning (1944:279). 5 § För beskattningsår, under vilket medel avsatta till investeringsfond enligt vederbörlig balansräkning tagits i anspråk jämlikt denna förordning, må vid taxeringen avdrag för i 4 § avsedd avskrivning å byggnader eller fartyg eller andra inventarier eller för där omförmäld nedskrinving å varulager eller för där angivna arbeten i gruva eller å fartyg med bleopp svarande mot fondens minskning ej ske, men skall, där medlen tagits i anspråk för avskrivning eller nedskrivning, den ifrågavarande tillgången anses i beskattningsavseende åsatt ett värde så bestämt som om för sagda år dylikt avdrag medgivits. Förordning (1944:279) 6 § Hava fondmedel, som avsatts till investeringsfond, ej tagits i anspråk i enlighet med fondens ändamål senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdraget för avsättningen skett, skall den skattskyldige efterbeskattas för vad som avsatts utan att därefter i enlighet med denna förordning hava tagits i anspråk för det avsedda ändamålet. Vid tillämpning av denna föreskrift iakttages, att tidigare till konjunkturinvesteringsfond eller investeringsfond avsatta medel anses hava tagits i anspråk före senare avsatta medel. Vid efterbeskattning varom här är fråga skola såväl statliga som på grund av taxering till kommunal inkomstskatt utgående utskylder av vederbörande beskattningsnämnd påföras den skattskyldige med belopp, som vid debitering för det beskattningsår, avsättningen avsett, skulle tillkommit för den inkomst som efterbeskattas, jämte ränta för sex år efter tre procent eller, där jämlikt 3 § de avsatta medlen ej fått av den skattskyldige tagas i anspråk under något år efter avsättningen, två procent. Har skattskyldig tagit investeringsfond i anspråk i annan ordning än i 3 och 4 §§ sägs eller beslutit likvidera, skall efterbeskattning enligt denna parargraf omedelbart äga rum, därvid ränta beräknas efter tre procent om året för så många hela år som antalet av de taxeringsår, som förflutit efter det då avdraget för avsättningen skett, till och med det då efterbeskattningen sker. För efterbeskattningen skola taxeringsförordnignens bestämmelser i vad de röra eftertaxering äga motsvarande tillämpning, med iakttagande av att ordföranden i den taxeringsnämnd, som verkställer taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall till taxeringsnämndsordföradena i de övriga taxeringsdistrikt, där efterbeskattning varom här är fråga bör äga rum, lämna meddelande att anledning till efterbeskattning föreligger. 7 § Skattskyldig som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning är pliktig att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättnignen ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill dess de avsatta medlen avförts ur fonden, foga uppgift å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t, rörande avsättning av medel till fonden samt fondens användning och avveckling, så ock, för beskattningsår under vilket fond tagits i anspråk, utredning att de i 4 § i sådant avseende stadgade villkor äro uppfyllda. 8 § För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t. /r2/ Anvisning till 2 § 1. Minskning av dold reserv i varulager från utgången av det beskattningsår, som gick till ända närmast före den 1 september 1939, till utgången av det beskattningsår varom fråga är beräknas på följande sätt: a) Med dold reserv i varulager vid utgången av det beskattningsår, som gick till ända närmast före den 1 september 1939, förstås det belopp varmed lagrets verkliga värde vid nämnda tidpunkt visas hava överstigit dess bokförda värde vid samma tidpunkt. Det verkliga värdet av lagertillgång vid nämnda tidpunkt bestämmes till kostnaden för att då anskaffa tillgångar av ifrågavarande slag. b) Dold reserv i varulager vid beskattningsårets utgång beräknas till det belopp, varmed lagret då var nedskrivet under det belopp som det skulle hava kostat att anskaffa detsamma vid utgången av det beskattningsår, som gick till ända närmast före den 1 september 1939. c) Minskning respektive ökning av dold reserv i varulager under ifrågavarande tidsperiod utgör det belopp, varmed den under a) angivna dolda reserven över- respektive understiger den under b) angivna dolda reserven. d) Har den skattskyldige taxerats till krigskonjunkturskatt och har vid nämnda taxering dold förkrigsreserv beräknats med hänsyn till förhållandena vid utgången av augusti 1939, skall lagervärdet och minskningen av dold reserv enligt denna förordning, i stället för enligt ovan angivna grunder, fastställas med utgångspunkt från lagrets och reservens storlek vid nämnda tidpunkt enligt de för taxeringen till krigskonjunkturskatt stadgade grunder. Även där vid taxering till krigskonjunkturskatt förhållandena vid utgången av det beskattnignsår som gått till ända närmast före den 1 september 1939 lagts till grund för beräkning av dold förkrigsreserv, kan den sålunda verkställda beräkningen i regel tagas till utgångspunkt även vid beräkning av reservminskning enligt denna förordning. 2. /k/ Exempel /-k/ på tillämpning av 2 § 2 och 3 mom.: a) Lagret 31/12 1938. Lagret 31/12 1941. Anskaffningskostnad Anskaffningskostnad Värde enligt priser 31/12 1938 100,000 kr. 31/12 1941 90,000 kr. 31/12 1938 60,000 kr. Bokfört Bokfört Bokfört värde 60,000 kr. värde 35,000 kr. värde 35,000 kr. Dold reserv 40,000 kr. Dold reserv enligt förkrigspris 25,000 kr. Till inveseringsfond för ersättande av förkrigslager får avsättas /k/ dels /-k/ minskningen av den dolda reserven drrån 31 december 1938 till 31 december 1941 vid värdering enligt förkrigspris, d.v.s. 40,000 - 25,000 = 15,000 kr., /k/ dels /-k/ 20 procent å lagerminskningen uppskattad enligt förkrigspris, 40,000 kr. (100,000 - 60,000 kr.), d.v.s. 8,000 kr., eller sammanlagt /k/ 23,000 kr. /-k/ Eftersom 80 procent av anskaffningskostnaderna 31 december 1938 å det avgångna lagret (=lagerminskningen), 40,000 kr., utgör 32,000 kr., verkar icke 80 procentspärreglen i detta fall b) Lagret 31/12 1938. Lagret 31/12 1941. Anskaffningskostnad Anskaffningskostnad Värde enligt priser 31/12 1938 100,000 kr. 31/12 1941 90,000 kr. 31/12 1938 60,000 kr. Bokfört Bokfört Bokfört värde 80,000 kr. värde 35,000 kr. värde 35,000 kr. Dold reserv 20,000 kr. Dold reserv enligt förkrigspris 25,000 kr. I detta fall föreligger ökningen av den dolda reserven mellan 25,000 - 20,000 = 5,000 kr. Till investeringsfond för ersättande av förkrigslager får därför avsättas 20 procent av lagerminskningen uppskattad till förkrigspirs, 40,000 kr. (100,000 - 60,000 kr.), d.v.s. 8, kr., med avdrag av nämnda reservökning, 5,000 kr., d.v.s. /k/ 3,000 kr. /-k/ I detta fall gäller icke 80 procentspärregeln. c) Lagret 31/12 1938. Lagret 31/12 1941. Anskaffningskostnad Anskaffningskostnad Värde enligt priser 31/12 1938 100,000 kr. 31/12 1941 90,000 kr. 31/12 1938 60,000 kr. Bokfört Bokfört Bokfört värde 80,000 kr. värde 30,000 kr. värde 30,000 kr. Dold reserv 20,000 kr. Dold reserv enligt förkrigspris 30,000 kr. I detta fall föreligger ökning av den dolda reserven med 30,000 - 20,000 = 10,000 kr. Då detta belopp överstiger 20 procent å lagerminskningen uppskattad till förkrigspris, 40,000 kr. (100, - 60,000 kr.), d.v.s. 8,000 kr., medgives ej avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager. d) Lagret 31/12 1938. Lagret 31/12 1941. Anskaffningskostnad Anskaffningskostnad Värde enligt priser 31/12 1938 100,000 kr. 31/12 1941 90,000 kr. 31/12 1938 60,000 kr. Bokfört Bokfört Bokfört värde 40,000 kr. värde 30,000 kr. värde 30,000 kr. Dold reserv 60,000 kr. Dold reserv enligt förkrigspris 30,000 kr. Till investeringsfond för ersättande av förkrigslager får avsättas /k/ dels /-k/ minskningen av den dolda reserven från 31 december 1938 till 31 december 1941 vid värdering enligt förkrigspris, d.v.s. 60,000 - 30,000 = 30,000 kr., /k/ dels /-k/ 20 procent å lagerminskningen uppskattad enligt förkrigspris, 40,000 kr. (100,000 - 60,000 kr.), d.v.s. 8,000 kr., tillsammans 38,000 kr., dock ej mer än 80 procent av anskaffningskostnaden 31 december 1938 å det avgångna lagret (=lagerminskningen ) 40,000 kr., d.v.s. /k/ 32,000 kr. /-k/ e) Lagret 31 december 1938 och 31 december 1941 samt förutsättningar i övrigt antagas vara lika med exempel d). Det antages emellertid, att av det lager som avgått från 31 december 1938 till 31 december 1941 (lagerminskningen), representerande enligt förkrigspris ett belopp av 100,000 - 60,000 = 40,000 kr., tillgångar för 10,000 kr. försålts och tillgångar för 30,000 kr. förstörts genom eldsvåda. Av reservminskningen 30,000 kr. belöper alltså 1/4 eller 7,500 kr. på försäljning och 3/4 eller 22,500 kr. på eldsvåda. Beträffande den del av lagerminskningen, som gäller försålt lager, får avsättningen avse 7,5000 kr. med tillägg av 20 procent å 10,000 kr. (= förkrigsvärdet å ifrågavarande lager), d.v.s. 2,000 kr., dock ej mer än 80 procent å 10,000 kr., d.v.s. 8,000 kr. Beträffande den del av lagerminskningen, som gäller genom eldsvåda förstört lager, får avsättnignen avse ovan angivna reservminskning 22,500 kr. med tillägg av 15,000 kr., d.v.s. det belopp varmed anskaffningskostnaden 31 december 1941 för ifrågavarande lager, 45,000 kr., enligt de i exempel d) gjorda antagandena översteg motsvarande anskaffningskostnad 31 december 1938, 30,000 kr. Den sammanlagda avsättningen till investeringsfond för ersättnade av förkrislager kan alltså uppgå till högst 8,000 + 22,500 + 15,000 = /k/ 45,500 kr. /-k/ f) Lagret 31/12 1938. Lagret 31/12 1941. Anskaffningskostnad Anskaffningskostnad Värde enligt priser 31/12 1938 100,000 kr. 31/12 1941 90,000 kr. 31/12 1938 60,000 kr. Bokfört Bokfört Bokfört värde 70,000 kr. värde 26,000 kr. värde 26,000 kr. Dold reserv 30,000 kr. Dold reserv enligt förkrigspris 34,000 kr. Det antages liksom i exempel e) att av lagerminskningen 10,000 kr. belöpa på försäljning och 30,000 kr. på eldsvåda. Avsättnignen får beräknas, för den del av lagerminskningen, som avser det försålda lagret, till 20 procent av 10,000 kr., d.v.s. till 2,000 kr., samt för den del av lagerminskningen, som avser genom eldsvåda förstört lager, till 15,000 kr. (d.v.s. det belopp varmed anskaffningskostnaden 31 december 1941 för detta lager, 45,000 kr., enligt de givna förutsättningarna översteg motsvarande anskaffningskostnad 31 december 1938, 30,000 kr.), tillsammans 17,000 kr. Därifrån skall dock avdragas det belopp av 4,000 kr. (34,000 - 30,000 kr.), varmed den dolda reserven ökats. Avsättningen får alltså avse högst ett belopp av /k/ 13,000 kr. /-k/ g) Därest det i exemplen a), b), d), e) och f) antages, att de beträffande 31 december 1941 angivna uppgifterna rörande varulagret m.m. i stället avsåge förhållandena 31 december 1942, skall från den på angivet sätt uträknade avdragsgilla avsättningen avdragas belopp, för vilket liknande avdrag åtnjutits under år 1941. Förordning (1944:279). Övergångsbestämmelser 1942:371 Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom denna förordning upphäves förordningen den 20 juni 1941 (nr 4 ) om fortsatt rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond. Har när denna förordning träder i kraft fondavsättning gjorts enligt sistnämnda förordning, skall den anses utgöra avsättning enligt denna förordning. Har investeringsfond för arbeten i gruva eller för ersättande av förkrigslager ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1942, eller har i nämnda balansräkning avsättning till konjunkturinvesteringsfond enligt förut gällande lagstiftning eller, i fall där lagerminskning förorsakats av statligt förfogande, eldsvåda eller därmed jämförlig anledning, avsättning till investeringsfond för ersättande av förkrigslager skett med lägre belopp än det för vilket avdrag enligt denna förordning medgives, må såsom avsättning till investeringsfond av vederbörligt slag godkännes förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras av vinstmedel för beskattnignsåret, vilka kunnat disponeras för det ändamål vartill fonden jämlikt 4 § må tagas i anspråk. Förklaring som nu sagts jämte uppgift enligt 7 § må avgivas till taxeringsnämnd innan denna fattat beslut rörande taxeringen eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom den i 119 § 1 mom. taxeringsförodeningen angivna tiden. 1944:279 Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddela uppgift utkommit från trycket i Svensk författningsamling. Har skattskyldig under det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, eller under tidigare beskattningsår slutit kontrakt om leverans av ersättningstonnage för visst fartyg, må avdrag icke njutas för belopp, som för nämnda anskaffning avsättes till investeringsfond för fartyg. För det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, må det avdrag, som jämlikt 2 § 2 mom. d) må utgöra 5 procent av den beräknade kostnaden för framtida anskaffning av ersättningstonnage, i stället beräknas till 20 procent av nämnda kostnad. Har den skattskyldige under något av de beskattsningsår, för vilka taxering verkställts åren 1941-1943, njutit avdrag för avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager eller för avsättning till konjunkturinvesteringsfond av motsvarande slag, skall det belopp, varmed avdrag enligt föregående punkt må ske vid taxeringen år 1944, minskas med det belopp som sålunda avsatts till fond för inventarier och varulager; dock att, i den mån det till sistnämnda fond avsatta beloppet tagits i anspråk under sådana förhållanden att efterbeskattning därav skall äga rum, avsättningen i fråga icke skall föranleda sådan minskning som nyss sagts. Har investeringsfond för fartyg ej avsatts i balansräkningen för det beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944, eller har i nämnda balansräkning avsättning till investeringsfond för inventarier och varulager skett med lägre belopp än det, för vilket avdrag enligt 2 § 3 mom. första stycket medgives, må såsom avsättning till investeringsfond av vederbörligt slag godkännas förklaring av den skattskyldige, att i räkenskaperna för det på ifrågavarande beskattningsår följande räkenskapsåret överföring till sådan fond skall göras av vinstmedel för beskattningsåret, vilket kunnat disponeras för det ändamål, vartill fonden jämlikt 4 § må tagas i anspråk. Förklaring som nu sagts jämte uppgift enligt 7 § må avgivas till taxeringsnämnd, innan denna fattat beslut rörande taxeringen, eller till prövningsnämnd i samband med besvär inom den i 119 § taxeringsförordningen angivna tiden. 1947:174 Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningsamling, och äger tillämpning jämväl med avseende å det beskattningsår, för vilket taxering av beskattningsnämnd i första instans verkställes under 1947. Förordningen skall äga tillämpning jämväl å sådana vid förordningens ikrafträdande befintliga konjunkturinvesteringsfonder och investeringsfonder för byggnader, för inventarier och varulager samt för arbeten i gruva, vilka bildats enligt förordningen den 17 juni 1938 (nr 384) angående rätt för svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till konjunkturinvesteringsfond eller enligt förordningen den 12 juni 1942 (nr 371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond; dock att beträffande sådana avsättningar till fond för inventarier och varulager, som avses i 2 § 3 mom. första stycket förordningen den 12 juni 1942, de i sistnämnda förordning meddelade bestämmelserna alltjämt skola gälla. Beträffande de fonder, varå denna förordning enligt föregående stycke äger tillämpning, skall iakttagas följande: 1. Den i 11 § första stycket denna förordning angivna tidrymden skall räknas från det taxeringsår, då avdrag för avsättning skett enligt äldre bestämmelser. 2. Skattskyldig, som verkställt avsättning till fond för inventarier och varulager, äger att före den 1 juni 1947 till arbetsmarknadskommissionen inkomma med anmälan, huvuvida kvarstående fondavsättningar, som icke verkställts jämlikt 2 § 3 mom. första stycket förordningen den 12 juni 1942, komma att av honom redovisas såsom fond för varulager eller såsom fond för inventarier enligt denna förordning eller med angivna belopp uppdelas å dessa fonder. Avlämnas icke sådan anmälan, skola fondavsättningarna av arbetsmarknadskommissionen fördelas med lika belopp å de båda fonderna, därvid kommissionen har att om fördelningen underrätta den skattskyldig och länsstyrelsen. 3. Vid återförande till beskattning av fondavsättning, som skett enligt någon av de äldre förordningenarna, skola de däri meddelade bestämmelserna röande efterbeskattning tillämpas, därvid dock ränta å påförda utskylder skall utgå för det antal år, som föranledes av bestämmelserna i 10 och 11 §§ denna förordning, jämförda med punkt 1 här ovan. 4. I den mån ej annat följer av vad ovan stadgas skola i samband med denna förordnings ikraftträdande förordningarna den 17 juni 1938, nr 384, och den 12 juni 1942, nr 371, upphöra att gälla, såvitt angår fonder för byggnader, för inventarier och varulager och för arbeten i gruva. 1990:686 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1997, nämligen 1. förordningen (1942:371) om rätt att vid taxering till kommunal inkomstskatt samt statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för avsättning till investeringsfond, 2. förordningen (1947:174) om investeringsfonder, 3. lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning i den mån denna lag på grund av bestämmelserna i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1979:609) om allmän investeringsfond alltjämt gäller, 4. lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto, 5. lagen (1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto, 6. lagen (1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto. Kvarstående avsättningar enligt nämnda lagar skall återföras till beskattning vid 1996 års taxering eller, om företaget inte skall taxeras detta år, vid 1997 års taxering. Något särskilt tillägg skall inte tas upp vid återföringen. Ianspråktagande av fond skall fr. o. m. 1992 års taxering ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Vid prövning av frågan om företagets verksamhet förändrats på sådant sätt att återföring till beskattning skall ske tidigare än som sägs i föregående stycke skall företagets verksamhet bedömas enligt de bestämmelser om inkomstslag och förvärvskällor som gällt t. o. m. 1991 års taxering." "SFS-nummer · 1947:576 · Visa register Lag (1947:576) om statlig inkomstskatt Departement: Finansdepartementet SKA Utfärdad: 1947-07-26 Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1150 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. Inledande bestämmelse 1 § 1 mom. Till staten skall årligen erläggas inkomstskatt enligt denna lag. Lag (1990:651). 1 § 2 mom. Fysiska personer och dödsbon skall erlägga statlig inkomstskatt dels för inkomst av näringsverksamhet och inkomst av tjänst (förvärvsinkomst) dels för inkomst av kapital (kapitalinkomst). Lag (1990:651). 1 § 3 mom. Juridiska personer utom dödsbon skall erlägga statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet. Svenska värdepappersfonder skall vid tillämpning av denna lag anses som juridiska personer. Lag (1990:1422). 1 § 4 mom. Beträffande statlig inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag skall gälla vad därom finnes särskilt stadgat. Lag (1996:1332). 1 § 5 mom. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig inkomstskatt stadgas i taxeringslagen (1990:324). Lag (1990:651). Skattepliktig inkomst 2 § 1 mom. Bestämmelserna i 3-6, 18-25, 27, 31-34, 41-43, 65 och 66 §§ kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas också vid taxeringen till statlig inkomstskatt i den mån inte annat följer av denna lag. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser är tillämpliga vid taxeringen till statlig inkomstskatt, skall även anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar tillämpas. För juridiska personer utom dödsbon gäller bestämmelserna i fjärde-tionde styckena. Beskattningsåret utgörs av det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret. I fråga om verksamhet på vilken bokföringslagen (1999:1078) inte är tillämplig skall beskattningsåret avse kalenderår. Vid en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser gäller - om villkoren i 9 och 10 §§ den lagen är uppfyllda - följande: Beskattningsåret för det övertagande företaget utgörs såvitt avser den övertagna verksamheten av tiden från ingången av räkenskapsåret för det överlåtande företaget till utgången av räkenskapsåret för det övertagande företaget. All inkomst hänförs till samma förvärvskälla. För kommanditdelägare medges avdrag för underskott i bolaget i den mån avdraget och avdrag som medgetts vid tidigare års taxeringar inte överstiger ett belopp som svarar mot vad delägaren satt in i bolaget eller, om det belopp som delägaren åtagit sig sätta in är högre, detta senare belopp. För sådana delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser medges avdrag med sammanlagt högst ett belopp motsvarande det han ansvarar för. För överskjutande underskott medges avdrag vid beräkning av inkomsten från bolaget närmast följande beskattningsår. Till intäkt av näringsverksamhet räknas - utöver vad som följer av första och andra styckena - löpande kapitalavkastning, vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen. Ränteutgift och - med den begränsning som anges i 14 mom. - förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och förpliktelser räknas som omkostnad i näringsverksamhet även när detta inte följer av första och andra styckena. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri. Vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust tillämpas - utöver vad som följer av första stycket - 25 § 1-9 mom. och 26 § 1-8 mom. Det värde som tillgångar som avses i 6 a mom. tas upp till vid inkomsttaxeringen skall höjas i den mån den skattskyldige delat ut medel eller på annat sätt förfogat över uppkommen vinst i en omfattning som inte lagligen kunnat ske om tillgångarna tagits upp till det skattemässiga värdet i räkenskaperna. Upplöses ett företag som anges i 2 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § den lagen och är villkoren i 9 och 10 §§ den lagen uppfyllda gäller följande: Innehar det övertagande företaget aktier eller andra andelar i det överlåtande företaget som utgör lagertillgångar, skall andelarna anses ha avyttrats för en ersättning som motsvarar det värde som gäller för dem vid beskattningen. Lag (1999:1083). 2 § 2 mom. Inkomst av verksamhet som kommissionärsföretag har drivit för ett kommittentföretags räkning får redovisas hos kommittentföretaget under förutsättning a) att kommissionärsförhållandet är grundat på skriftligt avtal, b) att kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har drivit verk- samhet i nämnvärd omfattning vid sidan av den verksamhet som drivits för kommittentföretagets räkning, c) att verksamheten drivits på det angivna sättet under hela beskattnings- året för båda företagen eller sedan kommissionärsföretaget började driva verksamhet av något slag, d) att beskattningsåren för båda företagen utgått vid samma tidpunkt samt e) att båda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för koncernbidrag som under beskattningsåret hade lämnats till det andra företaget. Med kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening, som driver verksamhet i eget namn uteslutande för ett eller flera andra sådana bolags eller föreningars räkning, och med kommittentföretag förstås bolag eller förening för vars räkning verksamheten drivs. Har kommissionärsföretag under samma beskattningsår drivit verksamhet för två eller flera kommittentföretags räkning, får inkomsten redovisas hos dessa företag om de förutsättningar som anges i första stycket a och c--e är uppfyllda i förhållande till varje kommittentföretag och kommissionärs- företaget inte under beskattningsåret har drivit verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av verksamhet som har drivits för kommittentföretagens räkning. Har kommissionärsförhållandet tillkommit av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan skattemyndigheten dock på ansökan av kommittentföretagen medge att inkomsten får redovisas hos dem utan hinder av att förutsättningar för avdrag som avses i första stycket e inte föreligger. Skattemyndighetens beslut i fråga som här avses får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den verksamhet som kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för kommittentföretagets räkning anses ingå i båda företagens verksamhet. Inkomst som enligt första eller tredje stycket redovisas hos kommittentföretag skall hos detta företag behandlas som om företaget självt hade drivit verksamheten. Lag (1991:181). 2 § 3 mom. Äger svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening, svensk sparbank, svenskt ömsesidigt försäkringsföretag eller sådan svensk stiftelse eller svensk ideell förening som inte är frikallad från skattskyldighet enligt 7 § 3-6 mom. (moderföretag) mer än nio tiondelar av aktierna eller andelarna i ett eller flera svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar (helägda dotterföretag), skall koncernbidrag som moderföretaget lämnar till helägt dotterföretag eller som sådant företag lämnar till moderföretag eller till annat helägt dotterföretag hos moderföretaget anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren, även om bidraget inte för givaren utgör omkostnad för intäkternas förvärvande eller bibehållande. Som förutsättning för detta gäller a) att varken givare eller mottagare är bostadsföretag enligt 7 mom., investmentföretag enligt 10 mom. eller förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket, b) att såväl givare som mottagare redovisar bidraget till samma års taxering öppet i självdeklaration eller därvid fogad bilaga, c) att dotterföretag som lämnar eller mottar bidrag har varit helägt under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan dotterföretaget började bedriva verksamhet av något slag, d) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till moderföretag, moderföretaget skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från dotterföretaget, e) att, om bidrag lämnas från dotterföretag till annat dotterföretag, moderföretaget är investmentföretag eller förvaltningsföretag som avses i a eller moderföretaget i annat fall skulle vara antingen frikallat från skattskyldighet för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det givande dotterföretaget eller skattskyldigt för utdelning som under beskattningsåret hade uppburits från det mottagande dotterföretaget samt f) att mottagaren inte enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat. Lämnar svenskt moderföretag koncernbidrag till svenskt aktiebolag som inte är sådant helägt dotterbolag som avses i första stycket, skall bidraget ändå anses som avdragsgill omkostnad för moderföretaget och skattepliktig intäkt för mottagaren, om de förutsättningar som anges i första stycket a, b och f är uppfyllda och om ägarförhållandena under hela beskattningsåret för både givare och mottagare eller sedan mottagaren började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren genom fusioner mellan moderföretag och dotterbolag har kunnat bringas att uppgå i moderföretaget. Därvid skall fusion anses kunna äga rum när moderföretag äger mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolag men inte i annat fall. Även i andra fall skall koncernbidrag som svenskt företag lämnar till annat svenskt företag anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren under förutsättning att bidraget med avdragsrätt för givaren enligt första och andra styckena hade kunnat lämnas till annat företag än mottagaren och att bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på sådant sätt att varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag enligt första och andra styckena för vidarebefordrat belopp. Avdrag för koncernbidrag får åtnjutas endast av den som visar att förutsättningar för sådant avdrag föreligger. Lämnas bidrag från svenskt företag till annat svenskt företag, med vilket givaren är i intressegemenskap, för verksamhet av väsentlig betydelse från samhällsekonomisk synpunkt och redovisas bidraget öppet, kan regeringen medge att bidraget skall anses som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i första-tredje styckena inte är uppfyllda. Lag 1998:1597). 2 § 4 mom. Har ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat försäkringsföretag, gäller följande. Det överlåtande företaget skall inte ta upp någon intäkt eller göra något avdrag på grund av överlåtelsen. Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga situation såvitt gäller den övertagna verksamheten. Lag (1998:1606). 2 § 4 a mom. Avyttrar en juridisk person (det säljande företaget) en tillgång som avses i 25-31 §§ med realisationsförlust till en annan juridisk person (det köpande företaget) och är de båda juridiska personerna moderföretag och dotterföretag eller står de under i huvudsak gemensam ledning, medges avdrag för förlusten när en omständighet inträffar som medför att tillgången inte längre existerar eller innehas av ett företag som står i sådant förhållande till det säljande företaget som nyss sagts eller av detta företag. För avdragsrätt enligt första stycket gäller följande: 1. Ersättningen får inte understiga marknadsvärdet av den överlåtna tillgången utan att detta är affärsmässigt motiverat. 2. Bestämmelsen i 11 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser får inte vara tillämplig. Är det fråga om överlåtelse av en aktie eller annan andel gäller följande. Äger det köpande företaget vid tidpunkten för förvärv som avses i första stycket andelar av samma slag och sort som den överlåtna andelen (gamla andelar) eller förvärvar detta företag därefter sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande ordning: 1. gamla andelar, 2. andelar som överlåtits enligt första stycket, 3. nya andelar. Bestämmelsen i tredje stycket har motsvarande tillämpning i fråga om andra tillgångar som avses i 25-31 §§ och som inte kan särskiljas från varandra. Är den överlåtna tillgången en andel, medges inte avdrag för förlust som avses i första stycket om det företag som andelen avser genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser helt eller delvis går upp i ett företag som står i sådant förhållande till det säljande företaget som sägs i första stycket. Lag (1998:1606). 2 § 5 mom. Har aktiebolag eller ekonomisk förening (företag) helt eller till huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till staten, kommun eller landstingskommun eller till ett av dem helt eller till övervägande del direkt eller indirekt innehaft bolag, får underskott som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen inte avräknas från inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. Vad nu har sagts gäller inte om överlåtelsen framstår som ett normalt led i företagets verksamhet och ej heller i fråga om överlåtelser inom en koncern. Vad som är att hänföra till huvudsaklig del skall bedömas med hänsyn till omfattningen av hela den verksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt till verksamhet ens allmänna art och inriktning. Företagets inkomst under det beskattningsår då överlåtelsen ägt rum skall fördelas på tiden före och efter överlåtelsen enligt de grunder som gäller enligt 24 § kommunalskattelagen (1928:370). Härvid får värdet av återstående tillgångar vid tiden för överlåtelsen inte tas upp till högre belopp än som motsvarar det allmänna saluvärdet vid denna tid, uppskattat efter skälig grund. Lag (1990:651). 2 § 6 mom. Med livförsäkringsföretag avses 1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen (1982:713), samt 2. utländska försäkringsföretag som driver livförsäkringsrörelse här i landet med stöd av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än livförsäkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäkringsrörelse i Sverige, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit här från fast driftställe. Livförsäkringsföretag frikallas från skattskyldighet enligt denna lag för dels den del av nettointäkten som är hänförlig till tillgångar och skulder som förvaltas för försäkringstagarnas räkning, dels influtna premier. Undantaget från skattskyldighet gäller dock inte den del av nettointäkten eller premierna som är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Avdrag får inte göras för kostnader som är hänförliga till intäkter som är fria från skatt enligt detta moment. Att särskilda bestämmelser gäller vid beskattning av livförsäkringsföretag följer av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt skadeförsäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen. Detsamma gäller för livförsäkringsföretag till den del nettointäkten är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar eller sjuk- och olycksfallsförsäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b § första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen. Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som avses i föregående stycke, får från bruttointäkten avdrag göras förutom för driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, för ökning av säkerhetsreserv samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetalning. Med försäkringstekniska avsättningar för egen räkning förstås sådana avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (ej intjänade premier och kvardröjande risker, livförsäkringsavsättning, oreglerade skador, garanterad och villkorad återbäring, utjämningsavsättning för kreditförsäkring och fondförsäkringsåtaganden där försäkringstagaren bär placeringsrisken) minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet. Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redovisa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av Finansinspektionen fastställd normalplan. Minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning, av säkerhetsreserv, av regleringsfond för trafikförsäkring och minskning av utjämningsfond skall anses som intäkt. Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare. Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkringsföretag drivit här i riket. Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäkringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp motsvarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäkringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäkringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier. Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verksamhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt. Lag (1999:1128). 2 § 6 a mom. Placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag skall behandlas enligt reglerna för omsättningstillgångar. Tillgångarna får tas upp till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om de tagits upp till ett högre värde i räkenskaperna. Första stycket gäller inte kontorsfastigheter som huvudsakligen avses för rörelsen och inte heller aktier och andelar i dotterföretag och intresseföretag. Kreditinstitut och värdepappersbolag får ta upp omsättningstillgångar som utgörs av överlåtbara värdepapper till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet även om tillgångarna tagits upp till högre värde i räkenskaperna. Begreppen anskaffningsvärde och verkligt värde i första och tredje styckena har den innebörd som anges i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena årsredovisningslagen (1995:1554) och i förekommande fall 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag. Om ett företag vid inkomsttaxeringen ändrar värderingsmetod från en kollektiv värderingsmetod till en post-för-post-metod, skall det värde som tillgångarna tas upp till enligt första och tredje styckena höjas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan kollektiv värdering och post-för-post-värdering för tillgångarna året före beskattningsåret. Lag (1995:1614). 2 § 7 mom. Med bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget. Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall såsom intäkt av fastigheten tas upp följande poster. 1. Ett belopp motsvarande för helt år räknat tre procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret. Är taxeringsvärde inte åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastig- hetens värde, uppskattat enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret. 2. Ett belopp motsvarande under beskattningsåret erhållet statligt räntebidrag för bostadsändamål. I fråga om fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt andra stycket, får avdrag inte göras för andra omkostnader än för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital, återbetalning av statligt räntebidrag för bostadsändamål samt tomträttsavgäld eller liknande avgäld. Äger fastigheten del i sådan samfällighet som avses i 41 a § kommunalskatte- lagen (1928:370) skall fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde inräknas i underlaget för intäktsberäkningen enligt andra stycket 1 i de fall där samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Vidare skall som intäkt tas upp dels sådan inkomst som avses i punkt 2 av anvisningarna till nyssnämnda paragraf i den mån den utgörs av avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf. Lag (1993:670). 2 § 8 mom. Har en kooperativ förening av vinsten av den kooperativa verksamheten lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller försäljningar, medges avdrag för denna utdelning. Om en förening har medlemmar som får skattefri utdelning enligt 3 § 7 mom. första stycket och det inte är fråga om endast enstaka sådana medlemmar, medges föreningen avdrag med högst ett belopp motsvarande 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret multiplicerad med summan av medlemmarnas omsättning med föreningen. En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7 § 8 mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdelningen i sin helhet avdragsgill. Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för kooperativa föreningar, har centralorganisationen, även om den inte är kooperativ enligt åttonde - tionde styckena nedan, rätt till avdrag för utdelning på förlagsinsatser. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom. andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdelningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke. Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför sig till. Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som Riksskatteverket fastställer. Sparbank får göra avdrag för bidrag till Sparbankernas säkerhetskassa. Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparbankerna. En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom kooperativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt. För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan också att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en, som är bosatt inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksamhetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som därjämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, att styrelsen eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och avvisa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för medlemskap, betar inte föreningen dess egenskap av öppen. I det fall att en förening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa, att han brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållanden inte kan beviljas medlemskap - i en stor förening, som säljer till utomstående, är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer, som skulle vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som medlem erhåller. Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna, även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av centralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk soliditet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas såsom medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en centralorganisation inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmedlemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal. Lag (1997:856). 2 § 9 mom. Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening upptagit lån som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vinstandelslån), medges avdrag för räntan i den utsträckning som anges nedan. För sådan ränta på vinstandelslån som inte är beroende av det låntagande företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt bestämmelserna i 23 § kommunalskattelagen (1928:370). Ränta, vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig ränta), anses som avdragsgill omkostnad för företaget endast under förutsättning att a) lånet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden eller b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats någon som inte äger aktier eller andelar i det låntagande företaget och inte har sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt 1 av anvisningarna till 43 § kommunalskattelagen samt -- såvitt gäller fåmansföretag som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen -- inte heller är företagsledare i företaget eller närstående till sådan företagsledare eller till aktie- eller andelsägare i företaget eller c) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i för- hållande till deras innehav av aktier eller andelar. I fall som avses i tredje stycket c skall det låntagande företaget dock som intäkt ta upp ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom före- trädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet tas till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket teckningen av lånet har avslutats. På ansökan av låntagande företag får skattemyndigheten, under förutsättning att lånevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid lånets upptagande får antas ha bestämts på affärsmässig grund, besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av lånet har förbehållits person eller personer som äger aktier eller andelar i företaget. Beslut av skattemyndigheten i fråga som här avses får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Är det låntagande företaget sådant fåmansföretag som avses i punkt 14 av an- visningarna till 32 § kommunalskattelagen, gäller -- oberoende av bestämmel- serna i tredje och fjärde styckena -- att rörlig ränta, som utbetalas till aktie- eller andelsägare eller företagsledare i företaget eller dem närstående personer eller någon som på annan grund har intressegemenskap med företaget, inte är avdragsgill. Uttrycken företagsledare och närstående personer har den innebörd som anges i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Har svenskt aktiebolag utgivit skuldebrev förenat med optionsrätt till ny- teckning eller köp av aktie medges bolaget ej avdrag för skillnaden mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde. Lag (1991:181). 2 § 10 mom. Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, 1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom., 2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången av beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom., 3. att avdrag får göras för annan utdelning än som avses i 3 § 7 a mom. som företaget har beslutat för beskattningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott. Vad som föreskrivs i första stycket för investmentföretag gäller också för värdepappersfonder med följande avvikelser: 1. Intäkten enligt första stycket 2 utgör 1,5 procent. 2. I fråga om utdelning till annan än andelsägare i fonden får avdrag enligt första stycket 3 inte göras med större belopp än 2 procent av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning och vari ett stort antal fysiska personer äger aktier eller andelar. Inträffar i fråga om ett investmentföretag en sådan förändring beträffande företaget eller ägandet till detta att villkoren i tredje stycket inte längre uppfylls gäller - när det inte är fråga om att företaget upplöses genom likvidation - bestämmelserna i femte och sjätte styckena. Som intäkt hos företaget skall tas upp 16 procent av det högsta av marknadsvärdena på aktier och andra värdepapper som avses i 27 § 1 mom. som innehafts av företaget vid ingången av det beskattningsår då förändringen inträffar eller vid något av de fem föregående beskattningsåren (avskattningsintäkt). Har aktier eller andra andelar i företaget avyttrats under det beskattningsår för företaget då förändringen inträffar, utgörs avskattningsintäkten i stället av den andel av ett belopp, beräknat på sätt anges i första meningen, som motsvarar förhållandet mellan icke avyttrade andelar och samtliga andelar i företaget. Andelar i företaget som ägs av ett investmentföretag vid såväl ingången som utgången av beskattningsåret för det förstnämnda företaget skall anses ha avyttrats under beskattningsåret. Äger en fysisk person eller en annan juridisk person än ett investmentföretag vid utgången av beskattningsåret andelar i företaget med mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar, gäller följande. På yrkande av personen skall andelar i företaget som personen ägde vid ingången av beskattningsåret avskattas. Avskattning medför att andelarna under beskattningsåret skall anses ha avyttrats för ett pris motsvarande marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret och köpts tillbaka för samma pris. Lag (1998:1606). 2 § 11 mom. Vid beräkning av inkomst i sådan samfällighet som avses i 6 § 1 mom. första stycket b får avdrag göras för utdelning till delägare, oavsett om utdelningen utgått in natura eller i penningar. Avdraget skall anses belöpa på det beskattningsår vartill utdelningen hänför sig även om utdelningen utbetalas till delägarna först under det därpå följande beskattningsåret. Har sambruksförening med hänsyn till rörelsens resultat lämnat medlem eller annan lönetillägg eller annan sådan gottgörelse, må föreningen njuta avdrag för nämnda gottgörelse. Lag (1984:1061). 2 § 12 mom. har upphävts genom lag (1993:1543). 2 § 13 mom. har upphävts genom lag (1999:1150). 2 § 14 mom. I fråga om juridiska personer utom dödsbon medges avdrag för förlust vid avyttring av tillgång som avses i 27 § 1 mom. endast mot vinst vid avyttring av sådan tillgång. Uppkommer underskott behandlas det vid taxeringen för det närmast följande beskattningsåret som förlust vid avyttring av tillgång som avses i första meningen. Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av den avyttrade tillgången betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om ett sådant företag som avses i 7 § 8 mom. tredje stycket avyttrat aktie eller andel med röstetal som anges i det nämnda stycket vid a. Lag (1994:1859). 2 § 15 mom. Avdrag medges inte för underskott som uppkommit vid beräkning av inkomst av utländsk juridisk person som enligt punkt 10 andra stycket b av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) skall beskattas hos delägaren. Underskottet får i stället dras av mot överskott av verksamheten ett senare beskattningsår. Lag (1994:1860). 2 § 16 mom. Överlåtande och övertagande företag medges avdrag för kostnader i samband med sådan fusion eller fission som anges i 4 och 5 §§ lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser. Ett aktiebolag medges avdrag för kostnader för förändring av aktiekapitalet och för förvaltning av bolagets kapital. Detsamma gäller en ekonomisk förenings kostnader för ökning av föreningens medlems- och förlagsinsatser samt för förvaltning av insatserna. Lag (1998:1606). 2 § 17 mom. Penninglån som lämnats i strid med bestämmelserna i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall tas upp som intäkt hos låntagare som är annan juridisk person än dödsbo eller handelsbolag. Sådant penninglån som lämnats till handelsbolag tas upp som intäkt av näringsverksamhet hos delägare som inte är fysisk person eller dödsbo. Första eller andra stycket tillämpas inte om det finns synnerliga skäl mot detta. Lag (1999:1150). 3 § 1 mom. Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och annan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att hänföra till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar, utdelning på aktier och andelar, vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed jämförliga förpliktelser, ersättning vid upplåtelse av privatbostad, lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370), statligt räntebidrag för bostadsändamål. Till realisationsvinst hänförs även valutakursvinst på fordringar och skulder i utländsk valuta. Att utdelning och vinst vid avyttring av aktier samt vinst vid avyttring av andel i handelsbolag i vissa fall skall hänföras till inkomst av tjänst framgår av 12 mom. respektive 24 § 7 mom. Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som medför att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om tillgången hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde (avskattning). Tillgången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet för marknadsvärdet. På den skattskyldiges yrkande sker dock inte avskattning. I sådant fall behåller tillgången sitt anskaffningsvärde. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att ett belopp helt eller delvis motsvarande ett medgivet uppskovsavdrag jämte särskilt tillägg i vissa fall skall tas upp som intäkt av kapital. Till intäkt av kapital räknas inte utdelning, vinst eller annan avkastning på tillgångar som är hänförliga till pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Bestämmelser om beskattning av tillgångar hänförliga till ett sådant konto finns i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Till intäkt av kapital räknas inte heller ränta på förfallna men inte utbetalda belopp från pensionsförsäkring eller annan försäkring som avses i 9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Lag (1995:1626). 3 § 1 a mom. Utdelning på aktie i svenskt aktiebolag undantas från skatteplikt i den utsträckning som anges i 1 b-1 d mom. Som förutsättning gäller 1. att bolaget inte är marknadsnoterat, 2. att bolaget under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser eller under något av de fyra föregående räkenskapsåren inte - direkt eller genom dotterföretag - ägt aktier eller andelar med en röst- eller kapitalandel på 25 procent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, 3. att bolaget, om det är ett förvaltningsföretag, under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser inte - direkt eller genom annat förvaltningsföretag - ägt någon aktie eller andel i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, 4. att bolaget inte är ett sådant bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. Ett svenskt aktiebolag är marknadsnoterat om någon aktie i bolaget är marknadsnoterad enligt 27 § 2 mom. andra stycket. Motsvarande gäller i fråga om utländsk juridisk person. Lag (1996:1611). 3 § 1 b mom. Det belopp som undantas från skatteplikt (lättnadsbeloppet) beräknas som 70 procent av statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret multiplicerad med summan av anskaffningskostnaden för aktien och ett löneunderlag beräknat enligt 12 d mom. första stycket. Är aktien kvalificerad enligt 12 a mom. skall även 12 d mom. andra och tredje styckena tillämpas. Om aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning gäller inte vad som sägs i andra meningen, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Vad som avses med företag och utomstående framgår av 12 e mom. andra stycket. Har aktien förvärvats under beskattningsåret och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får den nya ägaren inte beräkna något lättnadsbelopp. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinst, om aktien avyttrats vid tidpunkten för utdelningen. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 respektive ingången av år 1992 får bestämmelserna i 12 c mom. andra respektive tredje styckena tillämpas. Lag (1999:201). 3 § 1 c mom. Understiger utdelningen lättnadsbeloppet, sparas återstående belopp (sparad lättnad) och ökar det lättnadsbelopp som beräknas för nästa år. Vid beräkning av lättnadsbeloppet för det året läggs sparad lättnad också till anskaffningskostnaden för aktien. Övergår aktien till en annan ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv, övertas sparad lättnad av den nye ägaren. Lag (1996:1611). 1 d mom. Lättnadsbelopp beräknas också för år då bolaget inte har lämnat någon utdelning. En förutsättning är att villkoren i 1 a mom. andra stycket är uppfyllda. Härvid skall vad som sägs i 1 a mom. andra stycket 2 och 3 om räkenskapsår som beslutet om utdelning avser i stället gälla det räkenskapsår som har avslutats närmast före ingången av den skattskyldiges beskattningsår. Beräkning av lättnadsbelopp enligt första stycket sker vid beskattningsårets utgång, och beloppet behandlas som sparad lättnad nästa år. Lag (1996:1611). 3 § 1 e mom.Uppkommer realisationsvinst vid avyttring av aktie, undantas ett belopp som svarar mot sparad lättnad från skatteplikt, i den mån lättnaden inte har utnyttjats vid utdelning på aktien. Lag (1996:1611). 3 § 1 f mom. Har ett bolag marknadsnoterats efter utgången av år 1996, gäller bestämmelserna i 1 a-1 e mom. för utdelning och realisationsvinst på aktie i bolaget till och med det tionde året efter det år då noteringen skedde. Detta gäller dock endast aktier som har getts ut före tidpunkten för notering eller den tidigare tidpunkt då företaget inför en marknadsintroduktion offentligt eller på annat sätt, till en vidare krets riktat inbjudan att förvärva aktier i företaget eller som har förvärvats med stöd av sådan aktie. Aktien får därefter inte ha övergått till en annan ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv. Kvarstående sparad lättnad vid utgången av det tionde året får läggas till anskaffningskostnaden för aktien. Bestämmelserna i första stycket första meningen gäller inte aktier i 1. investmentföretag, 2. företag som någon gång under de fem år som föregått tidpunkten för marknadsnotering varit föremål för tidigare marknadsnotering eller 3. företag som någon gång under de fem år som föregått tidpunkten för marknadsnotering varit dotterbolag till ett marknadsnoterat företag. Lag (1996:1611). 3 § 1 g mom. Vad som sägs i 1 a-1 f mom. gäller även andel i annan svensk ekonomisk förening än sådan kooperativ förening som avses i 2 § 8 mom. Det gäller även andel i en utländsk juridisk person under förutsättning att den utländska juridiska personen är underkastad sådan jämförlig inkomstbeskattning som avses i 7 § 8 mom sjätte stycket 2. Lag (1996:1611). 3 § 1 h mom. En överlåtelse av en tillgång, på vilken reglerna i 25-31 §§ är tillämpliga, utan ersättning till ett svenskt aktiebolag i vilket överlåtaren eller närstående direkt eller - i annat fall än som anges i tredje stycket andra meningen - indirekt äger aktie skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar omkostnadsbeloppet. Detsamma gäller om överlåtelsen skett mot ersättning som understiger såväl marknadsvärdet av tillgången som omkostnadsbeloppet. Understiger marknadsvärdet omkostnadsbeloppet, skall tillgången i de fall som nu nämnts anses ha avyttrats för en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Har ersättning inte utgått, skall det sammanlagda omkostnadsbeloppet för överlåtarens och närståendes aktier i bolaget ökas med ett belopp motsvarande omkostnadsbeloppet för tillgången eller, i fall som avses i första stycket tredje meningen, marknadsvärdet. Har ersättning utgått, skall omkostnadsbeloppet ökas med skillnaden mellan omkostnadsbeloppet respektive marknadsvärdet och ersättningen. En överlåtelse av en tillgång, på vilken reglerna i 25-31 §§ är tillämpliga, utan ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet av tillgången till en utländsk juridisk person i vilken överlåtaren eller närstående direkt eller indirekt äger andel skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. Detsamma gäller vid överlåtelse till ett svenskt aktiebolag i vilket en sådan utländsk juridisk person direkt eller indirekt äger andel. Har ersättning inte utgått, skall det sammanlagda omkostnadsbeloppet för överlåtarens och närståendes andelar i det förvärvande företaget ökas med ett belopp motsvarande marknadsvärdet. Har ersättning utgått, skall omkostnadsbeloppet ökas med skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen. I fråga om näringsfastigheter gäller följande. Omkostnadsbeloppet, be-räknat med bortseende från bestämmelserna i 25 § 4 mom. tredje stycket första meningen och 5 mom. första stycket, skall minskas med medgivna värdeminskningsavdrag och sådana andra avdrag som anges i punkt 5 första stycket första och andra meningarna av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370). Detta gäller dock inte avdrag som hänför sig till tiden före år 1952. Bestämmelsen i punkt 5 första stycket tredje meningen av de nämnda anvisningarna tillämpas inte. I fråga om bostadsrätter och dylikt beräknas omkostnadsbeloppet med bortseende från bestämmelsen i 26 § 5 mom. tredje stycket första meningen. Bestämmelsen i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen tillämpas inte. Det som anges beträffande svenskt aktiebolag och aktie i sådant bolag gäller även beträffande svensk ekonomisk förening och svenskt handelsbolag respektive andel i ett sådant företag. En tillgång som enligt första eller tredje stycket skall anses ha avyttrats för en viss ersättning skall vid tillämpning av kommunalskattelagen (1928:370) och denna lag anses ha anskaffats för samma ersättning av förvärvaren. Med närstående avses föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling avses även styvbarn och fosterbarn. Lag (1999:643). 3 § 2 mom. Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för intäkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit bosatt i Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift och förlust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte annat anges i 31 § femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av näringsverksamhet. Avdrag för realisationsförlust får dock göras av annan fysisk person om skattskyldighet skulle ha förelegat för realisationsvinst på den avyttrade egendomen. Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och skulder i utländsk valuta. Särskilda bestämmelser om avdrag för realisationsförlust finns i 25 § 11 mom., 26 § 10 mom., 27 § 5 och 6 mom. samt 29 § 2 mom. Avdrag för realisationsförlust på egendom som avses i 28, 30 och 31 §§ och i fall som avses i 13 mom. medges med 70 procent av förlusten. Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret. Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra liknande insatser i lotteri. Från intäkt av kapital får avdrag också göras för avgift för pensionsförsäkring i den omfattning som anges i punkt 6 fjärde och sjunde styckena av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen (1928:370) och för avdrag i motsvarande omfattning för inbetalning på pensionssparkonto enligt punkt 7 av nämnda anvisningar. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att uppskovsavdrag får göras i vissa fall. Avdrag enligt detta moment får inte göras för omkostnader och förluster avseende tillgångar hänförliga till ett pensionssparkonto. Lag (1996:1332). 3 § 3 mom. För privatbostadsfastighet och privatbostad, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), beräknas inte något förmånsvärde för eget brukande. Intäkt av upplåtelse av privatbostadsfastighet och av privatbostad samt avyttring av alster eller naturtillgångar från sådan fastighet skall tas upp som intäkt av kapital. Detsamma gäller intäkt av uthyrning av bostadslägenhet som innehas med hyresrätt. Från intäkt som avses i andra stycket medges avdrag med 4 000 kronor för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse medges härutöver avdrag med belopp, som i fråga om småhus som innehas med äganderätt uppgår till 20 procent av hyresintäkten och i övriga fall motsvarar den del av upplåtarens hyra eller avgift som belöper på det som uthyrts. Vid beräkning av avdragsgill avgift bortses från sådana inbetalningar till föreningen eller bolaget som är att anse som kapitaltillskott och beaktas övriga inbetalningar endast till den del de överstiger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda andelar i föreningen eller aktier i bolaget. Avdrag medges inte med högre belopp än som följer av detta stycke även om de faktiska kostnaderna varit högre. Avdraget får inte överstiga intäkten i fråga. Bestämmelserna i tredje stycket tillämpas inte när upplåtelse skett till a) handelsbolag av delägare i handelsbolaget eller av någon närstående till delägaren, b) den skattskyldiges arbetsgivare eller någon närståendes arbetsgivare, eller c) någon som kan anses ingå i samma intressegemenskap som arbetsgivare som avses i b. Med närstående enligt fjärde stycket avses detsamma som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. I fall som avses i fjärde stycket medges skäligt avdrag för kostnad som den skattskyldige fått vidkännas på grund av upplåtelsen. Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning på insats i föreningen och delägares inbetalning på aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas för fondering såsom genom kapitalavbetalning på skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är upplåten med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt, skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det framgår vilka medel därför användas, skall i första hand anses för fondering använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar under beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott. Ingick egendom som utgör privatbostadsfastighet eller privat- bostad före ingången av beskattningsåret i näringsverksamhet medges avdrag för skuldränta som erlagts före ingången av det aktuella beskattningsåret till den del räntan belöper på beskattningsåret eller senare. Avdrag medges inte för sådan del av en räntebetalning under beskattningsåret som belöper på tid dessförinnan. Motsvarande fördelning skall ske i fråga om inkomsträntor och hyresinkomster. Har privatbostadsfastighet del i samfällighet, som avses i 41 a § kommunalskattelagen, tas som intäkt av kapital upp dels sådan intäkt som avses i punkt 2 av anvisningarna till paragrafen i den mån den utgör avkastning av kapital och överstiger 300 kronor, dels sådan utdelning som avses i punkt 4 av anvisningarna till samma paragraf. Lag (1999:1150). 3 § 4 mom. Avdrag som för ränta får göras vid återbetalning av statligt räntebidrag för bostadsändamål. Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och vederlag vid åter- betalning av lån i förtid. Motsvarande gäller för sådan ränteförmån som enligt punkt 10 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) skall anses som betald ränta. Lag (1993:1543). 3 § 5 mom. I fråga om till vilket beskattningsår en inkomst eller utgift skall hänföras tillämpas bestämmelserna i 41 § andra stycket och punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370), om inte annat föreskrivs i denna lag. Ränta på sådan bankräkning där räntan gottskrivs insättaren den 31 december anses som tillgänglig för lyftning denna dag. Bestämmelserna i 9 mom. andra och tredje styckena tillämpas också i fråga om förvärv av rätt till ränta. Lag (1992:1663). 3 § 6 mom. Beträffande ränta som har erlagts i förskott gäller att avdrag inte medges för den del av räntan som belöper på tid efter den 31 januari året efter beskattningsåret. För ränta som enligt denna bestämmelse inte fått dras av omedelbart medges avdrag med lika stora belopp för år räknat under återstoden av den tid som förskottsbetalningen har avsett. Räntekompensation som en förvärvare av ett skuldebrev lämnar överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränteintäkt respektive ränteutgift. Avdrag för lämnad räntekompensation får göras det beskatt- ningsår då räntan enligt skuldebrevet förfaller till betalning. Likaså är vid förvärv av enbart rätten till avkastning på skuldebrevet sådan räntekompensation avdragsgill det beskattningsår då räntan förfaller till betalning. Har för- värvaren i sin tur, innan räntan förfallit till betalning, avyttrat skulde- brevet tillsammans med rätten till ränta eller avyttrat rätten till räntan är dock utgiven räntekompensation avdragsgill redan det beskattningsår under vilket det avtalade vederlaget skall tas upp till beskattning. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas på motsvarande sätt på räntekompensation vid förvärv av andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. Lag (1993:1543). 3 § 7 mom. Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande till inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig grund, är skattefri, när utdelningen endast innebär en minskning i levnadskostnader. Har skattskyldig på grund av sitt innehav av aktier i svenskt aktiebolag eller andelar i svensk ekonomisk förening erhållit företrädesrätt till teckning av sådant av företaget upptaget vinstandelslån som avses i 2 § 9 mom. skall, om han utnyttjar företrädesrätten, det värde som genom företrädesrätten kan anses ha tillförts honom inte anses utgöra intäkt av kapital. Till intäkt av kapital räknas utdelning från bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. även om utdelningen inte utgått i förhållande till innehavda andelar eller aktier. Vad nu sagts gäller endast om utdelningen består av annat än bostadsförmån eller annan förmån av fastighet. Endast den del av utdelningen som överstiger avgifter och andra inbetalningar till företaget än kapitaltillskott enligt 3 mom. femte stycket är skattepliktig. Som utdelning anses utbetalning till aktieägare från ett svenskt aktiebolag vid nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp eller vid nedsättning av reservfonden eller överkursfonden. Även utbetalning från en utländsk juridisk person genom ett motsvarande förfarande anses som utdelning. Lag (1998:1606). 3 § 7 a mom. Utdelning från ett svenskt aktiebolag i form av aktier eller andra andelar i ett dotterföretag som är ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt bolag undantas från skatteplikt om följande villkor uppfylls: 1. Utdelningen skall ha lämnats i förhållande till innehavda aktier i moderföretaget. 2. Aktier i moderföretaget skall vara marknadsnoterade enligt 27 § 2 mom. tredje stycket. 3. Samtliga moderföretagets andelar i dotterföretaget skall ha delats ut. 4. Efter utdelningen får andelar i dotterföretaget inte innehas av något företag som tillhör samma koncern som moderföretaget. 5. Dotterföretagets verksamhet skall till huvudsaklig del bestå av rörelse eller direkt eller indirekt innehav av andelar i företag som till huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilket dotterföretaget direkt eller indirekt innehar andelar med ett sammanlagt röstetal motsvarande mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget. Med rörelse avses annan verksamhet än innehav av kontanta medel eller värdepapper. Innehav av kontanta medel eller värdepapper hänförs dock till en rörelse om medlen eller värdepappren innehas som ett led i rörelsen. Utgör de utdelade andelarna lager hos mottagaren av utdelningen, skall denne som intäkt ta upp ett belopp motsvarande det värde som följer av punkt 2 första och sjunde styckena av anvisningarna till 24 § kommunal-skattelagen (1928:370). Uppfylls villkoren i första stycket, är utdelning skattefri även för mottagare som inte äger aktier i moderföretaget. Lag (1998:1606). 3 § 8 mom. Till utdelning räknas vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Som utdelning från svensk ekonomisk förening anses - med de begränsningar som anges i tredje-femte styckena - också vad som vid föreningens upplösning utskiftas till medlem. Som utdelning skall inte anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhåller i annat än aktier i ett svenskt aktiebolag. Som förutsättningar gäller följande. Den utskiftande föreningen får inte vara sådant fåmansföretag som avses i 12 a mom. tredje stycket. Föreningen skall äga samtliga aktier i bolaget och samtliga aktier skall skiftas ut. Värdet av den egendom som skiftas ut i annan form än aktier får inte överstiga fem procent av det nominella värdet på aktierna. Utgör de utskiftade aktierna lager hos mottagaren skall denne som intäkt ta upp värdet av aktierna. Värdet skall bestämmas enligt punkt 2 första och sjunde styckena av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid fusion, som avses i 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar samt i 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlemsbanker, skall som utdelning anses ett belopp som motsvarar vad medlemmen erhåller i annat än andelar i den övertagande föreningen. Som inbetald insats i den övertagande föreningen skall anses inbetald insats i den överlåtande föreningen. I andra fall än som avses i tredje och fjärde styckena skall som utdelning anses vad som utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Lag (1998:1606). 3 § 9 mom. Beträffande skattepliktig utdelning på aktier och andelar är huvudregeln att densamma tas upp som intäkt för den som var ägare av kupongen eller av annan anledning hade rätt till utdelningen, när denna blev tillgänglig för lyftning. För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt till skattepliktig utdelning skall som intäkt tas upp endast det belopp, varmed utdelningen eller, om förvärvaren i sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till utdelning. Uppkommer i sådant fall fråga om avdrag för vederlag som utgivits för förvärv av rätt till utdelning vid mer än ett utdelningstillfälle, skall vederlaget anses belöpa på de olika utdelningsposterna enligt fördelning på dessa med hänsyn till periodens längd och under iakttagande att, i den mån på viss utdelningspost belöpande vederlag ej kunnat utnyttjas såsom avdrag från denna, det återstående beloppet får avräknas på närmast följande utdelningspost eller utdelningsposter. Avser förvärvet rätt till utdelning under obestämd tid, bör om ej särskilda skäl föranleder till annat, vederlaget avräknas under en period av tio år. Lag (1993:1543). 3 § 10 mom. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall även tillämpas på utdelning från annan utländsk juridisk person. Sådan utdelning skall dock inte beskattas i den mån delägare i utländsk juridisk person enligt punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) har beskattats för den del av den utländska personens vinst som belöper på delägaren. Utdelning från dödsbo efter person, som vid sitt från- fälle inte varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket, till i Sverige bosatt delägare av inkomst, som förvärvats under den tid delägarna suttit i oskift bo -- men givetvis ej utskiftning av den avlidnes efterlämnade tillgångar -- skall här i riket bli föremål för beskattning. Från denna föreskrift meddelas likväl ett undantag i 7 § 9 mom. I samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres i vissa fall utdelningsmottagaren särskilt belopp (skattetillgodohavande) som betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett system för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på sådant skatte- tillgodohavande är "avoir fiscal" i Frankrike och "tax credit" i Storbritannien. Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas även på skattetillgodohavande. Sådant skattetillgodohavande hänförs till samma beskattningsår som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat. Lag (1993:1543). 3 § 11 mom. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta som ingått i vinstberäkning enligt 24 § 5 mom., skall det årliga vederlaget anses utgöra ränta till så stor del som framkommer vid tillämpning av tabellen i 32 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) med utgångspunkt i mottagarens ålder. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den äldstes ålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den yngstes ålder. Om den person vars ålder är bestämmande vid tillämpningen av tabellen har avlidit och livräntan skall fortsätta att utgå under viss tid, tillämpas tabellen med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått under beskattningsåret. Har egendom avyttrats mot ett med livränta jämförligt periodiskt vederlag och skall utöver ett fast årligt belopp även utgå tillägg som till sin storlek är beroende av förändringar i det allmänna prisläget eller liknande förhållande skall tillägget anses som ränta. Belopp som enligt detta moment anses som ränta skall för utgivaren anses som skuldränta. Lag (1990:651). 3 § 12 mom. Fysisk person och dödsbo som äger kvalificerad aktie i ett fåmansföretag skall i den omfattning som anges i 12 a-12 e mom. ta upp utdelning på sådan aktie som intäkt av tjänst i stället för intäkt av kapital. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av sådan aktie. Av 1 a-1 g mom. framgår att utdelning och realisationsvinst i viss omfattning undantas från skatteplikt. Närmare bestämmelser finns i - 12 a mom. om tillämpningsområdet, - 12 b mom. om behandlingen av utdelning och realisationsvinst, - 12 c mom. om en alternativ anskaffningskostnad, - 12 d mom. om ökning av anskaffningskostnaden med löneunderlag, - 12 e mom. om visst undantag från tillämpningen. Vad som i första stycket sägs om aktie i ett fåmansföretag gäller också andel i ett sådant företag. Med aktie och andel likställs andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. För sådana instrument får dock 12 c och 12 d mom. inte tillämpas. Lag (1997:448). 3 § 12 a mom. En aktie i ett fåmansföretag anses kvalificerad, om 1. aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskat- tningsåret, eller under någon del av denna tidsperiod varit verksam i betydande omfattning i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller 2. företaget - direkt eller genom förmedling av juridisk person - under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har ägt aktier i ett annat fåmansföretag i vilket aktieägaren eller någon denne närstående varit verksam i betydande omfattning under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Har en aktie i ett fåmansföretag, som inte skall anses kvalifi- cerad på grund av bestämmelserna i första stycket, under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret erhållits genom sådan utdel- ning på kvalificerad aktie i ett annat fåmansföretag som på grund av bestämmelserna i 7 a mom. inte har beskattats, skall villkoren i första stycket tillämpas som om det företag som den utdelade aktien avser är det företag som delat ut aktien. Upphör ett företag som avses i första stycket att vara fåmansföretag, anses en aktie ändå kvalificerad under förutsättning att aktieägaren eller någon denne närstående ägde aktien när företaget upphörde att vara fåmansföretag eller förvärvat den med stöd av sådan aktie. Aktien anses dock kvalificerad längst under fem beskattningsår efter det år då företaget upphörde att vara fåmansföretag. Vad som förstås med fåmansföretag, ägare och närstående framgår av punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370). Vid bedömningen av om fyra eller färre personer äger aktierna i ett företag skall sådana ägare anses som en person, som själva eller genom någon närstående är eller under något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret har varit verksamma i företaget i betydande omfattning. Avlider ägaren till en kvalificerad aktie, anses aktien kvalificerad även hos den avlidnes dödsbo. Delägare i dödsboet jämställs då med närstående. Lag (1999:1150). 12 b mom. Överstiger utdelningen på en kvalificerad aktie det gränsbelopp som anges i det följande tas överskjutande belopp upp som intäkt av tjänst. Gränsbeloppet utgörs av anskaffningskostnaden för aktien multiplicerad med statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter. Vid beräkning av gränsbeloppet för andra finansiella instrument än aktier och andelar begränsas tillägget till statslåneräntan till en procentenhet. Har aktien förvärvats under beskattningsåret från närstående och har bolaget tidigare under året lämnat utdelning, får något gränsbelopp inte beräknas. Ytterligare utdelning som lämnas under året skall tas upp som intäkt av tjänst. Med anskaffningskostnad avses det anskaffningsvärde som skulle ha använts vid beräkning av realisationsvinsten, om aktien avyttrats vid tidpunkten för utdelningen. Som utdelning behandlas även vinst som uppkommit vid nedsättning av aktiekapitalet i företaget genom inlösen av aktier. Understiger utdelningen gränsbeloppet, sparas återstående belopp (sparad utdelning) och ökar det gränsbelopp som beräknas för nästa år. Vid beräkning av gränsbeloppet för det året läggs sparad utdelning också till anskaffningskostnaden för aktien. Övergår aktien till en annan ägare på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt förvärv, övertas sparad utdelning av den nye ägaren. Gränsbelopp beräknas också för år då företaget inte har lämnat någon utdelning. Beräkning sker i sådant fall vid årets utgång, och beloppet behandlas som sparad utdelning nästa år. Uppkommer realisationsvinst vid avyttring av en kvalificerad aktie skall hälften av den del av vinsten som överstiger sparad utdelning tas upp som intäkt av tjänst. Som intäkt av tjänst skall dock högst tas upp ett sammanlagt belopp som för aktieägaren och denne närstående under avyttringsåret och de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret uppgår till 100 gånger det basbelopp som gäller för avyttringsåret enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om aktieägarens make eller - såvitt gäller aktieägare under 18 år - förälder är eller under någon del av den senaste femårsperioden i betydande omfattning har varit verksam i företag som avses i 12 a mom. första stycket och om aktieägarens beskattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det belopp som enligt bestämmelserna i första-femte styckena skall tas upp som intäkt av tjänst, understiger makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst, skall vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäkten aktieägarens beskattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses motsvara makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst. Är lättnadsbeloppet beräknat enligt 1 b-1 d mom. större än gränsbeloppet, skall utdelningen vid tillämpning av första stycket första meningen minskas med skillnaden. Är sparad lättnad beräknad enligt 1 c och 1 d mom. större än sparad utdelning, skall realisationsvinsten vid tillämpning av femte stycket första meningen minskas med skillnaden. Lag (1996:1611). 12 c mom. Beräkning av gränsbelopp respektive realisationsvinst enligt 12 b mom. får göras med utgångspunkt i en alternativ anskaffningskostnad för aktien. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1990 får anskaffningskostnaden räknas upp med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med förvärvsåret, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990. Motsvarande gäller för ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före år 1990. För aktie som har förvärvats före ingången av år 1992 får som anskaffningskostnad tas upp kapitalunderlaget i företaget fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. Som förutsättning gäller att detta värde används för samtliga aktier i företaget som aktieägaren förvärvat före ingången av år 1992 och att värdet inte räknas upp enligt andra stycket. Kapitalunderlaget beräknas enligt lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte för andelar i utländska juridiska personer. Lag (1995:1626). 3 § 12 d mom. Vid beräkning av gränsbeloppet enligt 12 b mom. får till anskaffningskostnaden för aktien läggas ett löneunderlag. Löneunderlaget beräknas på grundval av sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter och 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har utgått till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag. Av ersättning till arbetstagare i dotterföretag som inte är helägt får medräknas så stor del av beloppet som svarar mot moderföretagets andel av antalet aktier eller andelar i dotterföretaget. Ersättning till arbetstagare som innehar sådant av företaget utgivet finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. får inte beaktas om 12 mom. är tillämpligt på utdelning eller vinst som är hänförlig till instrumentet. Ersättning som täcks av ett statligt bidrag för lönekostnader får inte heller beaktas. Löneunderlaget utgörs av den del av det sammanlagda ersättningsbeloppet som överstiger ett belopp motsvarande tio gånger det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före beskattningsåret, fördelat med lika belopp på aktierna i företaget. Har aktieägaren året före beskattningsåret i betydande omfattning varit verksam i företaget eller i dess dotterföretag, får löneunderlaget läggas till anskaffningskostnaden endast om aktieägaren för nämnda år från företagen har erhållit sådan ersättning som ingår i underlag för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med ett belopp som sammanlagt inte understiger det lägsta av 1. 120 procent av den högsta ersättning som samma år har betalats ut till en arbetstagare och som får räknas in i det underlag som ligger till grund för beräkning av löneunderlaget och 2. ett belopp som svarar mot 10 gånger det basbelopp enligt lagen om allmän försäkring som gällde för året före beskattningsåret. För aktieägare som avses i föregående stycke får det sammanlagda löneunderlaget inte överstiga ett belopp som svarar mot 50 gånger den ersättning som aktieägaren för året före beskattningsåret erhållit från företagen och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen om socialavgifter och 1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Med innehav av sådana finansiella instrument i ett fåmansföretag som avses i 27 § 1 mom. likställs innehav av finansiella instrument i ett annat företag inom samma koncern. Lag (1997:448). 12 e mom. Om aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger del i företaget och har rätt till utdelning, skall bestämmelserna i 12 b mom. inte tillämpas, om inte särskilda skäl föreligger. Härvid beaktas även förhållandena under de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Med företag avses det företag i vilket aktieägaren eller denne närstående i betydande omfattning varit verksam under beskattningsåret eller något av de fem beskattningsår som närmast föregått beskattningsåret. Med utomstående avses annan än fysisk person och dödsbo som - direkt eller genom förmedling av juridisk person - äger kvalificerad aktie i företaget eller i ett annat fåmansföretag som avses i 12 a mom. första stycket. Lag (1996:1611). 3 § 13 mom. Upphör en enskild näringsidkare eller ett dödsbo att bedriva annan näringsverksamhet än självständig näringsverksamhet i utlandet och finns det då underskott för vilket avdrag inte medges enligt andra stycket eller 46 § 1 mom. kommunalskattelagen (1928:370) får avdrag för underskottet ske enligt vad som gäller för realisationsförlust vid närmast följande taxering eller, om den skattskyldige yrkar det, denna och de två närmast därefter följande taxeringarna. Rätt till avdrag föreligger inte i den mån underskottet beror på att tillgångar eller tjänster tagits ut ur förvärvskällan utan att uttagsbeskattning skett. Delägare i sådant andelshus som avses i punkt 5 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen har efter yrkande rätt till avdrag såsom för realisations- förlust för underskott av näringsverksamhet i vilken fastigheten ingår i den mån underskottet belöper på sådan bostadslägenhet som skulle ha utgjort privat- bostad för honom om han innehaft den med bostadsrätt och i den mån avdrag för underskottet inte medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunalskattelagen. Bestämmelserna i 10 och 11 §§ lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet tillämpas också i fall som avses i första och andra styckena. Lag (1993:1543). 3 § 14 mom. Vad som återstår av intäkt av kapital efter avdrag utgör inkomst av kapital. Uppkommer underskott vid beräkningen medges skattereduktion enligt 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:509). 4 § Skattskyldig får avdrag för underskott och, om han varit bosatt här i landet under hela beskattningsåret eller del av detta, för periodiskt understöd, egenavgifter, försäkringspremier m. m., allt i den omfattning som anges i 46 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1994:1859). 4 a § har upphävts genom lag (1990:651). 5 § Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster av näringsverksamhet och tjänst, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som avses i 4 §, utgör taxerad förvärvsinkomst. Den taxerade förvärvsinkomsten avrundas nedåt, för fysiska personer och dödsbon till helt hundratal kronor och för annan skattskyldig till helt tiotal kronor. Lag (1990:651). Skattskyldighet för inkomst 6 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, om ej annat föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av beslut, varom i 21 § sägs: a) fysisk person: för tid under vilken han varit bosatt här i riket: för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket; samt för tid under vilken han ej varit bosatt här i riket: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket; för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till privatbostad eller avyttras; för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar; för löpande inkomster som hänför sig till privatbostadsfastighet och privatbostad här i riket; för vinst vid avyttring av fastighet här i riket eller av egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2 § 7 mom., dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som utgivits av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit ut-fästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här; för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, för egenavgifter som har fallit bort i den mån avdrag har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första stycket 3 kommunalskattelagen (1928:370) och som har satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har medgetts för avgifterna och dessa hänför sig till näringsverksamhet; b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stiftelser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet: för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats; c) utländska bolag: för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast driftställe här i riket; för inkomst av näringsverksamhet vid avyttring av egendom som avses i 26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket; för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som fallit bort, i den mån av-drag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar; samt för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar; d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag: för inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. Lag (1998:1606). 6 § 2 mom. Vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag, rederier och juridiska personer, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta annan samfällighet än sådan som har taxerats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regleringssamfällighet, taxeras inte, utan deras inkomst hänförs till de särskilda delägarnas inkomst med belopp, som för en var motsvarar hans andel av bolagets, rederiets eller samfällighetens inkomst. Motsvarande gäller utländsk juridisk person i fråga om inkomst som avses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1990:651). 6 § 3 mom. Bestämmelserna i 53 § 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) om taxering av dödsbo tillämpas också vid taxering till statlig inkomstskatt. Lag (1986:1114). 6 § 4 mom. Överlåts genom bodelning under äktenskapet utan att något mål om äktenskapsskillnad pågår, pensionsförsäkring eller rätt enligt pensionssparavtal, skall överlåtaren oavsett överlåtelsen under sin livstid i förvärvarens ställe vara skattskyldig för utfallande pensionsbelopp, såvida han icke skulle ha varit berättigad till avdrag vid utgivande av periodiskt understöd till förvärvaren. Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd. Lag (1993:1544). 6 § 5 mom. Värdepappersfond taxeras för inkomst av tillgångar som ingå i fonden. Lag (1990:1422). 7 § 1 mom. Befrielse från skattskyldighet gäller i den omfattning som anges i 2--12 mom. samt i 18 §. Lag (1984:1061). 7 § 2 mom. Medlem av konungahuset frikallas från skattskyldighet för anslag som anvisats av staten. Lag (1984:1061). 7 § 3 mom. Staten, landstingskommuner, kommuner och andra menigheter, allmänna pensionsfonden samt pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. frikallas från skattskyldighet för all inkomst enligt denna lag. Lag (1990:1463). 7 § 4 mom. Akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankommer på sammanslutningarna, sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regionalt utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har fått rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådant regionalt utvecklingsbolag, allmänna försäkringskassor, arbetslöshetskassor, personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av arbetsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till friställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som blivit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring, Alva och Gunnar Myrdals stiftelse, Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling m.m., Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag Hammarskjölds minnesfond, Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Fonden för industriellt samarbete med u-länder, Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete, handelsprocedurrådet, Jernkontoret och SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige, så länge kontorets respektive kommissionens vinstmedel används till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägare eller medlemmar, Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö, Nobelstiftelsen, Norrlandsfonden, Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, Stiftelsen Industricentra, Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland, Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling, Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produktutveckling, Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg, Stiftelsen Produktions- tekniskt centrum i Borås för tekoindustrin - PROTEKO, Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland, Stiftelsen samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stockholm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå, Uppsala, Linköping, Göteborg respektive Lund, Stiftelsen Småföretagsfonden, Stiftelsen för samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet - SUN, Stiftelsen Sveriges Nationaldag, Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, Stiftelsen UV-huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska bibelsällskapets bibelfond, Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska UNICEF-kommittén, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne, Aktiebolaget Trav och Galopp och de bolag som avses i 1 § fjärde stycket 5 lagen (1991:1482) om lotteriskatt frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet. Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tilllämpning i fråga om stiftelse som avses i detta moment. En producentorganisation frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Lag (1997:943). 7 § 5 mom. Ideella föreningar och registrerade trossamfund som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse. Sådana föreningar och registrerade trossamfund är också frikallade från skattskyldighet för inkomst som hänför sig till innehav av fastighet som tillhör föreningen eller trossamfundet och som har använts på sätt anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och för sådan inkomst som hänför sig till förvaltningsenhet avseende innehav av fastighet eller till särskild förvärvsverksamhet avseende rörelse och som till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens eller det registrerade trossamfundets allmännyttiga ändamål eller av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Annan inkomst som hänför sig till innehav av fastighet, utom inkomst som avses i 7 mom., och till rörelse utgör således i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen eller det registrerade trossamfundet. Inkomst som direkt härrör från föreningens eller det registrerade trossamfundets ideella verksamhet, t.ex. hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kulturevenemang o.d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens eller det registrerade trossamfundets ändamål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det ideella arbetet, t.ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings eller ett registrerat trossamfunds kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings eller ett registrerat trossamfunds allmännyttiga ändamål. Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i att en förening eller ett registrerat trossamfund upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e.d. Skattebefrielse för en ideell förening eller ett registrerat trossamfund enligt första stycket gäller om föreningen eller trossamfundet a) har till huvudsakligt syfte att - utan begränsning till viss familjs, vissa familjers, föreningens eller trossamfundets medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen - främja ändamål som anges i 6 mom. eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål, b) i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser ändamål som anges under a, c) inte vägrar någon inträde som medlem, om inte med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens eller trossamfundets verksamhet eller föreningens eller trossamfundets syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt d) bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av föreningens eller trossamfundets tillgångar. Skattemyndigheten kan efter ansökan medge att förening eller registrerat trossamfund, som avser att anskaffa fastighet eller annan anläggning avsedd för den ideella verksamheten, skall kunna anses hänförlig under detta moment utan hinder av att föreningen eller trossamfundet inte uppfyller under fjärde stycket d angivet villkor. Medgivande av detta slag får avse högst fem beskattningsår i följd och kan förenas med villkor om ställande av säkerhet e.d. för den inkomst- eller förmögenhetsskatt som enligt sjunde stycket kan komma att påföras föreningen eller trossamfundet på grund av taxering för det eller de beskattningsår medgivandet avser. Beslut i anledning av sådan ansökan får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Medgivande enligt föregående stycke får lämnas även då en förening eller ett registrerat trossamfund avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som brukas av föreningen eller trossamfundet. Har förening eller registrerat trossamfund inte inom föreskriven tid genomfört den investering för vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har föreningen eller trossamfundet underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet villkor, skall föreningen eller trossamfundet taxeras för de beskattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19-22 §§ taxeringslagen (1990:324) i tillämpliga delar. Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen (1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen vid tillämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening. Lag (1999:296). 7 § 6 mom. Kyrkor, sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet inte bedrivs i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar, stiftelser som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar eller att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning eller nordiskt samarbete samt hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse. Med kyrka avses en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka e.d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet avsedd egendom. Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten. Stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamål anses hänförlig under detta moment, om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose ändamål av sådan beskaffenhet som sägs i första stycket. Detta anses vara fallet, om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas verksamhet av annan art. Om stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkastningen på stiftelsens tillgångar, är stiftelsen oavsett dess ändamål skattskyldig för all inkomst. Lag (1991:181). 7 § 7 mom. Ägare av sådan fastighet, som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan användning som gör att byggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning. Ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum. Ägare av sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen, dock ej ideell förening eller registrerat trossamfund som kan hänföras under 5 mom., frikallas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den mån den används för ändamål som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen. Lag (1999:296). 7 § 8 mom. Mottagare av utdelning från svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening är frikallade från skattskyldighet i den omfattning som anges nedan. Med utdelning förstås sådan utdelning som har uppburits i förhållande till innehavda aktier eller andelar eller som har uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill för det utdelande företaget enligt 2 § 8 mom. första stycket. Bestämmelserna i tredje stycket nedan gäller inte sådan utdelning på förlagsinsatser, som är avdragsgill för det utdelande företaget. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller likartad lös egendom och därutöver inte - direkt eller indirekt - i mer än obetydlig omfattning bedriver annan verksamhet (förvaltningsföretag), är frikallat från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av utdelningen motsvaras av annan utdelning än som avses i 3 § 7 a mom. som företaget har beslutat för samma beskattningsår. Som förvaltningsföretag anses inte investmentföretag som avses i 2 § 10 mom. Svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening är med undantag av investmentföretag och förvaltningsföretag, frikallat från skattskyldighet för utdelning på näringsbetingade aktier eller andelar. Detsamma gäller svensk sparbank och svenskt ömsesidigt försäkringsföretag samt sådan svensk stiftelse och svensk ideell förening som inte är frikallad från skattskyldighet för utdelning enligt 3-6 mom. Med näringsbetingad aktie eller andel avses aktie eller andel som inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning att a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande företaget, eller b) det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av verksamhet som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära. Skattefrihet enligt tredje stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag eller investmentföretag, om detta - direkt eller indirekt genom ett eller flera andra förvaltnings- eller investmentföretag - äger mer än enstaka aktier eller andelar på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av det företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget eller investmentföretaget. Förvärvar företag aktie eller andel i annat företag och är det inte uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till ägarföretagets verksamhet, föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande företaget och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Svenskt företag är frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländsk juridisk person under förutsättning att 1. utdelningen skulle ha varit skattefri enligt vad som ovan sägs för det fall det utdelande bolaget hade varit svenskt och 2. att den inkomstbeskattning som den utländska juridiska personen är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag, om inkomsten hade förvärvats av ett svenskt företag. Utländsk juridisk person hemmahörande i något av de länder med vilka Sverige ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning (avtalsländer) skall anses underkastad inkomstbeskattning jämförlig med den som skulle ha skett enligt denna lag. Denna presumtion gäller dock endast om personens intäkter härrör från verksamhet i Sverige eller avtalsland och verksamheten är underkastad normal inkomstskatt i det eller de länder där den bedrivs. I det fall personens intäkter endast till obetydlig del härrör från verksamhet i andra länder eller från särskilt skattemässigt gynnad verksamhet skall den ändå anses underkastad jämförlig beskattning. Svenskt företag är med undantag av investmentföretag och förvaltningsföretag, frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i ett bolag i en främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen - även om förutsättningarna enligt sjätte stycket inte är för handen - om innehavet av aktier eller andelar i bolaget motsvarar 25 procent eller mer av andelskapitalet i detta. Med bolag i en främmande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen avses utländskt företag som uppfyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för beskattning avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/435/EEG). En förutsättning är att den inkomstbeskattning bolaget är underkastad är jämförlig med den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag om inkomsten hade förvärvats av ett svenskt företag. Utdelning från ett svenskt företag som enligt avtal om undvikande av dubbelbeskattning skall anses ha hemvist i en främmande stat skall vid tillämpning av detta moment behandlas som utdelning på aktie eller andel i utländsk juridisk person hemmahörande i den främmande staten. Lag (1998:1606). 7 § 9 mom. Här i riket bosatt delägare i dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt här i riket frikallas från skattskyldighet för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall betala inkomstskatt. Lag (1984:1061). 7 § 10 mom. Understödsföreningar frikallas från skattskyldighet för all inkomst utom för inkomst av fastighet, som ej förvaltas i livförsäkringsverksamhet. Lag (1993:939). 7 § 11 mom. Här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning där än anställning ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg, frikallas från skattskyldighet för inkomst som avses i 54 § första stycket f kommunalskattelagen (1928:370). I utlandet bosatt fysisk person och utländsk juridisk person frikallas från skattskyldighet för inkomst som avses i 54 § första stycket b kommunalskatte- lagen. Lag (1990:1422). 7 § 12 mom. har upphävts genom lag (1990:651). Beräkning av statlig inkomstskatt 8 § Skattskyldig fysisk person, som har varit bosatt här i riket under beskattningsåret, har rätt till statligt grundavdrag från den taxerade förvärvsinkomsten, varvid bestämmelserna i 48 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas. Ideell förening och registrerat trossamfund, som avses i 7 § 5 mom. första stycket, äger att från den taxerade inkomsten åtnjuta statligt grundavdrag med 15 000 kronor. Lag (1999:1050). 8 a § Skattskyldig fysisk person, som varit bosatt här i riket under beskattningsåret och som har uppburit sjöinkomst som avses i punkt 1 av anvisningarna till 49 § kommunalskattelagen (1928:370) har rätt till sjöinkomstavdrag enligt 49 § samma lag. Lag (1996:1332). 9 § Den taxerade förvärvsinkomsten minskas med 75 procent av på beskattningsåret belöpande avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, statligt grundavdrag och sjöinkomstavdrag i nu nämnd ordning. Avdraget för allmän pensionsavgift skall avrundas uppåt till helt hundratal kronor. Det som därefter återstår utgör beskattningsbar förvärvsinkomst. Lag (1999:961). 9 a § Statlig inkomstskatt utgår när underlaget för skatten uppgår till minst 100 kronor. Lag (1990:651). 10 § För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt enligt följande. Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor, 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 232 600 kronor vid 2001 års taxering, och fem procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns på 374 000 kronor vid 2001 års taxering. Vid följande taxeringar uppgår skiktgränserna till skikt- gränserna för föregående taxeringsår multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxerings- året och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret med tillägg av två procentenheter. Skiktgränserna fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Skatt på kapitalinkomst utgör 30 procent av inkomsten av kapital enligt 3 § 14 mom. För dödsbon beräknas skatten enligt andra-fjärde styckena med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i andra stycket angivna beloppet 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 20 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut. Lag (1999:961). 10 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 4 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 5 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 § 6 mom. har upphävts genom lag (1990:651). 10 a § För andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och värdepappersfonder, utgör statlig inkomstskatt 28 procent av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappersfonder utgör statlig inkomstskatt 30 procent av den beskattningsbara inkomsten. Lag (1994:1859). 10 b § har upphävts genom lag (1990:339). 11 § 1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras envar för sin inkomst, varvid anvisningarna till 52 § kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas. Lag (1990:651). 11 § 2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig inkomstskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. 11 § 3 mom. har upphävts genom lag (1986:508). 12 § har upphävts genom lag (1986:508). 13 § har upphävts genom lag (1990:339). Beskattningsort 14 § 1 mom. Skattskyldig taxeras enligt denna lag i hemortskommunen. Saknar skattskyldig hemortskommun, skall han taxeras i Stockholm. Vad som förstås med hemortskommun för fysisk person och dödsbo följer av 2 § 1 mom. jämfört med 66 § kommunalskattelagen (1928:370). För bolag eller annan sammanslutning, som enligt 2 § 12 mom. skall betraktas som svensk ekonomisk förening, gäller som hemortskommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den 1 november näst före det år som närmast föregått taxeringsåret. För annan juridisk person än som nyss sagts gäller som hemortskommun den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret, hade sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid var bosatt. Lag (1990:651). 14 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:339). Allmänna bestämmelser 15 § 1 mom. har upphävts genom lag (1990:339). 15 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:339). 16 § 1 mom. Vad som föreskrivs i denna lag om person, som varit bosatt här i riket, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att vara bosatt här. Lag (1986:1114). 16 § 2 mom. Med utländsk juridisk person avses i denna lag association, som enligt lagstiftningen i den stat där den är hemmahörande kan förvärva rättigheter, ikläda sig skyldigheter och föra talan inför domstolar och andra myndigheter och över vilkens förmögenhetsmassa de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga. Med utländskt bolag avses i denna lag utländsk juridisk person som i den stat där den är hemmahörande är föremål för beskattning som är likartad den som svenska aktiebolag är underkastade. Såsom utländskt bolag avses i denna lag också alltid utländsk juridisk person hemmahörande och skattskyldig till inkomstskatt i någon av följande stater, med vilka Sverige har ingått avtal för undvikande av dubbelbeskattning, om den utländska juridiska personen är en person på vilken avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten tillämpas och enligt avtalet har hemvist i denna stat: Albanien, Amerikas Förenta Stater, Argentina, Bangladesh, Barbados, Belgien, Bolivia, Botswana, Brasilien, Bulgarien, Canada, Danmark, Egypten, Estland, Filippinerna, Finland, Frankrike, Gambia, Grekland, Indien, Indonesien, Irland, Island, Israel, Italien, Jamaica, Japan, Kazakstan, Kenya, Folkrepubliken Kina, Republiken Korea, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Marocko, Mauritius, Mexiko, Namibia, Nederländerna, Norge, Nya Zeeland, Pakistan, Peru, Polen, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Singapore, Slovakiska Republiken, Slovenien, Sri Lanka, Storbritannien och Nordirland, Sydafrika, Tanzania, Tjeckiska Republiken, Trinidad och Tobago, Tunisien, Turkiet, Tyskland, Ukraina, Ungern, Venezuela, Vietnam, Vitryssland, Zambia, Zimbabwe och Österrike. Med utländskt bolag likställs, där ej annat uttryckligen stadgas, främmande stat samt utländsk menighet liksom dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle inte var bosatt eller stadigvarande vistades här i riket. Lag (1998:1606). 17 § På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatta utomlands, tillämpas vad i denna lag stadgas angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. För rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller annan vid Europeiska universitetsinstitutet, på vilken artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immunitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas, gäller följande. Om personen vid tidpunkten för tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga hemvist här i riket och endast på grund av sin verksamhet i institutets tjänst varit bosatt i en annan stat inom Europeiska unionen, skall han vid tillämpning av denna lag samt vid tillämpning av dubbelbeskattningsavtal mellan den staten och Sverige, anses som bosatt här i riket. Detsamma gäller sådan persons make, som inte utövar egen yrkesverksamhet, samt barn som personen har vårdnaden om och underhåller. I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemenskaperna finns bestämmelser om skatterättsligt hemvist för gemenskapernas tjänstemän och de andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på. Lag (1996:1214). 18 § 1 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. En sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad som nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare. Lag (1984:895). 18 § 2 mom. En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning utan att omfattas av bestämmelserna i 1 mom. är frikallad från skattskyldighet för inkomst av sin tjänst hos den främmande makten. Lag (1984:895). 18 § 3 mom. Olönad utländsk konsul, vare sig han varit svensk eller utländsk medborgare, beskattas icke för de förmåner, som han åtjnutit på grund av tjänst hos den främmande makten. 19 § har upphävts genom lag (1990:651). Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall 20 § har upphävts genom lag (1996:163). 21 § Under förutsättning av ömsesidighet må regeringen medgiva befrielse från utgörande av skatt för inkomst av främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet. Lag (1974:770). 22 § Skall på grund av bestämmelse i avtal om undvikande av dubbelbeskattning eller beslut som avses i 21 §, intäkt, som är skattepliktig enligt denna lag, inte beskattas här i landet, medges inte heller avdrag för kostnader som är hänförliga till intäkten. Detta gäller dock inte i fråga om utdelning från utländskt bolag till svenskt företag i fall då utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning om båda företagen varit svenska. Lag (1996:163). 23 § Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad för samma inkomst såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig inkomstskatt. Har skatten redan betalats, återbetalas den i den ordning som föreskrivs i 18 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:509). Beräkning av realisationsvinst 24 § 1 mom. Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp det vederlag som överenskommits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får -- i den mån inte annat anges -- ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbeloppet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt o. d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m. m. Iomkostnadsbeloppet får inte inräknas utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag. I fråga om förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. skall -- om inte annat anges -- som intäkt tas upp vad som erhållits vid ingåendet av förpliktelsen, medan avdrag får ske för vad som utgivits för upphörandet av förpliktelsen. Har den avyttrade egendomen förvärvats av den skattskyldige genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som icke är jämförligt med köp eller byte, anses egendomen förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga fång som skett närmast dessförinnan. Har den skattskyldige för- värvat ett finansiellt instrument som avses i 27 § 1 mom. eller 29 § 1 mom. genom ett sådant fång, får han som anskaffningsvärde tillgodoräkna sig ett belopp motsvarande det avdrag, som överlåtaren med tillämpning av den i 27 § 2 mom. angivna genomsnittsmetoden eller 27 § 3 mom. skulle ha fått göra om han avyttrat instrumentet på överlåtelsedagen. Motsvarande gäller vid förvärv avsådan egendom eller skuld som avses i 30 § och 31 § fjärde stycket. Har den skattskyldige genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död förvärvat egendom som har utgjort omsättningstillgång hos den avlidne och utgör egendomen enligt bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen (1928:370) inte omsättningstillgång hos den skattskyldige gäller -- i stället för vad som stadgas i första meningen -- att egendomen skall anses anskaffad till det bokförda värdet. Vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet gäller oavsett om fastigheten är belägen inom eller utom riket och äger tillämpning även på tomträtt, strömfall och rättighet till vattenkraft. Om byggnad finns bestämmelser i 4 § kommunalskattelagen. Om ersättningen för den avyttrade egendomen växlas till svenska kronor inom 30 dagar från avyttringen tillämpas den vid växlingen använda kursen vid beräkning av värdet på ersättningen. Lag (1990:1422). 24 § 2 mom. Med avyttring av egendom avses försäljning, byte eller därmed jämförlig överlåtelse av egendom. Med avyttring jämställs också att tiden för utnyttjande av en option löpt ut utan att optionen har utnyttjats. Avyttring av ett finansiellt instrument anses också föreligga dels i de situationer som avses i 7 § lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd, dels om det företag som givit ut instrumentet 1. upplöses genom konkurs eller, om det är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening, när företaget försätts i konkurs, 2. träder i likvidation, 3. upplöses genom en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen (1998:1603) om beskattning vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser eller 4. upplöses genom att avregistreras efter den 4 april 1995 enligt punkt 5 eller 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen. Med avyttring avses däremot inte utlåning av egendom för blankning. Avyttring anses inte heller föreligga när en andel definitivt förlorar sitt värde i fall som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket. En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bolaget om andelen inlöses eller bolaget upplöses. Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt 28 § negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats. Inlöses andel i värdepappersfond eller utskiftas fondens behållna tillgångar till fondandelsägare i samband med att fonden upplöses, skall avyttring av andelen anses ha skett mot vederlag motsvarande vad fondandelsägaren uppbär vid inlösen eller utskiftning. Detsamma gäller om medlem avgår ur en ekonomisk förening. Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, optionsrätt, konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för förvärv av aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnyttjade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat vederlag. Vid en sådan fusion eller fission som anges i 4 respektive 5 § lagen om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhets- överlåtelser gäller - om villkoren i 9 och 10 §§ den lagen är uppfyllda - inte bestämmelsen i första stycket 3 finansiellt instrument som innehas av det eller de övertagande företagen. Lag (1999:201). 24 § 3 mom. Avdrag medges inte för realisationsförlust till följd av att egendom avyttrats till ett pris under marknadsvärdet om det inte framgår av omständigheterna att överlåtaren saknat avsikt att öka mottagarens förmögenhet. Har den skattskyldige eller någon honom närstående på grund av avyttringen direkt eller indirekt tillförsäkrats en rättighet eller förmån som -- trots att den av särskilda skäl inte skall åsättas något värde vid beräkning av realisationsvinst -- ändå får antas ha ett värde, skall detta värde beaktas vid bedömningen av om realisationsförlust uppkommit. Lag (1990:651). 4 mom. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras. Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och kostnader som är hänförliga till avyttringen. Avdrag för realisationsförlust medges endast om förlusten är definitiv. Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då detta belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval av förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beskattningsregler som gällde vid taxeringen för avyttringsåret. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust i samband med utfärdande av en köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år inträder för det beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina åtaganden. Om utfärdaren på grund av optionen säljer den underliggande egendomen skall han öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom, dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen, om denna avyttras senast under det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. I fråga om option med längre löptid än ett år, inträder skattskyldighet för det beskattningsår då optionen utfärdas. Det som nyss sagts om behandlingen av premien gäller även beträffande optioner med den längre löptiden, om försäljning på grund av optionen respektive avyttring av egendom som köpts på grund av optionen sker samma år som optionen utfärdats. Med option avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande. Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust på grund av en termin inträder för det beskattningsår då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske. Med termin avses ett finansiellt instrument i form av ett avtal om köp av aktier, obligationer eller annan egendom vid en viss framtida tidpunkt och till ett bestämt pris eller en rätt att erhålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller liknande. I fråga om avyttring som avsett lånad aktie (blankningsaffär) inträder, om inte den skattskyldige vid tidpunkten för avyttringen äger aktie av samma slag och sort, skattskyldighet för det beskattningsår då en motsvarande aktie förvärvats och återställts till långivaren, dock senast året efter det beskattningsår då avyttring av den lånade aktien skedde. Har ett finansiellt instrument ansetts avyttrat genom att det bolag eller den ekonomiska förening som givit ut instrumentet försatts i konkurs gäller följande. 1. Om faktisk avyttring därefter sker anses anskaffningsvärdet vara noll kronor. 2. Har ackord träffats eller har utdelning i konkursen erhållits skall ersättningen tas upp som realisationsvinst, dock högst med ett belopp som svarar mot medgivet avdrag för realisationsförlust i samband med att företaget försattes i konkurs. Medgavs avdrag för viss del av realisationsförlusten skall endast motsvarande del av ersättningen tas upp som realisationsvinst. 3. Har ett beslut om konkurs upphävts eller har konkursen lagts ned skall som realisationsvinst tas upp ett belopp som svarar mot medgivet avdrag för realisationsförlust i samband med att företaget försattes i konkurs. Detsamma gäller om en konkurs avslutas med överskott. Anskaffningsvärdet anses därefter uppgå till det enligt genomsnittsmetoden beräknade värdet vid den tidpunkt då avyttring ansågs ha skett. Om ett finansiellt instrument har ansetts avyttrat genom att det företag som har givit ut instrumentet har trätt i likvidation och om instrumentet därefter faktiskt avyttras anses anskaffningsvärdet uppgå till så stor del av det enligt genomsnittsmetoden beräknade värdet som kvarstår vid den faktiska avyttringstidpunkten. Upphör likvidationen skall anskaffningsvärdet därefter anses uppgå till det enligt genomsnittsmetoden beräknade värdet vid den tidpunkt då likvidationen upphörde. Lag (1994:1859). 24 § 5 mom. Har egendom avyttrats mot vederlag i form av en livsvarig livränta skall intäkten beräknas till det kapitaliserade värdet av livräntan med tillämpning av tabell III till lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död bestäms kapitalvärdet efter den äldstes levnadsålder. Skall livräntan däremot utgå till den sist avlidnes död beräknas värdet efter den yngstes ålder. Har i överlåtelseavtalet överenskommits att livräntan skall utgå livsvarigt, dock högst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till lagen om arvsskatt och gåvoskatt med utgångspunkt i det antal år livräntan högst skall utgå om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är lägre än vad som följer av första stycket. Skall livräntan i stället utgå livsvarigt, dock minst ett avtalat antal år, bestäms intäkten med tillämpning av tabell II till nämnda lag om det belopp som framkommer vid en sådan beräkning är högre än vad som följer av första stycket. Upphör en livsvarig livränta till följd av dödsfall som inträffar inom fem år från utgången av det år skattskyldighet inträdde på grund av avyttringen får som intäkt i stället för vad som anges i första och andra styckena tas upp det sammanlagda livräntebelopp som utgått om intäkten därmed blir lägre. Lag (1997:326). 24 § 6 mom. När egendom avyttrats till ett pris som överstiger egendomens marknadsvärde, skall, i de fall då överskjutande del av vederlaget tas upp som intäkt av tjänst, vid vinstberäk- ningen vederlaget tas upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens marknadsvärde. Lag (1999:1150). 24 § 7 mom. Äger en fysisk person eller ett dödsbo en andel i ett handelsbolag och äger handelsbolaget direkt eller genom förmedling av annan juridisk person en aktie som, om den ägts direkt av den fysiska personen eller dödsboet, hade utgjort en sådan kvalificerad aktie som avses i 3 § 12 a mom. gäller följande vid avyttring av andelen i handelsbolaget. Av den del av vinsten som svarar mot aktiens marknadsvärde i förhållande till vederlaget för andelen i handelsbolaget skall hälften tas upp som intäkt av tjänst. En förutsättning är dock att lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall inte är tillämplig. Med aktie likställs andel och andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. Lag (1995:1626). 25 § 1 mom. Vid avyttring av fastighet skall realisationsvinst och realisationsförlust beräknas särskilt för varje avyttrad taxeringsenhet eller del av taxeringsenhet. Ingår sådan privatbostadsfastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), tillsammans med annan egendom i en taxeringsenhet, beräknas vinst eller förlust särskilt för privatbostadsfastigheten. Har två eller flera vid avyttringstillfället befintliga taxeringsenheter tidigare under innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsenhet, skall dock, om den skattskyldige begär det, beräkningen göras som om taxeringsenheterna vid avyttringstillfället utgjorde en enda taxeringsenhet. I fråga om en taxeringsenhet som endast delvis har ingått i den förutvarande taxeringsenheten gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att mer än hälften av enhetens vid avyttringstillfället gällande taxeringsvärde belöper på den del som har ingått i den förutvarande enheten. Vid tillämpningen av bestämmelserna om del av fastighet i 2 mom. andra stycket och 6 mom. skall som fastighet anses varje vid avyttringstillfället befintlig taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av bestämmelserna i föregående stycke behandlas som en enda taxeringsenhet. Lag (1990:651). 25 § 2 mom. Med avyttring av fastighet likställs överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreglering enligt 5 kap. och uppdelning i lotter genom klyvning enligt 11 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988), om överföringen eller uppdelningen sker mot ersättning helt eller delvis i pengar, samt avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. samma lag. Har den ersättning i pengar som en skattskyldig erhållit på grund av en överföring enligt 5 kap. eller en uppdelning enligt 11 kap. nämnda lag inte överstigit 5 000 kronor, är dock inte någon del av vinsten skattepliktig. Om ersättningen i pengar överstiger 5 000 kronor, skall som skattepliktig inkomst tas upp så stor del av hela realisationsvinsten som ersättningen i pengar, minskad med 5 000 kronor, utgör av det totala vederlaget för överföringen eller uppdelningen, minskat med 5 000 kronor, dock att den skattepliktiga inkomsten inte skall tas upp till högre belopp än som motsvarar den del av ersättningen i pengar som överstiger 5 000 kronor. Avyttring av fastighet anses vidare föreligga när ägare av fastighet fått engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Härmed avses ersättning på grund av sådan inskränkning i förfoganderätt till fastigheten som skett enligt miljöbalken eller på grund av motsvarande inskränkningar enligt andra författningar eller på grund av upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till fastigheten för obegränsad tid. Engångsersättningen är i dessa fall att betrakta som köpeskilling, varvid så stor del av fastigheten anses avyttrad som ersättningsbeloppet utgör av fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om fastighetens hela värde vid tiden för beslutet om inskränkningen i förfoganderätten eller för upplåtelsen av nyttjanderätten eller servitutsrätten. Har den skattskyldige i samband med allframtidsupplåtelse fått ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt skall ersättningen, om den skattskyldige yrkar det, anses som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelsen. Har den skattskyldige i nu avsett fall fått ersättning för avyttrade skogsprodukter, får 60 procent av ersättningen behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Vad som sägs i detta stycke gäller dock endast om skatteplikt för ersättningen för avverkningsrätten eller skogsprodukterna inträtt under samma beskattningsår som ersättningen på grund av allframtidsupplåtelsen. Från det sammanlagda beloppet av den eller de engångsersätt- ningar som den skattskyldige under ett beskattningsår har fått på grund av allframtidsupplåtelse är han berättigad till avdrag med 5 000 kronor, om han inte visar att han haft avdragsgilla omkostnader till samma eller högre belopp. Avdraget får dock inte överstiga det sammanlagda ersättningsbeloppet för upplåtelserna. Lag (1998:817). 25 § 3 mom. Avser viss del av vederlaget vid avyttring av fastighet tillgångar som behandlats som inventarier vid beräkning av värdeminskningsavdrag medräknas inte denna del av vederlaget vid beräkning av realisationsvinst. I sådant fall får i omkostnadsbeloppet inte inräknas utgift som hänför sig till sådana tillgångar. Lag (1990:651). 25 § 4 mom. Som förbättringskostnad räknas även utgift för reparation och underhåll av fastighet eller fastighetsdel, som avses i 2 § 7 mom. eller som utgjort sådan privatbostadsfastighet som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen har befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet, samt utgift för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen och för vilken bidrag ej har utgått. Utgift för förbättring, som inte har uppförts på avskrivningsplan, och därmed jämförlig utgift för reparation eller underhåll får dock inräknas i omkostnadsbeloppet endast för år då utgifterna har uppgått till minst 5 000 kronor och, om de avser annat än ny-, till- eller ombyggnad eller reparation eller underhåll i fall som avses i punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen, dessutom nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. Utgift, som har uppförts på avskrivningsplan, skall normalt hänföras till det år då utgiften har uppförts på planen. I andra fall skall sådan utgift normalt hänföras till det år då faktura eller räkning har erhållits, varav framgår vilket arbete som har utförts. Har fastighet varit föremål för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- eller underhållsarbete i ägarens byggnadsrörelse skall -- med iakttagande av de begränsningar som har angetts i föregående stycke -- som förbättringskostnad räknas det belopp som enligt punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 21 § kommunalskattelagen har tagits upp som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet. Som förbättringskostnad räknas även sådana utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnad räknas också utgifter av nu nämnt slag vilka enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när näringsfastighet övergått till privatbostadsfastighet. Lag (1990:651). 25 § 5 mom. Avyttras näringsfastighet som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m. m. som avses i den nämnda anvisnings- punkten i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket av den nämnda anvisningspunkten inte skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Avyttras privatbostadsfastighet som tidigare varit näringsfastighet skall omkostnadsbeloppet minskas med värdeminskningsavdrag m. m. som avses i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen i den mån avdragen på grund av bestämmelsen i femte stycket i den nämnda anvisnings- punkten vid övergången från näringsfastighet till privatbostadsfastighet inte kunde tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för avsättning till ersättnings- fond för byggnader och markanläggningar gäller följande vid avyttring av näringsfastighet med byggnad eller markanläggning som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvis- ningarna till 22 § kommunalskattelagen inte tagits upp som intäkt av näringsverksamhet. Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen avdrag erhållits för avsättning till ersättnings- fond för byggnader och markanläggningar och har fastigheten övergått till privatbostadsfastighet gäller följande vid avyttring av privatbostadsfastig- heten. Omkostnadsbeloppet minskas med den del av det ianspråktagna beloppet som enligt punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskatte- lagen inte togs upp som intäkt av näringsverksamhet vid övergången. Lag (1990:651). 25 § 6 mom. Vinstberäkning på grund av avyttring av en del av en fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Vid tillämpning av den beloppsgräns som anges i 4 mom. första stycket skall dock hänsyn tas till förhållandena på hela fastigheten. På den skattskyldiges begäran skall omkostnadsbeloppet för fastighetsdelen -- i stället för att beräknas enligt första meningen -- tas upp till ett belopp som motsvarar så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas med bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen. Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988). Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i 2 mom. andra stycket, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Den som enligt 2 mom. fjärde stycket erhåller avdrag från den eller de engångsersättningar han fått på grund av upplåtelser får inte tillgodoräkna sig något omkostnadsbelopp hänförligt till dessa ersättningar. Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat en del av en fastighet, skall hänsyn tas till detta vid beräkning av omkostnadsbeloppet för återstoden av fastigheten. Kan utredning inte förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppet för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen. Föreskrifterna i föregående stycke tillämpas också om den skattskyldige under innehavstiden erhållit sådan engångsersättning som avses i 2 mom. andra stycket. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken. Lag (1993:1471). 25 § 7 mom. Utgift för förbättringsarbete eller därmed jämförligt reparations- och underhållsarbete för vilket försäkringsersättning eller annan skade- ersättning har utgått beaktas, såvida ersättningen inte räknas till skattepliktig inkomst enligt denna lag, vid beräkning av realisationsvinst endast i den mån kostnaden har överstigit ersättningen. Har sådan skattefri ersättning uppburits med större belopp än det som har gått åt för skadans avhjälpande minskas omkostnadsbeloppet med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. Lag (1990:651). 25 § 8 mom. Avyttras en fastighet som har förvärvats som ersättning för en annan fastighet och har uppskov medgetts enligt lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning av realisationsvinst eller lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, skall omkostnadsbeloppet minskas i motsvarande mån. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att vid avyttring av en fastighet som är ersättningsbostad omkostnadsbeloppet skall minskas på sätt som där anges. Lag (1993:1471). 25 § 9 mom. Har en fastighet förvärvats före år 1952 skall den anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten får dock användas som ingångsvärde om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstigit 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde inte åsatt för år 1952 får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för den fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller det närmast därefter åsatta taxeringsvärdet. Hänsyn skall vid vinstberäkningen inte tas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. Lag (1993:1471). 25 § 10 mom. Från vinst vid avyttring av en näringsfastighet, beräknad enligt bestämmelserna i 1--9 mom., skall för fysisk person och dödsbo dras av ett belopp motsvarande det underskott som för det år fastigheten avyttrats redovisas i den förvärvskälla vartill fastigheten varit att hänföra. Avdraget får inte överstiga vinsten före avdraget. Lag (1993:1471). 25 § 10 a mom. Om ett handelsbolag överlåter en fastighet till delägare i handelsbolaget eller någon närstående till delägaren till ett pris som understiger marknadsvärdet vid överlåtelsen, och om fastigheten i och med överlåtelsen blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § andra stycket kommunal- skattelagen (1928:370), skall vid beräkning av realisations- vinst eller realisationsförlust överlåtelsen anses ha skett till ett pris motsvarande marknadsvärdet. Detsamma gäller vid överlåtelse av tomtmark som avses bli bebyggd med en sådan privatbostad. Med närstående enligt första stycket avses detsamma som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Lag (1999:1150). 25 § 11 mom. Vid avyttring av privatbostadsfastighet är 50 procent av vinsten skattepliktig. Är den avyttrade egendomen näringsfastighet är 90 procent av vinsten skattepliktig. Uppkommer förlust är i förra fallet 50 procent och i det senare 63 procent av förlusten avdragsgill. Lag (1993:1471). 26 § 1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt beskattas enligt bestämmelserna i denna paragraf om bostadsrättsföreningen är av det slag som anges i 2 § 7 mom. Vad som sägs om realisationsvinst vid avyttring av en bostadsrätt tillämpas även vid avyttring av andelar i andra svenska ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar och aktier i svenska aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det slag som anges i 2 § 7 mom. Bedömningen av om en förening eller ett bolag är av det slag som anges i 2 § 7 mom. görs på grundval av förhållandena vid ingången av det år då avyttringen ägde rum. Lag (1990:651). 26 § 2 mom. har upphävts genom lag (1991:1855). 26 § 3 mom. Utgår särskild ersättning till den skattskyldige för av honom ägda föremål, vilka enligt 2 kap. 2 § jordabalken eljest skulle ha hört till den byggnad i vilken nyttjanderätten är upplåten, skall denna ersättning räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Vad nu har sagts gäller dock inte om ersättningen avser egendom som behandlats som inventarier vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Ersättning som utgår till den skattskyldige för andel i inre reparationsfond eller någon annan inom föreningen eller bolaget bildad fond, som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, skall inte räknas in i vederlaget för bostadsrätten, andelen eller aktien. Har någon särskild sådan ersättning inte betingats skall det utgående vederlaget minskas med ett belopp motsvarande den del av fonden som vid avyttringen belöper på bostadsrätten, andelen eller aktien. Bestämmelserna i föregående stycke tillämpas på motsvarande sätt vid beräkningen av ingångsvärdet. Lag (1990:651). 26 § 4 mom. Har bostadsrätten förvärvats genom upplåtelse från bostadsrätts- föreningen, skall den i upplåtelseavtalet angivna insatsen anses som köpeskilling. Särskilda avgifter som har betalats till föreningen i samband med förvärv av en bostadsrätt (upplåtelse- och inträdesavgifter) skall också räknas in i ingångsvärdet. Har insatsen för lägenheten satts ned efter det att bostadsrätten har förvärvats, skall ingångsvärdet reduceras med det belopp som har återbetalats på grund av nedsättningen. Kapitaltillskott -- utöver insats enligt första stycket -- som under innehavet har lämnats till bostadsrättsföreningen får räknas in i omkostnadsbeloppet endast om tillskotten har varit avsedda att användas av föreningen för amortering av lån eller för finansiering av förbättringsarbeten på fastigheten. Tillskotten för amorteringar skall anses ha uppgått till ett belopp motsvarande bostadsrättensandel av de amorteringar som föreningen har gjort under innehavet. Om föreningen har finansierat amortering av ett lån genom upptagande av ett nytt lån medräknas inte den amorteringen vid beräkningen av kapitaltillskott som skall ingå i omkostnadsbeloppet. Beräkningen av tillskotten för amorteringar som belöper på bostadsrätten sker med tillämpning av andels- förhållandena vid avyttringstidpunkten. För att ett tillskott för finansiering av förbättringsarbeten skall få beaktas fordras att tillskottet har använts för ett bestämt förbättringsarbete och att tillskott som bostadsrättshavarna har lämnat för arbetet i fråga sammanlagt har uppgått till minst 3 000 kronor multiplicerat med antalet deltagande bostadsrätter. Lag (1993:1471). 26 § 5 mom. Som förbättringskostnad räknas a) utgift som den skattskyldige har lagt ned på förbättringsarbeten i lägenheten och b) utgift som han har lagt ned på reparation och underhåll av lägenheten i den mån lägenheten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet, Som förbättringskostnad räknas inte utgift som vid inkomsttaxeringen har behandlats som omkostnad i näringsverksamhet. Som förbättringskostnad räknas även utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll som enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Som förbättringskostnader räknas också utgifter av nu nämnt slag som enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt av näringsverksamhet när bostadsrätt i näringsverksamhet övergått till privatbostad. Utgifter enligt första stycket som hänför sig till ett visst år räknas som förbättringskostnader endast under förutsättning att de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor och, om de är av det slag som avses i b, dessutom nedlagts under de senaste fem åren före avyttringen. Utgifterna hänförs normalt till det år då en faktura eller räkning har erhållits som visar vilka arbeten som har utförts. I fråga om utgifter som avses i första stycket b gäller vidare att utgifterna får dras av endast till den del arbetet har medfört att lägenheten vid avyttringen alltjämt är i bättre skick än vid förvärvet av lägenheten. Av 3 mom. första stycket framgår att ersättning för föremål som ägts av den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen räknas in i bostads- rättens ingångsvärde, om föremålen har förvärvats tillsammans med bostads- rätten. Har föremålen anskaffats under innehavet, anses utgiften -- allt efter omständigheterna -- som en utgift för förbättring eller för reparation och underhåll av lägenheten. Frågan om utgiften får räknas in i omkostnadsbeloppet avgörs enligt första -- tredje styckena. Lag (1991:1855). 26 § 6 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf på sådana andelar och aktier som avses i 1 mom. andra stycket förstås med bostadsrätts- förening den förening eller det bolag som andelen respektive aktien hänför sig till. Med den i upplåtelseavtalet angivna grundavgiften skall i sådana fall likställas den insats i föreningen som var fastställd när andelen uppläts respektive den inbetalning på aktien som gjordes i anslutning till att aktien gavs ut. Lag (1990:651). 26 § 7 mom. Har en bostadsrätt förvärvats före år 1974 skall den anses förvärvad den 1 januari 1974. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av bostadsrättens andel av bostadsrättsföreningens behållna förmögenhet nämnda dag, beräknad med utgångspunkt i taxeringsvärdet för år 1974 påföreningens fastighet och med hänsyn till föreningens övriga tillgångar och skulderna enligt bokslutet för det räkenskapsår som har avslutats närmast före ingången av år 1974. Det vid förvärvet erlagda vederlaget får dock tas upp som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att det överstiger 150 procent av andelen i föreningens behållna förmögenhet den 1 januari 1974. Vid bestämningen av vederlaget skall i detta fall bortses från om medel vid förvärvet av lägenheten fanns innestående på inre reparationsfond eller någon annan inom föreningen bildad fond, som var avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter. Fanns taxeringsvärde inte åsatt för år 1974 får motsvarande värde uppskattas med ledning av det närmast därefter åsatta taxeringsvärdet. Hänsyn får vid vinstberäkningen inte tas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1974. Lag (1993:1471). 26 § 8 mom. Av lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad framgår att vid avyttring av en bostadsrätt som är ersättningsbostad omkostnadsbeloppet skall minskas på sätt som där anges. Lag (1993:1471). 26 § 9 mom. Från vinst vid avyttring av en bostadsrätt som inte är privat- bostad, beräknad enligt bestämmelserna i 1--8 mom., skall för fysisk person och dödsbo dras av ett belopp motsvarande det underskott som för det år bostadsrätten avyttrats redovisas i den förvärvskälla vartill bostadsrätten varit att hänföra. Vad nu sagts gäller inte i den mån underskottet tagits i anspråk för sådant avdrag som avses i 25 § 10 mom. Avdraget får inte överstiga vinsten före avdraget. Lag (1993:1471). 26 § 9 a mom. Om ett handelsbolag överlåter en bostadsrätt till delägare i handelsbolaget eller någon närstående till delägaren till ett pris som understiger marknadsvärdet vid överlåtelsen, och om bostadsrätten i och med överlåtelsen blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § fjärde stycket kommunalskattelagen (1928:370), skall vid beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust överlåtelsen anses ha skett till ett pris motsvarande marknadsvärdet. Med närstående enligt första stycket avses detsamma som i punkt 14 sjunde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Lag (1999:1150). 26 § 10 mom. Vid avyttring av bostadsrätt som är privatbostad är 50 procent av vinsten skattepliktig. Är bostadsrätten inte privatbostad är 90 procent av vinsten skattepliktig. Uppkommer förlust är i förra fallet 50 procent och i det senare 63 procent av förlusten avdragsgill. Lag (1993:1471). 27 § 1 mom. Vid avyttring av aktie, interimsbevis, andel i värdepappersfond, andel i ekonomisk förening, teckningsrättsbevis, delbevis, vinstandelsbevis avseende lån i svenska kronor, konvertibelt skuldebrev i svenska kronor, samt termin och köp-, sälj- eller teckningsoption avseende aktie eller aktieindex samt andra finansiella instrument, som till konstruktion eller verkningssätt liknar tidigare angivna finansiella instrument, tillämpas utöver 24 § bestämmelserna i 2--6 mom. Lag (1990:1422). 27 § 2 mom. Som anskaffningsvärde anses det genomsnittliga anskaff-ningsvärdet för samtliga finansiella instrument av samma slag och sort som det avyttrade, beräknat på grundval av faktiska anskaffningsutgifter och med hänsyn till inträffade förändringar beträffande innehavet (genomsnittsmetoden). Har aktier eller andra andelar erhållits genom sådan utdelning som avses i 3 § 7 a mom., skall som anskaffningsvärde för dessa andelar anses så stor del av det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som svarar mot förändringen i marknadsvärdet på dessa aktier till följd av utdelningen. Det genomsnittliga anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall minskas i motsvarande mån. För sådan mottagare som inte äger aktier i det utdelande bolaget skall, om vederlag erlagts för rätten till utdelning, vederlaget anses som anskaffningsvärde. I annat fall skall de utdelade andelarna anses anskaffade utan kostnad. Har andelar erhållits genom sådan utskiftning som avses i 3 § 8 mom. tredje stycket skall som anskaffningsvärde för dessa andelar anses anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut andelarna. I fråga om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening som tidigare varit ett investmentföretag gäller följande. Ett sådant finansiellt instrument som avses i 1 mom. och som anskaffats av företaget innan sådan förändring som anges i 2 § 10 mom. fjärde stycket inträffade skall anses ha anskaffats för ett belopp motsvarande marknadsvärdet vid tidpunkten för förändringen. Är finansiella instrument som avses i 1 mom. föremål för notering på inländsk eller utländsk börs eller annan kontinuerlig notering av marknadsmässig omsättning, som är allmänt tillgänglig (marknadsnoterade), får utom såvitt avser optioner och terminer anskaffningsvärdet bestämmas till 20 procent av vad den skattskyldige erhåller vid avyttringen efter avdrag för kostnad för avyttringen. Delbevis eller teckningsrättsbevis, som grundas på aktieinnehav i ett bolag, anses anskaffat utan kostnad. Som anskaffningsvärde för andel i annan värdepappersfond än allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1995 får fysisk person och dödsbo ta upp andelens marknadsvärde den 31 december 1992. Detsamma gäller i fråga om fondandelsbevis vars innehavare registreras efter utgången av år 1994. Motsvarande värde för andel i fond som bildats under år 1993 eller 1994 är det först noterade marknadsvärdet. Lag (1998:1606). 27 § 3 mom. Har köp- eller teckningsoption erhållits genom förvärv av skuldebrev förenat med option, skall anskaffningsvärdet för optionen beräknas som anskaffningsvärdet för skuldebrevet jämte optionen minskat med skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Lag (1990:1422). 27 § 4 mom. Har en här i riket bosatt eller hemmahörande person avyttrat aktier till ett svenskt aktiebolag eller ett motsvarande utländskt bolag och utgörs vederlaget för de avyttrade aktierna av nyemitterade aktier i det köpande bolaget och eventuellt pengar motsvarande högst tio procent av de nyemitterade aktiernas nominella värde skall som skattepliktig realisationsvinst räknas den del av vederlaget som utgörs av pengar. Vad nu sagts tillämpas också vid avyttring av andelar i ekonomisk förening. De mottagna aktierna skall anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna eller andelarna. Bestämmelserna i första stycket gäller inte person som har avflyttat från Sverige men som till följd av reglerna om väsentlig anknytning hit ändå anses bosatt här. De gäller inte heller om 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket är tillämpligt på avyttringen. Vid avyttring av aktier eller andelar i fåmansföretag som avses i 3 § 12 a mom. tredje stycket tillämpas första stycket endast om skattemyndigheten lämnar medgivande till detta. Sådant medgivande får lämnas om inte någon del av vinsten skulle ha tagits upp som intäkt av tjänst. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Flyttar en skattskyldig utomlands och har han tidigare avyttrat aktier eller andelar till ett utländskt bolag varvid bestämmelserna i första eller tredje stycket tillämpats, skall skatteplikt anses uppkomma när utflyttningen sker i fråga om den del av realisationsvinsten som tidigare inte tagits upp till beskattning. Har avyttringen gjorts av en annan juridisk person än ett dödsbo, gäller, för att första stycket skall vara tillämpligt, utöver de villkor som föreskrivs där att aktier i det bolag som gett ut de avyttrade aktierna skall vara noterade på börs samt att det köpande bolaget skall ha erbjudit sig att på marknadsmässiga villkor förvärva samtliga aktier i det bolag som gett ut de avyttrade aktierna. Om särskilda skäl föreligger, får regeringen medge att villkoren i första meningen inte skall tillämpas i ett enskilt fall. Lag (1997:439). 27 § 5 mom. Förlust på marknadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. får dras av från realisationsvinst på marknadsnoterad sådan tillgång. I fråga om andel i värdepappersfond gäller detta endast om värdet av fondens innehav av sådana tillgångar som avses i 1 mom. inte annat än tillfälligtvis understigit tre fjärdedelar av fondförmögenheten. Förlust på aktie i svenskt aktiebolag som inte är marknads- noterad respektive på andel i utländsk juridisk person som inte är marknadsnoterad får dras av från realisationsvinst på sådan aktie eller andel samt från realisationsvinst på sådan marknadsnoterad tillgång som avses i första stycket. Av förlust som inte dragits av mot vinst får 70 procent dras av. Lag (1998:593). 27 § 6 mom. Består en värdepappersfond endast av sådana värdepapper som avses i 29 § och är andelarna marknadsnoterade behandlas realisationsvinst och realisationsförlust som ränteintäkt respektive ränteutgift. Lag (1990:1422). 28 § Vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av andel i handelsbolag skall ingångsvärdet för andelen ökas med tillskott till bolaget och minskas med uttag från bolaget. Ingångsvärdet skall vidare ökas med de på delägaren belöpande skattepliktiga inkomsterna och minskas med de på delägaren belöpande avdragsgilla underskotten. Blir det justerade ingångsvärdet negativt, skall omkostnadsbeloppet anses vara noll. Vederlaget vid avyttringen skall i detta fall ökas med ett belopp som motsvarar det negativa justerade ingångsvärdet. För andel i handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag skall ingångsvärdet justeras som om ägarbolaget var skattskyldigt i den skattskyldiges ställe. För andel i ägarbolaget justeras ingångsvärdet med hänsyn till summan av inkomster och underskott i bolagen. Blir nettot negativt skall ingångsvärdet minskas endast i den mån på andelen belöpande underskott är avdragsgillt. I fråga om andel som förvärvats före utgången av det räkenskapsår för handelsbolaget som avslutats närmast före den 1 mars 1988 beräknas först det justerade ingångsvärdet vid utgången av nämnda räkenskapsår (bok-slutsdagen). Denna beräkning görs med utgångspunkt i andelens ingångsvärde och den ökning eller minskning i delägarens kapitalbehållning i bolaget som har inträffat fram till bokslutsdagen. Blir saldot negativt, anses det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen vara noll. Det justerade ingångsvärdet på bokslutsdagen läggs sedan till grund för justeringar enligt första stycket. Vid bestämmande av kapitalbehållningen på bokslutsdagen skall lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen. Sker den skattemässiga inkomstberäkningen inte enligt bokföringsmässiga grunder, bortses från förutbetalda kostnader och intäkter samt upplupna intäkter och kostnader. Har handelsbolaget före utgången av år 1989 avyttrat egendom på vilken 35 § 2-4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 juli 1990 är tillämpliga skall, om egendomen anskaffats före den 19 augusti 1988, ingångsvärdet för andelen justeras på grundval av det bokföringsmässiga resultatet av avyttringen även om detta inte följer av andra stycket. Från resultatet skall dras ett belopp som svarar mot den avskrivning eller nedskrivning av egendomen som gjorts i räkenskaperna efter bokslutsdagen. Sker beskattning med anledning av avyttringen senare än vid 1990 års taxering, skall ingångsvärdet dock justeras på grundval av det skattemässiga utfallet av avyttringen. Om den skattskyldige yrkar det, skall vinstberäkningen grundas enbart på bestämmelserna i första stycket. Har andel i ett handelsbolag förvärvats på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång och har den tidigare ägaren beskattats enligt 24 § 2 mom. fjärde stycket, skall det justerade ingångsvärdet för andelen anses vara noll. Vid tillämpning av första stycket skall bortses från positiv och negativ räntefördelning enligt lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning. Ett negativt fördelningsbelopp skall dock minska ingångsvärdet i den mån räntefördelningen minskat ett underskott av näringsverksamheten. Ingångsvärdet skall ökas med 28 procent av en ökning av expansionsmedel enligt lagen (1993:1537) om expansionsmedel och minskas med 28 procent av en minskning. Ingångsvärdet skall ökas med 72 procent av en minskning av expansionsmedel som inte tas upp som intäkt enligt 14 § lagen om expansionsmedel. Vid överföring av expansionsmedel enligt 11 § nämnda lag skall ingångsvärdet minskas med 72 procent av det överförda beloppet. I fall som avses i 3 § 1 h mom. gäller reglerna i det momentet. Lag (1998:1606). 29 § 1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av fordringar och andra finansiella instrument där underliggande instrument är hänförliga till fordringar, utställda i svenska kronor eller till ränteindex, utom sådana fordringar som avses i 27 § 1 mom., beräknas enligt den genomsnittsmetod som anges i 27 § 2 mom. Lag (1990:651). 29 § 2 mom. Realisationsvinst och realisationsförlust på annan marknadsnoterad tillgång som avses i 1 mom. än premieobligationer behandlas som ränteintäkt respektive ränteutgift. Av förlust på premieobligationer eller på tillgångar som inte är marknadsnoterade får 70 procent dras av. Lag (1993:1543). 30 § 1 mom. Realisationsvinst vid avyttring av utländsk valuta eller en fordran i utländsk valuta beräknas med tillämpning av 24 § och den genomsnittsmetod som anges i 27 § 2 mom. första stycket. Detsamma gäller realisationsvinst vid avyttring av ett finansiellt instrument vars underliggande egendom är utländsk valuta eller en fordran i utländsk valuta eller är hänförlig till ett index beroende av sådan valuta. Vid avyttringen tillämpas även bestämmelserna i 2 mom. femte stycket sista meningen. Lag (1990:1422). 30 § 2 mom. Vid betalning av en skuld i utländsk valuta beräknas vinst respektive förlust på grund av valutakursförändring för långivare och låntagare på följande sätt. Långivaren skall som intäkt ta upp värdet av det återbetalade beloppet vid återbetalningen och medges avdrag för beloppets värde vid utlåningstillfället. Låntagaren skall som intäkt ta upp värdet av det återbetalade beloppet vid utlåningstillfället och medges avdrag för beloppets värde vid återbetalningen. Värdet av det återbetalade beloppet vid utlåningstillfället beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom. första stycket. Med anskaffningsvärde avses därvid avdraget för långivaren och intäkten för låntagaren. Skattskyldighet för kursvinst respektive avdragsrätt för kursförlust på en fordran eller skuld i utländsk valuta inträder för det beskattningsår då återbetalning sker. Med betalning av skuld jämställs att skulden mot vederlag övertas av annan låntagare. Kursvinst eller kursförlust beräknas inte för tid mellan avyttring och växling till svenska kronor i fall som avses i 24 § 1 mom. sista stycket. Kursvinst eller kursförlust på utländsk valuta som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse i utlandet är inte skattepliktig respektive avdragsgill. Lag (1990:1422). 31 § Vid avyttring av annan egendom än sådan som avses i 25--30 §§ gäller utöver 24 § följande bestämmelser. Om den skattskyldige innehaft egendomen för personligt bruk (personligt lösöre) får 1. anskaffningsvärdet bestämmas till 25 procent av ersättningen för egendomen efter avdrag för kostnaden för avyttringen, 2. avdrag göras med 50 000 kronor från summan av vinster på grund av avyttringar av sådan egendom under beskattningsåret. Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag helt eller delvis för egendomens anskaffning, värdeminskning e. d. skall ingångsvärdet minskas med detta avdrag. När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisations- vinsten beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom. Avdrag för realisationsförlust medges inte för egendom som innehafts för personligt bruk. Lag (1990:1422). Övergångsbestämmelser 1983:984 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Äldre bestämmelser skall alltjämt tillämpas vid 1985 års taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1984, dock ej om det bokslut som ligger till grund för taxeringen avser ett räkenskapsår som har påbörjats efter utgången av år 1983. Lag (1985:70). 1983:1044 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas i fråga om avyttringar som sker efter utgången av år 1983. 1983:1049 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem taxeras för beskattningsår som har börjat före den 11 november 1983 tillämpas äldre bestämmelser. Med makar avses de som taxeras med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1983:1050 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem taxeras för beskattningsår som har börjat före den 11 november 1983 tillämpas äldre bestämmelser. Med makar avses de som taxeras med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1983:1089 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. 1984:345 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Skall skattskyldig eller i fråga om makar någon av dem taxeras för beskattningsår som har börjat före den 1 maj 1984 tillämpas 10 § 1 mom. i sin lydelse närmast före den 1 januari 1984. Med makar avses de som taxeras med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 1984:813 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1984 års taxering. Har en ideell förening vid 1984 års taxering inte medgetts grundavdrag enligt denna lag får rättelse beslutas av taxeringen enligt 72 a § taxeringslagen (1956:623) eller besvär anföras över taxeringen enligt 100 § samma lag. 1984:895 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1984:916 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. 1984:1061 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna skall följande iakttas. 1. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket har vid den taxering, då de nya bestämmelserna första gången skall tillämpas för denne, rätt till avdrag för allmän kommunalskatt, som påförts året före taxeringsåret, med 50 procent av det belopp med vilket skatten överstiger 30 procent av den beräknade beskattningsbara inkomsten före sådant avdrag. Avdraget medges som allmänt avdrag enligt 4 §. Motsvarande gäller för skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket och som enligt äldre bestämmelser varit skattskyldig enligt denna lag för det beskattningsår vartill den påförda kommunalskatten hänför sig, dock att avdraget utgör 25 procent av det belopp med vilket skatten överstiger 30 procent av den beräknade beskattningsbara inkomsten före sådant avdrag. 2. Har skattskyldig som avses i 10 a § första stycket vid en senare taxering än som avses i 1 första stycket påförts allmän kommunalskatt året före taxeringsåret, medges avdrag med ett belopp motsvarande 50 procent av den påförda skatten. Motsvarande gäller skattskyldig som avses i 1 andra stycket, dock att avdraget utgör 25 procent av den påförda skatten. 3. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket skall som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet redovisa 50 procent av restituerad, avkortad eller avskriven allmän kommunalskatt för vilken avdrag åtnjutits vid tidigare års taxeringar. Motsvarande gäller för skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket, dock att intäkten utgör 25 procent av skattebeloppet. 4. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket har rätt till avdrag för förlust eller underskott som avses i 4 § första stycket 1 och 3 och som hänför sig till beskattningsår, för vilket taxering har skett enligt äldre bestämmelser, med 50 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och med 50 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. Motsvarande gäller skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket, dock att avdraget utgör 25 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och 75 procent av det belopp med vilket avdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. 5. Skattskyldig som avses i 10 a § första stycket har rätt till avdrag enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag för förlust hänförlig till beskattningsår, för vilket taxering har skett enligt äldre bestämmelser, med 50 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och med 50 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. 6. Skattskyldig som avses i 10 a § andra stycket har rätt till avdrag enligt lagen (1960:63) om förlustavdrag för förlust hänförlig till beskattningsår, för vilket taxering har skett enligt äldre bestämmelser, med 25 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges vid taxering till statlig inkomstskatt enligt äldre bestämmelser och med 75 procent av det belopp med vilket förlustavdrag skulle ha kunnat medges i någon kommun vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt äldre bestämmelser. Skattskyldig som avses i 7 § 4 mom. har dock rätt till avdrag med hela det belopp med vilket förlustavdrag hade kunnat medges vid taxering till kommunal inkomstskatt. 7. Vid beräkning enligt 2 § 6 mom. av inkomst av försäkringsrörelse som drivits av livförsäkringsanstalt tillämpas vad som anges i punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1950:308) om ändring i kommunalskattelagen. 8. Vid beräkning enligt 2 § 6 mom. av inkomst av försäkringsrörelse som drivits av skadeförsäkringsanstalt skall i fråga om sådan reserv som avses i 17 § lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen (1982:713) tillämpas vad som i punkt 2 av anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före den 1 januari 1983 föreskrevs om säkerhetsfond. 9. I fråga om de nya bestämmelserna skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka upphävts genom lagen (1984:1060) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som alltjämt skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas även i andra fall än som avses i punkterna 7 och 8. 1984:1087 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången i fråga om underskott som hänför sig till 1985 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas vid 1986 års taxering i fråga om familjestiftelse som då taxeras för beskattningsår som börjat före ikraftträdandet. 1985:226 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling, och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:249 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den har kommit ut från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. De nya procentsatserna i 2 § 6 mom. fjärde och tjugotredje styckena skall tillämpas även i fråga om skattskyldiga för vilka inkomsten vid 1986 års taxering, på grund av övergångsbestämmelserna till lagen (1984:1060) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1984:1061) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall beräknas enligt 30 § 2 eller 5 mom. kommunalskattelagen och enligt 2 § lagen om statlig inkomst- skatt i lagrummens äldre lydelse. 1985:263 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:308 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna om skattskyldighet i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Vid 1985 års taxering skall Stiftelsen Småföretagsfonden vara helt befriad från skattskyldighet vid taxeringen till statlig inkomstskatt. 1985:363 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om inkomst som uppburits före utgången av år 1992 på grund av anställning utomlands som påbörjats före ikraftträdandet. Om den skattskyldige begär det skall dock en ny anställning anses ha påbörjats vid lagens ikraftträdande. Lag (1990:651). 1985:412 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. 1985:470 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Bestämmelserna om avdrag för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Bestämmelserna om beskattning vid nedsättning av reserv- eller säkerhetsfond tillämpas första gången vid 1987 års taxering och gäller för fondavsättningar som hänför sig till 1986 års taxering eller senare. 1985:822 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den kommit ut från trycket i Svensk författningssamling. Medgivande enligt 2 § 7 mom. femte stycket andra meningen får avse beskattningsår för vilket taxering sker år 1986 eller senare. I fråga om beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet får medgivande lämnas endast om taxering i enlighet därmed inte leder till högre skatt. 1985:1019 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna i 2 § 8 mom. tillämpas första gången vid 1986 års taxering eller, om föreningen då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985, vid 1987 års taxering. 1986:124 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas i fråga om tillgång, som förvärvats genom utdelning, vilken beslutats efter utgången av år 1985. 1986:312 Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1986:466 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om beskattningsår, som har påbörjats före den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser i 22 § skall fortfarande tillämpas i fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel om lånet beviljats före lagens ikraftträdande. 1986:508 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--7 nedan. 2. Vid 1988 års taxering tillämpas 6 § 1 mom. första stycket a och 8 § första stycket med beaktande av punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:507) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). 3. Vid 1988 års taxering skall, i stället för vad som sägs i 10 § 1 mom., grundbelopp och tilläggsbelopp beräknas enligt följande skalor. Grundbeloppet utgör 100 kronor samt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 7 basenheter: 4,5 procent av den beskattningsbara inkomsten; när beskattningsbar inkomst överstiger 7 men inte 8 basenheter: grundbeloppet för 7 basenheter och 13 % av återstoden 8 basenheter: " " 8 " " 20 % " " Tilläggsbeloppet utgör: när underlaget för tilläggsbelopp inte överstiger 15 basenheter: 5 procent av den del av underlaget som överstiger 14 basenheter; när underlaget överstiger 15 men inte 16 basenheter : tilläggsbeloppet för 15 basenheter och 10 % av återstoden ; 16 " " 20 " : " 16 " " 14 % " " ; 20 " " 21 " : " 20 " " 20 % " " ; 21 " " 38 " : " 21 " " 25 % " " ; 38 basenheter : " 38 " " 27 % "". 4. Vid 1988 års taxering är basenheten, i stället för vad som sägs i 10 § 2 mom., 9 000 kronor. 5. Äldre bestämmelser i 10 § 3 mom. första stycket 1 och andra stycket samt 11 § 1 mom. tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om underskott i förvärvskälla, om beskattningsåret för förvärvskällan har påbörjats före den 1 april 1986. 6. Skall skattskyldig taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 april 1986 tillämpas vid 1988 års taxering äldre bestämmelser i 6 § 1 mom. första stycket a, 8 §, 10 § 1 och 2 mom. samt 12 §, om detta sammantaget leder till lägre statlig inkomstskatt. 7. Äldre bestämmelser i 10 § 4 mom. tillämpas vid 1988 års taxering, varvid dock det högsta belopp som undantas skall vara 15 000 kronor i stället för 30 000 kronor. 1986:1114 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Beträffande sådant underskott i förvärvskällan övrig tillfällig förvärvsverksamhet som beror på att avdrag enligt punkt 7 av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) medgivits med högre belopp än vad som motsvarar de i förvärvskällan redovisade intäkterna av utställda standardiserade optioner skall de nya bestämmelserna i 4 § tillämpas redan vid 1987 års taxering. Vid taxering för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1987 tillämpas dock äldre bestämmelser i 6 § 1 mom. och därmed, på grund avhänvisningen i 6 § 1 mom. första stycket a till 53 § 1 mom. kommunalskattelagen, det senare lagrummet i dess lydelse intill den 1 januari 1987. Vid 1988 års taxering tillämpas äldre bestämmelser i 2 § 1 mom. i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986. Lag (1987:573). 1986:1226 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1307 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelse i 1 § tillämpas intill utgången av juni 1988. 1987:339 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas såvitt avser Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes minne och regleringsföreningarna på jordbrukets och fiskets område första gången vid 1987 års taxering och såvitt avser Stiftelsen ÖV-huset fr.o.m. 1985 års taxering. 1987:657 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. 2. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om sådana fusioner enligt 87 § 1 mom. lagen (1956:216) om jordbrukskasserörelsen som avsågs i de äldre bestämmelserna i 2 § 4 mom. första stycket. 3. Äldre bestämmelser tillämpas alltjämt vid fusioner enligt 78 § lagen (1955:416) om sparbanker och i fall då ett bankaktiebolag före den 1 juli 1987 övertagit ett annat bankaktiebolags hela bankrörelse. 1987:1149 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. Bestämmelserna i 2 § 4 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gäller i samma utsträckning som tidigare för fusioner enligt 96 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. 1988:1211 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas såvitt avser Stiftelsen UV-huset fr. o.m. 1987 års taxering och såvitt avser PROTEKO fr. o. m. 1989 års taxering. 1988:1524 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1989:1016 Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas såvitt avser 10 a § första gången vid 1990 års taxering och såvitt avser 10 § 1 mom. första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas vid 1990 års taxering i fråga om skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989. 1989:1040 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1990. 1990:339 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:651 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2--18 nedan. 2. Har egendom avyttrats före den 1 januari 1991 och var vinst på grund av avyttringen skattepliktig enligt 35 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 men har beskattning på grund av bestämmelserna i 41 § samma lag i dess nämnda lydelse inte skett senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Beskattning på grund av avyttringen skall ske vid taxeringen för det första beskattningsår då någon del av köpeskillingen är tillgänglig för lyftning. Är emellertid köpeskillingens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga, skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det beskattningsår då beloppet blir tillgängligt för lyftning. 3. Har avyttring beskattats vid 1991 eller tidigare års taxering och har därvid viss del av köpeskillingen inte kunnat beaktas, skall tillkommande köpeskilling tas upp till beskattning när den blir tillgänglig för lyftning. Beräkning av realisationsvinst eller realisationsförlust sker därvid enligt de regler som tillämpades när första delen av köpeskillingen togs upp till beskattning med undantag av 35 § 3 mom. andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990. De nya bestämmelserna i 3 § 12 mom. tredje stycket tillämpas inte i fall som avses i denna punkt. 4. Avyttras fastighet före utgången av år 1999 får -- i andra fall än när delägare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag eller delägare närstående person avyttrar fastighet till företaget -- omkostnadsbeloppet beräknas genom att det omkostnadsbelopp som hade kunnat användas om avyttringen skett den 31 december 1990 ökas med i 25 § 4 mom. avsedda förbättringskostnader m. m. som lagts ned på fastigheten under tiden mellan den 1 januari 1991 och avyttringstillfället. Vid tillämpning av punkterna 6 a och 6 b av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990 skall dock följande gälla. a) Ingångsvärde samt förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det år då fastigheten förvärvades respektive kostnaden lades ned. b) Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärdet visst år skall omräkningen ske med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter sistnämnda år. c) Värdeminskningsavdrag som belöper på det år som den kostnad vartill avdraget hänför sig lades ned eller på något av de sju följande åren räknas om med hänsyn till prisutvecklingen från det åttonde året efter det år kostnaden lades ned. d) Tidigareläggning får inte ske med mer än åtta år. e) Tidigareläggning får ske endast i fråga om den del av ingångsvärde och förbättringskostnader för ersättningsfastigheten som inte överstiger ett belopp motsvarande vederlaget vid avyttringen av den ursprungliga fastigheten minskat med förbättringskostnader som under den skattskyldiges innehav har lagts ned på denna fastighet under det år då fastigheten avyttrades eller under något av de sju närmast föregående åren. Sådan minskning med hänsyn till förbättringskostnader på den ursprungliga fastigheten skall dock ske endast för år då de nedlagda kostnaderna har överstigit tio procent av vederlaget vid avyttringen av denna fastighet. f) Tidigareläggning får -- om ersättningsfastigheten förvärvats före avyttringen av den ursprungliga fastigheten -- inte leda till att ersättningsfastigheten anses förvärvad före förvärvet av den ursprungliga fastigheten eller tidigare än åtta år före avyttringen av nämnda fastighet. Beräknas omkostnadsbeloppet enligt bestämmelserna i första stycket skall sådan kvotering av vinsten som avses i 25 § 11 mom. ej ske. Lag (1993:1471). 5. har upphävts genom lag (1993:1471). 6. Avdrag för realisationsförlust, som hänför sig till 1991 och tidigare års taxeringar men inte kunnat dras av tidigare, får göras vid beräkning av inkomst av kapital respektive näringsverksamhet senast det sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten än hänförlig. Härvid tillämpas bestämmelserna i punkt 3 andra stycket samt punkt 4 andra och fjärde styckena av anvisningarna till 36 § kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse intill den 1 juli 1990. Avdrag får dock göras endast i den mån den skattskyldige redovisar sådan vinst vid avyttring av egendom som enligt 35 § 1 mom. kommunalskattelagen i dess lydelse intill den 1 juli 1990 skulle ha tagits upp som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Fysiska personer och dödsbon får göra avdrag för sparade realisationsförluster i inkomstlaget kapital. För övriga juridiska personer får motsvarande avdrag göras från intäkt av näringsverksamhet, med tillämpning av de nya bestämmelserna i 2 § 14 mom. 7. I fråga om aktie, andel i värdepappersfond eller andel i ekonomisk förening som inte är marknadsnoterad och som den skattskyldige den 1 april 1976 innehaft i mer än fem år gäller punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1990:1422). 8. För andel i allemansfond som förvärvats före den 1 januari 1991 får som anskaffningsvärde tas upp andelens marknadsvärde den 31 december 1990. Lag (1990:1422). 9. Premie vid utfärdande av option vilken erhållits före utgången av år 1990 och som enligt de regler som gällde intill den 1 juli 1990 skall redovisas senast vid 1991 års taxering, skall inte tas upp till beskattning vid 1992 eller senare års taxering. 10. Har förvärvare av ett skuldebrev eller andel i sådan värdepappersfond som avses i punkt 10 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990 före utgången av år 1990 lämnat över- låtaren kompensation för upplupen men inte förfallen ränta tillämpas vid 1992 års taxering bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 39 § kommunalskattelagen i dess lydelse intill den 1 juli 1990. Har förvärvare medgetts avdrag för räntekompensation enligt nämnda anvisningspunkt skall kompensationen inte inräknas i anskaffningsvärdet vid beräkning av realisationsvinst när skuldebrevet eller andelen avyttras. Lag (1990:1422). 11. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. andra stycket, 2 § 4 mom. åttonde stycket samt 4 § andra stycket tillämpas även vid 1992 och senare års taxeringar. Intäkten eller avdrag skall dock hänföras till näringsverksamhet. 12. Äldre föreskrifter i 2 § 4 mom. första stycket tillämpas vid 1992 års taxering samt, om något av företagen inte taxeras då, även vid 1993 års taxering. 12 a. I fråga om vad som förstås med utjämningsfond samt vad som skall anses utgöra en minskning av sådan fond tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 6 mom. vid 1992 och senare års taxeringar. Lag (1990:1422). 13. Vad som sägs om avdrag för underskott i punkt 6 av övergångsbestämmel- serna till lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) tillämpas på motsvarande sätt i fråga om sådana underskott enligt den äldre lydelsen av 4 § första stycket. Vid tillämpningen anses koncernbidrag som intäkt av rederi-, luftfarts- eller varvsrörelse endast om bidraget utgör avdragsgill omkostnad för givaren i näringsverksamhet av angivet slag. 14. Vid beräkning av schablonintäkt enligt 2 § 10 mom. första stycket 2 skall om beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1991 beskattningsåret i stället anses påbörjat vid denna tidpunkt. 15. Har en skattskyldig vid 1991 års taxering redovisat inkomst eller underskott av annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet eller kapital enligt de äldre bestämmelserna i 41 § andra stycket kommunalskattelagen (1928:370) skall den skattskyldige vid beräkning av inkomst av näringsverk- samhet vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering inte ta upp andra ingående tillgångs- och skuldposter i det aktuella hänseendet än som framgår av andra och tredje styckena. Som ingående fordran tas upp dels intäkt som blivit tillgänglig för lyftning i början av beskattningsåret men som tagits till beskattning det föregående beskattningsåret, dels utgift som betalts i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte dragits av vid beräkningen av inkomsten för det beskattningsåret. Som ingående skuld tas upp dels intäkt som har uppburit i slutet av det föregående beskattningsåret men som inte tagits till beskattning det året, dels utgift som är obetald vid ingången av beskattningsåret men som dragits av vid beräkningen av inkomsten för det föregående beskattningsåret. Intäkter och utgifter som redovisats vid 1991 års taxering beaktas inte vid 1992 års taxering eller, om den skattskyldige inte taxeras då, vid 1993 års taxering i vidare mån än vad som framgår av andra och tredje styckena. 16. har upphävts genom lag (1994:1859). 17. De nya föreskrifterna i 3 § 13 mom. tillämpas inte i fråga om förvärvskälla där verksamheten upphört under beskattningsår för vilket taxering skett år 1991 eller tidigare. 18. I fråga om de nya bestämmelserna i lagen skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som upphävs genom lagen eller föreskrifter i kommunalskattelagen (1928:370) vilka upphävts genom lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och för vilka gällt övergångsbestämmelser som fortfarande skulle kunna ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas. Punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen skall dock tillämpas endast i den utsträckning som framgår av punkt 7 ovan. 1990:1422 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid 1992 och senare års taxeringar i fråga om likvidation eller fusion som föranlett utskiftning till aktieägare före ikraftträdandet. 1990:1463 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:181 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Om ärende om dispens enligt bestämmelse som ändras genom denna lag är anhängigt hos riksskatteverket vid utgången av juni 1991 skall ärendet prövas av skatterättsnämnden. Nämndens beslut får inte överklagas. 1991:412 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser i 7 § 8 mom. sjätte -- nionde styckena tillämpas dock fortfarande på utdelning som blir tillgänglig för lyftning före den 1 januari 1992 och i fråga om utdelning som frikallats från skattskyldighet genom förklaring om skattebefrielse som lämnats före den 1 januari 1992. 1991:693 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1833 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 1--5 nedan. 1. Äldre bestämmelser i 3 § 4 mom. första stycket tillämpas alltjämt om bidraget uppburits före ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna i 3 § 12 mom. tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 3. Vid 1993--1995 års taxeringar gäller för fysiska personer och dödsbon följand e. Av realisationsvinst på sådana finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. skall som skattepliktig intäkt tas upp fem sjättedelar. Avdrag för realisationsförlust på sådana instrument skall grundas på fem sjättedelar av förlusten. Vad nu sagts gäller på motsvarande sätt realisationsvinst och realisationsförlust på andel i handelsbolag. Första stycket gäller inte sådan realisationsförlust som avses i 27 § 5 mom. tredje stycket till den del förlusten svarar mot utdelning från bolaget under beskattningsåret och närmast föregående beskattningsår. Lag (1992:1486). 4. Bestämmelserna i 10 § tredje stycket tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Lag (1992:1486). 5. Äldre bestämmelser i 10 a § tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1991:1855 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Har bostadsrätt som avses i 26 § avyttrats före utgången av år 1991 skall dock, om den skattskyldige yrkar det, vinst eller förlust beräknas med tillämpning av de äldre bestämmelserna. 1991:1913 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med 1992 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1990--1991 gäller punkt 4 av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse den 30 juni 1990. 1991:2007 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1992:577 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1993 års taxering. De äldre bestämmelserna tillämpas alltjämt i fråga om tillgångar som givits ut av bolag som försatts i konkurs före den 1 januari 1992. 1992:703 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas första gången vid 1994 år s taxering. 1992:1092 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1992:1344 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. Bestämmelserna i 3 § 8 mom. fjärde stycket och 27 § 4 mom. i deras nya lydelse tillämpas inte i fråga om avyttringar som skett före utgången av år 1992. Bestämmelserna i 3 § 8 mom. fjärde stycket i dess nya lydelse gäller inte heller om fusion skett före utgången av år 1992. 1992:1663 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. I fråga om intäkter som uppburits och utgifter som erlagts i anslutning till årsskiftet 1992--1993 tillämpas dock äldre bestämmelser. För det fall intäkt beskattats eller avdrag medgivits för utgift vid 1993 års taxering i enlighet med äldre bestämmelser skall intäkten inte beskattas och avdrag inte medges för utgiften vid 1994 års taxering. 1992:1748 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:670 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 2. Bestämmelserna i punkterna 3--8 gäller sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess lydelse intill den 31 december 1993. 3. Ett bostadsföretag som taxeras enligt de nya bestämmelserna medges inte avdrag för underskott enligt 26 § kommunalskattelagen (1928:370) i den mån underskottet avser förvaltning av fastighet som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket i dess äldre lydelse. 4. Vid tillämpningen av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag i punkterna 6 och 12 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) skall bokfört värde för byggnader och inventarier anses utgöra vad som återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet (det skattemässiga restvärdet) vid ingången av det beskattningsår för vilket taxering första gången sker enligt de nya bestämmelserna. Med bokfört värde avses värdet i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna. Har nämnda tillgångar skrivits upp under detta eller något av de två närmast föregående räkenskapsåren skall det tidigare värdet, efter avdrag för skälig värdeminskning, i stället utgöra det skattemässiga restvärdet. 5. Omfattar det bokförda värdet för byggnad enligt punkt 4 inte sådan markanläggning som anskaffats före ikraftträdandet eller markanläggning som anskaffats efter ikraftträdandet men under ett beskattningsår för vilket taxering sker enligt de äldre bestämmelserna skall, vid tillämpning av bestämmelserna om värdeminskningsavdrag, byggnadens anskaffningsvärde och skattemässiga restvärde ökas med markanläggningens anskaffningsvärde respektive bokförda värde. Bestämmelserna i punkt 4 om uppskrivning skall därvid tillämpas på motsvarande sätt. 6. Vad som i punkt 5 sagts om markanläggning skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om anslutningsavgift och anläggningsbidrag som avses i punkt 17 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370). 7. Föreskrifterna i punkterna 4--6 skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om tillgångar i sådan samfällighet som avses i 41 a § kommunalskattelagen (1928:370). 8. Har ett bostadsföretag i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket taxering skall ske enligt de äldre bestämmelserna redovisat särskild tillgångspost enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m., skall avdrag medges med tre procent om året av tillgångspostens belopp enligt särskild plan. 1993:939 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--8. 2. De nya bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde stycket träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas första gången vid taxering för det beskattningsår som påbörjas den tidpunkt då bestämmelsen träder i kraft eller närmast därefter. 3. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om livförsäkringsföretag för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 4. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller för annan skattskyldig än livförsäkringsföretag äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. 5. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om andelar i svenska värdepappersfonder skall hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhets- nivån 90 procent i momentets sjätte stycke tillämpas en gräns på 75 procent. 6. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. åttonde och nionde styckena skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet. 7. De nya föreskrifterna om skatteplikt i 3 § 1 mom. tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 8. Har aktier eller andelar vid tillämpning av 3 § 12 mom. första stycket värderats enligt fjärde stycket 1 gäller vid 1995 års taxering undantaget från skatteplikt för utdelning i 3 § 1 mom. tredje stycket för högst summan av dels ett belopp som svarar mot statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av fem procentenheter multiplicerad med anskaffningskostnaden och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott efter uppräkning enligt fjärde stycket 2, dels en femtedel av det belopp som därutöver är att anse som intäkt av kapital. Vid utdelning av belopp som svarar mot sparad utdelning gäller undantaget från skatteplikt endast en femtedel av beloppet. Lag (1993:1544). 1993:1443 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1993:1471 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas -- med undantag för bestämmelserna om avdrag för förluster i 25 § 11 mom. och 26 § 10 mom. -- på avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare. Reglerna om avdrag för förluster i nämnda lagrum tillämpas på avyttringar som sker den 1 juli 1994 och senare. 2. Avyttras fastighet eller bostadsrätt under tiden den 8 september 1993--den 30 juni 1994 skall, i stället för vad som stadgas i punkt 1, bestämmelserna i deras lydelse intill den 1 januari 1994 tillämpas om den skattskyldige yrkar det. 1993:1543 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--15. Lag (1994:778). 2. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. fjärde stycket gäller fortfarande i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 2 § 1 mom. femte stycket gäller fortfarande i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. Vid tillämpning av de nya föreskrifterna beaktas inte underskott som dragits av vid beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1989. 4. Med undantag för bestämmelsen om avdrag för förluster tillämpas 2 § 1 mom. sista stycket på avyttringar som skett den 8 september 1993 och senare. Regeln om avdrag för förluster i nämnda paragraf tillämpas på avyttringar som sker den 1 juli 1994 och senare. 5. Avyttras fastighet eller bostadsrätt under tiden den 8 september 1993--den 30 juni 1994 skall, i stället för vad som stadgas i punkt 4, bestämmelserna i deras lydelse intill den 1 januari 1994 tillämpas om den skattskyldige yrkar det. 6. Äldre föreskrifter i 2 § 8 mom. tillämpas fortfarande på utdelning som förfallit till betalning före ikraftträdandet. De äldre föreskrifterna i momentet om avdrag för ekonomisk förening för utdelning gäller fortfarande i fråga om utdelning på förlagsinsatser som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 7. För företag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1994 tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 10 mom. första stycket 2 och fjärde stycket för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 2 § 10 mom. andra stycket vid 1995 års taxering eller, om företaget inte taxeras då, vid 1996 års taxering skall gränsbeloppet a. ökas med ett belopp som motsvarar företagets eget kapital enligt fastställd balansräkning för det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1991 eller, om företaget inte taxerades då, år 1992 till den del detta belopp överstiger tillskjutet kapital och utdelning som beslutats för nämnda räkenskapsår, b. minskas med utbetalning till aktieägaren enligt 12 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden efter det räkenskapsår som avses i a och före det första räkenskapsår för vilket taxering skedde enligt de nya föreskrifterna, samt c. minskas med utdelning från företaget vilken beslutats för räkenskapsår som infallit efter det räkenskapsår som avses i a och före det första räkenskapsår för vilket taxering skedde enligt de nya föreskrifterna till den del utdelningen överstigit av företaget mottagen skattepliktig utdelning. De avgående posterna enligt föregående stycke b och c får tillsammans inte överstiga posten a i samma stycke. Bestämmelserna i föregående stycke gäller endast om företaget var investmentföretag vid utgången av det räkenskapsår som avses i samma stycke a. Lag (1994:778). 8. Punkterna 3 och 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1833) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall alltjämt gälla. I enlighet med punkt 3 av nämnda övergångsbestämmelse skall för taxeringsåret 1995 de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om skatteplikt för vinst respektive avdragsrätt för förlust på svenska aktier e. d. tillämpas på fem sjättedelar av vinsten respektive förlusten. För taxeringsåret 1995 gäller dock att de nya föreskrifterna skall tillämpas på hela realisationsförlusten på sådan andel i värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. under förutsättning att mottagen ersättning för den vid avyttringen upplupna inte förfallna avkastningen behandlas som ränteintäkt enligt de nya föreskrifterna om räntekompensation i 3 § 6 mom. Lag (1994:778). 9. Har sådan utbetalning som avses i 3 § 1 mom. tredje stycket i den lydelse föreskriften hade intill den 1 januari 1994 tagits upp till beskattning vid 1994 års taxering tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 14 mom. första stycket och 27 § 5 mom. tredje stycket. Har realisations- förlust uppkommit vid 1994 års taxering och är förlusten hänförlig till inlösen av aktie vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden i ett aktiebolag skall belopp som skiftas ut till aktieägaren under år 1994 eller senare tas upp som realisationsvinst med ett belopp som svarar mot medgivet avdrag för realisationsförlust. Medgavs avdrag för viss del av realisationsförlusten skall endast motsvarande del av det utskiftade beloppet tas upp som realisationsvinst. 10. Har förvärvare av skuldebrev eller andel i värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom., efter utgången av år 1990 men före utgången av år 1993, lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte förfallen avkastning, tillämpas 3 § 6 mom. i dess äldre lydelse. 11. Föreskrifterna i 16 § 2 mom. tredje stycket tillämpas såvitt avser Namibia och Venezuela från och med den 1 januari året efter det att respektive dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och dessa två stater träder i kraft samt såvitt avser Irland från och med den dag då det den 1 juli 1993 undertecknade protokollet om ändring i dubbelbeskattnings- avtalet mellan Sverige och Irland träder i kraft. 12. Har ett bolag eller en ekonomisk förening försatts i konkurs men har företaget inte upplösts före utgången av december 1993 anses aktie eller annat finansiellt instrument som företaget har givit ut ha avyttrats den 1 januari 1994. 13. I 9 § lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv finns särskilda bestämmelser om ingångsvärde för andel i handelsbolag enligt 28 §. 14. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. 15. Har verksamheten i en förvärvskälla i ett handelsbolag avslutats under ett beskattningsår för vilket taxering skett år 1994 eller tidigare gäller föreskrifterna i 3 § 13 mom. i dess äldre lydelse till och med 1997 års taxering. Lag (1994:778). 1993:1544 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-8. 2. De nya bestämmelserna i 2 § 6 mom. sjunde stycket träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas första gången vid taxering för det beskattningsår som påbörjas den tidpunkt då bestämmelsen träder i kraft eller närmast därefter. 3. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om livförsäkringsföretag för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 4. I fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet gäller för annan skattskyldig än livförsäkringsföretag äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag för förlust uppkommit före ikraftträdandet. 5. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. om andelar i svenska värdepappersfonder skall hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1994. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1994 skall i stället för förmögenhetsnivån 90 procent i momentets sjätte stycke tillämpas en gräns på 75 procent. 6. Vid tillämpningen av de nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. åttonde och nionde styckena skall, i fråga om utdelning som lämnas under år 1994, anses att fonden mottagit de vidareutdelade inkomsterna efter ikraftträdandet. 7. De nya föreskrifterna om skatteplikt i 3 § 1 mom. tillämpas inte i fråga om utdelning på förlagsinsatser i ekonomisk förening som betalats in till föreningen före ikraftträdandet. 8. har upphävts genom lag (1994:778). 1993:1579 Regeringen föreskriver att lagen (1993:939) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall träda i kraft den 1 januari 1994 såvitt gäller 2 § 6 mom. sjunde stycket. De nya bestämmelserna i stycket tillämpas första gången vid taxering för det beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1994 eller närmast därefter. 1994:778 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--8. 2. Vid 1995 års taxering skall intäkt som avses i 2 § 10 mom. första stycket 4 tas ut med 2,4 procent för år räknat för den del av beskattningsåret som löper från och med den 1 juli 1994. 3. De nya föreskrifterna i 3 § 1 mom. nionde stycket 2 tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 4. Vid beräkning av sparad utdelning till och med utgången av år 1993 tillämpas äldre föreskrifter i 3 § 12 mom. fjärde stycket 1 vid 1995 och senare års taxeringar. 5. För regionala utvecklingsfonder tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar äldre föreskrifter i 7 § 4 mom. 6. Vid 1995 års taxering tillämpas 7 § 8 mom. i dess lydelse vid utgången av år 1993 för utdelning som uppburits senast den 31 december 1993. 7. I fråga om utdelning som uppburits före ikraftträdandet skall det i 7 § 8 mom. tredje stycket beträffande näringsbetingat innehav uppställda kravet att innehavet betingas av verksamhet, som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå det nära, anses vara uppfyllt om det görs sannolikt att nämnda omständigheter föreligger. 8. I fråga om utdelning som lämnas under år 1994 tillämpas bestämmelserna i 7 § 8 mom. i dess äldre lydelse vid prövning enligt punkten 2 a femte och sjätte styckena av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) och 3 § 1 mom. åttonde och nionde styckena denna lag huruvida utdelningen skulle ha beskattats hos värdepappersfonden. 1994:761 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1678 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1994:1859 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--12. 2. Ifråga om beskattningsår som påbörjats före den 1 januari 1995 gäller äldre föreskrifter avseende utdelning respektive vinst och förlust vid avyttring av aktier eller andra finansiella instrument om skattskyldighet eller rätt till avdrag har uppkommit före ikraftträdandet. 3. För företag med beskattningsår som påbörjats före den 1 janauri 1995 tillämpas äldre föreskrifter i 2 § 3 mom. för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 2 § 4 mom. sista stycket gäller alltjämt om utdelningen lämnats före utgången av år 1994. 5. Äldre föreskrifter i 2 § 10 mom. första stycket 4 skall endast tillämpas vid 1995 och 1996 års taxeringar för värdepappersfond om fonden under år 1994 vidareutdelat utdelning som mottagits under samma år på sådana tillgångar som avses i den nämnda punkten. Därvid skall så stor del av den i nämnda punkt angivna intäkten tas upp som svarar mot förhållandet mellan denna vidareutdelning och all utdelning som fonden mottagit under året. Utdelning som fonden har lämnat under år 1994 skall i första hand anses utgöras av sådan vidareutdelning som anges i första meningen. För företag med beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1995 tillämpas, med den i föregående stycke nämnda inskränkningen, äldre föreskrifter om schablonintäkt i 2 § 10 mom. för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. 6. Vid beräkning av sparad utdelning enligt 3 § 12 mom. andra stycket till och med utgången av år 1994 får 9 § lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag i dess lydelse till och med utgången av år 1994 tillämpas vid 1996 och senare års taxeringar. 7. De nya föreskrifterna i 4 § tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 8. De nya bestämmelserna i 7 § 8 mom. tredje stycket gäller inte sådan utdelning på förlagsinsatser som är avdragsgill enligt 2 § 8 mom. i momentets lydelse till och med utgången av år 1993 och punkt 6 av övergångsbestämmelserna till lagen (1993:1543) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. 9. Äldre föreskrifter i 10 a § tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 10. Äldre föreskrifter i 22 § tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 11. Har sådan avyttring som avses i 27 § 4 mom. skett under år 1994 och var de avyttrade aktierna eller andelarna av det slag som avses i 3 § 1 mom. fjärde stycket b i dess lydelse intill utgången av år 1994 skall de mottagna aktierna anses förvärvade till det anskaffningsvärde som gällde för de avyttrade aktierna med tillägg för den skattepliktiga realisationsvinst som uppkommit vid avttringen. 12. Vid tillämpningen av de nya förskrifterna i 27 § 5 mom. om avdrag för realisationsförlust på andelar i värdepappersfonder skall hänsyn inte tas till sammansättningen av fondens förmögenhet före den 1 januari 1995. Under tiden från och med den 1 januari till och med den 30 juni 1995 skall i stället för nivån 75 procent för andelen aktier o. d. av förmögenheten tillämpas en gräns på 60 procent. 1994:1860 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. De nya föreskrifterna tillämpas endast i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari 1995 eller senare. 1994:1861 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas i fråga om händelser som inträffar efter ikraftträdandet. 1994:1862 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. De nya föreskrifterna tillämpas endast i fråga om beskattningsår som börjar den 1 januari 1995 eller senare. 1995:544 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 2. Föreskrifterna i 16 § 2 mom. tredje stycket tillämpas såvitt avser Bolivia från och med den 1 januari året efter det att dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Bolivia träder i kraft. 1995:577 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1995:854 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering, i fråga om de nya föreskrifterna i 2 § 3 mom. dock endast i fråga om beskattningsår som påbörjats den 1 januari 1995 eller senare. Äldre föreskrifter i 2 § 3 mom. tillämpas emellertid för den del av beskattningsåret som avser tiden före ikraftträdandet. 1995:1614 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Lagen tillämpas, om inte annat följer av 3-5, i fråga om företag som omfattas av lagen (1995:1559) om årsredovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag och lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1996 eller senare och i övrigt på beskattningsår som påbörjas den 1 januari 1997 eller senare. 3. Bestämmelsen om bankaktiebolag i 3 § 7 mom. fjärde stycket tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 4. Bestämmelsen om producentorganisationer i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 5. I fråga om prisregleringsföreningar på fiskets område tillämpas äldre bestämmelser i 7 § 4 mom. till och med 1997 års taxering. 1995:1626 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1996:163 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. För beskattningsår som påbörjas före den 1 januari 1996 skall dock äldre bestämmelser tillämpas på inkomst som hänför sig till tid före den 1 januari 1996. 1996:587 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1996:691 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1227 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2-4. 2. De nya bestämmelserna i 2 § 4 mom. och 2 § 4 a mom. tillämpas i fråga om avyttringar efter utgången av december 1996. 3. Äldre föreskrifter i 7 § 8 mom. tillämpas i fråga om utdelning om skattskyldighet för denna har uppkommit före ikraftträdandet. 4. Har nyemitterade aktier erhållits före utgången av december 1996 som vederlag vid sådan avyttring som omfattats av 27 § 4 mom. och har 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket varit tillämpligt på avyttringen skall vid avyttring av aktierna efter utgången av december 1996 skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust beräknas med utgångspunkt i marknadsvärdet på aktierna vid tidpunkten för nyemissionen. Har företaget beskattats för ett kontantvederlag skall dock ett belopp motsvarande detta läggas till anskaffningsvärdet. 1996:1332 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1996:1611 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Har den skattskyldige eller någon denne närstående under något av beskattningsåren 1991-1996 avyttrat del av aktierna eller andelarna i företaget, tillämpas äldre bestämmelser i 3 § 12 b mom. fjärde stycket vid 1998 och senare års taxeringar vid avyttring av resterande del av aktierna eller andelarna. Har ett företag marknadsnoterats före utgången av år 1996, tillämpas bestämmelserna i 3 § 1 a-1 e mom. för utdelning och realisationsvinst på sådan kvalificerad aktie eller andel i företaget som avses i 3 § 12 mom. Detta gäller dock längst till och med utgången av år 2006. De nya bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1995 års taxering. I fråga om prisregleringsföreningar på fiskets område tillämpas äldre bestämmelser i momentet till och med 1997 års taxering. 1997:326 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1997:439 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Den tillämpas dock på avyttringar efter den 5 maj 1997. 1997:448 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering om inte annat framgår av punkterna 2 och 3. 2. Bestämmelserna i 7 § 4 mom. tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 3. Äldre bestämmelser i 3 § 12 a mom. tillämpas om skattskyldighet för utdelning eller realisationsvinst uppkommit före den 1 juli 1997. 1997:509 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:852 Denna lag träder i kraft den 1 december 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1997:856 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på utdelning som lämnas efter ikraftträdandet. 1997:943 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1998:271 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. För utdelning som lämnas före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 1998:299 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre bestämmelser skall tillämpas på verksamhet som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:593 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas, såvitt avser bestämmelserna i 10 §, första gången vid 2000 års taxering, och i övrigt första gången vid 1999 års taxering. 1998:817 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas på avyttringar som har skett den 1 januari 1999 och senare. Äldre bestämmelser skall tilllämpas på avyttringar som har skett före ikraftträdandet. 1998:1597 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1998:1605 1. Denna lag träder i kraft den 30 december 1998 och tillämpas på avyttringar som skett under tiden den 21 januari - den 31 december 1998. Har den äldre bestämmelsen i 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen tillämpats vid en överlåtelse, gäller den äldre bestämmelsen i sista meningen samma stycke för det övertagande företaget även efter ikraftträdandet om inte annat framgår av punkterna 2 och 3. 2. Har andelar avyttrats under tiden den 1 januari 1997 - den 20 januari 1998 till ett svenskt aktiebolag mot vederlag av nyemitterade aktier i det köpande företaget och har den äldre bestämmelsen i 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen varit tillämplig på avyttringen, gäller följande. Vid avyttring av aktie som erhållits i vederlag skall skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust beräknas med utgångspunkt i det säljande företagets anskaffningsvärde för de överlåtna andelarna. Detta gäller under förutsättning att det köpande företaget vid tidpunkten för denna avyttring fortfarande äger de överlåtna andelarna. Det köpande företagets anskaffningsvärde för de överlåtna andelarna skall justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för förvärvet. 3. Det som sägs i punkt 2 om beräkning av realisationsvinst när det säljande företaget avyttrar aktie som erhållits i vederlag gäller även om det köpande företaget överlåtit de överlåtna andelarna vidare under förutsättning att denna vidareöverlåtelse skett mot ett vederlag som understiger marknadsvärdet för andelarna vid tidpunkten för vidareöverlåtelsen. I sådant fall skall anskaffningsvärdet för de överlåtna andelarna hos det företag som då innehar dessa andelar justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten för det ursprungligen köpande företagets förvärv om detta värde är högre än anskaffningsvärdet för andelarna hos det företag som då innehar dessa. 1998:1606 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas i fråga om omständigheter som hänför sig till tiden efter ikraftträdandet om inte annat framgår av punkterna 2-10. 2. Har en sådan fusion som avses i den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. första stycket genomförts före utgången av år 1998 tillämpas äldre bestämmelser i momentet även efter ikraftträdandet. 3. Har den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. nionde stycket första meningen tillämpats vid en överlåtelse, gäller de upphävda bestämmelserna i andra och tredje meningarna samma stycke för det övertagande företaget även efter ikraftträdandet. 4. Har den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. tionde stycket första meningen varit tillämplig på en överlåtelse som skett under tiden den 21 januari-den 31 december 1998, skall vinsten tas upp till beskattning i enlighet med vad som anges i 8-16 §§ lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner. 5. Har en tillgång före utgången av år 1998 delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. gäller den upphävda bestämmelsen i 2 § 4 mom. tolfte stycket även efter ikraftträdandet. 6. Har ett internationellt andelsbyte genomförts före utgången av år 1998 enligt bestämmelserna i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbe-skattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG gäller den upphävda bestämmelsen i 6 § 1 mom. tredje stycket även efter ikraftträdandet. 7. Har före utgången av år 1998 aktier erhållits genom sådan utdelning som avses i de upphävda bestämmelserna i 3 § 7 mom. fjärde stycket gäller äldre bestämmelser i 27 § 2 mom. även efter ikraftträdandet. 8. Har nyemitterade aktier före utgången av år 1998 erhållits som vederlag vid sådan avyttring som omfattats av 27 § 4 mom. gäller de upphävda bestämmelserna i 27 § 4 mom. även efter ikraftträdandet. 9. Den nya lydelsen av 7 § 8 mom. tredje stycket tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 10. Den nya lydelsen av 16 § 2 mom. tillämpas första gången vid 2000 års taxering såvitt gäller att Kazakstan, Kroatien, Makedonien och Slovenien tas med i uppräkningen i paragrafen och att f.d. delrepubliker i Sovjetunionen tas ut ur paragrafen. Äldre bestämmelser i motsvarande del tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. Den nya lydelsen av 16 § 2 mom. tillämpas såvitt gäller att Albanien tas med i uppräkningen i paragrafen från och med den 1 januari året efter det att dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Albanien träder i kraft. 1999:201 Denna lag träder i kraft, i fråga om 3 § 1 b mom. den 1 januari 2000, och i fråga om 24 § 2 mom. den 1 maj 1999. Bestämmelserna i 3 § 1 b mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Bestämmelserna i 24 § 2 mom. i sin nya lydelse tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:296 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:643 Denna lag träder i kraft den 15 juli 1999 och tillämpas på överlåtelser efter den 19 mars 1999. 1999:961 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:1050 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. 1999:1083 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas för räkenskapsår som har påbörjats före den 1 januari 2000. 1999:1128 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller för försäkringar som meddelas av försäkringsbolag som tillämpar punkten 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1999:600) om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713). 1999:1150 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden som hänför sig till tid före den 1 januari 2000." "SFS-nummer · 1947:577 · Visa register Lag (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1947-07-26 Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1850 Upphävd: 1992-01-01 överg.best. Inledande bestämmelser 1 § Till staten skall årligen erläggas förmögenhetsskatt enligt i denna lag givna bestämmelser. Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt stadgas i taxeringslagen. Vid taxeringen till förmögenhetsskatt skall bestämmelserna i 3, 4 och 65 §§ kommunalskattelagen (1928:370) samt 2 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt äga motsvarande tillämpning. Beskattningsår är dock alltid det kalenderår som närmast föregått taxeringsåret. I den mån bestämmelserna i kommunalskattelagen eller i denna lag meddelade, med stadganden i kommunalskattelagen likartade bestämmelser äga tillämpning vid taxeringen till förmögenhetsskatt, skall likaledes anvisningarna till kommunalskattelagen i motsvarande delar lända till efterrättelse. Begreppen rörelse och jordbruksfastighet har den betydelse som anges i kommunalskattelagen i dess lydelse intill den 1 juli 1990. Lag (1991:416). Skattepliktig förmögenhet 2 § Skattepliktig förmögenhet utgör kapitalvärdet av den skattskyldiges nedan i 3 § 1 mom. angivna tillgångar, i den mån samma värde överstiger kapitalvärdet av hans skulder. Skattepliktig förmögenhet beräknas med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret och med iakttagande av bestämmelserna i denna lag. Lag (1974:859). 3 § 1 mom. Vid förmögenhetsberäkningen skola, i den mån ej annat framgår av 2 mom. här nedan, såsom tillgångar upptagas: a) fastighet; b) tomträtt, vattenfallsrätt; c) lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i skattskyldigs förvärvsverksamhet eller att däri omsättas eller förbrukas, såsom djur samt maskiner och andra inventarier, råämnen, varor, jordbruks- och skogsprodukter, förbrukningsartiklar och dylikt, gruvor, patent- och förlagsrätter, rätt till skogsavverkning å annans mark samt rätt till stenbrott och dylikt; d) kapital, som finnes kontant tillgängligt eller utlånats eller nedlagts i obligationer eller insatts i bank eller annorstädes eller bestått av andra fordringar eller av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar, bolag, värdepappersfonder eller rederier eller av optionsrätter till nyteckning eller köp av aktier, om sådan optionsrätt är föremål för omsättning på kapitalmarknaden, eller av andel i oskiftat dödsbo som vid taxering till statlig inkomstskatt skall behandlas såsom handelsbolag, i den mån samma kapital icke är att hänföra till i c) här ovan nämnd egendom; e) lös egendom, som är avsedd för ägarens och hans familjs personliga bruk och bekvämlighet och av beskaffenhet att böra hänföras till yttre inventarier, såsom ekipage, ridhästar, automobiler, motorcyklar, lustjakter, motorbåtar och dylikt, så ock smycken; f) besittningsrätt till fastighet, där innehavaren ej enligt 7 § skall likställas med ägare, såvida rättigheten är utan vederlag eller mot visst belopp en gång för alla upplåten för innehavarens livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång; g) rätt till ränta, avkomst av fastighet eller annan stadigvarande förmån, som icke avses i f) här ovan, såvida rättigheten är förhandenvarande och bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid eller för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång; h) livförsäkring, som meddelats i här i riket bedriven försäkringsrörelse, i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna. Lag (1991:416). 3 § 2 mom. Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptages icke: a) värdet av annan försäkring än livförsäkring; b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring; c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000 kronor; d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastningen; e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk; f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, så framt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten tillgängliga; g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sammanlagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor; h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i näringsverksamhet hänförlig till rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt; i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa; j) fastighet, som året före taxeringsåret undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), utom såvitt fråga är om tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). 4 § Fastighet tas upp till taxeringsvärdet året före taxeringsåret. Var sådant värde inte åsatt då räknas inte något värde för fastigheten. Har en fastighets taxeringsvärde sänkts vid särskild fastighetstaxering på grund av skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig händelse skall fastigheten tas upp till det taxeringsvärde, som åsätts för taxeringsåret. Finns sådana tillbehör till fastigheten, som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skall dessa tas upp särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket om värdesättning av lös egendom tillämpas vid värderingen. Tomträtt eller vattenfallsrätt skall tas upp till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkor och återstående tid för upplåtelsen kan anses ha betingat vid en försäljning under normala förhållanden. Lös egendom, som är avsedd för stadigvarande bruk i näringsverksamhet hänförlig till jordbruk med binäringar, skogsbruk eller rörelse, skall värdesättas i enlighet med vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, som egendomen är nedlagd i. Fordran, som löper med ränta, skall, om den inte är tillgång i näringsverksamhet hänförlig till rörelse, tas upp till sitt kapitalbelopp med tillägg för förfallen ränta. Fordran, som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp som utgör dess värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran tas upp till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp. Värdepapper uppskattas med tillämpning av bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 3 och 4 §§. Annan ränta, avkomst eller förmån, som utgår för obegränsad tid och inte utgör frälseränta, uppskattas till tjugo gånger det belopp som den har uppgått till under beskattningsåret. Kapitalvärdet av ränta, avkomst, eller förmån, som utgår på livstid eller viss tid, uppskattas efter det belopp som rättigheten har motsvarat under beskattningsåret och enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III. Rättighet, som inte är bestämd att utgå under någons livstid men ändå är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, som om den skulle ha utgått för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, som rättigheten senast har motsvarat för helt år. Är rättighet beroende av längden av flera personers liv på så sätt, att rättigheten upphör vid den först avlidnes död, bestäms rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsålder. Är rättigheten däremot oförändrad till den sist avlidnes död, beräknas värdet efter den yngstes ålder. Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation endast delvis skall skiftas mellan medlemmarna, skall tas upp till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet som skulle ha fallit på andelen om föreningen hade trätt i likvidation. Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det taxeringsvärde som gäller för föreningens eller bolagets fastighet vid beskattningsårets utgång och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli under beskattningsåret. Övrig lös egendom tas upp till det värde, som den kan anses ha betingat vid försäljning under normala förhållanden. Beträffande tillgångar i näringsverksamhet hänförlig till jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). 5 § Skuld, som löper med ränta och icke hör till näringsverksamhet hänförlig till rörelse, skall upptagas till sitt kapitalbelopp utan tillägg av under året upplupen men ej förfallen ränta. Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att till annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning. Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämförliga skulder. Avdrag medgives dock dels för värdet av sådan garantiavsättning för vilken avdrag medgives vid inkomsttaxeringen, dels för skuld avseende sådant villkorligt stöd på vilket vid eftergift av återbetalningsskyldigheten skall tillämpas bestämmelserna i punkt 9 åttonde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370). Avdrag medges inte för skuld som avser kapital som nedlagts i fastighet, som enligt 3 § 2 mom. j) inte skall upptas som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedannämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före det taxeringsår, varom fråga är, eller för något föregående år, dels slutlig skatt, som påförts den skattskyldige på grund av taxering under förstnämnda år eller under något föregående år, dels ock tillkommande skatt, varå den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas återbetalningspliktiga studiemedel enligt studiestödslagen (1973:349). (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). Skattskyldighet för förmögenhet 6 § 1 mom. Skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet åligger, såframt ej annat föreskrives i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs: a) fysiska personer, vilka var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet var bosatta här i riket, med undantag av dödsbon som vid taxering till statlig inkomstskatt skall behandlas såsom handelsbolag, samt sådana familjestiftelser som avsågs i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill den 1 juli 1990: för all den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort; b) föreningar och samfund, vilkas medlemmar inte på grund av medlemskapet äger del i föreningens eller samfundets förmögenhet, sådan juridisk person som förvaltar samfällighet enligt lagen (1952:166) om häradsallmänningar eller lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna eller förvaltar sockenallmänning, sockensamfälld mark eller mark som av ålder är samfälld o.d. enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, ävensom andra stiftelser än familjestiftelser, samtliga dock endast om och i den mån de är skyldiga att erlägga skatt för inkomst och om ej annat följer av femte stycket: för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång ägt vare sig här i riket eller å utländsk ort; c) fysiska personer, vilka inte var bosatta här i riket vid beskattningsårets utgång, och dödsbon efter personer, som vid dödsfallet inte var bosatta här i riket, samt utländska bolag: för den förmögenhet, de vid beskattningsårets utgång haft här i riket nedlagd, till den del den icke utgjorts av svenska aktier eller andelar i svensk värdepappersfond, dock att skattskyldighet föreligger för sådana aktier och andelar, som varit nedlagda i näringsverksamhet hänförlig till rörelse som bedrivits från fast driftställe här i riket. För skattskyldiga, om vilka i 18 § förmäles, bestämmes skyldigheten att erlägga skatt för förmögenhet efter de i samma paragraf meddelade föreskrifter. Hypoteksföreningar och föreningsbanker är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. Utländska livförsäkringsanstalter är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet, som hänför sig till här i riket bedriven försäkringsrörelse. Skattskyldiga som avses i 7 § 3--6 mom. lagen om statlig inkomstskatt är frikallade från skattskyldighet för förmögenhet. För förmögenhet nedlagd i näringsverksamhet hänförlig till rörelse föreligger skattefrihet dock endast om den skattskyldige är frikallad från skattskyldighet för inkomst av rörelsen. Lag (1991:416). 6 § 2 mom. Med här i riket nedlagd förmögenhet avses: a) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. a) och b), försåvitt desamma finnas här i riket; b) tillgångar, som omförmälas i 3 § 1 mom. c) och d), försåvitt desamma finnas här i riket och äro avsedda för företag, som av skattskyldig härstädes bedrives; samt c) svenska aktier och andelar i svenska ekonomiska föreningar, bolag, värdepappersfonder och rederier, i den mån dessa tillgångar icke ingå under b) i detta mom. När skattskyldighet för förmögenhet är begränsad enligt vad i 1 mom. stadgas, får vid förmögenhetsberäkningen avdrag ske allenast för skuld, som häftar vid den förmögenhet skattskyldigheten avser. (Se vidare anvisningarna.) Lag (1991:416). 7 § I fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet likställas med ägare: a) den som innehar fast eller lös egendom med fideikommissrätt; b) innehavare av fastighet med stadgad åborätt; innehavare av så kallad ofri tomt i stad och den som eljest innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt; c) efterlevande make, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, tillhörande den först avlidne makens kvarlåtenskap; d) annan, som under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillagts någon hans avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling; e) den som i enlighet med stiftelses ändamål att tillgodose viss familjs eller vissa familjers ekonomiska intressen under sin livstid äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer stiftelsen; f) så ock eljest den som äger åtnjuta avkastningen av förmögenhet, vartill äganderätten tillkommer annan, därest sådant förhållande föreligger, att han finnes i avseende, varom nu är fråga, skäligen böra betraktas såsom förmögenhetens ägare. Föreskrifterna i e) och f) här ovan må dock ej föranleda till att förmögenheten beräknas högre än till tjugofem gånger det belopp, som avkastningen av förmögenheten utgjort under nästföregående beskattningsår. Med ägare likställs också, i fråga om livförsäkring, sådan förmånstagare som har förfoganderätt till försäkringen. Lag (1986:1227). (Se vidare anvisningarna.) 8 § Skattskyldig med hemmavarande barn under 18 år taxeras även för barnets förmögenhet, om barnet enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret. Barnets förmögenhet räknas då in i den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet. Lag (1991:416). Beräkning av statlig förmögenhetsskatt 9 § Statlig förmögenhetsskatt skall utgå i förhållande till den på nedan angivet sätt bestämda beskattningsbara förmögenheten. Såsom beskattningsbar förmögenhet upptages den skattskyldiges skattepliktiga förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Den beskattningsbara förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor. Lag (1981:1001). 10 § Fysisk person, dödsbo, utländskt bolag eller sådan familjestiftelse som avsågs i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill den 1 juli 1990 skall inte betala statlig förmögenhetsskatt, om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 800 000 kronor. Skatteplikt till statlig förmögenhetsskatt föreligger inte heller för juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 25 000 kronor. Lag (1991:416). 11 § 1 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för fysisk person, dödsbo, utländskt bolag samt sådan familjestiftelse som avsågs i 10 a § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse intill den 1 juli 1990 utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 1 600 000 kronor: en och en halv procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 800 000 kronor; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 1 600 000 men inte 3 600 000 kr.: 12 000 kr. för 1 600 000 kr. och 2,5 % av återstoden; 3 600 000 kr.: 62 000 kr. för 3 600 000 kr. och 3 % av återstoden. Lag (1991:416). 11 § 2 mom. Statlig förmögenhetsskatt skall för juridisk person, som avses i 6 § 1 mom. b) denna lag utgöra: en och en halv promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 25 000 kronor, dock lägst en krona. Lag (1980:1055). 11 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:340). 12 § 1 mom. För makar som levt tillsammans under beskattningsåret beräknas den skattepliktiga förmögenheten för makarna var för sig. Brist som uppkommer vid beräkningen av den ena makens förmögenhet, får avräknas från den andres förmögenhet. Har skattskyldig hemmavarande barn under 18 år som enligt 2 kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration för beskattningsåret beräknas den skattepliktiga förmögenheten för den skattskyldige och barnet var för sig. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas i fall som avses i första stycket gemensamt för makarna och i fall som avses i andra stycket gemensamt för föräldrar och barn. Frågan om skatteplikt enligt 10 § bedöms med hänsyn till den gemensamma beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas med hänsyn till denna förmögenhet och fördelas på var och en efter hans skattepliktiga förmögenhet. Lag (1991:416). 12 § 2 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt åtskilda, skola i fråga om taxering till statlig förmögenhetsskatt anses såsom av varandra oberoende skattskyldiga. Förordning (1952:407). 12 § 3 mom. Ingår i skattepliktig förmögenhet fastighet, som äger del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b), behöver vid redovisningen av förmögenheten i den del den utgöres av fastighetens andel i samfälligheten ej upptagas belopp som understiger 5 000 kronor. Lag (1985:1020). 13 § har upphävts genom lag (1990:340). Beskattningsort 14 § Skattskyldig taxeras till statlig förmögenhetsskatt i den kommun, där han skall taxeras till statlig inkomstskatt. Allmänna bestämmelser 15 § 1 mom. har upphävts genom lag (1990:340). 15 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:340). 16 § 1 mom. Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket bosatt, skall jämväl äga tillämpning å person, som i Sverige stadigvarande vistats utan att vara härstädes bosatt. Lag (1974:859). 16 § 2 mom. Med utländskt bolag skall, där ej annat uttryckligen stadgas, i denna lag likställas främmande stat samt utländsk menighet, försäkringsanstalt och förening ävensom annan här i riket icke hemmahörande juridisk person. Lag (1974:859). 17 § På svensk medborgare, som tillhört svensk beskickning hos utländsk makt, svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens, delegationens eller konsulatets betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, tillämpas vad i denna lag stadgas angående här i riket bosatt person. Detsamma gäller sådan persons make samt barn under 18 år, om de har varit svenska medborgare och har bott hos honom. Lag (1978:929). 18 § En person, som har tillhört främmande makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller beskickningens eller konsulatets betjäning, som inte har varit svensk medborgare och som inte var bosatt här i riket när han kom att tillhöra beskickningen eller konsulatet eller beskickningens eller konsulatets betjäning, anses i beskattningshänseende inte ha varit bosatt här i riket. Sådan person åtnjuter, förutom den inskränkning i skattskyldigheten som följer av vad som nu sagts, frikallelse från skattskyldighet för förmögenhet, som utgörs av andelar i svenska ekonomiska föreningar. Skatt skall av person, varom nu är fråga, utgöras i den kommun här i riket, där han under beskattningsåret först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat, stadigvarande vistats. Vad ovan sagts gäller också sådan persons make, barn under 18 år och enskilda tjänare om de har bott hos honom och inte har varit svenska medborgare. Lag (1984:896). 19 § Där för tillämpningen av denna lag erfordras föreskrifter utöver vad de vid lagen fogade anvisningarna innehålla, äger regeringen utfärda sådana föreskrifter. Tabeller, som utöver de vid lagen fogade tabellerna äro erforderliga för tillämpningen av lagen, fastställas av riksskatteverket. Lag (1974:859). Om undantag från denna lags bestämmelser i vissa fall 20 § 1 mom. Är förmögenhet, för vilken statlig förmögenhetsskatt skall utgöras, tillika underkastad motsvarande beskattning i annan stat, och har, till förekommande av eller lindring i dylik dubbelbeskattning, överenskommelse träffats om uppdelning av beskattningsrätten mellan nämnda stat och Sverige eller förordnande meddelats, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket, skall beskattning, som äger rum med tillämpning av överenskommelse eller förordnande, varom nu sagts, anses hava ägt rum enligt denna lag. Lag (1974:859). 20 § 2 mom. Regeringen äger, till förekommande av eller lindring i sådan dubbelbeskattning, som i 1 mom. sägs, med annan stats regering träffa överenskommelse, såvitt avser fördelning i beskattningshänseende mellan berörda stat och Sverige av förmögenhet, som är underkastad dubbelbeskattning, eller ock, under förutsättning av ömsesidighet i tillämpliga hänseenden, förordna, att viss förmögenhet eller förmögenhet av visst slag skall helt eller delvis vara fri från beskattning här i riket. I fall, varom i detta mom. förmäles, må regeringen förklara, att statlig förmögenhetsskatt skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till större del, procentuellt beräknad, av den på grundval av överenskommelsen eller beslutet fastställda beskattningsbara förmögenheten än skatten skulle utgjort av den beskattningsbara förmögenhet, som skulle hava fastställts, om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet. Vad i 11 § 3 mom. och 12 § 1 mom. stadgas om beräkning av statlig förmögenhetsskatt i helt antal kronor skall äga motsvarande tillämpning vid beräkning av skatt, som i detta mom. avses. Överenskommelse med främmande stats regering i fråga, varom i detta mom. förmäles, skall upphöra att gälla senast vid det årsskifte, som infaller närmast efter det en uppsägningstid av högst sex månader tilländalupit. Lag (1974:859). 20 § 3 mom. Regeringen äger meddela de närmare föreskrifter, som må finnas erforderliga för tillämpning av överenskommelser eller förordnanden, varom i denna paragraf stadgas. Lag (1974:859). 21 § Under förutsättning av ömsesidighet må regeringen medgiva befrielse från utgörande av skatt för förmögenhet, bestående av främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet. Lag (1974:859). 22 § Skuld, som häftar vid förmögenhet, vilken jämlikt överenskommelse eller beslut varom i 20 § eller 21 § sägs ej skall här i riket beskattas, får icke vid taxering till statlig förmögenhetsskatt avräknas från förmögenhet, som skall tagas till beskattning härstädes. 23 § Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskattad för samma förmögenhet såväl här i riket som i utländsk stat, må regeringen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hörande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om efterskänkande av statlig förmögenhetsskatt. Har skatten redan erlagts, återbekommes den i den ordning, som för restitution av skatt i uppbördslagen stadgas. Lag (1974:859). Anvisningar till 3 och 4 §§ 1. Tillgång, som efter ty i dessa paragrafer sägs skall ingå i förmögenhetsberäkningen, skall därvid upptagas, även om den under beskattningsåret icke lämnat avkastning. Oanvända tomter samt aktier och andra värdehandlingar skola alltså medtagas, även om någon inkomst därav ej influtit under året. Äger fastighet del i samfällighet av annat slag än som avses i 6 § 1 mom. första stycket b), upptages egendom som ingår i samfälligheten eller äges av juridisk person, som enligt författning eller på därmed jämförligt sätt bildats för att förvalta samfälligheten. Värde av gemensamhetsanläggning, vari de delägande fastigheterna uteslutande eller så gott som uteslutande är privatbostadsfastigheter, ingår i de delägande fastigheternas taxeringsvärden. I de fall när särskilt taxeringsvärde åsatts samfälligheten liksom i det fall där fast eller lös egendom eljest ingår i samfälligheten eller äges av juridisk person som nyss angivits, skall taxeringsvärdet och värdet av sådan fast eller lös egendom fördelas på de delägande fastigheterna efter deras andelstal i samfälligheten. Lag (1991:416). 2. Vid beräkning av förmögenhet i förvärvskälla eller del av förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet som är hänförlig till jordbruksfastighet och rörelse, gäller följande. Sammanfaller inte räkenskapsåret med beskattningsåret, får som värde av förmögenhet tas upp värdet vid utgången av det räkenskapsår som gått till ända närmast före ingången av taxeringsåret. Detta värde skall emellertid rättas med belopp som den skattskyldige satt in i förvärvskällan eller tagit ut ur densamma för egen räkning eller för annan av honom innehavd förvärvskälla. Utgår räkenskapsåret före beskattningsåret, skall nämnda värde ökas med insättningar och minskas med uttag som skett intill beskattningsårets utgång. Den värdesättning av tillgångarna i förvärvskällan som sker vid inkomsttaxeringen är inte bindande vid förmögenhetsberäkningen. Inventarier som är avsedda för stadigvarande bruk i förvärvskällan tas upp till anskaffningsvärdet efter avdrag för skälig avskrivning eller utrangering. Lagertillgångar tas upp till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen minskade med skäligt avdrag för prisfallsrisk, varvid dock fastighet tas upp lägst till taxeringsvärdet. Skulder och andra avgående poster i förvärvskällan avräknas enligt bestämmelserna i 5 §. Hänsyn tas inte till latent skatteskuld, såvida inte annat följer av punkt 3 första stycket av dessa anvisningar. Om värdet av tillgångarna i förvärvskällan överstiger beloppet av skulder och andra avgående poster, får förmögenhetsvärdet av förvärvskällan nedsättas till trettio procent av det överskjutande värdet. Om förvärvskällan innehas med fideikommissrätt, får dock nedsättning ske till tjugo procent av sistnämnda värde. Småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet skall inte behandlas som näringsfastighet i annat fall än då huset används som bostad för arbetskraft till ägare eller arrendator av lantbruksenheten. Om ett hus med tomtmark på grund av vad nu har sagts inte skall behandlas som näringsfastighet skall inte heller de till huset och tomtmarken hänförliga låneskulderna anses ingå i näringsverksamhet. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte på förvärvskälla som innehas med fideikommissrätt. Egendom, som enligt 4 kap. 5 § första stycket fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ingår i en industrienhet avseende täktmark och -- i förekommande fall -- industribyggnad på sådan mark eller i en exploateringsenhet, skall, om egendomen inte utgör tillgång i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt anses som en särskild förvärvskälla inom näringsverksamhet hänförlig till rörelse. Mark och byggnader, som är belägna på en ort och av fastighetsägaren regelbundet upplåts för fritidsändamål till annan än närstående (fritidsuthyrning), skall, om de inte utgör tillgångar i rörelse, vid tillämpningen av denna anvisningspunkt tillsammans anses utgöra en särskild förvärvskälla inom näringsverksamhet hänförlig till rörelse. Detta gäller dock endast under förutsättning att a) egendomen ingår i en eller flera småhusenheter enligt 4 kap. 5 § första stycket fastighetstaxeringslagen och b) fastighetsägarens fritidsuthyrning på orten av sådan egendom, som avses under a och inte utgör tillgång i rörelse, omfattar minst tre småhus eller tomter avsedda för småhus som ägs av annan än fastighetsägaren. Uttrycket småhus har den innebörd som anges i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen. Som närstående räknas för fysisk person: de personer som anges i punkt 14 trettonde stycket av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370), för dödsbo: dödsbodelägarna och dem närstående personer, för fåmansföretag som avses i sistnämnda lagrum: företagsledaren och delägarna i företaget samt dem närstående personer. Bestämmelserna i denna anvisningspunkt tillämpas även när förvärvskällan innehas indirekt genom förmedling av juridisk person. Lag (1991:416). 3. Medel, för vilka uppskov med inkomstbeskattning åtnjutes enligt bestämmelserna om skogskonto, upphovsmannakonto, uppfinnarkonto eller investeringskonto för skog, tas upp till halva värdet. Har medel satts av till fond för särskilt ändamål enligt föreskrift i lag eller annan författning och har avdrag vid inkomstberäkningen medgetts för avsättningen, får halva det avsatta beloppet tas upp som skuld. Som skuld räknas även hälften av det uppskovsbelopp enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver som ännu inte återförts till beskattning. Är fordran för sin tillkomst gjord beroende av ett villkor, som är ovisst, antingen i den meningen att det är osäkert, om den såsom villkor bestämda tilldragelsen kommer att inträffa, eller i den meningen att det visserligen är säkert, att tilldragelsen skall inträffa, men ovisst när, skall fordringen icke medräknas. Däremot har den omständigheten, att fordran, som löper utan ränta, ännu ej är förfallen till betalning, betydelse endast för beräkningen av dess förhandenvarande värde (4 §). Lag (1991:416). 4. Rättighet skall anses vara bestämd att tillgodonjutas för tid, som icke kommer att utlöpa inom fem år efter beskattningsårets utgång, även för det fall att viss tid icke blivit bestämd, men anledning icke förefinnes att antaga, att rättigheten kommer att upphöra tidigare än efter det femte årets utgång. 5. Aktier som noteras på inländsk eller utländsk börs, andelar i värdepappersfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till 75 procent av det noterade värdet. Aktier som, utan att vara börsnoterade, är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av det noterade värdet. Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. Aktier som inte omfattas av bestämmelserna i första--tredje styckena samt andelar i ekonomiska föreningar och handelsbolag tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, varvid dock följande skall iakttas. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar i inkomstslaget näringsverksamhet som är hänförliga till jordbruksfastighet och rörelse, beräknas tillgångarnas värde med tillämpning av reglerna i punkt 2 ovan. I den mån uppskattningen grundas på värdet av tillgångar som avses i första--tredje styckena skall värdet av dessa tillgångar anses motsvara vad som skulle tas upp vid en tillämpning av bestämmelserna i första--fjärde styckena. Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första--tredje och femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under normala förhållanden. Lag (1991:416). 6. Livförsäkring tas upp som tillgång. Detta gäller dock inte om försäkringen 1. är sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370), 2. enbart avser dödsfall senast vid 70 års ålder och inte är återköpsbar, 3. ger rätt till livränta eller sjukränta som utges på grund av annan försäkring än livförsäkring. Livförsäkring tas upp till det värde som motsvarar det på försäkringstekniska grunder beräknade tekniska återköpsvärdet. Lag (1986:1227). till 5 § Avdrag för återbetalningspliktiga studiemedel får ske med den skattskyldiges återbetalningsbelopp enligt 8 kap. 16--21 §§ studiestödslagen (1973:349). Utöver avdrag enligt första stycket får avdrag göras för påförda, ej erlagda avgifter enligt 8 kap. studiestödslagen i den mån debiteringen ej förfallit enligt 8 kap. 66 § samma lag. Skulder, som hänföra sig till samfälligheter av annat slag än som anges i 6 § 1 mom. första stycket b), fördelas efter de delägande fastigheternas andelstal. Lag (1975:1176). till 6 § Såsom här i riket nedlagd förmögenhet anses icke vad någon placerar i svenska obligationer eller i inteckningar i här belägen fastighet eller vad han har innestående på bankräkning här i riket eller eljest har att här fordra, där fordrinen icke grundar sig på affärsverksamhet, som han, ensam eller jämte annan, här i riket utövat. Ej heller föranleder den omständigheten, att utom riket bosatt person under vistelse här i riket medfört värdehandlingar eller annan lös egendom eller att han anförtrott dylik egendom i vård hos annan härstädes, att egendomen blir att anse såsom här i riket nedlagd förmögenhet. till 7 § Förhållande som avses i 7 § f) kan tänkas föreligga, då det är sannolikt att förmögenheten eller dess värde och rätten till avkastningen därav komma att i framtiden åter förenas hos den som har rätt till avkastningen eller denne närstående person. Den omständigheten, att äganderätten skilts från rätten till avkastningen, kan i dylikt fall vara att betrakta mera som en, exempelvis för att vinna lättnad i beskattning, tillämpad yttre form än som en anordning åsyftande att åstadkomma en verklig överflyttning av de förmåner, innehavet av förmögenheten kan anses medföra. till 9 § har upphävts genom förordning (1970:170). Tabell I utvisande kapitalvärdet av en efter förloppet av nedanstående antal år till betalning förfallen fordran eller skuld på 100 kronor, varpå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen. Tiden avrundas nedåt till helt antal år. Antal år Kapitalvärde Antal år Kapitalvärde 0 100 14--18 40 1 90 19--24 30 2-- 4 80 25--32 20 5-- 6 70 33--46 10 7-- 9 60 47-- 0 10--13 50 Tabell II utvisande kapitalvärdet av en under nedanstående antal år utgående ränta (avkomst, förmån) på 1 krona. Tiden avrundas nedåt till helt antal år. Antal år Kapitalvärde Antal år Kapitalvärde -- 4 hela det sammanlagda 18--20 12 räntebeloppet 21--23 13 5 4 24--26 14 6 5 27--30 15 7--8 6 31--35 16 9 7 36--42 17 10--11 8 43--53 18 12--13 9 54--75 19 14--15 10 76-- 20 16--17 11 Skall ränta börja först efter visst antal år, beräknas kapitalvärde vid ifrågavarande tidpunkt enligt denna tabell, varefter detta värde omräknas till aktuellt kapitalvärde med användning av Tabell I. Tabell III utvisande kapitalvärdet av en livsvarig livränta på 1 krona om året. Uppnådd ålder avrundas nedåt till helt antal år. Ålder Kapitalvärde Ålder Kapitalvärde 0--13 19 65-- 67 9 14--26 18 68-- 71 8 27--34 17 72-- 74 7 35--40 16 75-- 77 6 41--46 15 78-- 81 5 47--50 14 82-- 85 4 51--54 13 86-- 89 3 55--58 12 90-- 95 2 59--61 11 96--103 1 62--64 10 104-- 0 (Förordning 1974:311). Tabell IV har upphävts genom förordning (1974:311). Övergångsbestämmelser 1974:998 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas första gången vid 1976 års taxering. De nya bestämmelserna skall tillämpas jämväl i fråga om andelar i sådana aktiefonder vilka med stöd av övergångsbestämmelserna till aktiefondslagen (1974:931) får fortsätta efter utgången av år 1974. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid 1975 eller tidigare års taxeringe och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare. 1984:896 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1984:1080 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:309 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1985:1020 Denna lag träder i kraft tre veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. 1986:1117 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Vid denna taxering skall dock iakttas att den som på grund av punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:1113) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och första stycket andra meningen av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:1114) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte skall taxeras för inkomst av rörelse, som bedrivits här i riket från fast driftställe, inte heller skall taxeras till statlig förmögenhetsskatt för förmögenhet nedlagd i rörelsen. 1986:1197 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1227 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Har livförsäkring tagits i överensstämmelse med ansökan som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla. En därefter vidtagen ändring som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller tidigareläggning av premiebetalning, skall dock anses som nytt försäkringsavtal. 1986:1291 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1987:338 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1989:1026 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:340 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1991:416 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1850 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1997 och tidigare års taxeringar. Vid 1992-1997 års taxeringar tillämpas den upphävda lagen med de ändringar som framgår av punkterna 1-7 nedan. Lag (1996:164). 1. Tillgångar är inte skattepliktiga och skulder är inte avdragsgilla i den mån de är hänförliga till verksamhet som omfattas av de särskilda reduceringsreglerna i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§. Sådana tillgångar och skulder skall inte heller medräknas vid värdering av aktie eller andel enligt punkt 5 femte stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§. Vad som sagts om värdering av andel skall även gälla i fråga om andel i europeisk ekonomisk intressegruppering. Lag (1995:1541). 2. I stället för vad som sägs i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ gäller följande. Aktier som är inregistrerade vid en svensk börs eller noterade vid utländsk börs, andelar i värdepappersfonder samt andra värdepapper än aktier som omsätts marknadsmässigt och är av det slag som anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas upp till det noterade värdet. Andra stycket i nämnda anvisningspunkt skall omfatta aktier som inte är av det slag som nu nämnts men som är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut. Sådana aktier är inte skattepliktiga. Detsamma gäller aktier som är inregistrerade vid en svensk börs om aktierna vid utgången av år 1991 omfattades av bestämmelserna i andra eller femte stycket nämnda anvisningspunkt. Lag (1996:690). 3. Statlig förmögenhetsskatt för skattskyldig som avses i 11 § 1 mom. är vid 1992 års taxering 1,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kronor men inte 1 600 000 kronor och 2,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 1 600 000 kronor, vid 1993-1996 års taxeringar 1,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 800 000 kronor, samt vid 1997 års taxering 1,5 procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten som överstiger 900 000 kronor. Lag (1996:690). 4. Fosterbarn anses vid tillämpningen av 12 § 1 mom. inte som hemmavarande barn. Lag (1995:1541). 5. Behållning på pensionssparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande räknas inte som skattepliktig tillgång. Lag (1995:1541). 6. Livförsäkring som meddelats i utländsk försäkringsverksamhet vilken inte bedrivits från fast driftställe i Sverige räknas som skattepliktig tillgång i den omfattning som anges i punkt 6 av anvisningarna till 3 och 4 §§. Lag (1995:1541). 7. i 20 § skall inte gälla. Detsamma gäller hänvisningen till dessa föreskrifter i 6 § 1 mom. Lag (1996:164). 1992:1489 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. 1993:950 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas vid 1995 års taxering. 1995:1541 Denna lag träder i kraft den 30 december 1995. Den nya punkten 6 tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Bestämmelserna i punkten tillämpas dock inte för försäkringsavtal som ingåtts före den 1 juli 1995 under förutsättning att 1. avtalet inte därefter ändrats på ett sätt som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller en tidigareläggning av premiebetalning, 2. större premie inte därefter betalats än den som lägst skall betalas för betalningsperioden enligt avtalet, och att 3. försäkringen inte övergått till ny innehavare efter den 30 juni 1995 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva eller bodelning. 1996:164 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. Den nya punkten 7 tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 1996:690 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas vid 1997 års taxering." "SFS-nummer · 1948:815 · Visa register Kungörelse (1948:815) angående mellan Sverige och Argentina träffad överenskommelse om ömsesidigt fritagande från inkomstskatt av inkomster, härrörande från sjö- eller luftfartstrafik Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1948-12-30 Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:659 Övrigt: Bilagan finns inte med här. Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1338 Upphävd: 1997-12-31 överg.best. Sedan noter, av den lydelse härvid fogad bilaga utvisar, den 20 november 1948 med Kungl. Maj:ts samtycke utväxlats mellan argentisnka utrikesministeriet och beskickningen i Buenos Aires rörande ömsesidigt fritagande från inkomstskatt av vissa inkomster, härrörande från sjö- eller luftfartstrafik, har Kungl. Maj:t funnit gott att - med stöd av 20 § lagen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt samt 72 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) - förordna att inkomster av förenämnda slag, som intjänats av i Argentina konstituerade företag, skola i den utsträckning, som i noterna angives, vara fria från beskattning här i riket. (Jämför 1974:770)." "SFS-nummer · 1950:431 · Visa register Kungörelse (1950:431) med vissa föreskrifter angående taxering och debitering av skatt vid ändring i kommunal indelning, m.m. Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1950-06-29 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1437 1 § Har upphävts genom förordning (2003:898). 2 § Har upphävts genom förordning (1993:1197). 3 § Om en del av en kommun genom ändring i den kommunala indelningen överförs till en annan kommun, bildar en egen kommun eller ingår i en nybildad kommun, har kommunstyrelsen i den kommun till vilken kommundelen hör enligt den nya indelningen, att från den motsvarande myndigheten i den förstnämnda kommunen på begäran erhålla de till denna myndighet överlämnade uppgifterna från Skatteverkets beskattningsdatabas och förvaltningsrättens domar angående ändring av taxering av fastighet för året närmast före det, då indelningsändringen träder i kraft. Vad i första stycket sägs skall tillämpas också om en kommun i sin helhet införlivas med en annan kommun eller ingår i en nybildad kommun. Förordning (2009:873). 4 § Har upphävts genom förordning (1990:1242). 5 § Om en del av en kommun genom ändring i den kommunala indelningen överförs till en annan kommun, bildar en egen kommun eller ingår i en nybildad kommun i annat län, ska Skatteverket, så snart det kan ske, tillställa kommunstyrelsen i den kommun till vilken kommundelen hör enligt den nya indelningen uppgift om de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommundelen i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) året innan indelningsändringen träder i kraft. Det som sägs i första stycket angående uppgift om de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt året innan indelningsändringen träder i kraft, gäller också om en annan kommun i sin helhet införlivas med en annan kommun eller ingår i en nybildad kommun. Förordning (2011:1437). 6 § Skatteverket skall också i andra fall än som sägs i 5 § på begäran av kommunstyrelse lämna uppgift om de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna eller annan uppgift som är tillgänglig för verket om kommun som berörs av ändring i kommunal indelning. Förordning (2003:898). Övergångsbestämmelser 2000:855 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2003:898 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. 3 § första stycket i sin äldre lydelse gäller fortfarande för uppgifter som överlämnats från skattemyndigheternas regionala fastighetstaxeringsregister. 2011:1437 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och tidigare års taxeringar." "SFS-nummer · 1951:763 · Visa register Lag (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1951-11-30 Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1151 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. 1 § Har fysisk person eller dödsbo som beskattas enligt 10 § andra och tredje styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt under visst beskattningsår haft inkomst av tjänst eller sådan inkomst av näringsverksamhet som avses i 3 §, och hänför sig inkomsten till minst två beskattningsår (ackumulerad inkomst), skall under de förutsättningar som anges i denna lag, statlig inkomstskatt på denna inkomst beräknas enligt följande. Inkomsten antas ha åtnjutits med lika belopp under de år, dock högst tio, till vilka den hänför sig. Skatten på ettvart av dessa belopp utgörs av den skatt som skulle ha utgått för beloppet om det lagts till den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten för taxeringsåret och så många av de närmast föregående taxeringsåren som är i fråga, efter justering med ett belopp motsvarande skiktgränsens förändring mellan 1. taxeringsåret och närmast föregående taxeringsår om den ackumulerade inkomsten hänför sig till tre eller fyra beskattningsår, 2. taxeringsåret och andra taxeringsåret före taxeringsåret om den ackumulerade inkomsten hänför sig till fem eller sex beskattningsår, 3. taxeringsåret och tredje taxeringsåret före taxeringsåret om den ackumulerade inkomsten hänför sig till sju eller åtta beskattningsår eller 4. taxeringsåret och fjärde taxeringsåret före taxeringsåret om den ackumulerade inkomsten hänför sig till nio eller tio beskattningsår. Hänför sig inte hela den ackumulerade inkomsten till tid före taxerings-året, skall - på sätt följer av punkt 2 av anvisningarna - hänsyn tas härtill vid bedömningen i vad mån justering för skiktgränsens förändring skall göras. Vid genomsnittsberäkningen bortses från den ackumulerade inkomsten. Skatten beräknas enligt den skatteskala som gäller för det taxeringsår då den ackumulerade inkomsten tas upp till beskattning. Kan tillförlitlig utredning inte förebringas om det antal år, vartill ackumulerad inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, om inte särskilda omständigheter föranleder annat, som om inkomsten hänfört sig till tre år. Föreligger förutsättningar för såväl skatteberäkning enligt denna lag som nedsättning av skatt enligt lagen (1997:324) om begränsning av skatt tillämpas den av lagarna som leder till lägst skatt. Lag (1998:1667). (Se vidare anvisningarna.) 2 § Till grund för skatteberäkning enligt 1 § skall ligga den ackumulerade inkomsten minskad med avdragsgilla kostnader för dess förvärvande nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten eller, om den skattskyldiges sammanlagda till statlig inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomst är lägre, denna inkomst. Som förutsättning för skatteberäkning enligt 1 § gäller att den inkomst som skall ligga till grund för skatteberäkningen, uppgår till minst 50 000 kronor samt att den beskattningsbara förvärvsinkomsten, inklusive den ackumulerade inkomsten, överstiger skiktgränsen enligt 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med minst samma belopp. Lag (1990:1431). (Se vidare anvisningarna.) 3 § I fråga om inkomst av näringsverksamhet skall lagens bestämmelser gälla endast följande intäkter, nämligen: 1. intäkt genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet; 2. intäkt vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firmanamn och andra liknande rättigheter av goodwills natur; 3. intäkt -- i samband med att en näringsfastighet avyttras eller övergår till privatbostadsfastighet -- avseende återförda avdrag för värdeminskning m. m. och utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll enligt bestämmelserna i punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370); 4. intäkt -- i samband med att en bostadsrätt eller en aktie eller andel som avses i 26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i fall då den därtill hörande lägenheten inte är privatbostad, avyttras eller övergår till privatbostad -- avseende återförda avdrag för utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll enligt bestämmelserna i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen; 5. intäkt i form av engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt eller servitutsrätt och vid överlåtelse av nyttjanderätt, intäkt i form av ersättning som utgår vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken samt intäkt för fastighetsägare avseende värde av förbättring som nyttjanderätts- havare bekostat; 6. intäkt i form av försäkringsersättning, skadestånd eller dylikt för inkomstbortfall eller ersättning för att egendom tagits i anspråk genom expropriation eller under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses föreligga; 7. intäkt i form av försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på byggnader eller markanläggningar, som har förstörts eller skadats genom brand eller annan olyckshändelse; 8. intäkt i form av skadestånd eller annan ersättning avseende inkomstbortfall till följd av skador och intrång på fastighet, som föranletts av industriell eller därmed jämförlig verksamhet; 9. intäkt genom ersättning för skada på växande skog på grund av brand eller annan därmed jämförlig anledning som är oberoende av den skattskyldiges åtgöranden samt intäkt genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverkningen framtvingats av brand, stormfällning, torka, insektsskador eller liknande eller av vattenuppdämning eller framdragande av kraftledning; 10. intäkt i form av engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty, allt under förutsättning att avyttringen eller avlösningen skett i samband med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av näringsverksamhet; 11. intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av näringsverksamhet, av maskiner och andra för stadigvarande bruk i verksamheten avsedda inventarier; 12. intäkt vid avyttring av djur i jordbruk och renskötsel i samband med upphörande av djurskötsel; 13. intäkt som har uppkommit genom att ersättningsfond har återförts till beskattning på grund av att näringsverksamheten har överlåtits eller nedlagts, dock att särskilt tillägg på det återförda beloppet inte skall anses utgöra sådan inkomst; 14. intäkt som grundas på 5 och 9 §§ lagen (1993:1537) om expansionsmedel samt; 15. intäkt som grundas på 5 § 1 lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder. Vad i denna lag sägs om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av näringsverksamhet skall gälla även beträffande en av flera verksamheter i en förvärvskälla. Lag (1993:1545). (Se vidare anvisningarna.) 4 § Skattskyldig får ansöka om skatteberäkning enligt 1 §. I fråga om sådan ansökan och beslut i anledning därav gäller bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen (1990:324), om inte annat följer av denna lag. Lag (1990:343). (Se vidare anvisningarna.) 5 § Om en sådan ansökan som avses i 4 § bifalls, skall skattemyndigheten besluta om nedsättning av det påförda beloppet eller, där återbetalning skall ske, tillställa den skattskyldige det belopp som han har rätt till. Därvid tillämpas bestämmelserna i 23 kap. 8 § skattebetalningslagen (1997:483). Lag (1997:511). 6 § har upphävts genom lag (1990:343). 7 § Ändras den beskattningsbara förvärvsinkomsten varpå skatten har beräknats skall skattemyndigheten besluta om den ändring av skatteberäkningen som föranleds härav. Lag (1990:1431). 8 § Föreligger förutsättningar för skatteberäkning enligt 1 § först efter beslut av skattemyndighet eller förvaltningsdomstol eller har den beräknade ackumulerade inkomsten höjts genom sådant beslut, får den skattskyldige komma in med ansökan enligt 4 § inom ett år från det att beslutet meddelades, om inte längre tid för ansökan följer av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324). Har skatteberäkning enligt 1 § skett och visas att skatteberäkningen med hänsyn till sedermera framkomna omständigheter har grundats på oriktiga förutsättningar, får skattemyndigheten besluta om ny skatteberäkning inom fem år efter utgången av det kalenderår, under vilket den ansökan, som har föranlett skatteberäkningen enligt 1 § kom in till skattemyndigheten. Har den skattskyldige avlidit, får beslut om ny skatteberäkning inte meddelas efter utgången av det andra året efter det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom getts in för registrering. Lag (1990:343). 9 § har upphävts genom lag (1990:343). 10 § har upphävts genom lag (1990:343). Anvisningarna till 1 § 1. Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår, om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i någon form lämnats under ifrågavarande år. För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till minst två beskattningsår. Engångsbelopp, som erhållits såsom ersättning för årlig pension, skall i allmänhet anses hänföra sig till tio år. Engångsbelopp, som beskattas med tillämpning av bestämmelserna i punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall inte anses såsom ackumulerad inkomst. Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet av ett års skogstillväxt å fastigheten. Har näringsverksamhet eller andel i handels- eller kommandit- bolag i samband med makes död övertagits av den andra maken som ensam dödsbodelägare skall efterlevande make, om denne så yrkar, anses ha bedrivit näringsverksamheten eller innehaft andelen även under den förstnämnda makens innehav av förvärvskällan, under förutsättning att makarna då taxerades med tillämpning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller, om andra maken haft inkomst, skulle ha taxerats med tillämpning av nämnda bestämmelse. Vad i föregående stycke sägs om makar skall i tillämpliga delar gälla även andra skattskyldiga, vilka taxeras med tillämpning av där angivna bestämmelse. Vid skatteberäkning enligt 1 § skall den avlidne och dödsboet anses som en och samma skattskyldig. Lag (1999:1151). 2. Till ledning för skatteberäkningen ges följande exempel: A. En skattskyldig uppbär under år 1998 en ackumulerad inkomst på 500 000 kronor. Hans utredning visar att inkomsten hänför sig till fem år, vilket innebär att årsbeloppen blir 100 000 kronor. Vid 1995--1999 års taxeringar antas den beskattningsbara förvärvsinkomsten ha bestämts till 150 000 kronor, 160 000 kronor, 170 000 kronor, 180 000 kronor respektive 690 000 kronor. I den beskattningsbara förvärvsinkomsten vid 1999 års taxering ingår ovan angivna 500 000 kronor; beloppet skall undantas vid genomsnittsberäkningen. Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten blir då 170 000 kronor. Eftersom den ackumulerade inkomsten hänför sig till fem beskattningsår, varav inget avser tid efter beskattningsåret, skall den genomsnittligt beskattningsbara förvärvsinkomsten justeras med ett belopp motsvarande skiktgränsens förändring mellan taxeringsåret och andra taxeringsåret före taxeringsåret. Skiktgränsen antas vid 1999 års taxering vara 239 000 kronor och vid 1997 års taxering 217 000 kronor. Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten skall därför justeras med 22 000 kronor. Till den justerade genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten om 192 000 kronor skall läggas årsbeloppet 100 000 kronor. Skatten kan härefter beräknas på ett underlag om 292 000 kronor. Med tillämpning av skatteskalan för taxeringsåret 1999 blir den statliga inkomstskatten 20 procent av skillnaden mellan 292 000 kronor och skiktgränsen 239 000 kronor, dvs. 10 600 kronor. Detta belopp skall sedan multipliceras med fem varefter skatten på den ackumulerade inkomsten blir 53 000 kronor. Om exemplet ändras så att den ackumulerade inkomsten i sin helhet hänför sig till beskattningsåret och tid efter beskattningsåret skall ingen justering för skiktgränsförändring göras. Underlaget för skatteberäkningen blir i stället för 292 000 kronor 270 000 kronor och skatten (56 200 =) 31 000 kronor. B. En annan skattskyldig uppbär under år 1998 en ackumulerad inkomst om 350 000 kr. Hans utredning visar att inkomsten hänför sig till åren 1994--2000, dvs. fem år före och två år efter taxeringsårets ingång. Skatten på den ackumulerade inkomsten skall -- oavsett vilka förflutna eller kommande år inkomsten hänför sig till -- beräknas med utgångspunkt från de beskattningsbara förvärvsinkomsterna för taxeringsåret och de närmast föregående taxeringsåren. Vid justering för skiktgränsens förändring skall dock hänsyn tas till att hela inkomsten inte hänför sig till tid före taxeringsåret. Eftersom inkomsten inte hänför sig till fler än tio år skall den ackumulerade inkomsten anses belöpa på så många förflutna år som överstiger antalet kommande år. Inkomsten skall därför endast anses hänförlig till (5-2=) tre gångna år. Justering skall således ske med ett belopp motsvarande skiktgränsens förändring mellan taxeringsåret och året före taxeringsåret. Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten, beräknad på grundval av de beskattningsbara förvärvsinkomsterna vid 1993--1999 års taxeringar, antas uppgå till 200 000 kronor. Skiktgränsen antas vid 1999 års taxering vara 239 000 kronor och vid 1998 års taxering 228 000 kronor. Till den justerade genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten om 211 000 kr skall läggas årsbeloppet 50 000 kronor. Skatten kan härefter beräknas till 20 procent av skillnaden mellan 261 000 kronor och skiktgränsen 239 000 kronor, dvs. 4 400 kronor. Detta belopp skall sedan multipliceras med sju varefter skatten på den ackumulerade inkomsten blir 30 800 kronor. C. En tredje skattskyldig uppbär år 1998 en ackumulerad inkomst om 800 000 kronor. Hans utredning visar att inkomsten hänför sig till år 1981--2005, dvs. arton år före och sju år efter taxeringsårets ingång. Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten, beräknad på grundval av de beskattningsbara förvärvsinkomsterna vid 1990--1999 års taxeringar, antas uppgå till 170 000 kronor. Vid justering för skiktgränsens förändring skall dock hänsyn tas till att hela inkomsten inte hänför sig till tid före taxeringsåret. Eftersom inkomsten hänför sig till fler än tio år skall proportionering ske över en tioårsperiod varefter inkomsten anses belöpa på så många förflutna år som överstiger antal kommande år. Skillnaden avrundas till närmaste antal år. Skiktgränsen skall därför justeras som om det vore fråga om fyra gångna år (Formeln inte med här). Skiktgränsen antas vid 1999 års taxering vara 239 000 kronor och vid 1997 års taxering 217 000 kronor. Till den justerade genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten om 192 000 kronor skall läggas årsbeloppet 80 000 kronor. Skatten kan härefter beräknas till 20 procent av skillnaden mellan 272 000 kronor och skiktgränsen 239 000 kronor, dvs. 6 600 kronor. Detta belopp skall sedan multipliceras med tio varefter skatten på den ackumulerade inkomsten blir 66 000 kronor. Beskattningsbar förvärvsinkomst skall tas upp till 0 kronor för sådant taxeringsår, då taxering inte åsatts på grund av att den skattskyldige ändrat räkenskapsår eller inte varit bosatt här i riket. Har skattskyldig under ett taxeringsår på grund av omläggning av räkenskapsår åsatts taxeringar för två beskattningsår, skall vid fördelning av den ackumulerade inkomsten så anses som om de båda taxeringarna hänföra sig till skilda taxeringsår. Om skatteberäkning enligt 1 § påkallas för ackumulerad inkomst i viss förvärvskälla, skall skatteberäkningen omfatta all ackumulerad inkomst som uppkommit i förvärvskällan. Däremot får skattskyldig från skatteberäkningen undanta ackumulerad inkomst i annan förvärvskälla. Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår kommer i åtnjutande av flera intäkter, vilka var för sig är att anse såsom ackumulerade inkomster och vilka hänför sig till olika antal år, skall intäkterna fördelas oberoende av varandra på de år, till vilka de hänför sig. Skatteberäkningen skall ske i sådan ordning att skatten först beräknas för den intäkt som hänför sig till tio eller fler år och sist för den intäkt som hänför sig till minst antal år. Vid beräkning av skatten för varje intäkt skall till den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten läggas ett belopp motsvarande årsbeloppet av de tidigare fördelade ackumulerade intäkterna. Vad nu sagts gäller även beträffande intäkt som hänför sig till tid efter taxeringsårets ingång. Lag (1990:1431). till 2 § Vid beräkning av nettobeloppet av ackumulerad inkomst skall intäkt av skogsbruk i förekommande fall minskas med till intäkten hänförligt avdrag enligt punkt 9 av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370), i den mån sådant avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen. I fråga om intäkt genom avyttring av tillgång vilken kan vara föremål för värdeminskningsavdrag, skall såsom nettobeloppet av ackumulerad inkomst i regel anses köpeskillingen efter avdrag för tillgångens i beskattningsavseende oavskrivna värde. Som nettobeloppet av ackumulerad inkomst genom avyttring av djur i jordbruk och renskötsel skall anses skillnaden mellan tillgångarnas allmänna saluvärde vid beskattningsårets ingång och de värden som gäller vid inkomsttaxeringen avseende det föregående beskattningsåret. Lag (1990:1431). till 3 § Vad i 3 § första stycket 5 sägs om intäkt vid upplåtelse av nyttjanderätt skall inte gälla beträffande upplåtelse av rätt att avverka skog. Som ersättning vid överlåtelse av hyresrätt anses även vad skattskyldig erhåller för att han flyttar från lokal, använd i näringsverksamheten. Bestämmelserna i 3 § första stycket 1, 6, 7 och 9 får tillämpas endast under förutsättning att intäkten inte har föranlett uppskov med beskattningen genom insättning på upphovsmannakonto, avsättning till ersättningsfond eller uppskov med beskattningen genom insättning på skogskonto. Vid tillämpning av bestämmelserna i 3 § första stycket 11 och 12 skall med avyttring likställas förlust av tillgång, om ersättning på grund av skadeförsäkring eller annan ersättning för skada utgått och ersättningen inte har föranlett avdrag för avsättning till ersättningsfond. Skatteberäkning för ackumulerad inkomst enligt 3 § första stycket 10 och 11 får ske endast under förutsättning */k/ att */-k/ vid beskattningsårets utgång kvarvarande, inte avyttrade inventarier -- frånsett tillgångar som vid upplåtelse av näringsverksamhet har utarrenderats -- är av endast obetydlig omfattning, */k/ samt att */-k/ vid nämnda tidpunkt inte kvarstår avsättning, som har skett till ersättningsfond. Utöver vad i föregående stycke sägs skall som förutsättning för skatteberäkning för ackumulerad inkomst vid upplåtelse av näringsverksamhet gälla, att upplåtelsen utgör ett led i verksamhetens avveckling. Lag (1990:1431). till 4 § Ansökan om skatteberäkning görs hos den skattemyndighet som skall besluta om taxering till statlig inkomstskatt för det taxeringsår, då inkomsten tas till beskattning. Ansökan bör göras i den skattskyldiges självdeklaration. Lag (1990:343). Övergångsbestämmelser 1981:297 Denna lag träder i kraft den 3 juni 1981 och tillämpas första gången i fråga om beskattningsår för vilket taxering i första instans sker år 1984. Vad i lagen föreskrivs i fråga om eldsvådefonder och särskilt tillägg vid återföring av sådan fond skall gälla även i fråga om fonder enligt förordningen (1959:168) om särskilda investeringfonder för förlorade inventarier och lagertillgångar och räntetillägg vid återföring av sådan fond. 1984:1062 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering; 1 § i dess äldre lydelse skall dock fortfarande tillämpas vid nämnda taxering i fråga om familjestiftelse som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985. 1986:511 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. 1986:1292 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 4 § i sin äldre lydelse tillämpas intill utgången av juni 1988. Har ansökan om skatteberäkning hos mellankommunala skatterätten inte avgjorts vid utgången av juni 1988, skall ansökningen prövas av den länsrätt som är behörig enligt de nya bestämmelserna. 2. Bestämmelsen i anvisningarna till 4 § om november månad skall till dess regeringen förordnar annat avse oktober månad. 1990:343 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om länsskattemyndighet och lokal skattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 avse skattemyndighet. 1990:1431 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--5. 2. Vid beräkning av genomsnittlig beskattningsbar förvärvsinkomst vid 1992--2000 års taxeringar skall som beskattningsbar förvärvsinkomst anses den beskattningsbara inkomsten vid 1983--1991 års taxeringar. 3. Bestämmelserna i 1 § andra stycket om justering för förändring av skiktgräns skall inte tillämpas vid 1992 års taxering. Vid 1993, 1994 och 1995 års taxeringar skall 1 § andra stycket punkterna 2--4, 3 och 4 respektive 4 inte tillämpas. 4. Äldre föreskrifter i 3 § 2 mom. 7, 3 mom. 3 och 4 mom. 6 tillämpas fortfarande för intäkt som nämns i berörda lagrum och som kan uppkomma vid 1992 års taxering eller senare. 5. Bestämmelsen i femte stycket av anvisningarna till 3 § om kvarstående avsättning till ersättningsfond skall avse även kvarstående avsättning till särskild nyanskaffningsfond, särskild investeringsfond för avyttrat fartyg och eldsvådefond. 1993:1545 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1998:1667 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1999:1151 Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I fråga om skattskyldig vars räkenskapsår påbörjats före den 1 januari 2000 skall de äldre bestämmelserna tillämpas på förhållanden som hänför sig" "SFS-nummer · 1954:154 · Visa register Lag (1954:154) om skyldighet för kommun att avsätta medel till särskild skatteregleringsfond i anledning av fastighetsskattens omläggning; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1954-04-09 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:103 Upphävd: 1994-04-01 1 § Det åligger stad, köping, landskommun och landsting att verkställa avsättning till särskild skatteregleringsfond i anledning av fastighetsskattens omläggning med sådant belopp, att denna fond vid utgången av år 1957 uppgår till belopp ej understigande vad staden, köpingen, landskommunen eller landstinget av statsverket under år 1955 uppburit på grundval av 1954 års fastighetstaxering. Avsättning, som nu sagts, må fördelas på åren 1955, 1956 och 1957 eller ock göras under något eller några av dessa år. 2 § Vad om inskränkning i kommuns rätt att taga medel ur fond i anspråk finnes stadgat, skall, såvitt avser tiden efter utgången av år 1957, icke gälla fond varom i denna lag förmäles. 3 § Kungl. Maj:t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för tillämpning av denna lag." "SFS-nummer · 1956:85 · Visa register /r1/ Kungl. Maj:ts Kungörelse (1956:85) angående överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om befrielse från omsättningsskatt vid utbetalning av royalty i vissa fall; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1956-03-23 Övrigt: Bilagorna finns inte med här. Författningen har upphävts genom: SFS1992:154 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. Sedan förslag till överenskommelse om befrielse i vissa fall från skyldighet att i Frankrike utgöra omsättningsskatt vid utbetalning av royalty till svensk fysisk eller juridisk person, av den lydelse härvid fogad bilaga /k/ (bilaga 1) /-k/ utvisar, framlagts att vederbörande franske minister i skrivelse den 21 februari 1956 samt chefen för svenska finansdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndignade avlåtit svarsskrivelse den1 5 mars 1956 /k/ (bilaga 2) /-k/ finner Kungl. Maj:t härmed gott tillkännagiva den sålunda träffade överenskommelse ävensom föreskriva att det skall åligga aukotoriserad svensk handelskammare att fullgöra vad enligt överenskommelsen på handelskammaren ankommer." "SFS-nummer · 1957:262 · Visa register Lag (1957:262) om allmän energiskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1957-05-31 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1776 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. Allmänna bestämmelser 1 § Allmän energiskatt skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen som anges i bilaga 1 till denna lag och för elektrisk kraft. Skatt skall betalas även för andra bränsleblandningar än sådana som tillhör tulltaxenummer 27.10 eller 38.14 förutsatt att blandningen innehåller minst 5 viktprocent av sådana oljor som erhållits ur petroleum eller ur bituminösa mineral. Lag (1993:843). 2 § Skatt utgår inte för elektrisk kraft, som a) framställs inom landet av producent, som förfogar över en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft, b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller distributör till någon, som inte står i intressegemenskap med producenten eller distributören, c) framställs och förbrukas på fartyg eller annat transportmedel, d) nyttiggörs inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, transformering eller omformning hos producent eller distributör, e) framställs i ett reservkraftsaggregat, eller f) framställs inom landet i ett vindkraftverk av en producent som inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. Lag (1994:328). 2 a § Skatt utgår inte för a) metan, som framställs genom biologiska processer, b) naturgas, som bortgår till följd av förluster vid transport eller omformning hos producent eller distributör, c) stadsgas, bensin eller gasol som används för framställning av stadsgas, d) flygfotogen, e) jetbensin, f) flygbensin och sådana produkter som är skattepliktiga enligt lagen (1961:372) om bensinskatt, g) oljeprodukter som tillhandahålls i särskild förpackning om högst fem liter. Lag (1992:879). 3 § har upphävts genom lag (1990:583). 3 a § Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att utgå. Lag (1975:1401) 4 § har upphävts genom lag (1984:994). 5 § har upphävts genom lag (1984:994). Om bränslen 6 § Skattskyldig är 1. den som inom landet producerar skattepliktigt bränsle eller förbrukar sådant bränsle för framställning av därmed likvärdig vara, 2. den som har registrerats enligt 7 § andra stycket som återförsäljare eller förbrukare av skattepliktigt bränsle, 3. den som för annat ändamål än som avses i 24 § återförsäljer eller förbrukar bränsle, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §, 4. den som förvärvat gasol för annan användning än för drift av motorfordon men som använder gasolen för drift av motorfordon, 5. den som förbrukar flygfotogen för annat ändamål än drift av flygplan. Den för vars räkning skattepliktig naturgas införs till landet anses som producent. Lag (1990:1085). 7 § Den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Den som i verksamhet som i huvudsak medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen (1994:200) i större omfattning återförsäljer eller förbrukar skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager kan registreras hos beskattningsmyndigheten som återförsäljare eller förbrukare av sådant bränsle. Den som har registrerats som skattskyldig återförsäljare eller förbrukare enligt denna lag, lagen (1990:582) om koldioxidskatt eller lagen (1990:587) om svavelskatt, skall anses registrerad på motsvarande sätt enligt de två andra lagarna i den mån förutsättningar att bevilja sådan registrering föreligger. Den som har varit registrerad enligt andra stycket och som därefter avregistrerats får åter medges registrering enligt andra stycket tidigast ett år efter avregistreringen. Lag (1994:204). 8 § Skattskyldigheten inträder 1. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 1 eller 2, då bränsle av honom levereras till köpare som inte är registrerad, eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, 2. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 3, då bränslet levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, 3. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 4, då bränslet tas i anspråk för drift av motorfordon, 4. för den som upphör att vara registrerad enligt 7 §, när registreringen upphör, varvid skattskyldigheten omfattar det bränsle som då ingår i hans lager, 5. för den som är skattskyldig enligt 6 § första stycket 5, då bränslet tas i anspråk för annat ändamål än drift av flygplan. Om skattepliktigt bränsle förs in i landet av annan än den som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1990:1085). 9 § har upphävts genom lag (1984:994). 10 § Skatten för år 1994 tas ut, om inte annat sägs i andra stycket, med i bilaga 1 angivet belopp för vikt- eller volymenhet. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. I fall som avses i 8 § första stycket 3 tas dock skatten ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan skatt på gasol som används för drift av motorfordon och annan gasol. För bränsleblandningar för vilka skatt skall tas ut enligt denna lag skall skatt dock inte tas ut för den del av blandningen som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. För blandningen i övrigt tas skatten ut med belopp som gäller för oljeprodukter. För oljor får volymen räknas om till 50° C om temperaturen överstiger 70°C när skattskyldigheten inträder. Lag (1994:725). Elektrisk kraft 11 § Skattskyldig är 1. den som inom landet yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av annan producerad dylik kraft, och 2. den som för annat ändamål än som avses i 25 § återförsäljer eller förbrukar elektrisk kraft, som förvärvats utan skatt eller med nedsatt skatt mot försäkran enligt 26 §. Vid tillämpningen av denna lag skall den för vars räkning elektrisk kraft överförs till landet och den som utan att betala avgift tar emot elektrisk kraft för vilken skatt skall betalas, anses ha producerat kraften. Den som är skattskyldig enligt första stycket 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten som producent eller distributör av elektrisk kraft. Lag (1993:474). 11 a § Distribution av elektrisk kraft anses som yrkesmässig när inkomsten därav utgör skattepliktig intäkt av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Som yrkesmässig distribution räknas även sådan distribution som sker i former jämförliga med näringsverksamhet. Lag (1990:583). 12 § Skattskyldighet inträder 1. för den som är skattskyldig enligt 11 § första stycket 1, då den elektriska kraften distribueras till förbrukare, som inte är registrerad enligt 11 § (skattepliktig distribution) eller då den skattskyldige använder kraften i den egna rörelsen (skattepliktig egenförbrukning), och 2. för den som är skattskyldig enligt 11 § första stycket 2, då elektrisk kraft levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. Lag (1984:154). 13 § har upphävts genom lag (1984:154). 14 § Skatten för år 1994 tas ut per kilowattimme med a) 0 öre för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, b) 3,6 öre för annan elektrisk kraft än som avses under a) och som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till denna lag, c) 6,6 öre för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i bilaga 2 till denna lag, d) 8,8 öre för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 16 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. Lag (1993:1508). 15 § Distributör av elektrisk kraft skall, om ej annat följer av andra stycket, föranstalta om uppmätning av sådan kraft med avseende på energi. När särskilda skäl föreligger får beskattningsmyndigheten för viss distributör medgiva undantag från skyldighet enligt första stycket. Kan den elektriska kraften icke beräknas på grundval av uppmätning får den i stället beräknas efter vad som är skäligt. Lag (1993:474). Skatteomräkning 16 § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 14 § och i bilaga 1 angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1993. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor, hela ören respektive tiondels ören i förhållande till de i 14 § och i bilaga 1 angivna skattebeloppen. Lag (1993:1508). 17 § har upphävts genom lag (1975:272). 18 § har upphävts genom lag (1984:154). 19 § har upphävts genom lag (1984:154). 20 § har upphävts genom lag (1984:154). 21 § har upphävts genom lag (1984:154). 22 § har upphävts genom lag (1984:154). 23 § har upphävts genom lag (1984:154). Uppbörd och kontroll 24 § I deklaration som avser bränslen får avdrag göras för skatt på bränsle som a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse, b) återtagits i samband med återgång av köp, c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål, d) förbrukats eller försålts för förbrukning i luftfartyg eller i fartyg, när luftfartyget eller fartyget inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål, e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, f) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring, g) förbrukats för framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet bränsle eller för produktion av skattepliktig elektrisk kraft med undantag för skatt hänförlig till den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme, h) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. Avdrag enligt första stycket h) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på det bränsle som betalningen avser. Avdrag får, i den mån avdrag inte har gjorts enligt första stycket, även göras för skatt på bränsle som förbrukats vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling. Lag (1992:1482). 25 § I deklaration som avser elektrisk kraft får avdrag göras för skatt på elektrisk kraft, som a) förbrukats av eller levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat ändamål eller överförts till annat land, b) förbrukats eller försålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring eller för användning i omedelbart samband med sådan förbrukning eller vid framställning av bensin eller i bilaga 1 angivet skattepliktigt bränsle, c) försålts med förlust för den redovisningsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft, d) producerats i en kraftvärmeanläggning och förbrukats för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i den egna verksamheten i den mån avdrag inte har gjorts enligt 24 § första stycket g) denna lag eller enligt 7 § 1 mom. första stycket f) lagen (1961:372) om bensinskatt. Avdrag enligt första stycket c) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av den elektriska kraftens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den kraft som betalningen avser. Avdrag får även göras för skatt enligt lagen om bensinskatt och lagen (1991:838) om koldioxidskatt på bensin eller för skatt enligt denna lag och lagen om koldioxidskatt på i bilaga 1 angivet bränsle, som förbrukats vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft med undantag för skatt hänförlig till den del av bränslet som motsvarar nyttiggjord värme, allt i den mån avdrag inte gjorts enligt första stycket d) eller 24 § första stycket g) denna lag eller enligt 7 § 1 mom. första stycket f) lagen om bensinskatt. Den som yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft som inom landet producerats i ett vindkraftverk får göra avdrag med ett belopp som svarar mot den skatt som tas ut enligt 14 § d). Lag (1994:328). 26 § Annan än den som är registrerad får köpa in bränsle eller elektrisk kraft utan skatt eller med nedsatt skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att bränslet eller kraften skall användas för ett sådant ändamål som avses i 24 § första stycket c), d) eller f) eller andra stycket eller 25 § första stycket a) eller b). Lag (1990:583). 27 § Skatt på bränsle skall återbetalas om förvärvet gjorts av 1. utländsk beskickning eller lönat konsulat i Sverige eller sådan internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. diplomatisk företrädare vid utländsk beskickning i Sverige och lönad konsul vid utländskt konsulat i Sverige. Återbetalning skall även ske för skatt på bränsle om förvärvet gjorts av medlemsstats ombud vid internationell organisation med säte i Sverige och personal hos sådan organisation, om Sverige har träffat överenskommelse med annan stat eller med mellanfolklig organisation om detta. Beskattningsmyndigheten prövar frågor om återbetalning av skatt. Beskattningsmyndighetens beslut får överklagas hos länsrätten. Lag (1993:474). 28 § Har den som inte är skattskyldig förbrukat bränsle vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av denne kompensation för den skatt som belastat bränslet. Har värme levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling medger beskattningsmyndigheten efter ansökan av den som producerat värmen kompensation med 9 öre per kWh levererad värme. Leverans av värme som producerats med råtallolja berättigar inte till kompensation. Lag (1994:328). 29 § Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 28 § görs skriftligen hos Beskattningsmyndigheten. Den skall omfatta en period om ett kalenderår och ges in till Beskattningsmyndigheten inom ett år efter kalenderårets utgång. Ansökan får dock omfatta en period om ett kalenderkvartal om det sammanlagda beloppet av skatt enligt denna lag och lagen (1990:582) om koldioxidskatt som avses med ansökningen för kalenderkvartalet överstiger 10 000 kronor. Återbetalning eller kompensation medges inte för belopp som understiger 5 000 kronor av det sammanlagda beloppet för energiskatt och koldioxidskatt för ett kalenderår. Lag (1993:474). 30 § Har återbetalning eller kompensation för allmän energiskatt skett med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till staten återbetala vad han oriktigt erhållit. Beslut härom meddelas av Beskattningsmyndigheten. Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet återbetalnings- eller kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits. Lag (1993:474). 31 § Beslut enligt 28--30 §§ överklagas hos länsrätten. Lag (1993:474). 32 § Den som är registrerad enligt denna lag är pliktig att ordna sin bokföring och, vad angår distribution av elektrisk kraft, jämväl sin statistik på sådant sätt att enligt beskattningsmyndighetens beprövande kontroll möjliggöres a) i fråga om skattepliktiga bränslen, över tillverkning, inköp, försäljning samt förbrukning i egen rörelse av dylika bränslen ävensom b) i fråga om elektrisk kraft, över inköpt och försåld samt eljest mottagen och levererad elektrisk energi samt över den elektriska energi, som inom rörelsen producerats, förbrukats och bortgått såsom överföringsförlust m. m., så ock över debiterade och erlagda kraftavgifter. Lag (1993:474). 33 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:154). 34 § har upphävts genom lag (1971:86). 35 § har upphävts genom lag (1959:96). 36 § har upphävts genom lag (1959:96). 37 § har upphävts genom lag (1959:96). 38 § har upphävts genom lag (1959:96). 39 § har upphävts genom lag (1975:272). Övergångsbestämmelser 1984:994 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Bestämmelserna i 27 § tillämpas dock inte för tid före den 1 juli 1985. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 1988:527 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988 och gäller i fråga om elektrisk kraft som förbrukas i en elektrisk panna fr. o. m. denna tidpunkt. 1989:475 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen efter utgången av juni 1989. Om mätaravläsning görs under tiden den 23 juni--den 7 juli 1989 gäller den nya skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen från och med den 1 juli 1989, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs av förbrukaren. 1989:1028 Denna lag träder i kraft den 1 mars 1990. Den nya skattesatsen för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen efter utgången av februari 1990. Görs mätaravläsning under tiden den 22 februari--den 8 mars 1990 gäller den nya skattesatsen för tiden efter mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas den nya skattesatsen för energiförbrukningen fr.o.m. den 1 mars 1990, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs av förbrukaren. 1990:583 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991, utom såvitt avser 7 § som träder i kraft den 1 juli 1990. Riksskatteverket skall avregistrera den som är registrerad den 1 juli 1990 och som då inte uppfyller de i 7 § angivna förutsättningarna för registrering. 1991:170 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då den enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling. De nya bestämmelserna tillämpas på den som är registrerad som skattskyldig enligt denna lag, lagen (1990:582) om koldioxidskatt eller lagen (1990:587) om svavelskatt den 13 februari 1991 eller som registreras senare. 1992:879 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i 14 § avseende de nya skattesatserna för elektrisk kraft tillämpas för energiförbrukningen efter utgången av år 1992. Om mätaravläsning görs under tiden den 28 december 1992 -- den 7 januari 1993 gäller de nya skattesatserna för tiden efter mätaravläsningen. Görs inte mätaravläsning eller görs den i endast begränsad omfattning, tillämpas de nya skattesatserna för energiförbrukningen från och med den 1 januari 1993, varvid skatten beräknas efter skälig grund. Som mätaravläsning godtas även avläsning som enligt tillämpade rutiner görs av förbrukaren. 4. Den nya lydelsen av 24 § tredje stycket samt de nya lydelserna av bestämmelserna i 28--31 §§ tillämpas dock, såvitt avser växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, först från och med den 1 januari 1996. Bestämmelserna i 24 § första stycket h) och 25 § fjärde stycket i sina äldre lydelser skall gälla till den 1 juli 1994. Från och med den 1 juli 1994 får avdrag enligt den äldre lydelsen av 24 § första stycket h) och 25 § fjärde stycket göras för hälften av den energiskatt på bränsle som förbrukats för produktion av värme vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning. Lag (1994:330). 5. Bestämmelserna i 2 § i sina nya lydelser tillämpas dock, såvitt avser inhemska fasta bränslen, först fr. o. m. den 1 januari 1994. 1993:474 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som meddelats av Riksskatteverket före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Överklagandet skall dock ges in till Skattemyndigheten i Kopparbergs län. 1994:1776 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen. Bilaga 1 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt Förteckning över vissa bränslen för vilka allmän energiskatt skall erläggas Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen 239 kr per ton ur 27.10 eller ur 38.14 Fotogen, motorbränn- oljor och eldningsoljor samt andra oljeprodukter, med undantag för smörj- oljor och smörjfetter som inte används för energialstring, till- höriga 562 kr per m/n3/ ur 27.11 Naturgas 182 kr per 1 000 m/n3/ ur 27.11 eller ur 38.23 Gasol som används för a) drift av motorfordon 88 öre per liter b) annat ändamål än drift av motorfordon 109 kr per ton Lag (1994:725). Bilaga 2 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt Förteckning över kommuner som avses i 14 § Norrbottens län Västerbottens län Samtliga kommuner Samtliga kommuner Jämtlands län Västernorrlands län Samtliga kommuner Sollefteå Ånge Örnsköldsvik Gävleborgs län Kopparbergs län Ljusdal Malung Mora Orsa Älvdalen Värmlands län Torsby Lag (1981:344)" "SFS-nummer · 1958:295 · Visa register Lag (1958:295) om sjömansskatt Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1958-05-16 Omtryck: SFS 1970:933 Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:1147 Övrigt: Bilagan ändr. genom SFS 1990:1433. Bilagan inte med här. Författningen har upphävts genom: SFS 1996:1330 Upphävd: 1998-01-01 överg.best. Allmänna stadganden 1 § 1 mom. Sjömansskatt samt allmänna egenavgifter i form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift enligt denna lag skall erläggas av sjöman för inkomst ombord på svenskt handelsfartyg med en bruttodräktighet av minst 100, vilket huvudsakligast nyttjas i sådan närfart eller fjärrfart, som i 2 § sägs. Vad som i denna lag sägs om sjömansskatt gäller, såvitt inte annat särskilt föreskrivs, även allmänna egenavgifter. Sjömansskatt skall icke erläggas av sjöman ombord på svenskt handelsfartyg i fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på floder, kanaler eller insjöar eller inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund (inre fart) utom i fall som avses i 7 § 2 mom. andra stycket. Sjömansskatt skall icke heller erläggas för sådan ersättning som avses i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m. fl. och som inte är undantagna från skatteplikt enligt 8 § 2 och 3 nämnda lag. Den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant under fartygs byggande eller biträder vid fartygets utrustning för att senare tillträda befattning på fartyget skall erlägga sjömansskatt för inkomsterna under kontrollant- eller utrustningstiden. Lag (1994:1745). 1 § 2 mom. Sjömansskatt erlägges även för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa inom sjöfartsnäringen, om mottagaren vid något tillfälle inom tolv månader före den månad då rätt till dagpenning uppkommer haft att erlägga sjömansskatt enligt 1 mom. Sjömansskatt enligt detta stycke utgår enligt de grunder som gälla vid uttagande av preliminär A-skatt på ersättning från erkänd arbetslöshetskassa. Regeringen meddelar närmare föreskrifter i fråga om sjömansskatt enligt första stycket. Lag (1974:777). 2 § I denna lag förstås med sjöman: arbetstagare som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman, handelsfartyg: fartyg, som nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande eller till annat ändamål, som äger gemenskap med handelssjöfarten, närfart: linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs vid kusterna samt linjefart mellan svensk och utländsk hamn, eller mellan utländska hamnar, dock ej linjefart bortom linjen Hanstholm--Lindesnäs eller bortom Cuxhaven, fjärrfart: annan fart än inre fart och närfart, inkomst ombord: lön eller annan gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord och som skulle hava utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen, beskattningsbar inkomst: inkomst ombord med undantag för sådan fri kost som har beaktats vid bestämningen av tabellerna i 7 § 1 mom. och 8 § samt fri logi, i förekommande fall minskad med belopp, som har fastställts genom beslut om jämkning och, i den mån det har medgivits av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, med belopp som enligt avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utgör krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning, samt med på inkomsten belöpande allmänna egenavgifter, beskattningsår: det kalenderår, under vilket sjömansskatt erlägges. Lag (1994:1745). (Se vidare anvisningarna.) 3 § Sjömansskatt tillfaller staten. Allmänna egenavgifter skall användas på sätt som framgår av 6 § lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. Lag (1994:1745). 4 § 1 mom. Till kommun och landsting skall på sätt nedan stadgas årligen utgå ersättning av statsmedel för minskade skatteintäkter. Den årliga ersättningen skall avse sjömansskatt, dock ej allmänna egenavgifter, som inbetalats under tiden den 1 mars året före till den 1 mars det år då ersättningen utbetalas. Vid beräkning av ersättningens storlek tages även hänsyn till den sjömansskatt som restituerats under samma tid. Lag (1994:1745). 4 § 2 mom. Ersättning utgår årligen till kommun som icke tillhör landstingskommun med sjuttiofem procent, till annan kommun med femtio procent och till landstingskommun med tjugofem procent av den sjömansskatt, som under beskattningsåret erlagts av sjömän bosatta inom kommunen eller landstingskommunen. Ersättning, som ovan sagts, skall icke utgå till kommun, om beloppet icke uppgår till minst 500 kronor. Lag (1974:777). 5 § Vid varje avräkning med sjöman av belopp, som utgör beskattningsbar inkomst, skall genom redarens försorg sjömansskatt avdragas. Redaren är skyldig att anpassa sättet för utbetalning av lön eller annan ersättning så, att skatteavdrag kan verkställas i vederbörlig ordning. 6 § Ärenden angående sjömansskatt behandlas av riksskatteverket. I den utsträckning som framgår av denna lag behandlas äredena av verkets sjömansskattekontor eller av en särskild av regeringen förordnad nämnd inom verket, sjömansskattenämnden. Lag (1975:1177). Sjömansskattens storlek 7 § 1 mom. Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark, Finland, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar månadsinkomst, a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F, kolumn S, samt b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N, kolumn S. Sjöman som avses i första stycket skall betala allmänna egenavgifter med de procentsatser som anges i lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter. De allmänna egenavgifterna beräknas på den beskattningsbara månadsinkomsten före avdrag för nämnda avgifter till den del inkomsten inte överstiger 0,625 gånger det vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Avgifter tas ut endast om sjömansskatt också skall erläggas på inkomsten. Avgifter skall inte betalas av den som vid årets ingång fyllt 65 år. Skattebelopp enligt tabellerna och allmänna egenavgifter utgår i helt krontal, varvid öretal över femtio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller. Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande tillämpning i fråga om sjömansskatt. Lag (1994:1745). 7 § 2 mom. I särskilda fall får sjömansskattenämnden besluta, att sjömansskatt skall erläggas enligt tabell F även vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast används i närfart. Nämnden får i särskilda fall medge, att denna lag tillämpas vid anställning ombord på lastfartyg, som huvudsakligast används i inre fart, om fartyget har certifikat för stor kustfart och tidvis även nyttjas i sådan fart. Därvid skall sjömansskatt erläggas enligt tabell N. Lag (1990:1433). (Se vidare anvisningarna.) 8 § För sjömän, som icke skall erlägga sjömansskatt enligt 7 § 1 mom. (utländsk sjöman), skall sjömansskatt utgå på beskattningsbar månadsinkomst a) vid anställning ombord på fartyg, som huvudsakligast användes i fjärrfart, enligt vid denna lag fogad tabell F kolumn U, samt b) vid anställning ombord på annat fartyg enligt vid denna lag fogad tabell N kolumn U. Allmänna egenavgifter skall betalas enligt bestämmelserna i 7 § 1 mom. andra stycket. Skatt enligt första stycket och allmänna egenavgifter enligt andra stycket utgår icke, om sjömannen visar att inkomsten ombord beskattas i ett annat land. Bestämmelserna i 7 § 1 mom. fjärde stycket och 7 § 2 mom. tillämpas också i fråga om skatt enligt denna paragraf. Därvid skall dock i fall som avses i 7 § 2 mom. första stycket skatt erläggas enligt tabell F kolumn U och i fall som avses i andra stycket av samma lagrum enligt tabell N kolumn U. Lag (1996:653). (Se vidare anvisningarna.) 9 § 1 mom. Avser inkomst ombord kortare tid än en månad, beräknas, där icke bestämmelserna i 2 mom. föranleda till annat, först den mot inkomsten svarande månadsinkomsten. Skatten uträknas därefter till så stor del av skatten på månadsinkomsten, som svarar mot den tidsperiod inkomsten avser. Månadsinkomsten anses därvid avse trettio dagar. Öretal som uppkommer vid skatteberäkningen bortfaller. Lag (1974:777). 9 § 2 mom. Skatten på engångsbelopp beräknas för sig och utgår med den procentandel, som skatten på den beskattningsbara månadsinkomsten under den månad, när engångsbeloppet avräknas, utgör av månadsinkomsten jämte värdet av fri kost. Har sjömannen icke varit anställd i redarens tjänst under nämnda månad, bestämmes procenttalet med hänsyn till hans närmast dessförinnan uppburna månadsinkomst och värdet av fri kost. Ojämnt procenttal jämnas uppåt till närmast hela tal. Skatten på engångsbelopp erlägges i helt antal kronor, varvid överskjutande öretal bortfaller. Lag (1990:1433). (Se vidare anvisningarna.) 9 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer, med ledning av de vid denna lag fogade tabellerna, de sjömansskattetabeller som behövs för beräkning av sjömansskatt. Vid fastställandet av sjömansskattetabellerna för år 1980 och senare år skall hänsyn tas till inträffade ändringar i fråga om uttaget av statlig inkomstskatt, uttaget av allmänna egenavgifter enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter samt storleken av det kommunala grundavdraget enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1994:1745). Skatteavdrag samt jämkning 10 § 1 mom. Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter mottagandet av skattsedel på preliminär A-skatt uppvisa densamma för redaren. Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren att från skattemyndighet införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess innehåll. Lag (1990:1433). 10 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1433). 10 § 3 mom. har upphävts genom lag (1990:1433). 11 § Då skatteavdrag verkställes, skall den innehållna skatten kvitteras. Vid kvitteringen skall angivas innehållet skattebelopp, innehållna allmänna egenavgifter, inkomstens storlek samt den tid inkomsten avser. Lag (1994:1745). (Se vidare anvisningarna.) 12 § 1 mom. Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sannolikt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för a) underskott i förvärvskälla, b) utbetalning av periodiskt understöd eller c) avgift för sådan pensionsförsäkring, som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 kommunalskattelagen (1928:370) eller för inbetalning på sådant pensionssparkonto som avses i 46 § 2 mom. första stycket 7 samma lag må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering. Jämkning må dock endast medgivas, om den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten därigenom nedsättes med minst 600 kronor. Lag (1993:942). 12 § 2 mom. Gör sjöman sannolikt, att uppskattningen av inkomst av drickspenningar enligt av sjömansskattenämnden fastställda grunder skulle medföra att hans inkomst av sådant slag skulle bliva väsentligt för högt beräknad, må genom beslut om jämkning den för sjömannen beräknade beskattningsbara inkomsten nedsättas. (Se vidare anvisningarna.) 12 § 3 mom. Sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, må genom beslut om jämkning medgivas nedsättning i skälig mån av skatten under förutsättning, att den tid under beskattningsåret då han haft inkomst ombord, i förekommande fall tillsammans med den tid under samma år då han haft inkomst i land av eget arbete, uppgår till högst sex månader och att under året erlagd sjömansskatt och beräknad slutlig skatt på inkomst i land sammanlagt väsentligt överstiger den slutliga skatt som han kan beräknas bli påförd om även inkomsten ombord utgjort intäkt av tjänst enligt kommunalskattelagen. Slutlig skatt skall, om icke särskilda skäl föranleda annat, vid skattejämförelsen beräknas med ledning av den för beskattningsåret gällande skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt som närmast motsvarar den utdebitering till kommunal skatt som utgör grund för sjömansskattetabellerna. Vid beräkning av slutlig skatt för gift sjöman skall hänsyn tagas även till makens inkomst. Lag (1978:424). 12 § 4 mom. Sjömansskatt enligt 7 § får genom beslut om jämkning nedsättas i den mån förutsättningarna för skattereduktion för underskott av kapital enligt 3 § 14 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt föreligger. Jämkning enligt detta moment får dock endast medges i den mån skattereduktion ej kan antas ha skett i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller statlig fastighetsskatt. Bosättning eller stadigvarande vistelse här i riket krävs dock inte för jämkning enligt detta moment. Lag (1991:1837). 12 § 5 mom. Sjöman som har deltidstjänstgöring får genom beslut om jämkning medgivas nedsättning av skatten i skälig mån. Därvid gälla bestämmelserna i 3 mom. i tillämpliga delar. Lag (1978:916). (Se vidare anvisningarna.) 13 § Beslut om jämkning meddelas av sjömansskattenämnden. Nämnden har rätt att, där så anses påkallat, uppskjuta prövning av jämkningsärende till följande beskattningsår. Ansökan om jämkning skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret. Har före eller under beskattningsåret ändring inträffat i förhållande, varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om jämkning, är han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret. I beslut om jämkning skall angivas, under vilken tid detsamma skall iakttagas vid verkställande av avdrag för sjömansskatt, samt vad sjömannen har att iakttaga, om ändring inträffar i förhållande, varom han lämnat uppgift i ansökan om jämkning. Lag (1978:916). Uppbörd 14 § 1 mom. Det åligger redare att till sjömansskattekontoret för varje period om två månader, räknat från beskattningsårets början, inbetala och redovisa under perioden innehållen sjömansskatt. Redovisning av skatten skall ske i den ordning Riksskatteverket bestämmer. För varje redovisningsperiod utom november--december skall redaren senast den sista dagen i andra månaden efter periodens utgång sätta in den skatt som skall inbetalas på sjömansskattekontorets särskilda konto. För redovisningsperioden november--december skall inbetalning ske senast den 15 därpå följande februari. Sjömansskattekontoret får efter därom gjord framställning bevilja anstånd med skattens inbetalning och redovisning, i regel dock högst en månad. Anstånd för redovisningsperioden november--december får beviljas endast om synnerliga skäl föreligger. Lag (1993:771). 14 § 2 mom. Inbetalas sjömansskatt senare än i 1 mom. sägs, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt bestämmelserna i 58 § 2--5 mom. uppbördslagen (1953:272). Sjömansskattenämnden får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (1992:626). 14 § 3 mom. Riksskatteverket kan anmana redaren att lämna redovisning. Lag (1992:626). Rättelse av skatteavdrag 15 § 1 mom. Förmenar sjöman, att sjömansskatt obehörigen avdragits eller avdragits med för högt belopp, eller förmenar redare, att sjömansskatt redovisats med för högt belopp, må rättelse sökas hos sjömansskattenämnden. Ansökan om rättelse skall vara inkommen till sjömansskattekontoret före utgången av andra kalenderåret näst efter beskattningsåret. Framgår vid granskning att sjömansskatt avdragits obehörigen eller avdragits eller redovisats med för högst belopp, beslutar sjömansskattenämnden om rättelse. 15 § 2 mom. Har under beskattningsåret ändring inträffat i förhållande, varom sjömannen lämnat uppgift i ansökan om rättelse, är han skyldig att omedelbart underrätta sjömansskattekontoret. I beslut om rättelse som avser befrielse från skatt eller besked om tillämplig kolumn, skall angivas under vilken tid beslutet skall iakttagas samt vad sjömannen har att iakttaga, om ändring inträffar i förhållande, varom han har lämnat uppgift i ansökan om rättelse. Lag (1978:916). 15 § 3 mom. Har avdrag för sjömansskatt obehörigen underlåtits eller verkställts med för lågt belopp, beslutar sjömansskattenämnden om rättelse när felaktighet berott på, att sjömannen i ansökan om jämkning eller rättelse lämnat oriktig uppgift, att han icke iakttagit honom enligt 2 mom. första stycket eller 13 § tredje stycket åvilande underrättelseplikt, eller att ändring inträffat i förhållande, som påverkar kolumnbestämningen för honom. Innan beslut om rättelse meddelas, skall sjömannen erhålla tillfälle att yttra sig, om det icke är uppenbart överflödigt eller sjömannen är oanträffbar. Beslut om rättelse enligt första stycket må innefatta fastställande till betalning av det skattebelopp som sjömannen ytterligare skall erlägga. Rättelse må icke ske om vad som undgått beskattning är att anse som ringa och må icke beslutas senare än fem år efter beskattningsåret. Förordning (1970:933). 15 § 4 mom. Finner sjömansskattenämnden på grund av anmärkning eller eljest att något nämndens beslut blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, skall nämnden meddela beslut om rättelse. Bestämmelserna i 3 mom. andra och tredje styckena samt, såvitt avser rättelse till sjömannens eller redarens nackdel, fjärde stycket äga motsvarande tillämpning. Förordning (1971:814). Redarens uppgiftsplikt och ansvarighet för sjömansskatt, m.m. 16 § 1 mom. Redare för handelsfartyg, som omförmäles i 1 § första stycket, skall årligen enligt formulär, som fastställes av sjömansskattenämnden, före den 1 oktober till sjömansskattekontoret lämna uppgifter avseende nästkommande år om a) storleken av de fartyg, som han avser att använda i sin rörelse, b) den fart, i vilken fartygen äro avsedda att nyttjas, c) antalet anställda ombord, d) entreprenör, som han anlitar för verksamhet ombord, samt e) övriga förhållanden, som kunna vara av betydelse för sjömansskattenämnden vid handläggning av ärenden enligt 21 § 1 mom. vid 1) och 2). Inträffar ändring i förhållande, varom uppgift lämnats, är redaren skyldig att ofördröjligen anmäla detta till sjömansskattekontoret. Lag (1978:916). 16 § 2 mom. har upphävts genom förordning (1970:410). 16 § 3 mom. Underlåter redare att fullgöra vad honom enligt 1 mom. åligger, eller erfordras eljest tillgång tiLL uppgifter, som där sagts, äger sjömansskattekontoret anmana redare att lämna sådana uppgifter. Förordning (1970:933). 17 § 1 mom. Underlåter redare, som är skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt, utan skälig anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han underlåtit att avdraga. Har redare verkställt avdrag för sjömansskatt är sjömannen fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp. Bestämmelserna i 77 a § och 77 c § uppbördslagen (1953:272) skall tillämpas även ifråga om sjömansskatt. Underlåter redare utan skälig anledning att fullgöra vad honom enligt 16 § 1 mom. åligger, och har till följd härav skatteavdrag verkställts med lägre belopp än som eljest bort ske, är han jämte sjömannen ansvarig för skatt, vilken skatteavdraget skolat avse, till belopp som svarar mot vad han till följd av underlåtenheten icke avdragit. Lag (1996:663). 17 § 2 mom. Har skatt icke erlagts eller erlagts med för lågt belopp, åligger det sjömansskattekontoret att snarast möjligt framställa krav (revisionskrav) på felande belopp. Belopp under tjugofem kronor utkräves dock icke. Revisionskrav skall dock icke framställas beträffande skattebelopp som fastställts till betalning genom beslut om rättelse enligt 15 § 3 eller 4 mom. Lag (1974:862). 17 § 3 mom. Revisionskrav skall, utom i fall som avses i andra stycket, riktas mot redaren. Sjömannen skall underrättas om krav mot redaren, om detta avser större belopp för hans del eller särskilda skäl eljest föreligga. Krav skall riktas mot sjömannen, om uteblivet eller för lågt skatteavdrag beror på omständighet som redaren icke kan lastas för. Lag (1978:916). 17 a § Bestrides riktigheten av revisionskrav eller inbetalas icke det belopp kravet avser skall det underställas sjömansskattenämnden. Finner nämnden kravet lagligen grundat, skall den fastställa beloppet till betalning. Avser kravet skatt som redaren avdragit men icke inbetalat och har redaren icke bestritt kravets riktighet, skall kravet icke underställas sjömansskattenämnden. Redare eller sjöman, som har att erlägga mot underlåtet skatteavdrag svarande belopp, är skyldig att på beloppet erlägga dröjsmålsavgift enligt 14 § 2 mom. Som förfallodag räknas därvid den dag då beloppet skulle ha betalats om skatteavdrag gjorts. Hänförs skattebeloppet till fler än ett betalningstillfälle skall som förfallodag räknas förfallodagen för den sista betalningsposten. Lag (1993:1522). 17 b § Belopp som Sjömansskattenämnden fastställt till betalning eller som avses i 17 a § andra stycket och som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande av beslut inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift. Lag (1993:897). 18 § Har en redare, som inte har verkställt skatteavdrag, betalat skatt för en sjöman, får redaren söka beloppet åter av sjömannen. Den redare som vill söka beloppet åter av sjömannen skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto som han har fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat skatten. Kronofogdemyndigheten får hos sjömannen driva in beloppet i den ordning som gäller för indrivning av skatt. Vid utmätning av lön har fordringen inte företrädesrätt enligt 7 kap. 14 § utsökningsbalken. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om redarens regressfordran enligt första stycket. Lag (1995:300). 19 § Redare, som enligt lag är skyldig att föra handelsböcker, skall ha sin bokföring så ordnad, att därav framgår sjömans namn, födelsetid, lönebelopp och skatteavdrags belopp samt, om sjömannen uppvisat skattsedel på preliminär skatt, numret på denna skattsedel. Även annan redare än i första stycket sägs, som skall göra avdrag för sjömansskatt, är skyldig att föra anteckningar i samma omfattning. Efter anmaning av Riksskatteverket eller skattemyndighet åligger det sådan redare, som avses i första eller andra stycket, att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag följts. Bestämmelserna i 3 kap. 13--14 c §§ taxeringslagen (1990:324) gäller i fråga om handling eller uppgift som skall undantas från anmaning. Lag (1994:472). 19 a § Uppgifter som en myndighet förfogar över och som behövs för kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag följts skall på Riksskatteverkets eller skattemyndighetens begäran tillhandahållas dessa. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 16 § taxeringslagen (1990:324). Lag (1993:472). 19 b § Om några uppgifter i en redovisning enligt 14 § behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får Riksskatteverket eller skattemyndigheten komma överens med redaren om att en sådan avstämning skall göras vid besök hos honom eller vid annat personligt sammanträffande. Lag (1994:472). 19 c § För kontroll av att bestämmelserna om skatteavdrag följts får Riksskatteverket eller skattemyndigheten besluta om revision hos redaren. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 c §§ taxeringslagen (1990:324). Lag (1994:472). 19 d § Vad i denna lag sägs om redare äger motsvarande tillämpning beträffande av denne anlitad annan arbetsgivare för sjöman. Saknar annan arbetsgivare för sjöman än redare fast driftställe i riket annorstäder än på fartyg, svarar redaren för att arbetsgivaren fullgör sina förpliktelser enligt denna lag som om förpliktelserna ålegat redaren själv. Har redare till följd härav erlagt skattebelopp, äger han söka beloppet åter av sjömannens arbetsgivare. Lag (1994:472). Preskription 20 § Har en redare underlåtit verkställa avdrag för sjömansskatt, får hans eller sjömannens betalningsskyldighet för skatten inte fastställas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdraget skulle ha verkställts. Revisionskrav mot en redare med anledning av att innehållen sjömansskatt inte har betalats in får inte fastställas senare än fem år efter utgången av det år, under vilket skatteavdraget verkställdes. Lag (1982:192). Organisation m.m. 21 § 1 mom. Det åligger sjömansskattenämnden att 1) lämna besked beträffande de fartyg, ombord på vilka de anställda skall betala sjömansskatt, samt beträffande den tabell, enligt vilken sjömansskatt skall beräknas, 2) fastställa grunder, enligt vilka drickspenningar skall uppskattas vid beräkning av sjömansskatt, 3) meddela beslut om jämkning och om rättelse av skatteavdrag, 4) pröva ärenden angående revisionskrav, 5) meddela beslut i andra frågor rörande betalning och beräkning av sjömansskatt, 6) fastställa de belopp, med vilka ersättning skall utgå till kommun och landstingskommun, 7) lämna anvisningar i frågor angående betalning och uppbörd av sjömansskatt, 8) meddela beslut i fråga om befrielse från skyldighet att betala dröjsmålsavgift enligt denna lag. Lag (1992:626). 22 § Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 1) skola intagas i författningssamling som riksskatteverket låter utge. Beslut som avses i 21 § 1 mom. vid 6) skall jämte redogörelse huru ersättningen beräknats på lämpligt sätt delgivas kommun eller annan till vilken ersättning skall utbetalas genom nämndens försorg. Annat beslut av sjömansskattenämnden skall delgivas den som därigenom förpliktigas, vederbörande skattskyldig eller sökande ävensom i 24 § omförmälda allmänna ombudet. Beslut, över vilket klagan må föras, skall förses med besvärshänvisning. Lag (1976:642). 23 § Sjömansskattekontoret skall 1) föra register över de fartyg, ombord på vilka de anställda skola erlägga sjömansskatt, 2) utöva kontroll över redovisningen av sjömansskatt, 3) handlägga ärenden angående revision av redares bokföring, 4) om anledning därtill föreligger, framställa revisionskrav, 5) bereda de ärenden, som skola avgöras av sjömansskattenämnden, 6) tillhandagå redare och sjömän med upplysningar angående utgörande av sjömansskatt, 7) uträkna belopp som skall återbetalas på grund av beslut av sjömansskattenämnden eller skattemyndighet eller utslag av skattedomstol. Sjömansskattekontoret äger från myndighet, redare, den gentemot vilken sjöman har underhållsplikt eller förmyndare för den underhållsberättigade infordra sådana uppgifter som erfordras för att sjömannen skall bli rätt beskattad. Lag (1990:347). 24 § Riksskatteverket förordnar ett allmänt ombud att i kammarrätt och regeringsrätten föra det allmännas talan i mål enligt denna lag samt ersättare för sådant ombud. Lag (1974:777). 25 § Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i ansökningar om jämkning av sjömansskatt och andra handlingar som har avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelserna i denna lag eller upprättats eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid skattekontroll. Uppgift om en sjömans beskattningsbara inkomst enligt denna lag, om den på inkomsten erlagda sjömansskatten samt om den tid inkomsten avser får lämnas ut till enskilda utan hinder av bestämmelserna om sekretess. Lag (1990:347). Straff och vite m.m. 26 § Vad som i skattebrottslagen (1971:69) föreskrivs om skatt gäller även i fråga om avgift som avses i denna lag. Avgift enligt denna lag omfattas även av lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. Lag (1996:663). 27 § har upphävts genom lag (1996:663). 28 § har upphävts genom lag (1996:663). 29 § har upphävts genom lag (1980:184). 30 § Underlåter redare att hörsamma anmaning enligt 14 § 3 mom., 16 § eller 19 § tredje stycket första meningen, eller underlåter redare, som är skyldig göra avdrag för sjömansskatt, att fullgöra sin skyldighet, eller gör han avdrag med för lågt belopp, eller fullgör redare icke vad honom åligger enligt 11 §, kan riksskatteverket och i fall som anges i 19 § tredje stycket första meningen skattemyndighet förelägga den försumlige lämpligt vite. Har vitet förelagts också med stöd av bestämmelse i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter eller taxeringslagen (1990:324) prövas fråga om uttagande av den länsrätt som är behörig enligt nämnda lagar. Bestämmelserna i 83 § andra och fjärde styckena uppbördslagen (1953:272) tillämpas också i fråga om vite som avses i denna paragraf. Lag (1990:347). Besvär 31 § Sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. vid 6) får överklagas hos regeringen. Lag (1986:1293). 32 § Sjömansskattenämndens beslut i ärenden som avses i 21 § 1 mom. 3-5 och 8 får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Besvärshandling skall vara inkommen inom sex månader, om besvären anföras av sjöman, och eljest inom två månader från det klaganden erhållit del av det överklagade beslutet. Lag (1981:389). 32 a § har upphävts genom förordning (1971:415). 33 § Talan får icke föras mot sjömansskattenämndens beslut i ärenden, som avses i 21 § 1 mom. vid 1) och 2). Talan får icke heller föras mot beslut enligt 19 § om revision eller varigenom vite har förelagts. Lag (1978:319). 34 § Vid besvär över kammarrätts beslut i mål enligt denna lag skall besvärshandlingen vara inkommen senast två månader efter det klaganden erhållit del av kammarrättens beslut. Lag (1974:777). 35 § Besvär över sjömansskattenämndens beslut befriar icke klaganden från att i behörig ordning erlägga skatt. Restitution av sjömansskatt m.m. 36 § 1 mom. Innebär beslut av sjömansskattenämnden om jämkning eller rättelse att redare eller sjöman äger återfå erlagd skatt, skall återbetalning verkställas utan särskild ansökan. Belopp under tjugofem kronor återbetalas dock icke. Återbetalning i anledning av beslut om jämkning enligt 12 § 1 mom. får icke ske med högre belopp än vad som motsvarar jämkningsbeloppet. Bestämmelserna i 68 § 3 och 4 mom. uppbördslagen skall i den omfattning riksskatteverket bestämmer äga motsvarande tillämpning vid restitution av sjömansskatt. Lag (1978:916). 36 § 2 mom. Framkommer vid beslut om återbetalning av skatt till sjöman att redare på grund av revisionskrav eller eljest för sjömannen erlagt visst skattebelopp, som denne icke ersatt, skall återbetalning verkställas till redaren intill det belopp redaren har att fordra. 36 § 3 mom. Sjöman eller redare som har rätt att återfå för mycket erlagd skatt eller dröjsmålsavgift skall erhålla ränta (restitutionsränta) på beloppet. Ränta beräknas för ett visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november närmast föregående kalenderår. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp som understiger femtio kronor utbetalas ej. Vid beräkning av ränta skall iakttagas, att ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den 1 mars nästföljande år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med månaden efter den då skatten erlagts, att ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller. Har beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande tillämpning. Lag (1992:626). 36 § 4 mom. Har skatt restituerats med för högt belopp skall redaren eller sjömannen till statsverket återbetala vad han felaktigt har uppburit. Beslut om betalningsskyldighet enligt detta moment får icke fattas senare än fyra år efter utgången av det år, under vilket skatten felaktigt har restituerats. Bestämmelserna om revisionskrav tillämpas i övrigt på beslut om betalningsskyldighet. Lag (1978:916). 36 § 5 mom. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning enligt 1--3 mom. Lag (1985:150). 36 a § Föreligga särskilda skäl får sjömansskattenämnden för visst fall besluta att sjömansskatt icke skall erläggas för inkomst på grund av anställning hos annan arbetsgivare för sjöman än redare. Innan beslut som avses i första stycket fattas skall yttrande inhämtas från berörda svenska redare- och sjöpersonalorganisationer. Mot nämndens beslut i fråga som avses i första stycket får talan icke föras. Lag (1975:948). 37 § 1 mom. Regeringen äger, under förutsättning av ömsesidighet, med annan stats regering träffa sådan överenskommelse, att sjöman som är bosatt i den andra avtalsslutande staten skall erlägga sjömansskatt enligt vad som gäller för här i riket bosatt sjöman. Lag (1974:777). 37 § 2 mom. har upphävts genom lag (1990:1433). 37 § 3 mom. har upphävts genom förordning (1970:410). Anvisningar till 1 § Bestämmelserna i denna lag avse sjöman som är anstäld i redarens tjänst ombord på svenskt handelsfartyg. Av 19 a § följer att lagen även är tillämplig på sjöman som är anställd av annan arbetsgivare som redaren antagit som entreprenör. Med anställning på svenskt handelsfartyg likställes anställning på utländskt handelsfartyg som svensk redare förhyr i huvudsak obemannat, om anställningen sker hos denne eller någon av honom anlitad arbetsgivare. Uthyres svenskt handelsfartyg till utländsk redare i huvudsak obemannat, äga bestämmelserna tillämpning om anställningen sker hos fartygets ägare eller någon av denne anlitad arbetsgivare. Har sjöman avmönmstrat från tjänst ombord på visst fartyg för att tillträda tjänst ombord på annat fartyg tillhörigt samme redare, skall ersättning som utgår under väntetiden anses som utbetalad i tjänsten ombord på det förra fartyget. Sjömansskatt skall erläggas även av den som före leveransen av fartyg, som är under byggnad, och innan tjänstgöring ombord påbörjats inställer sig på fartyget för att lära känna det och dess tekniska utrustning m.m. Lag (1976:1082). till 2 § Till gottgörelse, som sjöman uppbär på grund av sin anställning ombord, hänföres icke blott vad sjömannen uppbär från redaren utan även sådana ersättningar som drickspenningar och dylikt. Till inkomst ombord räknas icke sedvanlig kontant ersättning för naturaförmåner i form av kost och bostad och icke heller sedvanlig kontant ersättning för kojutrustning, för förlust av effekter vid fartygs förolyckande eller för sådan av redaren utbetald kontant ersättning, som har åtgått för bestridande av särskilda med anställningen ombord förenade kostnader. Redare, som har utbetalat krigsrisktillägg eller motsvarande ersättning, skall ange ersättningens storlek i redovisning enligt 14 § 1 mom. Lag (1978:916). till 7 § Frågan huruvida sjöman är bosatt här i riket skall bedömas i enlighet med vad därom stadgas i kommunalskattelagen. För sjöman som är svensk medborgare, skall sjömansskatt alltid utgå enligt de bestämmelser, som gälla för här i riket bosatt sjöman, om han icke på grund av att skattskyldighet i annat land för inkomsten föreligger med beslut av sjömansskattenämnden visar, att skatteavdrag ej skall verkställas. För semesterlön, semesterersättning, vederlagslön, vederlagsersättning, sjuklön och liknande löner och ersättningar skall sjömansskatt beräknas enligt den för sjömannen i anställningen ombord senast gällande tabellen. Lag (1978:916). till 8 § Skatteavdrag enligt 8 § må underlåtas endast om sjöman med beslut av sjömansskattenämnden eller på annat sätt, som föreskrives av sjömansskattenämnden, visar, att skatteavdrag ej skall verkställas. till 9 § Med engångsbelopp förstås dels bärgarlön, tantiem, kaplake, gratifikation, semesterersättning, vederlagsersättning och lönebelopp, som på grund av avtal mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utbetalas på en gång, dels liknande ersättning som sjömansskattenämnden förklarat vara engångsbelopp. Minst ett exemplar av den för ett fartyg gällande sjömansskattetabellen skall genom befälhavarens försorg hållas tillgängligt för de anställda ombord. till 10 § har upphävts genom lag (1990:1433). till 11 § Kvitto på innehållen sjömansskatt skall lämnas i löneavräkning, såvitt icke sjömansskattenämnden efter ansökan av redaren medgiver, att kvitto må lämnas i annan ordning. Har rättelse, som avses i 10 § 1 mom. tredje stycket eller 2 mom., företagits skall anteckning härom ske i löneavräkningen. Lag (1978:916). till 12 § I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjömansskatt enligt 7 §, må vid jämkning enligt 12 § 1 mom. hänsyn tagas till sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans make skall jämkning dock ej medgivas. Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler. Sjöman som betalar sjömansskatt enligt 7 § men som inte är bosatt i Sverige har rätt till jämkning på grund av skattereduktion enligt 4 mom. för underskott av kapital. Underskottet beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler. Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid. Lag (1990:1433). Övergångsbestämmelser 1983:979 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ränta som belöper på tid före ikraftträdandet. 1984:347 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller beträffande sjömansskatt som har erlagts före ikraftträdandet. Vid tillämpning av 10 § 1 mom. tredje stycket första meningen skall år 1985 skatteavdrag ske enligt kolumn 2, om kolumn 2--3 eller 4 tillämpats under föregående beskattningsår. 1985:108 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna i 28 § tredje och fjärde styckena tillämpas även på brott som har begåtts före ikraftträdandet, om inte möjligheten att ådöma påföljd har bortfallit dessförinnan enligt äldre bestämmelser. Såvitt gäller underrättelse om brottsmisstanke tillämpas de nya bestämmelserna endast på underrättelser som delges efter ikraftträdandet. 1986:476 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1986:512 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. Äldre bestämmelser skall gälla beträffande sjömansskatt som har erlagts eller hade skolat erläggas före ikraftträdandet. 1986:1293 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2 § i sin äldre lydelse tillämpas intill utgången av juni 1988. 1988:1529 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om inkomster som avser tid före ikraftträdandet. 1990:347 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas från och med den 1 januari 1991. 1990:1433 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller beträffande sjömansskatt som erlagts eller skulle erlagts före ikraftträdandet. 1991:1837 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Bestämmelserna i 4 mom. andra stycket i sin nya lydelse tillämpas dock först från och med den 1 juli 1992. Äldre bestämmelser i 4 mom. första och andra styckena gäller fortfarande i fråga om sjömansskatt som erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet. 1992:626 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före ikraftträdandet. Ränta som belöper på tid före ikraftträdandet beräknas enligt äldre föreskrifter. 1994:1745 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre bestämmelser gäller beträffande inkomster för vilka sjömansskatt har erlagts eller skulle ha erlagts före ikraftträdandet. 1996:1330 1. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om inkomster som hänför sig till tid före utgången av år 1997. Bestämmelsen i 7 § 2 mom. andra stycket skall i tillämpliga delar fortfarande gälla i fråga om lastfartyg som vid utgången av år 1997 omfattades av ett beslut om medgivande enligt bestämmelsen. Lag (1997:1147). 2. Ärenden enligt den upphävda lagen skall efter utgången av år 1997 handläggas av Riksskatteverket när det gäller ärenden enligt 21 § 1 mom. 1 och 6 och av Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län när det gäller övriga ärenden. 3. Beslut som meddelas av Skattemyndigheten i Göteborgs och Bohus län enligt den upphävda lagen överklagas hos länsrätten. Vid överklagande av länsrättens beslut gäller 6 kap. 13 § taxeringslagen (1990:324). Bestämmelserna i taxeringslagen gäller i fråga om företrädare för det allmänna och rätt för det allmänna att överklaga. 4. Riksskatteverkets beslut enligt 21 § 1 mom. 1 den upphävda lagen får inte överklagas. Verkets beslut enligt 21 § 1 mom. 6 överklagas hos regeringen. 5. Riksskatteverket skall från och med den 1 januari 1998 föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol i mål enligt den upphävda lagen." "SFS-nummer · 1958:381 · Visa register Kungl. Maj:ts kungörelse (1958:381) angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1958-06-18 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:314 Upphävd: 1990-07-01 Med anledning av artikel 20 i det mellan Sverige och Belgien den 1 april 1953 ingångna avtalet för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom en den 14 maj och den 11 juni 1958 undertecknad överenskommelse jämlikt artikel 21 av avtalet har Kungl. Maj:t funnit gott utfärda följande särskilda föreskrifter angående förfarandet för erhållande av handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt. 1 § Svensk myndighet kan på sätt i denna kungörelse stadgas erhålla handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt. 2 § 1 mom. Med svensk skatt avses i denna kungörelse de i artikel 2 av ovannämnda avtal omförmälda skatterna. Vad i denna kungörelse sägs angående svensk skatt skall, där ej annat särskilt stadgas, gälla även a) restavgift eller annan avgift, utgående i anledning av försummad inbetalning av svensk skatt; b) ränta å svensk skatt, där sådan skall gäldas; c) ersättning för kostnader i svenskt beskattningsärende; samt d) vite i svenskt beskattningsärende. 2 mom. Med svenskt beskattningsärende förstås i denna kungörelse ärende hos svensk förvaltningsmyndighet rörande indrivning av svensk skatt. 3 mom. Med svensk myndighet förstås i denna kungörelse, förutom svensk statlig eller kommunal myndighet, den som på grund av allmän tjänst tager befattning med svenskt beskattningsärende. 3 § 1 mom. Handräckning för indrivning i Belgien av svensk skatt må av svensk myndighet begäras under förutsättning att skatten skall uttagas av sådan i Sverige skattskyldig person, som avses i artikel 1 § 1 av ovannämnda avtal. Förelåg i första stycket angiven förutsättning under den tidrymd eller vid den tidpunkt skatteanspråket avser, skall den omständigheten, att förutsättningen sedermera bortfallit, icke utgöra hinder för begäran om handräckning. 2 mom. Handräckning som i 1 mom. sägs kan icke erhållas, a) om skatten skall uttagas av belgisk medborgare eller juridisk person i Belgien i andra fall än då fråga är om sådana skatter, som avses i artikel 20 § 4 av ovannämnda avtal, b) om beslutet i skatteärendet icke är verkställbart här i riket, c) om anledning finnes att antaga, att skatten kan uttagas i Sverige, d) om vad som skall uttagas av viss skattskyldig understiger ett belopp av 500 kronor, eller e) om skatteanspråket, därest det genomfördes, skulle föranleda dubbelbeskattning i förhållandet mellan de båda staterna. Såsom dubbelbeskattning, varom ovan under e) förmäles, skall icke anses den beskattning av inkomst av kapital, som föranledes av bestämmelserna i artikel 8 §§ 2--6 av berörda avtal. 4 § Svensk myndighet, som önskar handräckning enligt 3 §, skall till vederbörande länsstyrelse ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning därom. Ansökningen bör innefatta utredning, att i nämnda paragraf angivna förutsättningar för handräcknings erhållande äro för handen. I ansökningen skall vidare angivas a) beträffande skattskyldig fysisk person: hans namn, yrke eller titel, nationalitet och bostadsadress; b) beträffande skattskyldig juridisk person: dess namn och adress; c) i förekommande fall upplysningar till stöd för tillämpning av artikel 20 § 4 av ovannämnda avtal; d) skattens beskaffenhet, den tidrymd eller tidpunkt skatteanspråket avser, skattebeloppet och, i fråga om kommunalskatt, den till skatt berättigade kommunen; samt e) i förekommande fall den ort i Belgien, där den skattskyldige kan anträffas eller honom tillhörig egendom finnes. Framställningen skall åtföljas av: a) utdrag av restlängd, varav skatteanspråket framgår, samt b) å tjänstens vägnar meddelad förklaring av den myndighet, som gör ansökningen, att det beslut varå kravet grundas är verkställbart här i riket. Handling, varom i föregående stycke sägs, skall vara utfärdad eller till riktigheten bestyrkt av behörig tjänsteman hos domstol eller förvaltningsmyndighet i Sverige samt skall ingivas i två exemplar. Länsstyrelse, som mottagit ansökning varom i första stycket sägs, skall snarast till finansdepartementet översända ansökningen, åtföljd av eget yttrande. 5 § 1 mom. Önskar svensk myndighet, för vilken handräckning enligt 3 § begärts i Belgien, göra ytterligare framställning i ärendet eller förete utredning eller bevisning, har myndigheten att i den ordning i 4 § sägs ingiva handlingarna ifråga. 2 mom. Därest den svenska skattemyndigheten finner anledning föreligga för yrkande om den skattskyldiges försättande i konkurs i Belgien, skall uttrycklig begäran om åtgärd i sådant hänseende göras i den ordning i 4 § sägs. Vad nu stadgats skall ock gälla om anhängiggörande av rättegång vid belgisk allmän domstol eller eljest vidtagande av åtgärd, för vars giltighet kräves domstols medverkan. 6 § Om det beslut, på grund varav handräckning sökts, upphäves eller ändras innan handräckningsärendet slutförts eller om före nämnda tidpunkt rätten att uttaga skatten helt eller delvis upphör av annan anledning (betalning direkt till vederbörlig svensk myndighet, preskription eller dylikt), skall den myndighet som sökt handräckningen, så snart den erhållit kännedom om förhållandet, i den ordning i 4 § sägs ingiva till Kungl. Maj:t ställd anmälan därom. 7 § Svensk skatt, som uttagits genom handräckning i Belgien, skall, sedan redovisning avgivits av vederbörande belgiska myndighet, genom svenska ambassaden i Bryssel tillgodoföras den svenska myndighet, som skall uppbära densamma. Tillgodoförandet sker i svenskt mynt med belopp uträknat efter den kurs, enligt vilken vid handräckningens verkställande förvandling skett från svenskt till belgiskt myntslag. Har belgisk myndighet vid överförande av medel till svenska ambassaden i Bryssel gjort avdrag för kostnader, skall det avdragna beloppet påföras den svenska myndigheten. 8 § Har svensk skatt uttagits genom handräckning i Belgien, skall i förhållande till den skattskyldige så anses som om skatten kommit behörig svensk myndighet tillhanda vid tiden för uttagandet. 9 § Handräckning för uttagande av belopp, som avses i 2 § 1 mom. andra stycket, må endast där fråga är om vite begäras utan samband med framställning om uttagande av svensk skatt. Framställning om uttagande av vite må ej göras, om vitets belopp understiger 500 kronor. 10 § Vid handräckning enligt denna kungörelse skall vederbörande myndighet i Belgien erhålla ersättning för kostnader på grund av rättegångsförfarande vid belgisk allmän domstol, vilket föranledes av handräckningens verkställande. I den mån vederbörande myndighet i Belgien icke gjort avdrag för kostnaden vid redovisning av indrivna medel skall ersättning för kostnaden utbetalas från anslag anvisat för ändamålet. Har avdrag för kostnaden av vederbörande myndighet i Belgien gjorts vid redovisningen, skall kostnaden avföras å nyssnämnda anslag." "SFS-nummer · 1958:563 · Visa register Arvs- och gåvoskatteförordning (1958:563) Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1958-11-21 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:904 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1349 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. 1 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 2 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 3 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 4 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 5 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 6 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 7 § Har upphävts genom förordning (2001:340). Om meddelanden från Skatteverket och domstol, m.m. 8 § När Skatteverket har fastställt arvsskatt eller gåvoskatt, skall ett meddelande lämnas om den fastställda skattens belopp och den tid inom vilken beloppet skall betalas. I förekommande fall skall även skälen för beslutet redovisas i meddelandet. Ett inbetalningskort skall fogas till meddelandet om fastställd skatt. Om Skatteverket har funnit att en bouppteckning eller en deklaration inte föranleder beskattning, skall särskilt meddelande lämnas om detta. I de fall som avses i första stycket lämnas meddelandet på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Förordning (2003:904). 9 § Meddelande enligt 8 § om arvsskatt, som skall förskjutas av dödsbo, skall sändas till den som gett in bouppteckning eller deklaration eller annan handling, vilken legat till grund för skattens bestämmande. Meddelande om arvsskatt i andra fall och om gåvoskatt skall sändas till den skattskyldige. Förordning (2001:340). 10 § En domstol som har ändrat Skatteverkets beslut om arvsskatt eller gåvoskatt skall så snart som möjligt underrätta Skatteverket om detta. Förordning (2003:904). 11 § Om en ansökan om anstånd med skattebetalning kommer in till domstol efter det att beslut om skattens fastställande har meddelats, skall domstolen så snart som möjligt sända över den till Skatteverket. Förordning (2003:904). 11 a § Om det framgår av en deklaration att egendom tillfallit någon som är underårig eller som har förvaltare, skall Skatteverket så snart som möjligt underrätta den överförmyndare som skall utöva tillsyn över förmynderskapet eller förvaltarskapet. Förordning (2003:904). Om Skatteverkets beslutsförteckning, m.m. 12 § I Skatteverkets beslutsförteckning skall i fråga om arvsskatt antecknas arvlåtarens eller, i fall som avses i 30 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, föregående innehavarens namn, person- eller samordningsnummer och adress, skattskyldigs namn och adress, värdet på samtliga lotter, på varje lott belöpande skatt, släktskapsförhållande efter vilket skatten beräknats, den fastställda skattens sammanlagda belopp och övriga omständigheter av betydelse för skattens fastställande. I fråga om förvärv som avses i 1 § andra stycket lagen om arvsskatt och gåvoskatt skall dessutom antecknas datum för beslutet om avstående och vilken myndighet som meddelat beslutet. Vid beskattning efter deklaration antecknas även den skattskyldiges person- eller samordningsnummer samt deklarationens ärendenummer och dagen då den inkom. I fråga om gåvoskatt skall antecknas den skattskyldiges namn, person- eller samordningsnummer och adress, den fastställda skattens belopp, deklarationens ärendenummer och dagen då den inkom. Om ett skattebeslut tidigare har fattats angående det aktuella förvärvet skall en hänvisning göras till det tidigare beslutet. Beslutsförteckningen skall skrivas på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Förordning (2003:904). 12 a § Skatteverket skall föra kronologisk förteckning över beslut i ärenden om beräknande av gåvoskatt med tillämpning av 43 § andra stycket första punkten lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Verket skall vidare med ledning av gåvotagares självdeklaration eller på annat lämpligt sätt kontrollera om och i vad mån den mottagna egendomen finns i behåll hos gåvotagaren inom fem år efter det att skattskyldighet inträtt för gåvan. Förordning (2003:904). 12 b § Skatteverket skall föra förteckning över beslut i ärenden där skattskyldigheten enligt 6, 7 eller 9 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt inträder senare än vid arvlåtarens eller testators död. Verket skall kontrollera när skattskyldighet för förvärvet inträder och bevaka att deklarationer kommer in. Förordning (2003:904). Om kontrolluppgift 13 § Kontrolluppgift enligt 49 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Förordning (2003:904). 13 a § Har upphävts genom förordning (2001:340). 14 § Har upphävts genom förordning (2001:340). Om deklaration, m.m. 15 § Skatteverket fastställer formulär för blanketter för arvsdeklarationer och gåvodeklarationer. Deklarationsblanketter skall kostnadsfritt tillhandahållas hos Skatteverket. Verket får sörja för att deklarationsblanketter också tillhandahålls hos andra statliga eller kommunala organ eller på annat lämpligt sätt. Förordning (2003:904). Om utländsk valuta 15 a § Om värdet av utländskt myntslag inte kan beräknas efter den grund som anges i 23 § E. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, bestämmer Riksbanken hur beräkningen skall ske. Förordning (2001:340). 16 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 17 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 18 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 19 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 20 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 21 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 22 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 23 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 24 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 25 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 26 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 27 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 28 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 29 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 30 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 31 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 32 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 33 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 34 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 35 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 36 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 37 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 38 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 39 § Har upphävts genom förordning (1996:1525). 40 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 41 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 42 § Har upphävts genom förordning (2001:340). 43 § Har upphävts genom förordning (2001:340). Övergångsbestämmelser 1994:31 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Ändringen i 14 § träder dock i kraft den 8 mars 1994. 2001:340 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. 2. Om ett ärende har anhängiggjorts hos tingsrätt eller skattemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser. Detsamma gäller om före ikraftträdandet arvsskatt betalats med skuldebrev eller aktier enligt 52 § 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt i momentets lydelse före den 1 juli 2001. Vad som i förordningen sägs om beskattningsmyndigheten skall då i stället avse den skattemyndighet som enligt 34 § lagen om arvsskatt och gåvoskatt är behörig. 3. I de fall äldre bestämmelser skall tillämpas skall Riksskatteverket fullgöra de uppgifter som ankommer på den granskningsmyndighet som avses i 64 § 1 mom. lagen om arvsskatt och gåvoskatt i momentets lydelse före den 1 juli 2001. 2003:904 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. En domstol skall efter ikraftträdandet meddela Skatteverket enligt 10 § även för det fall att den har ändrat en skattemyndighets beslut om arvsskatt eller gåvoskatt. 2004:1349 Regeringen föreskriver att arvs- och gåvoskatteförordningen (1958:563)1 skall upphöra att gälla vid utgången av 2004. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fall skattskyldighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har inträtt före utgången av 2004." "SFS-nummer · 1958:564 · Visa register Brev (1958:564) till statskontoret angående fastställande av formulär enligt lagen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt samt kungörelsen den 21 november 1958 (nr 563) med tillämpningsföreskrifter till nämnda lag Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1958-11-21 Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1094 Upphävd: 1991-08-01 GUSTAF ADOLF etc. etc. Vår ynnest etc. Kungl. Maj:t finner gott att, med stöd av 47 § lagen den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt, fastställa härvid fogade formulär /n1/ till deklaration angående gåva eller annat jämlikt 37 § nämnda lag därmed i beskattningshänseende likställt fång. Kungl. Maj:t, som denna dag utfärdat kungörelse (nr 563) med tillämpningsföreskrifter till lagen om arvsskatt och gåvoskatt, fastställer vidare härvid fogade formulär /n1/ till uppgift och meddelande, som i 1 och 8 §§ nämnda kungörelse avses. Bilagorna äro här uteslutna; upplysning om deras innehåll kan erhållas hos statskontoret eller länsstyrelserna. De sålunda fastställda formulären skola äga tillämpning från och med den 1 januari 1959. Motsvarande äldre formulär skola dock alltjämt tillämpas i den mån detta påkallas av att förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt eller äldre bestämmelser i lagen om arvsskatt och gåvoskatt äga tillämpning efter den 31 december 1958. Kungl. Maj:t anbefaller statskontoret att föranstalta om tryckning i erforderlig upplaga av blanketter enligt de nu fastställda formulären samt om distribution av samma blanketter efter rekvisition av överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Det åligger överståthållarämbetet och länsstyrelserna att tillse, att deklarationsblanketter kostnadsfritt på begäran tillhandahållas de uppgiftspliktiga, vilket skall ske i Stockholm genom överståthållarämbetets, i övriga städer genom magistratens eller kommunalborgmästarens samt å landet genom landsfiskalens försorg. Slutligen förordnar -- -- -- eget behov. (Jämför 1974:857 ö.b.)" "SFS-nummer · 1960:613 · Visa register Kungl. Maj:ts kungörelse (1960:613) med vissa tillämpningsföreskrifter till lagen (1941:251) om särskild varuskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1960-11-25 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:800 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. 1 § Vid bestämmande av varas beskattningsvärde enligt 3 § 2 mom. förordningen om särskild varuskatt skall ett belopp motsvarande kassarabatt medräknas i beskattningsvärdet dock allenast under förutsättning att sådan rabatt tillämpas i fråga om hela eller någon del av den försäljning, till vilken hänsyn skall tagas vid beskattningsvärdets bestämmande. 2 § Tillämpar skattskyldig räntetillägg eller annat tillägg för det fall att betalning icke sker inom viss av honom bestämd tid, skall vad i 1 § stadgas angående belopp motsvarande kassarabatt äga motsvarande tillämpning i fråga om sådant tillägg. Övergångsbestämmelser 1990:800 Regeringen föreskriver att kungörelsen (1960:613) med vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) om särskild varuskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Kungörelsen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993." "SFS-nummer · 1961:394 · Visa register Lag (1961:394) om tobaksskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1961-06-16 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1563 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. 1 § Till staten skall enligt bestämmelserna i denna lag erläggas särskild skatt (tobaksskatt) för cigarrer, cigariller, cigarretter, röktobak, snus och tuggtobak, ur tulltaxenr 24.02 och 24.03 tulltaxelagen (1987:1068). Intill myckenhet som regeringen bestämmer må skattefrihet åtnjutas för tobaksvaror, som inkomma till riket såsom gåva till enskild person för dennes eget bruk. I de i andra stycket avsedda fallen skall, där tullfrihet ej åtnjutes, i stället för skatt erläggas för dessa fall särskilt stadgad tull. Vid bedömning av till vilket tulltaxenummer viss vara skall hänföras tas inte hänsyn till sådan tulltaxering av varusats som görs med stöd av 5 § 3 b tulltaxelagen (1987:1068). Som cigarretter enligt första stycket avses även maskinellt framställda tobakssträngar vilka är avsedda att rökas efter omslutning av papper och som inte är cigarrer eller cigariller. Lag (1992:1086). 1 a § Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att utgå. Lag (1975:1404). 2 § För tobaksvara tas skatten för år 1994 ut med nedan angivna, i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 2 a §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för 1 st. öre 1 kg kr Cigarrer och cigariller grupp I t. o. m. 1,7 34 " II över 1,7 t. o. m. 3,0 38 " III " 3,0 " 5,0 42 " IV " 5,0 51 Cigarretter grupp I t.o.m. 0,85 71 " II över 0,85 t. o. m. 1,20 78 " III " 1,20 " 1,55 83 " IV " 1,55 " 1,90 88 " V " 1,90 93 Röktobak 374:-- Tuggtobak 120:-- Snus 73:-- Lag (1993:1512). 2 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 2 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1993. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor respektive hela ören i förhållande till de i 2 § angivna skattebeloppen. Lag (1993:1512). 3 § Skattskyldig är 1. den som tillverkar skattepliktig vara inom landet för att sälja den, 2. den som har registrerats enligt 4 § andra stycket som importör av tobaksvaror. Lag (1984:155). 4 § Den som är skattskyldig enligt 3 § 1 skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Den som för in tobaksvaror till landet för att återförsälja dem, kan om införseln är av större omfattning eller annars om det finns särskilda skäl, registreras hos beskattningsmyndigheten. Lag (1993:478). 5 § Skattskyldigheten inträder då varan levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning. För den som upphör att vara registrerad enligt 4 § inträder skattskyldigheten när registreringen upphör, och omfattar de varor som då ingår i hans lager. Om en skattepliktig vara förs in i landet av någon annan än den som är registrerad skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1987:1234). 6 § har upphävts genom lag (1984:155). 7 § I deklaration får avdrag göras för skatt på vara, som a) förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, b) återtagits i samband med återgång av köp, c) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, d) lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant, eller utförts ur riket såsom proviant på fartyg eller luftfartyg eller levererats för försäljning i exportbutik, e) tillhandahållits för framställning av enligt denna lag icke skattepliktiga varor, f) försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen. Avdrag enligt första stycket f) får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de varor som betalningen avser. Lag (1990:595). 8 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:155). 9 § Regeringen äger föreskriva att tobaksvara må förekomma till försäljning inom riket endast i originalförpackning försedd med särskild kontrollstämpel. Lag (1975:141). 10 § har upphävts genom lag (1971:90). 11 § Den som bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar. Lag (1991:282). 12 § Har någon förövat gärning, som avses i 11 §, skall tobaksvara, som varit föremål för gärningen, förklaras förverkad till kronan; finnes varan ej i behåll, skall i stället värdet förklaras förverkat. Är påföljd som nu sagts uppenbart obillig, må den helt eller delvis eftergivas. Vad i första stycket sägs skall ej gälla mot den som i god tro förvärvat varan eller särskild rätt därtill. Med tobaksvara, som förklarats förverkad enligt denna lag eller lagen om straff för varusmuggling, skall förfaras på sätt regeringen förordnar. Lag (1975:141). 13 § har upphävts genom lag (1975:141). Övergångsbestämmelser 1984:924 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1990:595 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1961:395 · Visa register Förordning (1961:395) om tobaksskatt; Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1961-06-16 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1613 Upphävd: 1995-01-01 1 § I 1 § andra stycket lagen (1961:394) om tobaksskatt medgiven skattefrihet för tobaksvaror, som inkomma till riket såsom gåva till enskild person, må åtnjutas endast i fråga om enstaka försändelser, vilka innehålla högst 1 000 gram tobaksvaror. Vid tillämpning av första stycket skall varje cigarr anses väga 5 gram, varje cigarill 2,5 gram och varje cigarrett 1 gram. Förordning (1983:895). 2 § har upphävts genom förordning (1982:862). 3 § har upphävts genom förordning (1984:253). 4 § Tobaksvara, som förklarats förverkad enligt lagen (1961:394) om tobaksskatt eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, skall förstöras genom beskattningsmyndighetens försorg eller under tullkontroll. Förordning (1993:504). 5 § I 2 § lagen om tobaksskatt angiven vikt för en cigarr, cigarill eller cigarrett avser vikten vid normal fuktighetshalt. Normal fuktighetshalt anses föreligga vid en relativ luftfuktighet av cirka femtiofem procent vid en temperatur av cirka +20NC. Beskattningsmyndighet fastställer vikten för cigarr och cigarill genom vägning av 100 stycken och för cigarrett genom vägning av 1 000 stycken, slumpvis uttagna ur ett eller flera ytter- eller inneremballage. Om särskilda skäl föreligga, kan beskattningsmyndigheten väga ett större eller mindre stycketal än nu nämnts. På anfordran skall skattskyldig utan ersättning tillhandahålla beskattningsmyndighet tobaksvaror som behövs för kontrollvägning. Förordning (1970:94). 6 § Riksskatteverket och, såvitt gäller införsel till riket, generaltullstyrelsen efter samråd med riksskatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (1961:394) om tobaksskatt. Förordning (1984:253)." "SFS-nummer · 1963:587 · Visa register Lag (1963:587) om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1963-12-06 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1299 Lag om inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m. 1 § Fideikommissbo är i beskattningshänseende att anse som oskift dödsbo. 2 § Om en fideikommissfastighet överförs till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall skattepliktig kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust inte anses uppkomma genom överföringen. Lag (1999:1237). 2 a § I fall som avses i 2 § har en fideikommissinnehavare eller ett fideikommissbo rätt att efter anmälan undantas från beskattning för sådan intäkt av näringsverksamhet som hänför sig till skogsbruk eller tomtrörelse och som föranleds av överföringen. Därvid gäller i fråga om skogsbruk att aktiebolaget skall överta det återstående anskaffningsvärde som gäller för fideikommisset eller fideikommissboet. I fråga om tomtrörelse gäller att bolagets anskaffningsvärde för en fastighet eller en del av fastighet som vid överföringen ingår i tomtrörelsen anses motsvara det skattemässiga värdet av en sådan fastighet eller fastighetsdel hos fideikommisset eller fideikommissboet. Lag (1999:1237). 2 b § Efter anmälan av fideikommissinnehavaren eller fideikommissboet inträder i fall som avses i 2 § aktiebolaget i överlåtarens skattemässiga situation i fråga om värdeminskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och skogsvägar på fastigheten. Lag (1999:1043). 2 c § Om en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss överförs till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall skattepliktig kapitalvinst eller avdragsgill kapitalförlust inte anses uppkomma genom överföringen. Lag (1999:1237). 2 d § Om en fastighet eller en tillgång som ingår i en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss efter utgången av år 1999 har överförts till ett aktiebolag genom tillskott i samband med aktieteckning, skall bolagets anskaffningsvärde eller anskaffningsutgift för egendomen anses motsvara tillgångens skattemässiga värde vid tidpunkten för överföringen. Lag (1999:1237). 2 e § Vid överföring av en näringsfastighet enligt 2 § tillämpas inte bestämmelserna om återföring av värdeminskningsavdrag m.m. i 26 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (1999:1237). 2 f § Om i fall som avses i 2 eller 2 c § en överföring av en fideikommissfastighet eller en samling som avses i 17 § lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss gjorts efter utgången av år 1999 skall anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för aktie som förvärvas i samband med överföringen anses motsvara den överförda fastighetens respektive samlingens marknadsvärde vid den tidpunkten, fördelat på de aktier som då förvärvas. Lag (1999:1237). 3 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (1999:1237). 4 § I fråga om framställning som avses i denna lag och om överklagande av beslut rörande tillämpning av lagen gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) i tillämpliga delar. Lag (2011:1299). 5 § har upphävts genom lag (1999:1043). 6 § har upphävts genom lag (1986:1294). Övergångsbestämmelser 1986:1294 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången i fråga om 1987 års taxering. 1990:352 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas på ärenden och mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Vad som i äldre bestämmelser sägs om lokal skattemyndighet och länsskattemyndighet skall från och med den 1 januari 1991 gälla skattemyndighet. 1999:1043 1. Denna lag träder i kraft den 31 december 1999 och tillämpas på överföringar och avyttringar som sker den 1 januari 2000 eller senare. 2. Om en fideikommissfastighet överförts till ett aktiebolag före utgången av år 1999 och bolaget avyttrar fastigheten skall bolagets anskaffningsvärde för tillgången anses motsvara fastighetens marknadsvärde den 1 januari 2000. 3. Om en fideikommissfastighet överförts till ett aktiebolag före utgången av år 1999 och en aktie som förvärvats i samband med överföringen avyttras skall anskaffningsvärdet för aktien anses motsvara dess marknadsvärde den 1 januari 2000. 1999:1237 Denna lag träder i den kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2011:1299 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ärenden som har inletts hos Skatteverket före ikraftträdandet. Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) om skattenämnd och dess medverkan i skatteärenden gäller dock inte efter utgången av 2011. I stället gäller i tillämpliga delar bestämmelserna om särskilt kvalificerad beslutsfattare i 66 kap. 5 § skatteförfarandelagen (2011:1244)." "SFS-nummer · 1963:588 · Visa register Förordning (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1963-12-06 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:678 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1342 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. 1 § Upphör fideikommiss med anledning av dödsfall efter vad i 3-6 §§ lagen om avveckling av fideikommiss (avvecklingslagen) sägs, skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning till staten utgå arvsskatt för vad som på grund härav enligt 7-10 §§ och 12 § första stycket avvecklingslagen skall tillfalla efterträdare eller annan. 2 § Vid arvsbeskattning enligt denna förordning skola, med iakttagande av vad nedan i 3-10 §§ sägs, bestämmelserna i förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt (arvsskatteförordningen) i tillämpliga delar lända till efterrättelse. 3 § Förvärv, som i 1 § denna förordning sägs, skall anses ske genom arv, om egendomen tillfaller någon i hans egenskap av efterträdare eller såsom arvinge, och eljest genom testamente. Såsom arvlåtare (testator) skall anses den, vars död föranlett fideikommissets upphörande. 4 § Vid tillämpning av bestämmelserna i 11 § 1 mom. arvsskatteförordningen skall den, som äger taga del i fideikommissegendomen enligt 7-10 §§ avvecklingslagen, anses icke begagna sig av förmån, varom i 12 § första stycket samma lag sägs. 5 § Vid beräknande av behållning i fideikommissbo skall vad i 13 § 1 mom. arvsskatteförordningen sägs äga tillämpning endast såvitt avser bouppteckningskostnad och belopp som skall betalas i arvsskatt. 6 § Skatteverket skall medge anstånd med skattens fastställande tills avvecklingen av fideikommisset slutförts, om delägare i fideikommissboet eller boutredningsman gör framställning om det i samband med att fideikommiss- bouppteckningen ges in för registrering. Anstånd som nu sagts skall inte föranleda uppskov med bouppteckningens registrering. Bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483) skall äga motsvarande tillämpning. Vid tillämpning av 17 § andra stycket lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall där angiven tid räknas från den tidpunkt då avvecklingen av fideikommisset är slutförd. Lag (2003:678). 7 § Vad i 19 § arvsskatteförordningen sägs om sammanläggning med tidigare förvärv skall avse jämväl från samme arvlåtare (testator) härrörande lott, för vilken skattskyldighet inträtt samtidigt med skattskyldigheten för den lott om vars beskattning är fråga. Sammanläggning skall i intet fall ske av vad som tillfaller efterträdare i denna hans egenskap (efterträdarandel) med annan lott eller av annan lott med efterträdarandel, ej heller av efterträdarandelar i fideikommiss härrörande från skilda stiftare. 8 § Vad i 28 § fjärde stycket arvsskatteförordningen sägs om skattefrihet skall äga motsvarande tillämpning då fråga är om beskattning av lott, för vilken skattskyldighet inträtt vid dödsfallet, och arvingen (testamentstagaren) från arvlåtaren (testator) erhållit annan lott, för vilken skattskyldighet inträtt samtidigt. Skattefrihet varom nu är fråga må åtnjutas å efterträdarandel endast i den mån den icke kan tillgodoräknas å annan egendom, för vilken skattskyldighet inträtt samtidigt eller tidigare. 9 § Skatt å efterträdarandel skall utgå enligt den närmast före den 1 januari 1959 gällande tariffen i 28 § arvsskatteförordningen. 10 § Konungen äger i särskilda fall medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt enligt denna förordning för sådan byggnad, trädgård, parkanläggning eller samling, vars bevarande med hänsyn till egendomens historiska, vetenskapliga eller konstnärliga värde är av allmänt intresse. Jämväl i annat fall än nu sagts må Konungen, där synnerliga skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller nedsättning av skatt enligt denna förordning. 11 § Konungen äger utfärda de föreskrifter som erfordras för tillämpning av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2004:1342 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att förordningen (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss skall upphöra att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet har inträtt före utgången av år 2004." "SFS-nummer · 1963:589 · Visa register Kungörelse (1963:589) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 6 december 1963 (nr 588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1963-12-06 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1350 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. Kungl. Maj:t har funnit gott att, med stöd av 11 § förordningen den 6 december 1963 om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss, förordna, att i fråga om nämnda förordning skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i kungörelsen den 21 november 1958 (nr 563) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt. (Jämför 1974:857 ö.b.) Övergångsbestämmeler 2004:1350 Regeringen föreskriver att kungörelsen (1963:589) med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 6 december 1963 (nr 588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss skall upphöra att gälla vid utgången av 2004. Den upphävda kungörelsen gäller dock fortfarande i fall skattskyldighet enligt förordningen (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss har inträtt före utgången av 2004." "SFS-nummer · 1964:351 · Visa register Förordning (1964:351) om allmän energiskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1964-05-29 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1784 Upphävd: 1995-01-01 1 § Vid registrering enligt 7 § andra stycket lagen (1957:262) om allmän energiskatt får lagerhållning, återförsäljning och förbrukning anses ske i större omfattning, om den som ansöker om registrering 1. normalt håller i lager minst 750 ton skattepliktigt fast bränsle eller minst 500 kubikmeter skattepliktigt flytande bränsle eller 2. har en årlig omsättning av minst 7 500 ton skattepliktigt fast bränsle eller minst 5 000 kubikmeter skattepliktigt flytande bränsle eller 3. har en årlig omsättning av minst 150 ton skattepliktigt fast bränsle eller minst 100 kubikmeter skattepliktigt flytande bränsle som förs ut ur landet eller används eller är avsett att användas för sådant ändamål som berättigar till avdrag enligt 24 § första stycket f) lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Om den som ansöker om registrering omsätter eller håller i lager både fasta och flytande skattepliktiga bränslen skall vid tillämpningen av första stycket varje kubikmeter flytande bränsle räknas som 1,5 ton fast bränsle. Förordning (1991:676). 2 § Beskattningsmyndigheten skall i fråga om skattepliktiga bränslen snarast möjligt underrätta generaltullstyrelsen om verkställda registreringar och avregistreringar. Förordning (1993:498). 3 § har upphävts genom förordning (1984:252). 4 § har upphävts genom förordning (1990:706). 5 § har upphört att gälla genom förordning (1983:1009). 6 § upphör att gälla genom förordning (1981:433). 7 § har upphävts genom förordning (1990:706). 8 § har upphävts genom förordning (1984:998). 9 § Föreskrifter om införsel till landet av skattepliktigt bränsle meddelas av generaltullstyrelsen efter samråd med riksskatteverket. Förordning (1984:998). Övergångsbestämmelser 1983:1009 Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande i fråga om överskottskraft som förbrukats dessförinnan. 1990:706 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1991, utom såvitt avser 1 § som träder i kraft den 1 juli 1990." "SFS-nummer · 1965:40 · Visa register Kungörelse (1965:40) om uttagande i vissa fall av ogulden skatt på utdelning från företag i Amerikas Förenta Stater Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1965-01-29 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1617 Upphävd: 1996-01-01 Kungl. Maj:t -- som förut denna dag utfärdat kungörelse (nr 38) om tillämpning av avtal den 23 mars 1939 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande inkomst- och andra skatter -- har, med stöd av lagen den 15 juni 1935 (nr 315) angående uttagande i vissa fall av ogulden utländsk utskyld eller allmän avgift, funnit gott förordna som följer. 1 § Uppbär någon här i riket för annans räkning utdelning på aktie eller andel i bolag eller annan juridisk person i Amerikas Förenta Stater och har amerikansk källskatt för utdelningen med tillämpning av avtalet den 23 mars 1939 mellan Sverige och Amerikas Förenta Stater uttagits med nedsatt belopp, skall den som uppbär utdelningen när denna utbetalas till den utdelningsberättigade verkställa avdrag för ogulden amerikansk källskatt på utdelningen i enlighet med bestämmelserna i denna kungörelse. Bestämmelserna i denna kunngörelse om utbetalning av utdelning gälla även när utdelning tillgodoföres den utdelningsberättigade på annat sätt. 2 § Skyldighet att verkställa skatteavdrag enligt 1 § föreligger icke, om det är uppenbart att, när utdelningen blev tillgänglig för lyftning, den för vars räkning utdelningen uppburits, enligt avtalet var berättigad till nedsättning av amerikansk källskatt på utdelningen. 3 § I annat fall än som avses i 2 § skall skatteavdrag enligt 1 § ske med ett belopp som tillsammans med tidigare verkställt avdrag för amerikansk källskatt på utdelningen motsvarar 30 procent av utdelningens bruttobelopp räknat i svenska kronor. Skatteavdrag skall dock ej ske om avdragsbeloppet skulle understiga en krona. 4 § När skatteavdrag enligt 1 § verkställes, skall den utdelningsberättigade tillställas avräkningsnota på det belopp som innehållits genom skatteavdrag. Avräkningsnota skall avfattas på blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Kungörelse (1972:544). 5 § Amerikansk källskatt, som innehållits genom skatteavdrag enligt 1 §, skall inbetalas till riksskatteverket genom insättning på särskilt postgirokonto inom en månad från det skatteavdraget verkställts. Inom samma tid skall avskrift i två exemplar av avräkningsnota enligt 4 § tillställas riksskatteverket. Kungörelse (1972:544). 6 § Visar någon att skatteavdrag verkställts ehuru rätt till nedsättning av amerikansk källskatt på utdelningen föreligger enligt avtalet eller att i annat fall avdrag skett med för högt belopp, skall det för mycket innehållna beloppet restitueras på ansökan av den utdelningsberättigade. 7 § Ansökan om restitution enligt 6 § prövas av riksskatteverket. Kungörelse (1972:544). 8 § Ansökan om restitution göres skriftligen av den utdelningsberättigade. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till riksskatteverket före utgången av femte kalenderåret efter det då skatteavdraget verkställdes. Vid ansökningshandlingen fogas den i 4 § angivna avräkningsnotan i original eller bestyrkt avskrift samt redogörelse för omständigheterna i ärendet. Kungörelse (1972:544). 9 § Talan mot riksskatteverkets beslut i ärende om restitution enligt denna kungörelse föres av den utdelningsberättigade i den ordning som anges i kupongskatteförordningen (1970:624). Kungörelse (1972:544). 10 § Bifalles ansökan om restitution, skall riksskatteverket tillställa den utdelningsberättigade det belopp som tillkommer honom. På restituerat belopp utgår icke ränta. Kungörelse (1972:544). 11 § Skattebelopp som inbetalats till riksskatteverket enligt 5 § och icke tagits i anspråk för restitution skall senast en månad efter utgången av den i 8 § angivna tiden för ansökan om restitution eller efter det beslut i anledning av sådan ansökan vunnit laga kraft av verket sändas till Director of International Operations, Internal Revenue Service, Washington, D. C., 20225 USA. Kungörelse (1972:544). 12 § Utbetalar den, som är skyldig verkställa skatteavdrag enligt denna kungörelse, utdelning utan att denna minskats med föreskrivet belopp och sker detta uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, dömes till dagsböter. Den som underlåter att lämna avräkningsnota enligt 4 §, dömes till böter, högst femhundra kronor. 13 § Underlåter någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet att inom föreskriven tid inbetala innehållet skattebelopp till riksskatteverket eller lämnar någon i handling som avses i 8 § uppsåtligen oriktig uppgift ägnad att leda till restitution av skatt för honom eller den han företräder, dömes, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken, till böter eller fängelse i högst sex månader. Kungörelse (1972:544)." "SFS-nummer · 1965:269 · Visa register Lag (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Departement: Finansdepartementet BA Utfärdad: 1965-06-03 Omtryck: 1973:437 Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:845 1 § Skattesatsen för en kommuns uttag av kommunal inkomstskatt och en regions uttag av regionskatt samt avgiftssatsen för uttag av begravningsavgift enligt 9 kap. begravningslagen (1990:1144) ska bestämmas i förhållande till de av Skatteverket beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) det år skatte- och avgiftssatserna ska fastställas. Motsvarande gäller vid bestämmande av avgiftssatsen för ett trossamfunds uttag av avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund. Om enligt 11 kap. 11 § andra stycket kommunallagen (2017:725) någon annan skatte- eller avgiftssats slutligt fastställts än den som har bestämts tidigare, ska den nya skatte- eller avgiftssatsen om möjligt bestämmas med hänsyn till de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen det år skatte- eller avgiftssatsen ska fastställas. Lag (2019:845). 2 § Har upphävts genom lag (1979:1161). 3 § Skatteverket ska senast den 8 mars till kommuner och regioner redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommunen eller regionen. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om sådan redovisning. Skatteverket ska senast den 10 september varje år lämna kommuner och regioner uppgift om den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsten som avses i 1 § första stycket. Skatteverket ska i fråga om avgifter till trossamfund lämna redovisning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund, som enligt lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund har beviljats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Skatteverket ska lämna motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144) till den församling, kyrkliga samfällighet eller kommun som är huvudman för begravningsverksamheten. För den begravningsverksamhet som bedrivs under huvudmannaskap av en församling eller kyrklig samfällighet ska dock uppgifter som anges i andra stycket lämnas till Kammarkollegiet och avse den beräknade sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsten i samtliga huvudmäns förvaltningsområden. Skatteverket ska till kommuner lämna motsvarande redovisning som anges i första stycket i fråga om fastighetsavgiftsmedel. Senast samma dag ska Skatteverket till kommuner också lämna uppgift om de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets senaste beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2019:845). 3 a § När en kommun eller en region har fastställt budgeten, ska kommunstyrelsen respektive regionstyrelsen genast underrätta Skatteverket om den skattesats som har bestämts för det följande året. Om skattesatsen inte har fastställts före oktober månads utgång, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om styrelsens förslag till skattesats. Har någon annan skattesats än den föreslagna fastställts, ska styrelsen genast underrätta Skatteverket om den fastställda skattesatsen. Om budgeten inte har fastställts före november månads utgång, ska, så snart skattesatsen för den preliminära skatten har fastställts, Skatteverket underrättas om skattesatsen. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även underrättelse om avgiftssats enligt begravningslagen (1990:1144). Lag (2019:845). 3 b § Har upphävts genom lag (1999:298). 4 § Det som sägs i denna paragraf om kommuner och kommunalskattemedel tillämpas också i fråga om regioner och regioners skattemedel samt kommuners begravningsavgiftsmedel. I fråga om slutavräkning av begravningsavgiftsmedel gäller dock i stället bestämmelserna i sjätte stycket. En kommun har rätt att under visst år (beskattningsåret) av staten uppbära preliminära kommunalskattemedel med ett belopp som motsvarar produkten av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) i fråga om kommunal inkomstskatt (skatteunderlaget) året före beskattningsåret, den skattesats som har beslutats för beskattningsåret och de uppräkningsfaktorer enligt tredje stycket som har fastställts senast i september året före beskattningsåret. En kommun har också rätt att under visst år (avgiftsåret) av staten uppbära fastighetsavgiftsmedel med belopp som motsvarar vad kommunen haft rätt att uppbära i sådana medel närmast föregående år med justering för skillnaden mellan de sammanlagda fastighetsavgifterna i kommunen enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen året före avgiftsåret och motsvarande summa andra året före avgiftsåret. Senast i september varje år ska regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, fastställa två uppräkningsfaktorer som ska svara mot den uppskattade procentuella förändringen av skatteunderlaget i riket. Den ena ska avse förändringen mellan andra och första året före beskattningsåret. Den andra ska avse förändringen mellan året före beskattningsåret och beskattningsåret. Under år då riksdagsval hålls i september, får regeringen dock ändra redan fastställda uppräkningsfaktorer. Detta ska ske senast en vecka efter att regeringen avlämnat budgetpropositionen. Innan Skatteverket betalar ut kommunalskattemedel och fastighetsavgiftsmedel till kommunerna ska avräkning och tillägg för bidrag göras enligt 19 § lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och 6 § lagen (2008:342) om utjämning av kostnader för stöd och service till vissa funktionshindrade. Vidare ska avräkning göras enligt 62 kap. 10 § skatteförfarandelagen. Det belopp som framkommer ska betalas ut med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid dag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte ska medräknas. Är kommunens fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, ska utbetalningarna dessa månader grundas på samma belopp som utbetalningen i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna att utbetalningen ska grundas på ett annat belopp. Om något av de belopp som utbetalningen i månaderna januari, februari och mars grundats på inte motsvarar en tolftedel av kommunens fordran, ska den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om utbetalningen i april eller, om det är fråga om ett större belopp, fördelas på utbetalningarna i april, maj och juni månader. En slutavräkning av kommunalskattemedlen ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Därvid ska en kommun som inte ingår i en region behandlas som om den även utgjorde en region. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den skattesats som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga kommunalskattemedlen. Om summan av dessa överstiger summan av de preliminära kommunalskattemedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret. En slutavräkning av kommunens begravningsavgiftsmedel ska ske när besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen under året efter beskattningsåret har fattats. Produkten av skatteunderlaget enligt besluten om slutlig skatt och den avgiftssats för begravningsavgiften som har beslutats för beskattningsåret utgör de slutliga begravningsavgiftsmedlen. Om dessa överstiger de preliminära begravningsavgiftsmedlen enligt andra stycket ska skillnaden betalas ut till kommunen. I motsatt fall ska skillnaden återbetalas av kommunen. Utbetalning eller återbetalning ska göras i januari andra året efter beskattningsåret. Lag (2019:845). 4 a § Ett registrerat trossamfund som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund är berättigat att under visst år (avgiftsåret) av staten uppbära avgift som avses i den lagen med belopp som motsvarar vad som skulle utgå på grundval av de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna för de avgiftsskyldiga i trossamfundet enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) som fattades året före avgiftsåret, beräknat efter den eller de avgiftssatser som har bestämts för andra året före avgiftsåret. Trossamfund som avses i första stycket är berättigat att under ett visst år av staten såsom förskott uppbära ett belopp som motsvarar produkten av den eller de avgiftssatser som har beslutats för året och de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomster, som enligt Skatteverkets beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen som fattades det föregående året i fråga om kommunal inkomstskatt, har påförts de avgiftsskyldiga. Förskottet avräknas mot de avgifter, som trossamfundet har rätt att uppbära av staten på grundval av besluten om slutlig skatt under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna i nästföljande stycke utanordnas. Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos staten enligt denna paragraf ska Skatteverket under samma år utanordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje vardagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag inte ska medräknas. Är trossamfundets fordran inte uträknad vid utbetalningstillfällena i månaderna januari och februari, ska vid dessa tillfällen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det föregående året. När särskilda skäl föranleder det får Skatteverket dock förordna att utbetalning ska ske med annat belopp. Om något av de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsvarar en tolftedel av trossamfundets fordran, ska den jämkning som föranleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad. Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen (1990:1144). Det som sägs om trossamfund ska dock i stället gälla den församling eller kyrkliga samfällighet som är huvudman för begravningsverksamheten. Varje huvudman är berättigad att uppbära den del av de totala avgiftsintäkterna som motsvarar huvudmannens andel av de totala kostnaderna för begravningsverksamheten enligt de uppgifter om andelen som Kammarkollegiet har lämnat. Lag (2013:377). 5 § Finner Skatteverket på grund av anmärkning eller eljest att av verket meddelat beslut enligt denna lag blivit uppenbart oriktigt till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende, skall verket meddela beslut om rättelse. Lag (2003:679). 6 § Skatteverkets beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen. Lag (2003:679). Övergångsbestämmelser 1985:534 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. De nya bestämmelserna i 4 § första stycket och 4 a § första stycket tillämpas första gången i fråga om 1986 års taxering. Beslut som meddelas efter utgången av år 1987 angående taxering till kommunal inkomstskatt tidigare år än 1986 skall beaktas bara om ändringen av den beskattningsbara inkomsten överstiger 100 000 kronor. 1987:564 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. Intill den 1 januari 1988 skall dock hänvisningen i 4 § femte stycket till 8 § lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift avse 8 § lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift. 1988:493 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Intill den 1 januari 1989 skall dock hänvisningen i 1 § första stycket avse lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag. 1990:353 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Bestämmelserna i 4 § första och tredje styckena samt 4 a § första och tredje styckena tillämpas från och med den 1 januari 1992. 1995:1519 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om utbetalning av kommunalskattemedel för år 1995 och tidigare år. 1997:514 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med februari 1998. 1999:298 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999 och tillämpas första gången i fråga om skatt eller avgift som avser beskattningsåret 2000. 2. En slutavräkning av församlingsskattemedlen för beskattningsåren 1998 och 1999 skall ske när den årliga taxeringen under året efter beskattningsåret har avslutats. Om det förskott som en församling uppburit för beskattningsåren vid avräkning understiger vad församlingen har rätt att uppbära enligt 4 a § i dess äldre lydelse skall skillnaden betalas ut till församlingen. I motsatt fall skall skillnaden återbetalas av församlingen. Utbetalningen eller återbetalning skall göras under andra året efter beskattningsåret med en tolftedel per månad. 1999:1238 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. De nya bestämmelserna i 3 § tredje stycket och 4 a § tredje stycket tillämpas dock från ikraftträdandet. 2002:673 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas första gången i fråga om kommunalskattemedel för januari 2003. 2003:679 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Rättelse enligt 5 § av skattemyndighets beslut skall efter ikraftträdandet göras av Skatteverket. 3. Äldre föreskrifter i 6 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2003:888 Denna lag träder i kraft den 1 mars 2004 och tillämpas första gången i fråga om kommunalskattemedel för mars 2004. 2007:1414 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Bestämmelserna i 3 § fjärde stycket tillämpas första gången i fråga om Skatteverkets redovisning för fastighetsavgiftsmedel som tillkommer kommuner 2008 och i övrigt för fastighetsavgifter för 2008. Bestämmelsen i 4 § andra stycket andra meningen tillämpas första gången för avgiftsåret 2011. 2011:1300 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och tidigare års taxeringar. 3. Vid beräkning av fastighetsavgiftsmedel för avgiftsåret 2015 ska Skatteverkets beslut enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) vid årlig taxering anses som beslut om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244). 4. Sådant förskott som avses i 4 a § andra stycket för åren 2013 och 2014 avräknas med tillämpning av 4 a § andra stycket i dess nya lydelse. 2013:377 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Bestämmelserna i 4 a § i sin nya lydelse tillämpas första gången i fråga om begravningsavgifter och förskott på dessa för år 2017." "SFS-nummer · 1965:852 · Visa register Förordning (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter; Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1965-12-17 Författningen har upphävts genom: SFS 1993:892 Upphävd: 1994-01-01 1 § Bestämmelserna i 62 § tredje stycket uppbördslagen den 5 juni 1953 (nr 272) om förutsättningarna för antagande av ackordsförslag samt i 66 § första stycket och 67 § andra stycket samma lag om avskrivning gälla även annan skatt än sådan som avses i 1 § första stycket uppbördslagen, även om det ej är särskilt föreskrivet. Med skatt förstås i denna förordning statsmedel som i riksstaten hänföres till bevillning med undantag av postmedel och andra tullmedel än tull. 2 § Behörig att antaga ackordsförslag eller avskriva skatt enligt 1 § är, om annat ej föreskrivits, den centrala beskattningsmyndigheten eller, om sådan ej finnes, länsstyrelsen. Mot beslut i sådant ärende får talan ej föras. Lag (1971:654). 3 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av Konungen." "SFS-nummer · 1966:98 · Visa register Riksskattenämndens Kungörelse (1966:98) angående fastställelse av formulär till avräkningsnota på skatteavdrag för amerikansk källskatt Departement: Riksskattenämnden Utfärdad: 1966-04-12 Med stöd av 4 § Kungl. kungörelsen den 29 januari 1965 (nr 40) om uttagande i vissa fall av ogulden skatt på utdelning från företag i Amerikas Förenta Stater fastställer riksskattenämnden härvid såsom bilaga fogat formulär /n1/ till i nämnda paragraf omförmäld avräkningsnota. //n1// Bilagan är här utesluten; upplysning om dess innehåll kan, förutom hos riksskattenämnden, erhållas hos kupongskattekontoret." "SFS-nummer · 1967:721 · Visa register Förordning (1967:721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1967-12-01 Omtryck: 2001:410 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:910 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1351 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. 1 § Ansökan om befrielse från eller nedsättning av arvsskatt eller gåvoskatt för undvikande av eller lindring i dubbelbeskattning prövas av Skatteverket utom i fall som avses i andra stycket. Om ett ärende är av särskild betydelse eller annars sådant att det bör avgöras av regeringen, skall Skatteverket med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. Förordning (2003:910). 2 § Ansökan om befrielse från eller nedsättning av skatt ges in skriftligen till Skatteverket. När slutligt beslut föreligger i ärendet delges sökanden beslutet. Om regeringen avgjort ärendet skall dessutom Skatteverket underrättas om beslutet. Förordning (2003:910). 3 § Bestämmelser om anstånd med betalning av skatten finns i 17 kap. skattebetalningslagen (1997:483). Förordning (2001:410). 4 § Har upphävts genom förordning (2001:410). 5 § Har ansökan om befrielse från eller nedsättning av skatt helt eller delvis bifallits, återbetalar Skatteverket för mycket betald skatt. Åtgärderna antecknas i Skatteverkets beslutsförteckning. Förordning (2003:910). 6 § Finner domstol eller annan myndighet att dess beslut i ärende om arvsskatt eller gåvoskatt kan komma att påverka frågan om eftergift av sådan skatt i ärende om tillämpning av skatteavtal, skall myndigheten anmäla detta till Skatteverket. Efter anmälan enligt första stycket kan Skatteverket ändra tidigare beslut i ärendet. I fråga om ärende enligt 1 § andra stycket, skall verket med eget yttrande överlämna anmälan till regeringen. Förordning (2003:910). Övergångsbestämmelser 2001:410 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2001. 2. Ansökan om eftergift som getts in före ikraftträdandet skall överlämnas till Riksskatteverket för handläggning. 2004:1351 Regeringen föreskriver att förordningen (1967:721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning1 skall upphöra att gälla vid utgången av 2004. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fall skattskyldighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har inträtt före utgången av 2004." "SFS-nummer · 1967:722 · Visa register Kungörelse (1967:722) om tillämpning av avtal den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1967-12-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1992:1193 Upphävd: 1994-11-01 överg.best. 1 § Avtalet den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt skall lända till efterrättelse för Sveriges del Ang. lydelsen av avtalet och till detta fogat slutprotokoll se bilaga fogad till 1935:572. 2 § Anstånd enligt 3 § kungörelsen den 1 december 1967 (nr 721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får medges med högst så stor del av skatten, som vid proportionell fördelning av hela det beräknade skattebeloppet på den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Sverige, och den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Tyskland, kan antagas belöpa på sistnämnda egendom (jfr art. 1--5). 3 § Dödsbo efter svensk medborgare eller delägare i sådant dödsbo, som på grund av bestämmelserna i avtalet vill erhålla befrielse från skattskyldighet i Tyskland, kan hos Kungl. Maj:t ansöka om att åtgärd vidtages för att utverka sådan befrielse (jfr art. 6). Övergångsbestämmelser 1967:722 Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968. Kungörelsen och bestämmelserna i avtalet tillämpas på dödsbo efter den som avlidit efter den 18 november 1935. Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 22 november 1935 (nr 572) om tillämpning av ett mellan Sverige och Tyska riket den 14 maj 1935 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt. 1994:1300 1. Denna förordning träder i kraft den 1 november 1994. 2. De genom lagen (1992:1193) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Tyskland upphävda kungörelsen (1935:567) angående särskilt förfarande för erhållande av handräckning i Tyskland i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1935:568) angående handräckning åt tysk myndighet i vissa beskattningsärenden, kungörelsen (1960:549) om tillämpning av ett mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1964:514) med vissa anvisningar rörande tillämpningen av avtalet mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland den 17 april 1959 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet ävensom beträffande vissa andra skatter, kungörelsen (1967:722) om tillämpning av avtal den 14 maj 1935 mellan Sverige och Tyska riket för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt samt förordningen (1975:846) om kupongskatt för person med hemvist i Förbundsrepubliken Tyskland, m. m., skall dock fortfarande tillämpas a) beträffande inkomstskatt, på inkomst som förvärvas den 31 december 1994 eller tidigare, b) beträffande förmögenhetsskatt, på skatt som tas ut på förmögenhetstillgångar som innehas den 31 december 1994 eller tidigare, c) beträffande arvsskatt, på kvarlåtenskap efter person som avlider den 31 december 1994 eller tidigare, och d) beträffande handräckning, som verkställs den 31 december 1994 eller tidigare." "SFS-nummer · 1967:723 · Visa register Kungörelse (1967:723) om tillämpning av avtal den 20 november 1936 mellan Sverige och Ungern för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1967-12-01 Övrigt: Bilagor finns inte med här. 1 § Avtalet den 20 november 1936 mellan Sverige och Ungern för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt skall lända till efterrättelse för Sveriges del. 2 § Anstånd enligt 3 § kungörelsen den 1 december 1967 (nr 721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får medges med högst så stor del av skatten, som vid proportionell fördelning av hela det beräknade skattebeloppet på den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Sverige, och den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Ungern, kan antagas belöpa på sistnämnda egendom (jfr art. 1--5). 3 § Dödsbo efter svensk medborgare eller delägare i sådant dödsbo, som på grund av bestämmelserna i avtalet vill erhålla befrielse från skattskyldighet i Ungern, kan hos Kungl. Maj:t ansöka om att åtgärd vidtages för att utverka sådan befrielse (jfr art. 6). Övergångsbestämmelser 1967:723 Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968. Kungörelsen och bestämmelserna i avtalet tillämpas på dödsbo efter den som avlidit efter den 31 december 1937. Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 17 december 1937 (nr 1009) om tillämpning av ett mellan Sverige och Ungern den 20 november 1936 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande arvsskatt." "SFS-nummer · 1967:724 · Visa register Kungörelse (1967:724) om tillämpning av avtal den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande arvsskatt Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1967-12-01 Övrigt: Bilagor finns inte med här. Författningen har upphävts genom: SFS 1995:546 Upphävd: 1996-02-01 1 § Avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande arvsskatt, vilket avtals lydelse ändrats genom tilläggsavtal den 8 april 1949 och den 1 juli 1963, skall lända till efterrättelse för Sveriges del. /n1/ //n1// Ang. gällande lydelse av avtalet och till detta fogat protokoll se bilaga fogad till 1964:711. 2 § Anstånd enligt 3 § kungörelsen den 1 december 1967 (nr 721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får medges med högst så stor del av skatten som vid proportionell fördelning av hela det beräknade skattebeloppet på den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Sverige, och den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Frankrike, kan antagas belöpa på sistnämnda egendom (jfr art. 1--6). 3 § Om åtgärd av beskattningsmyndighet i Frankrike medfört beskattning som strider mot avtalets principer, kan den som träffats av beskattningen hos Kungl. Maj:t ansöka om att åtgärd vidtages från svensk sida för att undvika sådan beskattning under förutsättning antingen att han själv uppfyller de krav som bestämmelserna i artikel 4 i avtalet uppställer för att någon skall anses vara bosatt i Sverige eller att den avlidne enligt avtalet skall anses ha varit bosatt i Sverige vid sin död (jfr art. 7). Ansökan bör göras inom två år efter utgången av det kalenderår, då sökanden fick kännedom om beskattningen. 4 § Om handräckning i beskattningsärende på grund av avtalet gäller särskilda bestämmelser (jfr art. 8). Övergångsbestämmelser 1967:724 Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968. Kungörelsen och bestämmelserna i avtalet tillämpas på dödsbo efter den som avlidit efter den 1 oktober 1964 och på gåvor för vilka skattskyldighet inträtt efter nämnda dag. Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 29 oktober 1964 (nr 711) om tillämpning av avtal den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande arvsskatt. Avtalet den 24 december 1936 i dess ändrade lydelse genom tilläggsavtal den 8 april 1949 tillämpas alltjämt på dödsbo efter den som avlidit under tiden den 9 februari 1951--den 1 oktober 1964. Bestämmelserna i 2--4 §§ i denna kungörelse äger därvid motsvarande tillämpning." "SFS-nummer · 1968:633 · Visa register Kungörelse (1968:633) om återföring av särskilt inves teringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1968-12-06 Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1278 Upphävd: 1994-01-01 1 §. Har skattskyldig medgivits särskilt investeringsavdrag för anskaffning av inventarier enligt förordningen den 15 mars 1968 (nr 87) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt och dessutom avdrag för ingående mervärdeskatt, som belöper på samma inventarier, enligt förordningen den 6 juni 1968 (nr 430) om mervärdeskatt, skall hela det särskilda investeringsavdraget återföras till beskattning, om annat ej följer av andra eller tredje stycket. Har anskaffningskostnad för inventarier som avses i första stycket till någon del betalats före den 1 januari 1969, skall endast sådan del av det särskilda investeringsavdraget återföras som svarar mot den del av anskaffningskostnaden som återstår obetald vid utgången av år 1968. Avdragsbelopp som sammanlagt icke uppgår till 100 kronor skall icke återföras. 2 §. Återföring av särskilt investeringsavdrag skall ske vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår, under vilket avdraget för ingående mervärdeskatt medgivits. Den skattskyldige skall i självdeklaration som avges till ledning för taxeringen lämna specificerad uppgift om särskilt investeringsavdrag som skall återföras enligt 1 §. Återfört avdragsbelopp upptages som skattepliktig intäkt vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla i vilken avdraget åtnjutits. 3 §. Den som enligt förordningen om mervärdeskatt är redovisningsskyldig för sådan skatt och vid taxering till statlig inkomstskatt medgivits särskilt investeringsavdrag för anskaffning av inventarier är skyldig att efter anmaning av beskattningsmyndighet meddela de upplysningar som beträffande honom kan vara av betydelse för tillämpningen av 1 §." "SFS-nummer · 1969:200 · Visa register Lag (1969:200) om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga Departement: Finansdepartementet S7 Utfärdad: 1969-05-29 Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:1274 Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1537 Upphävd: 2012-01-01 1 § Följande rättsakter ska gälla som svensk lag: 1. rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976, (ändrat genom direktiven 79/1071/EEG och 92/108/EEG) om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter, 2. kommissionens direktiv 2002/94/EG av den 9 december 2002 om tilllämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder, samt 3. rådets direktiv 2001/44/EG av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter. Den svenska texten till rättsakt 1 enligt föregående stycke i dess lydelse före de ändringar som anges i rättsakt 3, rättsakt 2 i dess senaste lydelse samt rättsakt 3 finns som bilaga till denna lag. I bilagan till denna lag har bilagorna till rättsakt 2 uteslutits. Bilagornas lydelse framgår av Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 337, 13.12.2002, s. 47-54 och, i fråga om bilaga IV, Europeiska unionens officiella tidning L 362, 20.12.2006, s. 99-100. Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder gäller, utöver vad som följer av rättsakt 3, för följande skatter på försäkringspremier: - taxxa fuq Dokumenti u Trasferimenti i Malta, samt - davek od prometa zavarovalnih poslov och pozÿarnataksa i Slovenien. Lag (2007:1274). 2 § Om åtgärd skall vidtas enligt 1 § avseende en pålaga som inte uppbärs av Tullverket vid eller i samband med export eller import av varor skall lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden tillämpas. Lag (1999:403). 3 § I den mån utländsk tull, andra skatter, avgifter eller pålagor som Tullverket tar emot vid eller i samband med export eller import av varor enligt överenskommelse mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellanfolklig organisation får tas ut här i landet och vid åtgärd enligt 1 § i andra fall än som avses i 2 § skall bestämmelserna i 1, 3--5 §§, 6 § första stycket, 7, 10-12 samt 16 §§ lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden gälla. Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om Skatteverket i stället avse Tullverket. Lag (2003:681). Övergångsbestämmelser 1990:315 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. 2. Vad i 4 § andra stycket lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden sägs gäller inte avtalet den 18 december 1972 mellan Sverige och Förbundsrepubliken Tyskland om ömsesidigt bistånd i tullfrågor. Bilaga Rättsakt nr 1 RÅDETS DIREKTIV av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter (76/308 /EEG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta, med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2788/72, särskilt artikel 8.3 i denna, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europaparlamentets yttrande, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande, och med beaktande av följande: Det är för närvarande inte möjligt att i en medlemsstat verkställa indrivning av en fordran som bygger på ett dokument som har upprättats av myndigheterna i en annan medlemsstat. Att nationella bestämmelser om indrivning endast kan tillämpas inom nationella territorier är i sig ett hinder för upprättandet av en fungerande gemensam marknad. Det förhindrar att gemenskapsregler kan tillämpas till fullo och på ett rättvist sätt, i synnerhet inom den gemensamma jordbrukspolitikens område, och det underlättar bedrägliga förfaranden. Det är därför nödvändigt att anta gemensamma regler om ömsesidigt bistånd vid indrivning. Dessa regler måste gälla både för indrivning av fordringar som uppstått på grund av olika åtgärder som ingår i det system som helt eller delvis finansierar den europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, samt för indrivning av jordbruksavgifter och tullar enligt artikel 2 i beslut 70/243/ EKSG, EEG, Euratom av den 21 april 1970 om ersättning av ekonomiska bidrag från medlemsstaterna med gemenskapernas egna resurser och enligt artikel 128 i anslutningsakten. De måste också gälla för indrivning av ränta och kostnader i samband med dessa fordringar. Det ömsesidiga biståndet måste bestå av följande: Den anmodade myndigheten måste å ena sidan till den sökande myndigheten lämna de upplysningar som den senare behöver för att driva in fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den har sitt säte samt underrätta gäldenären om alla dokument som gäller dessa fordringar och som har sitt ursprung i den medlemsstaten, och å andra sidan måste den på begäran av den sökande myndigheten driva in de fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den senare har sitt säte. Dessa olika former av bistånd måste lämnas av den anmodade myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som reglerar sådana frågor i den medlemsstat där den har sitt säte. Det är nödvändigt att fastställa de villkor enligt vilka den sökande myndigheten skall upprätta sin begäran om bistånd, samt att noggrant definiera de särskilda omständigheter enligt vilka den anmodade myndigheten i det enskilda fallet får neka bistånd. När det begärs att den anmodade myndigheten skall handla å den sökande myndighetens vägnar för att driva in en fordran måste den anmodade myndigheten, om detta medges av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, ha möjlighet att i samförstånd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Varje form av ränta som debiteras för sådana betalningsförfaranden måste också överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte. På en motiverad begäran av den sökande myndigheten måste den anmodade myndigheten, om detta medges av gällande bestämmelser i den medlemsstat där den har sitt säte, också ha möjlighet att vidta förebyggande åtgärder för att garantera indrivning av fordringar som uppstår i den sökande medlemsstaten. Dessa fordringar åtnjuter emellertid inte någon förmånsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. Under indrivningsförfarandet i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte är det möjligt att fordran eller exekutionstiteln som medger dess verkställighet och som har upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, bestrids av den berörda personen. I sådana fall bör det fastställas att den berörda personen måste inge sitt bestridande av fordran till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, och att den anmodade myndigheten måste uppskjuta alla påbörjade verkställighetsåtgärder tills ett beslut har fattats av detta organ. Det bör fastställas att översända dokument och upplysningar inom ramen för ömsesidigt bistånd för indrivning av en fordran inte får användas för andra ändamål. Bestämmelserna i detta direktiv bör inte leda till inskränkning i det ömsesidiga biståndet mellan särskilda medlemsstater enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller uppgörelser . Det är nödvändigt att säkerställa att det ömsesidiga biståndet fungerar smidigt och ett gemenskapsförfarande bör därför inrättas som gör det möjligt att fastställa de närmare bestämmelserna för tillämpningen av detta bistånd inom en lämplig tid. Det är nödvändigt att inrätta en kommitté för att organisera ett nära och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen på detta område. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Detta direktiv fastställer de bestämmelser som skall innefattas i medlemsstaternas lagar och andra författningar för att i varje medlemsstat säkerställa indrivningen av de fordringar som avses i artikel 2 och som uppstår i en annan medlemsstat. Artikel 2 Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser a) återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, inklusive de summor som skall uppbäras i samband med dessa åtgärder, b) jordbruksavgifter såsom de definieras enligt artikel 2 a i beslut 70/243/EKSG, EEG, Euratom och artikel 128 a i anslutningsakten, c) tullavgifter såsom de definieras enligt artikel 2 b i nämnda beslut och artikel 128 b i anslutningsakten, d) mervärdesskatt e) följande punktskatter: -- punktskatt på tobaksvaror, -- punktskatt på alkohol och alkoholdrycker, -- punktskatt på mineraloljor, f) räntor och kostnader hänförliga till indrivningen av dessa fordringar. Artikel 3 I detta direktiv avses med -- sökande myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat som framställer en begäran om bistånd beträffande en fordran som avses i artikel 2, -- anmodad myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat till vilken en begäran om bistånd framställs. Artikel 4 1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade myndigheten tillhandahålla alla upplysningar som skulle kunna vara av värde för den sökande myndigheten vid indrivningen av dess fordran. För att erhålla dessa upplysningar skall den anmodade myndigheten utnyttja sina befogenheter enligt de lagar och andra författningar som gäller för indrivning av liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte. 2. I en begäran om upplysningar skall namn och adress anges på den person som de begärda upplysningarna gäller samt fordringens art och belopp. 3. Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig att tillhandahålla upplysningar a) som den inte skulle kunna erhålla för att driva in liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där den har sitt säte, b) som skulle avslöja kommersiella, industriella eller professionella hemligheter, eller c) som om de yppas skulle kunna vara till skada för säkerheten eller strida mot allmän ordning i denna stat. 4. Den anmodade myndigheten skall upplysa den sökande myndigheten om skälen till att den inte efterkommer en begäran om upplysningar. Artikel 5 1. Den anmodade myndigheten skall på begäran av den sökande myndigheten och i enlighet med gällande rättsregler om delgivning av liknande dokument eller beslut i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, delge mottagaren alla dokument och beslut, inklusive handlingar av juridisk natur, som härstammar från den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte och som hänför sig till en fordran och/eller dess indrivning. 2. En begäran om delgivning skall ange den berörda mottagarens namn och adress, typ och ämne i det dokument eller beslut som skall överlämnas, om så är nödvändigt gäldenärens namn och adress och den fordran, till vilken dokumentet eller beslutet hänför sig, samt alla övriga användbara upplysningar. 3. Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den sökande myndigheten om de åtgärder som har vidtagits med anledning av dess begäran om delgivning, och särskilt om vilket datum dokumentet eller beslutet skickades till mottagaren. Artikel 6 1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade myndigheten i enlighet med de lagar och andra författningar som gäller för indrivning av liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte driva in fordringar som grundar sig på ett dokument som medger verkställighet av dessa. 2. För detta ändamål skall varje fordran i fråga om vilken en begäran om indrivning har framställts behandlas som en fordran i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, utom när artikel 12 är tillämplig. Artikel 7 1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande myndigheten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt, i förekommande fall, av andra dokument i original eller bestyrkt kopia som behövs för indrivningen. 2. Den sökande myndigheten får endast begära indrivning a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger verkställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har sitt säte har tillämpat det indrivningsförfarande som myndigheten har tillgång till på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och om de vidtagna åtgärderna inte har lett till full betalning av fordran. 3. En begäran om indrivning skall ange den berörda personens namn och adress, fordrans art, det belopp som kapitalfordran uppgår till, upplupen ränta och andra kostnader samt alla övriga relevanta upplysningar. 4. En begäran om indrivning skall dessutom innehålla ett uttalande av den sökande myndigheten som anger från och med vilket datum verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där den har sitt säte, och som bekräftar att villkoren enligt punkt 2 är uppfyllda. 5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade myndigheten. Artikel 8 Det dokument som medger verkställighet av fordran skall i förekommande fall och i enlighet med gällande bestämmelser i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, tas emot, godkännas, kompletteras eller ersättas av ett dokument som medger verkställighet inom denna medlemsstats territorium. Dokumentet skall tas emot, godkännas, kompletteras eller ersättas så snart som möjligt efter det att en begäran om indrivning har erhållits. Dokumentet får inte avvisas, om det möjliggör verkställighet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte och är formellt riktigt. Om någon av dessa formaliteter skulle förorsaka en undersökning eller ett bestridande i samband med fordran och/eller det dokument som möjliggör verkställighet och som har upprättats av den sökande myndigheten skall artikel 12 tillämpas. Artikel 9 1. Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte. 2. Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra författningar i den medlemsstat där den har sitt säte så medger och efter samråd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av den anmodade myndigheten med anledning av sådan betalningsfrist skall överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte. All annan ränta som i enlighet med lagar och andra författningar i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte påförs för dröjsmål med betalningen skall också överföras till den medlemsstat i vilken den sökande myndigheten har sitt säte. Artikel 10 Fordringar som skall drivas in åtnjuter inte förmånsrätt i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. Artikel 11 Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den sökande myndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av begäran om indrivning. Artikel 12 1. Om fordran och/eller det dokument som möjliggör dess verkställighet, och som har upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, under indrivningsförfarandets gång bestrids av en berörd part skall denna part inge sin framställan till det behöriga organet i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte i enlighet med de rättsregler som gäller där. Den sökande myndigheten skall underrätta den anmodade myndigheten om denna framställan. Den berörda parten får också underrätta den anmodade myndigheten om denna framställan. 2. Så snart den anmodade myndigheten har erhållit de upplysningar som avses i punkt 1, antingen från den sökande myndigheten eller från den berörda parten, skall den uppskjuta verkställandet i avvaktan på det beslut som det behöriga organet fattar i detta ärende. Skulle den anmodade myndigheten bedöma det nödvändigt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13, får denna myndighet vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen, om gällande lagar eller andra författningar i den medlemsstat där den har sitt säte medger ett sådant förfarande för liknande fordringar. 3. Om det är de verkställighetsåtgärder som vidtas i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte som bestrids, skall frågan hänskjutas till det behöriga organet i denna medlemsstat i enlighet med dess lagar och andra författningar. 4. Om det behöriga organ till vilket frågan har hänskjutits i enlighet med punkt 1 är en allmän domstol eller en förvaltningsdomstol skall denna domstols beslut, om det är gynnsamt för den sökande myndigheten och medger indrivning av fordran i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, utgöra " det dokument som möjliggör indrivning " i enlighet med artiklarna 6--8 och indrivningen av fordran skall genomföras på grundval av detta beslut. Artikel 13 På en motiverad begäran från den sökande myndigheten skall den anmodade myndigheten vidta säkerhetsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran, om detta medges av lagar och andra författningar i den medlemsstat i vilken den har sitt säte. För genomförandet av bestämmelserna i första stycket skall artiklarna 6, 7.1, 7.3, 7.5, 8, 11, 12 och 14 gälla i tillämpliga delar. Artikel 14 Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig a) att bevilja de bistånd som föreskrivs i artiklarna 6--13, om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte, b) att genomföra indrivning av en fordran om den sökande myndigheten inte har uttömt alla möjligheter till indrivning inom territoriet för den medlemsstat där den har sitt säte. Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande myndigheten om sina skäl för att inte efterkomma dess begäran om bistånd. En sådan motiverad vägran skall också meddelas kommissionen. Artikel 15 1. Frågor om preskription skall uteslutande regleras av gällande rättsregler i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte 2. Åtgärder som vidtas av den anmodade myndigheten vid indrivning av fordringar i enlighet med en begäran om bistånd som om de hade vidtagits av den sökande myndigheten skulle ha lett till att preskriptionstiden uppsköts eller avbröts i enlighet med gällande rättsregler i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall anses ha vidtagits i den senare medlemsstaten vad gäller denna verkan. Artikel 16 Dokument och upplysningar som skickas till den anmodade myndigheten i enlighet med detta direktiv får av denna myndighet endast översändas till a) den person som anges i begäran om bistånd, b) de personer och myndigheter som är ansvariga för indrivningen av fordringarna, och endast för detta ändamål, c) de rättsliga instanser som handlägger ärenden beträffande indrivning av fordringar. Artikel 17 Begäran om bistånd och tillämpliga dokument skall åtföljas av en översättning till det officiella språket eller till ett av de officiella språken i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte utan att det påverkar nämnda myndighets rätt att avstå från översättningen. Artikel 18 Medlemsstaterna skall avstå från alla fordringar på varandra för återbetalning av de kostnader som uppstår vid det ömsesidiga bistånd de ger varandra i enlighet med detta direktiv. Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall emellertid förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte för de kostnader som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordringens verklighetsunderlag eller giltigheten av det dokument som utfärdats av den sökande myndigheten. Artikel 19 Medlemsstaterna skall förse varandra med en förteckning över de myndigheter som har befogenhet att framställa eller ta emot en begäran om bistånd. Artikel 20 1. Härmed inrättas en kommitté för indrivning av fordringar (i det följande kallad kommittén), som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna med en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning. Artikel 21 Kommittén får pröva alla frågor som rör tillämpningen av detta direktiv, som tas upp av ordföranden antingen på eget initiativ eller på begäran av företrädaren för en medlemsstat. Artikel 22 1. Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2 och 5.3, 7.1, 7.3 och 7.5, 9, 11 och 12.1 samt av bestämmelserna om omräkning, överföring av indrivna summor och fastställande av ett minimibelopp för fordringar, för vilka bistånd får begäras, skall antas enligt det förfarande som fastställs i punkt 2 och 3. 2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sitt beslut med en majoritet av 41 röster, varvid medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte rösta. 3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget, om det är förenligt med kommitténs yttrande. b) Om förslaget inte är förenligt med kommitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna åtgärderna vidtas. Artikel 23 Bestämmelserna i detta direktiv skall inte förhindra ett större mått av ömsesidigt bistånd som lämnas nu eller i framtiden av särskilda medlemsstater i enlighet med överenskommelser eller uppgörelser, inklusive åtgärder som rör delgivning av rättsliga eller utomrättsliga handlingar. Artikel 24 Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1978. Artikel 25 Varje medlemsstat skall underrätta kommissionen om de åtgärder som den har vidtagit för att genomföra detta direktiv. Kommissionen skall vidarebefordra dessa upplysningar till de övriga medlemsstaterna. Artikel 26 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 15 mars 1976. På rådets vägnar R. VOUEL Ordförande Rättsakt nr 2 KOMMISSIONENS DIREKTIV av den 9 december 2002 om tillämpningsföreskrifter för vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (2002/94/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder4, senast ändrat genom direktiv 2001/44/EG5, särskilt artikel 22 i detta, och av följande skäl: (1) Systemet för ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter enligt rådets direktiv 76/308/EEG har ändrats vad beträffar de upplysningar som skall lämnas till den sökande myndigheten, delgivning till mottagaren av tillämpliga handlingar och beslut, vidtagande av säkerhetsåtgärder samt den anmodade myndighetens indrivning av fordringar på den sökande myndighetens vägnar. (2) Kommissionens direktiv 77/794/EEG av den 4 november 1977 om fastställande av närmare föreskrifter för tillämpningen av vissa bestämmelser i rådets direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt6, senast ändrat genom direktiv 86/489/EEG7, bör därför ändras i vart och ett av dessa avseenden. (3) Dessutom bör närmare bestämmelser fastställas om hur meddelanden kan överföras mellan myndigheterna. (4) För tydlighetens skull bör direktiv 77/794/EEG ersättas med ett nytt direktiv. (5) De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Indrivningskommittén. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I ALLMÄNNA BESTÄMMELSER Artikel 1 I detta direktiv fastställs tillämpningsföreskrifter för artiklarna 4.2, 4.4, 5.2, 5.3, 7, 8, 9, 11, 12.1, 12.2, 14, 18.3 och 25 i direktiv 76/308/EEG. Vidare fastställs närmare bestämmelser om omräkning, överföring av indrivna summor, fastställande av ett minimibelopp för fordringar för vilka bistånd får begäras samt hur meddelanden kan överföras mellan myndigheter. Artikel 2 I detta direktiv avses med 1. överföring på elektronisk väg: överföring med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkompression) av uppgifter, via ledning, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel, 2. CCN/CSI-nätet: den gemensamma plattform som grundas på Gemensamma kommunikationsnätet (CCN) och Gemensamma systemgränssnittet (CSI) och som utvecklats av gemenskapen för alla överföringar på elektronisk väg mellan behöriga myndigheter på tull- och beskattningsområdet. KAPITEL II BEGÄRAN OM UPPLYSNINGAR Artikel 3 En begäran om upplysningar enligt artikel 4 i direktiv 76/308/EEG skall göras skriftligen i enlighet med förlagan i bilaga I till detta direktiv. Om begäran inte kan överföras på elektronisk väg skall den vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en tjänsteman vid myndigheten som är behörig att göra en sådan begäran. Om en liknande begäran har sänts till en annan myndighet skall den sökande myndigheten i sin begäran om upplysningar ange namnet på den myndigheten. Artikel 4 Begäran om upplysningar kan avse 1. gäldenären, 2. någon annan person som är skyldig att betala fordran enligt gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, 3. tredje part som innehar tillgångar som tillhör någon av de personer som avses i 1 eller 2. Artikel 5 1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av begäran om upplysningar så snart som möjligt och under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet. 2. Omedelbart efter mottagandet av begäran skall den anmodade myndigheten i förekommande fall uppmana den sökande myndigheten att lämna alla ytterligare upplysningar som är nödvändiga. Den sökande myndigheten skall lämna alla ytterligare nödvändiga upplysningar som den normalt har tillgång till. Artikel 6 1. Den anmodade myndigheten skall översända alla begärda upplysningar till den sökande myndigheten så snart de erhållits. 2. Om inga eller endast delar av de begärda upplysningarna går att få fram inom rimlig tid med beaktande av omständigheter i det enskilda fallet, skall den anmodade myndigheten underrätta den sökande myndigheten om detta och ange skälen därtill. Under alla omständigheter skall den anmodade myndigheten senast sex månader från den dag då mottagandet av begäran bekräftats underrätta den sökande myndigheten om resultatet av de undersökningar som genomförts för att få fram de begärda upplysningarna. Mot bakgrund av de upplysningar som mottagits från den anmodade myndigheten, kan den sökande myndigheten begära att denna fortsätter undersökningarna. En sådan begäran skall göras skriftligen inom två månader efter mottagandet av underrättelsen om resultatet av de undersökningar som genomförts av den anmodade myndigheten, och skall av denna behandlas i enlighet med de bestämmelser som gäller för den ursprungliga begäran. Artikel 7 Om den anmodade myndigheten beslutar att inte efterkomma begäran om upplysningar, skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till sin vägran och särskilt ange de bestämmelser i artikel 4 i direktiv 76/308/EEG som den åberopar. En sådan underrättelse skall lämnas av den anmodade myndigheten så snart den fattat sitt beslut och under alla omständigheter inom tre månader från den dag då mottagandet av begäran bekräftades. Artikel 8 Den sökande myndigheten kan när som helst återkalla en begäran om upplysningar som den sänt till den anmodade myndigheten. Beslutet att återkalla begäran skall sändas till den anmodade myndigheten skriftligen. KAPITEL III BEGÄRAN OM DELGIVNING Artikel 9 Den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i direktiv 76/308/EEG skall göras skriftligen i två exemplar i enlighet med förlagan i bilaga II till det här direktivet. Begäran skall vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en tjänsteman som är behörig att framställa en sådan begäran. Två exemplar av den handling eller det beslut som begäran om delgivning avser skall bifogas begäran. Artikel 10 Begäran om delgivning kan avse en fysisk eller juridisk person som i enlighet med gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen skall underrättas om en handling eller ett beslut som rör personen i fråga. Begäran om delgivning skall innehålla en hänvisning till de regler för att bestrida fordran eller dess indrivning som gäller i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, i den mån som detta inte anges i den handling eller det beslut som begäran om delgivning avser. Artikel 11 1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av begäran om delgivning så snart som möjligt och i alla händelser inom sju dagar från mottagandet. Vid mottagandet av begäran om delgivning skall den anmodade myndigheten omgående vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa delgivningen enligt gällande lag i den medlemsstat där myndigheten är belägen. Om det är nödvändigt skall den anmodade myndigheten begära ytterligare upplysningar av den sökande myndigheten, men detta får inte medföra en risk för att den sista dagen för delgivning enligt begäran om delgivning löper ut. Den sökande myndigheten skall lämna alla ytterligare upplysningar som den normalt har tillgång till. Den anmodade myndigheten får under inga omständigheter ifrågasätta giltigheten hos den handling eller det beslut som begäran om delgivning avser. 2. Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande myndigheten om dagen för delgivningen så snart denna har ägt rum, genom att återsända till den sökande myndigheten ett exemplar av dess begäran med intyget på baksidan av begäran korrekt ifyllt. KAPITEL IV BEGÄRAN OM INDRIVNING ELLER OM SÄKERHETSÅTGÄRDER Artikel 12 1. Begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder enligt artiklarna 6 respektive 13 i direktiv 76/308/EEG skall göras skriftligen i enlighet med förlagan i bilaga III till det här direktivet. Sådan begäran, vilken skall innehålla en förklaring om att villkoren i direktiv 76/308/EEG för att inleda förfarandet med ömsesidigt bistånd har uppfyllts, skall vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och vara undertecknad av en tjänsteman som är behörig att framställa en sådan begäran. 2. Exekutionstiteln skall åtfölja begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder. En enda exekutionstitel kan utfärdas för flera fordringar om de gäller en och samma person. Vid tillämpningen av artiklarna 13-20 i detta direktiv skall alla fordringar som omfattas av samma exekutionstitel anses utgöra en enda fordran. Artikel 13 Begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder kan gälla någon av de personer som avses i artikel 4. Artikel 14 1. Om valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen är en annan än i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, skall den sökande myndigheten ange beloppet för den fordran som skall drivas in i bägge valutorna. 2. Den växelkurs som skall användas för tillämpningen av punkt 1 skall vara den senaste säljkurs som den dag då begäran om indrivning undertecknas noteras på den eller de valutamarknader som är mest representativa i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen. Artikel 15 1. Den anmodade myndigheten skall skriftligen, så snart som möjligt och under alla omständigheter inom sju dagar efter mottagandet av begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder, a) bekräfta mottagandet av begäran, b) uppmana den sökande myndigheten att komplettera begäran om den inte innehåller de upplysningar eller andra uppgifter som nämns i artikel 7 i direktiv 76/308/EEG. Den sökande myndigheten skall lämna alla upplysningar som den har tillgång till. 2. Om den anmodade myndigheten inte vidtar begärda åtgärder inom den tremånadersperiod som anges i artikel 8 i direktiv 76/308/EEG skall den, så snart som möjligt och i varje fall inom sju dagar efter utgången av denna period, skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till att tidsfristen inte respekterats. Artikel 16 Om det i ett enskilt fall inte är möjligt att inom rimlig tid driva in hela eller en del av fordran eller vidta säkerhetsåtgärder, skall den anmodade myndigheten underrätta den sökande myndigheten om detta och ange skälen därtill. Den anmodade myndigheten skall, senast vid utgången av varje sexmånadersperiod efter den dag då mottagandet av begäran bekräftats, underrätta den sökande myndigheten om det aktuella läget för eller resultatet av förfarandet för indrivning eller för vidtagande av säkerhetsåtgärder. Mot bakgrund av de upplysningar som mottagits från den anmodade myndigheten kan den sökande myndigheten begära att denna återupptar förfarandet för indrivning eller för vidtagande av säkerhetsåtgärder. En sådan begäran skall göras skriftligen inom två månader efter mottagandet av underrättelsen om resultatet av detta förfarande, och den skall behandlas av den anmodade myndigheten i enlighet med de bestämmelser som gäller för den ursprungliga begäran. Artikel 17 1. Alla åtgärder för att bestrida fordran eller exekutionstiteln som vidtas i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen skall meddelas den anmodade myndigheten skriftligen av den sökande myndigheten, så snart den senare fått kännedom om åtgärderna. 2. Om de lagar och andra författningar samt den administrativa praxis som gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen inte medger säkerhetsåtgärder eller indrivning som begärts med stöd av artikel 12.2 andra stycket i direktiv 76/308/EEG, skall den anmodade myndigheten, så snart som möjligt och under alla omständigheter inom en månad efter mottagandet av det meddelande som avses i punkt 1, underrätta den sökande myndigheten om detta. 3. Alla åtgärder som vidtas i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen för återbetalning av indrivna summor eller för gottgörelse, i samband med indrivning enligt artikel 12.2. andra stycket i direktiv 76/308/EG, av en fordran som har bestridits, skall av den anmodade myndigheten, så snart denna fått kännedom om åtgärderna, skriftligen meddelas den sökande myndigheten. Den anmodade myndigheten skall så långt möjligt göra den sökande myndigheten delaktig i förfarandena för betalning av det belopp som skall återbetalas och av den gottgörelse som skall utgå. På motiverad begäran av den anmodade myndigheten skall den sökande myndigheten inom två månader från det att den mottog begäran överföra de belopp som återbetalats och den gottgörelse som betalats. Artikel 18 1. Om begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder saknar föremål till följd av att fordran betalas eller upphör att gälla eller av något annat skäl, skall den sökande myndigheten omedelbart underrätta den anmodade myndigheten skriftligen, så att denna kan avbryta de åtgärder den inlett. 2. Om det fordringsbelopp som begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder avser av någon anledning justeras, skall den sökande myndigheten omgående underrätta den anmodade myndigheten skriftligen och vid behov utfärda en ny exekutionstitel. 3. Om justeringen medför att fordringsbeloppet minskar, skall den anmodade myndigheten fortsätta med de åtgärder den inlett för indrivning eller vidtagande av säkerhetsåtgärder, men åtgärderna skall begränsas till det belopp som kvarstår. Om den anmodade myndigheten, vid den tidpunkt då den underrättas om att fordringsbeloppet minskat, redan har drivit in ett belopp som överstiger det belopp som kvarstår men ännu inte inlett överföringsförfarandet enligt artikel 19, skall den återbetala det överskjutande beloppet till den person som är berättigad till det. 4. Om justeringen medför att fordringsbeloppet ökar, skall den sökande myndigheten så snart som möjligt sända en ny begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder till den anmodade myndigheten. Den nya begäran skall i möjligaste mån behandlas av den anmodade myndigheten samtidigt med den ursprungliga begäran från den sökande myndigheten. Om det, med hänsyn till hur långt det ursprungliga förfarandet framskridit, inte är möjligt att behandla den nya begäran tillsammans med den ursprungliga begäran, skall den anmodade myndigheten uppfylla den nya begäran endast om denna avser ett belopp som minst motsvarar det som anges i artikel 25.2. 5. Vid omräkningen av det justerade fordringsbeloppet till valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen skall den sökande myndigheten använda samma växelkurs som i sin ursprungliga begäran. Artikel 19 Alla belopp som drivits in av den anmodade myndigheten, i förekommande fall även ränta i enlighet med artikel 9.2 i direktiv 76/308/EEG, skall överföras till den sökande myndigheten i valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen. Denna överföring skall ske inom en månad från den dag då indrivningen verkställdes. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får komma överens om andra bestämmelser för överföring av belopp som understiger tröskelvärdet i artikel 25.2 i det här direktivet. Artikel 20 Oavsett belopp som uppburits av den anmodade myndigheten i form av ränta enligt artikel 9.2 i direktiv 76/308/EEG skall fordran anses ha drivits in i förhållande till indrivningen av beloppet uttryckt i den nationella valutan i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen, beräknat på grundval av den växelkurs som avses i artikel 14.2 i det här direktivet. KAPITEL V ÖVERFÖRING AV MEDDELANDEN Artikel 21 1. Alla upplysningar som lämnas skriftligen i enlighet med detta direktiv skall så långt det är möjligt endast överföras på elektronisk väg, utom a) den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i direktiv 76/308/EEG och den handling eller det beslut som delgivningen avser, b) den begäran om indrivning eller om säkerhetsåtgärder som avses i artikel 6 respektive artikel 13 i direktiv 76/308/EEG och exekutionstiteln. 2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får komma överens om att avstå från överföring i pappersform av begäran och handlingar som anges i punkt 1. Artikel 22 Varje medlemsstat skall utse en central enhet med huvudansvar för elektronisk kommunikation med andra medlemsstater. Denna enhet skall vara ansluten till CCN/CSI-nätet. Om flera myndigheter utses i en medlemsstat för tillämpningen av detta direktiv, skall den centrala enheten ansvara för att vidarebefordra alla elektroniska meddelanden mellan dessa myndigheter och övriga medlemsstaters centrala enheter. Artikel 23 1. Om medlemsstaternas behöriga myndigheter lagrar uppgifter i elektroniska databaser och utbyter sådana uppgifter på elektronisk väg, skall de vidta alla åtgärder som krävs för att se till att alla upplysningar som överförs enligt detta direktiv, oavsett på vilket sätt de meddelas, hanteras konfidentiellt. Upplysningarna skall omfattas av tystnadsplikt och åtnjuta samma skydd som liknande upplysningar ges i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som tar emot dem. 2. Tillgång till upplysningarna enligt punkt 1 får endast ges till de personer och myndigheter som avses i artikel 16 i direktiv 76/308/EEG. Sådana upplysningar får användas i samband med rättsliga eller administrativa förfaranden för indrivning av fordringar avseende avgifter, tullar, skatter eller andra åtgärder enligt artikel 2 i direktiv 76/308/EEG. Personer som i vederbörlig ordning ackrediterats av Europeiska kommissionens ackrediteringsmyndighet för säkerhet får ta del av dessa upplysningar endast i den utsträckning det är nödvändigt för CCN/CSI-nätets underhåll och utveckling. 3. Om medlemsstaternas behöriga myndigheter kommunicerar på elektronisk väg skall de vidta alla åtgärder som krävs för att se till att all sådan kommunikation är godkänd i vederbörlig ordning. Artikel 24 Upplysningar och andra uppgifter som den anmodade myndigheten lämnar till den sökande myndigheten skall vara avfattade på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen eller på ett annat officiellt språk som den sökande och den anmodade myndigheten kommer överens om. KAPITEL VI RÄTT ATT BEGÄRA BISTÅND OCH VÄGRAN ATT EFTERKOMMA EN BEGÄRAN OM BISTÅND Artikel 25 1. En begäran om bistånd kan göras av den sökande myndigheten beträffande antingen en enda fordran eller flera fordringar om dessa skall drivas in från en och samma person. 2. En begäran om bistånd får inte göras om det sammanlagda beloppet av den eller de relevanta fordringar som anges i artikel 2 i direktiv 76/308/EEG understiger 1500 euro. Artikel 26 Om den anmodade myndigheten med stöd av artikel 14 första stycket i direktiv 76/308/EEG beslutar att inte bevilja bistånd, skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till sin vägran. En sådan underrättelse skall lämnas av den anmodade myndigheten så snart den fattat sitt beslut och under alla omständigheter inom tre månader från den dag då begäran om bistånd mottogs. KAPITEL VII BESTÄMMELSER OM ERSÄTTNING Artikel 27 Varje medlemsstat skall utse minst en tjänsteman som skall vara behörig att överenskomma om en ordning för ersättning enligt artikel 18.3 i direktiv 76/308/EEG. Artikel 28 1. Om den anmodade myndigheten beslutar att begära ersättning, skall den skriftligen underrätta den sökande myndigheten om skälen till att den anser att indrivningen av fordran innebär ett särskilt problem, medför mycket höga kostnader eller berör kampen mot den organiserade brottsligheten. Den anmodade myndigheten skall bifoga en noggrann beräkning av de kostnader för vilka den begär ersättning av den sökande myndigheten. 2. Den sökande myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av begäran om ersättning så snart som möjligt och i vart fall inom sju dagar efter mottagandet. Den sökande myndigheten skall inom två månader från den dag då mottagandet av den ovannämnda begäran bekräftats underrätta den anmodade myndigheten om huruvida och i vilken utsträckning den samtycker till de föreslagna formerna för ersättning. 3. Om den sökande och den anmodade myndigheten inte når en överenskommelse om formerna för ersättning skall den anmodade myndigheten fortsätta indrivningsförfarandet på normalt sätt. KAPITEL VIII SLUTBESTÄMMELSER Artikel 29 Varje medlemsstat skall före den 15 mars varje år och så långt möjligt på elektronisk väg underrätta kommissionen om hur förfarandena enligt direktiv 76/308/EEG tillämpats och om vilka resultat som nåtts under tidigare kalenderår, i enlighet med förlagan i bilaga IV till detta direktiv. Artikel 30 Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 april 2003. De skall genast underrätta kommissionen om detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna skall fastställa hur sådan hänvisningen skall göras. Artikel 31 Kommissionen skall meddela de övriga medlemsstaterna vilka åtgärder varje medlemsstat har vidtagit för att genomföra detta direktiv. Varje medlemsstat skall meddela de övriga medlemsstaterna och kommissionen namn på och adress till de behöriga myndigheterna för tillämpningen av detta direktiv samt namn på de tjänstemän som är behöriga att ingå överenskommelser enligt artikel 18.3 i direktiv 76/308/EEG. Artikel 32 Direktiv 77/794/EEG skall upphöra att gälla. Hänvisningar till det upphävda direktivet skall anses som hänvisningar till det här direktivet. Artikel 33 Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 34 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den 9 december 2002. På kommissionens vägnar Frederik Bolkestein Ledamot av kommissionen 1EGT L 337, 13.12.2002, s. 41 (Celex 32002L0094). 2Prop. 2002/03:106, bet. 2002/03:SkU15, rskr. 2002/03:156. 3Senaste lydelse 2002:602. 4EGT L 73, 19.3.1976, s. 18 (Celex 31976L0308). 5EGT L 175, 28.6.2001, s. 17 (Celex 32001L0044). 6EGT L 333, 24.12.1977, s. 11 (Celex 31977L0794). 7EGT L 283, 4.10.1986, s. 23 (Celex 31986L0489). Lag (2003:142). Rättsakt nr 3 RÅDETS DIREKTIV av den 15 juni 2001 om ändring av direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter (2001/44/EG) EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 93 och 94 i detta, med beaktande av kommissionens förslag3, med beaktande av Europaparlamentets yttrande4, med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande5, och av följande skäl: (1) Det nuvarande systemet för ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar enligt direktiv 76/308/EEG6, behöver ändras för att möta det hot som utvecklingen i fråga om bedrägerier utgör mot gemenskapens och medlemsstaternas ekonomiska intressen samt mot den inre marknaden. (2) Inom ramen för den inre marknaden bör gemenskapens och nationella ekonomiska intressen, som i allt högre grad hotas av bedrägerier, skyddas så att konkurrenskraften och skatteneutraliteten på den inre marknaden säkerställs på ett bättre sätt. (3) För att bättre skydda medlemsstaternas ekonomiska intressen och den inre marknadens neutralitet bör tillämpningsområdet för det ömsesidiga bistånd som fastställs i direktiv 76/308/EEG utvidgas till att omfatta fordringar avseende vissa skatter på inkomst och förmögenhet samt viss beskattning av försäkringspremier. (4) För att möjliggöra en mer ändamålsenlig och effektiv indrivning av fordringar för vilka en begäran om indrivning har framställts, bör i princip det dokument som medger att fordringen verkställs behandlas som ett inhemskt dokument i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. (5) Utnyttjandet av ömsesidigt bistånd för indrivning får endast i undantagsfall grundas på ekonomiska fördelar eller intressen i de erhållna resultaten, men medlemsstaterna bör kunna enas om reglerna för återbetalning när indrivningen ger upphov till ett specifikt problem. (6) De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter7. (7) Direktiv 76/308/EEG bör följaktligen ändras i enlighet därmed. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Direktiv 76/308/EEG ändras på följande sätt: 1. Titeln skall ersättas med följande: "Rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder". 2. Artikel 2 skall ersättas med följande: "Artikel 2 Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser a) återbetalning, intervention och andra åtgärder som ingår i systemet för hel eller delvis finansiering av Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket, inklusive de belopp som skall uppbäras i samband med dessa åtgärder, b) avgifter och liknande pålagor inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker, c) importtullar, d) exporttullar, e) mervärdesskatt, f) punktskatter på: - tobaksvaror, - alkohol och alkoholhaltiga drycker, - mineraloljor, g) skatter på inkomst och förmögenhet, h) beskattning av försäkringspremier, i) räntor, administrativa påföljder och böter, samt kostnader som härrör från de fordringar som anges i a-h, med undantag för straffrättsliga sanktioner enligt gällande lagstiftning i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte." 3. I artikel 3 skall följande strecksatser läggas till: "- importtullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på importen; jordbruksavgifter och andra importavgifter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av jordbruksprodukter, - exporttullar: tullar och avgifter med motsvarande verkan på exporten; jordbruksavgifter och andra exportavgifter inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eller de särskilda arrangemang som gäller för vissa varor som härrör från bearbetning av jordbruksprodukter, - skatter på inkomst och förmögenhet: de skatter som räknas upp i artikel 1.3 i rådets direktiv 77/799/EEG(*), med beaktande av bestämmelserna i artikel 1.4 i samma direktiv, - beskattning av försäkringspremier i Österrike: i) Versicherungssteuer ii) Feuerschutzsteuer i Belgien: i) Taxe annuelle sur les contrats d'assurance ii) Jaarlijkse taks op de verzekeringscontracten i Tyskland: i) Versicherungssteuer ii) Feuerschutzsteuer i Danmark: i) Afgift af lystfartøjsforsikringer ii) Afgift af ansvarsforsikringer for motorkøretøjer m.v. iii) Stempelafgift af forsikringspræmier i Spanien: Impuesto sobre la prima de seguros i Grekland: i) ????????‡???t e?????Ò? ii) ????????????????t i Frankrike: Taxe sur les conventions d'assurances i Finland: i) Eräistä vakuutusmaksuista suoritettava vero/skatt på vissa försäkringspremier ii) Palosuojelumaksu/brandskyddsavgift i Italien: Imposte sulle assicurazioni private ed i contratti vitalizi di cui alla legge 29.10.1967 no 1216 i Irland: Levy on insurance premiums i Luxemburg: i) Impôt sur les assurances ii) Impôt dans l'intérêt du service d'incendie i Neder- länderna: Assurantiebelasting i Portugal: Imposto de selo sobre os prémios de seguros i Sverige: Ingen i Förenade kungariket: Insurance Premium Tax (IPT). Detta direktiv skall även tillämpas på fordringar som avser identiska eller liknande skatter som läggs till eller ersätter de skatter på försäkringspremier som avses i fjärde strecksatsen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall meddela varandra samt kommissionen datum för dessa skatters ikraftträdande. (*) Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT L 336, 27.12.1977, s. 15)." 4. I artikel 4.2 skall orden "namn och adress" ersättas med orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång till". 5. I artikel 5.2 skall orden "namn och adress" ersättas med orden "namn, adress och andra för identifiering relevanta uppgifter som den sökande myndigheten normalt har tillgång till". 6. Artiklarna 7, 8, 9 och 10 skall ersättas med följande: "Artikel 7 1. En begäran om indrivning av en fordran som den sökande myndigheten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det möjligt att verkställa indrivningen och som har utfärdats i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte samt, i förekommande fall, av andra dokument i original eller bestyrkt kopia som behövs för indrivningen. 2. Den sökande myndigheten får endast begära indrivning a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger verkställighet inte bestrids i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, utom i fall då artikel 12.2 andra stycket tillämpas, b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den har sitt säte har tillämpat de lämpliga indrivningsförfaranden som myndigheten har tillgång till på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och om de vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av fordran. 3. I en begäran om indrivning skall anges a) namn och adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den berörda personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar, b) namn, adress och andra relevanta uppgifter som behövs för identifiering av den sökande myndigheten, c) det dokument som medger verkställighet utfärdat i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, d) fordrans art och belopp, inbegripet kapitalfordran, upplupen ränta och andra straffavgifter, böter och kostnader, angivet i valutorna i de medlemsstater där de båda myndigheterna har sitt säte, e) datum för den sökande och/eller den anmodade myndighetens delgivning av dokumentet hos mottagaren, f) datum från och med vilket samt under vilken period verkställighet är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte, g) alla övriga relevanta upplysningar. 4. Begäran om indrivning skall vidare innehålla ett uttalande från den sökande myndigheten som bekräftar att villkoren i punkt 2 är uppfyllda. 5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning skall den vidarebefordra dessa till den anmodade myndigheten. Artikel 8 1. Det dokument som medger verkställighet av fordran skall direkt erkännas och automatiskt behandlas som ett dokument som medger verkställighet av fordran i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte. 2. Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 får det dokument som medger verkställighet av fordran vid behov och i enlighet med de gällande bestämmelserna i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte godtas som, erkännas som, kompletteras eller ersättas med ett dokument som medger verkställighet på den medlemsstatens territorium. Medlemsstaterna skall vinnlägga sig om att inom tre månader från den tidpunkt då begäran om indrivning mottogs avsluta sådant godtagande, erkännande, komplettering eller ersättning, utom i de fall då det tredje stycket skall tillämpas. Dessa förfaranden får inte vägras om det dokument som medger verkställighet är korrekt utformat. Den anmodade myndigheten skall informera den sökande myndigheten om grunderna till att tremånadersperioden överskrids. Om någon av dessa formaliteter skulle ge upphov till ett ifrågasättande av fordran och/eller det dokument som medger verkställighet av fordran och som utfärdats av den ansökande myndigheten, skall artikel 12 tillämpas. Artikel 9 1. Fordringar skall drivas in i valutan för den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte. Den anmodade myndigheten skall till den sökande myndigheten överföra hela det fordringsbelopp som den har drivit in. 2. Den anmodade myndigheten får, om gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den har sitt säte så medger och efter samråd med den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av den anmodade myndigheten med anledning av sådan betalningsfrist skall även överföras till den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte. Från och med den tidpunkt då det dokument som medger verkställighet av fordran direkt erkändes eller godtogs, erkändes, kompletterades eller ersattes enligt artikel 8 kommer ränta att påföras vid dröjsmål med betalningen enligt de lagar och andra författningar samt administrativ praxis som gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte och skall också överföras till den medlemsstat där den ansökande myndigheten har sitt säte. Artikel 10 Utan hinder av vad som sägs i artikel 6.2 har de fordringar som skall indrivas inte nödvändigtvis samma förmånsrätt som liknande fordringar som har uppstått i den medlemsstat i vilken den anmodade myndigheten har sitt säte." 7. Artikel 12.2 ändras på följande sätt: a) Följande skall läggas till den första meningen: ", såvida inte den sökande myndigheten begär något annat enligt andra stycket." b) Följande stycke skall läggas till: "Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 första stycket får den sökande myndigheten i enlighet med gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den har sitt säte begära av den anmodade myndigheten att driva in en fordran som bestrids så länge lagar och andra författningar samt administrativ praxis, vilka gäller i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte, tillåter en sådan åtgärd. Om saken senare avgörs till gäldenärens fördel, skall den sökande myndigheten ansvara för återbetalningen av hela det indrivna beloppet och eventuell upplupen ersättning enligt gällande lagar och andra författningar i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte." 8. Artikel 14 första stycket skall ersättas av följande: "Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig a) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 6-13 om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den medlemsstat där denna myndighet har sitt säte så länge gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte tillåter en sådan åtgärd för liknande nationella fordringar, b) att bevilja de bistånd som avses i artiklarna 4-13 om den inledande framställningen enligt artiklarna 4, 5 eller 6 avser fordringar som är äldre än fem år räknat från den tidpunkt då det dokument som medger verkställighet av fordran upprättades i enlighet med gällande lagar och andra författningar eller administrativ praxis i den medlemsstat där den ansökande myndigheten har sitt säte till tidpunkten för framställningen. I de fall då fordran eller dokumentet bestrids, skall tidsfristen inledas vid den tidpunkt då den ansökande staten fastställer att fordran eller det dokument som medger verkställighet inte längre kan bestridas." 9. I artikel 17 skall orden "tillämpliga dokument" ersättas med orden "det dokument som medger verkställighet och andra tillämpliga dokument". 10. Artikel 18 skall ersättas med följande: "Artikel 18 1. Den anmodade myndigheten skall från den berörda personen driva in och behålla alla de kostnader som är förknippade med indrivningen som den åsamkats, enligt lagar och andra författningar som gäller för liknande fordringar i den medlemsstat där myndigheten har sitt säte. 2. Medlemsstaterna skall ömsesidigt avstå från all ersättning av de kostnader som uppstått genom det ömsesidiga bistånd de ger varandra vid tillämpning av detta direktiv. 3. När indrivning innebär ett särskilt problem, handlar om mycket stora kostnader eller berör kampen mot den organiserade brottsligheten, får den ansökande och den anmodade myndigheten överenskomma om en ordning för ersättning anpassad till det enskilda fallet. 4. Den medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte skall förbli betalningsskyldig gentemot den medlemsstat där den anmodade myndigheten har sitt säte för alla kostnader eller förluster som uppstår på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordringens riktighet eller giltigheten av det dokument som utfärdats av den sökande myndigheten." 11. Artikel 20 skall ersättas med följande: "Artikel 20 1. Kommissionen skall biträdas av en indrivningskommitté (nedan kallad kommittén) som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha en företrädare för kommissionen som ordförande. 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas. Den period som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. 3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning." 12. Artikel 22 skall ersättas med följande: "Artikel 22 Närmare föreskrifter för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2 och 5.3, artiklarna 7, 8, 9 och 11, artikel 12.1 och 12.2, artikel 14, artikel 18.3 och artikel 25, samt för bestämmande av de medel som kan användas för att överföra meddelanden mellan myndigheterna samt om omräkning, överföring av indrivna belopp och fastställande av ett minimibelopp för fordringar för vilka bistånd får begäras, skall antas enligt det förfarande som anges i artikel 20.2." 13. I artikel 25 skall följande stycke läggas till: "Varje medlemsstat skall årligen underrätta kommissionen om hur många framställningar om upplysningar, delgivning och indrivning som den sänt och mottagit varje år, de berörda fordringsbeloppen och de indrivna beloppen. Kommissionen skall vartannat år till Europaparlamentet och rådet lämna en rapport om användningen av dessa arrangemang och om de resultat som uppnåtts." Artikel 2 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2002. De skall genast underrätta kommissionen om dessa. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv och en jämförelsetabell över bestämmelserna i detta direktiv och de antagna nationella bestämmelserna. Artikel 3 Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 4 Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Göteborg den 15 juni 2001. På rådets vägnar B. RINGHOLM Ordförande Lag (2002:602)." "SFS-nummer · 1970:172 · Visa register Lag (1970:172 om begränsning av skatt i vissa fall Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1970-05-27 Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1542 Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1851 Upphävd: 1992-01-01 överg.best. 1 § Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna lag. Lag (1981:1151). 2 § Begränsning av skatt får ske endast för fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller någon del av beskattningsåret, eller för oskiftat dödsbo efter den som vid sitt frånfälle var bosatt här. Frågan huruvida någon är att anse som bosatt här i riket prövas enligt bestämmelser därom i kommunalskattelagen (1928:370). 3 § Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp med hänsyn till den beskattningsbara förvärvsinkomsten och inkomsten av kapital som beräknats för den skattskyldige enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i förekommande fall efter sådan justering som skall ske enligt andra stycket. Om den skattskyldige erlagt sjömansskatt under beskattningsåret, skall den beskattningsbara förvärvsinkomsten ökas med den till sjömansskatt beskattningsbara inkomsten och dagpenning som är skattepliktig enligt 1 § 2 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt. Spärrbeloppet utgör 75 procent av summan av 1. den justerade beskattningsbara förvärvsinkomsten och 2. inkomsten av kapital. Lag (1991:415). 4 § Spärrbelopp enligt 3 § jämförs med sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, förmögenhetsskatt och kommunal inkomstskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). I skattebeloppet inräknas även sjömansskatt, om den skattskyldige erlagt sådan skatt under beskattningsåret. Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 2 § 4 mom. uppbördslagen (1953:272) eller 3 § lagen (1982:1193) om skattereduktion för fackföreningsavgift eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, skall skattebelopp enligt första stycket beräknas som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. Detsamma gäller nedsättning av sjömansskatt enligt 12 § 4 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt. Lag (1991:415). 5 § Om skattebeloppet enligt 4 § är högre än spärrbeloppet nedsätts den statliga inkomstskatten och förmögenhetsskatten med överskjutande belopp. Förmögenhetsskatten får inte nedsättas så att skatten blir lägre än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet. Nedsättning sker av statlig förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt på kapitalinkomst och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst i nu angiven ordning om inte en annan ordning kan antas vara förmånligare för den skattskyldige. Skattenedsättning som avses i 4 § andra stycket verkställs sedan nedsättning har skett enligt första stycket i denna paragraf. Lag (1991:415). 6 § Om beskattningsbar förmögenhet fastställes gemensamt för makar eller för föräldrar och barn enligt 12 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, skall beräkning enligt 5 § första stycket av den statliga förmögenhetsskatten ske på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten. I fall som avses i första stycket fördelas det belopp, varmed nedsättning av skatt högst får medgivas, på makar och barn efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter. Bestämmelserna i första och andra styckena om makar äger motsvarande tillämpning på skattskyldiga som avses i 65 § sista stycket kommunalskattelagen (1928:370). Lag (1986:509). 7 § Bestämmelserna i uppbördsförordningen (1953:272) om beslut och talan mot beslut äger motsvarande tillämpning på beslut och talan mot beslut enligt denna lag. Lag (1974:772). Övergångsbestämmelser 1970:172 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1971 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påföres på grund av taxering år 1972. Genom förordningen upphäves förordningen (1952:410) med bestämmelser om begränsning av skatt i vissa fall och förordningen (1952:411) med bestämmelser om begränsning i vissa fall av preliminär skatt. Den förstnämnda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om skatt, som påförts på grund av 1971 eller tidigare års taxering eller på grund av eftertaxering för nämnda år. 1974:772 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1975 och tillämpas beträffande 4 § första gången i fråga om skatt som avser 1976 års taxering. Förekommer i lag eller annan författning ordet "förordning" i olika böjningsformer och avses därmed förordningen om begränsning av skatt i vissa fall skall detta vid ikraftträdandet av denna lag bytas ut mot "lag" i motsvarande form. 1981:1151 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1983 års taxering. I samband därmed iakttas följande. 1. Vad som i den nya lagen sägs om egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter gäller även i fråga om sådana egenavgifter som anges i första stycket av anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370) enligt anvisningarnas lydelse intill den 1 januari 1982. 2. I fråga om skatt som påförs på grund av 1983 års taxering skall vid tillämpning av 3 § andra stycket den beskattningsbara inkomsten, minskad med 4 500 kronor, ökas med särskilt investeringsavdrag, ökas med avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter, ökas med avdrag och minskas med intäkt som avses i andra och tredje styckena av anvisningarna till 41 b § kommunalskattelagen (1928:370) i anvisningarnas lydelse intill den 1 januari 1982, allt under förutsättning att den skattskyldige vid beräkningen av den beskattningsbara inkomsten erhållit avdrag eller beskattas för intäkt av här angivet slag. 1982:419 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering. I fråga om 1984 års taxering skall dock de i 3 § tredje stycket angivna procenttalen vara 67, 8 och 10 samt i fråga om 1985 års taxering 58, 17 och 20. 1982:1198 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983 och tillämpas första gången i fråga om skatt som påförs på grund av 1984 års taxering. 1985:413 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985 och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. 1986:509 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Vid nämnda taxering skall dock spärrbeloppet, i stället för vad som sägs i 3 §, utgöra summan av 1. 50 procent av den justerade beskattningsbara inkomsten, 2. 25 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del detta underlag inte överstiger 38 basenheter enligt 10 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, 3. 27 procent av det justerade underlaget för tilläggsbelopp till den del detta underlag överstiger 38 basenheter enligt nämnda moment. Härvid skall bestämmelsen i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1986:508) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt beaktas. 1991:415 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 1991:1851 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall skall upphöra att gälla vid utgången av år 1991. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1997 och tidigare års taxeringar. Vid 1992 - 1995 års taxeringar tillämpas den upphävda lagen med den ändringen i fråga om 3 § tredje stycket att spärrbeloppet skall bestämmas till 55 procent av summan av den justerade beskattningsbara förvärvsinkomsten och inkomsten av kapital. Vid 1996 och 1997 års taxeringar skall nämnda procentsats uppgå till 60. Lag (1995:1542)." "SFS-nummer · 1970:927 · Visa register Kungörelse (1970:927) om fastställande av tabeller till ledning vid uträknandet av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1970-12-04 Övrigt: Tabellerna finns inte med här. Kungl. Maj:t har, med stöd av 31 § förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, funnit gott att fastställa bifogade tabeller till ledning vid uträknandet av sådan skatt. /n1/ //n1// Tabellerna finns inte med här." "SFS-nummer · 1970:944 · Visa register Förordning (1970:944) om kompensation i vissa fall för särskild varuskatt; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1970-12-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:505 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:799 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. 1 § Riksskatteverket prövar enligt bestämmelserna i denna förordning frågor om kompensation för skatt enligt lagen (1941:251) om särskild varuskatt. (Förordning 1982:816). 2 § Kompensation enligt 7 § lagen (1941:251) om särskild varuskatt medges efter ansökan. Förordning (1982:816). 3 § Ansökan skall avse kalenderkvartal och göras skriftligen hos riksskatteverket inom ett år från utgången av det kvartal ansökningen avser. 4 § Har kompensation för skatt utbetalats med för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han sålunda oriktigt erhållit. Åtgärd för uttagande av oriktigt erhållet kompensationsbelopp får ej vidtagas senare än fem är efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet erhållits. Kungörelse (1974:445). 5 § Den som i ansökningsärende uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift ägnad att för honom eller den han företräder leda till för hög kompensation för skatt dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Kungörelse (1974:445). 6 § Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna förordning meddelas av riksskatteverket. Förordning (1982:816). Övergångsbestämmelser 1982:816 Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1982. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1990:799 Regeringen föreskriver att förordningen (1970:944) om kompensation i vissa fall för särskild varuskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Förordningen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993. Efter utgången av juni 1993 skall de uppgifter som Riksskatteverket haft enligt förordningen fullgöras av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Förordning (1993:505)." "SFS-nummer · 1972:78 · Visa register Lag (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1972-03-24 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. Enligt riksdagens beslut föreskrivs att skatt, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen (1928:370) skall utgå för gemensamt kommunalt ändamål, skall utgöras med 25 öre för varje skatteöre, som påförts för den till sådan skatt beskattningsbara inkomsten. Lag (1990:1437). Övergångsbestämmelser 1972:78 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1973, då förordningen (1928:395) angående det belopp, varmed kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål skall utgöras upphör att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om skatt för gemensamt kommunalt ändamål på grund av taxering år 1973 eller tidigare år. 1978:930 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1979. Bestämmelserna tillämpas första gången i fråga om skatt för gemensamt kommunalt ändamål vid 1980 års taxering. 1990:1437 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid 1992 års taxering i fråga om den som taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1991." "SFS-nummer · 1972:266 · Visa register Lag (1972:266) om skatt på annonser och reklam Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1972-06-02 Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:1170 Författningen har upphävts genom: SFS 2021:1166 Upphävd: 2022-01-01 överg.best. 1 § Skatt (reklamskatt) betalas enligt denna lag till staten för annons, som är avsedd att offentliggöras inom landet, och för reklam, som är avsedd att spridas inom landet i annan form än annons. I denna lag förstås med 1. trycksak, avtryck som framställts i flera lika exemplar i tryckpress eller genom screenförfarande, 2. reklam, meddelande som har till syfte att åstadkomma eller främja avsättning i kommersiell verksamhet av vara, fastighet, nyttighet, rättighet eller tjänst, 3. annons, särskilt utrymme som upplåtits i trycksak för återgivning av text eller bild för annan än utgivaren och sådant utrymme i trycksaken som tagits i anspråk av utgivaren för egen reklam, 4. periodisk publikation, publikation som enligt utgivningsplan ska komma ut med normalt minst fyra nummer om året och som inte är att anse som reklamtrycksak, annonsblad, katalog eller program, 5. reklamtrycksak, trycksak som framställts huvudsakligen i syfte att offentliggöra reklam för utgivaren, 6. annonsblad, trycksak som inte är att anse som en reklamtrycksak och som innehåller annonser och som saknar redaktionellt innehåll eller som har ett obetydligt redaktionellt innehåll utöver sådant som har samband med dem som annonserar, 7. katalog, en efter vissa grunder upprättad förteckning över personer, föremål eller liknande, 8. program, förteckning över personer och deras roll eller nummer vid teaterföreställning, konsert, idrottsevenemang eller liknande. Lag (2017:1202). (Se vidare anvisningarna.) 2 § Har upphävts genom lag (1984:156). 3 § Skatteplikt föreligger, om ej annat följer av 4 §, för annons som avser reklam och för annan annons för vilken vederlag utgår. 4 § Skatteplikt föreligger inte för annons i 1. periodisk publikation, 2. publikation som ges ut på främmande språk för spridning huvudsakligen utomlands, 3. publikation eller bilaga till publikation, när annonsen avser endast publikationen eller annat nummer av denna eller, i fråga om bok, annan bokutgivning av samma förläggare. Lag (2017:1202). 5 § Skatteplikt föreligger, om inte annat följer av 6 §, för reklam som återges 1. i s.k. ljustidning, i eller i anslutning till trafikmedel, butikslokal, sportanläggning, teater eller liknande lokal, på fastighet eller allmän plats eller på annat motsvarande sätt, 2. genom visning av film eller återgivning av ljud. Lag (1998:597). 6 § Skatteplikt föreligger inte för 1. reklam som avses i 5 § 1, om fråga är om reklam i eller utanför företags butikslokal, arbetsplats, trafikmedel eller liknande och reklamen avser företaget, dess verksamhet eller utrymmet för reklamen, 2. reklam som avses i 5 § 2, om reklamen avser kommande verksamhet av det slag som bedrivs där reklamen offentliggörs. 7 § har upphävts genom lag (1998:597). 8 § har upphävts genom lag (1984:156). 9 § Skattskyldig är den som i yrkesmässig verksamhet inom landet offentliggör skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons. Även den som i yrkesmässig verksamhet distribuerar annonsblad som förts in till landet utan att reklamskatt betalats vid införseln är skattskyldig. Lag (1998:597). (Se vidare anvisningarna). 9 a § En utländsk företagare som är skattskyldig enligt denna lag skall företrädas av en av beskattningsmyndigheten godkänd representant. En sådan representant skall enligt fullmakt av den utländske företagaren som ombud för företagaren svara för redovisningen av reklamskatt och i övrigt företräda den utländske företagaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Beskattningsmyndigheten kan kräva att säkerhet ställs för skattens betalning. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten. Första stycket gäller inte en utländsk företagare som är juridisk person och har ett fast driftställe här i landet. Lag (1994:1566). 10 § Delägare i enkelt bolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget. I fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt. I fråga om europeisk ekonomisk intressegruppering är grupperingen skattskyldig. Har skattskyldig avlidit, är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs, är konkursboet skattskyldigt. Lag (2000:469). 11 § Skattskyldigheten inträder när 1. skattepliktig annons offentliggörs, 2. skattepliktig reklam i annan form återges. Erhåller den skattskyldige betalning i förskott inträder dock skattskyldighet för betalningen när den sker. Lag (1998:597). 12 § Skatt enligt denna lag tas ut med 6,9 procent av beskattningsvärdet. Lag (2019:1170). 13 § Beskattningsvärdet utgöres i fall som avses i 3 § samt 5 § 1 och 2 av vederlaget. Utgår icke vederlag för skattepliktig annons eller skattepliktig reklam i annan form än annons eller understiger vederlaget uppenbarligen vad som är skäligt, utgöres beskattningsvärdet av belopp som svarar mot skäligt vederlag. I beskattningsvärdet inräknas ej beloppet av reklamskatt eller annan statlig skatt eller avgift. Lag (1998:597). 14 § har upphävts genom lag (1998:597). 15 § har upphävts genom lag (1984:156). 16 § Redovisningsskyldighet för reklamskatt föreligger om det sammanlagda beskattningsvärdet för beskattningsåret överstiger 100 000 kronor. Om ett beskattningsår är längre eller kortare än tolv månader, ska den angivna gränsen räknas upp eller ner i motsvarande mån. Lag (2019:1170). (Se vidare anvisningarna.) 17 § har upphävts genom lag (1984:156). 18 § Lämnas återbäring, bonus eller annan förmån, som inte utgör s.k. villkorlig rabatt, i efterhand och avser förmånen något för vilket skattskyldighet inträtt, får avdrag för den del av den tidigare redovisade skatten som belöpt på förmånen göras i den ordning som gäller för den skattskyldiges redovisning för reklamskatt. Uppkommer förlust på fordran för vilken reklamskatt redovisats, har första stycket motsvarande tillämpning. Har avdrag för skatt för sådan fordran gjorts och inflyter därefter betalning, ska redovisning åter lämnas för den skatt som belöper på det betalda beloppet. Lag (2017:1202). 19 § Har upphävts genom lag (2002:401). 20 § Har upphävts genom lag (1984:156). 21 § Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Skattskyldig som för närmast föregående beskattningsår har redovisat eller skulle ha redovisat reklamskatt med minst 300 000 kronor ska dock lämna deklaration för varje kalendermånad. Lag (2017:1202). 22 § Har upphävts genom lag (1984:156). 23 § Har upphävts genom lag (1998:597) 24 § Har upphävts genom lag (2017:1202). 25 § Har skattskyldig erlagt reklamskatt trots att redovisningsskyldighet icke förelegat, återbetalar beskattningsmyndigheten det sålunda erlagda beloppet. Lag (1993:468). 26 § Skyldig att betala reklamskatt för import från tredjeland av annonsblad som har getts ut i sådant land är den som med anledning av importen är skyldig att betala tull för annonsbladen eller skulle ha varit skyldig att göra detta om annonsbladen hade varit tullbelagda. För den som är skattskyldig enligt första stycket inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen inträder eller skulle ha inträtt om skyldighet att betala tull förelegat. Skatt enligt första stycket ska betalas till Tullverket. Beskattningsvärdet vid import utgörs av varans värde för tulländamål bestämt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Lag (2017:1202). 27 § Har upphävts genom lag (1973:992). 28 § Har upphävts genom lag (1973:992). 29 § Har upphävts genom lag (1984:156). 30 § Har upphävts genom lag (1984:156). 31 § Skattskyldig skall under en tid av två år bevara ett exemplar av varje trycksak som han framställt. 32 § Beslut enligt 9 a § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Lag (2017:1202). 33 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). Lag (2016:256). 34 § I lagen (2000:46) om omräkningsförfarande vid beskattningen för företag som har sin redovisning i euro, m.m. finns särskilda bestämmelser om redovisning av reklamskatt. Lag (2000:48). Anvisningar till 1 § 1. Meddelande anses som reklam även när meddelandet innefattar erbjudande om inköp eller motsvarande. Med avsättning förstås försäljning eller annan omsättning som normalt sker mot vederlag. Bilaga till annan publikation än reklamtrycksak anses som självständig trycksak och dessutom som annons i publikationen. 2. Som trycksak anses icke vara som förses med tryck, om varan utgöres av penna, glas, klädesplagg eller annat som har ett självständigt bruksvärde eller om varan är avsedd att användas som affärshandling, kontorsmaterial, etikett, emballage eller liknande. Som reklamtrycksak anses icke trycksak som avser viss vara och skall åtfölja denna vid försäljning eller motsvarande, såsom garantisedel, bruksanvisning eller instruktionsbok. Som reklamtrycksak anses icke heller trycksak av innehåll som enbart utgör affärsteknisk information om priser, produkter, sortiment eller motsvarande, information till återförsäljare eller representanter eller intern information till anställda, medlemmar eller delägare eller trycksak som huvudsakligen är att anse som kalender, jubileumsskrift eller liknande eller som har huvudsakligen historiskt, tekniskt, ekonomiskt eller annat vetenskapligt innehåll. 3. Trycksak anses icke som reklamtrycksak enbart av den anledningen att den innehåller annonser med reklam för annan än utgivaren. Lag (1975:117) till 5 § Anvisningarna har upphävts genom lag (1974:416). till 9 § En verksamhet anses som yrkesmässig om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Verksamhet som inte utgör näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen anses som yrkesmässig, när den innefattar ej enbart enstaka tillhandahållande av skattepliktig annons eller skattepliktig reklam. Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget härför, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om reklam enligt 5 §. Lag (1999:1241). till 13 § Med vederlag avses det avtalade priset, däri inräknat avtalade pristillägg enligt faktura eller annan handling. Från vederlag får ej avräknas s.k. villkorlig rabatt som utgår vid betalning i efterhand inom viss tid. Utställes växel eller annat skuldebrev för betalningen, utgöres beskattningsvärdet av belopp enligt sådan handling med tilllägg av vederlag som därutöver kommit den skattskyldige till godo. Avdrag får ej göras för diskonto vid diskontering av sådant skuldebrev. Utgår gemensamt vederlag för prestationer som ska inräknas i beskattningsvärdet och för andra prestationer, bestäms beskattningsvärdet efter uppdelning av vederlaget efter skälig grund. Skäligt värde enligt 13 § andra stycket bestämmes enligt ortens pris enligt samma grunder som föreskrivs för marknadsvärde i 61 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2007:1167). till 14 § Anvisningarna har upphävts genom lag (1998:597). till 16 § Redovisningsskyldighet för delägare i enkelt bolag bestäms av omfattningen av bolagets skattepliktiga verksamhet. till 24 § Anvisningarna har upphävts genom lag (2007:1167). Övergångsbestämmelser 1977:1050 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1978. Har skriftligt avtal om införing av annons i allmän nyhetstidning, som enligt anvisningarna till 24 § utgör annonsblad, träffats före ikraftträdandet tillämpas skattesatsen sex procent på sådan annons. 1984:156 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984. 2. De äldre bestämmelserna i 17, 21 och 22 §§ och medgivanden som lämnats med stöd av dem gäller till dess motsvarande regler om redovisning av skatt i 2 kap. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter träder i kraft enligt övergångsbestämmelserna till den lagen. 3. De äldre bestämmelserna i 29 § om att riksskatteverket skall meddela förhandsbesked gäller för ärenden, i vilka yttrande från reklamskattenämnden har avgetts före ikraftträdandet. 4. De nya bestämmelserna i 14 § första stycket tillämpas även på ansökan om nedsättning som kommit in till beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet men som avser postorderkatalog för vilken skattskyldighet inträder efter ikraftträdandet. 1985:158 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. 24 § i den äldre lydelsen tillämpas fortfarande i fråga om beskattningsår eller del därav som ligger före ikraftträdandet. 1985:497 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. 2. De äldre bestämmelserna i 14 § tillämpas dock fortfarande i fråga om införsel som skett före ikraftträdandet. 1993:468 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som meddelats av Riksskatteverket före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Överklagandet skall dock ges in till Skattemyndigheten i Dalarnas län. Lag (1996:962). 1998:597 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1999:1241 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:469 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet har fattat ett beslut som avses i den äldre lydelsen av 10 § första stycket eller 24 § andra eller tredje stycket får beslutet överklagas hos Riksskatteverket. 2000:1434 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:401 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2005:957 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:229 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Den nya lydelsen av 26 § tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2006. 2007:1167 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Bestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2007. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2007. 2016:256 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:1068 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1202 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2019:1170 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Bestämmelsen i 16 § i den nya lydelsen tillämpas första gången för beskattningsår som avslutas efter den 31 december 2019." "SFS-nummer · 1972:820 · Visa register Lag (1972:820) om skatt på spel Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1972-12-28 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1306 Författningen har upphävts genom: SFS 2018:1139 Upphävd: 2019-01-01 1 § Spelskatt betalas enligt denna lag till staten för sådant roulettspel som kräver tillstånd enligt lotterilagen (1994:1000). Kortspel och tärningsspel jämställs i denna lag med roulettspel. Lag (1999:356). 2 § har upphävts genom lag (1984:157). 3 § har upphävts genom lag (1978:761). 4 § Skattskyldig är den som har tillstånd som avses i 1 §. I fråga om roulettspel med utrustning som upplåts av någon med fast driftställe inom landet, är dock den som upplåter utrustningen skattskyldig. Lag (1999:356). 5 § Delägare i enkelt bolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget. I fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt. I fråga om europeisk ekonomisk intressegruppe- ring är grupperingen skattskyldig. Har skattskyldig avlidit, är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs, är konkursboet skattskyldigt. Lag (2000:470). 6 § Skattskyldigheten inträder med den kalendermånad då spelet påbörjas och upphör vid utgången av den kalendermånad då spelet upphör. Lag (1994:1003). 7 § Har upphävts genom lag (2002:403). 8 § Har upphävts genom lag (1984:157). 9 § Har upphävts genom lag (1984:157). 10 § Spelskatt för roulettspel tas ut, för varje kalendermånad då skattskyldighet föreligger, med 2 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på ett spelbord, 4 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på två spelbord, 9 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på tre spelbord, 18 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på fyra spelbord och med 25 000 kronor för tillstånd som innebär rätt till spel på fem spelbord. Föreligger rätt till spel på flera spelbord än fem tas skatten för vart och ett av dessa bord ut med 5 000 kronor per månad. Lag (1999:356). 11 § Har upphävts genom lag (2002:403). 12 § Har upphävts genom lag (1984:157). 13 § Har upphävts genom lag (1984:157). 14 § Har upphävts genom lag (1984:157). 15 § Har upphävts genom lag (1984:157). 16 § Anordnar någon skattepliktigt spel utan tillstånd, påför beskattningsmyndigheten anordnaren spelskatt med belopp motsvarande den skatt som enligt 10 § skulle ha utgått om tillstånd lämnats. Lag (1993:473). 17 § har upphävts genom lag (1984:157). 18 § har upphävts genom lag (1984:157). 19 § Den som bedriver roulettspel med utrustning som upplåtits till honom är ansvarig för spelskatt för vilken skattskyldighet åvilar upplåtaren och som denne inte betalat. När spelutrustning upplåts i flera led gäller motsvarande för en upplåtare som själv inte är skattskyldig. Lag (1999:356). 20 § Har upphävts genom lag (1984:157). 21 § Har upphävts genom lag (1984:157). 22 § Har upphävts genom lag (2002:403). 23 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1306). Övergångsbestämmelser 1988:1571 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om spel enligt sådant bingotillstånd som börjat gälla före den 1 januari 1989. 2000:470 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle före ikraftträdandet har fattat ett beslut som avses i den äldre lydelsen av 5 § första stycket eller 11 § får beslutet överklagas hos Riksskatteverket. 2002:403 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1973:1185 · Visa register /r1/ Kungl. Maj:ts kungörelse (1973:1185) om tillämpning av tilläggsavtal till avtalet den 27 oktober 1953 mellan Sverige och Danmark för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1973-12-20 Övrigt: Bilagor finns inte med här. Författningen har upphävts genom: SFS1992:945 Upphävd: 1992-10-01 överg.best. Kungl. Maj:t förordnar att ett mellan Sverige och Danmark den 29 augusti 1973 ingånget tilläggsavtal, vars lydelse framgår av bilaga till denna kungörelse, till avtalet den 27 oktober 1953 mellan samma stater för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap skall lända till efterrättelse för Sveriges del. Övergångsbestämmelser 1992:945 3. De upphävda kungörelserna skall dock fortfarande tillämpas beträffande arvsskatt på person som avlidit före den 18 oktober 1992 och beträffande gåvoskatt på gåva som omfattas av avtalet mellan Sverige och Danmark och för vilken skattskyldighet uppkommit före nämnda tidpunkt." "SFS-nummer · 1973:1216 · Visa register Lag (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1973-12-28 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:592 Upphävd: 1991-01-01 överg.best. 1 § Särskild skatt erlägges enligt denna lag för 1. bensin, dock inte motoralkoholer, om bensinen är avsedd för motordrift och är skattepliktig enligt lagen (1961:372) om bensinskatt, med sex öre per liter, 2. motorbrännolja och eldningsolja, om oljan är skattepliktig enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, med etthundraarton kronor per kubikmeter, 3. kolbränslen, om dessa är skattepliktiga enligt lagen om allmän energiskatt, med tio kronor per ton. Lag (1986:502). 2 § Lagen (1961:372) om bensinskatt utom 2 § första--andra styckena tillämpas i fråga om skatt enligt denna lag på bensin och lagen (1957:262) om allmän energiskatt utom 10 § första stycket, 11--15 §§ och 25 § tillämpas i fråga om skatt enligt denna lag på oljor och kolbränslen. Lag (1987:510). 3 § har upphävts genom lag (1982:451). Övergångsbestämmelser 1990:592 Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1991." "SFS-nummer · 1974:650 · Visa register Riksskatteverkets Kungörelse (1974:650) angående fastställelse av tabell till ledning vid uträknandet av statlig förmögenhetsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1974-06-18 Övrigt: jfr SFS 1984:212 3 p övergångsbest. Upphävd: 1986-07-01 /Författningens text finns bara i tryckt version/" "SFS-nummer · 1974:992 · Visa register Lag (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1974-12-20 Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:331 Författningen har upphävts genom: SFS 1992:881 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. 1 § Skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt utgår på bränsle, som användes för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling, efter en skattesats som svarar mot 15 procent av den skattesats som enligt lagen gäller för ifrågavarande bränsle. Detsamma gäller skatt enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt på sådant bränsle som avses i 1 § första stycket nämnda lag. Lag (1992:882). 2 § Beskattningsmyndigheten får på ansökan medge att skatt enligt lagen (1990:582) om koldioxidskatt tas ut på sådant bränsle som avses i 1 § första stycket nämnda lag och som förbrukas vid industriell tillverkning med sådant belopp att skatten för den som bedriver den industriella tillverkningen inte överstiger 1,2 % av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Lag (1993:480). 2 a § har upphävts genom lag (1992:881). 3 § har upphävts genom lagen (1992:881). 4 § har upphävts genom lag (1988:528). 5 § Har, på grund av oriktig uppgift från sökanden eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, ett felaktigt belopp fastställts med tillämpning av 2 § eller av beslut som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser, är sökanden skyldig att till staten inbetala vad han på detta sätt oriktigt har erhållit. En åtgärd i syfte att ta ut ett oriktigt erhållet belopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet har fastställts. Lag (1992:881). Övergångsbestämmelser 1988:528 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988. Äldre föreskrifter om återbetalning av skatt gäller fortfarande i fråga om elektrisk kraft som har förbrukats i en elektrisk panna före den 1 juli 1988. 1992:881 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 3. Fastän lagen upphör vid utgången av år 1994 skall den tillämpas efter denna tid i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1995. 4. Bestämmelserna i 5 § skall dock gälla till utgången av år 2000. Lag (1994:331). 5. Bestämmelserna i 1 § skall dock gälla till utgången av år 1995. Lag (1994:331)" "SFS-nummer · 1975:278 · Visa register Lag (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m.m. Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1975-05-22 Ändring införd: t.o.m. SFS 1986:1421 Författningen har upphävts genom: SFS 1986:1422 Upphävd: 1987-07-01 överg.best. 1 § Beteckning som användes i denna lag har samma betydelse som i vägtafiksskattelagen (1973:601). 2 § Länsstyrelse prövar fråga om nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) för traktor, motorredskap och släpvagn till traktor eller motorredskap. Länsstyrelse prövar också fråga om medgivande att traktor, som enligt 11 § vägtrafikskattelagen skall höra till klass I, hänföres till klass II. Lag (1978:121). Traktorer och motorredskap 3 § I fråga om traktor som tillhör klass I enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) och motorredskap nedsättes fordonsskatten för det senaste skatteåret till hälften av det belopp som annars skulle ha utgått, om det visas att fordonet under nämnda år använts för transport på allmän väg sammanlagt högst 300 mil. Skatten för fordonet får dock ej nedsättas till lägre belopp än som skulle ha utgått för traktor av motsvarande skattevikt i klass II. Har fordonet innehafts under endast en del av det senaste skatteåret, sker nedsättning i samma mån av den på innehavstiden belöpande skatten, om fordonets användning för transport på allmän väg under denna tid omräknad till helt skatteår avsett en vägsträcka av högst 300 mil. Nedsättning får dock ej ske med belopp som understiger tio kronor. Lag (1978:121). 4 § Användes registrerad traktor som tillhör ambulerande tivolirörelse eller annan liknande verksamhet på allmän väg huvusakligen för att transportera släpvagnar som tillhör verksamheten mellan järnvägsstation eller hamn och uppställningsplats eller motsvarande och sker annan transport av släpvagnarna normalt med annat transportmedel, hänföres traktorn till klass II enligt vägtrafikskattelagen (1973:601). Motsvarande gäller i fråga om registrerad traktor som användes för enstaka, korta transporter på allmän väg, om traktorns användning i övrigt är begränsad till transporter inom järnvägs- eller fabriksområde eller liknande avgränsat område. Medgivande enligt första stycket får avse det senaste eller det nästkommande skatteåret. 5 § Länsstyrelse prövar ej fråga om nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt för traktor som tillhör klass II enligt vägtrafikskattelagen (1973:601). Släpvagnar 6 § Om det visas att registrerad släpvagn till traktor eller motor redskap under det senaste skatteåret använts för transport på allmän väg sammanlagt högst 3000 mil, nedsättes skatten för släpvagnen enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) för det år användningen avser på sätt framgår av följande tabell. Vägsträcka, mil för år Nedsättning sker till Ej över 300 25 % av skatten för år, dock lägst 90 kr. Över 300 men ej över 3 000 50 % av skatten för år, dock lägst 120 kr. Har fordonsskatt eller särskild fordonsskatt återbetalats i annan ordning, skall vid beräkning av skattenedsättning enligt denna lag skatten för år minskas med vad som sålunda redan återbetalats. Har släpvagn innehafts under endast en del av det senaste skatteåret sker nedsättning i samma mån av den på innehavstiden belöpande skatten, om släpvagnens användning på allmän väg under denna tid omräknad till helt skatteår avsett en vägsträcka av högst 3000 mil. Nedsättning får dock ej ske med belopp som understiger tio kronor. Lag (1978:121). Gemensamma bestämmelser 7 § Fråga som avses i 2 § prövas efter ansökan av den som varit eller kan antagas vara registrerad ägare till fordonet under den tid ansökan avser. 8 § Ansökan göres skriftligen hos länsstyrelsen i det län där fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret vid utgången av den tid ansökan avser eller, om ansökningen avser kommande skatteår, när ansökan göres. Ansökningshandlingen skall ha kommit in till länsstyrelsen inom tre månader efter utgången av det skatteår ansökningen avser, eller, om ansökningen avser kommande skatteår, senast två månader före det skatteår ansökan avser. Har ansökan ej kommit in inom rätt tid, upptages den ej till prövning. Ansökningshandlingen skall innehålla uppgift om ägarens fullständiga namn och andress samt registreringsnummer för det fordon ansökningen avser. Vid ansökan i fråga som avses i 3 eller 6 § inges körjournal eller annan liknande handling varav skall framgå det antal dagar som fordonet använts för transport på allmän väg under den tid ansökningen avser och den vägsräcka som därvid tillryggalagts. Innehar sökanden minst tio på honom registrerade släpvagnar, kan länsstyrelsen medge att uppgifter i körjournal eller liknande handling som grundas på tillförlitlig väglängdmätare eller på särskild statistik över fordonets transporter på allmän väg hänför sig till vecka eller, när särskilda skäl föreligger, till kalendermånad. 9 § Talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos kammarrätt genom besvär. 10 § Har oriktig uppgift som sökanden lämnat lett till nedsättning eller återbetalning av skatt med för högt belopp, är han skyldig att gottgöra statsverket vad som härigenom undandragits eller återbetala vad han oriktigt erhållit. I fråga om åtgärd för uttagande av undandragen eller oriktigt erhållen skatt enligt första stycket gäller bestämmelserna i vägtrafikskattelagen (1973:601) om efterbeskattning i tillämpliga delar. 11 § Den som i ansökningsärende uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift ägnad att leda till nedsättning eller återbetalning av skatt med för högt belopp dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen (1971:69). Övergångsbestämmelser 1986:1422 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1975:278) om nedsättning av fordonsskatt på traktorer och släpvagnar m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1987. 1. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om skatt för tid före den 1 juli 1987. 2. Ansökan om nedsättning av fordonsskatt enligt 3 eller 6 § nämnda lag skall göras för tiden från ingången av det skatteår som började närmast före den 1 juli 1987 till utgången av juni 1987 och skall ha kommit in till länsstyrelsen senast vid utgången av september 1987. Detsamma gäller i fråga om medgivande enligt 4 § samma lag att traktor för det senaste skatteåret skall hänföras till klass II. 3. Ett medgivande enligt 4 § nämnda lag innebärande att traktor för nästkommande skatteår skall hänföras till klass II gäller för det skatteåret om ansökan gjorts före den 1 juli 1987, även om den avser ett skatteår som avslutas efter den 30 juni 1987. 4. Vid beräkning av nedsättning enligt 3 eller 6 § nämnda lag för kortare tid än helt skatteår föreligger rätt till nedsättning om körsträckan under den tid som ansökan avser omräknat till helt skatteår uppgår till högst 300 respektive högst 3 000 mil." "SFS-nummer · 1975:1147 · Visa register Lag (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1975-12-11 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:103 Upphävd: 1994-04-01 överg.best. 1 § Fysisk eller juridisk person, som driver rörelse, jordbruk eller skogsbruk och som under perioden den 15 oktober 1975-den 31 december 1979 anskaffar eller tillverkar maskiner eller andra döda inventarier avsedda för stadigvarande bruk i verksamheten, äger vid taxering till statlig inkomstskatt åtnjuta särskilt investeringsavdrag vid inkomstberäkningen för den förvärvskälla vari verksamheten ingår. Lag (1978:948). 2 § Särskilt investeringsavdrag utgör tio procent av anskaffningskostnaden för inventarier som anskaffats under den period som anges i 1 §. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, beräknas procentsatsen på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden. Avdraget utgör dock tjugofem procent av anskaffningskostnaden för inventarier som levererats under perioden den 1 maj 1976-den 31 december 1979 under förutsättning att skriftligt avtal om anskaffningen ej har upprättats före den 1 maj 1976. I fråga om inventarier, som näringsidkaren tillverkar själv, tillämpas sistnämnda procentsats på den del av tillverkningskostnaden som nedlagts under perioden den 1 maj 1976-den 31 december 1979 under förutsättning att tillverkningen ej har påbörjats före den 1 maj 1976. Har inventarier levererats efter den 30 september 1979 åtnjutes avdrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans har träffats eller skriftlig beställning har inkommit till leverantören senast denna dag. Avdraget göres vid taxering till statlig inkomstskatt för det beskattningsår under vilket inventarierna har levererats eller kostnaderna för tillverkningen nedlagts. Avdraget får dock åtnjutas högst med belopp som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och övriga avdrag i förvärvskällan. Lag (1978:948). 3 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes icke för följande inventarier, nämligen inventarier med en beräknad varaktighetstid av högst tre år, begagnade inventarier, personbilar som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603) och som icke användes i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse, efter utgången av år 1978 levererade föremål avsedda för utsmyckning av kontorslokaler, inventarier som den skattskyldige tillverkar själv, om tillverkningen har påbörjats före den 15 oktober 1975, inventarier som har anskaffats genom skriftligt avtal upprättat före den 15 oktober 1975, inventarier som icke har levererats under den period som anges i 1 §, inventarier för vilka anskaffnings- eller tillverkningskostnaderna under beskattningsåret ej har uppgått till sammanlagt minst 10000 kronor. Har personbilar, som enligt föregående stycke icke har undantagits från avdragsrätt, eller andra motordrivna fordon som avses i vägtrafikkungörelsen (1972:603) levererats efter utgången av år 1977, åtnjutes särskilt investeringsavdrag endast under förutsättning att skriftligt avtal om leverans har upprättats före den 1 december 1977 och leverans har skett före den 1 april 1978. Vad nu sagts gäller dock ej för personbilar som används i uthyrningsrörelse. För sådana bilar och för båtar som avses i 2 § sjölagen (1891:35 s. 1) och som icke används i yrkesmässigt bedrivet fiske åtnjutes särskilt investeringsavdrag endast under förutsättning att leverans har skett före den 1 januari 1978. Föreligger synnerliga skäl, får regeringen medge att särskilt investe ringsavdrag får åtnjutas för inventarier som levereras efter utgången av den period som anges i 1 §. Avdraget skall därvid efter regeringens bestämmande medges med tio eller tjugofem procent av anskaffningskostnaden. Föreligger särskilda skäl, får riksskatteverket medge att särskilt investeringsavdrag får åtnjutas för anskaffning av begagnade inventarier. Mot riksskatteverkets beslut i sådan fråga får talan icke föras. För inventarier, som har förvärvats från någon med vilken förvärvaren är i väsentlig ekonomisk intressegemenskap, åtnjutes särskilt investe ringsavdrag endast om inventarierna har tillverkats av säljaren. Avdrag åtnjutes med tjugofem procent om tillverkningen påbörjats efter den 30 april 1976 och med tio procent om tillverkningen påbörjats tidigare men efter den 15 oktober 1975. Lag (1978:948). 4 § Särskilt investeringsavdrag åtnjutes endast om den skattskyldige framställer yrkande om sådant avdrag i allmän självdeklaration och företer tillfredsställande utredning om den anskaffningskostnad eller tillverkningskostnad på vilken avdrag skall beräknas. Om taxerings nämnden höjt nettointäkten av den förvärvskälla i vilken inventarierna anskaffats eller tillverkats, får den skattskyldige i besvär hos länsrätten framställa yrkande om sådant avdrag. Har den skattskyldige för visst beskattningsår erhållit investerings bidrag enligt lagen (1975:1149) om statligt investeringsbidrag för inventarieanskaffning, får han därefter ej åtnjuta avdrag enligt denna lag för samma beskattningsår. Lag (1979:185). 5 § I fråga om handelsbolag eller enkelt bolag beräknas särskilt investeringsavdrag för bolaget." "SFS-nummer · 1976:338 · Visa register Lag (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1976-05-26 Författningen har upphävts genom: SFS 1988:328 Upphävd: 1989-01-01 1 § Fordonsskatt och kilometerskatt betalas enligt denna lag för bilar, motorcyklar och andra släpvagnar än påhängsvagnar som har införts till landet för tillfälligt brukande här och som inte är registrerade här. Beteckning som används i denna lag har samma betydelse som i vägtrafikskattelagen (1973:601). Lag (1984:257). 2 § Fordonsskatt enligt denna lag utgår för fordon, som avses i 1 § och vars tjänstevikt överstiger sextio kilogram. Skatten utgår för varje påbörjat dygn enligt bilaga 1. Lag (1984:257). 3 § I främmande land registrerad bil, motorcykel eller släpvagn undantages från fordonsskatt under ett år från införseln eller under den längre tid temporär tullfrihet medges för fordonet under förutsättning att fordonet ej användes här i riket för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel. Som sådan transport av varor anses icke befordran av passagerares resgods eller, i fråga om handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna i detta stycke gäller också i fråga om fordon som förhyrts utan förare. I främmande land registrerad bil, motorcykel eller släpvagn som avses att användas här i riket för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel, undantages från fordonsskatt under lika lång tid som motsvarande förmån i det främmande landet tillkommer i Sverige registrerat sådant fordon, eller, om det främmande landet är anslutet till konventionen den 14 december 1956 rörande beskattning av motorfordon vid internationell befordran av resande eller konventionen samma dag rörande beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran, under den tid temporär tullfrihet medges för fordonet. Släpvagn, som vid framförande på allmän väg i den stat där den hör hemma, icke är underkastad registreringsplikt där anses vid tillämpning av första eller andra stycket som registrerad i den staten. 4 § Kilometerskatt tas ut för brännoljedrivna lastbilar eller brännoljedrivna bussar. Sådan skatt tas också ut för andra släpvagnar än påhängsvagnar om de dras eller avses att dras av brännoljedriven lastbil eller brännoljedriven buss. Utgör släpvagnen inte styraxel för påhängsvagn tas dock kilometerskatt ut endast om dess totalvikt överstiger 10 000 kilogram. Kilometerskatt tas enligt bilaga 2 ut för varje helt tiotal kilometer av den körsträcka fordonet tillryggalägger här i riket. Körsträckan fastställs schablonmässigt. Skatt tas dock inte ut om den sammanlagda körsträckan är högst femtio kilometer. Lag (1984:257). 5 § Vägtrafikskatt enligt denna lag betalas till tullmyndighet i samband med att fordonet förs ut ur landet. Förtullas ett fordon för vilket skattskyldighet föreligger enligt denna lag, betalas skatten in i den ordning som föreskrivs av den tullmyndighet hos vilken fordonet förtullas. Föreligger särskilda skäl får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att skatt skall betalas i annan ordning än som anges i första stycket. Lag (1984:257). 6 § När ett fordon för vilket skatt skall betalas förs in i landet, skall tullmyndigheten utfärda en införselhandling, där införseldagen och övriga uppgifter som erfordras för debitering och kontroll av skatten anges. Införselhandlingen skall medfölja fordonet så länge det befinner sig i Sverige. Den skall uppvisas om polisman eller tulltjänsteman begär det. Lag (1984:257). 6 a § Vid utförsel av ett skattepliktigt fordon skall införselhandling enligt 6 § företes av den som svarar för fordonet. Detsamma gäller när skatt skall betalas enligt 5 § andra stycket. Saknas införselhandling i fall som avses i första stycket, skall kilometerskatt debiteras efter en körsträcka om 400 kilometer för varje påbörjat dygn fordonet befunnit sig här i riket. Är det uppenbart att körsträckan varit längre skall dock den verkliga körsträckan läggas till grund för debiteringen. Kan antalet dygn fordonet befunnit sig här inte utredas, skall vid debitering av fordonsskatt och kilometerskatt vistelsens längd uppskattas efter vad som är skäligt. Lag (1984:257). 7 § Skattskyldig för ett visst fordon är den som svarar för det när fordonet förs ut ur landet eller när det förtullas eller skatten annars skall betalas. Den som inför eller här i landet förvärvar, lånar, hyr, förflyttar eller förvarar ett skattepliktigt fordon svarar tillsammans med den som är skattskyldig för betalningen av skatten. Lag (1983:257). 7 a § Betalas inte skatt när ett skattepliktigt fordon skall föras ut ur riket, får tullmyndigheten i utförselorten omhänderta fordonet. I fall som avses i 5 § andra stycket får tullmyndighet omhänderta ett fordon för vilket skatt inte betalas i föreskriven ordning. Har ett fordon omhändertagits enligt första stycket tas skatten ut i den ordning som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114) för fall när tull, annan skatt och avgift skall tas ut av en vara. Lag (1987:1239). 8 § Kan införselhandling inte företes i fall som avses i 6 § andra stycket eller i 6 a § första stycket, skall den som svarar för fordonet dömas till böter, högst ettusen kronor. Den som uppsåtligen eller av grov vårdslöshet till tullmyndighet lämnar en felaktig uppgift om ett fordons väglängdmätarställning eller om annat förhållande som är av betydelse för fastställande av skatt enligt denna lag, skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen inte är belagd med straff i skattebrottslagen (1971:69). Lag (1984:257). 8 a § Vid förundersökning rörande brott enligt denna lag får åklagaren eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av tullmyndighet. Detsamma gäller vid förundersökning rörande sådant brott enligt skattebrottslagen (1971:69) som gäller skatt enligt denna lag. Innan förundersökningen hunnit inledas får tulltjänsteman hålla förhör och vidta annan åtgärd i syfte att utreda brottet, om åtgärden inte kan uppskjutas utan olägenhet. Lag (1984:257). 8 b § Finner tullmyndighet att ett beslut av myndigheten om skatt blivit felaktigt, får myndigheten meddela beslut om rättelse. Har det tidigare beslutet överklagats, eller har tiden för överklagande gått ut, får beslut om rättelse inte meddelas. Lag (1984:257). 9 § Talan mot beslut enligt denna lag av annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen föres hos generaltullstyrelsen genom besvär. Besvärshandlingen skall ha kommit in inom sex månader från den dag då beslutet meddelades. Talan mot generaltullstyrelsens beslut föres hos kammarrätt. 10 § Föreligger synnerliga skäl får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skatt enligt denna lag. Övergångsbestämmelser 1984:257 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. 2. De äldre bestämmelserna tillämpas dock fortfarande vid beskattningen av fordon som har förts in i landet före ikraftträdandet. 1984:873 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1985. 2. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om fordon som har förts in i landet före den 1 mars 1985. 1987:214 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om debitering av skatt för dygn före ikraftträdandet. 1988:109 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. 2. De äldre bestämmelserna tillämpas dock fortfarande vid beskattningen av fordon som har förts in i landet före ikraftträdandet. Bilaga 1 till lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket Fordonskatt Fordonslag Totalvikt, Skatt, kronor för kilogram påbörjat dygn 1. Motorcykel - 0,25 2. Personbilar - 1 3. Släpvagnar, kopplade - 0,25 till eller avsedda att kopplas till person- bilar 4. Lastbilar, bussar 0-10 000 12 eller släpvagnar, 10 001-15 000 22 kopplade till eller 15 001-20 000 42 avsedda att kopplas 20 001- 63 till lastbilar eller bussar Lag (1987:214). Bilaga 2 till lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket Kilometerskatt Fordonslag Totalvikt, Skatt, kronor för kilogram 10 kilometer 1 Brännoljedrivna lastbilar 1.1 med anordning för påhängsvagn 0-10 000 4,00 10 001-15 000 5,50 15 001- 7,00 1.2 Övriga 0-10 000 2,50 10 001-15 000 4,00 15 001- 5,00 2 Brännoljedrivna bussar 0-10 000 2,00 10 001-15 000 3,25 15 001- 4,00 3 Släpvagnar kopplade till eller avsedda att kopplas till brännoljedrivna lastbilar eller brännolje- drivna bussar 3.1 Styraxel för på- 0-10 000 3,25 hängsvagn 3.2 Övriga 10 001-15 000 2,00 15 001-20 000 3,25 20 001- 4,00 Lag (1988:109)." "SFS-nummer · 1977:32 · Visa register Riksskatteverkets kungörelse (1977:32) om fastställelse av tabeller för beräkning av sjömansskatt Departement: Riksskatteverket Utfärdad: 1977-02-22 Övrigt: (jfr SFS 1984:212 p 3 övergångsbest.) Upphävd: 1986-07-01 Riksskatteverket fastställer härvid såsom bilagor fogade tabeller för beräkning av sjömansskatt från och med år 1977, nämligen dels sjömansskattetabell F, fjärrfart, dels sjömansskattetabell N, närfart. innehåll kan, förutom hos riksskatteverkets sjömarnsskattekontor, erhållas hos länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Tabellen finns ej med här." "SFS-nummer · 1977:306 · Visa register Lag (1977:306) om dryckesskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1977-05-12 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1564 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. 1 § Skatt (dryckesskatt) betalas till staten enligt denna lag vid omsättning inom landet och vid införsel av spritdrycker, vin, starköl och öl. Beteckning i denna lag har samma betydelse som i lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m. m. Lag (1992:572). 2 § Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att utgå. 3 § har upphävts genom lag (1984:158). 4 § Skattskyldig är 1. i fråga om spritdrycker och vin, det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna partihandelsbolaget, 2. i fråga om starköl och öl, den som inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga drycker. Skattskyldig är vidare den som blivit registrerad som skattskyldig importör enligt 8 §. Lag (1992:572). 5 § Delägare i enkelt bolag är skattskyldig i förhållande till sin andel i bolaget. Efter ansökan av samtliga delägare kan beskattningsmyndig- heten besluta att den av delägarna som dessa föreslår, tills vidare skall anses som ensam skattskyldig för bolagets hela skattepliktiga verksamhet. I fråga om kommanditbolag eller annat handelsbolag är bolaget skattskyldigt. Har skattskyldig avlidit, är dödsboet skattskyldigt. Har skattskyldig försatts i konkurs, är konkursboet skattskyldigt. Lag (1993:481). 6 § Den som inom landet yrkesmässigt bedriver verksamhet som medför skattskyldighet enligt 4 § första stycket skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Lag (1993:481). 7 § har upphävts genom lag (1984:158). 8 § Den som yrkesmässigt för in starköl eller öl till landet för försäljning till återförsäljare, kan om verksamheten är av större omfattning eller annars om det finns särskilda skäl registreras hos beskattningsmyndigheten. Lag (1993:481). 9 § Skattskyldighet för partihandelsbolaget inträder när spritdrycker och vin levereras till det i lagen (1977:293) om handel med drycker angivna detaljhandelsbolaget. Skattskyldighet för tillverkare och registrerad importör vid omsättning av starköl och öl inträder när drycken levereras till köpare eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning eller, vid avregistrering, finns i lager. Lag (1992:572). 10 § Skatten på spritdrycker, vin, starköl och öl tas för år 1994 ut med de belopp som framgår av följande uppställning. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med belopp som omräknas enligt 11 §. Därefter skall skatten tas ut med de belopp som gäller vid utgången av år 1998. Alkoholhalt, Skattebelopp, kronor per liter volymprocent - grundbelopp tilläggsbelopp över 2,25 högst 3,5 3: 10 -- " 3,5 " 4,5 8: 80 -- " 4,5 " 7 13: 00 -- " 7 " 10 17: 80 -- " 10 " 13 27: 80 -- " 13 " 16 38: 10 -- " 16 " 19 49: 40 -- " 19 " 24 49: 40 5: 30 för varje hel volymprocent som överstiger 19 " 24 " 29 75: 90 6: 40 för varje hel volymprocent som överstiger 24 " 29 " 34 107: 90 6: 70 för varje hel volymprocent som överstiger 29 " 34 " 39 141: 40 8: 00 för varje hel volymprocent som överstiger 34 " 39 181: 40 8: 10 för varje hel volymprocent som överstiger 39 I fråga om drycker vars alkoholhalt överstiger 19 volymprocent skall avrundning ske uppåt till närmast hela volymprocenttal, om alkoholhalten uppgår till del av hel volymprocent. Lag (1993:1513). 11 § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 10 § angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1993. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela tiotal ören. Lag (1993:1513). 12 § har upphävts genom lag (1984:158). 13 § I deklaration för skatt på starköl och öl får särskilt för varje varuslag avdrag göras för skatt på drycker, som 1. har utförts ur landet eller har förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där eller har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant eller, såvitt avser starköl, har levererats för försäljning i exportbutik, 2. har förvärvats för återförsäljning och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, 3. har återtagits i samband med återgång av köp, 4. har försålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare. Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för skatten på de drycker betalningen avser. I deklaration för skatt på spritdrycker och vin får avdrag göras för skatt på drycker som har återtagits i samband med återgång av köp. Lag (1992:572). 14 § har upphävts genom lag (1984:158). 15 § Införs skattepliktig dryck till landet av annan än den som har registrerats som importör enligt 8 §, skall dryckesskatt erläggas till tullmyndigheten. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Skatt utgår inte vid införsel av spritdrycker och vin av partihandelsbolaget eller för bolagets räkning eller vid införsel av skattepliktiga drycker i den ordning som avses i 18 § lagen (1977:293) om handel med drycker. Lag (1987:1240). 16 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:158). Övergångsbestämmelser 1984:925 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1990:594 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. De upphävda bestämmelserna utom 13 § 3 tillämpas dock, såvitt avser läskedrycker, till utgången av år 1992. 1992:572 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. Bestämmelserna i den upphävda 11 § tillämpas dock, såvitt avser läskedrycker, till utgången av år 1992." "SFS-nummer · 1978:69 · Visa register Lag (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1978-02-23 Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:290 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:1326 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Allmänna bestämmelser 1 § Till staten skall enligt denna lag erläggas försäljningsskatt på motorfordon. Lag (1994:1789). 2 § Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599). I fråga om fordon, som är inrättat för drift med elektricitet från batterier, skall vid beräkning av tjänstevikten avdrag göras för vikten av batterierna och de särskilda anordningar som fogar samman battericellerna. Lag (1998:290). 3 § har upphävts genom lag (1994:1789). Skatteplikt 4 § Försäljningsskatt tas ut för fordon som registreras i bilregistret och som är 1. buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram, 2. lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram, 3. motorcykel. Fordon som enligt bilregistret är av en årsmodell som är trettio år eller äldre är inte skattepliktiga. Lag (1998:290). Skattskyldighet 5 § Skattskyldig är 1. tillverkaren, för skattepliktigt motorfordon som yrkesmässigt tillverkas inom landet, 2. importör som har registrerats enligt 6 § andra stycket, för skattepliktigt motorfordon som förs in till landet, 3. ägaren, för skattepliktigt motorfordon som tillverkas inom landet av annan tillverkare än som avses i 1, för skattepliktigt motorfordon som förs in i landet på annat sätt än som avses i 2, för fordon som efter ändring har blivit skattepliktigt, och för motorfordon som från att ha använts på sådant sätt att motorfordonet varit undantaget från registrering i bilregistret i stället används så att det blir registreringspliktigt. Lag (1994:1789). 6 § Tillverkare som avses i 5 § 1 skall vara registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten (registrerad tillverkare). Importör som inför skattepliktiga motorfordon för yrkesmässig försäljning till återförsäljare kan, om verksamheten är av större omfattning registreras som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten (registrerad importör). Lag (1994:1789). 7 § Skattskyldigheten inträder när fordonet första gången införs i bilregistret eller, om fordonet samtidigt avställts, då avställningen upphör. För icke skattepliktiga fordon som ändras till skattepliktiga fordon inträder skattskyldighet när fordonet tas upp i bilregistret som fordon av skattepliktigt slag, eller om det samtidigt avställs, då avställningen upphör. Lag (1994:1789). Skattesats 8 § Skatten tas ut, för buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och för lastbil med skåpkarosseri och en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 6 kronor 47 öre per kilogram tjänstevikt samt för annan lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 4 043 kronor. Skatten beräknas till helt tiotal kronor så att överskjutande krontal bortfaller. Skatten tas ut för motorcykel med 1 354 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 779 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 729 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 528 kronor. Skatten tas inte ut för lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet om skattskyldigheten inträder under perioden den 1 oktober 1998- den 31 december 2000. Lag (1998:290). 8 a § För fordon som anges i 8 § tas skatten för år 1998 ut med de i den paragrafen angivna beloppen. För tiden efter utgången av år 1998 skall skatten på de fordon som anges i 8 § tas ut med de i paragrafen angivna beloppen, omräknade enligt andra stycket. För kalenderåret 1999 och efterföljande kalenderår skall skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 8 § angivna skattebeloppen, multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan prisläget i oktober månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i oktober 1997. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. Lag (1998:290). Beslut om skatt, m. m. 9 § Försäljningsskatt beslutas genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret. Skatten skall för skattskyldig som avses i 5 § 1 och 2 betalas senast inom en månad efter utgången av den månad skattskyldigheten inträder och för skattskyldig som avses i 5 § 3 senast tre veckor efter skattskyldighetens inträde. Regeringen föreskriver vilken myndighet som svarar för beslut om skatt enligt första stycket. Lag (1994:1789). 10 § har upphävts genom lag (1984:159). 11 § har upphävts genom lag (1986:260). Återbetalning av skatt, m.m. 12 § Den skattskyldige kan återfå skatt som han betalat för ett motorfordon vars försäljning har förorsakat den skattskyldige förlust på grund av bristande betalning från köpare som är yrkesmässig återförsäljare av motorfordon. Återbetalning av skatt kan endast göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av fordonets försäljningspris. Fråga om återbetalning prövas av beskattningsmyndigheten på ansökan av den skattskyldige. Lag (1994:1789). 13 § Kompensation för betald försäljningsskatt kan erhållas, om fordonet förvärvats av 1. utländsk beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlemmar av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsuler vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att de inte är svenska medborgare eller stadigvarande bosatta här i landet. Kompensation kan även erhållas för försäljningsskatt om fordonet förvärvats av en medlemsstats ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos sådan organisation, om Sverige har träffat överenskommelse om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, eller om Sverige träffat sådan överenskommelse som avses i 10 kap. 7 § andra stycket mervärdesskattelagen (1994:200). Beskattningsmyndigheten prövar frågor om kompensation för betald försäljningsskatt. Kompensation skall återbetalas om fordonet inom två år från förvärvet överlåts till någon som inte omfattas av reglerna för kompensation. Vad som nu sagts gäller inte, om fordonet överlåts på grund av att ägaren avlidit och inte heller, om fordonet överlåts på grund av att ägaren fått förflyttning från Sverige, om denne innehaft fordonet minst sex månader. Lag (1996:1321). 14 § har upphävts genom lag (1988:357). Särskilda bestämmelser 15 § Beskattningsmyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldighet att erlägga skatt för motorfordon som efter ändring har blivit skattepliktigt, om skattskyldigheten inträder senare än tre år efter det att fordonet första gången fördes in i bilregistret och försäljningsskatten kan anses oskäligt stor i förhållande till fordonets värde. Lag (1993:471). 16 § Beskattningsmyndigheten får medge befrielse från skyldighet att betala försäljningsskatt för fordon som 1. ägs av någon som flyttar in till Sverige utan att förut ha haft hemvist här, eller som återvänder hit efter att ha vistats utomlands under minst ett år, 2. prövas inte överstiga ägarens eller hans hushålls behov, och 3. under minst ett år innan ägaren flyttat in eller återvänt till Sverige har tillhört honom och därvid begagnats i utlandet av honom eller medlem av hans hushåll. Om ägaren, inom tre år innan han flyttar in eller återvänder hit, har befriats från försäljningsskatt för ett annat fordon av motsvarande slag på sätt som här avses skall befrielse enligt första stycket inte medges. Lag (1994:1789). 16 a § Om fordon, för vilket befrielse från försäljningsskatt har medgivits enligt 16 §, överlåts tidigare än ett år efter den tidpunkt som anges i 7 § första stycket, skall den som har medgivits skattebefrielse utan dröjsmål anmäla detta till beskattningsmyndigheten och betala försäljningsskatten i enlighet med beskattningsmyndighetens beslut. Lag (1994:1789). 17 § Beskattningsmyndighetens beslut enligt 13, 15, 16 och 16 a §§ överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Lag (1994:1789). 18 § Om skattskyldighet föreligger enligt 5 § 3, får fordonet inte användas, om försäljningsskatten inte har betalats inom den tid som har bestämts enligt denna lag och anstånd med betalningen inte har lämnats. Om det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten medge att ett visst fordon får användas utan hinder av första stycket. Om ett fordon används i strid mot första stycket döms ägaren till penningböter. Om ägaren visar att han gjort vad som kan begäras av honom för att hindra att fordonet användes, är han fri från ansvar. Bestämmelsen i tredje stycket gäller även föraren, om han kände till att fordonet inte fick användas. Detta gäller dock inte när fordonet provkörs vid besiktning eller inspektion enligt 35 § fordonskungörelsen (1972:595). Lag (1994:1789). 19 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:159). Övergångsbestämmelser 1978:69 Denna lag träder i kraft den 1 april 1978 då lagen (1956:545) om omsättningsskatt på motorfordon skall upphöra att gälla. I samband med ikraftträdandet iakttages följande. 2. Utan hinder av 4 § utgår försäljningsskatt när fordon som enligt den upphävda lagen ej har varit skattepliktigt, efter ändring tages upp i bilregistret efter utgången av mars månad 1978 som fordon av sådant slag som enligt den nya lagen är skattepliktigt. 1988:357 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1988. 2. Den upphävda 13 § gäller fortfarande i fråga om beslut om skattebefrielse enligt 40 § första stycket vägtrafikskattelagen (1973:601) i detta lagrums lydelse före den 1 oktober 1988. 3. Den upphävda 14 § gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats enligt den upphävda 13 §. 4. Äldre föreskrifter i 17 § gäller fortfarande i fråga om beslut som har meddelats enligt den upphävda 13 §. 1991:608 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992. 2. För fordon med en totalvikt av högst 3 500 kilogram som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1992 eller tidigare års modell tillämpas de äldre bestämmelserna till och med utgången av december 1992. 3. För fordon med en totalvikt överstigande 3 500 kilogram som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1994 eller tidigare års modell tillämpas de äldre bestämmelserna till och med utgången av mars 1994. 4. Vid tillämpning av 8 § i dess nya lydelse skall fordon som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1992 eller tidigare års modell anses tillhöra miljöklass 3. Lag (1993:1514). 1993:471 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut enligt 15 § som meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Överklagande av beslut meddelade av Riksskatteverket enligt 15 § skall dock ges in till Skattemyndigheten i Dalarnas län. Lag (1996:963). 1994:1789 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande när skattskyldigheten för ett fordon enligt dessa föreskrifter inträtt före ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter tillämpas även på sådana fordon som registrerats före ikraftträdandet, men för vilka skattskyldigheten enligt 7 § första stycket i de äldre föreskrifterna ännu inte inträtt. 1995:915 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 § och 8 § tredje stycket den 1 juli 1996 och i övrigt den 1 januari 1996. 2. För personbilar, lastbilar och bussar som är inrättade för drift med elektricitet från batterier i fordonet skall inte försäljningsskatt tas ut för tiden till och med den 31 december 1997. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lag (1995:1640). 1996:537 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1996. 2. Ändringarna i 4 § första stycket 1 och 8 § 1 träder dock i kraft den 1 augusti 1996. 3. De nya lydelserna av 4 § första stycket 1 och 8 § 1 skall tillämpas om skattskyldighet inträtt efter den 10 juni 1996. 4. I övrigt gäller äldre föreskrifter i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandena. Lag (1996:833). 1996:1321 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre bestämmelser gäller i fråga om förhållanden som hänför sig till tid före ikraftträdandet. 1996:1410 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:290 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Den nya lydelsen av 8 § tredje stycket tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1998. 2000:1326 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001. Försäljningsskatt skall dock inte tas ut om skattskyldighet inträtt efter den 19 september 2000. Lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter och lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. skall tillämpas beträffande den upphävda lagen." "SFS-nummer · 1978:86 · Visa register Förordning (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1978-02-23 Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:1793 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:1445 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. 1 § Vid tillämpning av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skall tjänstevikt och totalvikt som inte framgår av bilregistret beräknas enligt fordonskungörelsen (1972:595). Om så inte kan ske skall de uppskattas med ledning av tjänstevikten eller totalvikten för samma eller liknande slag av fordon i färdigutrustat skick. Förordning (1982:19). 2 § För beskattningsmyndighetens räkning beslutar Vägverket om försäljningsskatt enligt 9 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon och om dröjsmålsavgift, skattetillägg och ränta i fråga om sådan skatt, samt verkställer uppbörden av skatten. Vägverket ansöker om indrivning för beskattningsmyndighetens räkning. Förordning (1994:1793). 3 § Vägverket skall underrätta beskattningsmyndigheten om fall som avses i 15 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). 4 § Kompensation för erlagd försäljningsskatt enligt 13 § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon sker efter skriftlig ansökan av beskicknings- eller konsulatschef eller av den som i Sverige äger företräda sådan organisation som avses i bestämmelsen. Ansökan ges in till Utrikesdepartementet och skall vara åtföljd av faktura eller jämförlig handling av vilken skall framgå fordonets pris, förvärvsdatum, erlagd försäljningsskatt, bilmärke, chassinummer, fordonets registreringsnummer samt säljarens och köparens namn och adress. Utrikesdepartementet skall överlämna ansökan till beskattningsmyndigheten med uppgift om huruvida fordonet förvärvats av någon som har rätt till kompensation enligt 13 § lagen om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). 5 § har upphävts genom förordning (1984:250). 6 § har upphävts genom förordning (1988:991). 7 § har upphävts genom förordning (1984:250). 8 § Riksskatteverket meddelar efter samråd med Vägverket de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon. Förordning (1994:1793). Övergångsbestämmelser 1988:991 Regeringen föreskriver att 6 § förordningen (1978:86) om försäljningsskatt på motorfordon skall upphöra att gälla vid utgången av september 1988. Den upphävda paragrafen gäller dock även efter utgången av september 1988 i fråga om beslut om befrielse från skatteplikt som fattats med stöd av punkt 2 övergångsbestämmelserna till lagen (1988:356) om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601). 2000:1445 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001." "SFS-nummer · 1978:144 · Visa register Lag (1978:144) om skatt på vissa resor Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1978-04-13 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:493 Författningen har upphävts genom: SFS 1993:224 Upphävd: 1993-10-01 överg.best. 1 § Skatt (reseskatt) erläggs till staten enligt denna lag för charterflygning från svensk flygplats till utländsk ort. Under tid då riksmöte ej pågår kan riksdagens finans- och skatteutskott på förslag av regeringen bestämma om skattesats eller besluta att skatt enligt denna lag skall börja eller upphöra att utgå. 2 § Med charterflygning avses i denna lag flygning med passagerare i yrkesmässig, ej regelbunden luftfart, om flygningen utgör 1. sällskapsreseflygning, 2. föreningsflygning, 3. flygning för eget bruk, 4. studentflygning eller 5. flygning i samband med sportevenemang eller liknande. Flygning med passagerare i yrkesmässig, regelbunden luftfart anses enligt denna lag som charterflygning till den del den till sitt innehåll motsvarar sådan flygning som anges i första stycket. 3 § Flygning med flygplan, som är godkänt för befordran av högst tio passagerare, anses inte som charterflygning. Lag (1989:194). 4 § har upphävts genom lag (1984:160). 5 § Skattskyldig är den som utför charterflygning. Skattskyldig fysisk person, som ej är bosatt här i landet, eller skattskyldigt utländskt bolag skall företrädas av en representant som har godkänts av beskattningsmyndigheten. Sådan representant skall enligt fullmakt av den skattskyldige som ombud för denne svara för redovisningen av reseskatt och i övrigt företräda den skattskyldige i frågor som gäller reseskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten. Lag (1993:493). 6 § Den skattskyldige skall vara registrerad hos beskattningsmyndig- heten. Lag (1993:493). 7 § Underlåter den skattskyldige att utse representant enligt 5 § kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet. Fråga om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Kopparbergs län. Lag (1993:493). 8 § Skattskyldighet inträder när charterflygning börjar. 9 § Reseskatt utgår med 300 kronor per passagerare. Reseskatt utgår inte för passagerare som inte fyllt 12 år. Reseskatt utgår inte heller för passagerare som deltar i charterflygning som avses i 2 § första stycket 1, 2, 4 eller 5 utan egen kostnad i egenskap av anställd hos den som utför charterflygning eller anordnar eller förmedlar resa i vilken sådan flygning ingår. Lag (1986:293). 10 § har upphävts genom lag (1984:160). 11 § I deklaration får den skattskyldige göra avdrag för reseskatt som hänför sig till förlust på grund av bristande betalning från uppdragsgivare. Avdrag får göras med så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av charterflygningens pris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten för det antal passagerare som betalningen avser. Lag (1984:160). 12 § När särskilda skäl föreligger får beskattningsmyndigheten kräva att reseskatt erläggs i förskott eller att säkerhet ställs för skattens betalning. Lag (1993:493). 13 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:160). Övergångsbestämmelser 1984:870 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. De nya bestämmelserna gäller för charterflygningar vars avresedag är bestämd till den 1 januari 1985 eller senare. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om resor som har beställts av passagerare före den 24 oktober 1984 med avresedag före den 1 april 1985. 1986:293 Denna lag träder i kraft den 1 juni 1986. De nya bestämmelserna gäller för charterflygningar vars avresedag är bestämd till den 1 juni 1986 eller senare. Äldre bestämmelser tillämpas dock fortfarande i fråga om resor som har beställts av passagerare före den 26 april 1986 med avresedag före den 1 augusti 1986. 1993:224 Den upphävda lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 oktober 1993." "SFS-nummer · 1978:407 · Visa register Förordning (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1978-06-01 Omtryck: SFS 1988:1067 Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1195 Författningen har upphävts genom: SFS 2002:825 Upphävd: 2003-01-01 överg.best. 1 § Riksskatteverket prövar frågor som avses i 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter när det gäller skatter och avgifter som avses i 1 kap. 1 § första stycket 1 nämnda lag. När det gäller avgift enligt lagen (1994:1704) om lageravgift på vissa jordbruksprodukter prövas frågor som avses i första stycket av Statens jordbruksverk. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter tilllämpas fortfarande vid nedsättning eller befrielse enligt 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200). Förordning (1997:1073). 1 a § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). 2 § Beslut enligt 1 § får överklagas hos regeringen. Förordning (1998:1195). 3 § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). 4 § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). 5 § har upphävts genom denna förordning (1988:1067). Övergångsbestämmelser 1994:225 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden före ikraftträdandet. 1997:1073 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter tilllämpas fortfarande vid nedsättning eller befrielse enligt 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200). 1998:1195 1. Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1998. 2. Bestämmelserna i 2 § skall även tillämpas när Riksskatteverket med stöd av - övergångsbestämmelserna till förordningen (1994:225) om ändring i förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. beslutat i fråga som avses i 76 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, eller - övergångsbestämmelserna till förordningen (1997:1073) om ändring i förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. beslutat i fråga som avses i 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200). 2002:825 Regeringen föreskriver att förordningen (1978:407) om befrielse från eller nedsättning av viss indirekt skatt, m.m. skall upphöra att gälla vid utgången av år 2002. Förordningen skall dock fortfarande tillämpas vid nedsättning, befrielse eller återbetalning enligt 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter." "SFS-nummer · 1978:922 · Visa register Lag (1978:922) om befrielse från arvsskatt och gåvoskatt i vissa fall Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1978-12-18 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1343 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. Stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond och Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutne skall vara befriade från skattskyldighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Övergångsbestämmelser 2004:1343 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1978:922) om befrielse från arvsskatt och gåvoskatt i vissa fall skall upphöra att gälla vid utgången av år 2004. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall skattskyldighet enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt har inträtt före utgången av år 2004." "SFS-nummer · 1979:283 · Visa register Förordning (1979:283) om särskild uppbörd av viss vägtrafikskatt år 1979, m.m. Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1979-05-17 Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1233 Upphävd: 1991-09-01 1 § I fråga om uppbörd av skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) i samband med de ändringar av skattesatserna för fordonsskatt och kilometerskatt som träder i kraft den 1 juli och den 1 september 1979 gäller följande. 2 § Bestämmelserna i vägtrafikskattekungörelsen (1973:776) tillämpas vid uppbörd m.m. enligt denna förordning, om annat inte följer av 3-11 §§. Fordonsskatt 3 § Avser uppbörd av fordonsskatt som äger rum före den 1 september 1979 även tid därefter beräknas skatten för tiden från och med denna dag enligt de skattesatser som gäller enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) i dess lydelse efter den 31 augusti 1979. 4 § Har före ingången av juni 1979 fordonsskatt för skatteår påförts för tid efter utgången av augusti 1979 enligt skattesats som gällde dessförinnan skall tillkommande skattebelopp erläggas för tid från och med den 1 september 1979 till utgången av skatteåret. För samma tid skall, om fordonsskatten erlagts, överskjutande skattebelopp återbetalas. 5 § Innebär lagen (1979:280) om ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601) att fordonsskatten sänks till 1500 kronor eller lägre för helt år sker uppbörd för den skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 under förutsättning att skatten för perioden överstiger 375 kronor. Nästa ordinarie uppbörd görs under den månad som skulle utgöra uppbördsmånad för skatteperioden därefter och avser tiden till utgången av skatteåret. Innebär lagen, i annat fall än som avses i 4 §, att skatten höjs till ett belopp överstigande 1500 kronor för helt år sker uppbörd för den skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 under förutsättning att skatten för perioden överstiger 375 kronor. Uppgår i fall som avses i första eller andra stycket skatten för den skatteperiod som börjar närmast före den 1 september 1979 till högst 375 kronor sker uppbörd av skatt för tiden från och med nämnda skatteperiod till utgången av skatteåret. 6 § Skatt som avses i 4 § förfaller till betalning den 2 juli 1979. 7 § Den som vid ingången av juni månad 1979 är skattskyldig för visst fordon är skyldig att erlägga tillkommande skatt enligt 4 § och berättigad till återbetalning av skatt enligt samma paragraf. 8 § Avi med inbetalningskort avseende tillkommande skatt tillställs den skattskyldige av statens trafiksäkerhetsverk. Har skattskyldig, som har att erlägga tillkommande skatt, inte erhållit sådan avi, skall han senast den 25 juni 1979 anmäla detta till länsstyrelse. Kilometerskatt 9 § Ägare av släpvagn skall, om släpvagnen är kilometerskattepliktig eller har varit kilometerskattepliktig under någon del av tiden från föregående ordinarie avstämpling till utgången av juni månad 1979, senast den 2 juli 1979 lämna uppgift till ledning för beräkning av kilometerskatt. 10 § Statens trafiksäkerhetsverk sänder blankett för uppgift till ledning för beräkning av kilometerskatt till ägare av släpvagn som är kilometerskattepliktig eller som har varit det men på grund av avställning inte längre är det. Beskattningsmyndigheten sänder sådan blankett till ägare av släpvagn som första gången blir kilometerskattepliktig under juni 1979. 11 § Har ägaren inte erhållit blankett enligt 10 § skall han senast den 25 juni 1979 anmäla detta till länsstyrelse." "SFS-nummer · 1979:417 · Visa register Lag (1979:417) om utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner och regioner Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1979-05-31 Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:855 1 § Om en kommuns område ändras vid ingången av ett år, skall vid bestämmande av skattesatsen för kommunens uttag av skatt för detta år enligt 1 § lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. de sammanlagda beskattningsbara förvärvsinkomsterna beräknas med hänsyn tagen till indelningsändringen. Motsvarande skall gälla när en ny kommun bildas. Lag (1999:1246). 2 § Om en kommuns område har ändrats eller en ny kommun bildats skall från och med det beskattningsår då indelningsändringen träder i kraft preliminära kommunalskattemedel enligt 4 § andra stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m., när det är möjligt, beräknas med hänsyn tagen till den förändring av skatteunderlaget i kommunen som indelningsändringen medfört. I andra fall skall medlen beräknas med hänsyn tagen till den förändring av invånarantalet i kommunen som indelningsändringen medfört. Lag (1995:1520). 3 § I fråga om ett område som har överförts från en kommun till en annan ska vid avräkning av preliminära kommunalskattemedel som beräknats på grundval av besluten om slutlig skatt enligt 56 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:1244) under året innan indelningsändringen träder i kraft och det följande året fordran hos eller skuld till staten påföras den kommun till vilken området har hört enligt den äldre indelningen. Om en kommun har delats, ska en sådan fordran eller skuld påföras kommunerna enligt den nya indelningen i förhållande till de olika delarnas andel av skatteunderlaget i den odelade kommunen under det år besluten om slutlig skatt avser. En fordran eller skuld, som avser en kommun som har lagts samman med en annan kommun, ska påföras den kommun som bildats genom sammanläggningen. Lag (2011:1308). 4 § Det som sägs i denna lag om kommun och kommunalskatt ska gälla också för regioner och regionskatt. Bestämmelserna i 1 § ska gälla också för begravningsavgift som ska betalas till kommun enligt begravningslagen (1990:1144). Lag (2019:855). Övergångsbestämmelser 1992:1588 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1992 samt i fråga om församlingar och församlingsskatt. 1995:1520 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas i fråga om slutavräkning av kommunalskattemedel för år 1995 och tidigare år samt i fråga om församlingsskatt. 1999:299 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999. Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla i fråga om församlingsskatt avseende 2000 och tidigare års taxeringar. 1999:1246 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången i fråga om 2002 års taxering. 2011:1308 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för 2013 och tidigare års taxeringar." "SFS-nummer · 1979:496 · Visa register Förordning (1979:496) om fastställande av formulär enligt 9 § förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1979-05-31 Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1278 Upphävd: 1994-01-01 Riksskatteverket skall fastställa formulär som avses i 9 § första stycket förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar." "SFS-nummer · 1981:994 · Visa register Förordning (1981:994) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1981-11-05 Övrigt: Tabellerna finns inte med här. Regeringen har med stöd av 31 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt fastställt bifogade tabeller för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1981 års utgång." "SFS-nummer · 1982:417 · Visa register Lag (1982:417) om ikraftträdande av lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1982-06-10 Ändring införd: t.o.m. SFS 1982:1188 Ikraft: 1982-07-01 1 § Lagen (1982:416) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas första gången vid 1984 års taxering om inte annat följer av 2-13 §§ nedan. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. 2 § Vid 1984 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet: 3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet; Lag (1982:1188). Uppställningen inte med här. 3 § Vid 1984 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet Uppställningen inte med här 4 § Vid 1985 års taxering utgör grundbeloppet i stället för vad som anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: när beskattningsbar inkomst inte överstiger 4 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet: 3 procent av den del av den beskattningsbara inkomsten som överstiger 1 basenhet Uppställningen inte med här. 5 § Vid 1985 års taxering utgör tilläggsbeloppet i stället för vad som anges i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt: när underlaget inte överstiger 19 basenheter enligt lagen (1977:1071) om basenhet Uppställningen inte med här. 6 § Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall de nya bestämmelserna i 11 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte tillämpas. I stället tillämpas vid dessa taxeringar äldre bestämmelser i 9 § 3 och 4 mom. samt 11 § 1 mom. fjärde-nionde styckena samma lag. Därvid skall dock, i stället för de äldre bestämmelserna i 11 § 1 mom. åttonde stycket första meningen nyssnämnda lag, tillämpas de nya bestämmelserna i 11 § 3 mom. tredje stycket andra meningen samma lag. 7 § Vid 1984 års taxering skall, i stället för de nya reglerna i 12 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande 72 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som inte överstiger 30 basenheter, 76 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 30 men inte 45 basenheter, 74 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 45 basenheter. 8 § Vid 1985 års taxering skall, i stället för de nya reglerna i 12 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, gälla att grundbelopp inte skall tas ut i den mån det överstiger ett belopp motsvarande 63 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som inte överstiger 30 basenheter, 65 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 30 men inte 45 basenheter, 62 procent minskat med den kommunala skattesatsen på inkomstdelar som överstiger 45 basenheter. 9 § Vid 1984 och 1985 års taxeringar skall vad som i 12 § första och fjärde styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt sägs om tilläggsbelopp, A-underlag och B-underlag i stället avse grundbelopp, beskattningsbar A-inkomst och beskattningsbar B-inkomst. 10 § Vid 1984 års taxering skall i fråga om förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före den 17 april 1982 iakttas följande. Underlaget för tilläggsbelopp skall inte ökas med sådant avdrag för underskott i förvärvskällan som avses i 10 § 3 mom. första stycket 1 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i den mån underskottet belöper på tid före nyssnämnda dag. Härvid skall - om den skattskyldige inte visar annat - så stor del av underskottet anses hänförligt till tid före den 17 april 1982 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före nämnda dag och hela beskattningsåret. Motsvarande skall gälla i fråga om räntetillägg enligt 10 § 6 mom. första-tredje styckena. 11 § Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp skall den beskattningsbara inkomsten inte ökas med förlustavdrag som hänför sig till beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 eller tidigare, avdrag för underskott som hänför sig till beskattningsår som nyss nämnts men enligt 4 § 1 mom. första stycket 3 lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte fått dras av, underskott som har uppkommit till följd av att reparationskostnader hänförliga till sådant beskattningsår som nyss nämnts fördelats med stöd av reglerna i punkt 8 av anvisningarna till 25 § kommunalskattelagen (1928:370). 12 § Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp får avräkning enligt de nya bestämmelserna i 10 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt inte ske av underskott som har uppkommit under beskattningsår för vilket taxering skall ske år 1983 eller tidigare. 13 § Beslut enligt äldre bestämmelser i 12 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas sista gången i fråga om förra hälften av budgetåret 1982/83." "SFS-nummer · 1982:691 · Visa register Lag (1982:691) om skatt på vissa kassettband; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1982-06-24 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:489 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:597 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. 1 § Skatt (kassettskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning eller uthyrning inom landet eller vid införsel till landet av inspelade eller oinspelade videokassettband och oinspelade ljudkassettband. 2 § Med videokassettband avses ett magnetband som är inbyggt i en kassett och som kan användas för upptagning av bilder avsedda att återges genom en teknik som i något skede utnyttjar elektriska signaler. Med ljudkassettband avses ett magnetband som är inbyggt i en kassett och som endast kan uppta ljud. Med oinspelade ljudkassettband jämställs inspelade ljudkassettband som med hänsyn till bandens eller kassetternas utförande, inspelningarnas art eller andra särskilda omständigheter uppenbarligen är avsedda att användas på samma sätt som oinspelade ljudkassettband. Med kassettband enligt första eller andra stycket avses även ett magnetband på en spole som avpassats för att byggas in i en kassett. Lag (1985:1027). 3 § har upphävts genom lag (1985:1027). 4 § Kassettskatt tas ut för videokassettband med 15 kronor per band och för ljudkassettband med 1 krona 50 öre per band. Lag (1985:1027). 5 § Då ett skattepliktigt band införs till landet av någon som inte har blivit registrerad enligt 9 § andra stycket, skall skatten erläggas till tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1987:1065) i fråga om skatten. Dessutom gäller 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1987:1242). 6 § Med skattskyldig avses i det följande 1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga kassettband, 2. den som har blivit registrerad enligt 9 §. 7 § Skattskyldighet för den som är skattskyldig inträder när 1. skattepliktigt kassettband levereras till en köpare som inte är registrerad, 2. skattepliktigt kassettband första gången hyrs ut, 3. uttag sker av skattepliktigt kassettband för annat ändamål än sådan inspelning eller kopiering av kassettband som sker yrkesmässigt, 4. den skattskyldige avregistreras. 8 § Tillverkare som avses i 6 § skall vara registrerade som skattskyldiga hos riksskatteverket. 9 § Riksskatteverket skall efter ansökan av den som yrkesmässigt gör inspelningar eller kopieringar på ljudkassettband registrera denna som skattskyldig. Riksskatteverket får efter ansökan registrera som skattskyldig den som i större omfattning 1. yrkesmässigt gör inspelningar eller kopieringar på videokassettband, 2. inför skattepliktiga kassettband till landet för yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning. Lag (1985:1027). 10 § Skattskyldig skall lämna deklaration till riksskatteverket för varje period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början (redovisningsperiod). Lag (1984:161). 11 § I deklarationen får avdrag göras för skatt på sådana band 1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas där, 2. som har återtagits i samband med återgång av köp, 3. för vilka i andra fall än som avses i 1 eller 2 skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt, 4. som har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen, 5. för vilka sådana avgifter som avses i ett den 2 mars 1982 träffat avtal med de ändringar och tillägg som följer av ett den 22 december 1988 slutet avtal mellan staten samt Sveriges biografägareförbund, Folkets husföreningarnas riksorganisation, Föreningen Våra gårdar, Sveriges filmuthyrareförening u. p. a., Föreningen Sveriges filmproducenter och föreningen IFPI-VIDEO har erlagts till stiftelsen Svenska Filminstitutet. Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av bandens försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på de band som betalningen avser. Avdrag som avses i första stycket 5 får göras även om avgiften har erlagts efter redovisningsperiodens utgång men före den tidpunkt då deklarationen skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten. I deklarationen skall även uppges det antal skattepliktiga ljudkassettband, som den skattskyldige har använt för sådan inspelning eller kopiering som sker yrkesmässigt. Lag (1989:252). 12 § har upphävts genom lag (1984:161). 13 § Den som har erlagt avgift enligt det avtal som avses i 11 § första stycket 5 för ett videokassettband utan att vara skattskyldig enligt 6 § för bandet är berättigad till kompensation med ett belopp som motsvarar den kassettskatt som har erlagts för bandet. 14 § Riksskatteverket prövar frågor om kompensation enligt denna lag. 15 § Ansökan om kompensation skall göras skriftligen. Ansökningen skall omfatta en period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början och ges in efter periodens utgång, dock senast ett år från denna tidpunkt. Kompensation utgår inte för skattebelopp som understiger 500 kronor för en period. 16 § Har kompensation för kassettskatt utbetalats med ett för högt belopp på grund av oriktig uppgift, som sökanden har lämnat, eller på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är mottagaren skyldig att till statsverket återbetala vad han på detta sätt oriktigt har erhållit. En åtgärd för uttagande av oriktigt erhållet kompensationsbelopp får inte vidtas senare än 5 år efter utgången av det kalenderår under vilket beloppet har erhållits. 17 § Den som i ett ansökningsärende uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar en uppgift som är ägnad att för den sökande eller den som den sökande företräder leda till för hög kompensation för kassettskatt döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken. 18 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riksskatteverket meddelar närmare föreskrifter om kompensation enligt denna lag. 19 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:161). Övergångbestämmelser 1985:1027 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986. 2. Den som är registrerad vid utgången av år 1985 skall senast den 27 januari 1986 lämna uppgift till riksskatteverket om sitt lager av kassettband vid utgången av år 1985. 1990:597 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1982:691) om skatt på vissa kasettband skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993. Efter utgången av juni 1993 skall uppgifter som enligt lagen ankommit på Riksskatteverket fullgöras av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Lag (1993:489)." "SFS-nummer · 1982:760 · Visa register Förordning (1982:760) om uppgiftsskyldighet för länsstyrelserna med anledning av ikraftträdandet av lagen (1982:339) om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1982-06-24 Författningen har upphävts genom: SFS 2004:1352 Upphävd: 2005-01-01 överg.best. En länsstyrelse som har gjort en värdering som avses i 22 § 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt i fråga om ett förvärv för vilket skattskyldighet har inträtt efter utgången av år 1980 skall skyndsamt undersöka om förvärvet genom beslut före ikraftträdandet av lagen (1982:339) om ändring i lagen om arvsskatt och gåvoskatt har beskattats i vidare omfattning än som följer av de nya bestämmelserna i lagen. Om förvärvet har beskattats på sådant sätt skall länsstyrelsen, om det inte är obehövligt, underrätta den skattskyldige om de nya bestämmelserna och om möjligheten att ansöka om återvinning av för mycket påförd skatt." "SFS-nummer · 1982:987 · Visa register Förordning (1982:987) om nedsättning av belgisk källskatt på utdelning, ränta och royalty Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1982-11-18 Författningen har upphävts genom: SFS 1997:632 Upphävd: 1997-08-01 1 § Ansökan om nedsättning av belgisk källskatt på utdelning eller ränta ("précompte mobilier") enligt artiklarna 10 eller 11 i dubbelbeskattningsavtalet den 2 juli 1965 mellan Sverige och Belgien eller belgisk källskatt på royalty ("précompte mobilier ou professionnel") enligt artikel 12 i avtalet görs på blanketter som fastställts av belgisk myndighet och som har beteckningen 276 Div. för utdelning, 276 Int. för ränta och 276 R. för royalty. Till varje blankett har fastställts särskilda anvisningar på franska, engelska och nederländska. Blanketter jämte anvisningar tillhandahålls av länsstyrelserna och av "Bureau Central de Taxation de Bruxelles-Extranéité, Rue Royale 97, 1000 Bruxelles". Länsstyrelserna tillhandahåller anvisningarna endast på engelska. 2 § Ansökan ges in i två exemplar till länsstyrelsen i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen. Länsstyrelsen skall efter erforderlig undersökning kostnadsfritt utfärda intyg enligt punkt IV på respektive blankett och återsända exemplar 1 av ansökningshandlingen till den skattskyldige. 3 § Exemplar 1 av ansökningshandlingen och de handlingar, som enligt de till blanketten hörande särskilda anvisningarna skall bifogas ansökan, ges av den skattskyldige in till belgisk myndighet eller annan person som anges i anvisningarna." "SFS-nummer · 1982:1200 · Visa register Lag (1982:1200) om skatt på videobandspelare; Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1982-12-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:488 Författningen har upphävts genom: SFS 1990:596 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. 1 § Skatt (videoskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning eller uthyrning inom landet eller vid införsel till landet av videobandspelare, inbegripet videotuners och videomonitorer med inbyggd utrustning för inspelning eller återgivning av videosignaler, ur tulltaxenr 85.21 eller 85.28 tulltaxelagen (1987:1068). Lag (1987:1243). 2 § Skatt utgår med 600 kronor per videobandspelare. 3 § Då en videobandspelare införs till landet av någon som inte är registrerad som importör enligt 6 § andra stycket, skall skatten erläggas till tullmyndigheten. I sådana fall gäller tullagen (1987:1065) i fråga om skatten. Dessutom gäller 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1987:1243). 4 § Med skattskyldig avses i det följande 1. den som inom landet yrkesmässigt tillverkar videobandspelare, 2. den som har blivit registrerad som importör enligt 6 § andra stycket. 5 § Skattskyldighet för den som är skattskyldig inträder när 1. en videobandspelare levereras till en köpare som inte är registrerad, 2. en videobandspelare första gången hyrs ut, 3. uttag sker av en videobandspelare, 4. den skattskyldige avregistreras. 6 § Tillverkare som avses i 4 § skall vara registrerad som skattskyldig hos riksskatteverket. Den som inför videobandspelare till landet för yrkesmässig återförsäljning eller uthyrning i större omfattning kan efter ansökan registreras som skattskyldig hos riksskatteverket. 7 § har upphävts genom lag (1984:162). 8 § I deklaration får avdrag göras för skatt på sådana videobandspelare 1. som har förts ut ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att användas där, 2. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt, 3. som har återtagits i samband med återgång av köp, 4. som har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen. Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den vara som betalningen avser. Lag (1984:162). 9 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:162). Övergångsbestämmelser 1990:596 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1993. Efter utgången av juni 1993 skall uppgifter som enligt lagen ankommit på Riksskatteverket fullgöras av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Lag (1993:488)." "SFS-nummer · 1982:1201 · Visa register Lag (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1982-12-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:689 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:1221 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. 1 § Skatt skall erläggas till staten enligt denna lag för elektrisk kraft som inom landet framställs i ett vattenkraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kilowatt. Skatteplikt föreligger inte för elektrisk kraft som framställs i ett pumpkraftverk. 2 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:163). 3 § Den som framställer elektrisk kraft som avses i 1 § (skattepliktig kraft) är skattskyldig och skall vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Lag (1993:482). 4 § Skyldighet att erlägga skatt enligt denna lag inträder när kraften levereras från kraftverket. Lag (1984:997). 5 § Skatten tas ut med sex öre per kilowattimme. Skatten sätts ned med tre öre per kilowattimme om kraften har producerats i ett kraftverk som har tagits i drift under åren 1973-1977 och med sex öre per kilowattimme om den har producerats i ett kraftverk som har tagits i drift senare. Den skattepliktiga kraften skall mätas vid varje kraftverk. Lag (1996:689). 6 § Vid beräkning av skatt enligt 5 § skall den producerade kraften i förekommande fall fördelas på anläggningar som har tagits i drift före år 1973, under tiden 1973--1977 och efter år 1977 med ledning av den generatoreffekt som har börjat utnyttjas under var och en av dessa tidsperioder. 7 § I deklaration får den skattskyldige göra avdrag från den skattepliktiga kraften med för kraftverk och kalenderår räknat sex miljoner kilowattimmar minskat med fyrtio procent av skillnaden mellan medelårsproduktionen av skattepliktig kraft och sex miljoner kilowattimmar. Avdraget fastställs vid ingången av kalenderåret. Lag (1984:997). 8 § har upphävts genom lag (1984:163). 9 § Om synnerliga skäl föreligger får regeringen medge nedsättning av eller befrielse från skatt för kraft som förbrukas i en industriell verksamhet som drivs av den skattskyldige eller av ett honom närstående företag. Övergångsbestämmelser 1995:913 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1996:689 Denna lag träder i kraft den 1 september 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Under tiden 1 september 1996-30 juni 1997 skall skatt enligt 5 § dock tas ut med 5 öre per kilowattimme och nedsättning ske med 2,5 öre om kraften producerats i ett kraftverk som har tagits i drift under åren 1973-1977 och med 5 öre per kilowattimme om den producerats i ett kraftverk som har tagits i drift senare. 1996:1221 Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1997." "SFS-nummer · 1983:6 · Visa register Förordning (1983:6) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1983-01-13 Övrigt: Tabellerna ej med här. Ikraft: 1983-01-26 överg.best. Regeringen fastställer med stöd av 31 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt bifogade tabeller för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1982 års utgång." "SFS-nummer · 1983:968 · Visa register Lag (1983:968) om tillfällig höjning av den statliga förmögenhetsskatten Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1983-12-15 Ikraft: 1984-12-24 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:477 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. Vid 1984 års taxering skall, i stället för vad som sägs i 10 § första stycket och 11 § 1 mom. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, gälla dels att fysiska personer, dödsbon, utländska bolag och i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angivna familjestiftelser inte skall betala statlig förmögenhetsskatt, om den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 300 000 kr., dels att den statliga förmögenhetsskatten för de nämnda skattskyldiga skall utgöra: när den beskattningsbara förmögenheten inte överstiger 400 000 kr.: en procent av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 300 000 kr.; när den beskattningsbara förmögenheten överstiger 400 000 men inte 600 000 kr.: 1 000 kr. för 400 000 kr. och 2,5 % av återstoden; 600 000 men inte 800 000 kr.: 6 000 kr. för 600 000 kr. och 3 % av återstoden; 800 000 men inte 1 800 000 kr.: 12 000 kr. för 800 000 kr. och 3,5 % av återstoden; 1 800 000 kr.: 47 000 kr. för 1 800 000 kr. och 4 % av återstoden. Vidare skall vid 1984 års taxering, i stället för vad som sägs i 22 § 1 mom. 4) taxeringslagen (1956:623) för sådan skattskyldig som avses i första stycket gälla, att deklaration till ledning för egen taxering skall lämnas utan anmaning om den skattskyldiges tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen om statlig förmögenhetsskatt vid 1983 års utgång haft ett värde överstigande 300 000 kr. Övergångsbestämmelser 1996:477 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om 1984 års taxering." "SFS-nummer · 1983:1053 · Visa register Lag (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1983-12-20 Ikraft: 1984-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1991:1466 Upphävd: 1991-12-01 överg.best. Lagens tillämpningsområde 1 § Till staten skall enligt denna lag betalas skatt på omsättning av a) aktier, konvertibla skuldebrev, skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning, skuldebrev förenade med optionsrätt till köp av aktier, teckningsbevis, interimsbevis, emissionsbevis, inköpsrättsbevis, optionsbevis, terminskontrakt, som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev, b) köp- och säljoptioner som avser aktier, aktieindex eller konvertibla skuldebrev, c) svenska statens premieobligationer samt köp- och säljoptioner och terminskontrakt som avser sådana värdepapper, d) utländska värdepapper som kan jämställas med värdepapper som avses i a)--c). Denna lag gäller även överlåtelse av sådana rättigheter eller skyldigheter som avses i första stycket och beträffande vilka registrering eller liknande förfarande tillämpas i stället för utfärdande eller överlämnande av skriftlig handling. Lag (1990:112). 2 § har upphävts genom lag (1990:112). 3 § Med omsättning avses köp och byte. Med köp avses enligt denna lag även förvärv genom tillskott av värdepapper som anges i 1 § första stycket a) vid bildande av aktiebolag, vid nyemission eller vid emission enligt 5 kap. aktiebolagslagen (1975:1385). Med köp avses vidare utställande och kvittning av köp- och säljoptioner samt ingående och kvittning av terminskontrakt. Lag (1988:781). 4 § Ett köp skall anses innefatta ett säljled och ett köpled och ett byte dubbla sälj- och köpled. För en omsättning skall skatt betalas såväl i säljledet som i köpledet. När ett värdepappersinstitut med stöd av 4 kap. lagen (1991:981) om värdepappersrörelse för egen räkning omsätter värdepapper som avses i 1 § utgår inte skatt för dess led. Lag (1991:992). Skattskyldighet 5 § Skattskyldig är värdepappersinstitut som sluter avtal om omsättning av värdepapper som avses i 1 § eller medverkar till ett sådant avtal. Om den för vars räkning institutet medverkar inte är bosatt i Sverige skall skatt inte erläggas för hans led när omsättningen avser utländska värdepapper. Vid omsättning där värdepappersinstitut inte medverkar är den skattskyldig som är bosatt i Sverige och som under ett halvt kalenderår omsätter värdepapper som avses i 1 § till ett värde av minst 500 000 kronor. Vid bedömning av omsättningens storlek under ett kalenderhalvår skall vederlag eller del av sådant vederlag som avses i 12 § hänföras till det kalenderhalvår under vilket avslut skett. Lag (1991:992). 6 § I fråga om var en person skall anses vara bosatt tillämpas för en fysisk person punkt 1 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) och för en juridisk person 1 § valutaförordningen (1959:264), i dess lydelse intill den 30 juni 1990. Lag (1990:754). 7 § Vid överlåtelse som avses i 2 § 4 mom. tionde stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall skatt inte tas ut. Lag (1990:1155). Skattesatser m.m. 8 § I fall som avses i 1 § första stycket a) utgör skatten fem promille av överlåtelsesumman (vederlaget). I fall som avses i 1 § första stycket b) utgör skatten en procent av vederlaget för optionen. I fall som avses i 1 § första stycket c) utgör skatten 0,15 procent av vederlaget. I fall som avses i 1 § första stycket d) tas skatten ut enligt de grunder som tillämpas för motsvarande svenska värdepapper. Lag (1990:599). 9 § När omsättningen avser ett terminskontrakt skall som vederlag anses det avtalade priset på den egendom som terminskontraktet avser. Lag (1988:781). 10 § I vederlaget inräknas inte courtage, därmed jämförlig ersättning eller skatt. I vederlaget inräknas däremot ersättning för upplupen ränta. Har vederlaget bestämts i utländskt myntslag räknas det om till svenska kronor enligt bankernas noterade säljkurs på avslutsdagen. Lag (1988:781). Fondkommissionärers handel 11 § har upphävts genom lag (1990:112). Skattskyldighetens inträde 12 § Skattskyldighet inträder när avslut sker. Om vederlagets storlek då inte är känd, inträder skattskyldigheten vartefter storleken blir känd. Lag (1988:781). Registreringsskyldighet 13 § Skattskyldiga skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registrering. Den som får tillstånd att driva värdepappersrörelse skall anmäla sig innan verksamheten påbörjas. Andra skattskyldiga skall anmäla sig när den omsättning som enligt 5 § andra och tredje styckena skall hänföras till ett halvt kalenderår har uppgått till 500 000 kronor. Lag (1991:992). Redovisning av skatt m.m. 14 § Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för bestämda redovisningsperioder. Redovisningsperioden är kalendermånad för värdepappersinstitut och halvt kalenderår för övriga skattskyldiga. Lag (1991:992). 15 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1988:781). Övergångsbestämmelser 1990:112 Denna lag träder i kraft den 15 april 1990 och tillämpas på värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet. 1990:599 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas på värdepappershandel där avslut sker efter ikraftträdandet. 1990:1155 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. 7 § tillämpas i sin nya lydelse fr. o. m. den 1 juli 1990. 1991:992 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1991. 2. Äldre föreskrifter i 4 § gäller fortfarande för sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748). 3. Vad som i 5 och 14 §§ sägs om värdepappersinstitut skall också gälla sådan fondkommissionär som med stöd av punkt 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:981) om värdepappersrörelse driver rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748). 1991:1466 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om omsättning av värdepapper för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 december 1991." "SFS-nummer · 1983:1086 · Visa register Lag (1983:1086) om vinstdelningsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1983-12-22 Ikraft: 1984-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1990:681 Upphävd: 1990-07-01 överg.best. 1 § Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter skall erlägga vinstdelningsskatt enligt denna lag. Skatt skall dock inte erläggas av livförsäkringsanstalter och inte heller av bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller av företag som avses i 7 § 4 mom. nämnda lag. Skatten tillfaller staten och förs till allmänna pensionsfonden. Lag (1984:1076). 2 § Vinstdelningsskatten är 20 procent av vinstdelningsunderlaget. Detta underlag är företagets reala vinst till den del vinsten överstiger fribeloppet. Fribeloppet är 6 procent av företagets lönekostnader (lönebaserat fribelopp) eller -- om företaget så önskar -- 2 000 000 kronor (fast fribelopp). Företag mellan vilka intressegemenskap råder vid utgången av beskattningsåret för vart och ett av företagen får dock tillsammans tillgodoräknas högst ett fast fribelopp. Det fasta fribeloppet skall i första hand tillgodoräknas det företag inom gruppen som har den största reala vinsten såvida inte yrkande framställs om att fördelningen skall ske på annat sätt. Har det lönebaserade fribeloppet utnyttjats bortfaller rätten till fast fribelopp för övriga företag inom gruppen. Med real vinst avses företagets nominella resultat sedan detta minskats med inflationsavdrag för företagets inventarier, byggnader, markanläggningar och lager enligt 4 och 5 §§ samt justerats med hänsyn till inflationseffekter på företagets monetära tillgångar och skulder enligt 6 §. Intressegemenskap skall anses råda mellan företag som ingår i samma koncern enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller annan lag. Vid bestämmandet av koncernbegreppet skall 1 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m. m. i vissa företag tillämpas så att med handelsbolag likställs stiftelse och utländsk juridisk person. Även i andra fall skall intressegemenskap anses råda mellan två eller flera företag, om företagen med hänsyn till vem som har det bestämmande inflytandet över deras organisation och verksamhet kan anses stå under i huvudsak gemensam ledning och -- när denna ledning utövas av staten, landstingskommun eller kommun -- företagens huvudsakliga verksamhet är av samma eller likartat slag. Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall, såvitt gäller företag som redovisar inkomst av handelsbolag, hänsyn tas till så stor andel av handelsbolagets lönekostnader, tillgångar och skulder som motsvarar företagets andel av handelsbolagets inkomst. Lag (1989:347). 3 § Det nominella resultatet är företagets beskattningsbara inkomst eller beräknade förlust vid taxeringen till statlig inkomstskatt sedan detta belopp minskats med beskattningsårets inkomstskatt samt, i den mån inkomsten eller förlusten påverkats av nedan angivna poster, 1. ökats med påförd kommunalskatt, 2. minskats med restituerad, avkortad eller avskriven kommunalskatt, 3. ökats med avdrag för tidigare års förlust, 4. ökats med avdrag för aktieutdelning, 5. ökats med investeringsavdrag, särskilt forskningsavdrag och exportkreditavdrag, 6. ökats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv ökat samt 7. minskats med belopp varmed lagerreserv, resultatutjämningsfond eller annan liknande reserv minskat. Har ett koncernbidrag ansetts som avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren enligt 2 § 3 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid beräkning av det nominella resultatet beloppet enligt första stycket för givaren ökas och för mottagaren minskas med koncernbidraget eller del därav. Som förutsättning för detta gäller dock 1. att såväl givare som mottagare framställt yrkande om det och 2. att mottagaren inte för samma beskattningsår erhållit avdrag vid inkomsttaxeringen för något utgivet koncernbidrag. Vid beräkning av det nominella resultatet skall även bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ beaktas. Med beskattningsårets inkomstskatt avses 40 procent av företagets till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst. Lag (1989:1020). 4 § Inflationsavdraget för inventarier är inventariernas skattemässiga restvärde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med det enligt 7 § fastställda inflationstalet för beskattningsåret. Med inventarier avses tillgångar som behandlas enligt bestämmelserna i punkterna 3--6 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370). Inflationsavdraget för byggnader utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för byggnader som företaget tillgodoräknats enligt punkterna 3 och 6 av anvisningarna till 22 §, punkterna 2 a, 2 b och 4 av anvisningarna till 25 § och punkt 7 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. Inflationsavdraget för markanläggningar utgör skillnaden mellan realt beräknade värdeminsknings- och utrangeringsavdrag och de avdrag för markanläggningar som företaget tillgodoräknats enligt punkterna 4 och 6 av anvisningarna till 22 § och punkt 16 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen. De reala avdragen beräknas genom att tillgodoräknade avdrag multipliceras med det enligt 7 § fastställda omräkningstalet avseende det beskattningsår då byggnaden eller markanläggningen anskaffades. Inflationsavdrag enligt denna paragraf medges inte i fråga om egendom som utgör omsättningstillgång i rörelse. Lag (1984:1076). 5 § Inflationsavdraget för lager utgör lagrets värde vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal. Med lagrets värde avses det belopp varmed lagret och liknande omsättningstillgångar tagits upp i räkenskaperna före avsättning till lagerreserv och liknande reserv. Inflationsavdrag enligt första stycket medges inte i fråga om lager av obligationer, lånefordringar och andra monetära tillgångar. Sådana tillgångar skall, oavsett om de utgör omsättningstillgångar eller inte, beaktas vid tillämpningen av 6 §. 6 § Vid beräkning av den reala vinsten skall det nominella resultatet 1. ökas med ett belopp motsvarande företagets monetära skulder vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal och 2. minskas med ett belopp motsvarande företagets monetära tillgångar vid beskattningsårets ingång multiplicerat med beskattningsårets inflationstal. De monetära skulderna är 1. växel-, leverantörs- och skatteskulder, 2. upplupna kostnader och förutbetalda intäkter, 3. förskott från kunder, 4. avsättningar till pensioner, 5. avsättningar till investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond och annan liknande fond samt 6. övriga skulder. Som monetära skulder räknas, utom i fall som avses i 7 b §, belopp som under beskattningsåret utskiftats till företagets ägare. De monetära tillgångarna är 1. kassa- och banktillgodohavanden, 2. obligationer, lånefordringar och liknande tillgångar, 3. växelfordringar och kundfordringar, 4. förutbetalda kostnader och upplupna intäkter, 5. förskott till leverantörer, 6. värdet av inte färdigställda byggnader, markanläggningar och inventarier som inte utgör omsättningstillgångar i rörelse samt 7. övriga fordringar. Som monetära tillgångar räknas beskattningsårets nominella resultat om det är positivt samt vad företaget, i annat fall än vid fusion som avses i 7 b §, uppburit under beskattningsåret för aktier som utgetts i samband med ökning av företagets aktiekapital. Råder före eller efter ökningen intressegemenskap enligt 2 § fjärde stycket mellan ett företag som erlagt betalning för utgivna aktier och det företag som ökat sitt aktiekapital skall det erlagda beloppet dock inte räknas som monetär tillgång. Vad nu sagts om vad som uppburits vid ökning av aktiekapital gäller också i fråga om ökning av insatskapital i ekonomisk förening. De monetära skulderna får inte tas upp till lägre värde och de monetära tillgångarna får inte tas upp till högre värde än vad de tagits upp till vid räkenskapsårets ingång. Lag (1986:1234). 7 § Med beskattningsårets inflationstal avses det tal som uttrycker den allmänna prisutvecklingen sedan föregående år. Omräkningstalet anger förhållandet mellan beskattningsårets prisläge och prisläget under tidigare beskattningsår. Beräkningen av den allmänna prisutvecklingen skall göras med ledning av en på konsumentprisindex grundad indexserie. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer årligen inflationstal och omräkningstal. Vid beräkning av inflationstal och omräkningstal skall även ett brutet räkenskapsår anses sammanfalla med året närmast före taxeringsåret. 7 a § Har ett företag övertagit nedskrivna lagertillgångar mot ett vederlag som understiger tillgångarnas bruttovärde hos det överlåtande företaget, får det belopp som motsvarar den till tillgångarna hänförliga lagerreserven, dock högst skillnaden mellan bruttovärdet och vederlaget, tillgodoräknas det övertagande företaget vid beräkning av det nominella resultatet. Tillgodoräknande medges endast under de förutsättningar som anges i andra stycket och sker på det sätt som anges i tredje och fjärde styckena. Med tillgångarnas bruttovärde förstås deras värde enligt räkenskaperna före avsättning till lagerreserv. Som förutsättning för tillgodoräknande gäller 1. att båda företagen är skattskyldiga enligt 1 §, 2. att vederlaget godtas vid inkomsttaxeringen av de båda företagen, 3. att överlåtelsen avsett hela eller den huvudsakliga delen av lagret i en rörelse eller gren av en rörelse som bedrevs av det överlåtande företaget, 4. att det överlåtande företaget tagit upp beloppet i fråga som en tillkommande post vid beräkning av det nominella resultatet för det beskattningsår då överlåtelsen skett. Har det övertagande företaget vid överlåtelsetillfället tagit upp tillgångarna i räkenskaperna till ett värde som överstiger vederlaget och bokfört skillnaden som en lagerreserv, sker tillgodoräknandet genom att den bokförda reserven behandlas som om den hade redovisats av det övertagande företaget redan vid ingången av det beskattningsår då övertagandet skett, dock endast till den del reserven inte överstiger det belopp som avses i första stycket första meningen. I andra fall sker tillgodoräknandet genom att det övertagande företaget får ett särskilt avdrag. Avdraget får efter företagets val fördelas på det beskattningsår då övertagandet sker och det närmast följande beskattningsåret. Bestämmelserna i denna paragraf om lagertillgångar tillämpas även vid överlåtelse av pågående arbeten som är nedskrivna hos det överlåtande företaget. Vad som sagts om rörelse gäller även i fråga om jordbruk och skogsbruk. Lag (1986:1234). 7 b § Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gäller följande. Har nedskrivna lagertillgångar eller pågående arbeten övertagits vid fusionen får det övertagande företaget tillämpa bestämmelserna i 7 a § om tillgodoräknande på den reserv som är hänförlig till tillgångarna. Därvid gäller inte de begränsningar och villkor som anges i 7 a § första stycket och andra stycket 1--3. Villkoret i 7 a § andra stycket 4 gäller inte heller om verksamheten övertagits från ingången av beskattningsåret för de deltagande företagen. I fall som avses i föregående stycke sista meningen skall de övertagna tillgångarna och skulderna vid tillämpningen av 4--6 §§ anses ha innehafts av det övertagande företaget vid ingången av nämnda beskattningsår. Vid beräkning av reala avdrag enligt 4 § för det övertagande företaget skall det omräkningstal användas som skulle ha gällt för det överlåtande företaget om fusionen inte hade ägt rum. Belopp som utskiftas i samband med fusionen räknas inte som monetär skuld enligt 6 § tredje stycket. Lag (1987:658). 8 § Vinstdelningsunderlaget avrundas nedåt till helt tusental kronor. Beteckningar som används i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har samma betydelse i denna lag om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Lag (1990:391). 9 § Ett företag som är skattskyldigt enligt 1 § skall i sin självdeklaration lämna uppgifter till ledning för beräkning av nominellt resultat, real vinst och fribelopp. Om företaget begär att få tillgodoräkna sig fast fribelopp eller att som monetär tillgång få räkna belopp som under beskattningsåret uppburits i samband med ökning av aktiekapital eller insatskapital, skall uppgifter lämnas som kan läggas till grund för en prövning av om det råder intressegemenskap med annat eller andra företag. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt formulär som fastställs av riksskatteverket. Lag (1986:1234). 10 § Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) om taxering för inkomst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av vinstdelningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag skall dock inte tillämpas. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt skall skattemyndigheten besluta om den ändring av vinstdelningsunderlaget som föranleds härav. I fråga om debitering och uppbörd av skatten gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare tillämpas 3 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter på vinstdelningsskatten. Riksförsäkringsverket får dock som förskott tillgodoföra sig 70 procent av summan av den vinstdelningsskatt som kan beräknas bli debiterad under året. Riksskatteverket skall före utgången av juli månad lämna riksförsäkringsverket uppgift om den beräknade skatten. Lag (1990:391). Övergångsbestämmelser 1983:1086 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1984 och tillämpas första gången vid 1985 års taxering. Därvid iakttas följande. 1. Lagen tillämpas inte vid taxering för beskattningsår som har börjat före ikraftträdandet. 2. Vid omräkning enligt 4 § skall byggnader och markanläggningar, som anskaffats före ingången av år 1973, anses anskaffade år 1973. 1984:863 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vinstdelningsskatt på grund av 1985 års taxering. 1984:1076 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas såvitt gäller 4 § första gången vid 1985 års taxering och såvitt gäller 1 och 3 §§ första gången vid 1986 års taxering. Äldre bestämmelser i 1 och 3 §§ skall dock fortfarande tillämpas vid 1986 års taxering i fråga om skattskyldiga som då taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 januari 1985. 1986:1234 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. De nya bestämmelserna i 3 § andra stycket tillämpas första gången vid 1988 års taxering. De nya bestämmelserna i 3 § andra stycket tillämpas första gången vid 1988 års taxering. De nya bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ tillämpas -- med iakttagande av punkterna 2 och 3 nedan -- första gången vid 1985 års taxering. I övrigt tillämpas de nya bestämmelserna första gången vid 1987 års taxering. 2. Har överföringen av tillgångar i fall som avses i 7 a och 7 b §§ skett före den 1 januari 1987 gäller att det överlåtande företaget inte skall ta upp någon tillkommande post enligt 7 a § andra stycket 4, att tillgodoräknande enligt 7 a eller 7 b § inte får ske i den mån en sådan tillkommande post -- om den hade tagits upp -- skulle ha lett till ökad skatt för det överlåtande företaget, att tillgodoräknande enligt 7 a § får ske även om överlåtelsen ägt rum vid en tidpunkt då det överlåtande företaget inte var skattskyldigt enligt 1 § samt att 7 b § tredje stycket tillämpas endast om det inte leder till ökad skatt för det övertagande företaget. 3. Skattskyldig får genom besvär i den ordning som sägs i 100 § taxeringslagen (1956:623) föra talan om sådan ändring i 1985 eller 1986 års taxering som föranleds av de nya bestämmelserna i 7 a och 7 b §§. 1987:658 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1987. De nya bestämmelserna tillämpas även i fråga om fusioner som omfattas av de äldre bestämmelserna i 7 b § första stycket. 1989:347 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1989:1020 Denna lag träder i kraft den 31 december 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock vid denna taxering i fråga om skattskyldiga vars räkenskapsår avslutats före den 31 december 1989. 1990:391 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:681 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. _____ 1. Vid beräkning av det nominella resultatet skall -- utöver vad som anges i 3 § den upphävda lagen -- följande gälla vid 1991 års taxering. Har den beskattningsbara inkomsten eller beräknade förlusten påverkats av avdrag för avskrivning på inventarier enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen (1928:370) eller restvärdeavskrivning i punkt 5 första stycket av samma anvisningar i lagrummens lydelse intill den 1 juli 1990 skall tillägg göras med hälften av skillnaden mellan det belopp som påverkat inkomsten eller förlusten och ett jämförelsebelopp beräknat enligt andra--fjärde styckena. Underlaget för jämförelsebeloppet bestäms utifrån följande poster: a) det skattemässiga restvärdet på inventarierna vid utgången av närmast föregående beskattningsår, b) anskaffningsvärdet för under beskattningsåret anskaffade inventarier som vid beskattningsårets utgång fortfarande tillhörde rörelsen eller jordbruket med undantag för inventarier som anskaffats efter den 26 januari 1990 i den mån anskaffningen inte skett på grund av ett skriftligt avtal som slutits senast nämnda dag, c) ett belopp motsvarande vad som utgör intäkt i form av vederlag eller försäkringsersättning för inventarier som har anskaffats före beskattningsårets ingång och som har avyttrats eller förlorats under beskattningsåret. Underlaget för jämförelsebeloppet är summan av posterna a och b med avdrag för posten c. Är underlaget negativt skall det anses vara noll. Jämförelsebeloppet är 30 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag för avskrivning enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och 25 procent av underlaget om den skattskyldige yrkar avdrag enligt bestämmelserna om restvärdeavskrivning. Bestämmelserna i första--fjärde styckena skall tillämpas även beträffande övriga tillgångar som behandlas som inventarier i avskrivningshänseende. Länsskattemyndigheten får helt eller delvis medge befrielse från tillägg enligt första stycket om anskaffningen av inventarier och sådana tillgångar som avses i femte stycket utgör ett led i strukturrationalisering som kan anses särskilt önskvärd. Länsskattemyndighetens beslut får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. 2. Bestämmelserna i punkt 1 skall tillämpas även vid 1991 års taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. 3. Bestämmelserna om vinstdelningsunderlag i den upphävda lagen tillämpas även vid 1992 års taxering till särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. Därvid skall skatteutjämningsreserv enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv och uppskovsbelopp enligt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver -- till den del uppskovsbeloppet inte har återförts till beskattning -- anses som sådan reserv som avses i 3 § första stycket 6 den upphävda lagen. Vidare skall med beskattningsårets inkomstskatt avses 30 procent av företagets till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst." "SFS-nummer · 1983:1104 · Visa register Lag (1983:1104) om särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1983-12-22 Omtryck: SFS 1986:503 Ändring införd: t.o.m. SFS 1999:1064 Ikraft: 1984-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2000:466 Upphävd: 2000-07-01 överg.best. 1 § Skatt skall erläggas till staten enligt denna lag för elektrisk kraft som inom landet framställs i ett kärnkraftverk. Lag (1986:503). 2 § har upphävts genom lag (1984:165). 3 § Den som har tillstånd att inneha och driva kärnkraftsreaktorer (reaktorinnehavaren) skall erlägga skatten och vara registrerad hos beskattningsmyndigheten. Lag (1993:483). 4 § Skyldighet att erlägga skatt enligt denna lag inträder när den elektriska kraften levereras från kärnkraftverket. Lag (1986:503). 5 § Skatten tas ut med 2,7 öre per kilowattimme. Lag (1999:1064). 6 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1984:165). Övergångsbestämmelser 1995:914 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1996:688 Denna lag träder i kraft den 1 september 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Under tiden 1 september 1996-30 juni 1997 skall skatt enligt 5 § dock tas ut med 2,2 öre per kilowattimme. 1996:1222 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1999:1064 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:466 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen." "SFS-nummer · 1984:248 · Visa register Förordning (1984:248) om skatt på lotterivinster Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1984-05-10 Ikraft: 1984-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1992:122 Upphävd: 1992-05-01 överg.best. 1 § När lotterinämnden eller en länsstyrelse meddelar tillstånd till ett lotteri med skattepliktig vinst enligt lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, skall nämnden eller länsstyrelsen lämna uppgifter till riksskatteverket om 1) anordnarens namn och adress, 2) den som fått uppdrag att öva tillsyn över lotteriet, 3) skattepliktiga vinster enligt uppgjord plan, 4) den för lottförsäljningen bestämda tiden, 5) den tidpunkt som bestämts för dragningen i lotteriet. Bestämmelserna i första stycket skall tillämpas även när lotterinämnden eller en länsstyrelse utser kontrollant för ett lotteri som anordnas efter tillstånd av regeringen. 2 § Den som har utsetts till kontrollant för ett lotteri skall övervaka att lotteriets anordnare följer de regler som gäller enligt lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter för redovisning av skatt. Lämnar inte den skattskyldige någon deklaration skall kontrollanten på begäran av riksskatteverket lämna de uppgifter som behövs för att fastställa skatten. 3 § Riksskatteverket meddelar de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster. Övergångsbestämmelser 1984:248 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1984, då kungörelsen (1964:805) om uppbörd och redovisning av särskild skatt å vissa lotterivinster skall upphöra att gälla. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om lotterier som med stöd av lotterilagen (1982:1011) har kunnat påbörjas före den 1 juli 1984. 1992:122 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om premieobligationer som getts ut före den 1 april 1986 samt för lotterier som påbörjats före den 1 januari 1992." "SFS-nummer · 1984:355 · Visa register Lag (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1984-06-07 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:494 Ikraft: 1984-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1993:225 Upphävd: 1993-05-01 överg.best. 1 § Skatt (förpackningsskatt) erläggs enligt denna lag till staten vid omsättning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.09 eller 22.01--22.08 tulltaxelagen (1987:1068) och vid införsel av sådan förpackning med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter. Skatteplikt föreligger ej för förpackning som är tillverkad huvudsakligen av papp eller papper. Bestämmelserna i 1 § lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel gäller inte i fråga om skatt enligt denna lag. Lag (1987:1244). 2 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Införs skattepliktiga förpackningar till landet i annat fall än som avses i 4 § skall förpackningsskatt betalas till tullmyndighet. Därvid gäller tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1987:1244). 3 § Skattskyldig, utom i fall som avses i 2 § andra stycket, är den som 1. i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar skattepliktig förpackning, 2. i yrkesmässig verksamhet här i landet säljer eller tar i anspråk förpackning, som utan skatt har förvärvats från tillverkaren eller införts till landet, när försäljningen eller ianspråktagandet avser sådan förpackning och sådant ändamål som anges i 1 §. 4 § Skattskyldighet föreligger inte 1. när förpackning utan dryck levereras inom landet till den som är registrerad som skattskyldig för tillverkning av förpackningar av samma slag, 2. när förpackning utan dryck införs till landet av den som är registrerad som skattskyldig för tillverkning av förpackningar av samma slag, 3. när förpackning införs till landet under omständigheter som medför tullfrihet enligt 108 § tullagen (1987:1065) eller 6, 7, 13 eller 14 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m., 4. när förpackning införs till landet i den ordning som anges i 18 § 4, 6 eller 7 lagen (1977:293) om handel med drycker. Lag (1987:1244). 5 § Skattskyldighet för den som är registrerad enligt 7 § inträder när skattepliktig förpackning inom landet levereras till köpare eller tas i anspråk för tappning av dryck i yrkesmässig verksamhet. 6 § Förpackningsskatt utgår med 8 öre för varje pantförpackning. För övriga förpackningar utgår skatten med 10 öre per förpackning om förpackningens fyllnadsvolym ej överstiger 0,3 liter, med 15 öre om fyllnadsvolymen överstiger 0,3 men ej 0,7 liter och med 25 öre om fyllnadsvolymen överstiger 0,7 liter. Med en pantförpackning avses en förpackning som ingår i ett riksomfattande system som innebär att en konsument vid inköp av en dryck får betala ett pantbelopp för förpackningen vilket återbetalas till honom när förpackningen efter användningen återlämnas. 7 § Den som är skattskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket. 8 § I deklaration får avdrag göras för skatt på förpackningar som 1. har sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köparen, 2. återtagits i samband med återgång av köp. Avdrag enligt första stycket 1 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av förpackningarnas försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för skatten på det antal förpackningar som betalningen avser. 9 § Har dryck som avses i 1 § utförts ur landet i förpackning, för vilken förpackningsskatt har erlagts, skall riksskatteverket på ansökan av den som utfört varan medge kompensation för den förpackningsskatt som belastar varan. Utförs skattepliktig förpackning för förnyad användning hos utländsk dryckestillverkare, skall riksskatteverket på ansökan av tillverkaren eller dennes ombud medge återbetalning av erlagd förpackningsskatt för utförda förpackningar. Återbetalning medges dock ej för större antal förpackningar än som svarar mot tillverkarens tidigare införsel till landet av skattepliktiga förpackningar av samma slag med dryck. Ansökan om kompensation eller återbetalning görs skriftligen hos riksskatteverket. Den skall omfatta en period om två kalendermånader räknat från kalenderårets början och ges in till riksskatteverket inom ett år efter periodens utgång. Kompensation eller återbetalning utgår inte för belopp som understiger 500 kronor för en period. Närmare föreskrifter om kompensation för och återbetalning av förpackningsskatt meddelas av riksskatteverket. 10 § Talan mot beslut enligt 9 § förs hos kammarrätten genom besvär. Övergångsbestämmelser 1984:355 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 då lagen (1973:37) om avgift på vissa drycksförpackningar upphör att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i de fall avgiftsskyldighet inträtt före den 1 juli 1984. Bestämmelserna i 3 § 2 den nya lagen gäller ej för förpackningar som har förvärvats från tillverkare eller införts till landet före den 1 juli 1984. 1993:225 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar m. m. skall upphöra att gälla vid utgången av april månad 1993. Den upphävda lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 maj 1993. Efter utgången av juni 1993 skall uppgifter som enligt lagen ankommit på Riksskatteverket fullgöras av Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Beslut som meddelas av Skattemyndigheten i Kopparbergs län överklagas hos länsrätten. Lag (1993:494). 1993:494 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som meddelats av Riksskatteverket enligt 9 § före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Överklagandet skall dock ges in till Skattemyndigheten i Kopparbergs län." "SFS-nummer · 1984:409 · Visa register Lag (1984:409) om skatt på gödselmedel Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1984-06-07 Omtryck: SFS 1995:616 Ändring införd: t.o.m. SFS 2006:1505 Ikraft: 1984-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2009:1499 Upphävd: 2010-01-01 1 § Skatt (gödselmedelsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för gödselmedel. Med gödselmedel enligt denna lag avses ammoniak som hänförs till nr 2814 i Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, kaliumnitrat och kalciumnitrat som hänförs till KN-nr 2834 samt varor som hänförs till KN-nr 3102, 3103 och 3105. Lag (1995:1527). 2 § Skatt skall betalas med en krona 80 öre för varje helt kilogram kväve i gödselmedlet, om andelen kväve i medlet är minst två procent. Skatt skall betalas med 30 kronor för varje helt gram kadmium i gödselmedlet, till den del kadmiuminnehållet överstiger fem gram per ton fosfor. Lag (1995:616). 3 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i skattebetalningslagen (1997:483). Lag (2002:407). 4 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 4 a §, 2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar gödselmedel, och 3. i annat fall än som avses i 1, från ett annat land för in eller tar emot gödselmedel för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kr. Lag (2006:594). 4 a § Som lagerhållare får godkännas den som avser att 1. yrkesmässigt tillverka gödselmedel, 2. föra in gödselmedel till Sverige för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet, eller 3. i större omfattning yrkesmässigt återförsälja gödselmedel, om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande av lagerhållare skall återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2002:407). 5 § Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § första stycket inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare när a) ett gödselmedel levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) ett gödselmedel tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar gödselmedel som då ingår i hans lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet. Skyldighet att betala skatt som avses i 2 § andra stycket inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när ett gödselmedel tillverkas eller förs in till landet, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2, när ett gödselmedel tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 3, när ett gödselmedel förs in till landet. Lag (2002:407). 6 § Har upphävts genom lag (2002:407). 7 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på sådana gödselmedel 1. som har förts ut ur landet, 2. för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt, 3. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp, 4. som har förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än att användas som växtnäring. Avdrag enligt första stycket 2 eller 3 får endast göras för skatt som avses i 2 § första stycket. Lag (2002:407). 8 § Den som inte är skattskyldig kan, i motsvarande fall som avses i 7 § 1 och 4, hos beskattningsmyndigheten ansöka om återbetalning av gödselmedelsskatt. Ansökan enligt första stycket skall vara skriftlig och omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartal understiger 1 500 kronor. Ansökan skall åtföljas av dokumentation som styrker rätten till återbetalning. Lag (2006:1505). 8 a § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 b § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 c § Har upphävts genom lag (2002:407). 8 d § Har upphävts genom lag (2002:407). 9 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2002:407). Övergångsbestämmelser 1995:57 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1995:616 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som är registrerad som avgiftsskyldig skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som skattskyldig från ikraftträdandet inträder dock inte avgiftsskyldighet för lagret vid avregistreringen. 1995:1527 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. För skatt som avses i 2 § andra stycket gäller dock följande. Gödselmedel som har tillverkats eller förts in till landet före ikraftträdandet skall tas upp till beskattning i första redovisningsperioden efter ikraftträdandet om skattskyldighet då ännu inte har inträtt. 1999:1092 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 8 b § även därefter tillämpas i sin äldre lydelse. 1999:1251 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2000:472 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. 2001:519 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:407 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt 6 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 a §. 2006:594 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1505 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1499 Lagen tillämpas fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2010." "SFS-nummer · 1984:410 · Visa register Lag (1984:410) om skatt på bekämpningsmedel Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1984-06-07 Omtryck: SFS 1995:617 Ändring införd: t.o.m. SFS 2015:469 Ikraft: 1984-07-01 överg.best. 1 § Skatt (bekämpningsmedelsskatt) skall erläggas till staten enligt denna lag vid omsättning eller ianspråktagande inom landet av bekämpningsmedel. Med bekämpningsmedel avses i denna lag ämnen eller beredningar som är avsedda att användas till skydd mot egendomsskada eller olägenhet för människors hälsa, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Som bekämpningsmedel enligt lagen skall dock inte anses 1. vara, avsedd att användas vid beredning av livsmedel, läkemedel eller annan jämförbar vara, 2. färger, fernissor, tjäror och andra varor som huvudsakligen begagnas för ett annat ändamål än som avses i första meningen, om inte varorna genom en särskild benämning eller på något annat sätt anges vara avsedda som bekämpningsmedel, 3. träskyddsmedel, och 4. ättika. Lag (1998:1677). 2 § Skatt ska betalas med 34 kronor för varje helt kilogram verksam beståndsdel i bekämpningsmedlet. Lag (2015:469). 3 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1318). 4 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) är den som 1. inom landet yrkesmässigt tillverkar bekämpningsmedel, 2. från ett annat land för in eller tar emot bekämpningsmedel för yrkesmässig återförsäljning eller för egen yrkesmässig användning inom landet. Som tillverkning enligt första stycket 1 anses även blandning av olika bekämpningsmedel och sådan märkning eller dylikt av en vara som anges i 1 § andra stycket 2 som medför att varan anses utgöra bekämpningsmedel. En verksamhet är yrkesmässig, om den utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller om den bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor. Lag (2006:593). 5 § Skyldighet att betala skatt inträder för 1. den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 1 när a) ett bekämpningsmedel levereras till en köpare, b) ett bekämpningsmedel tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, c) den skattepliktiga verksamheten upphör, varvid skattskyldigheten omfattar bekämpningsmedel som då ingår i den skattskyldiges lager, 2. den som är skattskyldig enligt 4 § första stycket 2 när ett bekämpningsmedel förs in till Sverige. Lag (2006:593). 6 § Har upphävts genom lag (1994:1706) 7 § Har upphävts genom lag (2002:408). 8 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på sådana bekämpningsmedel 1. som har förts ut ur landet, 2. för vilka skattskyldighet tidigare har inträtt, 3. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp. Lag (2002:408). Övergångsbestämmelser 1995:617 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:824 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lag (1998:1677). 1999:1252 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 2002:408 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2003:806 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:593 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:469 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1984:740 · Visa register Förordning (1984:740) med bemyndigande för riksskatteverket enligt lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1984-08-23 Ikraft: 1984-09-05 Författningen har upphävts genom: SFS 1993:1278 Upphävd: 1994-01-01 Regeringen bemyndigar riksskatteverket att fastställa inflationstal och omräkningstal enligt bestämmelserna i 7 § lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt." "SFS-nummer · 1984:1052 · Visa register Lag (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1984-12-18 Ändring införd: t.o.m. SFS 2017:398 Ikraft: 1985-01-01 överg.best. 1 § Till fastighetsskatt skattepliktiga fastigheter är, i den utsträckning som framgår av 3 §, sådana som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhusenhet, ägarlägenhetsenhet, hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet om det på lantbruksenheten finns vad som vid fastighetstaxeringen betecknas som småhus eller tomtmark för småhus. Från skatteplikt undantas fastighet som året före det kalenderår då beslutet om slutlig skatt ska fattas inte varit skattepliktig enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Lag (2011:1320). 2 § Skattskyldig till fastighetsskatt är den som vid ingången av kalenderåret är ägare till fastigheten eller enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare. Fastighetsskatt beräknas för kalenderår på grundval av det taxeringsvärde som gäller under kalenderåret. Lag (2007:1417). 2 a § Har upphävts genom lag (2007:1417). 3 § Fastighetsskatten utgör a) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet till den del det avser värderingsenhet för småhus som är under uppförande, värderingsenhet för tillhörande tomtmark och värderingsenhet för tomtmark som är obebyggd, bostadsbyggnadsvärdet avseende värderingsenhet för småhus som är under uppförande på lantbruksenhet, tomtmarksvärdet avseende värderingsenhet för tillhörande tomtmark och tomtmarksvärdet avseende tomtmark avsedd för småhus på lantbruksenhet som är obebyggd, taxeringsvärdet avseende ägarlägenhetsenhet till den del det avser värderingsenhet för ägarlägenhet som är under uppförande, värderingsenhet för tillhörande tomtmark, värderingsenhet för tomtmark som är obebyggd eller som hör till ägarlägenhet som inte ingår i samma taxeringsenhet, b) 0,4 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder som är under uppförande, värderingsenhet för tillhörande tomtmark, värderingsenhet för tomtmark avsedd för bostäder som är obebyggd eller som hör till bostäder som inte ingår i samma taxeringsenhet samt annan värderingsenhet för tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet med undantag för sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vindkraftverk, e) 0,2 procent av: taxeringsvärdet avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vindkraftverk. Om det på en värderingsenhet för tomtmark finns ett eller flera småhus som är uppförda och ett eller flera småhus som är under uppförande, ska tomtmarken anses höra till det eller de småhus som är uppförda. För fastighet som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229) ska fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag räknas in i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Om fastighetsskatt och fastighetsavgift ska beräknas för skilda delar av fastigheten ska underlaget för beräkningen av fastighetsskatten utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Att skillnaden mellan den fastighetsskatt som i första stycket d föreskrivs för elproduktionsenhet och den fastighetsskatt som enligt första stycket e föreskrivs för sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vindkraftverk kan utgöra stöd av mindre betydelse framgår av kommissionens förordning (EU) nr 1407/2013 av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse. Lag (2017:398). 3 a § Har upphävts genom lag (2007:1417). 4 § Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet, ägarlägenhetsenhet, hyreshusenhet, industrienhet, elproduktionsenhet eller lantbruksenhet gäller också beträffande del av fastighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som utgör sådan enhet. Lag (2009:106). 5 § har upphävts genom lag (1990:394). 6 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av fastighetsskatt finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1320). 7 § Har upphävts genom lag (2011:1320). 8 § Fastighetsskatt tillfaller staten. Lag (1984:1078). 9 § Termer och uttryck i denna lag som används även i fastighetstaxeringslagen (1979:1152) eller inkomstskattelagen (1999:1229) har samma betydelse och tillämpningsområden som i dessa lagar. Lag (1999:1254). Övergångsbestämmelser 1984:1052 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1986 års taxering. Ingår fastighet i förvärvskälla för vilken beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet skall skatten vid 1986 års taxering påföras med så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller efter ikraftträdandet och hela beskattningsåret. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket b, f, g, i och k skall procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,7 och vid 1987 års taxering 1,4. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket c och e skall procenttalet vid 1986 års taxering utgöra 0,5 och vid 1987 års taxering 1. Lag (1984:1078). 1986:1246 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2. De nya bestämmelserna i 3 § första stycket tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1987:565 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1988 och tillämpas första gången vid 1989 års taxering. 2. I fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för hyreshusenheter utgöra hela det taxeringsvärde som åsatts för år 1987. Om taxeringsvärdet sänkts vid 1988 års allmänna fastighetstaxering skall för nämnda bekattningsår underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för hyreshusenheter utgöra hela det nya taxeringsvärdet. Lag (1987:1157). 1989:1019 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Äldre bestämmelser gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1990:394 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1990 och tillämpas första gången vid 1991 års taxering. 1990:652 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Bestämmelserna i 3 § andra stycket tillämpas dock först vid 1993 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990. 3. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket skall, i fråga om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 års taxeringar utgöra 1,2. 4. I stället för vad som följer av 3 § första stycket och punkt 3 skall vid följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastig- heter, bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet. Detta gäller dock inte i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet. Vid beräkningen enligt denna punkt skall vad som anges i 3 § femte stycket ha motsvarande tillämpning: Taxeringsår Värdeår 1992 1986--1990 1993 1987--1990 1994 1988--1990 1995 1989--1990 1996 1990 5. I stället för vad som följer av 3 § första stycket skall vid följande års taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för fastigheter, bebyggda med byggnader vilka innehåller bostäder och har nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör hyreshusenhet. Vid denna beräkning skall vad som anges i 3 § femte stycket ha motsvarande tillämpning. Detsamma gäller i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet: Taxeringsår Halv fastighetsskatt Ingen fastighetsskatt Värdeår Värdeår 1992 1973--1976 1977--1990 1993 1975--1978 1979--1990 1994 1977--1980 1981--1990 1995 1979--1982 1983--1990 1996 1981--1984 1985--1990 1997 1983--1986 1987--1990 1998 1985--1988 1989--1990 1999 1987--1990 2000 1989--1990 Lag (1992:1593). 6. I stället för vad som följer av 3 § första stycket skall det vid 1998 års taxering inte tas ut fastighetsskatt på bostadsdelen för fastigheter bebyggda med byggnader vilka innehåller bostäder och har värdeår 1991. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall 3 § femte stycket tillämpas. Lag (1996:432). 1990:1383 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Vid 1992 års taxering skall dock vad som gäller för småhus enligt 3 § första stycket a och punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt också gälla för hyreshus som är inrättat till bostad åt högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet. För annat hyreshus på lantbruksenhet skall vid 1992 års taxering tillämpas vad som gäller för hyreshus enligt 3 § första stycket b och punkt 5 av nämnda övergångsbestämmelser. 1991:1914 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med 1992 års taxering. 1992:842 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering. För sådan hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler och för vars förvärvskälla beskattningsåret har börjat före ikraftträdandet skall skatt vid 1994 års taxering påföras enligt äldre bestämmelser med så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet och hela beskattningsåret. 1992:1593 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 2. Vid 1994 års taxering skall, såvitt avser hyreshusenhet, skatteuttaget enligt 3 § första stycket b) i dess äldre lydelse göras på den del av taxeringsvärdet som inte belöper på lokaler med tillhörande tomtmark. Nedsättning av skatteuttaget enligt den äldre lydelsen av 3 § andra stycket och punkt 5 övergångsbestämmelserna skall vid nämnda taxeringsår endast göras på den del av taxeringsvärdet som belöper på hyreshus som avser bostäder med tillhörande tomtmark, om tomtmarken och hyreshuset ingår i samma taxeringsenhet. 3. För hyreshusenhet som innehåller lokaler och för vars förvärvskälla beskattningsåret har börjat före den 1 januari 1993 skall skatt som avser lokaler med tillhörande tomtmark vid 1994 års taxering påföras enligt äldre bestämmelser med så stor del som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före den 1 januari 1993 och hela beskattningsåret. 1993:1525 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Endast kostnader för om- eller tillbyggnad som nedlagts i fastigheter efter 1992 års utgång beaktas vid tillämpningen av denna lag. 2. I stället för vad som följer av punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall, om ett reduceringsbelopp enligt 3 a § har bestämts för hyreshusenhet, skatten beräknas på sätt som följer av 3 och 3 a §§ om en sådan beräkning leder till lägre fastighetsskatt. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt punkt 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ett reduceringsbelopp inte beaktas. Lag (1994:1910). 1993:1560 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:51 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:1872 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1994. 1994:1910 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 2. Äldre föreskrifter i 2 § andra stycket tillämpas för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i 2 § sjätte stycket skall gälla vid 1996 års taxering endast om den skattskyldige yrkar det. 4. Bestämmelserna i 2 § sjätte stycket skall inte gälla fastigheter som avses i punkterna 4 och 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt vid tillämpning av nämnda punkter i dessa övergångsbestämmelser. 1994:1911 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången i fråga om 3 § första stycket vid 1997 års taxering och i övrigt vid 1996 års taxering. 2. I stället för procenttalet 1,7 som föreskrivs i 3 § första stycket skall, i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1994, procenttalet utgöra 1,5. 3. Till den del fastighetsskatt skall beräknas på grundval av taxeringsvärde som bestämts vid fastighetstaxering år 1995 eller tidigare tillämpas inte de nya bestämmelserna om underlaget för fastighetsskatt i 3 § första stycket. 1995:918 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 2. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före utgången av juni 1995. 1996:1173 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den delen av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. Lag (1996:1173). 1996:1402 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för räkenskapsår hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegrupperingen som har påbörjats före ikraftträdandet. 1997:442 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 1998:526 1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser bestämmelserna i 3 § första stycket punkten a och punkten b, den 1 augusti 1998, och i övrigt den 1 januari 1999. 2. Bestämmelserna i 3 § första stycket punkten a och punkten b tillämpas första gången vid 1999 års taxering. Har beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1998 tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före denna tidpunkt. 3. Bestämmelserna i övrigt tillämpas första gången vid 2000 års taxering. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 4. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket punkten b skall procenttalet vid 2000 års taxering utgöra 1,3. Har beskattningsåret påbörjats före den 1 januari 1999 tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före denna tidpunkt. Lag (1998:1478). 5. I stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket b skall procenttalet vid 2001 års taxering utgöra 1,2. På bostadsdelen för fastighet som utgör hyreshusenhet och som har värdeår 1989 eller 1990 skall endast halv fastighetsskatt utgå vid 2001 års taxering. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall 3 § femte stycket tillämpas. Lag (1999:995). 1999:632 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Äldre bestämmelser gäller för den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 1999. 1999:1254 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2000:950 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. För den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 2000 tillämpas de procenttal som gäller vid 2001 års taxering. 2001:835 Denna lag träder i kraft den 31 december 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. För den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 2000 tillämpas de procenttal som gäller vid 2001 års taxering. 2001:1219 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2006 års taxering. Till den del fastighetsskatt skall beräknas på grundval av taxeringsvärde som bestämts vid fastighetstaxering år 2004 eller tidigare tillämpas inte den nya lydelsen. 2003:1203 Denna lag träder i kraft den 31 december 2003 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering såvitt avser småhusenheter, vid 2005 års taxering såvitt avser hyreshusenheter och vid 2006 års taxering såvitt avser lantbruksenheter. 2006:3 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 2006:1008 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 2007:1417 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före ikraftträdandet. 2009:106 Denna lag träder i kraft den 1 maj 2009 och tillämpas första gången vid 2010 års taxering. 2009:1408 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas första gången vid 2011 års taxering. 2010:773 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering. 2011:1320 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Den nya lydelsen av 1 § tillämpas vid beslut om slutlig skatt för beskattningsår som börjar efter den 31 januari 2012. Den nya lydelsen tillämpas även vid beslut om slutlig skatt för förlängda räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012 och för förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas under 2012. 2017:395 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Lagen tillämpas första gången på fastighetsskatt för kalenderåret 2017. 2017:396 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Lagen tillämpas första gången på fastighetsskatt för kalenderåret 2018. 2017:397 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Lagen tillämpas första gången på fastighetsskatt för kalenderåret 2019. 2017:398 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. Lagen tillämpas första gången på fastighetsskatt för kalenderåret 2020." "SFS-nummer · 1985:93 · Visa register Förordning (1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m.m. Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1985-03-07 Ikraft: 1985-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1994:224 Upphävd: 1994-07-01 överg.best. 1 § har upphävts genom förordning (1990:710). 2 § Återbetalning medges med belopp som svarar mot den skatt som belöpt på bränslet enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1990:582) om koldioxidskatt och lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. Förordning (1993:1037). 2 a § Vid inköp av bränsle som beskattas enligt i 2 § angivna lagar medges även återbetalning med belopp som svarar mot den skatt som belöpt på bränslet enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt. Förordning (1990:798). 3 § har upphävts genom förordning (1990:710). 4 § Ansökan om återbetalning görs skriftligen av chef för en beskickning eller ett konsulat eller av den som i Sverige äger företräda sådan internationell organisation som avses i 27 § första stycket 1 lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 6 § första stycket 1 lagen (1961:372) om bensinskatt, 3 § första stycket lagen (1990:582) om koldioxidskatt eller 7 § första stycket lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. En särskild ansökan skall ges in för beskickningen, konsulatet eller organisationen och för varje person som är berättigad till återbetalning. Ansökan skall ges in till utrikesdepartementet och omfatta inköpen under ett kalenderkvartal. Ansökan skall vara åtföljd av faktura eller jämförlig handling i original eller kopia. Sådan handling skall innehålla uppgift om säljarens och köparens namn och adress, leveransdagen, volymen eller vikten, priset samt, om handlingen avser bensin eller motorbrännolja, fordonets registreringsnummer. Utrikesdepartementet överlämnar ansökningen till Skattemyndigheten i Kopparbergs län med uppgift huruvida förvärvet har gjorts av någon som har rätt till återbetalning enligt 27 § första stycket 1 lagen (1957:262) om allmän energiskatt, 6 § första stycket 1 lagen (1961:372) om bensinskatt, 3 § första stycket lagen (1990:582) om koldioxidskatt eller 7 § första stycket lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. Förordning (1993:1037). 5 § Beslut om återbetalning meddelas för kalenderkvartal. 6 § Riksskatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Övergångsbestämmelser 1985:93 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1985 och gäller inköp av bränslen som gjorts efter utgången av juni månad 1985. 1990:798 Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1990 och gäller inköp av bränslen som gjorts efter utgången av juli månad 1990." "SFS-nummer · 1985:1122 · Visa register Förordning (1985:1122) om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall, m.m. Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1985-12-19 Övrigt: Endast den svenska texten i bilagorna är med här. Ikraft: 1986-02-18 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1989:181 Upphävd: 1989-06-01 överg.best. Det protokoll om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall som Sverige och Finland undertecknade den 25 januari 1985 samt den överenskommelse som i november 1985 har träffats med stöd av 6 § i protokollet skall gälla för Sveriges del. Protokollets och överenskommelsens innehåll framgår av bilagorna 1 och 2 till denna förordning. Bilaga 1 Protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering, som beaktar att enligt avtalet den 22 mars 1983 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (skatteavtalet), inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt skepp beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har, som vidare beaktar att avtalet den 27 juni 1973 mellan Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet har upphört att gälla samtidigt som skatteavtalet trätt i kraft, som önskar ersätta det till avtalet den 27 juni 1973 knutna protokollet den 3 november 1977 mellan Finland och Sverige om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall med ett nytt protokoll i samma ämne, har kommit överens om följande: 1 § Regeringarna är ense om att skattebortfall som på grund av bestämmelserna i skatteavtalet uppkommer för en avtalsslutande stat, dess kommuner eller andra offentligrättsliga juridiska personer, vars skatter berörs av skatteavtalet, i princip skall i sin helhet bäras av denna stat, dessa kommuner eller dessa personer. 2 § Enligt båda regeringarnas uppfattning har emellertid den regel i skatteavtalet, enligt vilken inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt skepp beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har, medfört ett bortfall av kommunalskatt för kommuner inom landskapet Åland som väsentligen överstiger vad som kan anses rimligt till följd av bestämmelserna i ett dubbelbeskattningsavtal. Regeringarna har därför funnit att, med hänsyn till landskapet Ålands särställning, dessa kommuner som ett undantag från den princip som anges i 1 § bör tillerkännas ersättning av statsmedel för skattebortfall med skäligt belopp. 3 § Enligt båda regeringarnas uppfattning bygger skatteavtalet helt på ömsesidiga åtaganden och utgör resultatet av en avvägning mellan de båda staternas fiskala och övriga intressen. Regeringarna är därför eniga om att den ersättning som enligt 2 § bör tillerkännas kommuner inom landskapet Åland skall bäras av de båda staterna med hälften vardera. 4 § Ersättningsbeloppet fastställs av de båda regeringarna gemensamt för ett år i sänder. 5 § Ersättningen skall beräknas med ledning av förhållandena under året närmast före det ersättningen avser och utgå med belopp, som motsvarar det skattebelopp som enligt finsk sjömansskattelagstiftning skulle ha utgått till kommuner inom landskapet Åland om arbetet utförts på finskt skepp eller på skepp som enligt skatteavtalet likställs med finskt skepp. Ersättningen skall avrundas till närmast högre 100 000- tal finska mark. 6 § Finska finansministeriet och svenska finansdepartementet skall träffa särskild överenskommelse om tillämpningen av detta protokoll. 7 § Detta protokoll träder i kraft trettio dagar efter den dag då båda regeringarna genom notväxling i Helsingfors meddelat varandra att de åtgärder vidtagits som krävs för protokollets ikraftträdande. Sedan protokollet trätt i kraft tillämpas dess bestämmelser första gången på skattebortfall som avser år 1984. 8 § Detta protokoll förblir i kraft till dess det uppsägs av en av de avtalsslutande parterna. Vardera avtalsslutande parten kan -- senast den 30 juni under ett kalenderår, dock inte tidigare än fem år efter dagen för skatteavtalets ikraftträdande -- på diplomatisk väg skriftligen uppsäga protokollet hos den andra avtalsslutande parten. I händelse av sådan uppsägning upphör protokollet att gälla beträffande skattebortfall som avser kalenderår som följer efter det då uppsägningen skedde. Som skedde i Stockholm den 25 januari 1985 i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda texter har lika vitsord. Bilaga 2 Överenskommelse mellan svenska finansdepartementet och finska finansministeriet om tillämpning av protokollet den 25 januari 1985 mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall Svenska finansdepartementet och finska finansministeriet har med stöd av 6 § i protokollet den 25 januari 1985 mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall kommit överens att följande ordning skall gälla för att genomföra protokollets bestämmelser: 1. Ålands skattebyrå upprättar efter utgången av det år som enligt 5 § i protokollet skall ligga till grund för beräkningen av ersättningen för närmast följande år en förteckning över de sjömän med bo och hemvist i kommun inom landskapet Åland vid ingången av det förstnämnda året, vilka under detta år varit anställda på svenska skepp. I förteckningen anges sjömans namn samt, om uppgift härom finns, lönebelopp, svenskt personnummer, adress och hemkommun. 2. Skattebyrån lämnar förteckningen till skattestyrelsen, som vidarebefordrar den till finansministeriet för granskning. 3. Finansministeriet sänder förteckningen jämte eventuella kommentarer till finansdepartementet. 4. Finansdepartementet lämnar förteckningen och i förekommande fall finansministeriets kommentarer till sjömansskattekontoret. 5. Sjömansskattekontoret granskar förteckningen och stämmer av uppgifterna däri mot kontorets register över sjömän. Kontoret upprättar därefter en förteckning över de sjömän vilkas lönebelopp med hänsyn till den verkställda granskningen enligt kontorets uppfattning skall ingå i underlaget för beräkningen av ersättningsbeloppet. I en särskild förteckning anges de personer vilkas lönebelopp enligt kontoret inte bör ingå i underlaget samt skälen härtill. För samtliga i förteckningarna upptagna sjömän anges lönebelopp och anställningstid under året i fråga. 6. Sjömansskattekontoret lämnar de upprättade förteckningarna jämte eventuella kommentarer till finansdepartementet. 7. Finansdepartementet sänder förteckningarna och i förekommande fall sjömansskattekontorets kommentarer till finansministeriet. 8. Finansministeriet granskar de överlämnade förteckningarna och eventuella kommentarer. Uppkommer härvid tveksamhet angående vilka lönebelopp som skall ligga till grund för beräkningen av ersättningen, skall finansministeriet och finansdepartementet gemensamt lösa frågan. 9. Sedan enighet nåtts om underlaget för beräkningen av ersättningen, beräknar finansministeriet den andel av sjömansskatt som enligt finsk lagstiftning skulle ha utgått till kommuner inom landskapet Åland om sjömännen i fråga hade varit anställda på finska skepp. Beloppet avrundas till närmast högre 100 000-tal finska mark. 10. Finska statsrådet fastställer det enligt punkt 9 beräknade ersättningsbeloppet och beslutar, att Finland i enlighet med 3 § i protokollet skall erlägga hälften av beloppet. I beslutet anges även det år som ersättningen avser. Svenska regeringen (finansdepartementet) underrättas om beslutet. 11. Svenska regeringen fastställer det enligt punkt 9 beräknade ersättningsbeloppet i finska mark och beslutar, att Sverige i enlighet med 3 § i protokollet skall erlägga som Sveriges andel hälften av beloppet i finska mark. I beslutet anges även det år som ersättningen avser. Finska statsrådet (finansministeriet) underrättas om beslutet. 12. Svenska regeringen utbetalar i finska mark den andel av ersättningsbeloppet som anges i punkt 11 genom girering till finansministeriets postgiroinkomstkonto hos finska Postbanken. 13. Länsstyrelsen i landskapet Åland utanordnar det enligt punkt 9 beräknade ersättningsbeloppet till kommuner inom landskapet enligt finansministeriets närmare anvisningar. Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar på svenska språket. Övergångsbestämmelser 1985:1122 1. Denna förordning träder i kraft fyra veckor efter den dag då förordningen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling. 2. Förordningen tillämpas första gången på skattebortfall för inkomståret 1984. 1989:181 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1989. 2. Förordningen tillämpas första gången på skattebortfall för inkomståret 1988. 3. Genom förordningen upphävs förordningen (1985:1122) om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall, m. m. 4. Den upphävda förordningen tillämpas sista gången beträffande skattebortfall för inkomståret 1987." "SFS-nummer · 1986:66 · Visa register Förordning (1986:66) om förfarandet vid nedsättning av skatt på utdelning och ränta enligt dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Schweiz Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1986-01-30 Övrigt: Endast den svenska texten är med i bilagan. Ikraft: 1986-03-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1332 Upphävd: 1994-11-01 1 § Den överenskommelse som Sverige och Schweiz ingått för att genomföra artiklarna 10 och 11 i det svensk-schweiziska avtalet den 7 maj 1965 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet/n1/ skall gälla för Sveriges del. Överenskommelsens innehåll framgår av bilaga till denna förordning. Förordning (1988:1033). 2 § Sådan ansökan om partiell återbetalning av schweizisk källskatt som anges i artikeln 2 punkt 1 i överenskommelsen skall göras på blankett Form 80. Förordning (1988:1033). Övergångsbestämmelser 1986:66 Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1986, då kungörelsen (1967:11) med vissa bestämmelser om kupongskatt för skattskyldiga med hemvist i Schweiz, m. m. skall upphöra att gälla. Ansökan som gjorts före ikraftträdandet handläggs dock enligt äldre bestämmelser. Bilaga Överenskommelse mellan Sverige och Schweiz för att genomföra artiklarna 10 och 11 i det svensk-schweiziska avtalet den 7 maj 1965 för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (i det följande benämnt "avtalet") ARTIKEL 1 Nedsättning genom partiell återbetalning 1. Den nedsättning av skatt på utdelning och ränta som avses i artiklarna 10 och 11 genomförs i Schweiz genom återbetalning av en del av källskattebeloppet. 2. Denna överenskommelse gäller inte för återbetalning av källskatt som person med hemvist i Sverige är berättigad till redan enligt schweizisk federal lagstiftning. ARTIKEL 2 Ansökningsförfarande 1. Person med hemvist i Sverige som har anspråk på partiell återbetalning av källskatt skall ansöka om detta på blankett R 80. 2. Sökanden skall till riksskatteverket inge ansökan i fyra exemplar inom tre år från utgången av det kalenderår under vilket utdelningen eller räntan blev tillgänglig för lyftning. 3. Uppkommer flera anspråk om återbetalning under samma kalenderår bör dessa framställas i en ansökan. Anspråk, som hänför sig till flera år, kan föras samman i en ansökan. 4. Är ansökan grundad lämnar riksskatteverket sådant intyg som anges på blanketten och sänder blanketten med intyg till Edsförbundets skatteförvaltning. ARTIKEL 3 Handläggning och beslut 1. Edsförbundets skatteförvaltning prövar grunden för ansökan och dess riktighet i sak. Om kompletterande uppgifter och handlingar behövs infordras dessa direkt från sökanden. 2. Edsförbundets skatteförvaltning meddelar sitt beslut skriftligen till sökanden och tillställer denne det belopp som skall återbetalas under den i ansökan angivna adressen. 3. Avslås en ansökan helt eller delvis skall beslutet jämte motivering och besvärshänvisning lämnas i rekommenderad försändelse. 4. Erinringar mot beslut av Edsförbundets skatteförvaltning får göras inom 30 dagar efter delgivningen av beslutet. Talan mot beslut av Edsförbundets skatteförvaltning i anledning av erinringarna får föras genom förvaltningsdomstolsbesvär hos schweiziska förbundsdomstolen i Lausanne inom 30 dagar efter delgivning av beslutet. ARTIKEL 4 Formföreskrifter 1. Till Edsförbundets skatteförvaltning ställda brev och erinringar från sökande med hemvist i Sverige skall avfattas på ett av de schweiziska språken (tyska, franska, italienska eller rätoromanska) eller på engelska språket. 2. Förvaltningsdomstolsbesvär hos den schweiziska förbundsdomstolen i Lausanne skall avfattas på ett av de schweiziska språken eller vara åtföljda av en översättning till ett av dessa språk. II. Svensk skatt på utdelning A. Kupongskatt på aktieutdelning ARTIKEL 5 Nedsättning genom partiell återbetalning Den nedsättning av svensk kupongskatt på utdelning som avses i artikel 10 genomförs genom återbetalning av en del av denna skatt. ARTIKEL 6 Ansökningsförfarande 1. Person med hemvist i Schweiz som har anspråk på partiell återbetalning av kupongskatt skall ansöka om detta på blankett R-Sv 1 (800). 2. Sökanden skall till behörig kantonal myndighet inge ansökan i tre exemplar inom fem år från utgången av det kalenderår under vilket utdelningen blev tillgänglig för lyftning. 3. Uppkommer flera anspråk om återbetalning under samma kalenderår bör dessa framställas i samma ansökan. Anspråk som hänför sig till flera år kan föras samman i en ansökan. 4. Den kantonala skattemyndigheten prövar om förutsättningarna för återbetalning av svensk skatt föreligger. Är ansökan grundad intygar den kantonala skattemyndigheten detta på exemplar två och sänder detta exemplar tillsammans med exemplar tre till Edsförbundets skatteförvaltning. Det första exemplaret behålls av den kantonala skattemyndigheten och används i synnerhet för att säkerställa att schweizisk skatt tas ut på de i ansökan angivna beloppen. 5. Med anledning av den kantonala skattemyndighetens intyg intygar Edsförbundets skatteförvaltning på exemplar tre av ansökan, som vidarebefordras till vederbörlig svensk skattemyndighet, att den utdelningsberättigade hade hemvist i Schweiz när den i ansökan angivna inkomsten blev tillgänglig för lyftning. ARTIKEL 7 Handläggning och beslut 1. Riksskatteverket prövar grunden för ansökan och dess riktighet i sak. Om kompletterande uppgifter och handlingar behövs infordras dessa direkt från sökanden. 2. Riksskatteverket meddelar sitt beslut skriftligen till sökanden och tillställer denne det belopp som skall återbetalas under den i ansökan angivna adressen. 3. Avslås en ansökan helt eller delvis skall beslutet jämte motivering och besvärshänvisning lämnas i rekommenderad försändelse. 4. Mot beslut om återbetalning av kupongskatt kan sökanden anlita de rättsmedel som enligt svensk rätt gäller i fråga om sådan skatt. 5. Ränta utgår inte på skattebelopp som återbetalas. B. Statlig inkomstskatt på utdelning på andelar i ekonomisk förening ARTIKEL 8 Ansökningsförfarande 1. En person med hemvist i Schweiz, som har rätt till svensk utdelning på andelar i ekonomisk förening, skall ansöka om begränsning av den statliga inkomstskatten på blankett R-Sv 2 (801). Ansökan görs i samband med taxeringen till statlig inkomstskatt, dock senast inom fem år från utgången av det kalenderår under vilket utdelningen blev tillgänglig för lyftning. 2. Ansökan upprättas i tre exemplar och inges till behörig kantonal skattemyndighet inom den tid som anges i punkt 1. Artikel 6 punkterna 3--5 i denna överenskommelse äger motsvarande tillämpning, med den avvikelsen att ett exemplar av ansökan, försett med intyg av Edsförbundets skatteförvaltning, återställs till sökanden. ARTIKEL 9 Handläggning och beslut 1. Vederbörande svenska skattemyndighet beslutar med stöd av ansökan om genomförandet av begränsningen av den statliga inkomstskatten. Artikel 7 punkterna 1 och 3 i denna överenskommelse äger motsvarande tillämpning. 2. Talan mot beslut av vederbörande svenska skattemyndighet får föras av den utdelningsberättigade i den ordning som anges i den svenska taxeringslagen av den 23 november 1956. ARTIKEL 10 Formföreskrifter 1. Till riksskatteverket eller vederbörande svenska skattemyndighet ställda brev och erinringar från sökande med hemvist i Schweiz får avfattas på svenska, tyska, franska eller engelska språken. 2. Besvär i ärenden om kupongskatt eller mot beslut av vederbörande svenska skattemyndigheter skall avfattas på svenska språket eller vara åtföljda av en översättning till svenska språket. III. Slutbestämmelser ARTIKEL 11 Ikraftträdande och uppsägning 1. Denna överenskommelse träder i kraft den 1 mars 1986. 2. Överenskommelsen ersätter, med verkan från dagen för ikraftträdandet, överenskommelsen av den 20 december 1966. Ansökningar som gjorts före denna tidpunkt handläggs enligt överenskommelsen av den 20 december 1966. 3. Överenskommelsen kan, om båda parterna är eniga, när som helst ändras eller kompletteras genom skriftväxling. 4. Endera parten kan, med iakttagande av en tidsfrist av minst sex månader, säga upp denna överenskommelse till utgången av ett kalenderår. Stockholm och Bern den 29 november 1985 För finansministern: Yngve Hallin För chefen för Edsförbundets skatteförvaltning: Lu'thi" "SFS-nummer · 1986:468 · Visa register Lag (1986:468) om avräkning av utländsk skatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1986-06-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1071 Ikraft: 1986-07-01 överg.best. 1 kap. Gemensamma bestämmelser 1 § I denna lag finns bestämmelser om avräkning av utländsk skatt. Lag (2008:1350). 2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229) om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Lag (2008:1350). 3 § Med utländsk skatt avses i denna lag följande skatter som betalats till en utländsk stat, delstat, lokal myndighet eller till Europeiska unionen: 1. allmän slutlig skatt på inkomst, 2. skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller den kommunala fastighetsavgiften och som tagits ut på i utlandet belägen fastighet eller privatbostad, 3. skatt som beräknats på schablonintäkt eller liknande på i utlandet belägen fastighet eller privatbostad, 4. skatt som beräknats på grundval av fraktintäkter, biljettintäkter eller annan jämförlig grund som uppburits i den utländska staten av skattskyldig som bedriver sjöfart eller luftfart i internationell trafik. Med utländsk skatt avses även belopp som anges i 2 kap. 8 § 2 och 3. Med utländsk skatt avses i 2 kap. 3-6 §§, 9 § andra stycket, 15 och 18-20 §§ även motsvarande preliminär skatt. Med utländsk skatt avses i 5 kap. skatt som beräknats på underlag som motsvarar underlaget för riskskatt enligt lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut. Lag (2021:1258). 4 § Vad som sägs om skatteavtal i denna lag ska gälla också i fråga om det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mellan Sveriges Exportråd och Taipeis delegation i Sverige beträffande skatter på inkomst. Lag (2008:1350). 5 § Bestämmelserna i 2 kap. 3 § och 3 kap. 2 § tillämpas också i fall då en delägare beskattas för inkomst hos eller för innehav i ett företag som anges i 24 kap. 34 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229), även om företaget inte är en utländsk juridisk person. Lag (2020:1073). 6 § Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för prövningen av begäran om avräkning av utländsk skatt. Om den som är skattskyldig enligt 2 § första stycket 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel begär avräkning av utländsk skatt, ska dock sådana uppgifter lämnas av pensionssparinstitut som anges i 1 kap. 2 § 3 lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Om det framgår att det finns förutsättningar för avräkning trots att samtliga de uppgifter som är nödvändiga för tillämpning av denna lag inte kan lämnas, får avräkning ske med skäligt belopp. Avräkning enligt 2 kap. 17 §, 3 kap. 4 § eller 4 kap. 4 § får dock bara ske för överskjutande belopp som den skattskyldige kan visa. Lag (2011:72). 7 § Om en skattskyldig enligt skatteavtal genom avräkning har rätt till större nedsättning än vad som följer av denna lag, ska nedsättning ske med det ytterligare belopp som föranleds av avtalet. Lag (2008:1350). 2 kap. Nedsättning av statlig och kommunal inkomstskatt 1 § En obegränsat skattskyldig som har haft en intäkt och en begränsat skattskyldig som har haft en intäkt hänförlig till ett fast driftställe i Sverige, har genom avräkning av utländsk skatt på intäkten rätt till nedsättning av statlig och kommunal inkomstskatt enligt detta kapitel om 1. intäkten tagits upp enligt inkomstskattelagen (1999:1229), 2. den skattskyldige har beskattats för intäkten i en utländsk stat, och 3. intäkten anses härröra från den utländska staten enligt dess skattelagstiftning. I fråga om intäkt som beskattats av Europeiska unionen ska villkoren i första stycket 2 och 3 anses vara uppfyllda. Vid tillämpning av detta kapitel ska det bortses från 1. lågbeskattade inkomster som beskattas hos delägare i utländsk juridisk person enligt 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen, 2. statlig och kommunal inkomstskatt på sådana inkomster, och 3. utländsk skatt på sådana inkomster. Rätt till avräkning enligt första stycket gäller även för en begränsat skattskyldig som har haft en intäkt som tagits upp enligt 6 kap. 11 § första stycket 8 inkomstskattelagen. Lag (2021:474). 1 a § Vid tillämpning av detta kapitel ska en utländsk intäkt anses ha tagits upp enligt inkomstskattelagen (1999:1229) även om intäkten enligt 42 kap. 42 § samma lag inte ska tas upp. Lag (2011:1274). 2 § Rätt till avräkning enligt 1 § första stycket gäller inte om den statliga och kommunala inkomstskatten, den utländska skatten samt den utländska intäkten omfattas av skatteavtal. Vid avräkning med stöd av skatteavtal tilllämpas dock övriga bestämmelser i detta kapitel. Bestämmelserna i första stycket första meningen tillämpas inte i fråga om begränsat skattskyldiga. Lag (2008:1350). 3 § Om en delägare är skattskyldig enligt 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska följande inkomster anses som delägarens inkomst: 1. inkomst hos ett svenskt handelsbolag, 2. inkomst hos en europeisk ekonomisk intressegruppering, eller 3. inkomst hos en utländsk juridisk person som är delägarbeskattad i utlandet. Om den delägarbeskattade juridiska personen har betalat utländsk skatt, ska denna anses ha betalats av delägaren. Av den delägarbeskattade juridiska personens sammanlagda utländska skatter anses så stor del belöpa på delägaren som motsvarar den andel som denne beskattas för. Lag (2008:1350). 4 § Om ett kommittentföretag enligt 36 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) redovisar inkomst av kommissionärsverksamhet, får inkomsten och den utländska skatten på inkomsten, anses som kommittentföretagets om kommissionärsföretaget medger det. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av kommittentföretaget. Lag (2008:1350). 5 § Vid en kvalificerad fusion enligt 37 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska det överlåtande företagets inkomst under detta företags sista beskattningsår och den utländska skatten på inkomsten, anses som det övertagande företagets. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av det övertagande företaget. Lag (2008:1350). 6 § Vid en kvalificerad fission enligt 37 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska det överlåtande företagets inkomst under detta företags sista beskattningsår och den utländska skatten på inkomsten, anses som de övertagande företagens. Inkomsten och den utländska skatten ska fördelas mellan de övertagande företagen i förhållande till det nettovärde som förs över till varje företag eller på något annat sätt som samtliga övertagande företag har angett. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av de övertagande företagen. Lag (2008:1350). 7 § Avräkning ska i första hand ske från statlig inkomstskatt. Till den del den statliga inkomstskatten understiger vad som enligt detta kapitel får avräknas, ska avräkning i andra hand ske från kommunal inkomstskatt. Avräkning ska ske från svensk skatt som beslutas det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat har ingått i underlaget för beslutet. Utländsk intäkt som avses i 1 a § ska anses ha ingått i underlaget det år som den skulle ha ingått i underlaget om den skulle ha tagits upp till beskattning. När det är fråga om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten eller den kommunala fastighetsavgiften eller som beräknats på schablonintäkt eller liknande, ska avräkning ske från svensk skatt som beslutas samma år som den utländska skatten fastställts. Lag (2011:1276). 8 § Avräkning får ske med ett belopp som motsvarar summan av 1. den utländska skatt som får avräknas enligt 1 §, 2. utländsk skatt och annat belopp som ger rätt till avräkning enligt skatteavtal, och 3. överskjutande belopp enligt 17-20 §§. I fråga om en skattskyldig som är juridisk person ska som utländsk skatt enligt första stycket 1 och 2 inte anses sådan utländsk skatt som hänför sig till en intäkt från innehav av finansiella instrument till den del den skattskyldige medges avdrag för utdelnings- eller ränteersättning på grund av villkor vid avtal om överföring av de finansiella instrumenten. Bestämmelserna i andra stycket tillämpas bara om 1. avräkning ges för utländsk skatt på intäkten från de finansiella instrumenten också hos någon annan på grund av att denne, enligt lagstiftningen i dennes hemviststat, anses ha intäkten, och 2. utdelnings- eller ränteersättningen ingår i ett förfarande som annars ger rätt till avräkning för den skattskyldige och den skattskyldige rimligen kunde ha förväntats känna till förfarandet. Lag (2019:1242). 9 § Avräkning enligt 8 § får dock ske med högst den del av den utländska skatten som motsvarar ett på följande sätt beräknat spärrbelopp. Spärrbeloppet utgör summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som, beräknad utan sådan avräkning, hänför sig till 1. de inkomster på vilka de utländska skatterna utgått, och 2. andra inkomster som har ingått i underlaget för beslut om slutlig skatt och som är hänförliga till fast driftställe eller fastighet i utlandet eller som utgör ränta, royalty eller utdelning i det fall utbetalaren är utländsk stat, fysisk person med hemvist i utländsk stat eller utländsk juridisk person. Om den skattskyldige vid det aktuella årets beskattning har gjort avdrag enligt 16 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:1229) för utländsk skatt som anges i 1 kap. 3 §, ska beräkningen av spärrbeloppet göras som om avdraget inte har gjorts. Spärrbeloppet ska anses uppgå till minst 500 kronor. Spärrbeloppet får dock inte överstiga summan av den skattskyldiges 1. statliga och kommunala inkomstskatt, och 2. avkastningsskatt som tas ut enligt 2 § första stycket 4 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Lag (2011:1275). 10 § /Upphör att gälla U:2023-01-01/ Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna ska den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna respektive den del som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna beräknas var för sig. Den statliga och kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (intäktsposter efter avdrag för kostnadsposter) ska anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som de utländska förvärvsinkomsterna utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst före allmänna avdrag, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna. Vid tillämpning av första stycket ska, om den skattskyldige fått skattereduktion enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), sådan reduktion anses ha skett från kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt respektive kommunal fastighetsavgift med så stor del av reduktionen som respektive skatt eller avgift utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter och avgift före sådan reduktion. Skattereduktion enligt 67 kap. 5-9 d, 34, 35 och 46-48 §§ inkomstskattelagen ska dock anses ha skett bara från kommunal inkomstskatt. Om en skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ska betala avkastningsskatt gäller följande. Vid beräkningen av spärrbeloppet ska, vid bestämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, avkastningsskatt likställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Lag (2020:1165). 10 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Vid beräkning av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna ska den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna respektive den del som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna beräknas var för sig. Den statliga och kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkomsterna (intäktsposter efter avdrag för kostnadsposter) ska anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela statliga respektive kommunala inkomstskatt på förvärvsinkomst, beräknad utan avräkning, som de utländska förvärvsinkomsterna utgör av den skattskyldiges sammanlagda förvärvsinkomst före allmänna avdrag, grundavdrag och sjöinkomstavdrag. Motsvarande gäller i tillämpliga delar vid beräkning av den del av den statliga inkomstskatten som hänför sig till de utländska kapitalinkomsterna. Vid tillämpning av första stycket ska, om den skattskyldige fått skattereduktion enligt 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), sådan reduktion anses ha skett från kommunal och statlig inkomstskatt, statlig fastighetsskatt respektive kommunal fastighetsavgift med så stor del av reduktionen som respektive skatt eller avgift utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter och avgift före sådan reduktion. Skattereduktion enligt 67 kap. 5-9 d, 34, 35, 46-48 och 53- 64 §§ inkomstskattelagen ska dock anses ha skett bara från kommunal inkomstskatt. Om en skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel ska betala avkastningsskatt gäller följande. Vid beräkningen av spärrbeloppet ska, vid bestämmande enligt första stycket av den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, avkastningsskatt likställas med statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst. Lag (2022:1071). 10 a § Vid tillämpning av 10 § ska utländska intäkter som avses i 1 a § inte tas med i den sammanlagda kapitalinkomsten. Lag (2011:1274). 10 b § Vid tillämpning av 10 § får utländska intäkter som avses i 1 a § tas med i de utländska kapitalinkomsterna endast till den del de, för ett visst beskattningsår, sammanlagt inte överstiger den schablonintäkt som ska tas upp till beskattning enligt 42 kap. 36 § inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2011:1274). 11 § Vid tillämpning av 10 § ska den utländska inkomstens storlek bestämmas med beaktande av andra kostnadsposter enligt inkomstskattelagen (1999:1229) än 1. koncernbidrag som avses i 35 kap. inkomstskattelagen, och 2. utdelning som avses i 39 kap. 14 § första stycket 3 inkomstskattelagen. Lag (2008:1350). 12 § Vid tillämpning av 10 § ska den utländska inkomstens storlek bestämmas utan beaktande av mottaget koncernbidrag som avses i 35 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2008:1350). 13 § Om avdrag har gjorts för avsättning till expansionsfond eller periodiseringsfond eller om sådant avdrag har återförts ska, vid beräkning enligt 10 § av den statliga och kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska inkomsterna, spärrbeloppet beräknas som om sådant avdrag inte har gjorts respektive inte har återförts. Lag (2008:1350). 14 § Om enligt skatteavtal inkomst ska undantas från beskattning men ingå i underlaget för beslut om slutlig skatt (alternativ exempt), ska varken den svenska skatten på inkomsten eller den utländska inkomsten tas med vid beräkningen av spärrbeloppet enligt 9 §. Lag (2011:1275). 15 § Utländsk skatt, för vilken avräkning enligt 8 och 9 §§ högst får ske, ska minskas med den sänkning av statlig och kommunal inkomstskatt som den skattskyldige, vid det aktuella årets beslut om slutlig skatt eller annat års beslut om slutlig skatt, har fått genom att den utländska skatten dragits av. Om avdrag för utländsk skatt har gjorts bara för en del av den skatt som enligt 7 § andra stycket är hänförlig till ett visst år och om avräkning bara delvis ska ske för detta års utländska skatt, ska i första hand avräkning ske av utländsk skatt för vilken avdrag inte har gjorts. Lag (2011:1275). 16 § Vid tillämpning av 10 § ska utländsk inkomst från sjöfart eller luftfart i internationell trafik på begäran av den skattskyldige beräknas till så stor del av den skattskyldiges hela inkomst - efter avdrag för kostnader - från rederirörelsen eller luftfartsrörelsen, med tillägg för gjorda avdrag för utländska skatter, som de i den utländska staten uppburna fraktintäkterna och biljettintäkterna utgör av den skattskyldiges samtliga intäkter av sådant slag. Lag (2008:1350). 17 § Till den del avräkning från den svenska skatt som beräknas för ett visst beskattningsår inte kunnat ske det år som anges i 7 § andra stycket, därför att summan avräkningsbar utländsk skatt enligt 8 § överstiger det enligt 9 § beräknade spärrbeloppet, är den skattskyldige efter begäran berättigad att senast för det femte beskattningsåret efter ovan nämnda beskattningsår få avräkning av det överskjutande beloppet. För ett visst år får dock det sammanlagda belopp för vilket avräkning högst får ske inte överstiga det årets spärrbelopp enligt 9 §. Om den skattskyldige begär avräkning av utländska skatter som enligt 7 § andra stycket är hänförliga till olika år, ska avräkning ske så att utländska skatter hänförliga till tidigare år avräknas före utländska skatter hänförliga till senare år. Lag (2011:1275). 18 § Om inkomst hos ett kommissionärsföretag enligt 4 § ska anses som kommittentföretagets får, vid tillämpning av 17 §, inkomst som hänför sig till kommissionärsförhållandet och utländsk skatt på denna inkomst, för vilken avräkning ännu inte har gjorts, anses som kommittentföretagets om kommissionärsföretaget medger det. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av kommittentföretaget. Lag (2008:1350). 19 § Vid en kvalificerad fusion enligt 37 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska vid tillämpning av 17 § inkomst som hänför sig till det överlåtande företaget och utländsk skatt på denna inkomst, för vilken avräkning ännu inte har gjorts, anses som det övertagande företagets. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av det övertagande företaget. Lag (2008:1350). 20 § Vid en kvalificerad fission enligt 37 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) ska vid tillämpning av 17 § inkomst som hänför sig till det överlåtande företaget och utländsk skatt på denna inkomst, för vilken avräkning ännu inte har gjorts, anses som de övertagande företagens. Inkomsten och den utländska skatten ska fördelas på de övertagande företagen i förhållande till det nettovärde som förs över till varje företag eller på något annat sätt som samtliga övertagande företag har angett. Om avdrag har gjorts för sådan utländsk skatt, ska det anses ha gjorts av de övertagande företagen. Lag (2008:1350). 3 kap. Nedsättning av avkastningsskatt på pensionsmedel 1 § Skattskyldig enligt 2 § första stycket 1–3 och 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt att få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Om inte annat följer av 3 §, ska avräkning ske av utländsk skatt som har betalats under kalenderåret närmast före beskattningsåret och som belöper på sådan avkastning, på den skattskyldiges utländska tillgångar, som vid beräkning av avkastningsskatt på pensionsmedel ingår i kapitalunderlaget för beskattningsåret. Skattskyldig enligt 2 § första stycket 4 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har, till den del den statliga och kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 2 kap. får avräknas, genom avräkning av utländsk skatt rätt att till denna del få nedsättning av sådan avkastningsskatt. Lag (2011:72). 2 § Innehav i en delägarbeskattad juridisk person som avses i 5 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) anses som en utländsk tillgång till den del som tillgångarna i den delägarbeskattade juridiska personen hade ansetts som utländska om de i stället innehafts direkt av den som är skattskyldig till avkastningsskatt enligt 2 § första stycket 1–3 eller 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Motsvarande gäller vid indirekta innehav av delägarbeskattade juridiska personer genom sådana personer. Om den delägarbeskattade juridiska personen har betalat utländsk skatt, ska sådan skatt anses ha betalats av den som är skattskyldig till avkastningsskatt för andelen. Av den delägarbeskattade juridiska personens sammanlagda utländska skatter anses så stor del belöpa på den som är skattskyldig till avkastningsskatt som motsvarar den andel som denne beskattas för. Lag (2011:72). 3 § Avräkning enligt 1 § första stycket får dock ske med högst ett på följande sätt beräknat spärrbelopp. Spärrbeloppet utgör den avkastningsskatt som hänför sig till de utländska tillgångar som ingår i kapitalunderlaget. Den avkastningsskatt som hänför sig till de utländska tillgångarna ska anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela avkastningsskatt, beräknad utan avräkning, som värdet av dessa tillgångar utgör av den skattskyldiges i kapitalunderlaget ingående totala värde av tillgångar före avdrag för finansiella skulder. Vid beräkning av spärrbeloppet ska såsom värdet av utländska tillgångar emellertid bara anses ett belopp motsvarande värdet av det kapital som under hela kalenderåret närmast före beskattningsåret har varit placerat i sådana tillgångar. Lag (2008:1350). 4 § Till den del avräkning inte kunnat ske det beskattningsår då avräkning enligt 1 § första stycket ska ske, därför att summan avräkningsbar utländsk skatt som enligt nämnda stycke ska avräknas detta beskattningsår överstiger det enligt 3 § beräknade spärrbeloppet, är den skattskyldige efter begäran berättigad att senast femte beskattningsåret därefter få avräkning av det överskjutande beloppet. För ett visst beskattningsår får dock det sammanlagda belopp för vilket avräkning högst får ske inte överstiga det årets spärrbelopp enligt 3 §. Om den skattskyldige begär avräkning av utländska skatter som enligt 1 § första stycket är hänförliga till olika år, ska avräkning ske så att utländska skatter hänförliga till tidigare år avräknas före utländska skatter hänförliga till senare år. Lag (2008:1350). 4 kap. Nedsättning av statlig och kommunal inkomstskatt på utländska lågbeskattade inkomster 1 § Delägare i en utländsk juridisk person som ska ta upp sin andel av sådan persons lågbeskattade inkomster enligt 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), har rätt att genom avräkning av de utländska skatter på dessa inkomster som har betalats av den utländska juridiska personen få nedsättning av statlig och kommunal inkomstskatt enligt detta kapitel. Rätt till avräkning enligt detta kapitel gäller inte för utländsk skatt som har betalats av den utländska juridiska personen och som har tillgodoförts eller kan komma att tillgodoföras delägaren eller annan utdelningsberättigad enligt lagstiftningen i den stat där den utländska juridiska personen är hemmahörande. Lag (2018:1753). 2 § Avräkning enligt 1 § får ske med ett belopp som motsvarar summan av den eller de utländska juridiska personernas utländska skatter på lågbeskattade inkomster multiplicerad med det eller de andelstal som, enligt 39 a kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), använts vid fastställandet av de lågbeskattade inkomster som delägaren tagit upp. Avräkning får dock ske högst med ett belopp som utgör summan av den statliga och kommunala inkomstskatt som, beräknad utan sådan avräkning, hänför sig till de lågbeskattade inkomsterna (spärrbelopp). Vid beräkning av spärrbeloppet ska vad som föreskrivs i 2 kap. 10 § i tillämpliga delar gälla på motsvarande sätt. Lag (2008:1350). 3 § Avräkning ska i första hand ske från statlig inkomstskatt på de lågbeskattade inkomsterna. Till den del den statliga inkomstskatten understiger vad som enligt detta kapitel får avräknas, ska avräkning i andra hand ske från kommunal inkomstskatt på de lågbeskattade inkomsterna. Avräkning ska ske från svensk skatt som beslutas det år då den lågbeskattade inkomsten som beskattats i utländsk stat har ingått i underlaget för beslutet. Lag (2011:1275). 4 § Till den del avräkning från den svenska skatt som beräknas för ett visst beskattningsår inte kunnat ske det år som anges i 3 § andra stycket, därför att summan avräkningsbar utländsk skatt överstiger det årets spärrbelopp enligt 2 § andra stycket, är delägaren efter begäran berättigad att senast för det femte beskattningsåret efter ovan nämnda beskattningsår få avräkning av det överskjutande beloppet. För ett visst år får dock det sammanlagda belopp för vilket avräkning högst får ges inte överstiga det årets spärrbelopp enligt 2 § andra stycket. Om delägaren begär avräkning av utländska skatter som enligt 3 § andra stycket är hänförliga till olika år, ska avräkning ske så att utländska skatter hänförliga till tidigare år avräknas före utländska skatter hänförliga till senare år. Lag (2011:1275). 5 kap. Nedsättning av riskskatt för kreditinstitut 1 § Skattskyldig enligt 4 § lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut som har skulder till ett utländskt kreditinstitut som ingår i samma koncern som den skattskyldige, har genom avräkning av utländsk skatt som har betalats av det utländska kreditinstitutet rätt till nedsättning av riskskatt enligt detta kapitel om 1. det utländska kreditinstitutet är skattskyldigt enligt 4 § lagen om riskskatt för kreditinstitut, men de fordringar som motsvarar skulderna inte är hänförliga till verksamhet som kreditinstitutet bedriver från filial i Sverige, eller 2. det utländska kreditinstitutet hade varit skattskyldigt enligt 4 § lagen om riskskatt för kreditinstitut om det hade bedrivit verksamhet från filial i Sverige. Avräkning ska ske av den utländska skatt som belöper på det utländska kreditinstitutets skulder vid den tidpunkt som närmast motsvarar ingången av den skattskyldiges beskattningsår och som har betalats till en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Med koncern avses vid tillämpning av denna paragraf en koncern av sådant slag som anges i 1 kap. 4 § årsredovisningslagen (1995:1554). Lag (2021:1258). 2 § Avräkning enligt 1 § får ske av utländsk skatt som hänför sig till ett underlag som motsvarar storleken av de skulder som inte skulle ha beaktats vid beräkningen av den skattskyldiges beskattningsunderlag enligt 7 § tredje stycket 2 lagen (2021:1256) om riskskatt för kreditinstitut, om de fordringar som motsvarar skulderna hade varit hänförliga till verksamhet som det utländska kreditinstitutet bedriver från filial i Sverige. Den utländska skatten ska minskas med den sänkning av det utländska kreditinstitutets inkomstskatt som detta har fått genom att den utländska skatten har dragits av. Avräkning får dock ske med högst den del av den utländska skatten som motsvarar ett på följande sätt beräknat spärrbelopp. Spärrbeloppet utgör den riskskatt som, beräknad utan sådan avräkning, hänför sig till de skulder som den skattskyldige vid beskattningsårets ingång har till det utländska kreditinstitutet. Lag (2021:1258). Övergångsbestämmelser 1986:468 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Lagen tillämpas dock första gången vid 1989 års taxering i fråga om skattskyldig som vid 1988 års taxering taxeras för beskattningsår som har påbörjats före den 1 juli 1986. 1989:348 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989 och tillämpas första gången vid 1990 års taxering. 1990:1443 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering om inte annat följer av punkterna 2--4. 2. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid 1992 års taxering såvitt avser särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt som påförs vid denna taxering. 3. Avräkning av utländsk skatt jämförlig med den statliga fastighetsskatten får endast avse skatt som fastställts efter den 31 december 1990. 4. Avräkning av överskjutande belopp enligt 11 § får endast avse överskjutande belopp som uppkommit vid 1992 eller senare års 1991:589 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas på utdelning som blir tillgänglig för lyftning efter utgången av år 1991. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas i fråga om företag som frikallats från skattskyldighet för utdelning genom förklaring om skattebefrielse enligt 7 § 8 mom. sjätte och nionde styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före den 1 januari 1992. 1993:943 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas beträffande utländsk skatt som erläggs efter utgången av år 1993. Lagen skall emellertid inte tillämpas beträffande utländsk skatt för vilken avräkning kan erhållas enligt äldre regler. 1994:781 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:1873 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas på utdelning som tas emot efter ikraftträdandet. 1995:1341 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1996:739 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas från och med 1998 års taxering. 1997:530 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1998:260 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. På yrkande av den skattskyldige får de nya bestämmel-serna tillämpas redan från och med 1998 års taxering. 1999:1255 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2000:1343 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2003:1088 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas på beskattningsår som börjar efter utgången av år 2003. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på beskattningsår som har påbörjats tidigare. 2004:983 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas på beskattningsår som börjar efter utgången av år 2004. 2. Bestämmelserna i 2 a § andra stycket tillämpas dock från och med den 1 januari året efter det år då lagen (2004:982) om avtal mellan Sveriges Exportråd och Taipeis delegation i Sverige beträffande skatter på inkomst träder i kraft. 2005:892 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Om inte annat följer av punkt 2 eller 3 tillämpas de nya bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt vid 2000 års taxering eller senare. 2. De nya bestämmelserna i 3, 5, 14 och 17 §§ tillämpas på beskattningsår som börjar efter ikraftträdandet. 3. Den nya bestämmelsen i 23 § tillämpas på avräkning av utländsk skatt som belöper på inkomst som förvärvas efter utgången av år 2004. 2007:1418 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om avräkning av utländsk skatt som avser tid före ikraftträdandet. 2008:1350 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Om inte annat följer av punkt 2 tillämpas de nya bestämmelserna på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2008. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande på beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 4-6 och 18-20 §§ tillämpas från och med 2003 års taxering. 2009:195 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2009 och tillämpas första gången vid 2010 års taxering. 2011:72 Denna lag träder i kraft den 1 april 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering. 2011:1275 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. För 2013 och tidigare års taxeringar gäller 2 kap. 9, 14 och 15 §§ i sin äldre lydelse. 2017:1203 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Bestämmelserna om skattereduktion i 2 kap. 10 § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2017. 2018:1753 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Lagen tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 december 2018. 2019:1242 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019. 2020:863 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2020. 2. Lagen tillämpas första gången för det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2019. 2020:1165 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Lagen tillämpas första gången för det beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020. 2021:474 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 30 juni 2021. 2021:1258 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2021. 2022:1071 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2022." "SFS-nummer · 1986:1225 · Visa register Lag (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1986-12-16 Ikraft: 1986-12-23 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:479 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. 1 § Tillfällig förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt denna lag. 2 § Riksskatteverket är beskattningsmyndighet. 3 § Skattskyldiga är 1. svenska livförsäkringsbolag, 2. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verksamhet samt 3. pensionsstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m. Om verksamheten påbörjats efter utgången av kalenderåret 1984 föreligger inte skattskyldighet. 4 § Skatten utgår med sju procent av beskattningsunderlaget. Beskattningsunderlaget är värdet av den skattskyldiges förmögenhet vid utgången av år 1986 till den del som förmögenheten överstiger tio miljoner kronor. För skattskyldig vilkens räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderår beräknas förmögenheten med utgångspunkt i förhållandena vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 1986. Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall förmögenhet som är hänförlig till annan av den skattskyldige meddelad livförsäkring än sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen (1928:370) ingå med 72 procent. 5 § Förmögenheten är värdet av den skattskyldiges samtliga tillgångar efter avdrag för finansiella skulder. Förmögenhet som inte är hänförlig till livförsäkring skall dock inte beaktas. Som tillgång hos återförsäkringstagare räknas inte värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av försäkringar som denne har övertagit i form av återförsäkring. Om återförsäkring skett hos utländsk återförsäkringsgivare skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet redovisas som tillgång, i den mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som ställts av återförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren. Återförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringstagare på grund av sådan reservdeposition som avses i föregående stycke upptas inte som tillgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på grund av depositionen är inte avdragsgill för denne. 6 § Om ej annat följer av 7--9 §§ tas tillgångar och skulder upp till bokfört värde. 7 § Fastighet tas upp till det högsta av anskaffningsvärdet och 133 procent av det för år 1986 gällande taxeringsvärdet. Har fastighets värde efter ingången av år 1986 sänkts på grund av skogsavverkning eller täktverksamhet eller till följd av brand, vattenflöde eller jämförlig händelse får fastigheten tas upp till 133 procent av det taxeringsvärde som därefter åsätts vid särskild fastighetstaxering eller, om sådant värde saknas, till ett på motsvarande grunder uppskattat värde. 8 § Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller som annars är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut, tas upp till det noterade värdet. Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade eller föremål för sådan notering som avses i första stycket, skall de aktier i bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade aktierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. 9 § Fordran som inte omfattas av 8 § och som löper med ränta skall tas upp till sitt kapitalbelopp. Detsamma gäller för skuld som löper med ränta. Osäker fordran får tas upp till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran tas inte upp. 10 § Tillfällig förmögenhetsskatt är inte avdragsgill vid taxeringen till statlig inkomstskatt. 11 § Den som är skattskyldig enligt 3 § skall vara registrerad hos riksskatteverket. 12 § Den som är skattskyldig skall i deklaration ange beskattningsunderlaget och skatten samt lämna de uppgifter som erfordras för beräkning av underlaget. Deklarationen skall ha kommit in till riksskatteverket senast fem månader efter den dag som enligt 4 § ligger till grund för förmögenhetsvärderingen. Skatten skall avrundas till närmast lägre tusental kronor. 13 § Senast den dag då deklarationen skall ha kommit in enligt 12 § andra stycket skall hälften av skattebeloppet vara inbetalad. Återstoden skall vara inbetalad med hälften senast tre månader och med återstående hälft senast sex månader efter den senaste dagen för avlämnande av deklaration. Om skatten inte uppgår till 100 000 kronor skall dock hela beloppet vara inbetalat senast den dag då deklarationen skall ha kommit in. 14 § När annat inte följer av denna lag tillämpas lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter med undantag av vad där sägs om anstånd i 2 kap. 9 §, om förhandbesked i 6 kap. och om förseningsavgift i 7 kap. 5 §. Övergångsbestämmelser 1996:479 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om förmögenhet vid utgången av år 1986 eller - för skattskyldiga med annat räkenskapsår än kalenderår - vid utgången av det räkenskapsår som avslutas närmast efter den 31 december 1986." "SFS-nummer · 1986:1232 · Visa register Förordning (1986:1232) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1986-12-18 Ikraft: 1987-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2002:826 Upphävd: 2003-01-01 1 § Till ledning för registreringen hos riksskatteverket av skattskyldiga enligt lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser skall uppgifter lämnas av försäkringsinspektionen beträffande livförsäkringsbolag och understödsföreningar och av länsstyrelse beträffande pensionsstiftelser. Skattskyldig som den 15 april 1987 inte har fått uppgift från riksskatteverket om registrering skall anmäla detta till verket. Sådan anmälan skall göras senast fyra månader efter den dag som enligt 4 § nämnda lag ligger till grund för förmögenhetsvärderingen. 2 § I fråga om tillfällig förmögenhetsskatt skall, utöver vad som framgår av 1 § andra stycket förordningen (1984:247) om punktskatter och prisregleringsavgifter, bestämmelserna i 3--4, 9 samt 17--20 §§ nämnda förordning tillämpas." "SFS-nummer · 1987:19 · Visa register Cirkulär (1987:19) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1987-01-22 Författningen har upphävts genom: SFS 2009:127 Upphävd: 2009-05-01 fastställer med stöd av 31 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt bifogade tabeller /n1/ för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1986 års utgång. //n1// Tabellerna finns inte med här." "SFS-nummer · 1987:1066 · Visa register Lag (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1987-11-26 Ikraft: 1988-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1551 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. 1 § Om förtullning av en vara sker under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullfrihet enligt 6 § eller 7 § 1--7 eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 13 §, 14 §, 15 § 1 eller 16 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m., skall inte heller för varan utgå annan skatt eller avgift som skall erläggas vid införsel. Frihet från annan skatt eller avgift gäller dock inte för följande varor för vilka tullfrihet medgetts enligt 13 § 8 lagen om tullfrihet m. m., nämligen varor som är avsedda för viss undervisningsanstalt eller vetenskaplig institution, om de är hänförliga till 84, 85 eller 90 kap. tulltaxelagen (1987:1068) och värda minst 2 000 kronor. Bestämmelser om frihet från skatt som avses i lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar finns i den lagen. 2 § I fall som avses i 15 § 1 lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. medges frihet från annan skatt än tull eller från avgift endast om 1. för varan betalas skatt eller avgift som tullmyndighet medgett befrielse från eller restituerat i samband med tidigare utförsel, och 2. varan vid återinförseln förtullas för den person för vilken den utfördes. 3 § Har förutsättning för tullfrihet i fall som avses i 1 § första stycket upphört skall, om annat inte är föreskrivet, den som medgetts skatte- eller avgiftsfriheten utan dröjsmål göra anmälan till tullmyndigheten. Det åligger därefter tullmyndigheten att ta ut den skatt och avgift som belöper på varan. 4 § Medges för en vara, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m., industrirestitution, handelsrestitution, reducerad restitution eller särskild restitution av tull eller skulle någon sådan restitution ha medgetts om varan varit tullpliktig, skall även annan skatt och avgift som betalats till tullmyndighet vid förtullning av varan betalas tillbaka, om återbäring av skatten eller avgiften inte kan medges i annan ordning. Om särskild restitution av tullen medges eller skulle ha medgetts om varan varit tullpliktig, får dock annan skatt och avgift betalas tillbaka endast om 1. förutsättningar för temporär tullfrihet för varan uppenbarligen förelegat, 2. varan inte får säljas på grund av föreskrift som har meddelats av hänsyn till allmän hälsovård, allmän säkerhet eller annat liknande intresse, 3. varan inte stämmer överens med vad som får anses avtalat eller varan inte har avlämnats inom avtalad tid, 4. varan uppenbarligen har beställts av misstag eller hinder av teknisk art förelåg vid införseln mot att använda varan för avsett ändamål, 5. varan uppenbarligen av förbiseende har sänts till mottagaren och förtullats för dennes räkning, 6. avgiften uppenbarligen har betalats av förbiseende, eller 7. annars synnerliga skäl föreligger. Vid tillämpningen av första stycket skall bortses från sådan inskränkning beträffande rätt till tullrestitution som regeringen har föreskrivit med stöd av 5 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m. 5 § Denna lag gäller inte försäljningsskatt på motorfordon, skrotningsavgift eller avgifter inom prisregleringen på jordbrukets eller fiskets område. Övergångsbestämmelser 1994:1551 1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vid lagens ikraftträdande upphör lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel och förordningen (1987:1072) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt att gälla. 2. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1988:70 · Visa register Cirkulär (1988:70) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1988-02-18 Övrigt: Rättelseblad SFS1988:70 har iakttagits. Författningen har upphävts genom: SFS 2009:127 Upphävd: 2009-05-01 Regeringen fastställer med stöd av 31 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt bifogade tabeller /n1/ för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1987 års utgång. //n1// Tabellerna finns inte med här." "SFS-nummer · 1988:328 · Visa register Lag (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1988-05-26 Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:673 Ikraft: 1989-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1999:415 Upphävd: 1999-07-01 Inledande bestämmelse 1 § För lastbilar, bussar och andra släpvagnar än påhängsvagnar, som dras av lastbilar eller bussar, skall betalas fordonsskatt enligt denna lag, om fordonen har förts in till Sverige för tillfälligt brukande här och inte är registrerade här. Skatt tas ut endast för fordon med en totalvikt över 6 000 kilogram. Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonsskattelagen (1988:327). Lag (1992:1442). /r3/ Skattens storlek m.m. 2 § Fordonsskattens storlek framgår av bilaga till denna lag. Lag (1992:1442). 3 § Fordon som är registrerade i en annan stat undantas från fordonsskatt under ett år från införseln eller under den längre tid temporär tullfrihet medges för fordonen, under förutsättning att de inte används här i landet för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel. Som sådan transport av varor anses inte befordran av passagerares resgods eller, i fråga om handelsresande, befordran av prover. Bestämmelserna gäller också i fråga om fordon som hyrts utan förare. 4 § Fordon som är registrerade i en annan stat och som avses att användas här i landet för persontransport mot betalning eller för transport av varor för industri eller handel, undantas från fordonsskatt 1. under lika lång tid som motsvarande förmån i den andra staten tillkommer i Sverige registrerade sådana fordon, 2. under den tid temporär tullfrihet medges för fordonen, om den andra staten är ansluten till konventionen den 14 december 1956 rörande beskattning av motorfordon vid internationell befordran av resande eller konventionen samma dag rörande beskattning av motorfordon vid internationell godsbefordran, 3. under den tid som överenskommits i avtal som slutits mellan Sverige och annan stat. 5 § Släpvagn, som vid framförande på allmän väg i den stat där den hör hemma inte är underkastad registreringsplikt där, anses vid tillämpning av 3 och 4 §§ som registrerad i den staten. 6 § har upphävts genom lag (1992:1442). 7 § har upphävts genom lag (1992:1442). /r3/ Beskattningsförfarande 8 § Fordonsskatt enligt denna lag fastställs av och betalas till tullmyndighet i samband med att fordonet förs ut ur landet. Förtullas ett fordon för vilket skattskyldighet föreligger enligt denna lag, betalas skatten in i den ordning som föreskrivs av den tullmyndighet hos vilken fordonet förtullas. Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att skatt skall betalas i annan ordning än som anges i första stycket. I fråga om skatt enligt denna lag gäller 19, 26--29, 105 och 107 §§ tullagen (1987:1065). Lag (1992:1442). 9 § När ett fordon för vilket skatt skall betalas förs in i landet, skall tullmyndigheten utfärda en införselhandling, där införseldagen och övriga uppgifter som behövs för debitering och kontroll av skatten anges. Införselhandlingen skall medfölja fordonet så länge det befinner sig i Sverige. Den skall uppvisas om polisman eller tulltjänsteman begär det. 10 § Vid utförsel av ett skattepliktigt fordon skall, om inte annat föreskrivits med stöd av 8 § tredje stycket, den som svarar för fordonet till tullmyndigheten i utförselorten lämna införselhandling enligt 9 § och övriga uppgifter som behövs för att fastställa skatt. Detsamma gäller när skatt skall betalas enligt 8 § andra stycket. 11 § Saknas införselhandling i fall som avses i 10 § och kan antalet dygn fordonet befunnit sig här inte utredas, skall vid debitering av skatt vistelsens längd uppskattas efter vad som är skäligt. Lag (1992:1442). 12 § Skattskyldig för ett visst fordon är den som svarar för fordonet när det förs ut ur landet eller när det förtullas eller skatten annars skall betalas. Den som inför eller här i landet förvärvar, lånar, hyr, förflyttar eller förvarar fordonet svarar tillsammans med den som är skattskyldig för betalningen av skatten. 13 § Betalas inte skatt när ett skattepliktigt fordon skall föras ut ur landet, får tullmyndigheten i utförselorten omhänderta fordonet. I fall som avses i 8 § andra stycket får tullmyndighet omhänderta ett fordon för vilket skatt inte betalas i föreskriven ordning. Har ett fordon omhändertagits enligt första stycket, tas skatten ut i den ordning som föreskrivs i tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114) för fall när tull, annan skatt och avgift skall tas ut av en vara. 14 § Har införselhandling utfärdats och kan den inte företes i fall som avses i 9 § andra stycket eller i 10 §, skall den som svarar för fordonet dömas till penningböter. Lag (1996:673). 15 § Vid förundersökning rörande brott enligt denna lag får åklagaren eller, om polismyndighet bedriver undersökningen, denna anlita biträde av tullmyndighet. Detsamma gäller vid förundersökning rörande sådant brott enligt skattebrottslagen (1971:69) som gäller skatt enligt denna lag. Innan förundersökningen hunnit inledas får tulltjänsteman hålla förhör och vidta annan åtgärd i syfte att utreda brottet, om åtgärden inte kan uppskjutas utan olägenhet. 16 § Beslut enligt denna lag av annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen får överklagas av den skattskyldige hos Generaltullstyrelsen. Överklagandet skall ha kommit in inom ett år från den dag då beslutet meddelades. Beslut av Generaltullstyrelsen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (1995:71). 17 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge nedsättning av eller befrielse från skatt enligt denna lag. Övergångsbestämmelser 1988:328 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1989, då lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är registrerade i riket skall upphöra att gälla. 2. I fråga om fordon som har förts in i landet före den 1 juli 1989 gäller följande kilometerskattesatser i stället för bilaga 2 till den nya lagen. Kilometerskatt Fordonsslag Totalvikt, Skatt, kilogram kronor för 10 kilometer 1. Dieseldrivna lastbilar 1.1 med anordning för 3 501--10 000 3,10 påhängsvagn 10 001--15 000 4,20 15 001--20 000 5,00 20 001-- 5,80 1.2 Övriga 3 501--10 000 2,00 10 001--15 000 2,75 15 001--20 000 3,30 20 001-- 3,90 2. Dieseldrivna bussar 3 501--10 000 1,50 10 001--15 000 1,80 15 001--20 000 1,95 20 001-- 2,10 3. Släpvagnar kopplade till eller avsedda att kopplas till dieseldrivna lastbilar eller diesel- drivna bussar 3.1 Styraxel för 3 501--10 000 2,00 påhängsvagn 10 001-- 2,55 3.2 Övriga 10 001--15 000 1,40 15 001--20 000 1,70 20 001-- 2,00 1991:610 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2. De äldre bestämmelserna tillämpas dock fortfarande vid beskattningen av fordon som har förts in i landet före ikraftträdandet. 1992:1442 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1993. Äldre bestämmelser om kilometerskatt gäller fortfarande i fråga om beskattningen av fordon som har förts ut ur landet före den 1 oktober 1993. 1995:71 Denna lag träder i kraft den 1 april 1995. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. Bilaga 1 till lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon Fordonsskatt Fordonsslag Totalvikt, Skatt, kilogram kronor för påbörjat dygn 1. Bussar 6 001-- 3 2. Lastbilar 6 001--10 000 10 eller släpvagnar, 10 001--15 000 18 kopplade till 15 001--20 000 34 eller avsedda 20 001-- 50 att kopplas till lastbilar eller bussar Lag (1993:842)." "SFS-nummer · 1988:336 · Visa register Förordning (1988:336) om befrielse från och nedsättning av grekisk skatt för person med hemvist i Sverige Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1988-04-07 Ikraft: 1988-07-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2019:1203 Upphävd: 2020-01-01 1 § Ansökan om befrielse från och nedsättning av grekisk skatt på utdelning och royalty enligt artiklarna VII och IX i bilaga 1 till kungörelsen (1963:497) om tillämpning av ett mellan Sverige och Grekland den 6 oktober 1961 ingånget avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på inkomst och förmögenhet görs på en blankett som tillhandahålls av riksskatteverket och som har beteckningen E 230. 2 § Enligt artikel VII § 2 i avtalet erhålls befrielse från grekisk inkomstskatt på utdelning under förutsättning att avdrag för utdelningen inte medgetts från det belopp av bolagets sammanlagda nettoinkomst som är föremål för den grekiska inkomstskatten på juridiska personer. Skatt enligt avtalet anges i blanketten därvid till 0. 3 § Ansökan ges in till länsskattemyndigheten i det län där den skattskyldiges hemortskommun är belägen. Länsskattemyndigheten skall efter erforderlig undersökning utfärda intyg om bosättning i Sverige och därefter översända ansökan med intyget till grekisk myndighet som anges i blanketten." "SFS-nummer · 1988:1066 · Visa register Förordning (1988:1066) om uppbörd m.m. av fordonsskatt på utländska fordon Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1988-10-13 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:1029 Ikraft: 1989-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:506 Upphävd: 1999-07-01 1 § Tullmyndighet prövar fråga som avses i 8 § tredje stycket lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon. Generaltullstyrelsen prövar fråga som avses i 17 § lagen. Förordning (1993:1029). 2 § När ett fordon förs in i Sverige och det skall betalas skatt för fordonet enligt lagen (1988:328) om fordonsskatt på utländska fordon skall den som svarar för fordonet till tullmyndigheten lämna uppgift om fordonets registreringsnummer, registreringsland och totalvikt. Är fordonet oregistrerat skall vid införseln uppgift lämnas även om fordonets ägare och dennes adress samt om de identifieringsmärkningar som finns på fordonet och var dessa är placerade. Uppgifter enligt första och andra styckena skall lämnas skriftligen om tullmyndigheten inte medger undantag därifrån. Förordning (1993:1029). 3 § Generaltullstyrelsen meddelar efter samråd med Riksskatteverket föreskrifter för verkställighet av denna förordning." "SFS-nummer · 1988:1567 · Visa register Lag (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1988-12-15 Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:956 Ikraft: 1989-03-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:1407 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. 1 § Skatt (miljöskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för inrikes flygtrafik i förvärvssyfte. 2 § Med inrikes flygtrafik avses i denna lag sådan flygtrafik som äger rum med flygplan mellan orter i Sverige och som inte påbörjas, avslutas eller innefattar mellanlandning i utlandet samt flygtrafik som påbörjas och avslutas på samma svenska ort utan mellanlandning. 3 § Skatt skall inte tas ut för flygtrafik med flygplan vars högsta tillåtna startvikt uppgår till högst 5 700 kilogram. 4 § Skattskyldig är den som äger flygplanet eller, om detta inte används av ägaren, den som brukar det i hans ställe. 5 § Skattskyldigheten inträder när en flygning börjar. Med flygning avses luftfärd från avgångsorten till den slutliga destinationsorten. Avbryts flygningen innan destinationsorten har nåtts föreligger ändå en skattepliktig flygning. 6 § Miljöskatten skall beräknas i första hand med ledning av Luftfartsverkets uppgifter om bränsleförbrukning och utsläpp av kolväten och kväveoxider från den aktuella flygplanstypen under en genomsnittligt beräknad flygsträcka. Skatten skall tas ut för varje flygning med 1 krona per kilogram förbrukat flygbränsle och med 12 kronor per kilogram utsläppta kolväten och kväveoxider. Lag (1992:882). 7 § Finns inte tillförlitliga uppgifter som avses i 6 § första stycket om utsläpp av kolväten och kväveoxider för flygplanstypen i fråga, beräknas miljöskatten för den aktuella flygningen såvitt gäller dessa utsläpp med ledning av flygplanets högsta tillåtna startvikt enligt dess luftvärdighetsbevis. Skatten för dessa utsläpp skall i sådant fall tas ut för varje flygning med 30 kronor om den högsta tillåtna startvikten uppgår till högst 10 000 kilogram. Om den högsta tillåtna startvikten är större, tas skatt ut med ytterligare 120 kronor för varje påbörjat helt femtusental kilogram till och med högst 35 000 kilogram och med ytterligare 60 kronor för varje påbörjat helt femtusental kilogram däröver. Lag (1990:586). 8 § Sker en flygning med olika flygplanstyper och kan skatten därför beräknas till olika belopp, skall den beräkning som ger det högsta beloppet tillämpas. Lag (1990:586). 9 § Den skattskyldige skall vara registrerad hos beskattnings- myndigheten. Lag (1993:470). 10 § Skattskyldig fysisk person, som inte är bosatt här i landet, eller en skattskyldig juridisk person som inte har fast driftställe här i landet skall företrädas av en representant som har godkänts av beskattningsmyndigheten. Representanten skall enligt fullmakt av den skattskyldige som ombud för denne svara för redovisningen av miljöskatt och i övrigt företräda den skattskyldige i frågor som gäller miljöskatt. Underlag för kontroll av skatteredovisningen skall finnas tillgängligt hos representanten. Underlåter den skattskyldige att utse en representant enligt första stycket kan beskattningsmyndigheten förelägga honom att vid vite fullgöra sin skyldighet. Frågor om utdömande av vite prövas av Länsrätten i Dalarnas län. Lag (1996:956). 11 § När det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten besluta att miljöskatten skall betalas i förskott eller att säkerhet skall ställas för skattens betalning. Lag (1993:470). 12 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. 1996:1407 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1997." "SFS-nummer · 1989:181 · Visa register Förordning (1989:181) om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1989-04-27 Övrigt: Endast den svenska texten i bilagan är med. Ikraft: 1989-06-01 överg.best. Det protokoll om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall som Sverige och Finland undertecknade den 8 december 1988 skall gälla för Sveriges del. Protokollets innehåll framgår av bilaga till denna förordning. Bilaga Protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall Konungariket Sveriges regering och Republiken Finlands regering, som beaktar att enligt avtalet den 18 februari 1987 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet (skatteavtalet) inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt skepp beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har, som vidare beaktar att avtalet den 22 mars 1983 mellan Finland, Danmark, Island, Norge och Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet har upphört att gälla samtidigt som skatteavtalet trätt i kraft, som önskar ersätta det till avtalet den 22 mars 1983 knutna protokollet den 25 januari 1985 mellan Finland och Sverige om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall med ett nytt protokoll i samma ämne, har kommit överens om följande: 1 § Regeringarna är ense om att skattebortfall som på grund av bestämmelserna i skatteavtalet uppkommer för en avtalsslutande stat, dess kommuner eller andra offentligrättsliga juridiska personer, vars skatter berörs av skatteavtalet, i princip skall i sin helhet bäras av denna stat, dessa kommuner eller dessa personer. 2 § Enligt båda regeringarnas uppfattning har emellertid den regel i skatteavtalet enligt vilken inkomst av arbete som utförs ombord på finskt eller svenskt skepp beskattas endast i den avtalsslutande stat vars nationalitet skeppet har medfört ett bortfall av kommunalskatt för kommuner inom landskapet Åland som överstiger vad som kan anses rimligt till följd av bestämmelserna i ett dubbelbeskattningsavtal. Regeringarna har därför funnit att, med hänsyn till landskapet Ålands särställning, dessa kommuner även för åren 1988, 1989 och 1990 som ett undantag från den princip som anges i 1 § bör tillerkännas viss ersättning av statsmedel för skattebortfallet. 3 § Enligt båda regeringarnas uppfattning bygger skatteavtalet helt på ömsesidiga åtaganden och utgör resultatet av en avvägning mellan de båda staternas fiskala och övriga intressen. Regeringarna är därför eniga om att den ersättning som enligt 2 § bör tillerkännas kommuner inom landskapet Åland skall bäras av de båda staterna med hälften vardera. 4 § Ersättningsbeloppet skall för ettvart av de tre åren utgöra 2 000 000 mark. 5 § Det ersättningsbelopp som anges i 4 § fördelas mellan kommuner inom landskapet Åland i förhållande till den kommunalskatt som enligt finsk lagstiftning skulle ha utgått till respektive kommun för det år som ersättningen avser om arbetet hade utförts på finskt skepp eller på skepp som enligt skatteavtalet likställs med finskt skepp. 6 § Finska finansministeriet och svenska finansdepartementet skall träffa särskild överenskommelse om tillämpningen av detta protokoll. 7 § Detta protokoll träder i kraft trettionde dagen efter den då båda regeringarna genom notväxling meddelat varandra att de åtgärder vidtagits som krävs för protokollets ikraftträdande. Som skedde i Stockholm den 8 december 1988 i två exemplar på svenska och finska språken, vilka båda texter har lika vitsord. Övergångsbestämmelser 1989:181 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1989. 2. Förordningen tillämpas första gången på skattebortfall för inkomståret 1988. 3. Genom förordningen upphävs förordningen (1985:1122) om protokoll mellan Sverige och Finland om ersättning för bortfall av kommunalskatt i vissa fall, m.m. 4. Den upphävda förordningen tillämpas sista gången beträffande skattebortfall för inkomståret 1987." "SFS-nummer · 1989:471 · Visa register Lag (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1989-06-08 Ändring införd: t.o.m. SFS 1996:482 Ikraft: 1989-06-15 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:482 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. 1 § För byggnadsarbete, som påbörjas under tiden den 27 maj 1989--den 30 juni 1991, skall investeringsskatt betalas till staten, om arbetet utförs i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje, Södertälje och Nynäshamn samt i Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län och arbetet helt eller till övervägande del avser 1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse, 2. butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler, 3. förvaltningsbyggnad, 4. kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler, 5. sporthall eller annan idrottsanläggning, 6. bostadshus som uppförs utan statligt stöd och inte är avsett uteslutande för fritidsändamål, eller 7. bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, om arbetet ingår i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus. Rivning av byggnad anses vid tillämpning av denna lag inte som byggnadsarbete. Lag (1991:1106) 2 § Investeringsskatt enligt 1 § skall inte betalas för 1. byggnadsarbete med en total byggnadskostnad understigande fem miljoner kronor, 2. lokaler som ingår i låneunderlag eller pantvärde enligt förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån, eller åtgärder för vilka räntebidrag kan lämnas enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus, 3. byggnadsarbete till den del konjunkturutjämningsfond enligt lagen (1955:256) om investeringsfonder för konjunkturutjämning eller allmän investeringsfond får tas i anspråk för arbetet i enlighet med beslut enligt 4 § lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 4. byggnadsarbete till den del arbetet är föranlett av åläggande från myndighet, 5. byggnadsarbete till den del arbetet är föranlett av sådan tvångsförsäljning som anges i 2 § lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst, 6. byggnadsarbete till den del arbetet är föranlett av skada för vilken ersättning utgår enligt försäkringsavtal, eller 7. byggnadsarbete för krigsorganisationen. Lag (1990:147). 2 a § Investeringsskatt enligt 1 § skall inte heller betalas till den del arbetet avser bostäder som ingår i underlag enligt förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån, eller för vilka räntebidrag kan lämnas enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall andelen bostäder anses vara två gånger den i första stycket framräknade andelen. Andelen bostäder skall dock aldrig anses överstiga två tredjedelar av byggnadsarbetet. Lag (1990:147). 3 § Investeringsskatt skall betalas av den för vars räkning arbetet utförs (byggherren). Finns det för visst byggnadsarbete flera byggherrar, svarar de solidariskt för investeringsskatten. Har byggnad eller annan anläggning som avses med skattepliktigt arbete bytt ägare innan arbetet har slutförts, är även den nye ägaren att anse som byggherre. Staten betalar inte investeringsskatt. Lag (1990:147). 4 § Investeringsskatt tas ut med 30 procent av byggnadskostnaden för skattepliktigt arbete. Investeringsskatten fastställs av skattemyndigheten i det län där byggnadsplatsen är belägen och betalas till denna skattemyndighet. Preliminär skatt utgår med 30 procent av den beräknade byggnadskostnaden. Slutlig skatt fastställs när arbetet har slutförts. Preliminär och slutlig skatt avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1990:406). 5 § Innan skattepliktigt byggnadsarbete påbörjas skall byggherren till skattemyndigheten lämna skriftlig deklaration med uppgift om den beräknade byggnadskostnaden. Skattemyndigheten skall fastställa preliminär skatt och förelägga byggherren att betala in denna inom viss angiven tid eller, om arbetet inte har påbörjats, senast när detta sker. När skattepliktigt byggnadsarbete har slutförts, skall byggherren till ledning för fastställande av slutlig skatt till skattemyndigheten omgående lämna deklaration med uppgift om den verkliga byggnadskostnaden. Om den slutliga skatten överstiger den preliminära, skall skattemyndigheten förelägga byggherren att genast inbetala det överskjutande beloppet. Överstiger den preliminära skatten den slutliga, skall skattemyndigheten förordna om återbetalning eller avkortning av överskjutande belopp. På begäran av byggherren skall skattemyndigheten meddela särskilt beslut i fråga om visst byggnadsarbete är skattepliktigt eller inte. Investeringsskatt får inte fastställas av skattemyndigheten efter utgången av sjunde året efter det år då byggnadsarbetet slutfördes. Förekommer anledning att fastställa investeringsskatt med avvikelse från deklaration skall byggherren om möjligt ges tillfälle att yttra sig. Lag (1990:406). 6 § Deklaration som avses i 5 § första stycket skall innehålla uppgift om byggnadsarbetets art och tidpunkten när arbetet skall igångsättas samt den beräknade byggnadskostnaden och sättet för beräkningen av denna. Deklaration som avses i 5 § andra stycket skall innehålla uppgift om tidpunkten när arbetet har slutförts samt den verkliga byggnadskostnaden och sättet för beräkningen av denna. Deklaration skall avges på heder och samvete. Riksskatteverket fastställer formulär till deklaration. 7 § Får skattemyndigheten kännedom om att skattepliktigt byggnadsarbete påbörjats eller avslutats utan att deklaration har lämnats enligt 5 §, skall skattemyndigheten anmana byggherren att lämna sådan deklaration. Efterkommer byggherren inte anmaningen, får skattemyndigheten vid vite förelägga honom att fullgöra deklarationsskyldigheten. Vite utdöms av länsrätten. Byggherren är skyldig att utöver deklaration lämna skattemyndigheten de övriga uppgifter som behövs för tillämpningen av denna lag. Kan preliminär eller slutlig skatt inte bestämmas på grundval av byggherrens uppgifter, skall skattemyndigheten bestämma skatten till skäligt belopp. Lag (1990:406). 8 § Byggnadsarbete anses påbörjat när det har påbörjats på byggnadsplatsen. Det anses slutfört när anläggningen i huvudsak har tagits i bruk för sitt ändamål. Har arbetet utlämnats på entreprenad, anses det slutfört senast när den slutliga ekonomiska uppgörelsen har skett, dock inte senare än ett år efter det år då slutbesiktning sker. Om byggnadsarbete nedläggs eller avbryts för att återupptas först ett år därefter eller senare, anses arbetet slutfört när det nedlades eller avbröts. Återupptas arbetet sedan mer än ett år har förflutit, anses nytt arbete vara påbörjat. 9 § I byggnadskostnaden för arbete, som byggherren utför i egen regi, inräknas även skälig andel av s.k. indirekt byggnadskostnad, såsom administrationskostnad. Hänsyn tas dock inte till ränta på eget kapital. Har byggherren för arbetet använt virke från egen fastighet eller tillgång som har varit avsedd för omsättning eller förbrukning i annan rörelse än byggnadsrörelse, inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde i byggnadskostnaden. Investeringsskatten inräknas inte i byggnadskostnaden. Lag (1990:147). 10 § På framställning av skattemyndigheten skall investeringsskatt, som inte har betalats inom av skattemyndigheten angiven tid, indrivas i den ordning som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om indrivning av restförd skatt. Därvid utgår restavgift enligt 58 § 1 mom. första stycket nämnda lag. Införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken får äga rum vid indrivning av investeringsskatt eller restavgift. När särskilda omständigheter föranleder det, får skattemyndigheten meddela befrielse från skyldighet att betala restavgift. Därvid skall bestämmelserna i 58 § 2 mom. första stycket uppbördslagen tillämpas. Lag (1990:406). 11 § För kontroll av att uppgiftsskyldighet enligt denna lag har fullgjorts får riksskatteverket eller skattemyndigheten förordna om revision. Därvid gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 8--14 §§ taxeringslagen (1990:324) om taxeringsrevision. Lag (1990:406). 12 § Har någon i samband med skattepliktigt byggnadsarbete vidtagit åtgärd som kan antas ha tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i investeringsskatten, fastställs skatten som om åtgärden inte hade vidtagits. Lag (1990:147). 13 § Skattemyndighetens beslut enligt denna lag överklagas hos länsrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till skattemyndigheten inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Skattemyndighetens beslut gäller utan hinder av att det överklagats. Har skattemyndighetens, länsrättens eller kammarrättens beslut överklagats får skattemyndigheten medge anstånd helt eller delvis med inbetalning av investeringsskatten. Beslut av skattemyndigheten som avser anstånd med inbetalning av investeringsskatt eller föreläggande av vite enligt 7 § får inte överklagas. Lag (1990:406). 14 § Vid inkomsttaxeringen får avdrag inte ske för investeringsskatt. Skatten får inte heller inräknas i anskaffningsutgiften för anläggningen i fråga vid beräkning av avdrag för värdeminskning. Lag (1990:147). Övergångsbestämmelser 1989:471 Denna lag träder i kraft den 15 juni 1989. Vid tillämpning av 8 § andra stycket skall -- i stället för vad som anges i nämnda stycke -- byggnadsarbete som återupptas efter utgången av juni 1991 anses som ett nytt arbete. Lag (1991:1106). 1990:147 Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990. Bestämmelserna om utvidgat geografiskt tillämpningsområde och höjd skattesats samt den nya bestämmelsen i 2 a § tillämpas i fråga om byggnadsarbete som påbörjas efter den 8 februari 1990. 1996:482 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om byggnadsarbeten som påbörjades under tiden den 27 maj 1989-den 30 juni 1991." "SFS-nummer · 1989:473 · Visa register Förordning (1989:473) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1989-06-08 Ändring införd: t.o.m. SFS1990:1288 Ikraft: 1989-06-15 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:940 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. 1 § Behövs enligt särskild lagstiftning tillstånd att påbörja sådant byggnadsarbete som avses i 1 § lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten, bör skattemyndigheten höra länsarbetsnämnden innan särskilt beslut meddelas i fråga om visst byggnadsarbete är skattepliktigt eller inte. Förordning (1990:1288). 2 § Investeringsskatt betalas på det sätt och inom den tid som skattemyndigheten bestämmer. Förordning (1990:1288). 3 § Länsarbetsnämnden skall underrätta skattemyndigheten om tillstånd eller överenskommelse att påbörja byggnadsarbete. Underrättelse skall dock inte lämnas, om det är uppenbart att arbetet inte är skattepliktigt. Förordning (1990:1288). 4 § Hos skattemyndigheten skall föras förteckning över beslut i ärenden om investeringsskatt. I förteckningen antecknas byggherrens namn och adress, dagen då deklarationen kom in samt dagen för inbetalning av skatten. Annan anteckning om deklarationen eller om dess innehåll får inte ske. Förteckningen upprättas på blankett enligt formulär som riksskatteverket fastställer. Förordning (1990:1288). 5 § Deklarationer och andra handlingar som har ingivits eller upprättats för fastställande av skatt förvaras hos skattemyndigheten. De skall förstöras sedan sju år har förflutit efter utgången av det år de ingavs eller upprättades. Förordning (1990:1288). Övergångsbestämmelser 2000:940 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för byggnadsarbeten som påbörjades under tiden den 27 maj 1989 - den 30 juni 1991." "SFS-nummer · 1989:476 · Visa register Lag (1989:476) om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1989-06-08 Ikraft: 1989-07-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:484 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket a och j lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten vid 1991 års taxering utgöras av hela taxeringsvärdet i fråga om hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler och som är belägen i Uppsala eller Håbo kommun eller i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje och Södertälje. Vad som nu sagts gäller inte i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. Övergångsbestämmelser 1996:484 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om 1991 års taxering." "SFS-nummer · 1989:479 · Visa register Lag (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och mål om skatt, m.m. Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1989-06-08 Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:1451 Ikraft: 1989-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1244 Upphävd: 2012-01-01 Inledande bestämmelser 1 § Denna lag gäller ersättning av allmänna medel för en skattskyldigs kostnader hos domstolar och andra myndigheter i ärenden och mål om skatter, tullar och avgifter samt taxering av fastighet. Lagen tillämpas även i mål enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter samt i mål enligt 12 kap. 6 eller 6 a § skattebetalningslagen (1997:483). I ärenden om förhandsbesked enligt lagen (1998:189) om förhandsbesked i skattefrågor är denna lag dock tillämplig endast om det allmänna ombudet hos Skatteverket ansökt om förhandsbesked. Denna lag är inte tillämplig i ärenden om prissättningsbesked enligt lagen (2009:1289) om prissättningsbesked vid internationella transaktioner. Lagen är inte heller tillämplig i ärenden som ska handläggas av behörig myndighet enligt skatteavtal som avses i 2 kap. 35 § inkomstskattelagen (1999:1229) eller enligt det avtal som avses i lagen (2004:982) om avtal mellan Sveriges Exportråd och Taipeis delegation i Sverige beträffande skatter på inkomst. Med avgifter avses i denna lag sådana avgifter som omfattas av lagen om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter. Med skattskyldig avses den vars skyldighet att betala skatt, tull eller avgift har varit föremål för prövning, liksom den som är ägare till fastighet eller som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska anses som ägare. Lag (2009:1290). 2 § Det allmännas talan i en fråga om ersättning förs av samma myndighet eller allmänna ombud som för det allmännas talan i det ärende eller mål som kostnaden hänför sig till. Den som för det allmännas talan får även föra talan till den skattskyldiges förmån. Förutsättningarna för ersättning, m. m. 3 § En skattskyldig som i ett ärende eller mål haft kostnader för ombud eller biträde, utredning eller annat som skäligen behövts för att ta till vara hans rätt skall efter framställning beviljas ersättning för kostnaderna om 1. den skattskyldige helt eller delvis vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet, 2. ärendet eller målet avser fråga som är av betydelse för rättstillämpningen eller 3. det finns synnerliga skäl för ersättning. Lag (1994:470). 4 § Ersättning får inte beviljas för 1. kostnader som avser skyldigheten att lämna deklaration eller andra uppgifter till ledning för en myndighets beslut om skatt, tull eller avgift, 2. kostnader som avser skyldigheten att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att det finns sådant underlag som behövs dels för att den skattskyldige skall kunna deklarera eller lämna uppgifter som han är skyldig att lämna, dels för att deklarationen och uppgifterna skall kunna kontrolleras, 3. den skattskyldiges eget arbete, tidsspillan eller i övrigt för kostnader för sådant som den skattskyldige själv utfört med anledning av ärendet eller målet. Lag (1994:470). 5 § När ersättningen bestäms, skall den minskas med annan ersättning som den skattskyldige har fått eller kan antas komma att få för samma kostnader enligt annan författning eller enligt avtal. Ersättning får jämkas om den skattskyldige vinner bifall endast till en del av sina yrkanden i ärendet eller målet, såvida inte övriga yrkanden är av endast ringa betydelse. Jämkning får också ske när den skattskyldige varit försumlig eller har orsakat att ärendet eller målet blivit mer omfattande än nödvändigt. Lag (1994:470). 6 § Ersättningen får inte betalas ut förrän ersättningsbeslutet vunnit laga kraft mot det allmänna. En fordran på ersättning får inte överlåtas innan ersättningen får betalas ut. Detta hindrar dock inte att en sådan fordran utmäts. Förfarandet 7 § En framställning om ersättning för kostnader skall göras hos den myndighet eller den domstol där kostnaderna uppkommit. Framställningen skall ha kommit in innan myndigheten eller domstolen avgör ärendet eller målet. Lag (1994:470). 8 § har upphävts genom lag (1994:470). 9 § Om den skattskyldige inte har kommit in i tid med en framställning om ersättning, får en senare inkommen framställning prövas endast under förutsättning att förseningen beror på något ursäktligt misstag. Lag (1994:470). 10 § Skatterättsnämndens beslut överklagas hos Högsta förvaltningsdomstolen. Skatteverkets beslut överklagas hos den förvaltningsrätt som är behörig att pröva ett överklagande enligt 22 kap. 1 a-1 d §§ skattebetalningslagen (1997:483). En annan myndighets beslut överklagas hos den förvaltningsrätt inom vars domkrets beslutet har fattats. Lag (2010:1451). 11 § Ett ersättningsbeslut som meddelas i samband med avgörandet i det ärende eller mål som kostnaderna hänför sig till, får överklagas inom den tid som gäller för överklagande av avgörandet i ärendet eller målet. Ersättningsbeslut som meddelats av myndighet, får överklagas av den myndighet eller det allmänna ombud som får överklaga det ärende som kostnaderna hänför sig till. I sådant fall skall ersättningsbeslutet överklagas inom den tid som följer av första stycket, dock senast inom två månader från det att beslutet meddelades. Lag (1994:470). Övergångsbestämmelser 1989:479 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989 och tillämpas i fråga om kostnader för åtgärder som vidtas efter ikraftträdandet. 1994:470 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om kostnader i ärenden och mål som anhängiggjorts före ikraftträdandet. 2003:746 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Om talan om att ålägga en företrädare för en juridisk person betalningsskyldighet enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen (1997:483) har väckts vid allmän domstol före ikraftträdandet, gäller äldre föreskrifter i 1 §. 3. Äldre föreskrifter i 10 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1989:899 · Visa register Lag (1989:899) om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige beträffande skatter på arv och på gåva; Departement: Finansdepartementet S4 Utfärdad: 1989-11-30 Ändring införd: t.o.m. SFS 1994:280 Ikraft: 1992-10-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2007:270 Upphävd: 2007-09-01 överg.best. 1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på gåva som Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige undertecknade den 12 september 1989 skall gälla för Sveriges del. Avtalets bestämmelser i artikel 3 punkt 1 a om att uttrycket "Finland" inte inbegriper landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten skall inte gälla. Avtalet är avfattat på danska, finska, isländska, norska och svenska språken. På svenska språket har utfärdats två texter, en för Finland och en för Sverige. Samtliga texter har samma giltighet. Den för Sverige utfärdade texten framgår av bilaga till denna lag. De övriga texterna skall kungöras genom publicering i Sveriges överenskommelser med främmande makter (SÖ). Lag (1994:280). 2 § Vid bestämmandet av skattepliktigt belopp enligt artikel 9 i avtalet och beskattningsunderlaget enligt punkt 3 av artikel 10 i avtalet medges avdrag enligt vad som sägs nedan. Skulder, för vilka sådan egendom som avses i artikel 5 i avtalet utgör säkerhet, avräknas från värdet av denna egendom. Detsamma gäller skulder för vilka denna egendom visserligen inte utgör säkerhet men som har uppkommit i samband med förvärv, ändring, reparation eller underhåll av sådan egendom. Skulder, andra än sådana som avses i andra stycket, som har samband med ett fast driftställe som avses i artikel 6 punkterna 1 och 2 i avtalet eller med stadigvarande anordning som avses i artikel 6 punkterna 8 och 9 i avtalet avräknas från värdet av det fasta driftstället eller den fasta anordningen. Andra skulder avräknas från värdet av sådan egendom på vilken artikel 7 i avtalet tillämpas. Om skuld överstiger värdet av sådan egendom från vilken skulden skall räknas av enligt bestämmelserna i andra och tredje styckena, avräknas överskjutande belopp från värdet av övrig skattepliktig egendom. 3 § I fråga om ansökan om skattelindring gäller 2 § kungörelsen (1967:721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning. 4 § Anstånd enligt 3 § nämnda kungörelse får medges enligt det av följande alternativ som ger det lägsta beloppet, nämligen 1. den skatt som erlagts eller kan antas komma att erläggas i Danmark, Finland, Island eller Norge för egendom som enligt avtalet får beskattas där, eller 2. den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning belöper på samma egendom. Om skatt inte erlagts i Danmark, Finland, Island eller Norge och uppgift saknas om hur mycket skatt som kan komma att erläggas där, får anstånd medges med skäligt belopp, dock högst med ett belopp som motsvarar den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning belöper på egendom som enligt avtalet får beskattas i Danmark, Finland, Island eller Norge. 5 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet kan han ansöka om rättelse enligt artikel 12 punkt 1 i avtalet. Sådan ansökan skall göras hos regeringen och bör ges in inom den tid som anges i nämnda bestämmelse. /r4/ Bilaga Avtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på gåva Regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige, som önskar ingå ett avtal för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på arv och på gåva, har kommit överens om följande: Artikel 1 Arv och gåvor som omfattas av avtalet Detta avtal tillämpas på a) arv, när den avlidne vid dödsfallet hade hemvist i en eller flera av de avtalsslutande staterna, b) gåva mellan fysiska personer, när givaren vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde hade hemvist i en eller flera av de avtalsslutande staterna. Artikel 2 Skatter som omfattas av avtalet 1. Detta avtal tillämpas på skatter på arv och på gåva som påförs för en avtalsslutande stats räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. Med skatter på arv förstås alla skatter som utgår på arv och andra överföringar av förmögenhetstillgångar inter vivos eller för dödsfalls skull vilka vid en persons död enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat medför betalning av skatt på överföring av förmögenhetstillgångar. 3. Med skatter på gåva förstås alla skatter som tas ut på överföringar av förmögenhetstillgångar inter vivos i den mån de inte omfattas av punkt 2, men endast när sådana överföringar sker vederlagsfritt eller mot vederlag som är mindre än fullt vederlag. 4. De för närvarande utgående skatter på vilka avtalet tillämpas är a) i Danmark: arvsavgift och gåvoavgift samt inkomstskatt på gåvors värde, b) i Finland: arvsskatt och gåvoskatt samt kommunalskatt i den mån den påförs förmögenhetstillgångar som erhålls genom arv, som bidrag eller gottgörelse, som avses i kap. 8 ärvdabalken, på grund av testamente eller som gåvor, c) i Island: arvsskatt och inkomstskatt på gåvors värde, d) i Norge: arvsavgift och gåvoavgift, e) i Sverige: arvsskatt och gåvoskatt. 5. Avtalet tillämpas också på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts i respektive skattelagstiftning. 6. Avtalet tillämpas inte i fråga om någon avtalsslutande stat på särskild beskattning av vinst på lotterier och vadhållning, skatt på dokument (stämpelskatt) eller avgift i samband med behandling av dödsbo (skifteavgifter). Det tillämpas inte heller på inkomstskatt som tas ut på vinst som enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat uppkommer vid överföring eller på skatter och avgifter som tas ut som ersättning för en tidigare avdragsrätt i samband med inkomstbeskattning. Artikel 3 Allmänna definitioner 1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) "avtalsslutande stat" åsyftar Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige; "Danmark" inbegriper inte Färöarna och Grönland; "Finland" inbegriper inte landskapet Åland i fråga om den finska kommunalskatten; "Norge" inbegriper inte Svalbard (med vilket avses även Björnön), Jan Mayen och de norska områdena ("biland") utanför Europa; b) "arv" åsyftar alla förmögenhetstillgångar, vilkas överföring är underkastad en sådan skatt på arv som omfattas av avtalet; c) "gåva" åsyftar alla förmögenhetstillgångar, vilkas överföring är underkastad en sådan skatt på gåva som omfattas av avtalet; d) "medborgare" åsyftar fysisk person som har medborgarskap i en avtalsslutande stat och juridisk person eller annan sammanslutning som bildats enligt den lagstiftning som gäller i en avtalsslutande stat; e) "behörig myndighet" åsyftar 1) i Danmark: skatteministern, 2) i Finland: finansministeriet, 3) i Island: finansministern i fråga om gåva och socialministern i fråga om arv, 4) i Norge: finans- och tulldepartementet, 5) i Sverige: finansministern, eller den myndighet i envar av dessa stater åt vilken uppdras att handha frågor beträffande avtalet. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas. Artikel 4 Hemvist 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftas med uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person efter vilken arv eller från vilken gåva är enligt lagstiftningen i denna stat skattepliktig där på grund av denna persons hemvist, bosättning eller varje annan liknande omständighet eller på grund av dennes medborgarskap. Uttrycket inbegriper emellertid inte person vars skattskyldighet i denna stat är begränsad till förmögenhetstillgångar belägna där. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person anses ha hemvist i flera avtalsslutande stater, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) han anses ha hemvist i den stat, där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i flera stater, anses han ha hemvist i den stat, med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena); b) om det inte kan avgöras, i vilken stat han har centrum för levnadsintressena, eller om han inte i någon av staterna har en bostad, som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat, där han stadigvarande vistas; c) om han stadigvarande vistas i flera stater eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare; d) om han är medborgare i flera stater eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de berörda avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. I fall då en fysisk person a) är medborgare i en avtalsslutande stat utan att vara det i annan avtalsslutande stat; och b) enligt punkt 1 har hemvist i båda dessa stater på annan grund än medborgarskap; samt c) enligt punkt 1 har haft hemvist i den stat - där han inte är medborgare - sammanlagt mindre än fem år (däri inräknat perioder av tillfällig bortovaro) av de sista sju åren, anses han, utan hinder av punkt 2, ha hemvist i den stat där han är medborgare. Artikel 5 Fast egendom 1. Fast egendom, som överförs som arv efter person som vid dödsfallet hade hemvist i en avtalsslutande stat och som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 2. Fast egendom, som överförs som gåva från en person som vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde har hemvist i en avtalsslutande stat och som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 3. a) Uttrycket "fast egendom" har - såvida inte bestämmelserna i punkt b) föranleder annat - den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen i fråga är belägen. b) Uttrycket inbegriper dock alltid tillbehör till fast egendom, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, byggnader, rättigheter på vilka bestämmelserna i civilrätten om fast egendom tillämpas, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineralförekomst, källa eller annan naturtillgång. 4. Överföring genom arv eller gåva av aktier eller andra andelar i ett bolag vars huvudsakliga och faktiska ändamål är att äga fast egendom får beskattas i den avtalsslutande stat där den fasta egendomen, som bolaget äger, är belägen. 5. Bestämmelserna i punkterna 1 - 4 tillämpas också på fast egendom som tillhör företag och fast egendom som används vid självständig yrkesutövning. Artikel 6 Tillgångar hänförliga till fast driftställe eller stadigvarande anordning 1. Ett företags förmögenhetstillgångar som överförs genom arv efter en person som vid dödsfallet hade hemvist i en avtalsslutande stat och som är en del av ett fast driftställe som är beläget i annan avtalsslutande stat får beskattas i denna andra stat. 2. Ett företags förmögenhetstillgångar som överförs genom gåva från en person som vid skattskyldighetens inträde har hemvist i en avtalsslutande stat och som är en del av ett fast driftställe som är beläget i annan avtalsslutande stat får beskattas i denna andra stat. 3. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet från vilken företagets verksamhet helt eller delvis bedrivs. 4. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt: a) plats för företagsledning, b) filial, c) kontor, d) fabrik, e) verkstad, f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar. 5. Ett byggnads-, anläggnings-, installations-, eller monteringsprojekt, eller verksamhet som består av planering, övervakning, rådgivning eller annan biträdande personalinsats i samband med sådant projekt, utgör fast driftställe men endast om projektet eller verksamheten pågår mer än tolv månader i en avtalsslutande stat. 6. Vid beräkning av den tid som avses i punkt 5 anses verksamhet, som bedrivs av ett företag som har intressegemenskap med annat företag, bedriven av det företag med vilket det har intressegemenskap, om verksamheten i väsentlig mån är av samma slag som den verksamhet som det sistnämnda företaget bedriver och båda företagens verksamhet avser samma projekt. Företag anses ha intressegemenskap, om det ena företaget direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av det andra företaget eller äger väsentlig del i detta företags kapital eller om samma personer direkt eller indirekt deltar i ledningen eller övervakningen av båda företagen eller äger väsentlig del i dessa företags kapital. 7. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor, b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande, c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg, d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller införskaffande av upplysningar för företaget, e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet av förberedande eller biträdande art, f) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i punkterna a) - e), under förutsättning att hela den verksamhet som bedrivs vid den stadigvarande platsen för affärsverksamhet på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art. 8. Förmögenhetstillgångar, som överförs som arv efter en person som vid dödsfallet hade hemvist i en avtalsslutande stat och som är hänförliga till en stadigvarande anordning som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 9. Förmögenhetstillgångar, som överförs som gåva från en person som vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde har hemvist i en avtalsslutande stat och som är hänförliga till en stadigvarande anordning som är belägen i annan avtalsslutande stat, får beskattas i denna andra stat. 10. "Stadigvarande anordning" åsyftar en anordning som regelmässigt står till förfogande för att utöva fritt yrke eller annat självständigt arbete av liknande karaktär. 11. Utan hinder av punkterna 1-10 omfattas fast egendom av artikel 5. Artikel 7 Andra tillgångar 1. Förmögenhetstillgång som inte behandlas i artiklarna 5 och 6 och som överförs genom arv efter en person som vid dödsfallet hade hemvist i en avtalsslutande stat beskattas, oavsett var den är belägen, endast i denna stat. 2. Förmögenhetstillgång som inte behandlas i artiklarna 5 och 6 och som överförs genom gåva från en person som vid tidpunkten för skattskyldighetens inträde har hemvist i en avtalsslutande stat beskattas, oavsett var den är belägen, endast i denna stat. Artikel 8 Subsidiär beskattningsrätt 1. I fall då en avtalsslutande stat inte kan utnyttja sin rätt att beskatta enligt artiklarna 5 - 7 och detta medför att förmögenhetstillgången inte beskattas i någon av de avtalsslutande staterna får annan avtalsslutande stat beskatta, såvida den bristande möjligheten att beskatta beror på a) att den förstnämnda staten inte enligt sin egen lagstiftning om skattskyldighetens territoriella omfattning kan beskatta tillgångar av ifrågavarande slag, eller b) att den förstnämnda staten inte enligt sin egen lagstiftning om skattskyldighet på grund av personlig anknytning kan beskatta. 2. Om flera stater får beskatta med hänvisning till punkt 1 gäller följande om vilka av dessa som har rätt att beskatta: a) Den avtalsslutande stat där den avlidne eller gåvogivaren hade hemvist har rätt att beskatta. b) Om den avtalsslutande stat där den avlidne eller gåvogivaren hade hemvist inte kan utnyttja sin rätt att beskatta har den stat rätt att beskatta där mottagaren hade hemvist. c) Om det inte på grund av reglerna i punkterna a) och b) kan avgöras vilken avtalsslutande stat som får beskatta, skall de behöriga myndigheterna i de berörda avtalsslutande staterna avgöra frågan genom ömsesidig överenskommelse. Artikel 9 Värdering och avdrag 1. Vid bestämmandet av skattepliktigt belopp värderar varje avtalsslutande stat tillgångarna enligt sin egen lagstiftning. På samma sätt medger varje avtalsslutande stat avdrag enligt sin egen lagstiftning. 2. Vid bestämmandet av skattepliktigt belopp medräknar varje stat intäkter och utgifter i fråga om varje förmögenhetstillgång, häri inbegripet belopp som träder i stället för sådan tillgång, enligt reglerna i sin egen lagstiftning. Artikel 10 Metoder för undanröjande av dubbelbeskattning 1. Om den avlidne eller gåvogivaren hade hemvist i Danmark, Finland eller Sverige undanröjs dubbelbeskattningen på följande sätt: a) Den avtalsslutande stat där den avlidne hade hemvist vid dödsfallet skall från den arvsskatt som bestämts enligt dess lagstiftning avräkna ett belopp (häri inbegripet tidigare eller senare beräknat belopp) som erlagts i annan avtalsslutande stat på grund av samma överföring av samma förmögenhetstillgång från samma person och som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i denna andra stat. b) Den avtalsslutande stat där givaren hade hemvist skall från den gåvoskatt som bestämts enligt dess lagstiftning avräkna ett belopp (häri inbegripet tidigare eller senare beräknat belopp) som erlagts i annan avtalsslutande stat på grund av samma överföring av samma förmögenhetstillgång mellan samma personer och som enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i denna andra stat. c) De avräkningsbelopp som nämns i punkterna a) och b) skall emellertid inte överstiga den del av skatten i den förstnämnda avtalsslutande staten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på de förmögenhetstillgångar för vilka avräkning skall medges. d) Vid tillämpning av punkterna a) och b) anses en makes övertagande av ett gemensamt bo utan skifte (fllesbo til hensidden i uskiftet bo) som en självständig överföring. 2. Om den avlidne eller gåvogivaren hade hemvist i Island eller Norge undanröjs dubbelbeskattningen på följande sätt: a) Den avtalsslutande stat där den avlidne hade hemvist vid dödsfallet skall undanta varje förmögenhetstillgång från arvsskatt vilken vid samma överföring av samma förmögenhetstillgång från samma person enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat. b) Den avtalsslutande stat där givaren hade hemvist skall undanta varje förmögenhetstillgång från gåvoskatt vilken vid samma överföring av samma förmögenhetstillgång mellan samma personer enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i annan avtalsslutande stat. c) En avtalsslutande stat får alltid vid beräkning av skatten på varje annan tillgång i denna stat medräkna i beskattningsunderlaget de förmögenhetstillgångar som undantagits från beskattning. 3. I fråga om de förmögenhetstillgångar för vilka avräkning medges enligt punkt 1 eller som undantas från beskattning enligt punkt 2, medräknar varje stat vid bestämmandet av beskattningsunderlaget intäkter och utgifter i fråga om varje tillgång, häri inbegripet belopp som träder i stället för dessa tillgångar, enligt reglerna i sin egen lagstiftning. Artikel 11 Förbud mot diskriminering 1. Medborgare i en avtalsslutande stat skall, oavsett var han har hemvist, inte i annan avtalsslutande stat bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i denna andra stat under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. 2. Statslös person med hemvist i en avtalsslutande stat skall inte i någon av de avtalslutande staterna bli föremål för beskattning eller därmed sammanhängande krav som är av annat slag eller mer tyngande än den beskattning och därmed sammanhängande krav som medborgare i staten i fråga under samma förhållanden är eller kan bli underkastad. 3. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 2 tillämpas bestämmelserna i förevarande artikel på skatter av varje slag och beskaffenhet. Artikel 12 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Om en person anser att det i en eller flera avtalsslutande stater har vidtagits åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i den avtalsslutande stat där han har hemvist eller, i fall som avses i artikel 11 punkt 1, i den avtalsslutande stat där han är medborgare. Sådan framställning skall göras inom tre år från den dag då han fick den första underrättelsen om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot avtalet. 2. Om den behöriga myndigheten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredsställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med behörig myndighet i annan avtalsslutande stat, som berörs av frågan, i syfte att undvika beskattning som strider mot avtalet. Om den stat hos vars behöriga myndighet personen i fråga har lagt fram saken inte själv berörs av frågan, skall denna behöriga myndighet överlämna saken till behörig myndighet i någon av de stater som berörs av frågan. 3. Om svårigheter eller tvivelsmål uppkommer mellan avtalsslutande stater i fråga om tolkningen eller tillämpningen av avtalet skall de behöriga myndigheterna i dessa stater överlägga för att söka lösa frågan genom särskild överenskommelse. De behöriga myndigheterna i avtalsslutande stater kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet eller för att genom särskild överenskommelse lösa frågor som - utan att vara reglerade i avtalet - på grund av olikhet i vederbörande staters principer för skattens beräkning eller av andra skäl kan uppkomma i fråga om de skatter som avses i artikel 2. Innan beslut fattas i fråga som avses i första stycket, skall resultatet av överläggningar som där avses snarast delges behöriga myndigheter i övriga avtalsslutande stater. Finner behörig myndighet i en avtalsslutande stat att överläggningar bör äga rum mellan de behöriga myndigheterna i samtliga avtalsslutande stater, skall på begäran av den behöriga myndigheten i den förstnämnda avtalsslutande staten sådana överläggningar äga rum utan dröjsmål. Artikel 13 Medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmelser i särskilda överenskommelser tillkommer medlemmar av diplomatisk beskickning eller konsulat. Artikel 14 Territoriell utvidgning 1. Detta avtal kan antingen i sin helhet eller med erforderliga ändringar utvidgas till att omfatta de områden som undantagits från avtalets tillämpningsområde enligt bestämmelserna i artikel 3 punkt 1 a), under förutsättning att där påförs skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som de som avses i avtalet. Sådan utvidgning gäller från den dag och med de ändringar och villkor, häri inbegripet bestämmelser om upphörande, som kan särskilt överenskommas mellan de avtalsslutande staterna genom diplomatisk notväxling. 2. Om avtalet enligt artikel 16 upphör att gälla, skall, såvida inte annat överenskommits mellan de avtalsslutande staterna, avtalet upphöra att gälla också beträffande varje område till vilket avtalet har utvidgats enligt denna artikel. Artikel 15 Ikraftträdande 1. Detta avtal träder i kraft trettionde dagen efter den dag då samtliga avtalsslutande stater har meddelat det finska utrikesministeriet, att avtalet har godkänts. Det finska utrikesministeriet underrättar de övriga avtalsslutande staterna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för avtalets ikraftträdande. 2. Sedan avtalet trätt i kraft, tillämpas dess bestämmelser a) i fråga om arvsskatt, på dödsfall som inträffar sextionde dagen efter den då avtalet träder i kraft eller senare, b) i fråga om gåvoskatt, på gåva för vilken skattskyldighet i en av de avtalsslutande staterna inträder sextionde dagen efter den då avtalet träder i kraft eller senare. 3. Nedannämnda avtal skall upphöra att vara tillämpliga på arv och gåvor på vilka förevarande avtal blir tillämpligt enligt punkt 2: Avtalet den 17 december 1949 mellan Konungariket Norge och Konungariket Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap; Avtalet den 31 mars 1950 mellan Republiken Finland och Konungariket Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap; Avtalet den 27 oktober 1953 mellan Konungariket Danmark och Konungariket Sverige för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap med senare ändringar; Avtalet den 29 mars 1954 mellan Republiken Finland och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap; Avtalet den 18 juli 1955 mellan Konungariket Danmark och Republiken Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap med senare ändringar; Avtalet den 23 maj 1956 mellan Konungariket Danmark och Konungariket Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap. Dessa avtal upphör att gälla vid den sista tidpunkt, då förevarande avtal enligt föregående bestämmelser i nämnda punkt blir tillämpligt. 4. Vidare skall det vid varje tidpunkt gällande avtalet mellan de nordiska länderna för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet inte tillämpas i fråga om inkomstskatt på gåvor på vilka förevarande avtal är tillämpligt enligt punkt 2. Artikel 16 Upphörande En avtalsslutande stat kan senast den 30 juni under ett kalenderår som börjar efter utgången av en tidrymd av fem år efter dagen för ikraftträdande av avtalet uppsäga avtalet genom skriftligt meddelande härom till det finska utrikesministeriet, som underrättar de övriga avtalsslutande staterna om mottagandet av sådant meddelande och om dess innehåll. Har uppsägningstiden iakttagits, upphör avtalet att gälla i förhållandet mellan den stat som verkställt uppsägningen och övriga avtalsslutande stater a) i fråga om arvskatt, på dödsfall som inträffar sextionde dagen efter den då det finska utrikesministeriet mottog meddelandet om uppsägningen eller senare, b) i fråga om gåvoskatt, på gåva för vilken skattskyldighet inträder i de berörda staterna sextionde dagen efter den då det finska utrikesministeriet mottog meddelandet om uppsägningen eller senare. Originalexemplaret till detta avtal deponeras hos det finska utrikesministeriet, som tillställer de övriga avtalsslutande staterna bestyrkta kopior därav. Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden undertecknat detta avtal. Som skedde i Helsingfors den 12 september 1989 i ett exemplar på danska, finska, isländska, norska och svenska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Finland och en för Sverige, vilka samtliga texter har samma giltighet. Övergångsbestämmelser 1992:945 Lagen (1989:899) om dubbelbeskattningsavtal mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige beträffande skatter på arv och på gåva skall träda i kraft den 1 oktober 1992. Lagen tillämpas beträffande arvsskatt på arv efter person som avlider den 18 oktober 1992 eller därefter och beträffande gåvoskatt på gåva för vilken skattskyldighet uppkommer vid nämnda tidpunkt eller därefter. Avtalet trädde i kraft den 19 augusti 1992. 1994:280 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994 och tillämpas beträffande arvsskatt på arv efter person som avlidit den 18 oktober 1992 eller därefter och beträffande gåvoskatt på gåva för vilken skattskyldighet uppkommit vid nämnda tidpunkt eller därefter. 2007:270 Den upphävda lagen skall dock oberoende av artikel 16 i avtalet fortfarande tillämpas på arvsskatt och gåvoskatt som tas ut på grund av dödsfall som inträffar eller gåva för vilken skattskyldighet uppkommer dessförinnan." "SFS-nummer · 1990:608 · Visa register Lag (1990:608) om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1990-06-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 1990:1462 Ikraft: 1990-07-01 1 § Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landstingskommun, primärkommun, församling eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för åren 1991 och 1992 inte bestämmas högre än den skattesats som för år 1990 har gällt för respektive kommun, församling eller samfällighet. Beslutar en kommun, församling eller samfällighet om en högre skattesats än vad i föregående mening angetts skall den skattesats som gällde för år 1990 användas vid tillämpningen av uppbördslagen (1953:272), lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. och lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Den i första stycket angivna högsta skattesatsen gäller även om kommun eller församling bildas. Skattesatsen får i sådant fall inte bestämmas högre än vad som gällde vid den tidigare indelningen. Lag (1990:1462). 2 § Har uppgifter omfördelats mellan landstingskommun och kommunerna inom landstingskommunen skall den kommun vars utdebiteringsbehov minskat på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar det minskade behovet. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § första stycket angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första meningen följts. Landstingskommun eller kommun får då omfördelning som avses i föregående stycke skett fastställa en högre skattesats än den som angetts i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader som uppkommit vid omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstingskommunen och kommunen får i sådant fall dock inte bli högre än den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstingskommunen och kommunen som gällt för år 1990. Lag (1990:1462). 3 § Har uppgifter omfördelats mellan kyrklig samfällighet och församling eller mellan kyrkliga samfälligheter antingen genom omorganisation eller då kyrklig samfällighet bildats, ändrats eller upplösts skall den församling eller samfällighet vars utdebiteringsbehov minskat på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar det minskade behovet. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § första stycket angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första meningen följts. Samfällighet eller församling får då omfördelning som avses i första stycket har skett fastställa en högre skattesats än den som anges i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader på grund av omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt för berörda församlingar och samfälligheter får därvid inte överstiga det med utgångspunkt i det egna skatteunderlaget vägda genomsnittet av de skattesatser som gällde för församlingarna och samfälligheterna för år 1990. Med eget skatteunderlag avses antalet skattekronor för beräkning av förskott på kommunalskatt för år 1990 enligt taxeringsnämndens beslut år 1989. Lag (1990:1462). 4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall företas respektive den största höjningen av utdebiteringen som får företas. Lag (1990:1462). Övergångsbestämmelser 1990:1462 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. De nya bestämmelserna tillämpas på beslut om debitering av skatt som fattas av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet efter den 7 november 1990." "SFS-nummer · 1990:609 · Visa register Lag (1990:609) om avräkningsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1990-06-14 Ikraft: 1990-07-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1992:675 Upphävd: 1993-01-01 överg.best. 1 § Landstingskommun och primärkommun skall till staten erlägga avräkningsskatt enligt denna lag. 2 § Skatteunderlaget utgörs av antalet skattekronor som av skattemyndigheten fastställts vid taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående år samt det antal skattekronor som i förekommande fall tillskjuts för året enligt lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. 3 § Avräkningsskatt utgör för landstingskommun 0,34 kronor per skattekrona avseende år 1991, 0,74 kronor per skattekrona avseende år 1992, 1,06 kronor per skattekrona avseende år 1993, 0,99 kronor per skattekrona avseende år 1994, 0,92 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande år. Lag (1991:1151). 4 § Avräkningsskatt utgör för kommun 0,60 kronor per skattekrona avseende år 1991, 1,25 kronor per skattekrona avseende år 1992, 1,77 kronor per skattekrona avseende år 1993, 1,62 kronor per skattekrona avseende år 1994, 1,52 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande år. För kommun som inte ingår i landstingskommun utgör avräkningsskatten, i stället för vad som föreskrivs i första stycket, 0,94 kronor per skattekrona avseende år 1991, 1,99 kronor per skattekrona avseende år 1992, 2,83 kronor per skattekrona avseende år 1993, 2,61 kronor per skattekrona avseende år 1994, 2,44 kronor per skattekrona avseende år 1995 och följande år. Lag (1991:1151). 5 § Vad som sägs i 6--9 §§ lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift skall tillämpas även på avräkningsskatten. Övergångsbestämmelser 1991:1034 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången i fråga om avräkningsskatt för år 1992. 1991:1151 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1991 och tillämpas första gången i fråga om avräkningsskatt för år 1992. 1992:675 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om avräkningsskatt för år 1992 och tidigare år." "SFS-nummer · 1990:659 · Visa register Lag (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1990-06-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:865 Ikraft: 1990-07-01 överg.best. 1 § Särskild löneskatt ska för varje år betalas till staten med 24,26 procent på 1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare, 2. avgångsersättning som på annan grund än kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunalförbund som arbetsgivare eller av Sveriges Kommuner och Landsting eller det för kommunerna och regionerna gemensamma organet för administration av personalpension, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund eller Sveriges Kommuner och Landsting, 3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal, 4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utgör komplement till sjukersättning eller till aktivitetsersättning, 5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbelopp som inte utgör kompensation för förlorad inkomst, 6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till - en sådan vinstandelsstiftelse som avses i 25 kap. 21 § socialförsäkringsbalken om ersättningar från stiftelsen är avgiftsfria enligt 2 kap. 18 § socialavgiftslagen (2000:980), eller - en annan juridisk person med motsvarande ändamål med undantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses i första stycket. Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 4-15 och 17-25 §§ socialavgiftslagen. Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 ska bortses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till allmän försäkringskassa eller Försäkringskassan efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. Lag (2019:865). 2 § En enskild person eller ett dödsbo ska för varje år till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på överskott av passiv näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen (1999:1229) här i landet samt på ersättning som utges enligt sådan avtalsgruppsjukförsäkring som avses i 15 kap. 9 § inkomstskattelagen eller enligt sådan trygghetsförsäkring som avses i den paragrafen till den del ersättningen utges i form av engångbelopp som inte utgör kompensation för förlorad inkomst. Om en skattskyldig avlidit under året, ska särskild löneskatt betalas med 24,26 procent på inkomst som avses i 3 kap. 3-8 §§ socialavgiftslagen (2000:980). Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 9-11 §§ och 12 § första och andra styckena socialavgiftslagen. Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor. Lag (2019:326). 3 § I fråga om särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 4 kap. socialavgiftslagen (2000:980). Lag (2001:1232). Övergångsbestämmerlser 1990:659 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas på lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1990 samt på inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid 1992 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av juni 1990, skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av juni 1990 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 1990:1426 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. 2. Särskild löneskatt skall inte utgå på avgångsersättning som avses i 1 § första stycket 2--4 i fråga om anställning som har upphört före ikraftträdandet och inte heller på ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller ansvarighetsförsäkring som avses i 1 § första stycket 5 och 6 eller sådan gruppsjukförsäkring eller trygghetsförsäkring som avses i 2 § första stycket, om försäkringsfallet inträffat före ikraftträdandet. 1991:1846 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas på lön eller annan ersättning som utges efter utgången av år 1991 samt på inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid 1993 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1991, skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1991 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 1992:494 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas på inkomst som tas upp till beskattning vid 1993 års taxering eller senare. 1992:685 Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om ersättningar som betalats ut före ikraftträdandet. 1992:1492 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas på inkomst som tas upp till beskattning vid 1994 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1992, skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1992 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. För ersättning som betalas ut före den första april 1993 gäller de äldre föreskrifterna i 2 § andra stycket i dess lydelse enligt lagen (1992:494) om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvs inkomster. 1993:1567 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på inkomst som tas upp till beskattning vid 1995 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1993, skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden före utgången av år 1993 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 1993 och hela beskattningsåret. 1994:1924 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas på lön eller annan ersättning som utges efter utgången av år 1994 samt på inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid 1996 års taxering eller senare. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1994, skall -- om den skattskyldige inte visar annat -- så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1994 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 1996:1068 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. 2.Den nya bestämmelsen i 1 § första stycket första meningen tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön eller annan ersättning som betalas ut under år 1997 skall särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent. De nya bestämmelserna i 1 § första stycket punkt 7 och 1 § andra stycket första meningen tillämpas på bidrag som arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål efter ikraftträdandet. Den nya bestämmelsen i 1 § andra stycket andra meningen tillämpas på lön eller annan ersättning som utbetalas efter utgången av år 1996. Lag (1996:1215). 3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst enligt 2 § som uppbärs från och med den 1 januari 1998. I fråga om inkomster som uppbärs under år 1997 är den särskilda löneskatten 22,42 procent. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1996 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1996 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. En motsvarande fördelning skall göras om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 1997. 1997:940 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1998. 3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1998. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1997 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1997 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 1998:331 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1998 och tillämpas första gången vid 2001 års taxering. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. 1998:340 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. 2. Föreskrifterna i andra stycket tredje meningen tillämpas på lön eller annan ersättning som getts ut eller anses utgiven efter ikraftträdandet. 1998:685 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 1999. 3. Den nya bestämmelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 1999. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1998 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattnings- årets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1998 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. Äldre bestämmelser i 1 och 2 §§ gäller fortfarande för personer som är födda 1937 eller tidigare. 1999:967 1. Denna lag träder i kraft den 31 december 1999. 2. De nya bestämmelserna i 1 § tillämpas på avgångsersättning, lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 2000. 3. De nya bestämmelserna i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 2000. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 1999 skall, om den skatt- skyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 1999 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. För lön eller annan ersättning till arbetstagare som är födda 1937 eller tidigare tillämpas 1 § i dess lydelse enligt lag (1998:340) om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. 5. För skattskyldiga som är födda 1937 eller tidigare tillämpas 2 § i dess lydelse enligt lag (1997:940) om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. 1999:1263 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på lön eller annan sådan ersättning enligt 1 § som betalas ut efter utgången av år 2000 och på sådan inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid 2002 års taxering eller senare. 2000:988 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. 2. De nya bestämmelserna i 1 § tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 2001. 3. De nya bestämmelserna i 2 § tillämpas i fråga om inkomster som uppbärs från och med den 1 januari 2001. Om beskattningsåret omfattar tid såväl före som efter utgången av år 2000 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2000 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 2006:1339 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 2. Den nya lydelsen i 1 § tillämpas på ersättning som betalas ut från och med den 1 januari 2007. 3. Den nya lydelsen i 2 § tillämpas på inkomst som uppbärs från och med den 1 januari 2007. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter utgången av år 2006 skall, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter utgången av år 2006 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om lön eller annan ersättning enligt 1 § som betalas ut före ikraftträdandet samt i fråga om inkomst enligt 2 § som uppbärs under år 2006 eller tidigare. 5. Har upphävts genom lag (2007:1250). 6. Har upphävts genom lag (2007:1250). 2007:650 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ersättning som har betalats ut före ikraftträdandet. 2007:1250 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. 2. Lagen tillämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut efter den 31 december 2007. 3. Lagen tillämpas också på inkomst som uppbärs efter den 31 december 2007. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 31 december 2007 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 4. De upphävda bestämmelserna gäller fortfarande i fråga om lön eller annan ersättning som betalas ut före ikraftträdandet respektive inkomst som uppbärs före ikraftträdandet. 2015:772 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Bestämmelsen i 1 § i den nya lydelsen tillämpas på ersättning som betalas ut efter den 31 december 2015. 3. Bestämmelsen i 2 § i den nya lydelsen tillämpas på inkomst som uppbärs efter den 31 december 2015. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 31 december 2015 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret. 2019:326 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. 2. Bestämmelsen i 1 § i den nya lydelsen tillämpas på ersättning som betalas ut efter den 30 juni 2019. 3. Bestämmelsen i 2 § i den nya lydelsen tillämpas på inkomst som uppbärs efter den 30 juni 2019. Omfattar beskattningsåret tid såväl före som efter ikraftträdandet ska, om den skattskyldige inte visar annat, så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till tiden efter den 30 juni 2019 som svarar mot förhållandet mellan den del av beskattningsåret som infaller under denna tid och hela beskattningsåret." "SFS-nummer · 1990:661 · Visa register Lag (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1990-06-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:640 Ikraft: 1990-07-01 överg.best. Allmän bestämmelse 1 § Till staten skall betalas avkastningsskatt enligt denna lag. Skattskyldiga 2 § Skattskyldiga till avkastningsskatt är 1. svenska livförsäkringsföretag, 2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från fast driftställe i Sverige och utländska tjänstepensionsinstitut som bedriver med försäkringsverksamhet jämförbar tjänstepensionsverksamhet från fast driftställe i Sverige, 3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och utländska tjänstepensionsinstitut som från fast driftställe i Sverige meddelar avtal om tjänstepension med villkor som innebär att institutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt samma lag, 4. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, 5. obegränsat skattskyldiga som innehar pensionssparkonto, 6. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar pensionsförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, eller försäkring som anses som pensionsförsäkring enligt 58 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), 7. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft en kapitalförsäkring som är meddelad i försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, 8. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som innehar ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en pensionsförsäkring, 9. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som under beskattningsåret innehaft ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige, under förutsättning att avtalet är jämförbart med en kapitalförsäkring, 10. obegränsat skattskyldiga och svenska handelsbolag som ingått ett avtal om tjänstepension med ett utländskt tjänstepensionsinstitut i en verksamhet som inte bedrivs från ett fast driftställe i Sverige, om avtalet innehåller villkor som innebär att tjänstepensionsinstitutet kan likställas med en pensionsstiftelse enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Om en sådan kapitalförsäkring som avses i första stycket 7 inte innehas av någon som är obegränsat skattskyldig eller ett svenskt handelsbolag, ska den som har panträtt i försäkringen anses inneha den. Bestämmelserna i första stycket 6 och 7 omfattar inte försäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar. Detsamma gäller ett motsvarande avtal om tjänstepension. Vad som sägs i denna paragraf om svenska handelsbolag gäller också i fråga om europeiska ekonomiska intressegrupperingar med säte i Sverige. Lag (2014:283). 3 § För skattskyldiga som avses i 2 § ska ett kapitalunderlag beräknas. Kapitalunderlaget ligger till grund för skatteunderlaget som avkastningsskatten beräknas på. Bestämmelser om kapitalunderlag finns i 3 a–3 c §§ samt om skatteunderlag i 3 d §. Lag (2011:1280). Kapitalunderlag 3 a § För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1-3 utgörs kapital-underlaget av värdet av den skattskyldiges tillgångar vid ingången av beskattningsåret efter avdrag för finansiella skulder vid samma tidpunkt. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 2 och sådana utländska tjänste- pensionsinstitut som avses i 2 § första stycket 3 medräknas dock endast sådana tillgångar och skulder som är hänförliga till den i Sverige bedrivna försäkringsrörelsen eller tjänstepensionsverksamheten. Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det bortses från den del av tillgångar och skulder som 1. inte förvaltas för försäkringstagarnas räkning, 2. är hänförlig till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 3. är hänförlig till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller 4. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Andra stycket gäller också i tjänstepensionsverksamhet i fråga om avtal som är jämförbara med personförsäkring. Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 utgörs av avsättningsbeloppet vid ingången av beskattningsåret avseende sådana pensionsutfästelser för vilkas tryggande avdragsrätt föreligger vid inkomst- beskattningen. Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 5 utgörs av värdet av de tillgångar som vid ingången av kalenderåret är hänförliga till pensionssparkontot. Avdrag får ske för obetald skatt enligt denna lag som är hänförlig till kontot. Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6 och 7 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av sådana försäkringar som anges där. Detta värde beräknas enligt sjunde och åttonde styckena. Som värde av försäkringen tas upp dess på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott. I fråga om försäkringsavtal som ingåtts före den 1 januari 1997 ska endast den del av försäkringens värde tas upp som överstiger värdet vid denna tidpunkt. Till det värde som undantas från skatteunderlaget får tillägg göras för årlig värdestegring beräknad enligt 3 d § första och fjärde styckena. Denna begränsning gäller dock inte om försäkringen övergått till ny innehavare efter utgången av år 1996 på annat sätt än genom arv, testamente, gåva, bodelning eller, såvitt gäller försäkring som har samband med tjänst, överlåtelse mellan arbetsgivare på grund av anställds byte av tjänst. Kapitalunderlaget för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 8-10 utgörs av värdet vid beskattningsårets ingång av de tillgångar som är hänförliga till avtalet om tjänstepension. Vid tillämpning av andra stycket 1 ska tillgångar som svarar mot konsolideringsfond enligt 11 kap. 19 §, 12 kap. 70 § eller 13 kap. 22 § försäkringsrörelselagen anses förvaltade för försäkringstagarnas räkning till den del fonden enligt bolagsordningen får användas för återbäring till för- säkringstagarna eller andra ersättningsberättigade på grund av försäkringar. Lag (2019:785). 3 b § För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1, 2, 7 och 9 ska även värdet av de sammanlagda premier som har betalats under beskattningsåret till kapitalförsäkring eller till sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring ingå i kapitalunderlaget. Vid beräkning av detta värde ska premier som har betalats under den andra halvan av beskattningsåret beräknas till halva värdet. Vid beräkning av kapitalunderlag enligt första stycket ska det, för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1 och 2, bortses från premiebetalningar som 1. är hänförliga till avgångsbidragsförsäkringar meddelade enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer, 2. är hänförliga till försäkringar som i redovisningshänseende tas upp som grupplivförsäkringar, eller 3. avser sjuk- och olycksfallsförsäkringar hänförliga till försäkringsklass 1 och 2 enligt 2 kap. 11 § första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) och försäkringsklass I b och IV enligt 2 kap. 12 § samma lag eller 2 kap. 11 § lagen (2019:742) om tjänstepensionsföretag. Lag (2019:785). 3 c § Vid överlåtelse under beskattningsåret av en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension som är jämförbart med en kapitalförsäkring som avses i 2 § första stycket 7 och 9 ska kapitalunderlaget som beräknas enligt 3 a och 3 b §§ fördelas mellan överlåtare och förvärvare enligt andra och tredje styckena. Den överlåtare som vid beskattningsårets ingång innehade en kapitalförsäkring eller ett avtal om tjänstepension ska ta med det värde som avses i 3 a § sjätte–nionde styckena i kapitalunderlaget. Överlåtare och förvärvare ska i kapitalunderlaget ta med premiebetalningar enligt 3 b § som görs till försäkringen respektive avtalet om tjänstepension under den tid då överlåtare respektive förvärvare innehaft försäkringen respektive avtalet om tjänstepension. Lag (2011:1278). Skatteunderlag 3 d § Skatteunderlaget är kapitalunderlaget enligt 3 a §, multiplicerat med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, om inte annat anges i andra eller tredje stycket. Skatteunderlaget är dock lägst 0,5 procent av kapitalunderlaget. För skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 1 och 2 ingår inte den del av kapitalunderlaget som ska tas med vid beräkning av skatteunderlag enligt andra eller tredje stycket. Skatteunderlag som avser kapitalförsäkring är kapitalunderlaget enligt 3 a §, som är hänförligt till kapitalförsäkring, samt enligt 3 b och 3 c §§, multiplicerat med statslåneräntan vid utgången av november kalenderåret närmast före beskattningsåret ökad med en procentenhet. Skatteunderlaget är dock lägst 1,25 procent av kapitalunderlaget. Andra stycket gäller även för skatteunderlag som avser sådant avtal om tjänstepension som är jämförbart med kapitalförsäkring. Skatteunderlaget avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (2017:1251). 4 § Som tillgång hos återförsäkringstagare räknas inte värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet på grund av försäkringar som denne har övertagit i form av återförsäkring. Om återförsäkring skett hos en utländsk återförsäkringsgivare skall dock ett belopp motsvarande dennes ansvarighet räknas som tillgång, i den mån ansvarigheten överstiger värdet av reservdeposition som ställts av återförsäkringsgivaren hos återförsäkringstagaren. Återförsäkringsgivares fordran hos återförsäkringstagare på grund av reservdepositionen upptas inte som tillgång. Den skuld som redovisas av återförsäkringstagaren på grund av depositionen är inte avdragsgill för denne. Lag (1993:947). 5 § Om inte annat följer av 6–8 §§ tas tillgångar och skulder upp till bokfört värde. För skattskyldig som avses i 2 § första stycket 5 ska tillgångarna dock tas upp till sitt marknadsvärde om inte annat följer av 7 §. Lag (2011:74). 6 § Fastighet tas upp till marknadsvärdet. Lag (1993:947). 7 § Värdepapper, som är upptaget till handel på en reglerad marknad, en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller som annars är föremål för regelbunden handel vid någon annan marknad som är reglerad och öppen för allmänheten, tas upp till det noterade värdet. Finns det i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är upptagna till handel på en reglerad marknad eller föremål för sådan handel som avses i första stycket, skall de aktier i bolaget som inte är upptagna till eller föremål för handel tas upp till samma värde som de aktier som är upptagna till eller föremål för handel. Är flera aktieslag upptagna till eller föremål för handel, skall de aktier som inte är upptagna till eller föremål för handel tas upp till samma värde som de aktier som är upptagna till eller föremål för handel som har den lägsta kursen. Om det vid värdering enligt de föregående styckena finns synnerliga skäl anta att det noterade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden, får i stället det beräknade priset vid en sådan försäljning läggas till grund för värderingen. Aktie eller andel i dotterbolag, som direkt eller indirekt har till ändamål att äga fastigheter (fastighetsbolag) skall värderas med ledning av marknadsvärdena på fastigheterna. Lag (2007:534). 8 § Fordran som inte omfattas av 7 § skall tas upp till sitt anskaffningsvärde jämte upplupen ränta. Avdrag för skuld får göras med belopp som beräknas på motsvarande sätt. Osäker fordran får tas upp till det belopp som kan beräknas bli betalat. Värdelös fordran tas inte upp. Lag (1993:947). Skattesats 9 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena. Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra–fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring. Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229). I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om 1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret, 2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen. Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation. Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion. För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat. Lag (2012:269). 9 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena. Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring. Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229). I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om 1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret, 2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen. Om det sker fusion mellan ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag och ett annat sådant företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation. Detsamma gäller vid sådana överlåtelser av försäkringsbestånd som anges i 39 kap. 12 § första stycket inkomstskattelagen mellan två livförsäkringsföretag som är skattskyldiga enligt denna lag. Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion. För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat. Lag (2022:639). 9 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § första och fjärde styckena om inte annat följer av andra, fjärde, sjätte och sjunde styckena. Skatten uppgår till 30 procent av skatteunderlaget enligt 3 d § andra-fjärde styckena som avser kapitalförsäkring eller sådant tjänstepensionsavtal som är jämförbart med kapitalförsäkring. Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf sådana avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren i 58 kap. 1 a § första stycket 2 inkomstskattelagen (1999:1229). I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska skattesatsen jämkas i motsvarande mån. Sådan jämkning ska också göras om 1. hela behållningen på ett pensionssparkonto avskattas enligt 58 kap. 33 § inkomstskattelagen eller avsättning som avses i 3 a § fjärde stycket helt upplöses under beskattningsåret, 2. det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring avskattas enligt 58 kap. 19 eller 19 a § inkomstskattelagen eller 5 § första stycket 6, 6 a eller 7 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, eller 3. en försäkring ska anses som en kapitalförsäkring enligt 58 kap. 2 § tredje stycket inkomstskattelagen. Överlåts ett helt försäkringsbestånd från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett annat sådant företag eller sker fusion mellan sådana företag inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation. Överlåts ett försäkringsbestånd helt eller delvis från ett livförsäkringsföretag som är skattskyldigt enligt denna lag till ett företag som inte är det, ska det överlåtande livförsäkringsföretaget betala avkastningsskatt för den del av året som företaget innehaft försäkringsbeståndet. Skattesatsen ska då jämkas i motsvarande mån. Detsamma gäller också vid överlåtelse genom fusion. För den som efter överlåtelsen inträder som skattskyldig beräknas skatteunderlaget som om försäkringen innehafts hela året. Skattesatsen ska dock jämkas med hänsyn till den tid som skattskyldighet förelegat. Lag (2022:640). Beskattningsförfarandet 10 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av avkastningsskatt finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Avkastningsskatt som ska tas ut av sådan skattskyldig som avses i 2 § första stycket 5 ska för den skattskyldiges räkning betalas av det pensionssparinstitut med vilket den skattskyldige träffat avtal om individuellt pensionssparande. Vid tillämpningen av skatteförfarandelagen ska vad som sägs om skattskyldig och redovisningsperiod i stället gälla pensionssparinstitutet respektive pensionssparinstitutets beskattningsår. Pensionssparinstitutet ska vara registrerat hos beskattningsmyndigheten. Förutom pensionssparinstitutet får även skattskyldig som avses i 2 § första stycket 5 överklaga beskattningsmyndighetens beslut om skatt enligt bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen. Återbetalas skatt hänförlig till ett pensionssparkonto till ett pensionssparinstitut ska beloppet tillsammans med räntan enligt 65 kap. 16 § skatteförfarandelagen tillgodoföras kontot. Har kontot avslutats ska institutet ombesörja att beloppet i stället överförs till det pensionssparkonto till vilket de tillgångar som var hänförliga till det avslutade kontot har överförts. Finns inte sådant konto ska institutet betala ut beloppet på det sätt som gäller för utbetalningar enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande. Lag (2011:1279). 10 a § Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6–10 har rätt till nedsättning av skatten på försäkring och avtal om tjänstepension med belopp som motsvarar den utländska skatt eller den skatt enligt kupongskattelagen (1970:624) som är hänförlig till försäkringen eller tjänstepensionsavtalet och som försäkringsgivaren, tjänstepensionsinstitutet eller den skattskyldige har betalat. Nedsättning för utländsk skatt medges bara om rätt till avräkning enligt lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt saknas. Med utländsk skatt avses dels sådan skatt som anges i 1 kap. 3 § nämnda lag, dels punktskatt och förmögenhetsskatt. Avräkningsbar skatt som kvarstår outnyttjad får räknas av senare år mot skatt enligt denna lag vilken avser samma försäkring eller samma tjänstepensionsavtal. Den skattskyldige ska lämna de uppgifter som behövs för prövningen av begäran om nedsättning av skatt. Om det framgår att det finns förutsättningar för nedsättning, trots att den skattskyldige inte kan lämna samtliga de uppgifter som är nödvändiga för tillämpning av nedsättningsreglerna, får nedsättning ske med skäligt belopp. Lag (2015:773). Övriga bestämmelser 11 § Har upphävts genom lag (1999:1264). 12 § Termer och uttryck i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6–10 ska dock alltid vara kalenderåret. Beskattningsåret för skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 4 och som är svenska handelsbolag eller europeiska ekonomiska intressegrupperingar ska vara räkenskapsåret. Lag (2014:283). 13 § Skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 6–10 som har ett beskattningsår enligt 3 kap. 4 § första stycket 1 skatteförfarandelagen (2011:1244) som inte är ett kalenderår, ska ta upp skatteunderlag för avkastningsskatt det beskattningsår enligt 3 kap. 4 § första stycket 1 skatteförfarandelagen som går ut närmast efter kalenderåret. Om beskattningsåret enligt 3 kap. 4 § första stycket 1 skatteförfarandelagen går ut efter den 30 juni under kalenderåret, ska dock skatteunderlag för avkastningsskatt tas upp det beskattningsåret. Om en skattskyldig som avses i 2 § första stycket 6–10 upplöses genom likvidation, konkurs eller ett liknande förfarande, ska skatteunderlag för avkastningsskatt avseende det kalenderår då den skattskyldige upplöses tas upp det beskattningsår enligt 3 kap. 4 § första stycket 1 skatteförfarandelagen som går ut när den skattskyldige upplöses. Lag (2014:283). Övergångsbestämmelser 1990:661 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret vid 1992 års taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsvarande den andel av beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990. För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pensionsstiftelser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet av andra fastigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det högsta av anskaffningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergångstillfället. Om ett ömsesidigt livförsäkringsföretag överlåter hela sitt försäkringsbestånd till ett för ändamålet bildat försäkringsaktiebolag, inträder det övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situation vid tilllämpning av andra stycket. Lag (1999:1264). 1991:1847 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1991:1915 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas från och med 1992 års taxering. 1993:947 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om skattskyldiga som avses i 2 § första stycket 1--5 tillämpas lagen första gången vid 1995 års taxering, dock att äldre bestämmelser gäller för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 2. Har uppskovsbelopp fastställts enligt 2 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver för skattskyldig som avses i 2 § första stycket 1--3 gäller följande. Återföring av den del av uppskovsbeloppet som inte återförts senast vid 1994 års taxering till statlig inkomstskatt skall ske vid 1995 års taxering till avkastningsskatt eller, om taxering inte sker år 1995, vid 1996 års taxering. Därvid skall det vid taxeringen beräknade skatteunderlaget enligt 3 § som är hänförligt till andra personförsäkringar än pensionsförsäkring ökas med det återstående 3. De nya bestämmelserna i 7 § andra stycket tillämpas första gången för beskattningsår som påbörjas efter utgången av år 1994. Lag (1993:1568). 4. Pensionssparinstitut som skall redovisa avkastningskatt enligt 10 § andra och tredje styckena skall lämna deklaration första gången för den redovisningsperiod som innefattar tidpunkten den 1 januari 1995. Lag (1993:1568). 1994:1878 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1994:1879 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1996:1236 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. Äldre bestämmelser i 2 § sista stycket i dess lydelse intill den 31 december 1996 tillämpas dock i fråga om ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk intressegruppering för räkenskapsår som har påbörjats före ikraftträdandet. I fråga om försäkringar som meddelats i en försäkringsrörelse som inte bedrivs från fast driftställe i Sverige tillämpas lagen dock inte tidigare än fr.o.m. det första beskattningsår efter ikraftträdandet under vilket premie eller liknande ersättning för försäkringen betalas. Nedsättning enligt de nya bestämmelserna i 10 a § medges endast för utländsk skatt som betalas efter ikraftträdandet. 1997:538 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1998:332 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1998 och tillämpas vad gäller 2 § första gången vid 1999 års taxering, 3 § första gången vid 2001 års taxering samt 9 och 11 §§ första gången vid 1998 års taxering. De nya bestämmelserna i 3 § skall dock tillämpas vid 1998, 1999 och 2000 års taxeringar om den skattskyldige har yrkat att de nya bestämmelserna i lagen (1998:328) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall tillämpas vid dessa taxeringar. 1999:1264 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2002:412 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2003:1195 Denna lag träder i kraft den 31 december 2003 och tillämpas första gången vid 2005 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 2004:1304 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas första gången vid 2006 års taxering. 2. De nya bestämmelserna i 9 § tredje stycket 1 tillämpas endast på försäkringsavtal som ingåtts efter ikraftträdandet. 2005:1172 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2007:534 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2007. 2. Äldre bestämmelser gäller alltjämt vid fastställande av kapitalunderlag som avser tid före ikraftträdandet. 2008:136 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008 och tillämpas på avtal som ingåtts den 2 februari 2007 eller senare med undantag för den nya bestämmelsen i 2 § första stycket 9 som tillämpas på avtal som ingåtts den 1 maj 2008 eller senare. 2. Livförsäkringsavtal som avses i 9 § tredje stycket i dess äldre lydelse och vilka ingåtts senast den 1 februari 2007, ska även efter ikraftträdandet av denna lag likställas med pensionsförsäkring vid tillämpning av 3 b–3 d samt 9 §§. Om en premie betalas efter den 1 februari 2007 ska dock ett särskilt skatteunderlag beräknas för den del av försäkringens värde som är hänförligt till premiebetalningen om, a) premien beror på att avtalet ändrats på ett sätt som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller att premiebetalningen tidigareläggs, eller b) en större premie betalas än den som lägst ska betalas för betalningsperioden enligt avtalet. Första stycket gäller inte vid beräkning och beskattning av ett sådant särskilt skatteunderlag som avses i andra stycket. Lag (2011:1278). 3. Vid en överlåtelse av försäkringsavtal som tecknats före den 2 februari 2007 till en ny försäkringsgivare eller en överföring av sådana försäkringsavtal från en enhet till en annan hos försäkringsgivaren ska 2 § första stycket 7 a och 9 § sjätte och sjunde styckena tillämpas på det överlåtna eller överförda avtalet om transaktionen sker efter den 31 december 2008. Lag (2019:738). 2008:1349 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och tillämpas första gången vid 2010 års taxering. 2011:74 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011 och tillämpas första gången vid 2012 års taxering. 2. Understödsföreningar som efter den 1 april 2011 fortsätter att driva sin verksamhet enligt lagen (1972:262) om understödsföreningar med stöd av 7 § lagen (2010:2044) om införande av försäkringsrörelselagen (2010:2043) och som bedriver till livförsäkringsverksamhet hänförlig verksamhet ska räknas som svenska livförsäkringsföretag vid tillämpningen av denna lag, med undantag för 9 § femte och sjätte styckena. 2011:1278 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas första gången vid 2013 års taxering. 2. I fråga om skattskyldiga som avses i 2 § 1 och 2 gäller äldre bestämmelser för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 2011:1279 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Den nya lydelsen av 10 § andra och tredje styckena tillämpas på avkastningsskatt som avser beskattningsår och redovisningsperioder som börjar efter den 31 januari 2012. Den nya lydelsen tillämpas även på förlängda räkenskapsår som avslutas efter utgången av 2012 och på förkortade räkenskapsår som både påbörjas och avslutas under 2012. 3. För ränta som tillgodoräknas enligt skattebetalningslagen (1997:483) gäller 10 § fjärde stycket i sin äldre lydelse. 2012:269 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. Bestämmelserna ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2012. 2014:283 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014. 2. Bestämmelserna i 2 § i sina nya lydelser tillämpas vid beräkning av skatteunderlag hänförligt till kapitalförsäkring som avser tid efter den 31 maj 2014 och vid beräkning av skatteunderlag hänförligt till pensionsförsäkring som avser tid efter den 31 december 2014. Vid beräkning av skatteunderlag för avkastningsskatt avseende kapitalförsäkring för 2014 ska endast premier som betalats efter den 31 maj beaktas. 3. Vad som anges i punkt 2 beträffande kapitalförsäkring och pensionsförsäkring gäller i tillämpliga delar också avtal om tjänstepension. 4. Bestämmelsen i 12 § tredje stycket tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 maj 2014. 5. Bestämmelserna i 13 § tillämpas första gången a) på skatteunderlag för avkastningsskatt som är hänförligt till kalenderår 2013, och b) då den skattskyldige enligt 3 kap. 4 § första stycket 1 skatteförfarandelagen (2011:1244) har ett beskattningsår som går ut efter den 31 augusti 2013. 2015:773 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Bestämmelserna i 3 d och 10 a §§ i den nya lydelsen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2015. 2016:1237 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016. 2017:1251 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Bestämmelsen i 3 d § i den nya lydelsen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2017. 2019:738 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. För försäkringsavtal som har överlåtits till en annan försäkringsgivare eller har överförts från en enhet hos försäkringsgivaren till en annan enhet före ikraftträdandet gäller punkt 3 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen (2008:136) om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel i den äldre lydelsen. 2022:639 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Bestämmelserna i 9 § i den nya lydelsen tillämpas dock på överlåtelser av försäkringsbestånd som genomförs efter den 31 december 2021. 2022:640 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Bestämmelserna i 9 § i den äldre lydelsen gäller dock fortfarande för överlåtelser av försäkringsbestånd som har genomförts före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1990:662 · Visa register Lag (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1990-06-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1540 Ikraft: 1990-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1996:1242 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. 1 § Till staten skall betalas skatt enligt denna lag på premier som erläggs av svensk juridisk person och fysisk person, som är bosatt i Sverige eller stadigvarande vistas här avseende personförsäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse. Med premier likställs ersättning som lämnats vid sådan överlåtelse som avses i 2 § under förutsättning att tidigare betalningar för försäkringen inte varit skattepliktiga enligt denna lag. Skatt skall dock ej betalas för premier som utgör omkostnad i näringsverksamhet utom riket. Lag (1995:1540). 2 § Skattskyldig är den som har slutit försäkringsavtal med utländskt försäkringsföretag eller den som vid överlåtelse av försäkringen trätt i dennes ställe. 3 § Skatten utgår med 15 procent av premiebeloppet. 4 § Skattskyldighet inträder när betalning sker. 5 § Beskattningsmyndigheten kan på ansökan förklara att premieskatt inte skall betalas. Som förutsättning för att en sådan förklaring skall lämnas gäller att det utländska försäkringsföretaget i den stat där det är hemmahörande är underkastat en inkomstbeskattning som är jämförlig med den beskattning som skulle ha följt av en beskattning enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt eller enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Om det inte finns fulla skäl för befrielse får skatten sättas ned till hälften. Beskattningsmyndighetens beslut i fråga som här avses får överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Lag (1993:467). 6 § Skattskyldig skall anmäla sig till beskattningsmyndigheten för registrering. 7 § Den som är skattskyldig skall lämna deklaration för varje beskattningsår då betalning skett. 8 § Regler för förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Övergångsbestämmelser 1993:467 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut som meddelats av beskattningsmyndigheten före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. 1995:1540 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas i fråga om ersättning som lämnas efter den 30 juni 1995." "SFS-nummer · 1990:676 · Visa register Lag (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1990-06-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1250 Ikraft: 1991-01-01 överg.best. 1 § Skatt enligt denna lag betalas till staten för ränta på 1. skogskonto och skogsskadekonto som avses i 21 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. upphovsmannakonto som avses i 32 kap. 1 § inkomstskattelagen. Lag (1999:1265). 2 § Skattskyldig är innehavaren av sådant konto som anges i 1 §. 3 § Skatt tas ut med 15 procent av den ränta som gottskrivs kontot. Skattebeloppet skall avrundas till närmast lägre hela krontal. Skatt tas dock inte ut på ränta som avser tid efter det att kontomedel skall tas upp till beskattning enligt 21 eller 32 kap. inkomstskattelagen (1999:1229). Skatt tas inte heller ut om den gottskrivna räntan understiger 100 kronor. Lag (2000:1344). 4 § Ärenden om skatt enligt denna lag prövas av Skatteverket. I ärenden och mål om skatt enligt denna lag gäller bestämmelserna om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 68 kap. 2 § och 71 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1250). 4 a § Samtliga uppgifter som skall lämnas enligt denna lag skall till sina belopp anges i svenska kronor. Lag (2000:51). 5 § Vid varje tillfälle då ränta gottskrivs ett konto enligt 3 § skall kreditinstitutet för kontohavarens räkning innehålla skatt på räntan. Lag (2004:433). 6 § Kreditinstitutet skall före utgången av månaden efter den månad då räntegottskrivning skett på blankett som fastställs av Skatteverket - eller efter särskilt medgivande på annat lämpligt sätt - till Skatteverket lämna uppgifter om kontohavare, kontoslag, kontobehållning, gottskriven ränta och innehållen skatt. Lag (2004:433). 7 § Har kreditinstitutet underlåtit att innehålla skatt är det betalningsskyldigt för belopp som skulle ha innehållits. Skatteverket får meddela beslut om sådan betalningsskyldighet senast femte året efter det år då beloppet skulle ha innehållits. Lag (2004:433). 8 § Kreditinstitutet skall betala skatten till Skatteverket inom den tid som anges i 6 §. Betalning skall göras genom insättning på särskilt konto. Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller gireringshandlingar kommit in till Posten Aktiebolag eller, om staten har ingått avtal om förmedling av skatteinbetalningen med en bank, till banken. Lag (2004:433). 9 § Har skatt inte betalats in inom den tid som anges i 6 § tas en dröjsmålsavgift ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Skatteverket får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift, om det finns särskilda skäl. Lag (2003:656). 10 § Skatt eller dröjsmålsavgift som inte har betalats in i rätt tid skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m. m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Överklagande inverkar inte på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsavgift. Lag (1993:916). 11 § Har skatt innehållits och betalats in med för högt belopp skall återbetalning till den skattskyldige ske med vad som betalats för mycket. Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos Skatteverket före utgången av femte året efter det år då skatt inbetalades enligt 8 §. Lag (2003:656). 12 § För kontroll beträffande skatten får Skatteverket meddela beslut om revision hos kreditinstitutet. Vid revisionen gäller bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om 1. revision i 41 kap., 2. vitesföreläggande i 44 kap., 3. bevissäkring i 45 kap., 68 kap. 1 och 3 §§ samt 69 kap. 2– 12 och 18 §§, samt 4. uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap. och 68 kap. 1 och 3 §§. Lag (2011:1250). 13 § Skatteverkets beslut enligt denna lag får hos förvaltningsrätten överklagas av den skattskyldige, av banken och av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Beslut om revision enligt 12 § får dock inte överklagas. Ett överklagande av den skattskyldige eller banken skall ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av beslutet. Ett överklagande av det allmänna ombudet skall ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Lag (2011:1250). 14 § Bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) om överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens beslut gäller för mål enligt denna lag. Lag (2011:1250). 15 § Har upphävts genom lag (2011:1250). Övergångsbestämmelser 1990:676 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas på räntor som belöper på tid efter ikraftträdandet. 1992:649 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande i fråga om skatt som förfallit till betalning före ikraftträdandet. 1993:464 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Vid överklagande av beslut som meddelats av Riksskatteverket före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Vid överklagande av den skattskyldige skall allmänna ombudets funktion fullgöras av Riksskatteverket. Överklagande av sådant beslut meddelat av Riksskatteverket skall dock ges in till Skattemyndigheten i Kopparbergs län. 1999:1265 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet. 2000:476 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan vid allmän förvaltningsdomstol. 2000:1344 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ränta som gottskrivits före ikraftträdandet. 2003:541 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Äldre bestämmelser tillämpas i de fall 11 § förmånsrättslagen (1970:979), i sin lydelse enligt lagen (1975:1248) om ändring i nämnda lag, tillämpas. 2003:656 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 13 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2011:1250 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Lagen tillämpas på ränta som gottskrivs efter utgången av 2011. 3. Den nya bestämmelsen i 4 § andra stycket tillämpas på kostnader i ärenden och mål som inleds efter utgången av 2011." "SFS-nummer · 1990:1141 · Visa register Lag (1990:1141) om uttag av preliminär B-skatt från en fysisk person under uppbördsåret 1991/92 Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1990-12-06 Ikraft: 1991-02-01 Under uppbördsåret den 1 februari 1991--den 31 januari 1992 skall, med undantag av vad som sägs i 13 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272), preliminär B-skatt från en fysisk person tas ut med belopp motsvarande 110 procent av den slutliga skatt som har påförts den fysiska personen året före inkomståret." "SFS-nummer · 1990:1460 · Visa register Lag (1990:1460) om tillfällig höjning av statlig fastighetsskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1990-12-17 Ikraft: 1991-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1996:490 Upphävd: 1997-01-01 överg.best. I stället för vad som därom föreskrivs i 3 § första stycket b) lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, skall procentsatsen för beräkningen av fastighetsskatten vid 1992 och 1993 års taxeringar uppgå till 3,5 i fråga om hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler. Övergångsbestämmelser 1990:1460 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Lagen gäller dock ej i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1996:490 Den upphävda lagen tillämpas alltjämt i fråga om 1992 och 1993 års taxeringar." "SFS-nummer · 1991:100 · Visa register Cirkulär (1991:100) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1991-01-17 Författningen har upphävts genom: SFS 2009:127 Upphävd: 2009-05-01 Regeringen fastställer med stöd av 31 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt bifogade tabeller /n1/ för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1990 års utgång. //n1// Tabellerna finns inte med här." "SFS-nummer · 1991:586 · Visa register Lag (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1991-05-30 Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:1163 Ikraft: 1992-01-01 överg.best. Inledande bestämmelser 1 § Till staten skall särskild inkomstskatt betalas enligt bestämmelserna i denna lag. 2 § Termer och uttryck som används i inkomstskattelagen (1999:1229) har samma betydelse och tillämpningsområden i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne är begränsat skattskyldig, hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här, och arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete. Lag (2011:1251). Skattskyldighet 3 § Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och uppbär inkomst som är skattepliktig enligt denna lag. Lag (2004:1140). 4 § Från skattskyldighet enligt 3 § undantas den som begär att vara skattskyldig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomsterna under ett beskattningsår. Lag (2009:1062). Skattepliktig inkomst 5 § Skattepliktig inkomst enligt denna lag är 1. lön eller därmed jämförlig förmån på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region, 2. lön eller därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region, i den utsträckning inkomsten förvärvats genom verksamhet i Sverige, 3. arvode och liknande ersättning som någon får i egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i ett svenskt aktiebolag eller någon annan svensk juridisk person, oavsett var verksamheten utövats, 4. ersättning i form av pension, med undantag av barnpension, sjukersättning och aktivitetsersättning enligt socialförsäkringsbalken, till den del det totala beloppet av mottagna ersättningar för varje kalendermånad överstiger en tolftedel av 0,77 prisbasbelopp, samt annan ersättning enligt samma balk, 5. pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region, 6. belopp, som betalas ut på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i en i Sverige bedriven försäkringsrörelse samt belopp som betalas ut från pensionssparkonto fört av ett svenskt pensionssparinstitut eller av ett utländskt instituts filial i Sverige enligt lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande samt avskattning av en sådan försäkring eller ett sådant pensionssparkonto, 6 a. belopp, som betalas ut på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring samt avskattning av sådan annan försäkring, om försäkringen meddelats i en utländsk försäkringsrörelse i den utsträckning den skattskyldige vid den årliga beskattningen fått avdrag för premier eller om premierna inte räknats som inkomst för den försäkrade enligt inkomstskattelagen (1999:1229), 7. pension på grund av tjänstepensionsförsäkring eller avtal om tjänstepension som är jämförbart med försäkring inklusive avskattning av sådan försäkring eller sådant avtal, samt annan pension eller förmån, om förmånen lämnas på grund av tidigare tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakligen utövats i Sverige, 8. ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller annan författning, som betalats ut till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring, 9. dagpenning från arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, 10. annan inkomst av tjänst som förvärvats genom verksamhet i Sverige, 11. återfört avdrag för egenavgifter enligt socialavgiftslagen (2000:980), arbetsgivaravgifter och egenavgifter som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna samt avgifter som avses i 62 kap. 6 § inkomstskattelagen och som satts ned genom ändrad debitering, i den utsträckning avdrag har medgetts för avgifterna och dessa inte hänför sig till näringsverksamhet, och 12. sjöinkomst som avses i 64 kap. 3 och 4 §§ inkomstskattelagen i den utsträckning inkomsten förvärvats genom verksamhet på - ett handelsfartyg som ska anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009), utom i de fall fartyget hyrs ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare och sjömannen inte är anställd hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar, eller - ett utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat, om sjömannen är anställd hos redaren eller hos en arbetsgivare som redaren anlitar. Som inkomst enligt första stycket 1-3 och 12 anses också förskott på sådan inkomst. Verksamhet på grund av anställning eller uppdrag i ett svenskt företag eller vid ett utländskt företags fasta driftställe i Sverige anses utövad i Sverige även om den enskilde inom ramen för verksamheten - gör tjänsteresor utomlands, eller - utför arbete utomlands i sin bostad under förutsättning att tiden för arbetet där uppgår till högst hälften av den enskildes totala arbetstid i verksamheten under varje tremånadersperiod. Skattepliktig inkomst enligt denna lag är dock endast sådan inkomst som skulle ha beskattats hos en obegränsat skattskyldig enligt inkomstskattelagen. Lag (2020:951). 6 § Från skatteplikt enligt denna lag undantas utomlands bosatta personer för 1. ersättning som vid tillfällig anställning i Sverige betalats av arbetsgivare a) för kostnad för resa till respektive från Sverige vid anställningens början respektive slut, b) för kostnad för logi för den tid under vilken arbetet utförts i Sverige, och c) för ökade levnadskostnader och för andra kostnader i tjänsten till den del ersättningen inte är underlag för skatteavdrag enligt 10 kap. 3 § andra stycket 8 och 9 skatteförfarandelagen (2011:1244) och som betalats - för någon som är bosatt i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz för sådan tjänsteresa som avses i 12 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:1229), - vid sådant arbete hos statliga myndigheter, regioner, kommuner eller kommunalförbund som anges i 12 kap. 8 § tredje stycket 4 inkomstskattelagen, eller - vid sådan tillfällig anställning eller sådant uppdrag som avses i 12 kap. 9 § inkomstskattelagen, 2. ersättning som en sådan person i sin egenskap av ledamot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i ett svenskt aktiebolag eller någon annan svensk juridisk person tagit emot i samband med förrättning och som betalats av bolaget eller den juridiska personen för kostnad a) för resa till respektive från förrättningen, och b) för logi i samband med förrättningen, 3. sådan inkomst för vilken skatt enligt lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. ska betalas och sådan inkomst som ska beskattas enligt 3 kap. 18 § första stycket 2 inkomstskattelagen, 4. lön eller därmed jämförlig förmån eller pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten, om mottagaren är medborgare i anställningslandet och anställts av en svensk utlandsmyndighet eller utomlands för fältprojekt för en bilateral biståndsverksamhet (lokalanställd), och 5. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av bestämmelse i skatteavtal. Lag (2021:1163). 6 a § Från skatteplikt enligt denna lag undantas utomlands bosatta personer för ersättning i form av lön eller därmed jämförlig förmån på grund av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region, om 1. mottagaren av ersättningen vistas i Sverige under en eller flera tidsperioder som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånadersperiod, 2. ersättningen betalas av en arbetsgivare som inte har hemvist i Sverige eller på dennes vägnar, och 3. ersättningen inte belastar ett fast driftställe som arbetsgivaren har i Sverige. Undantaget från skatteplikt gäller inte vid sådan uthyrning av arbetskraft som innebär att en fysisk person, av arbetsgivaren eller med dennes medverkan, hyrs ut eller ställs till förfogande för att utföra arbete i en verksamhet i Sverige som bedrivs av en annan person (uppdragsgivaren) och som utförs under dennes kontroll och ledning, om uppdragsgivaren är 1. skattskyldig för inkomst av näringsverksamhet enligt inkomstskattelagen (1999:1229), 2. ett svenskt handelsbolag eller en i utlandet delägarbeskattad juridisk person där en eller flera delägare i bolaget eller den juridiska personen är obegränsat skattskyldiga för inkomsterna eller, i annat fall, skattskyldiga för inkomster från ett fast driftställe i Sverige, eller 3. svenska staten, en svensk kommun eller en svensk region. Lag (2020:951). 6 b § Med uthyrning av arbetskraft i 6 a § avses inte arbete i Sverige som utförs under högst 15 dagar i följd, till den del arbetet i Sverige inte överstiger sammanlagt 45 dagar under ett kalenderår. Lag (2020:951). Skattesats 7 § Särskild inkomstskatt tas ut med 25 procent av skattepliktig inkomst. Särskild inkomstskatt tas dock ut med 15 procent av skattepliktig inkomst beträffande inkomster som avses i 5 § första stycket 12. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatten bortfaller. Lag (2017:1204). Förfarandet 8 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1251). 9 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 9 a § Har upphävts genom lag (2011:1251). 9 b § Har upphävts genom lag (2011:1251). 9 c § Har upphävts genom lag (2011:1251). 10 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 11 § Har upphävts genom lag (1997:496). 12 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 12 a § Har upphävts genom lag (2011:1251). 13 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 14 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 15 § Har upphävts genom lag (2004:1140). 16 § Har upphävts genom lag (1991:1871). 17 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 18 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 19 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 20 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 21 § Har upphävts genom lag (2011:1251). 22 § Har upphävts genom lag (1993:917). Övergångsbestämmelser 1991:586 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1991. 1993:948 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 1993. 1994:1982 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Äldre föreskrifter i 5 § första stycket 13 gäller fortfarande i fråga om bidrag enligt den upphävda lagen (1994:553) om vårdnadsbidrag som betalas ut efter ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 15 och 17 §§ tillämpas till utgången av januari 1995. 1996:165 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av 1995. 1996:1340 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 21 § den 1 november 1997 och i övrigt den 1 januari 1998. 2. Föreskrifterna i 5 och 7 §§ tillämpas på inkomster som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. 3. Äldre föreskrifter i 5 § 9 skall fortfarande tillämpas i fråga om kontant arbetsmarknadsstöd som betalas ut efter ikraftträdandet. 4. Föreskrifterna i 21 § tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 5. Äldre föreskrifter i 21 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. Lag (1997:497). 1997:496 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 2. Äldre föreskrifter i 9 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomst som uppbärs före 1998. 3. Äldre föreskrifter i 15 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall betalas och uppbördsdeklaration som skall lämnas i januari 1998 eller tidigare. 4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1999:1271 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter ikraftträdandet. Lag (2000:992). 2. Äldre bestämmelser i 5 § första stycket 12 gäller fortfarande i fråga om avgifter som belöper på inkomst som uppbärs före den 1 januari 2001. Lag (2000:992). 2000:52 Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare. 2001:358 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter ikraftträdandet. Den äldre lydelsen gäller fortfarande i fråga om studiestöd enligt den upphävda studiestödslagen (1973:349). 2002:596 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003 och tillämpas på ersättning som betalas efter ikraftträdandet. 2003:701 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. 2. Äldre föreskrifter i 10 § första stycket gäller fortfarande för beslut som har meddelats av skattemyndighet. 3. De nya föreskrifterna i 14 § andra stycket gäller även om skattemyndighet meddelat beslut enligt första stycket i dess äldre lydelse. 2004:638 Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2004 och tillämpas på avlöning eller därmed jämförlig förmån som utgår efter utgången av år 2004. 2004:1140 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2004. 2005:827 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2005. 2007:765 1. Denna lag träder i kraft den 15 december 2007. 2. Bestämmelsen i 5 § andra stycket i sin nya lydelse tillämpas på ersättningar som uppbärs efter den 14 december 2007. Bestämmelsen i sin äldre lydelse tillämpas på ersättningar som uppbärs före ikraftträdandet. 2008:137 Denna lag träder i kraft den 1 maj 2008 och tillämpas på inkomster som uppbärs från och med den 2 februari 2007. I fråga om skattskyldighet för inkomster som avses i 5 § första stycket 6 a, inkomster från avskattning som avses i 5 § första stycket 6 och 7 samt inkomst på grund av tjänstepensionsavtal enligt 5 § första stycket 7 tillämpas lagen dock först på inkomster av dessa slag som uppbärs efter den 30 april 2008. 2009:1062 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2009. 2010:1246 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller i fråga om inkomster som avser tid före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i 5 § första stycket 4 om pension med undantag av barnpension tillämpas också i fråga om särskild efterlevandepension enligt lagen (2010:111) om införande av socialförsäkringsbalken. 2011:1251 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av 2011. 2013:952 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2013. 2017:1204 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Lagen tillämpas på inkomster som uppbärs efter den 31 december 2017. 2020:951 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Bestämmelserna i 6 a och 6 b §§ tillämpas första gången på lön eller annan därmed jämförlig förmån för arbete som utförs efter den 31 december 2020 och där ersättningen betalas efter detta datum. 3. Bestämmelsen i 6 § i den äldre lydelsen tillämpas på lön eller annan därmed jämförlig förmån för arbete som utförs före den 1 januari 2021. 2021:1163 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Lagen tillämpas första gången på kostnadsersättning vid arbete som har utförts efter den 31 december 2021." "SFS-nummer · 1991:591 · Visa register Lag (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1991-06-06 Ändring införd: t.o.m. SFS 2013:953 Ikraft: 1993-01-01 överg.best. Inledande bestämmelser 1 § Till staten skall särskild inkomstskatt betalas enligt bestämmelserna i denna lag. 2 § Termer och uttryck som används i inkomstskattelagen (1999:1229) har samma betydelse och tillämpningsområden i denna lag, om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Lag (2011:1252). 3 § I denna lag avses med bosatt utomlands: om fysisk person att denne är begränsat skattskyldig, hemmahörande i utlandet: om fysisk person att denne är bosatt utomlands och om juridisk person att denne inte är registrerad här i riket och inte heller har fast driftställe här, artistisk verksamhet: personligt framträdande inför publik eller vid ljud- eller bildupptagning med sång, musik, dans, teater, cirkus eller liknande, artist: den som utövar artistisk verksamhet, idrottslig verksamhet: personligt framträdande inför publik direkt eller genom ljud- eller bildupptagningar, idrottsman: den som utövar idrottslig verksamhet, artistföretag: fysisk eller juridisk person som utan att vara arrangör mot ersättning tillhandahåller artist eller idrottsman, arrangör: fysisk eller juridisk person som anordnar tillställning med artistisk eller idrottslig verksamhet, svenskt fartyg: sådant svenskt eller utländskt handelsfartyg som avses i 5 § första stycket 12 lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta. Lag (2007:766). 3 a § Har upphävts genom lag (2011:1252). Skattskyldighet 4 § Skattskyldiga är fysiska personer som är bosatta utomlands och juridiska personer som är hemmahörande i utlandet och som uppbär enligt denna lag skattepliktig inkomst. 5 § Skattskyldighet föreligger inte för en artist eller idrottsman, om han uppbär inkomsten från ett artistföretag som är hemmahörande i utlandet. Lag (1999:1272). 5 a § Från skattskyldighet enligt 4 § får undantas artist, idrottsman eller artistföretag som hos Skatteverket begär att vara skattskyldig enligt inkomstskattelagen (1999:1229) för inkomsterna under ett beskattningsår. En begäran får tidigast göras året före beskattningsåret. I begäran ska uppgift lämnas om den artistiska eller idrottsliga verksamhet som skattskyldigheten avser. Skatteverket ska efter begäran meddela beslut om skattskyldighet enligt inkomstskattelagen. Lag (2009:1061). 6 § Har upphävts genom lag (2011:1252). Skattepliktig inkomst 7 § Skattepliktig inkomst för artist, idrottsman eller artistföretag är kontant ersättning eller annat vederlag som uppbärs från Sverige för artistisk eller idrottslig verksamhet som bedrivs i Sverige eller på svenskt fartyg. Som kontant ersättning eller annat vederlag anses också förskott på sådant vederlag. Skattepliktig inkomst för arrangör är de inkomster i form av biljettintäkter, reklamintäkter eller andra intäkter av en tillställning i Sverige eller på svenskt fartyg som arrangören uppbär. Lag (1994:1981). 8 § Från skatteplikt enligt denna lag undantas 1. frivilliga betalningar som gatumusikanter och liknande får, 2. inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fast driftställe i Sverige, 3. inkomst av royalty eller periodiskt utgående avgift för utnyttjande av materiella eller immateriella tillgångar, 4. inkomst som är undantagen från beskattning på grund av bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal, 5. vederlag för nödvändig resa eller transport samt förmån av kost och logi i samband med inkomsternas förvärvande eller för styrkta kostnader härför, 6. ersättning i annan form än kontanter och därmed likställt vederlag, om det sammanlagda värdet från en utbetalare under en redovisningsperiod uppgår till högst 0,03 prisbasbelopp enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken, avrundat till närmaste hundratal kronor, 7. inkomster enligt 7 § andra stycket, om arrangören i allt väsentligt motsvarar en sådan ideell förening som uppfyller kraven i 7 kap. 4–6 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och skattskyldighet enligt den lagen inte hade förelegat för inkomsterna om arrangören hade varit en sådan förening. Vid tillämpning av första stycket 3 ska ersättning från ljudradio eller television anses som inkomst av royalty eller periodvis utgående avgift till den del den inte avser förstagångssändning från sändare här i riket. Lag (2013:953). Skattesats 9 § Särskild inkomstskatt tas ut med 15 procent av den skattepliktiga inkomsten. Öretal som uppkommer vid beräkning av skatten bortfaller. Förfarandet 10 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Beslut enligt 5 a § tredje stycket får omprövas och överklagas enligt de bestämmelser som gäller för omprövning och överklagande av beslut om slutlig skatt i 66 och 67 kap. skatteförfarandelagen. Lag (2011:1252). 11 § Har upphävts genom lag (2000:477). 12 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 13 § Har upphävts genom lag (1997:498). Uppbörd av skatt 14 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 15 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 16 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 17 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 17 a § Har upphävts genom lag (2011:1252). 18 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 19 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 20 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 21 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 22 § Har upphävts genom lag (2009:1061). 23 § Har upphävts genom lag (2011:1252). 24 § Har upphävts genom lag (1993:918). Övergångsbestämmelser 1991:591 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen upphävs lagen (1908:128 s.1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter samt kungörelsen (1913:380) om rätt för den som är bosatt i utlandet att giva eller medverka i offentlig föreställning m. m. i Sverige. Beträffande verksamhet som anordnas av en arrangör under en sammanhängande tidsperiod och avser tid både före och efter lagens ikraftträdande skall -- om den skattskyldige så yrkar -- äldre bestämmelser äga tillämpning för verksamheten under hela perioden. 1993:466 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Vid överklagande av beslut som meddelats av Riksskatteverket före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. Vid överklagande av den skattskyldige skall allmänna ombudets funktion fullgöras av Riksskatteverket. Överklagande av sådant beslut meddelat av Riksskatteverket skall dock ges in till Skattemyndigheten i Dalarnas län. Lag (1996:960). 1994:1883 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:1981 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter i 14 § tillämpas dock till utgången av januari 1995. 1996:166 Denna lag träder i kraft den 1 april 1996 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av 1995. 1996:1341 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 23 § den 1 november 1997 och i övrigt den 1 januari 1998. 2. Föreskrifterna i 23 § tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 3. Föreskrifterna i 3 § tillämpas på inkomster som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. 4. Äldre föreskrifter i 23 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. Lag (1997:499). 1997:498 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter utgången av år 1997. 2. Äldre föreskrifter i 12 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om inkomster som uppbärs före 1998. 3. Äldre föreskrifter i 14 § första stycket och 19 § gäller fortfarande i fråga om skatt som skall redovisas och inbetalas i januari 1998 eller tidigare. 4. Äldre föreskrifter i 20 § tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1997:1047 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter tillämpas fortfarande i fråga om särskild inkomstskatt hänförlig till tiden före 1998. 1999:1272 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på inkomst som uppbärs efter ikraftträdandet. 2000:53 Denna lag träder i kraft den 1 mars 2000 och tillämpas första gången avseende det beskattningsår som inleds den 1 januari 2001 eller senare. 2000:477 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. 2003:658 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter i 21 § gäller fortfarande för överklagande av beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2004:1141 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2004. 2009:1061 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av år 2009. 2011:1252 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av 2011. 2013:953 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014 och tillämpas på inkomster som uppbärs efter utgången av 2013." "SFS-nummer · 1991:687 · Visa register Lag (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1991-07-12 Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:874 Ikraft: 1991-07-01 överg.best. 1 § Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §. Lag (1997:941). 2 § Beskattningsunderlaget ska beräknas som den under beskattningsåret uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster: a) avgift för tjänstepensionsförsäkring, b) avsättning till pensionsstiftelse, c) ökning av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepensionsförsäkring, e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse, f) överföring eller betalning till ett utländskt tjänstepensionsinstitut enligt ett sådant avtal om tjänstepension som uppfyller villkoren för avdragsrätt i 28 kap. 2 § andra stycket eller 3 § inkomstskattelagen (1999:1229), å andra sidan summan av följande poster: g) gottgörelse från pensionsstiftelse, h) ersättning enligt avtal om tjänstepension från ett sådant utländskt tjänstepensionsinstitut som avses i 28 kap. 3 § inkomstskattelagen, i) minskning av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag, j) 85 procent av avsättning under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag vid beskattningsårets ingång multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast före ingången av beskattningsåret, dock lägst 0 procent, k) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse, l) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tillämpning av denna paragraf. I posten a i första stycket ska inte räknas med avgift för sådan gruppsjukförsäkring som omfattas av 1 § första stycket 4 lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader ska posten j i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma ska gälla om avsättning som avses i posten j helt upplöses under beskattningsåret. Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag ska den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag ska den som övertar utfästelsen under posten k i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen. Vid beräkning av beskattningsunderlaget ska bokföringsmässiga grunder tillämpas. Lag (2016:1238). 3 § En enskild person eller ett dödsbo som drar av utgifter för premier för pensionsförsäkring enligt 16 kap. 32 § inkomstskattelagen (1999:1229) skall för det beskattningsåret till staten betala särskild löneskatt med 24,26 procent på avgiften. Detsamma gäller för enskild person som drar av utgifter för inbetalning på pensionssparkonto enligt nämnda paragraf. Särskild löneskatt skall dock inte betalas till den del avdraget måste göras från sådan ersättning som utgjort underlag för uttag av arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. socialavgiftslagen (2000:980) eller, vad avser arbetstagare som vid årets ingång är 65 år eller äldre, särskild löneskatt enligt 1 § första stycket lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Lag (2000:993). 4 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229). Med beskattningsår för staten, regioner, kommuner och kommunalförbund avses dock i denna lag kalenderår. Med beskattningsår för svenska handelsbolag och europeiska ekonomiska intressegrupperingar avses i denna lag räkenskapsåret. Lag (2019:874). 5 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av särskild löneskatt på pensionskostnader finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Regeringen meddelar föreskrifter om fastställande och redovisning av särskild löneskatt som staten ska betala. Lag (2011:1343). Övergångsbestämmelser 1991:687 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och skall avse förhållanden som inträffar fr. o. m. den 16 mars 1991 om annat inte följer av 2 och 3. Den skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering. 2. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter den 16 mars 1991 skall av hela beskattningsunderlaget så stor del anses hänförlig till tiden efter den 15 mars 1991 som svarar mot förhållandet mellan vad som återstår av beskattningsåret efter den 31 mars 1991 och hela beskattningsåret. Kostnader för tryggande av pensionsutfästelser får emellertid proportioneras endast i den mån de avser tryggande av pensionsförmåner som tjänats in under beskattningsåret eller av värdetillväxt under beskattningsåret av tidigare skuldförda pensionsutfästelser på konto Avsatt till pensioner. Övriga sådana kostnader skall tas med i sin helhet i beskattningsunderlaget. Avgift för försäkring om särskild tilläggspension, STP, får dock proportioneras enligt första meningen. Om en kostnad avser att trygga en övertagen pensionsutfästelse får den likaså proportioneras enligt första meningen i den mån den motsvaras av en ökning under beskattningsåret av posten under 2 § första stycket i. Beskattningsunderlaget får vid tillämpning av 3 § proportioneras enligt första meningen. 3. Om den skattskyldige yrkar det skall hela beskattningsunderlaget i stället för att beräknas enligt 2 bestämmas till ett belopp som motsvarar det underlag som hänför sig till tiden efter den 15 mars 1991. I detta underlag skall inte medräknas avgift för pensionsförsäkring som erlagts före den 16 mars 1991 och avsättning till stiftelse som gjorts före nämnda dag. Även om tryggandet inte skett på sådant sätt före den 16 mars 1991 undantas tryggandekostnaden från beskattningsunderlaget om utfästelsen om pension och beslutet om tryggande skett före nyssnämnda tidpunkt under förutsättning att beslutet följs av tryggande före tidpunkten för avlämnande av deklaration för beskattningsåret och att tryggandet avser pension intjänad före den 16 mars 1991. Avgift för försäkring om särskild tilläggspension, STP, skall inte tas med i beskattningsunderlaget i den mån lönen som ligger till grund för beräkning av den skattskyldiges avgift hänför sig till tiden före den 16 mars 1991. Skall kostnader för tryggande enligt bestämmelserna i denna punkt inte räknas med i beskattningsunderlaget bortses också från avgående poster vilka uppkommer som en följd av sådant tryggande. 1991:1848 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1992:1493 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1993:949 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1993:1570 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet. 1994:1926 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1996:1069 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. De nya bestämmelserna i 1 § första stycket och 3 § tillämpas för beskattningsår som påbörjats den 1 januari 1998 och senare. För beskattningsår som påbörjats efter ikraftträdandet men före den 1 januari 1998 skall särskild löneskatt enligt nämnda paragrafer tas ut med 22,42 procent. Äldre bestämmelser i 1 § andra stycket i paragrafens lydelse intill den 1 januari 1997 tillämpas för räkenskapsår hos handelsbolaget eller den europeiska ekonomiska intressegrupperingen som har påbörjats före ikraftträdandet. Lag (1996:1403). 1997:540 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas från och med 1999 års taxering. 1997:941 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. 2. För beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser. 1998:333 Denna lag träder i kraft den 30 juni 1998. Äldre bestämmelser tillämpas dock för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet. 1998:1669 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1999:634 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering. 1999:1273 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2000:993 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas på ersättning som betalas ut efter ikraftträdandet. 2014:284 Denna lag träder i kraft den 1 juni 2014 och tillämpas första gången på beskattningsår som börjar efter den 31 maj 2014. 2016:1238 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Lagen tillämpas första gången för beskattningsår som börjar efter den 31 december 2016." "SFS-nummer · 1991:704 · Visa register Förordning (1991:704) om fastställande av särskild löneskatt på statens pensionskostnader Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1991-07-12 Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:551 Ikraft: 1991-07-01 överg.best. 1 § Försäkringskassan fastställer den särskilda löneskatt som staten skall betala enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader. Förordning (2004:932). 2 § Skatten fastställs dels som preliminär skatt senast den 25 februari under beskattningsåret, dels som slutlig skatt senast den 30 april året efter beskattningsåret. Om Försäkringskassan finner att den preliminära skatten behöver ändras för att bättre stämma överens med den slutliga skatten, skall Försäkringskassan fastställa ny preliminär skatt. Förordning (2004:932). 3 § Underlag för beräkning av preliminär skatt på sådana pensionskostnader för staten som slutligen ska belasta inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, ska redovisas av Statens tjänstepensionsverk till Försäkringskassan senast den 25 januari under beskattningsåret. Detsamma gäller för andra pensionskostnader för statlig myndighet om huvuddelen av pensionskostnaderna för myndighetens verksamhet är av nyss nämnda slag. Underlag för beräkning av slutlig skatt på sådana pensionskostnader ska redovisas av Statens tjänstepensionsverk till Försäkringskassan senast den 31 mars året efter beskattningsåret. De statliga myndigheterna ska lämna Statens tjänstepensionsverk de uppgifter som behövs för redovisningen. Förordning (2010:551). 4 § Övrigt underlag för beräkning av preliminär skatt för staten ska redovisas av respektive myndighet till Försäkringskassan senast den 25 januari under beskattningsåret. Underlag för beräkning av slutlig skatt på sådana pensionskostnader ska redovisas av respektive myndighet till Försäkringskassan senast den 31 mars året efter beskattningsåret. Statens tjänstepensionsverk ska lämna myndigheterna de uppgifter som behövs för redovisningen. Förordning (2010:551). 5 § Skatt på underlag som avses i 3 § ska regleras av Statens tjänstepensionsverk genom insättning för Försäkringskassans räkning på statens centralkonto i Riksbanken. Respektive myndighet ska betala Statens tjänstepensionsverk för insättning som avser skatt på underlag enligt 3 § första stycket andra meningen. Skatt på underlag som avses i 4 § ska betalas av respektive myndighet genom insättning för Försäkringskassans räkning på statens centralkonto i Riksbanken. Förordning (2010:551). 6 § Den preliminära skatten skall betalas med en sjättedel av skatten den 18 i månaderna mars, maj, juli, september och november under beskattningsåret samt den 18 januari året efter beskattningsåret. 7 § Om den slutliga skatten är högre än den preliminära skatten, ska Statens tjänstepensionsverk respektive i 4 § avsedda myndigheter under maj månad året efter beskattningsåret betala in ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den slutliga och den preliminära skatten. Om den slutliga skatten är lägre än den preliminära skatten, ska Försäkringskassan i fråga om skatt enligt 5 § första stycket minska de närmast följande debiteringarna av den preliminära skatten. I fråga om skatt enligt 5 § andra stycket ska Försäkringskassan betala tillbaka det belopp som betalats för mycket. Förordning (2010:551). 8 § Försäkringskassan skall föra över den skatt som betalats in till rätt inkomsttitel på statsbudgeten. Förordning (2004:932). Övergångsbestämmeler 1991:704 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991. Bestämmelserna om preliminär skatt tillämpas dock första gången för beskattningsåret 1992." "SFS-nummer · 1991:1483 · Visa register Lag (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1991-11-21 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1346 Ikraft: 1992-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2018:1139 Upphävd: 2019-01-01 1 § Skatt betalas enligt denna lag till staten för penningvinst vid vinstdragning i sådant vinstsparande anordnat av bank eller sparkassa som utgör svenskt lotteri och för penningvinst i sådant lotteri som avses i 21 § lotterilagen (1994:1000). Skatten utgör 30 procent av vinstens värde. För vinst i lotteri som anordnas med stöd av 21 § lotterilagen skall skatt dock inte betalas med högre belopp än att etthundra kronor återstår av vinsten. Vid beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt som skall betalas för vinsten. Skatt skall inte betalas för vinster som inte tagits ut av vinnaren. Lag (1995:764). 2 § Skattskyldig är den som anordnar lotteriet. Skattskyldigheten inträder vid vinstdragningen. 3 § Om den skattskyldige visar att en vinnare inte har tagit ut sin vinst inom föreskriven tid är den skattskyldige berättigad att få tillbaka den skatt som betalats för vinsten. Beskattningsmyndigheten beslutar om återbetalning efter ansökan av den skattskyldige. Ränta lämnas inte på återbetalat belopp. 4 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1346). Övergångsbestämmelser 2002:415 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1991:1498 · Visa register Förordning (1991:1498) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1993 års taxering Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1991-11-21 Ikraft: 1992-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:858 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skiktgränsen för statlig inkomstskatt till 186 600 kronor vid 1993 års taxering. Övergångsbestämmelser 2000:858 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 1993 års taxering." "SFS-nummer · 1991:1919 · Visa register Lag (1991:1919) om uttag av preliminär B-skatt under uppbördsåret 1992/93 Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1991-12-19 Ikraft: 1992-02-01 Under uppbördsåret den 1 februari 1992--den 31 januari 1993 skall, i stället för vad som sägs i 13 § 1 mom. första stycket uppbördslagen (1953:272), preliminär B-skatt tas ut med belopp motsvarande 110 procent av den slutliga skatt som har påförts den skattskyldige året före inkomståret." "SFS-nummer · 1992:79 · Visa register Cirkulär (1992:79) med tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1992-02-20 Övrigt: Tabellerna är inte med här. Författningen har upphävts genom: SFS 2009:126 Upphävd: 2009-03-17 Regeringen fastställer med stöd av 31 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt bifogade tabeller för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1991 års utgång." "SFS-nummer · 1992:101 · Visa register Lag (1992:101) om jämkning och återbetalning i vissa fall av preliminär skatt för inkomståret 1991 Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1992-03-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 1992:686 Ikraft: 1992-03-18 Vid tillämpning av bestämmelserna om jämkning i samband med sådan återbetalning av för mycket betald preliminär skatt som avses i 45 § 2 mom. och anvisningarna till 45 § uppbördslagen (1953:272) skall vid återbetalningar som avser inkomståret 1991 hänsyn också tas till överskjutande ingående mervärdesskatt. Om den överskjutande ingående mervärdesskatten beräknas överstiga den skattskyldi ges slutliga skatt, skall det överskjutande beloppet efter ansökan betalas ut till den skattskyldige. Därvid gäller bestämmelserna i 45 § 2 mom. uppbördslagen i tillämpliga delar. Vid gottskrivning enligt 27 § 2 mom. första stycket 4 uppbördslagen eller vid beräkning av ö-skatteränta enligt 69 § 1 mom. samma lag medräknas inte skatt som betalats ut enligt detta stycke. Lag (1992:686). Övergångsbestämmelser 1992:101 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket. 1992:686 Denna lag träder i kraft dagen efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket." "SFS-nummer · 1992:672 · Visa register Lag (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993 Departement: Finansdepartementet BA Utfärdad: 1992-06-11 Ikraft: 1992-07-01 1 § Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landsting, kommun, församli ng eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för år 1993 inte bestämmas högre än den skattesats som för år 1990 har gällt för respektive landsting, kommun, församling eller kyrklig samfällighet, i förekommande fall justerad enligt 2 eller 3 § lagen (1990:608) o m tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt. Beslutar landsting, kommun, församling eller samfällighet om en högre skattesats än som angetts i första stycket skall den skattesats som gällde för år 1990, i förekommande fall justerad enligt första stycket, anvä ndas vid tillämpningen av uppbördslagen (1953:272), lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. och lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag. Den i första stycket angivna högsta skattesatsen gäller även om landsting, kommun, församling eller kyrklig samfällighet bildas. Skattesatsen får i sådant fall inte bestämmas högre än vad som gällde vid den ti digare indelningen. 2 § Har uppgifter omfördelats mellan landsting och kommunerna inom landstinget, skall den kommun vars utdebiteringsbehov minskat på grund av omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett belopp som motsvarar det minskade behovet. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § andr a stycket angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första meningen följts. Landsting eller kommun får då omfördelning som avses i föregående stycke har ske tt fastställa en högre skattesats än den som angetts i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader som uppkommit vid omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstinget och kommunen får i sådant fall dock int e bli högre än den sammanlagda utdebiteringen av skatt till landstinget och kommunen som gällt för år 1990. 3 § Har uppgifter omfördelats mellan kyrklig samfällighet och församling eller m ellan kyrkliga samfälligheter antingen genom omorganisation eller då kyrklig samfällighet bildats, ändrats eller upplösts ska ll den församling eller samfällighet vars utdebiteringsbehov minskat på grund a v omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett be lopp som mot arar det ation eller då kyrklig samfällighet bildats, ändrats eller upplösts skall den församling eller samfällighet vars utdebiteringsbehov minskat på grund a v omfördelningen sänka sin skattesats så att uttaget av skatt minskar med ett be lopp som mot minskade behovet. Företas inte en sådan sänkning skall vid tillämpningen av de i 1 § andra stycket angivna lagarna användas en skattesats som motsvarar den som skulle ha gällt om bestämmelsen i första mening en följts. Samfällighet eller församling får då omfördelning som avses i första stycket har skett fastställa en högre skattesats än den som anges i 1 § i den mån höjningen av utdebiteringen avser att täcka ökade kostnader på gru nd av omfördelningen. Den sammanlagda utdebiteringen av skatt för berörda samfälligheter och församlingar får därvid i nte överstiga det med utgångspunkt i det egna skatteunderlaget vägda genomsnittet av de skattesatser som gällde för samfällig heterna och församlingarna för år 1990. Med eget skatteunderlag avses antalet skattekronor för beräkning av förskott på kommunals katt för år 1990 enligt taxeringsnämndens beslut år 1989. 4 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar närmare föreskr ifter om storleken av den sänkning av utdebiteringen som skall företas respektive den största höjningen av utdebiterin gen som får företas." "SFS-nummer · 1992:702 · Visa register Lag (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m. Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1992-06-11 Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1613 Ikraft: 1992-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. 1 § Vid fusion mellan Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar enligt 2 § lagen (1992:700) om ombildning av stadshypoteksinstitutionen tillämpas bestämmelserna i 2 § 4 mom. andra-fjärde, sjunde, åttonde och elfte styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i lagrummets lydelse vid utgången av år 1998. Vid fusion som avses i första stycket samt vid en följande överlåtelse av Stadshypotekskassans tillgångar till det kreditaktiebolag som avses i 3 § lagen om ombildning av stadshypoteksinstitutionen skall överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig vid återföring av obeskattade reserver enligt 2 § samt vid tillämpning av lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver. Lag (1998:1613). 2 § Avsättningar till reservfond eller säkerhetsfond som Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, stadshypoteksförening eller Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB gjort i bokslut till ledning för 1986 och senare års taxeringar skall återföras till beskattning enligt andra stycket. Skillnaden mellan reserverna och den avsättning till skatteutjämningsreserv som första gången görs enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv utgör -- om beloppet är positivt -- skattepliktig intäkt vid taxeringen till statlig inkomstskatt. Minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1994 års taxering och återstående del vid 1995 års taxering. Taxeras inte företaget år 1994 skall hela beloppet jämte ett tillägg på 7,5 procent tas upp vid 1995 års taxering. Om hela beloppet tas upp till beskattning vid 1994 års taxering får vid tillämpning av uppbördslagens (1953:272) regler om debitering av preliminär och slutlig skatt i sådant fall anses som om skatten på intäkten hänför sig med 75 procent på beskattningsåret 1993 och med 25 procent på beskattningsåret 1994. Vid beräkning av kapitalunderlag enligt lagen om skatteutjämningsreserv skall dels 15 procent av de avsättningar till reservfond och säkerhetsfond som avses i första stycket räknas som skuld vid 1994 års eller, om företaget inte taxeras då, 1995 års taxering, dels 30 procent av den skattepliktiga intäkt enligt andra stycket som vid beskattningsårets ingång ännu inte tagits upp till beskattning räknas som skuld vid 1995 års taxering, dels beskattningsårets inkomstskatt beräknas utan hänsyn till den skattepliktiga intäkten enligt andra stycket. 3 § För det kreditaktiebolag som avses i 1 § andra stycket skall vid beräkning av kapitalunderlag enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv underlaget minskas med 25 procent av ett belopp som beräknas enligt följande. Beloppet utgörs av en så stor andel av bolagets eget kapital omedelbart efter det förvärv från Stadshypotekskassan som avses i nämnda lagrum som de belopp som Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna avsatt till reservfond respektive säkerhetsfond i bokslut för år 1984 eller tidigare utgör av eget kapital i Stadshypotekskassan omedelbart före överlåtelsen till bolaget. Med eget kapital avses i fråga om bolaget eget kapital enligt 11 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) och i fråga om kassan summan av reservfond, säkerhetsfond och kapitaltäckningsfond enligt 15 och 33 §§ lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och stadshypoteksföreningar. Vid beräkning av kreditaktiebolagets avdrag enligt lagen (1967:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning, för utdelning på de aktier som utgetts av bolaget före eller i samband med övertagandet av tillgångar från Stadshypotekskassan, skall vad som inbetalats för aktierna minskas med ett belopp motsvarande det som avses i första stycket. 4 § Skattepliktig intäkt enligt 3 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall inte anses uppkomma när låntagare i Konungariket Sveriges stadshypotekskassa eller stadshypoteksföreningarna får rätt att -- till ett pris som understiger marknadsvärdet -- förvärva aktie eller förvärvar aktie i det kreditaktiebolag som avses i 1 § andra stycket. Vad nu sagts gäller endast vid förvärv från bolaget eller Stadshypotekskassan i samband med nyemission i bolaget. Om en anställd i kreditaktiebolaget förvärvar aktie i bolaget vid den nyemission som avses i första stycket skall det undantag från beskattning av förmån som anges i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) avse endast 20 procent av skillnaden mellan marknadsvärdet och förvärvspriset. 5 § Om ett utländskt bankföretag övertar hela den rörelse som bedrivs av ett bankaktiebolag som har bildats före den 1 augusti 1990 och som ägs direkt eller genom förmedling av ett helägt dotterföretag skall bestämmelserna i 2 § 4 mom. andra- fjärde, sjunde, åttonde och elfte styckena lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i lagrummets lydelse vid utgången av år 1998, 13 § lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv samt 8 § lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver äga motsvarande tillämpning. Lag (1998:1613). 6 § Om ett ömsesidigt livförsäkringsföretag överlåter hela sitt försäkringsbestånd till ett för ändamålet bildat försäkringsaktiebolag skall överlåtande och övertagande företag anses som en skattskyldig vid tillämpning av lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel. Övergångsbestämmelser 1992:702 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992 och tillämpas i fråga om 5 och 6 §§ första gången vid 1993 års taxering och i övrigt första gången vid 1994 års taxering. 1998:1613 Denna lag träder i kraft den 1 janauri 1999 och tillämpas första gången vid taxeringen år 2000." "SFS-nummer · 1992:1091 · Visa register Lag (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning av aktier i vissa fall Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1992-11-26 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:151 Ikraft: 1992-12-15 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. Värdet av aktier som erhålls från Delegationen för utskiftning av vissa medel ur förutvarande löntagarfonderna utgör inte skattepliktig intäkt av näringsverksamhet. Anskaffningsutgiften för mottagna aktier anses vara noll. Skattepliktig intäkt anses inte heller uppkomma om aktierna överförs till ett svenskt företag inom samma koncern under förutsättning att moderföretaget i koncernen är aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank eller ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och att det förvärvande företaget inte är ett investmentföretag. Även för det förvärvande företaget skall anskaffningsutgiften för aktierna anses vara noll. Lag (1993:151). Övergångsbestämmelser 1993:151 Denna lag träder i kraft den 1 april 1993 och tillämpas vid 1993 och 1994 års taxeringar. Lagen tillämpas även vid 1995 års taxering om aktierna överförts inom en koncern under år 1993 men det överförande företaget inte skall taxeras år 1994." "SFS-nummer · 1992:1438 · Visa register Lag (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1992-12-17 Ikraft: 1993-10-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1776 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. Fastställande av dieseloljeskatt m. m. 1 § Dieseloljeskatt skall betalas till staten enligt denna lag för oljeprodukter som är skattepliktiga enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Skatt skall dock inte tas ut för oljeprodukt som ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350° C. Med oljeprodukter avses även sådana bränsleblandningar som anges i 1 § andra stycket lagen om allmän energiskatt. Lag (1994:284). 2 § Skatt skall inte tas ut för oljeprodukter som har försetts med märkämnen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka märkämnen som skall användas och vilka mängder som skall tillsättas. Märkning som avses i första stycket får ske endast på depå som är godkänd av beskattningsmyndigheten och skall ha skett senast när skattskyldighet för oljeprodukten inträder enligt 8 § första stycket 1 och 4 lagen (1957:262) om allmän energiskatt. 3 § Om skattepliktig oljeprodukt förs in i landet av någon som inte är registrerad som skattskyldig hos beskattningsmyndigheten skall skatten betalas till tullmyndigheten. Därvid är tullagen (1987:1065) och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter tillämpliga. I fall som avses i första stycket skall skatt inte tas ut om oljeprodukten har försetts med märkämnen som avses i 2 § senast när produkten anmäls till förtullning. 4 § Bränsletank på personbil, lastbil och buss som är eller bör vara upptagen i bilregistret får inte innehålla oljeprodukt enligt 1 § som är försedd med sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket om bränsletanken förser fordonets motor med bränsle. Bestämmelserna i första stycket gäller även oljeprodukt, från vilka märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller även för fordon som brukas med stöd av saluvagnslicens enligt 38 § bilregisterkungörelsen (1972:599) samt fordon som förts in till Sverige för tillfälligt brukande här och inte är registrerat här. 5 § Dieseloljeskatten för år 1994 tas ut för oljeprodukter tillhöriga miljöklass 1 med 843 kronor per kubikmeter, miljöklass 2 med 1 040 kronor per kubikmeter och miljöklass 3 med 1 300 kronor per kubikmeter. För tiden efter utgången av år 1994 och fram till och med år 1998 skall skatten tas ut med de belopp som omräknas enligt 5 a §. Därefter skall skatten tas ut med det belopp som gäller vid utgången av år 1998. Skatt skall dock inte tas ut för den del av bränslet som består av vegetabiliska eller animaliska fetter eller oljor eller metyl- eller etylestrar av fettsyror från sådana fetter eller oljor. Till miljöklass 1 hör oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 285° C vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst 0,001 viktprocent svavel och högst 5 volymprocent aromatiska kolväten. Sådana oljor får inte innehålla klart mätbara polycykliska aromatiska kolväten och måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 50. Till miljöklass 2 hör till miljöklass 1 inte hänförliga oljor som har ett kokintervall (destillationsintervall) av olika bredd mellan 180 och 295° C vid 95 procent destillat, en densitet mellan 800 och 820 kilogram per kubikmeter vid 15° C och som innehåller högst 0,005 viktprocent svavel och högst 20 volymprocent aromatiska kolväten. Halten polycykliska aromatiska kolväten får inte överstiga 0,1 volymprocent och måttet på den naturliga tändvilligheten (cetanindex) får inte understiga 47. Till miljöklass 3 hör övriga oljor. Miljöklass för bränsle bestäms med ledning av hela bränsleblandningens egenskaper. Lag (1994:726). 5 a § Skatten för vart och ett av kalenderåren 1995 t. o. m. 1998 skall tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 5 § angivna skattebeloppen multiplicerade med de jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad året före det år beräkningen avser och i oktober 1993. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebeloppen som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor. Lag (1994:726). 6 § Beteckningar i denna lag har samma betydelse som i fordonskungörelsen (1972:595) och i bilregisterkungörelsen (1972:599). Som ägare av ett fordon anses vid tillämpning av denna lag den som är eller bör vara upptagen i bilregistret som ägare. I fråga om ett fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år anses innehavaren som ägare. Innehas fordonet i annat fall med nyttjanderätt, anses innehavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett. 7 § Bestämmelserna i 6 § första stycket 1, 2 och 3, 7 §, 8 § första stycket 1, 2 och 4, 27 och 32 §§ lagen (1957:262) om allmän energiskatt tillämpas i fråga om dieseloljeskatt. Regler om förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Lag (1993:1206). 8 § I deklaration för redovisning av dieseloljeskatt får avdrag göras för samma skatt på de oljeprodukter som 1. i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse, 2. återtagits i samband med återgång av köp, 3. av den skattskyldige eller för hans räkning förts ut ur Sverige eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där, 4. sålts med förlust för den skattskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning från köpare, 5. förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring. Avdrag enligt första stycket 4 får göras med belopp som svarar mot så stor del av skatten som förlusten visas utgöra av varans försäljningspris. Har sådant avdrag gjorts och inflyter därefter betalning skall redovisning åter lämnas för skatten på den oljeprodukt som betalningen avser. Lag (1993:1206). 8 a § Annan än den som är registrerad får köpa skattepliktiga oljeprodukter utan skatt mot avgivande av en försäkran till leverantören att oljeprodukten skall användas för annat ändamål än energialstring. Lag (1993:1206). Straffbestämmelser m. m. 9 § Den som från oljeprodukter avlägsnar sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket eller på annat sätt tar befattning med oljeprodukter, för vilka dieseloljeskatt inte erlagts, i syfte att dessa skall användas i strid mot 4 § döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Har brottet rört betydande värden eller är det i annat fall att anse som grovt skall, om förfarandet inte utgör led i gärning som är belagd med strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:69), dömas till fängelse i högst två år. 10 § För försök eller förberedelse till brott enligt 9 § andra stycket skall dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. 11 § Ett föremål som använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl till det. Angående beslag av egendom som kan antas bli förverkad gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken. 12 § Anträffas oljeprodukter där sådana märkämnen som avses i 2 § första stycket har avlägsnats och för vilka dieseloljeskatt inte betalts, i annat utrymme än bränsletank som förser motor på personbil, lastbil eller buss med bränsle och är det uppenbart att oljeprodukterna avsetts för tillförsel till sådan bränsletank i strid mot 4 §, påför beskattningsmyndigheten den, som ansvarat för att de nämnda ämnena avlägsnats, dieseloljeskatt med belopp som motsvarar den skatt som skulle ha tagits ut för oljeprodukterna enligt 5 §. /r3/ Avgiftsbestämmelser m. m. 13 § En särskild avgift tas ut för motorfordon vars bränsletank innehåller oljeprodukter i strid mot 4 §. Avgiften uppgår för personbil till 10 000 kronor. Avgiften beräknas för bussar och lastbilar på följande sätt. Skattevikt, Avgift, kronor kilogram 0-- 3 500 10 000 3 501--10 000 20 000 10 001--15 000 30 000 15 001--20 000 40 000 20 001-- 50 000 Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt fordonsskattelagen (1988:327). Avgiften tas ut för varje tillfälle, som bränsletank påträffas med oljeprodukter i strid mot 4 §. 14 § Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas avgiften ut med en och en halv gånger det belopp som följer av 13 §. 15 § Avgift enligt 13 och 14 §§ påförs ägaren till fordonet. Brukar någon annans fordon utan lov, påförs brukaren avgiften. 16 § I fråga om fordon, som är registrerat här i landet, påförs avgift enligt 13 och 14 §§ genom beslut av länsstyrelsen i det län där den i bilregistret antecknade ägaren av fordonet har sin adress enligt registret. I fråga om andra fordon påförs avgiften av Länsstyrelsen i Stockholms län. 17 § Om det finns särskilda skäl, kan länsstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från avgift enligt 13 och 14 §§. 18 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag skall utövas av polismyndigheterna samt av tullmyndigheterna vad avser gränskontroll av personbil, lastbil och buss till och från utlandet. 19 § För kontroll av efterlevnaden av denna lag har polismyndigheterna och annan tillsynsmyndighet rätt till tillträde till låsta utrymmen i fordon. Myndigheten har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning. 20 § Bestämmelserna i 3 § andra stycket och tredje stycket första meningen, 10 § andra stycket, 45 § första stycket, 56, 66 och 85 §§ fordonsskattelagen (1988:327) skall tillämpas på avgift enligt denna lag. Allmänt ombud för avgift enligt denna lag är den som förordnats som ombud med stöd av 3 § fjärde stycket fordonsskattelagen. 21 § Bestämmelserna i 3 kap. 7--15 §§, 8 kap. 8 § samt 9 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter får tillämpas även för att begära upplysningar till ledning för beslutet om avgift enligt 13--14 §§ denna lag. Beslut om att begära upplysning får fattas, utom av länsstyrelsen, av beskattningsmyndigheten. 22 § Länsstyrelsens beslut enligt 16 och 17 §§ får överklagas hos länsrätten. Skrivelsen med överklagandet skall ha kommit in till länsstyrelsen inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. För allmänna ombudet räknas dock tiden från beslutets dag. I fråga om överklagande tillämpas vidare 8 kap. 1 § andra stycket, 2 § andra stycket samt 3--5 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Övergångsbestämmelser 1993:1206 Denna lag träder i kraft den 1 december 1993. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 oktober 1993. 1994:1776 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om föhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen." "SFS-nummer · 1992:1485 · Visa register Lag (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1992-12-21 Ändring införd: t.o.m. SFS 1993:1572 Ikraft: 1993-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1276 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. I stället för vad som anges i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angående beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst skall vid 1994 års taxering statlig inkomstskatt för fysiska personer och dödsbon och vid 1995 års taxering för fysiska personer och såvitt gäller dödsbon till och med det tredje beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade statlig inkomstskatt beräknas enligt följande. Skatt på förvärvsinkomst utgör 100 kronor samt 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns som vid 1994 års taxering uppgår till 186 600 kronor multiplicerad med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1992 och prisläget i oktober 1991. Vid 1995 års taxering uppgår skiktgränsen till skiktgränsen vid 1994 års taxering multiplicerad med det jämförelsetal uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober 1993 och prisläget i oktober 1992. Skiktgränsen avrundas nedåt till helt hundratal kronor. Lag (1993:1572). Övergångsbestämmelser 1999:1276 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 1994 och 1995 års taxeringar." "SFS-nummer · 1992:1498 · Visa register Förordning (1992:1498) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1994 års taxering Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1992-12-21 Ikraft: 1993-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:859 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skiktgränsen för statlig inkomstskatt till 190 600 kronor vid 1994 års taxering. Övergångsbestämmelser 2000:859 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 1994 års taxering." "SFS-nummer · 1992:1587 · Visa register Lag (1992:1587) om undantag från lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993 Departement: Finansdepartementet BA Utfärdad: 1992-12-17 Ikraft: 1993-01-01 överg.best. Utan hinder av lagen (1992:672) om begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt för år 1993 får skattesatsen för år 1993 för Fröskogs pastorat i Älvsborgs län fastställas till högst 1,25 kr per skattekrona. Övergångsbestämmelser 1992:1587 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas på beslut om debitering av skatt som fattas efter den 6 oktober 1992." "SFS-nummer · 1993:5 · Visa register Lag (1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa kreditinstitut Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1993-01-07 Ikraft: 1993-02-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1230 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. Vid tillämpning av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt utgör statligt stöd till kreditinstitut skattepliktig intäkt av näringsverksamhet för kreditinstitutet om återbetalning kan komma i fråga endast enligt bestämmelserna om vinstutdelning i 12 kap. aktiebolagslagen (1975:1385) eller 9 kap. bankaktiebolagslagen (1987:618). Återbetalning av sådant stöd utgör avdragsgill kostnad för kreditinstitutet. Övergångsbestämmelser 1993:5 Denna lag träder i kraft den 1 februari 1993 och tillämpas i fråga om stöd som lämnas efter den 18 december 1992." "SFS-nummer · 1993:529 · Visa register Förordning (1993:529) om myndigheters hantering av ingående mervärdesskatt Departement: Finansdepartementet BA5 Utfärdad: 1993-06-03 Ändring införd: t.o.m. SFS 2000:513 Ikraft: 1993-07-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2002:831 Upphävd: 2003-01-01 1 § Förordningen gäller för de myndigheter under regeringen som Ekonomistyrningsverket bestämmer. Förordning (1998:438). 2 § En myndighet som en viss månad har bokfört ingående mervärdesskatt får påföljande månad rekvirera motsvarande belopp från Riksskatteverket. Förordning (2000:513). 3 § En myndighet som senast den tionde dagen i månaden lämnar en rekvisition till Riksskatteverket skall få det rekvirerade beloppet senast den tjugonde i samma månad. Förordning (2000:513). 4 § Riksskatteverket skall avräkna en myndighets ingående mervärdesskatt mot inkomsttiteln Mervärdesskatt när den betalar ut det rekvirerade beloppet. Förordning (2000:513). 5 § Universitet och högskolor inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde och museer och övriga kulturmyndigheter inom Kulturdepartementets verksamhetsområde som får icke statliga medel för sin verksamhet skall senast den tionde dagen i påföljande månad till Riksskatteverket betala in 8 procent av det belopp som de har fått under månaden. Har en myndigheter förmedlat icke statliga medel till en sådan myndighet som anges i första stycket, är i stället den förmedlande myndigheten betalningsskyldig. Innan beloppet betalas in skall den ingående mervärdesskatt som myndigheten får rekvirera enligt 2 § räknas av. Om den ingående mervärdesskatten överstiger det belopp som skall betalas in får myndigheten rekvirera mellanskillnaden från Riksskatteverket. Förordning (2000:513). 6 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Förordning (1998:438). 1993:529 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1993. Genom förordningen upphävs förordningen (1991:806) om avräkning av ingående mervärdeskatt på statsbudgeten." "SFS-nummer · 1993:1200 · Visa register Förordning (1993:1200) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1995 års taxering Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1993-11-18 Ikraft: 1994-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:860 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skiktgränsen för statlig inkomstskatt till 198 700 kronor vid 1995 års taxering. Övergångsbestämmelser 2000:860 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 1995 års taxering." "SFS-nummer · 1993:1520 · Visa register Lag (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1993-12-16 Ikraft: 1994-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1902 Upphävd: 1995-01-01 överg.best. 1 § Vad som sägs i 8 § första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt gäller inte vid 1995 och 1996 års taxeringar. Skattskyldig som vid taxering till kommunal inkomstskatt är berättigad till särskilt kommunalt grundavdrag enligt 48 § 4 mom. kommunalskattelagen (1928:370) har rätt till särskilt statligt grundavdrag från den taxerade förvärvsinkomsten med belopp som motsvarar den del av det särskilda kommunala grundavdraget som överstiger kommunalt grundavdrag beräknat enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen. 2 § I stället för vad som anges i lagen (1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar skall i fråga om fysiska personer vid 1995 års taxering det fasta skattebeloppet på 100 kronor tas ut endast om den beskattningsbara inkomsten överstiger ett belopp motsvarande det grundavdrag som medges vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen (1928:370). I stället för vad som anges i 10 § andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall i fråga om fysiska personer vid 1996 års taxering det fasta skattebeloppet på 100 kronor tas ut endast om den beskattningsbara inkomsten överstiger ett belopp motsvarande det grundavdrag som medges vid taxering till kommunal inkomstskatt enligt 48 § 2 och 3 mom. kommunalskattelagen. Övergångsbestämmelser 1993:1520 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första gången vid 1995 års taxering. 1994:1902 Den upphävda lagen tillämpas dock alltjämt vid 1995 års taxering." "SFS-nummer · 1994:40 · Visa register Lag (1994:40) om tillfällig kompensation för viss energiskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-02-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:254 Ikraft: 1994-02-21 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:492 Upphävd: 2000-07-01 överg.best. 1 § Skattemyndigheten i Gävle prövar enligt bestämmelserna i denna lag fråga om kompensation för skatt enligt lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. Lag (1998:254). 2 § Den som under perioden den 9 december 1993--den 30 juni 1995 har köpt produkt som skall beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b lagen (1994:1776) om skatt på energi och förbrukat denna för annan motordrift än sådan som avses i 2 kap. 9 § lagen om skatt på energi har rätt till kompensation med 1 333 kronor per kubikmeter. Den som under perioden den 15 februari 1994--den 30 juni 1995 har köpt produkt som skall beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b lagen om skatt på energi för uppvärmning har rätt till kompensation med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan den energiskatt som tagits ut för produkten och det skattebelopp som gäller enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a lagen om skatt på energi. Den som inte är skattskyldig till mervärdesskatt har även rätt till kompensation för den mervärdesskatt som belöper på det skattebelopp för vilket kompensation utgår enligt första eller andra stycket. Lag (1994:1782). 3 § Ansökan om kompensation görs skriftligen hos Skattemyndigheten i Gävle. Lag (1998:254). 4 § Ansökan enligt 2 § första stycket skall omfatta perioden den 9 december 1993--den 31 mars 1994. För tiden efter den 31 mars 1994 skall ansökan omfatta ett kalenderkvartal. Ansökan skall ges in före utgången av september 1995. Kompensation medges inte för belopp som vid varje ansökningstillfälle understiger 300 kronor. Lag (1994:1782). 5 § Om kompensation för dieseloljeskatt har lämnats med för högt belopp på grund av oriktig uppgift från den sökande eller på grund av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende, är den sökande skyldig att betala tillbaka vad han fått för mycket. Åtgärd för att ta ut ett oriktigt erhållet kompensationsbelopp får inte vidtas senare än fem år efter utgången av det kalenderår då beloppet betalats ut. 6 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift och därigenom föranleder att kompensation felaktigt medges döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om inte gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken. 7 § Beslut enligt 2 och 5 §§ överklagas hos Länsrätten i Dalarnas län. Lag (1996:964). Övergångsbestämmelser 1994:283 Denna lag träder i kraft den 15 maj 1994. Bestämmelsen i 2 § tredje stycket äger tillämpning på inköp som gjorts från och med den 9 december 1993. 1994:727 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. För olja som köpts före ikraftträdandet utgår kompensation enligt 2 § första stycket dock endast med belopp som motsvarar den dieseloljeskatt som tagits ut för oljeprodukten. 1994:1782 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser den period för vilken kompensation kan utgå, tidpunkten för ansökan och kompensationsbeloppet i 2 § första stycket. I övrigt träder lagen i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet utom såvitt avser tidpunkten för ansökan. 2000:492 Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 juli 2000." "SFS-nummer · 1994:224 · Visa register Förordning (1994:224) om återbetalning av mervärdesskatt och vissa punktskatter till hjälporganisationer, utländska beskickningar m.fl. Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1994-04-29 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:312 Ikraft: 1994-07-01 överg.best. 1 § Denna förordning gäller vid återbetalning av skatt enligt 1. 31 d § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 2. 31 d § lagen (1994:1564) om alkoholskatt, 3. 9 kap. 1 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, 4. 10 kap. 5-8 a §§ mervärdesskattelagen (1994:200), 5. 64 kap. 6 § skatteförfarandelagen (2011:1244), och 6. 15 § lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Förordning (2022:312). 2 § Ansökan om återbetalning av skatt ska, om inte annat följer av 3 §, göras skriftligen av chefen för beskickningen eller konsulatet eller av den som i Sverige får företräda den internationella organisationen eller av den som i övrigt är berättigad till återbetalning. En särskild ansökan ska ges in för beskickningen, konsulatet, organisationen eller den som i övrigt är berättigad till återbetalning. En särskild ansökan ska även ges in för varje fysisk person som är berättigad till återbetalning. Ansökan ska ges in till Skatteverket och omfatta inköpen under ett kalenderkvartal. Ansökan ska vara åtföljd av en faktura. Fakturan får inte vara betald tidigare än ett år före den dag då ansökan gavs in, om inte sökanden har hanteringsmässiga eller andra liknande särskilda skäl för att åberopa en faktura som är betald tidigare. Fakturan ska för mervärdesskatt vara en sådan faktura som avses i 1 kap. 17 § mervärdesskattelagen (1994:200). För övriga skatter ska fakturan innehålla uppgifter om säljarens och köparens namn och adress, dagen för leveransen eller tillhandahållandet, priset, i förekommande fall varans volym eller vikt och, om inköpet avser bensin eller motorbrännolja, fordonets registreringsnummer. Förordning (2015:894). 3 § Ansökan om återbetalning av skatt enligt 10 kap. 5 § mervärdesskattelagen (1994:200) skall göras skriftligen av den som är berättigad till återbetalningen. Ansökan skall vara åtföljd av en sådan faktura som avses i 1 kap. 17 § mervärdesskattelagen. Förordning (2003:1139). 3 a § Om den rätt att förvärva varor eller tjänster utan mervärdesskatt eller punktskatt som avses i 64 kap. 6 § första meningen skatteförfarandelagen (2011:1244) förutsätter att förvärvet uppgår till ett betydande belopp eller om det finns ett motsvarande sådant krav utan någon beloppsmässig precisering, får återbetalning ske endast om den sammanlagda ersättningen enligt varje faktura uppgår till minst 1 500 kronor. Förordning (2011:1448). 4 § Beslut om sådan återbetalning av skatt som avses i 2 § meddelas för kalenderkvartal. 4 a § Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) ska på begäran av en sådan utländsk beskickning m.m. som avses i de i 1 § angivna bestämmelserna och som avser att förvärva varor eller tjänster i ett annat EU-land, utfärda intyg om befrielse från mervärdesskatt och punktskatt. Av intyget ska det framgå om organet eller personen skulle haft rätt till återbetalning av skatt, om de varor eller tjänster som begäran avser hade förvärvats i Sverige. Om det behövs för bedömningen av rätten till återbetalning, ska Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) hämta in uppgifter från Skatteverket. Ett sådant intyg som avses i första stycket ska på begäran utfärdas även för den som avser att förvärva ett motorfordon från ett annat EU-land, om motsvarande förvärv i Sverige skulle kunna ske genom en omsättning som undantas från skatteplikt enligt 3 kap. 26 a § mervärdesskattelagen (1994:200). Formulär för intyg enligt första och andra styckena ska motsvara det formulär som har fastställts genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt. Under förutsättning att betydande inköp görs av varor eller tjänster som är avsedda för officiellt bruk för ett sådant internationellt organ som avses i 4 § lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall får Regeringskansliet (Utrikesdepartementet) ge organet dispens från det krav på att ett sådant intyg som avses i första stycket ska utfärdas med stämpel som finns i artikel 51.2 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Förordning (2017:3). 5 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2003:1139). Övergångsbestämmelser 1994:224 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994, då förordningen (1972:833) om återbetalning av mervärdeskatt i vissa fall, förordningen (1985:93) om återbetalning i vissa fall av skatt på bensin, m. m. och förordningen (1986:77) om återbetalning av mervärdeskatt för varor avsedda för bistånd och hjälp utomlands skall upphöra att gälla. De upphävda förordningarna gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1994:1783 Denna förordning träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1995:623 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas från och med den 1 januari 1995. 2003:1139 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004. 2. För ansökningar om återbetalning av skatt som avser förvärv som gjorts före ikraftträdandet gäller 2 och 3 §§ i sin äldre lydelse. 2011:1448 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar om återbetalning av skatt som avser förvärv som gjorts före ikraftträdandet. 2015:894 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:312 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1994:1403 · Visa register Förordning (1994:1403) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 1995 Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-11-24 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1609 Upphävd: 1995-01-01 Regeringen fastställer enligt 2 a § lagen (1961:394) om tobaksskatt skatten för tobaksvaror till följande belopp för år 1995. ------------------------------------------------------------------------- Varuslag Vikt för 1 st. gram Belopp för ----------------- 1 st. öre 1 kg kr ------------------------------------------------------------------------- Cigarrer och cigariller grupp I t. o. m. 1,7 35 " II över 1,7 t. o. m. 3,0 39 " III " 3,0 " 5,0 43 " IV " 5,0 52 Cigarretter grupp I t. o. m. 0,85 73 " II över 0,85 t. o. m. 1,20 80 " III " 1,20 " 1,55 85 " IV " 1,55 " 1,90 90 " V " 1,90 95 Röktobak 383:-- Tuggtobak 123:-- Snus 75:--" "SFS-nummer · 1994:1404 · Visa register Förordning (1994:1404) om fastställande av omräknade belopp för dryckesskatt för år 1995 Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-11-24 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1609 Upphävd: 1995-01-01 Regeringen fastställer enligt 11 § lagen (1977:306) om dryckesskatt skatten för spritdrycker, vin, starköl och öl till följande belopp för år 1995. ---------------------------------------------------------------------- Alkoholhalt, Skattebelopp, kronor per liter volymprocent -------------------------------------- grundbelopp tilläggsbelopp ---------------------------------------------------------------------- över 2,25 högst 3,5 3:20 -- " 3,5 " 4,5 9:00 -- " 4,5 " 7 13:30 -- " 7 " 10 18:20 -- " 10 " 13 28:50 -- " 13 " 16 39:00 -- " 16 " 19 50:60 -- " 19 " 24 50:60 5:40 för varje hel volymprocent som överstiger 19 " 24 " 29 77:60 6:60 för varje hel volymprocent som överstiger 24 " 29 " 34 110:60 6:90 för varje hel volymprocent som överstiger 29 " 34 " 39 145:10 8:20 för varje hel volymprocent som överstiger 34 " 39 186:10 8:30 för varje hel volymprocent som överstiger 39" "SFS-nummer · 1994:1405 · Visa register Förordning (1994:1405) om fastställande av omräknade belopp för allmän energiskatt för år 1995 Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-11-24 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1609 Upphävd: 1995-01-01 Regeringen fastställer enligt 16 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt skatten för bränslen som anges i bilaga 1 samma lag och för elektrisk kraft till följande belopp för år 1995. -------------------------------------------------------------------- Tulltaxenr Bränsle Skattebelopp -------------------------------------------------------------------- ur 27.01, ur 27.02 eller ur 27.04 Kolbränslen 245 kr per ton ur 27.10 eller ur 38.14 Fotogen, motorbrännoljor och eldnings- oljor samt andra oljeprodukter, med undantag för smöroljor och smörjfetter som inte används för energialstring 575 kr per m/3/ ur 27.11 Naturgas 186 kr per 1 000 m/3/ ur 27.11 eller ur 38.23 Gasol som används för a) drift av motorfordon 90 öre per liter b) annat ändamål än drift av motorfordon 112 kr per ton ------------------------------------------------------------------------- Skatten för elektrisk kraft tas ut per kilowattimme med a) 0 öre för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, b) 3,7 öre för annan elektrisk kraft än som avses under a och som förbrukas i kommuner som anges i bilaga 2 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt, c) 6,8 öre för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i bilaga 2 till lagen (1957:262) om allmän energiskatt, d) 9 öre för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall." "SFS-nummer · 1994:1408 · Visa register Förordning (1994:1408) om fastställande av omräknade belopp för dieseloljeskatt för år 1995 Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-11-24 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1994:1609 Upphävd: 1995-01-01 Regeringen fastställer enligt 5 a § lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter att dieseloljeskatten för år 1995 tas ut för oljeprodukter tillhöriga miljöklass 1 med 863 kronor per kubikmeter, miljöklass 2 med 1 065 kronor per kubikmeter och miljöklass 3 med 1 331 kronor per kubikmeter." "SFS-nummer · 1994:1506 · Visa register Lag (1994:1506) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1994-12-08 Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1655 Övrigt: Endast den svenska texten i bilagan är med. Ikraft: 1996-02-01 1 § Det avtal för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva som Sverige och Frankrike undertecknade den 8 juni 1994 skall gälla som lag här i landet. Avtalets innehåll framgår av bilaga till denna lag. 2 § I fråga om ansökan om skattelindring gäller 2 § kungörelsen (1967:721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning. 3 § Anstånd enligt 3 § nämnda kungörelse får medges enligt det av följande alternativ som ger det lägsta beloppet, nämligen 1. den skatt som erlagts eller kan komma att erläggas i Frankrike för egendom som enligt avtalet får beskattas där, eller 2. den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning belöper på samma egendom. Om skatt inte erlagts i Frankrike och uppgift saknas om hur mycket skatt som kan komma att erläggas där, får anstånd medges med skäligt belopp, dock högst med ett belopp som motsvarar den del av den svenska skatten som vid en proportionell fördelning belöper på egendom som enligt avtalet får beskattas i Frankrike. 4 § Om en person anser att det vidtagits någon åtgärd som för honom medfört eller kommer att medföra en beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet, kan han ansöka om rättelse hos regeringen enligt artikel 14 punkt 1 i avtalet. Övergångsbestämmelser 1994:1506 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Genom lagen upphävs kungörelsen (1967:724) om tillämpning av avtal den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande arvsskatt. Lag (1995:546). Bilaga AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH REPUBLIKEN FRANKRIKES REGERING FÖR ATT UNDVIKA DUBBELBESKATTNING OCH FÖRHINDRA SKATTEFLYKT BETRÄFFANDE SKATTER PÅ KVARLÅTENSKAP, ARV OCH GÅVA Konungariket Sveriges regering och Republiken Frankrikes regering, vilka önskar ingå ett avtal för att undvika dubbebeskattning och förhindra skatteflykt beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva, har kommitt överens om följande bestämmelser: ARTIKEL 1 KVARLÅTENSKAP, ARV OCH GÅVOR SOM OMFATTAS AV AVTALET Detta avtal tillämpas: a) på kvarlåtenskap och arv efter personer som vid dödsfallet hade hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna, och b) på gåvor från personer som vid gåvotillfället hade hemvist i en avtalsslutande stat eller i båda avtalsslutande staterna. ARTIKEL 2 SKATTER SOM OMFATTAS AV AVTALET 1. Detta avtal tillämpas på skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva som påförs för en avtalsslutande stats eller dess regionala myndigheters räkning, oberoende av det sätt på vilket skatterna tas ut. 2. Med skatter på kvarlåtenskap och arv förstås skatter som på grund av dödsfall påförs i form av skatt på kvarlåtenskap, arvslott, överlåtelse eller på gåva för dödsfalls skull. Med skatter på gåva förstås skatter som påförs på överlåtelser mellan levande personer, men endast under förutsättning att dessa skatter tas ut på grund av att överlåtelsen sker helt eller delvis utan vederlag. 3. De för närvarande utgående skatter, på vilka avtalet tillämpas, är a) beträffande Sverige: arvsskatten och gåvoskatten; b) beträffande Frankrike: avgifterna på arv och gåvor. 4. Avtalet tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag, som efter undertecknandet av avtalet påförs vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall meddela varandra de väsentliga ändringar som vidtagits i respektive skattelagstiftning. ARTIKEL 3 ALLMÄNNA DEFINITIONER 1. Om inte sammanhanget föranleder annat, har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) 1) "Sverige" åsyftar Konungariket Sverige och innefattar Sveriges territorium, dessa territorialvatten liksom de andra områden över vilka Sverige i överensstämmelse med internationell rätt utövar suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen, i dennas underlag och ovanför denna befintliga vattentillgångar; 2) "Frankrike" åsyftar Republiken Frankrikes europeiska departement och departement på andra sidan havet däri inbegripet dess territorialvatten liksom de andra områden över vilka Frankrike i överensstämmelse med internationell rätt utövar suveräna rättigheter med avseende på utforskning och utnyttjande av naturtillgångar på havsbottnen, i dennas underlag och ovanför denna befintliga vattentillgångar; b) "egendom som ingår i kvarlåtenskapen efter eller gåva från en person med hemvist i en avtalsslutande stat" inbegriper all egendom vilkens överföring eller överlåtelse är underkastad en skatt som omfattas av detta avtal och som utgår enligt lagstiftningen i en avtalsslutande stat; c) "behörig myndighet" åsyftar: 1) i Sverige: Finansministerna, dennes befullmäktige ombud eller den myndighet åt vilken uppdragtis att vara behörig myndighet vid tillämpningen av avtalet; 2) i Frankrike: Ministern ansvarig för budgeten eller dennes befullmäktigade ombud. 2. Då en avtalsslutande stat tillämpar avtalet anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har enligt den statens lagstiftning i fråga om sådana skatter på vilka avtalet tillämpas. Innebörden av ett uttryck enligt den statens skattelagstiftning skall ha företräde framför varje annan innebörd som detta uttryck har i denna stats övriga lagstiftning. ARTIKEL 4 SKATTERÄTTSLIGT HEMVIST 1. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "person med hemvist i en avtalsslutande stat" person som enligt lagstiftningen i denna stat har hemvist där med avseende på de skatter som omfattas av avtalet. Uttrycket inbegriper emellertid inte person vars kvalåtenskap eller gåva är skattepliktig i denna stat endast såvitt avser där belägen egendom. 2. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, bestäms hans hemvist på följande sätt: a) Han anses ha hemvist i den stat där han har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande; om han har en sådan bostad i båda staterna, anses han ha hemvist i den stat med vilken hans personliga och ekonomiska förbindelser är starkast (centrum för levnadsintressena); b) om det inte kan avgöras i vilken stat han har centrum för sina levnadsintressen eller om han inte i någondera staten har en bostad som stadigvarande står till hans förfogande, anses han ha hemvist i den stat där han stadigvarande vistas; c) om han stadigvarande vistas i båda staterna eller om han inte vistas stadigvarande i någon av dem, anses han ha hemvist i den stat där han är medborgare; d) om han är medborgare i båda staterna eller om han inte är medborgare i någon av dem, avgör de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna frågan genom ömsesidig överenskommelse. 3. Då på grund av bestämmelserna i punkt 1 annan person är fysisk person har hemvist i båda avtalsslutande staterna, anses personen i fråga ha hemvist i den stat där den har sin verkliga ledning. ARTIKEL 5 FAST EGENDOM 1. Fast egendom som ingår i kvarlåtenskapen efter eller gåva från person med hemvist i en avtalsslutande stat och som är belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. 2. Uttrycket "fast egendom" har den betydelse som uttrycket har enligt lagstiftningen i den avtalsslutande stat där egendomen är belägen, dock att skuld för vilken fast egendom genom inteckningar eller annorledes utgör säkerhet, aldrig anses som fast egendom. Uttrycket inebegriper emellertid alltid egendom som utgör tillbehör till fast egendom, byggnader, levande och döda inventarier i lantbruk och skogsbruk, rättigheter på vilka bestämmelserna i privaträtten om fast egendom är tillämpliga, nyttjanderätt till fast egendom samt rätt till föränderliga eller fasta ersättningar för nyttjandet av eller rätten att nyttja mineraltillgång, källa eller annan naturtillgång. Skepp, båtar och luftfartyg anses inte vara fast egendom. 3. Uttrycket "fast egendom" inbegriper också aktier, andelar eller andra rättigheter i bolag eller i juridisk person vars tillgångar, direkt eller genom ett eller flera andra bolag eller juridiska personer huvudsakligen består av fast egendom belägen i en avtalsslutande stat eller rättigheter som hänför sig till sådan egendom. I sådant fall skall aktierna, andelarna eller rättigheterna anses vara belägna i den stat där den fasta egendomen är belägen. 4. Bestämmelserna i punkt 1 är också tillämpliga på fast egendom som tillhör företag och på fast egendom som används vid utövande av fritt yrke eller annan självständig verksamhet. ARTIKEL 6 LÖS EGENDOM NEDLAGD I FAST DRIFTSTÄLLE ELLER HÄNFÖRLIG TILL STADIGVARANDE ANORDNING 1. Med undantag för sådan egendom som anges i artikel 7, får lös egendom vilken tillhör ett företag och ingår i kvarlåtenskap efter eller gåva från en person med hemvist i en avtalsslutande stat och som utgör del av rörelsetillgångarna i ett fast driftställe i den andra avtalsslutande staten, beskattas i denna andra stat. 2. Vid tillämpningen av detta avtal åsyftar uttrycket "fast driftställe" en stadigvarande plats för affärsverksamhet från vilken ett företags verksamhet helt eller delvis bedrivs 3. Uttrycket "fast driftställe" innefattar särskilt: a) plats för företagsledning; b) filial; c) kontor; d) fabrik; e) verkstad; och f) gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av naturtillgångar. 4. Plats för byggnads-, anläggnings-, eller installationsverksamhet utgör fast driftställe endast om verksamheten pågår mer än tolv månader. 5. Utan hinder av föregående bestämmelser i denna artikel anses uttrycket "fast driftställe" inte innefatta: a) användningen av anordningar uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande av företaget tillhöriga varor; b) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för lagring, utställning eller utlämnande; c) innehavet av ett företaget tillhörigt varulager uteslutande för bearbetning eller förädling genom annat företags försorg; d) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för inköp av varor eller inhämtande av upplysningar för företaget; e) innehavet av stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att för företaget bedriva annan verksamhet som är av förberedande eller biträdande art; f) innehavet av en stadigvarande plats för affärsverksamhet uteslutande för att kombinera verksamheter som anges i a)-e) ovan, under förutsättning av hela den verksamhet som bedrivs från den stadigvarande platsen för affärsverksamheten på grund av denna kombination är av förberedande eller biträdande art. 6. Lös egendom, som ingår i kvarlåtenskap efter eller i gåva från person med hemvist i en avtalsslutande stat och som används vid utövandet av fritt yrke eller annan självständig verksamhet samt är hänförlig till stadigvarande anordning belägen i den andra avtalsslutande staten, får beskattas i denna andra stat. ARTIKEL 7 SKEPP OCH LUFTFARTYG 1. Skepp och luftfartyg som används i internationell trafik av ett företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat, samt lös egendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp eller luftfartyg, och som ingår i kvarlåtenskap efter eller gåva från en person med hemvist i den andra avtalsslutande staten får beskattas i den förstnämnda staten. 2. Uttrycket "internationell trafik" åsyftar transport med skepp eller luftfartyg som används av företag som har sin verkliga ledning i en avtalsslutande stat utom då skeppet eller luftfartyget används uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande staten. ARTIKEL 8 MATERIELL LÖS EGENDOM Materiell lös (biens mobiliers corporels) som inte behandlas i artiklarna 6 och 7 och som ingår i kvarlåtenskapen efter eller gåva från en person med hemvist i en avtalsslutande stat får, om egendomen är belägen i den andra avtalsslutande staten, beskattas i denna andra stat. ARTIKEL 9 ÖVRIG EGENDOM Egendom som inte behandlas i artiklarna 5, 6, 7 och 8 och som ingår i kvarlåtenskapen efter eller gåva från en person med hemvist i en avtalsslutande stat beskattas, oavsett var egendomen är belägen, endast i denna stat. ARTIKEL 10 AVDRAG FÖR SKULDER 1. Skulder som uppkommit i samband med förvärv, byggande, ombyggnad, förbättring, reparation eller underhåll av sådan egendom som avses i artikel 5, skall dras av från värdet på denna egendom. 2. Om inte bestämmelserna i punkt 1 föranleder annat, skall skulder, som är hänförliga till ett sådant fast driftställe som avses i artikel 6 punkt 1 eller till en sådan stadigvarande anordning som avses i artikel 6 punkt 6, dras av från värdet av det fasta driftstället resektive den stadigvarande anordningen. 3. Skulder hänförliga till skepp och luftfartyg som används i internationell trafik samt till lös agendom som är hänförlig till användningen av sådana skepp och luftfartyg, skall dras av från värdet på sådana skepp, luftfartyg och sådan lös egendom. 4. Skulder hänförilga till sådan lös materiell egendom (biens mobiliers corporels) som avses i artikel 8 skall dras av från värdet på denna egendom. 5. Andra skulder skall dras av från värdet på sådan egendom på vilken bestämmelserna i artikel 9 tillämpas. 6. Om skuld överstiger värdet av sådan egendom från vilket skulden enligt bestämmelserna i punkterna 1, 2, 3 och 4 skall dras av i en avtalsslutande stat, skall överskjutande belopp dras av från värdet av övrig egendom som får beskattas i denna stat. 7. Vid tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 1, 2, 3, 4, 5 och 6 skall, i det fall en avtalsslutande stat enligt sin interna lagstiftning endast beskattar en del av en egendoms värde, avdrag för skulder endast göras i proportion till denna del. 8. Skuldöverskott som uppkommer i en avtalsslutande stat efter avdrag som avses i punkterna 5 och 6 skall dras av från värdet av egendom som är skattepliktig i denna andra avtalsslutande staten. ARTIKEL 11 OFFENTLIGA OCH ICKEKOMMERSIELLA INSTITUTIONER 1. Befrielse från respektive nedsättning av skatt eller andra skattemässiga fördelar som en avtalsslutande stat eller dess regionala myndigheter åtnjuter enligt den statens lagstiftning skall också under samma förhållanden gälla beträffande motsvarande myndigheter i den andra avtalsslutande staten. 2. Offentliga såväl som icke-kommersiella institutioner, vilken benämningen än må vara, bildade eller organiserade i en avtalsslutande stat och som utövar religiös, vetenskaplig, konstnärlig, kulturell, undervisande eller välgörande verksamhet skall i den andra avtalsslutande staten åtnjuta motsvarande befrielse, nedsättning eller andra skattemässiga fördelar som liknande institutioner bildade eller organiserade i denna andra stat äger åtnjuta enligt dess lagstiftning rörande skatter på arv och gåvor. 3. Den befrielse, nedsättning av skatt eller andra skattemässiga fördelar som i enlighet med punkterna 1 och 2 ges till där angivna myndigheter eller institutioner enligt en avtalsslutande stats lagstiftning får inte överstiga de skattemässiga fördelar som dessa myndigheter eller insitutioner åtnjuter i den andra avtalsslutande staten enligt denna andra stats lagstiftning. ARTIKEL 12 UNDVIKANDE AV DUBBELBESKATTNING Dubbelbeskattning undviks enligt följande: 1. a) den avtalsslutande stat i vilken den avlidne eller givaren hade hemvist vid dösfallet respektive gåvotillfället, skall beskatta all den egendom som ingår i kvarlåtenskapen eller gåvan inklusive den egendom som får beskattas i den andra avtalsslutande staten i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och skall från denna skatt avräkna ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i den andra avtalsslutande staten för egendom som på grund av samma händelse och enligt bestämmelserna i detta avtal får beskattas i denna andra stat. Avräkningsbeloppet skall emellertid inte i något fall överstiga den del av skatten i den förstnämnda avtalsslutande staten, beräknad utan sådan avräkning, som belöper på den egendom för vilken avräkning skall medges. b) Den del av skatten i den förstnämnda avtalsslutande staten som omnämns i punkt a) avser: 1) om skatten på sådan egendom i den förstnämnda staten beräknas efter en portionell skattesats, skatten på nettovärdet av denna egendom beräknad enligt gällande skattesats, 2) om skatten på sådan egendom i den förstnämda staten beräknas efter en progressiv skatteskala, skatten på nettovärdet av denna egendom beräknad med den skattesats som erhålls genom att skatten som skull betalas på hela den egendom som är skattepliktig enligt lagstiftningen i denna stat jämförs med nettovärdet av hela egendomen. 2. Skatt på egendom som enligt bestämmelserna i artiklarna 5, 6, 7 eller 8 i detta avtal får beskattas i den avtalsslutande stat i vilken den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet eller givaren vid tidpunkten för gåvan inte hade hemvist, beräknas med den skattesats som är tillämplig på hela den egendom som är skattepliktig där enligt lagstiftningen i denna stat. 3. a) Om emellertid den avlidna eller givaren har haft hemvist i den andra avtalsslutande stat som anges i punkt 1 under minst fem av de sista sju åren närmast före dödsfallet respektive gåvotillfället och vid denna tidpunkt är medborgare i denna andra stat men inte i båda avtalsslutande staterna får, utan hinder av bestämmelserna i artikel 9, denna andra stat i enlighet med sin interna lagstiftning också beskatta sådan egendom, som avses i artikel 9. I sådana fall skall dock denna andra stat medge avräkning från denna skatt med ett belopp motsvarande den skatt som erlagts i den förstnämnda avtalsslutande stat som ange i punkt 1 på sådan egendom, varvid bestämmelserna i punkt 1 tillämpas som om den avlidne respektive givaren haft sin hemvist i denna andra stat. b) Om en längre period än den period som sju år som omnämnes i punkt a) överenskoms mellan frankrike och en medlemsstat i EG eller en stat som är medlem i Nordiska rådet efter det detta avtal har undertecknats skall de behöriga myndigheterna överlägga för att ändra perioden i detta avtal på motsvarande sätt. ARTIKEL 13 TIDSGRÄNS Framställning om avräkning eller återbetalning av skatt skall göras inom fem år från tidpunkten för den händelse som föranledde skattskyldigheten eller inom två år från den sista dagen då påförd skatt förfaller till betalning, om sistnämda tidpunkt inträffar senare. ARTIKEL 14 FÖRFARANDET VID ÖMSESIDIG ÖVERENSKOMMELSE 1. Om en person anser att en avtalsslutande stat eller båda avtalsslutande staterna vidtagit åtgärder som för honom medför eller kommer att medföra beskattning som strider mot bestämmelserna i detta avtal, kan han, utan att detta påverkar hans rätt att använda sig av de rättsmedel som finns i dessa staters interna rättsordning, framlägga saken för den behöriga myndigheten i endera staten. Saken skall framläggas inom tre år från den tidpunkt då personen i fråga fick vetskap om den åtgärd som givit upphov till beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet. 2. Om den behöriga myndigheteten finner invändningen grundad men inte själv kan få till stånd en tillfredställande lösning, skall myndigheten söka lösa frågan genom ömsesidig överenskommelse med den behöriga myndigheten i den andra avtalsslutande staten i syfte att undvika beskattning som strider mot bestämmelserna i avtalet. Överenskommelse som träffas genomförs utan hinder av tidsgränser i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra svårigheter eller tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkning eller tillämpning av avtalet. De kan även överlägga i syfte att undanröja dubbelbeskattning i fall som inte omfattas av avtalet. 4. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna kan träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att träffa överenskommelse i de fall som angivits i föregående punkter. Om muntliga överläggningar anses underlätta en överenskommelse, kan sådana överläggningar äga rum inom en kommission som består av representanter för de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna. 5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna får tillsammans eller var och en för sig meddela föreskrifter och föreksriva formulär som skall användas, i den utsträckning som är nödvändig eller lämplig för att genomföra bestämmelser i detta avtal. ARTIKEL 15 UTBYTE AV UPPLYSNINGAR 1. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande staterna skall utbyta sådana upplysningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta avtal eller i de avtalsslutande staternas interna lagstiftning i fråga om skatter som omfattas av avtalet, i den mån beskattningen enligt denna lagstiftning inte strider mot avtalet. Utbytet av upplysningar begränsas inte av artikel 1. Upplysningar som en avtalsslutande stat mottagit skall behandlas såsom hemliga på samma sätt som upplysningar som erhållits enligt den interna lagstiftningen i denna stat och får yppas endast för personer eller myndigheter (däri inbegripna domstolar och förvaltningsorgan) som faställer, uppbär eller indriver de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller besvär i fråga om dessa skatter. Dessa personer eller myndigheter skall använda upplysningarna endast för sådana ändamål. De får yppa upplysningarna vid offentlig rättegång eller i domstolsavgöranden. 2. Bestämmelserna i punkt 1 anses inte i något fall medföra skyldighet för en avtalsslutande stat att: a) vidta förvaltningsåtgärder som avviker från lagstiftning eller administrativ praxis i denna stat eller den andra avtalsslutande staten; b) lämna upplysningar som inte är tillgängliga enligt lagstiftning eller sedvanlig administrativ praxis i denna eller den andra avtalsslutande staten; c) lämna upplysningar som skulle röja affärs-, industri-, handels- eller yrkeshemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt eller upplysningar, vilkas överlämnande skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public). ARTIKEL 16 BISTÅND MED HANDRÄCKNING 1. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten, om inte bestämmelserna i punkterna 7, 9 och 10 föranleder annat, vidta nödvändiga åtgärder för att driva in den förstnämnda statens skattefordringar som om de vore dess egna. Uttrycket "skattefordringar" inbegriper varje skatteblopp liksom ränta, böter eller straffavgifter och kostnader för indrivning som belöper därpå och som är förfallna till betalning och ännu ej erlagda. 2. Bestämmelserna i punkt 1 gäller endast sådan skattefordran beträffande vilken finns en i den ansökande staten giltig verkställighetstitel och, såvida inte de behöriga myndigheterna i fråga kommit överens om annat, som inte är tvistig. 3. Skyldigheten att ge handräckning vid indrivning av skattefordan som avser avliden person eller dennes dödsbo är begränsad till dödsboets värde respektive värdet av dödsbodelägarnas andelar av dödsboet, beroende på om indrivningen av fordran skall riktas mot dödsboet eller dess delägare. 4. Efter framställning av den ansökande staten skall den anmodade staten vidta åtgärder för att säkerställa indrivning av skatt, även om skattefordran har överklagats eller om ingen verkställighetstitel ännu föreligger. 5. Till framställning om handräckning skall fogas: a) en försäkran som preciserar att skattefordran avser en skatt som omfattas av detta avtal och, i det fall då framställningen avser indrivning, att, om inte bestämmelserna i punkt 2 föranleder annat, skattefordran inte är eller kan vara tvistig, b) en officiell kopia av den i den ansökande staten giltiga verkställighetstiteln, och c) de övriga handlingar som behövs för indrivning eller säkerhetsåtgärder. 6. En verkställighetstitel som är giltig i den ansökande staten skall vid behov och i enlighet med de bestämmelser som gäller i den anmodade staten snarast möjligt efter det att framställningen har inkommit godkännas, erkännas, kompletteras eller ersättas med en verkställighetstitel som är giltig i den senare staten. 7. I frågor som gäller tidsfrist efter vilken skattefordran inte kan verkställas skall den ansökande statens lagstiftning tillämpas. Framställning om handräckning skall innehålla detaljerade uppgifter om sådan tidsfrist. 8. Indrivningsåtgärder, som vidtas av den anmodade staten efter framställning om handräckning och som enligt lagstiftningen i denna stat uppskjuter eller avbryter tidsfrist som avses i punkt 7 skall också ha denna verkan vid tillämpningen av lagstiftningen i den ansökande staten. Den anmodade staten skall underlätta den ansökande staten i de fall att sådana åtgärder vidtas. 9. Under inga förhållanden är den anmodade staten skyldig att bifalla en handräckningsframställning som gjorts mer än 15 år efter den dag då den utsprungliga verkställighetstiteln är daterad. 10. Skattefordran för vilken handräckning för indrivning lämnas åtnjuter inte i den anmodade staten någon sådan särskild förmånsrätt som tillkommer denna stats skattefordringar även om vid indrivningen tillämpas samma förfarande som är tillämpligt vid indrivningen av dess egna skattefordringar. 11. Den anmodade staten får bevilja anstånd med betalningen eller medge att denna sker genom delbetalningar, när detta är tillåtet under liknande omständigheter enligt lagstiftning eller administrativ praxis i den anmodade staten, men skall först underrätta den ansökande staten. ARTIKEL 17 DIPLOMATISKA FÖRETRÄDARE OCH KONSULÄRA TJÄNSTEMÄN Bestämmelserna i detta avtal berör inte de privilegier vid beskattningen som enligt folkrättens allmänna regler eller bestämmselser i särskilda överenskommelser tillkommer diplomatiska företrädare eller konsulära tjänstemän. ARTIKEL 18 IKRAFTTRÄDANDE 1. De avtalsslutande staterna skall underrätta varandra när de åtgärder vidtagits som krävs för att detta avtal skall träda i kraft. Avtalet träder i kraft den första dagen i den andra månaden efter dagen för den sista av dessa underrättelser. 2. Avtalets bestämmelser skall tillämpas första gången beträffande arv efter person som avlider den dag avtalet träder i kraft eller därefter och beträffaned gåva som ges den dag då avtalet träder i kraft eller därefter. 3. Bestämmelserna i avtalet den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande arvsskatt liksom bestämmelserna i protokoll undertecknat i Paris den 1 juli 1963, skall upphöra att gälla från det datum då motsvarande bestämmelser i detta avtal blir tillämpliga första gången. ARTIKEL 19 UPPHÖRANDE Detta avtal förblir i kraft till dess det uppsagts av endera avtalsslutande staten. Vardera avtalsslutande staten kan på diplomatisk väg uppsäga avtalet efter det att det varit i kraft under minst fem år om underrättelse härom skett med minst sex månaders varsel. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla vid utgången av den i uppsägningen angivna tidrymden dock att avtalet skall fortsätta att gälla beträffaned arv efter person som avlidit före utgången av den ovan angivna tidrymden och beträffande gåva som ges före utgången av den ovan angivna tidrymden. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigande, undertecknat detta avtal. Som skedde i Stockholm den 8 juni 1994 i två exemplar på franska språket. För Konungariket Sveriges regeringen Bo Lundgren För Republiken Frankrikes regering J. Timsit" "SFS-nummer · 1994:1551 · Visa register Lag (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1994-12-15 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1258 Ikraft: 1995-01-01 överg.best. 1 kap. Inledande bestämmelser 1 § I denna lag finns bestämmelser om frihet från och återbetalning av annan skatt än tull vid import av varor från tredje land i vissa fall. I lagen finns även bestämmelser om beräkning av tull och skatt i vissa fall. Lag (2008:1413). 2 § Har upphävts genom lag (2000:1296). 3 § Vad som sägs i denna lag om frihet från skatt vid import från tredje land ska även gälla i fråga om varor som förs in i landet från ett område som ligger inom EU:s tullområde men utanför EU:s skatteområde när införseln sker under sådana förhållanden som vid import från tredje land skulle ha medfört rätt till frihet från skatt enligt denna lag. Vid tillämpning av första stycket ska vad som sägs om tredje land gälla område som ligger inom EU:s tullområde men utanför EU:s skatteområde och vad som sägs om unionen gälla EU:s skatteområde. Lag (2011:284). 4 § Genom denna lag genomförs - rådets direktiv 2009/132/EG av den 19 oktober 2009 om tillämpningsområdet för artikel 143 b och c i direktiv 2006/112/EG vad gäller befrielse från mervärdesskatt vid slutlig import av vissa varor (kodifierad version), - artikel 12 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, senast ändrat genom rådets direktiv 2010/12/EU, - rådets direktiv 2007/74/EG av den 20 december 2007 om undantag från mervärdesskatt och punktskatt på varor som införs av resande från tredjeländer, - artikel 143.1 fa, 143.1 fb och 143.3 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, senast ändrat genom rådets direktiv (EU) 2021/1159, och - rådets direktiv 2006/79/EG av den 5 oktober 2006 om befrielse från införselskatter på varor i små försändelser av icke-kommersiell karaktär från tredjeländer. Lag (2021:1186). 5 § Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen (2016:253). Lag (2016:263). 2 kap. Frihet från skatt vid import 1 § Särskilda bestämmelser om frihet från skatt för varor som medförs av resande finns i 3 kap. 2 § Frihet från skatt vid import ska, om inte annat följer av 3 §, medges för en vara som övergår till fri omsättning under sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullbefrielse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version), lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen eller lagen. Första stycket tillämpas också för en vara som får föras in tullfritt enligt internationella överenskommelser om gränsöverskridande renbetning mellan Sverige och Norge. Frihet från skatt vid import ska medges även i de fall som anges i 3 a, 4 och 5–9 §§ samt i 3 kap. Frihet från skatt ska medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid tillfällig införsel föreligger. Lag (2016:263). 3 § Rätt till frihet från skatt vid import enligt 2 § föreligger inte om den importerade varan utgörs av 1. kapitalvaror och annan utrustning som importeras i samband med att verksamhet överförs från tredjeland till unionen, 2. undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, vetenskapliga instrument och apparater i andra fall än dem som anges i 7 eller 8 §, 3. skattemärken eller liknande bevis på betalning av skatt eller avgift i tredjeland, 4. proviant för järnvägståg, 5. alkoholhaltiga produkter eller tobaksvaror i en försändelse från en privatperson till en annan privatperson, eller 6. försändelser av ringa värde enligt artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Lag (2020:1163). 3 a § Rätt till frihet från mervärdesskatt ska medges vid import av varor som görs av ett i Sverige beläget kontor eller anläggning som tillhör - Europeiska unionen, - Europeiska atomenergigemenskapen, - Europeiska centralbanken, - Europeiska investeringsbanken, eller - ett organ som har inrättats av unionen eller atomenergigemenskapen och för vilket protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier gäller. Frihet från skatt enligt första stycket gäller endast i den omfattning skattefriheten inte leder till att konkurrensen snedvrids. Lag (2011:284). 3 b § Frihet från mervärdesskatt ska medges vid sådan import av varor som görs av Europeiska kommissionen eller en byrå eller ett organ som har inrättats enligt unionsrätten, om Europeiska kommissionen, byrån eller organet importerar varorna för att utföra uppgifter som har tilldelats enligt unionsrätten i syfte att hantera covid-19-pandemin. Frihet från mervärdesskatt enligt första stycket gäller endast om de importerade varorna inte säljs vidare, vare sig direkt eller vid en senare tidpunkt. Lag (2021:1186). 4 § Frihet från mervärdesskatt vid import ska medges för 1. varor som levereras till fartyg som används på öppna havet och fraktar passagerare mot betalning eller används för handels-, industri- eller fiskeriverksamhet eller till luftfartyg i utrikes trafik, för sådana ändamål som medför att skatt inte ska tas ut enligt 5 kap. 3 a § första stycket 4, 4 a eller 5 mervärdesskattelagen (1994:200), och 2. varor av de slag som avses i 4 § andra stycket lagen (1999:445) om exportbutiker och som levereras för försäljning i sådan butik. Lag (2020:1163). 4 a § Har upphävts genom lag (2020:1163). 5 § Frihet från skatt ska medges för unionsvaror som efter att ha förts ut från EU till tredjeland förs in till Sverige av den som fört ut dem utan att de har bearbetats under tiden de varit utförda från EU. Frihet från skatt enligt första stycket medges endast om varorna omfattas av tullbefrielse enligt artiklarna 203–205 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Varor som är tullfria enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan ska behandlas som om de varit tullbelagda. Frihet från skatt enligt första stycket medges inte – om den tidigare utförseln av varorna har medfört en rätt till återbetalning av skatt eller – om varorna annars inte har blivit belagda med skatt på grund av den tidigare utförseln. Vad som anges i tredje stycket gäller dock inte om ett köp har gått åter och varorna återinförs av säljaren eller överlämnas till säljaren i omedelbar anslutning till återinförseln. I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som bearbetats i tredje land. Lag (2016:263). 6 § Frihet från skatt ska medges för import av egen fångst som medförs av fiskefartyg som hör hemma inom unionen. Lag (2011:284). 7 § Frihet från skatt skall medges för import av filmer, fotografier, trycksaker, modeller, grammofonskivor, hologram och liknande åskådnings- eller ljudåtergivningsmateriel, som framställts av Förenta nationerna eller dess fackorgan och har undervisningskaraktär eller vetenskaplig eller kulturell karaktär. 8 § Frihet från skatt ska medges för import av samlarföremål och konstverk som inte är avsedda att säljas, när den för vars räkning varorna införs är ett galleri, museum eller annan institution som har godkänts av Tullverket för skattefri import enligt denna paragraf. Frihet från skatt ska dock inte medges om varan tillhandahålls mot betalning av någon som är en beskattningsbar person i den mening som avses i 4 kap. 1 § mervärdesskattelagen (1994:200). Lag (2014:944). 9 § Frihet från skatt skall medges för import av 1. officiella publikationer utgivna under kontroll av exportlandet eller av internationell institution, regional eller lokal myndighet eller offentligrättsligt organ etablerat i exportlandet och 2. trycksak utdelad av erkänd politisk organisation med anledning av val till Europaparlamentet eller i anledning av nationellt val i det land där trycksakerna har sitt ursprung. Frihet från skatt enligt första stycket skall medges endast för varor som beskattats i exportlandet utan att den utländska skatten senare avlyfts eller återbetalats. 10 § Om förutsättningarna för frihet från skatt enligt detta kapitel har upphört ska den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till Tullverket och betala skatten på varan. Om villkoren för frihet från skatt i 3 b § upphör att vara uppfyllda ska dock Europeiska kommissionen eller den byrå eller det organ som har importerat varorna underrätta Skatteverket i de fall som avses i 2 kap. 2 § tullagen (2016:253), eller i andra fall Tullverket. Importen av varorna ska då beskattas enligt de förutsättningar som gällde vid den tidpunkt då villkoren upphörde att vara uppfyllda. Lag (2021:1186). 11 § Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i förordning (EG) nr 1186/2009, lagen (1994:1547) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har medelats med stöd av förordningen eller lagen ska gälla även i fråga om frihet från skatt vid import. Lag (2016:263). 12 § Har upphävts genom lag (2016:263). 13 § Vad som föreskrivs i detta kapitel gäller inte avgifter inom den gemensamma jordbruks- eller fiskeripolitiken. 3 kap. Resandes import 1 § Frihet från skatt vid import ska, utöver vad som följer av bestämmelserna i 2 kap., medges en resande som kommer till landet från ett tredje land i den omfattning och under de villkor som sägs i detta kapitel. Skattefrihet gäller endast för varor som medförs i det personliga bagaget och under förutsättning att importen inte är av kommersiell natur. Med det personliga bagaget avses i detta kapitel allt bagage som en resande vid sin ankomst kan visa upp för Tullverket samt polletterat bagage som registrerats för den resande hos transportföretaget vid tidpunkten för den resandes avfärd. Om resan sker med ett motordrivet transportmedel, räknas även bränslet i standardtanken och högst tio liter bränsle i en bärbar behållare som personligt bagage. Importen anses inte vara av kommersiell natur om den är av tillfällig art och varorna är avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov eller som gåva. Lag (2008:1413). 2 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volymprocent samt mousserande vin, vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent, tobaksvaror: cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak samt snus, tuggtobak och övrig tobak i den mening som avses med dessa begrepp i lagen (1994:1563) om tobaksskatt, e-vätskor: e-vätskor enligt lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, högkoncentrerade e-vätskor: högkoncentrerade e-vätskor enligt lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, andra nikotinhaltiga produkter: andra nikotinhaltiga produkter enligt lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Lag (2021:427). 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volymprocent samt mousserande vin, vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl, starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent, tobaksvaror: cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak samt snus, tuggtobak och övrig tobak i den mening som avses med dessa begrepp i lagen (2022:155) om tobaksskatt, e-vätskor: e-vätskor enligt lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, högkoncentrerade e-vätskor: högkoncentrerade e-vätskor enligt lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter, andra nikotinhaltiga produkter: andra nikotinhaltiga produkter enligt lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Lag (2022:162). 3 § /Upphör att gälla U:2022-08-01/ Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare finns i 5 kap. 20 § den lagen. Lag (2021:427). 3 § /Träder i kraft I:2022-08-01/ Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 4 § alkohollagen (2010:1622). Bestämmelser om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in varor i landet som enligt lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter utgör tobaksvaror, elektroniska cigaretter och påfyllningsbehållare och varor som enligt lagen (2022:1257) om tobaksfria nikotinprodukter utgör tobaksfria nikotinprodukter finns i 5 kap. 19 respektive 21 § nämnda lagar. Lag (2022:1258). 4 § Frihet från skatt ska under de förutsättningar som anges i 1 § samt med de begränsningar som framgår av 7 och 8 §§ medges en resande för import av 1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller 250 gram övrig tobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, 2. en liter spritdryck eller två liter starkvin, 3. fyra liter vin, och 4. sexton liter starköl. Lag (2021:427). 5 § Frihet från skatt ska under de förutsättningar som anges i 1 § medges en resande till ett sammanlagt värde som inte överstiger 430 euro för flyg- och sjöresenärer eller 300 euro för andra resenärer. Vid beräkning av de värden som avses i första stycket ska värdet av följande varor inte beaktas: 1. en resandes personliga bagage, när detta tillfälligt förs in eller återinförs efter en tillfällig utförsel, 2. läkemedel som behövs för den resandes personliga behov, 3. sådant bränsle som avses i 1 §, och 4. sådana varor som avses i 4 §. Lag (2008:1413). 6 § Beloppen för skattefrihet fastställs för varje år som de belopp i kronor som motsvarar beloppen i 5 § enligt den växelkurs som gäller första arbetsdagen i oktober året före det år beloppen ska tillämpas. Beloppen avrundas till närmaste högre hundratal kronor. Föregående års belopp ska fortsätta att gälla om de är högre än de belopp som annars skulle gälla eller om ändringen skulle vara mindre än 5 procent. Tullverket ska publicera gällande belopp uttryckta i svenska kronor i Tullverkets författningssamling. Lag (2020:1163). 7 § Frihet från skatt enligt detta kapitel ska medges en besättningsman på ett fartyg eller ett luftfartyg som kommer från tredjeland endast för besättningsmannens personliga bagage, när detta tillfälligt förs in eller återinförs efter en tillfällig utförsel, samt för 100 cigaretter eller 20 cigarrer eller 20 cigariller eller 100 gram röktobak eller 100 gram övrig tobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, om bagaget och varorna förs in när besättningsmannen reser i samband med sitt arbete. Begränsningen av rätten till frihet från skatt enligt första stycket gäller inte om besättningsmannen 1. inför varorna i samband med att han slutar sin anställning hos rederiet eller flygföretaget eller hos annan som driver rörelse ombord, eller 2. gör ett uppehåll i tjänstgöringen ombord för semester eller annan ledighet och ledigheten avses vara minst 15 dagar, eller 3. är bosatt i Sverige och har vistats utomlands minst 15 dagar. Begränsningen av rätten till frihet från skatt enligt första stycket gäller endast personal som utför arbete som sammanhänger med transportmedlets gång eller med servicen ombord. Till service ombord på transportmedlet hänförs förutom sedvanliga tjänster som servering, uppassning och städning även sådana tjänster som lämnas av frisörer, butikspersonal, underhållningsartister och andra jämförbara personalgrupper. Lag (2021:427). 8 § För varor som anges i 4 § första stycket ska frihet från skatt enligt detta kapitel medges en resande som är bosatt i Sverige endast om inresan sker med luftfartyg i yrkesmässig trafik eller om utlandsvistelsen varat längre än 20 timmar eller om varorna beskattats på Åland eller i Norge. Även i andra fall ska dock skattefrihet medges en resande som är bosatt i Sverige och som fyllt 18 år för 40 cigaretter eller 20 cigarrer eller cigariller eller 100 gram andra tobaksvaror. Lag (2008:1413). 9 § Av artikel 41 i förordning (EG) nr 1186/2009 framgår att om frihet från skatt medges enligt bestämmelserna i detta kapitel, ska även frihet från tull medges. Lag (2016:263). 10 § Vad som sägs i detta kapitel om cigaretter ska även gälla för e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter. Då ska 0,1 milliliter e-vätska eller 1 gram andra nikotinhaltiga produkter anses motsvara en cigarett. Lag (2018:697). 4 kap. Beräkning av tull och skatt i vissa fall 1 § Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars skulle ha tagits ut om 1. importen inte har kommersiell karaktär, 2. värdet av varorna ligger under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa fall som anges i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, och 3. den som ska betala tullen och skatten inte begär, när varorna deklareras för övergång till fri omsättning, att denna bestämmelse inte ska tillämpas. Lag (2016:263). 2 § Har upphävts genom lag (2000:1296). 3 § Tull och skatt enligt 1 § ska tas ut med följande belopp. tull skatt spritdryck 4 kr/liter 262 kr/liter starkvin 2 kr/liter 81 kr/liter vin 1 kr/liter 36 kr/liter starköl 3 kr/liter 20 kr/liter cigaretter 34 öre/styck 196 öre/styck cigarrer 86 öre/styck 219 öre/styck röktobak 428 kr/kg 2 422 kr/kg övrig tobak 428 kr/kg 2 422 kr/kg snus 104 kr/kg 762 kr/kg högkoncentrerade e-vätskor 320 kr/liter 6 600 kr/liter övriga e-vätskor 320 kr/liter 3 300 kr/liter andra nikotinhaltiga produkter 390 kr/kg 1 225 kr/kg Lag (2021:427). 4 § Tullverket ska publicera den beloppsgräns som avses i 1 § 2 uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling. Lag (2008:1413). Övergångsbestämmelser 1994:1551 1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vid lagens ikraftträdande upphör lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel och förordningen (1987:1072) om rätt för resande m. fl. att införa varor tull- och skattefritt att gälla. 2. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före ikraftträdandet. 1996:1172 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1997:446 Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:1684 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i 4 kap. 3 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 augusti 1998. 2000:479 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:545 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2000:1154 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2001:823 Denna lag träder i kraft den 1 december 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2002:1002 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2006:1393 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2007:1384 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2011:1291 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2013:955 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2014:1493 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lag (2015:222). 2016:1083 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1197 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mervärdesskatt som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2020:1019 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2020:1163 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mervärdesskatt för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet 2021:427 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:1186 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Den nya bestämmelsen i 2 kap. 3 b § och bestämmelsen i 2 kap. 10 § i den nya lydelsen tillämpas dock på import av varor som har skett den 1 januari 2021 eller senare." "SFS-nummer · 1994:1563 · Visa register Lag (1994:1563) om tobaksskatt Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1994-12-15 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:163 Ikraft: 1995-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2022:155 Upphävd: 2023-02-13 Lagens tillämpningsområde 1 § Tobaksskatt ska betalas till staten enligt denna lag. Skatt ska betalas för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak. För beskattningen gäller 1 a-34 §§. Skatt ska betalas även för snus och tuggtobak som hänförs till nr 2403 i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan samt för övrig tobak. För beskattningen av snus, tuggtobak och övrig tobak gäller 35-40 a §§. Med tobaksvara avses i denna lag cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak samt snus, tuggtobak och övrig tobak. Med import avses att en tobaksvara förs in till Sverige från tredjeland under förutsättning att varan inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG. Med import avses även att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang. Med export avses att en tobaksvara förs ut till tredjeland från Sverige eller via ett annat EU-land. Med EU eller ett EU-land förstås de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde. Med tredjeland förstås länder och områden utanför detta skatteområde. Lag (2021:425). 1 a § Med cigaretter avses 1. tobaksrullar som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller cigariller enligt definitionen i 1 b §, 2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan införas i cigarettpappersrör, eller 3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan rullas in i cigarettpapper. Lag (2001:516). 1 b § Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är och med hänsyn till sina egenskaper uteslutande är avsedda att rökas som de är, 1. tobaksrullar med ett yttre täckblad av naturtobak, 2. tobaksrullar fyllda med en riven blandning och med ett yttre täckblad som har cigarrers normala färg, gjort av homogeniserad tobak, om a) det yttre täckbladet täcker produkten helt och i förekommande fall inkluderar filtret men, i fråga om cigarrer med munstycke, inte munstycket, b) styckevikten utan filter eller munstycke är minst 2,3 gram och högst 10 gram, och c) omkretsen är minst 34 millimeter på minst en tredjedel av längden. Lag (2010:1520). 1 c § Med röktobak avses 1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning, 2. tobaksavfall som går att röka, bjuds ut till detaljhandelsförsäljning och inte omfattas av 1 a eller 1 b §. Med tobaksavfall i första stycket avses rester av tobaksblad och biprodukter från bearbetning av tobak eller framställning av tobaksprodukter. Lag (2010:1520). 1 d § Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 1 b § behandlas som cigarrer och cigariller. Lag (2010:1520). 1 e § Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 1 a eller 1 c § behandlas som cigaretter respektive röktobak. Produkter som inte innehåller någon tobak och som uteslutande används för medicinska ändamål behandlas dock inte som tobaksvaror. Lag (2001:516). Skatt på cigaretter 2 § Skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 62 öre per styck och 1 procent av detaljhandelspriset. Tillverkaren eller hans representant eller, i fråga om cigaretter som importeras från tredjeland, importören ska senast den 31 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter om försäljningen av cigaretter i de olika priskategorierna för det föregående kalenderåret. Senast den 15 februari samma år som Skatteverket mottagit uppgifterna ska verket lämna dessa till Regeringskansliet (Finansdepartementet). Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 8 centimeter men inte 11 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 3 centimeter som en cigarett. För kalenderåret 2022 och efterföljande kalenderår ska den i första stycket angivna styckeskatten räknas om enligt 42 §. Lag (2021:425). 3 § Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan statlig skatt eller avgift. Detaljhandelspriset fastställs av tillverkaren eller hans representant eller i fråga om cigaretter som importeras från tredje land av importören. Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset. Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt. Kontrollmärkning på cigarettförpackningar 4 § Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset. Detta gäller dock inte cigaretter som upplagshavare tillhandahåller för försäljning i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. Lag (2000:480). 5 § Den som säljer cigaretter till högre pris än detaljhandelspriset skall av beskattningsmyndigheten påföras belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha tagits ut enligt 2 § första stycket om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan sålts för. Om det saknas erforderliga uppgifter eller om beloppet inte annars kan beräknas tillförlitligt, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet efter vad som kan anses skäligt. 6 § Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall inte dömas till ansvar enligt första stycket. 7 § Cigaretter som varit föremål för brott enligt 6 §, eller värdet av cigaretterna om dessa inte finns kvar, skall förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt. Skatt på cigarrer, cigariller och röktobak 8 § Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 42 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram. För kalenderåret 2022 och efterföljande kalenderår ska de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 42 §. Lag (2021:425). Uppskovsförfarandet 8 a § I denna lag avses med uppskovsförfarande: att skattskyldighetens inträde skjuts upp vid tillverkning, bearbetning, förvaring eller flyttning inom EU av skattepliktiga tobaksvaror, släpps för konsumtion: att tobaksvaror 1. avviker från ett uppskovsförfarande, 2. innehas utanför ramen för ett uppskovsförfarande, 3. tillverkas utanför ramen för ett uppskovsförfarande, eller 4. importeras utan att omedelbart efter importen hänföras till ett uppskovsförfarande, beskattade tobaksvaror: tobaksvaror som släppts för konsumtion i ett EU-land och för vilka skattskyldighet för punktskatt därigenom inträtt i det landet. Lag (2011:285). 8 b § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Under uppskovsförfarande får skattepliktiga tobaksvaror flyttas endast 1. från ett skatteupplag till a) ett annat skatteupplag, b) en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, c) en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU, eller d) antingen - en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat, eller - en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation, 2. från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 1, om varorna avsänds av en registrerad avsändare. Första stycket 1 d gäller endast i den omfattning frihet från tobaksskatt gäller i det andra EU-landet. Varor får även flyttas under uppskovsförfarande från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den plats som avses i första stycket 1 a eller b (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren. Varor får även flyttas under uppskovsförfarande från 1. ett skatteupplag eller platsen för import i ett annat EU- land till ett fartyg eller luftfartyg i Sverige, eller 2. ett skatteupplag eller platsen för import i Sverige till ett fartyg eller luftfartyg i ett annat EU-land. Fjärde stycket gäller endast om varorna enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg eller nationell lagstiftning i det EU-land där varorna tas emot, får tas emot för skattebefriad förbrukning eller försäljning ombord på fartyget eller luftfartyget. Lag (2011:285). 8 b § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Under uppskovsförfarande får skattepliktiga tobaksvaror flyttas endast 1. från ett skatteupplag till a) ett annat skatteupplag, b) en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, c) en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU, eller d) någon av följande mottagare: - en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat, - en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation, - väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit varorna flyttas och som deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om varorna är avsedda för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller - väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit varorna flyttas och som är part i Nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, 2. från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 1, om varorna avsänds av en registrerad avsändare. Första stycket 1 d gäller om varorna flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från tobaksskatt gäller i det andra EU-landet. Varor får även flyttas under uppskovsförfarande från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den plats som avses i första stycket 1 a eller b (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren. Varor får även flyttas under uppskovsförfarande från 1. ett skatteupplag eller platsen för import i ett annat EU- land till ett fartyg eller luftfartyg i Sverige, eller 2. ett skatteupplag eller platsen för import i Sverige till ett fartyg eller luftfartyg i ett annat EU-land. Fjärde stycket gäller endast om varorna enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg eller nationell lagstiftning i det EU-land där varorna tas emot, får tas emot för skattebefriad förbrukning eller försäljning ombord på fartyget eller luftfartyget. Lag (2022:163). 8 c § För flyttning under uppskovsförfarande krävs att de varor som flyttas omfattas av 1. sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 22 b § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 23 a §, och 2. sådan säkerhet för skatten som avses i 11 § första och andra styckena eller 15 §. Lag (2013:1071). 8 d § En flyttning under uppskovsförfarande avslutas när mottagaren tagit emot varorna på en sådan destination som avses i 8 b §. Vid export avslutas flyttningen när varorna lämnat EU. Lag (2011:285). 8 e § Tobaksvaror som flyttas enligt artiklarna 17–28 i rådets direktiv 2008/118/EG, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om flyttning under uppskovsförfarande i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium. Lag (2009:1501). Skattskyldighet m.m. för cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak Skattskyldiga 9 § Skattskyldig är den som 1. i egenskap av godkänd upplagshavare enligt 10 § hanterar tobaksvaror enligt uppskovsförfarandet, 2. i egenskap av godkänd varumottagare enligt 13 eller 14 § tar emot tobaksvaror som flyttats enligt uppskovsförfarandet, 3. säljer skattepliktiga varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 eller 16 b §, 4. tar emot beskattade tobaksvaror enligt 16 c §, 5. för in eller tar emot beskattade tobaksvaror från ett annat EU-land till Sverige enligt 17 §, 6. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag, 7. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten, eller 8. i annat fall än som avses i 1–7, innehar skattepliktiga tobaksvaror utanför ett uppskovsförfarande utan att skatten för varorna har redovisats här. Att varor används för annat än avsett ändamål ska i denna lag likställas med att de går förlorade. Första stycket 5 och 8 gäller inte den som för yrkesmässig försäljning ombord på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land förvarar tobaksvaror, för de varor som inte är till försäljning på svenskt territorium. Lag (2013:1070). 9 a § Från skattskyldighet enligt 9 § första stycket 5 och 8 undantas varor som förs in till Sverige 1. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 31 d §, 2. av en enskild person som har förvärvat varorna i ett annat EU-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, 3. som flyttgods av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som flyttar till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, 4. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som har förvärvat varorna genom arv eller testamente, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, 5. som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EU-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Regler om beskattning i vissa fall av införsel enligt första stycket 2 finns i lagen (2014:1470) om beskattning av viss privatinförsel av cigaretter. Om en enskild person själv transporterar skattepliktiga varor i större mängder än de som anges i fjärde stycket ska de vid en bedömning enligt första stycket 2 inte anses vara avsedda för personligt bruk, såvida inte personen kan visa att varorna i det enskilda fallet är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Vid en sådan bedömning ska samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. De mängder som avses i tredje stycket är - cigaretter: 800 stycken, - cigariller (med en vikt av högst 3 gram per styck): 400 stycken, - cigarrer: 200 stycken, - röktobak: 1,0 kilogram. Lag (2021:1149). 9 b § Från skattskyldighet enligt 9 § första stycket 7 undantas varor som förvärvats skattefritt enligt 31 e § och som blivit fullständigt förstörda genom oförutsedda händelser eller force majeure. Lag (2013:1071). 9 c § Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 3. om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 8 b och 8 c §§. Lag (2021:1149). Upplagshavare och skatteupplag 10 § Som upplagshavare får godkännas den som i yrkesmässig verksamhet i Sverige avser att 1. tillverka, bearbeta eller i större omfattning lagra skattepliktiga varor, 2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot skattepliktiga varor som flyttats enligt uppskovsförfarande, 3. för försäljning till näringsidkare inom EU importera skattepliktiga varor från tredje land, eller 4. bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. För godkännande enligt första stycket krävs att den som ansöker om att bli upplagshavare 1. är lämplig som upplagshavare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, och 2. disponerar över ett utrymme beläget i Sverige som kan godkännas som skatteupplag. Upplagshavares hantering av skattepliktiga tobaksvaror ska, för att omfattas av ett uppskovsförfarande, äga rum i godkänt skatteupplag. Som skatteupplag får inte godkännas ett utrymme som används som eller är avsett att användas som bostad. Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare. Lag (2017:1206). 10 a § En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skattepliktiga tobaksvaror samt regelbundet inventera lagret av sådana varor. Lag (2001:516). 10 b § En upplagshavare som tar emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på det skatteupplag eller den direkta leveransplats som angetts i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Varor som flyttas till ett skatteupplag ska vid mottagandet tas in i skatteupplaget. Lag (2013:1071). 11 § En upplagshavare som avser att flytta varor enligt 8 b § ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras upplagshavaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen av varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttning påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de varor som upplagshavaren flyttar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet ska hänsyn endast tas till de dygn under ett år då flyttningar av tobaksvaror sker enligt 8 b §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Upplagshavare ska ställa säkerhet för betalning även av den skatt som kan påföras upplagshavaren enligt 20 § första stycket 1 eller 20 a §. Säkerheten ska lägst uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de varor som upplagshavaren vid varje tidpunkt förvarar i sina skatteupplag. Säkerheten ska dock inte understiga ett belopp som motsvarar 75 procent av det högsta belopp som en sådan beräkning medfört under de senaste tre kalendermånaderna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Säkerheterna ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som upplagshavare återkallas. Säkerheten enligt första och andra styckena får efter återkallelsen sänkas till ett belopp som motsvarar skatten på de varor för vilka flyttningen ännu inte har avslutats enligt 8 d §. Lag (2018:1885). 12 § Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om 1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller 3. upplagshavaren begär det. Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registrerad avsändare. Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2009:1501). 12 a § Om en godkänd upplagshavare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 20 § första stycket 1 eller 20 a § inträder efter konkursbeslutet. Om sådana varor som avses i första stycket ägs av någon annan än konkursgäldenären och varorna inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för varorna i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för upplagshavaren enligt 20 § första stycket 1 eller 20 a §. Kravet i 11 § tredje stycket gäller inte konkursboet. Lag (2013:1071). Registrerad varumottagare 13 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land får godkännas som registrerad varumottagare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. En registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot varor som flyttas under uppskovsförfarande (ordinarie mottagningsplats). En registrerad varumottagare ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor som tas emot. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk av Skatteverket under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som registrerad varumottagare återkallas. En registrerad varumottagare som tar emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på sin ordinarie mottagningsplats eller den direkta leveransplats som angetts i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Bestämmelserna i 12 § första och tredje styckena om återkallelse tillämpas även på registrerad varumottagare. Lag (2018:1885). 13 a § Säkerheten enligt 13 § ska lägst uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal har beslutats för 1. de tolv senaste redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, eller 2. det lägre antal redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, om det ännu inte har fattats beslut för tolv redovisningsperioder. Vid beräkning av medeltalet ska den sammanlagda skatt som beslutats för redovisningsperioderna delas med det antal av redovisningsperioderna för vilka skatt har beslutats till mer än noll kronor. Om det belopp som säkerheten lägst ska uppgå till vid en sådan beräkning är noll kronor, ska säkerheten i stället lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som vid denna tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Om den registrerade varumottagaren har en redovisningsperiod för tobaksskatt som är ett beskattningsår, ska säkerheten, i stället för vad som gäller enligt första–tredje styckena, lägst uppgå till ett belopp som motsvarar det högsta av 1. den skatt som beslutats för den senaste redovisningsperioden, och 2. skatten på de varor som vid varje tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Lag (2013:1071). 14 § Den som avser att endast vid ett enstaka tillfälle i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land ska godkännas som tillfälligt registrerad varumottagare. Godkännandet ska i dessa fall begränsas till att gälla mottagande av varor vid denna särskilt angivna flyttning. En tillfälligt registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot de varor som flyttas under uppskovsförfarandet. Ett godkännande enligt första stycket ska ges när säkerhet ställts för skatten på varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan varorna flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Bestämmelserna i 12 § första och tredje styckena om återkallelse tillämpas även på tillfälligt registrerade varumottagare. Lag (2013:1070). 14 a § Om en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 20 § första stycket 2 inträder efter konkursbeslutet. Om sådana varor som avses i första stycket ägs av någon annan än konkursgäldenären och varorna inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för varorna i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för varumottagaren enligt 20 § första stycket 2. Lag (2013:1071). Registrerad avsändare 15 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 11 § första, andra och fjärde styckena och om återkallelse i 12 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare. Lag (2018:1885). Jämkning av säkerhetsbelopp 15 a § I fall som avses i 11 § tredje stycket och 13 § får Skatteverket medge att säkerhet inte behöver ställas eller att den får uppgå till ett lägre belopp än vad som följer av nämnda bestämmelser, om det finns skäl till detta med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter. Lag (2009:1501). Distansförsäljning 16 § Om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattade tobaksvaror och varorna transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Bestämmelserna i första och andra styckena samt i 16 b § omfattar även sådana överföringar av tobaksvaror som sker utan vinstsyfte och som inte utgör gåvoförsändelser. Lag (2011:285). 16 a § Vid distansförsäljning enligt 16 § ska säljaren företrädas av en representant som är etablerad i Sverige. Representanten ska vara godkänd av Skatteverket. Sådant godkännande får ges när säljaren ställt säkerhet för skatten. Representanten ska enligt fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av tobaksskatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgängligt hos representanten. Bestämmelserna om återkallelse i 12 § första stycket 1 och 3 och tredje stycket tillämpas även på representant som avses i första stycket. Lag (2009:1501). 16 b § Den som endast vid ett enstaka tillfälle säljer tobaksvaror till någon i Sverige genom distansförsäljning ska, i stället för vad som anges i 16 och 16 a §§, innan varorna avsänds från det andra EU-landet anmäla sig till Skatteverket och ställa säkerhet för skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Lag (2011:285). 16 c § Den som tar emot tobaksvaror som avsänts till Sverige enligt 16 eller 16 b § ska vara skattskyldig i stället för säljaren, om säljaren inte ställt säkerhet för skatten i Sverige. Lag (2009:1501). Övriga skattskyldiga 17 § Den som för in eller tar emot beskattade varor på annat sätt än genom distansförsäljning ska, innan varorna flyttas från det andra EU-landet, anmäla varorna till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Första stycket gäller inte de fall som är undantagna från skattskyldighet enligt 9 a §. Lag (2011:285). Undantag från skatteplikt 18 § Tobaksskatt ska inte betalas för tobaksvaror som under ett uppskovsförfarande 1. blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade och därigenom blivit oanvändbara som punktskattepliktiga varor på grund av a) varornas beskaffenhet, b) oförutsedda händelser eller force majeure, eller 2. blivit fullständigt förstörda under tillsyn av Skatteverket. Den som gör gällande att tobaksvarorna fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade, ska på ett tillfredsställande sätt visa detta för Skatteverket om förstörelsen eller förlusten 1. har skett i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var den skett. Första och andra styckena gäller även beskattade tobaksvaror under flyttning från ett annat EU-land till mottagare i Sverige 1. under förutsättning att den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5 har fullgjort de skyldigheter som föreskrivs i 17 § eller i 26 kap. 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244), eller 2. vid distansförsäljning, under förutsättning att säljaren har ställt säkerhet för skatten enligt 16 eller 16 b § eller mottagare som avses i 16 c § fullgjort deklarationsskyldigheten enligt 26 kap. 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2013:1071). Import från tredje land i vissa fall 19 § Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 9 c § är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket. Lag (2012:676). Skattskyldighetens inträde 20 § Skattskyldigheten inträder för 1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 när a) skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 8 b och 8 c §§, b) skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats, c) skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller d) godkännandet av skatteupplaget återkallas, 2. varumottagare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 2, vid mottagandet av skattepliktiga varor, 3. säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 3 respektive 4, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige, 4. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 5, när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige, 5. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 6, när varorna tillverkas, 6. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 7, när varorna används för annat än avsett ändamål, 7. den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 8, när varorna kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande, 8. den som är skattskyldig enligt 9 c § första stycket 1 respektive 2, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, och 9. den som är skattskyldig enligt 9 c § första stycket 3, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Om beskattade tobaksvaror för vilka skattskyldighet inträtt enligt första stycket har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § samma lag, ska Skatteverket efterge skatten på varorna. Andra stycket gäller endast om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket. Lag (2021:1149). 20 a § Skattskyldighet inträder för upplagshavare som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 när varor som flyttats under uppskovsförfarande tas emot av upplagshavaren, om 1. varorna tas emot på en plats i direkt anslutning till det skatteupplag som anges i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet, och 2. mottagande av varorna accepteras genom mottagningsrapport enligt 22 f § eller genom pappersdokument enligt 24 §, men 3. varorna inte tas in i skatteupplaget. Lag (2013:1071). 21 § Från skattskyldighet för upplagshavare enligt 20 § första stycket 1 undantas varor som 1. har återanvänts vid tillverkning av skattepliktiga tobaksvaror, eller 2. uteslutande använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget. Lag (2021:425). Dokumenthantering vid varuflyttningar enligt uppskovsförfarandet Det datoriserade systemet 22 § I det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (det datoriserade systemet), ska följande dokument och uppgifter hanteras: 1. elektroniska administrativa dokument enligt 22 b § första stycket, 2. administrativa referenskoder enligt 22 b § andra stycket, 3. uppgifter om ändrad destination enligt 22 d §, 4. mottagningsrapporter enligt 22 f § första stycket, och 5. exportrapporter enligt 22 f § andra och tredje styckena. Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 23 a och 24 §§. Bestämmelserna i 22 b–22 e och 23 a §§ om avsändande av varor gäller upplagshavare och registrerade avsändare. Lag (2013:1071). 22 a § Den som upprättar elektroniskt administrativt dokument, mottagningsrapport eller exportrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande. Uppgifter som lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen. Lag (2009:1501). 22 b § Innan en sådan flyttning av varor som avses i 8 b § påbörjas, ska avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket. Avsändaren får återkalla dokumentet innan flyttningen av varorna påbörjats. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av det elektroniska administrativa dokumentet. Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det. Lag (2009:1501). 22 c § Avsändaren ska lämna den person som medför varorna ett dokument som innehåller den administrativa referenskod som avses i 22 b § andra stycket. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen. Lag (2009:1501). 22 d § Den som avsänt varor under ett uppskovsförfarande får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya destinationen måste vara en sådan destination som avses i 8 b § första stycket 1 a, b eller c, 8 b § fjärde stycket eller en direkt leveransplats. Lag (2011:99). 22 e § Vid flyttning av varor till mottagare som avses i 8 b § första stycket 1 d, ska varorna åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för varorna i det andra EU-landet. Lag (2011:285). 22 f § Den som på en sådan destination som avses i 8 b § tar emot varor som flyttats under ett uppskovsförfarande, ska utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport). Vid flyttning enligt 8 b § första stycket 1 c ska Skatteverket, efter det att ett intyg har erhållits från Tullverket om att varorna har lämnat EU, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att varorna har exporterats (exportrapport). Vid flyttning enligt 8 b § fjärde stycket 2 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har erhållits från Tullverket om att varorna tagits emot på fartyget eller luftfartyget, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att flyttningen har avslutats. En sådan rapport ska lämnas i form av en exportrapport. Lag (2011:285). 23 § Mottagningsrapport och exportrapport utgör bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 8 b §. Om det av andra skäl än de som anges i 24 § inte är möjligt för den som tar emot varor att lämna en mottagningsrapport via det datoriserade systemet, får det på annat sätt visas för Skatteverket att varorna nått den angivna destinationen (alternativt bevis). När Skatteverket erhållit ett tillfredsställande alternativt bevis, ska verket intyga att flyttningen avslutats. Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset och om att flyttningen avslutats. Andra och tredje styckena gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via det datoriserade systemet. I sådant fall ska Tullverket till Skatteverket lämna ett intyg enligt 22 f § andra eller tredje stycket. När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU- land tagit emot ett alternativt bevis som intygats på sådant sätt som avses i tredje stycket, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet. Lag (2012:676). Reservsystemet 23 a § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får en varuflyttning under uppskovsförfarande påbörjas om 1. varorna åtföljs av ett pappersdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det kunnat upprättas (ersättningsdokument), och 2. avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas. Om avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. En kopia av ersättningsdokumentet ska därefter lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 22 d §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras. Lag (2009:1501). 24 § Om mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 22 f § för att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska mottagaren i stället rapportera att varorna tagits emot genom att lämna in ett pappersdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats. Första stycket gäller även när den som tar emot varorna, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt, inte fått ett elektroniskt administrativt dokument avseende den aktuella varuflyttningen. Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar när exportrapport inte kan lämnas. I sådant fall ska Skatteverket, efter det att ett intyg enligt 22 f § andra eller tredje stycket har erhållits från Tullverket, upprätta rapporten. Lag (2011:99). 25 § När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet: 1. Den som avsänt varor enligt 8 b § ska lämna ett elektroniskt administrativt dokument. 2. Den som ändrat flyttningens destination enligt 22 d § ska lämna uppgifter om denna åtgärd. 3. Den som tagit emot varor som flyttats enligt 8 b § ska lämna en mottagningsrapport. 4. Skatteverket ska lämna en exportrapport. Mottagnings- eller exportrapport ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska administrativa dokumentet för den aktuella varuflyttningen tagits emot via systemet. Till dess det elektroniska administrativa dokumentet kontrollerats och tilldelats en administrativ referenskod enligt 22 b § andra stycket anses flyttningen äga rum under ett uppskovsförfarande med stöd av ersättningsdokumentet. Lag (2011:99). Flyttning av beskattade tobaksvaror 26 § Den som ansvarar för en flyttning av beskattade tobaksvaror ska upprätta ett förenklat ledsagardokument när varorna flyttas till 1. ett annat EU-land under sådana förhållanden att skattskyldighet inträder i det andra landet, eller 2. en svensk ort via ett annat EU-land. Förenklat ledsagardokument som avses i första stycket ska åtfölja varorna under flyttningen i enlighet med vad regeringen föreskriver. Sådant ledsagardokument krävs dock inte 1. vid distansförsäljning av beskattade tobaksvaror som sänds från Sverige, eller 2. för beskattade tobaksvaror som för yrkesmässig försäljning ombord förvaras på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, om varorna inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på ett annat EU-lands territorium. Förfarandet med ett förenklat ledsagardokument enligt första stycket 2 får ersättas av andra förenklade förfaranden. Lag (2011:285). 26 a § Har upphävts genom lag (1999:1327). Beskattning vid oegentligheter 27 § Om varor, som flyttas under ett uppskovsförfarande, inte når angiven destination på grund av en oegentlighet som innebär att varorna släpps för konsumtion, ska varorna beskattas här i landet om oegentligheten har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skatt enligt första stycket ska betalas av 1. den eller dem som ställt säkerhet för skatten under flyttningen, eller 2. varje annan person som medverkat i den otillåtna avvikelsen från uppskovsförfarandet och som varit medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att avvikelsen var otillåten. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna släpptes för konsumtion. Lag (2009:1501). 27 a § Om varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination och ingen oegentlighet som innebär att varorna släpps för konsumtion har konstaterats under flyttningen, ska en oegentlighet anses ha begåtts här i landet och varorna beskattas här om 1. varorna avsänts från ett skatteupplag eller en importplats i Sverige, och 2. det inte inom fyra månader från den tidpunkt då flyttningen inleddes enligt 8 b § på ett tillfredsställande sätt visas a) att flyttningen har avslutats i enlighet med 8 d § eller motsvarande reglering i mottagarlandets lagstiftning, eller b) på vilken plats oegentligheten har begåtts. Skatt enligt första stycket ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då flyttningen inleddes. Lag (2017:1206). 28 § Om beskattade tobaksvaror som flyttas till eller via Sverige inte når angiven mottagare, ska varorna beskattas här om det beror på en oegentlighet som har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skatt enligt första stycket ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten eller av varje annan person som medverkat i oegentligheten. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då oegentligheten begicks respektive upptäcktes. Lag (2009:1501). 28 a § Har upphävts genom lag (2009:1502). 28 b § Har upphävts genom lag (2009:1502). 28 c § Har upphävts genom lag (2012:676). Återbetalning av skatt 29 § För skatt som betalats i Sverige för skattepliktiga varor som därefter flyttas till ett annat EU-land under sådana förhållanden att skatt ska betalas där, kan återbetalning ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos Skatteverket. Ansökan om återbetalning av i Sverige betald skatt vid distansförsäljning av beskattade tobaksvaror från Sverige ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige, samt att varorna beskattats i mottagarlandet. I övriga fall ska den som begär återbetalning visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Återbetalning sker sedan sökanden till Skatteverket gett in ett dokument som visar att skatten betalats i det andra EU-landet. Har en vara beskattats enligt 27, 27 a eller 28 §, och visar den skattskyldige inom tre år efter det att flyttningen påbörjades att varan beskattats i ett annat EU-land, ska den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. Lag (2017:1206). 30 § Har skatt betalats i Sverige för varor som sedan exporterats till tredje land, medges efter ansökan återbetalning av skatten, om inte annat följer av andra stycket. Ansökan om återbetalning enligt första stycket görs skriftligen hos Skatteverket. Ansökan ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. Lag (2009:1501). 31 § Om skatt har betalats till Skatteverket för beskattade tobaksvaror och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, medges efter ansökan återbetalning av skatten. Lag (2013:1070). 31 a § En ansökan om återbetalning enligt 29–31 §§ ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. Lag (2017:1206). 31 b § Har upphävts genom lag (2002:419). 31 c § Har upphävts genom lag (2002:419). 31 d § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av tobaksskatt på varor som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige. Medlemsstaters ombud vid internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta. Lag (1998:1678). 31 d § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av tobaksskatt på varor som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller 3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta. Lag (2022:163). Inköp av varor utan skatt 31 e § Den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg får, i enlighet med vad som anges i tillståndet, ta emot tobaksvaror utan skatt 1. för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till utländsk ort, eller 2. för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till tredje land. Första stycket gäller endast om tobaksvarorna tas emot 1. från en upplagshavare i Sverige, eller 2. under uppskovsförfarande från ett skatteupplag eller en plats för import i ett annat EU-land. Lag (2011:285). Avdrag 32 § En upplagshavare som avses i 10 § får göra avdrag för skatt på varor 1. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt och som förts in i upplagshavarens skatteupplag, 2. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, 3. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till tredjeland av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg, 4. som har beskattats i ett annat EU-land i sådana fall som avses i 27 § under förutsättning att det andra EU-landets skatteanspråk är befogat, eller 5. som uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet utanför skatteupplaget. Upplagshavare, som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, får utöver vad som anges i första stycket göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa till tredjeland. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 4 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resande. Lag (2021:425). 33 § Om en upplagshavare som avses i 10 § vid tillverkningen av cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak har återanvänt snus, tuggtobak eller övrig tobak som skattskyldigheten har inträtt för, får upplagshavaren göra avdrag för skatt med ett belopp som motsvarar skatten på snuset, tuggtobaken eller den övriga tobaken. Lag (2021:425). Förfaranderegler 34 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 34 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). Lag (2016:264). 34 a § Skatteverket beslutar om skatt som avses i 27, 27 a och 28 §§. Skatten ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer. Bestämmelserna i 37 kap. 9 och 10 §§ och 41 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid inhämtande av uppgifter som är av betydelse för beslut om skatt enligt 27, 27 a eller 28 § av någon annan än den som föreläggs eller revideras. I övrigt ska bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 43 kap., 45–47 kap., 57 kap. 1 §, 59 kap. 11 §, 13–21 §§, 26 och 27 §§, 60 kap., 62 kap. 2 §, 63 kap. 2 §, 4–6 §§, 8–10 §§ samt 15, 16, 22 och 23 §§, 65 kap. 2–4 §§, 7, 8 och 13–15 §§ och 66–71 kap. skatteförfarandelagen gälla i tillämpliga delar. Om den som är skattskyldig enligt 27, 27 a eller 28 § har betalat in skatt och den inbetalda skatten överstiger vad som enligt beslut av Skatteverket eller domstol ska betalas, ska det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Före utbetalning av ett överskjutande belopp enligt fjärde stycket ska sådan skatt enligt denna lag för vilken den skattskyldige står i skuld räknas av. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala ska dock inte räknas av. Lag (2017:1206). Skattskyldighet m.m. för snus, tuggtobak och övrig tobak 35 § Skatt på snus tas ut med 462 kronor per kilogram och på tuggtobak med 510 kronor per kilogram. För kalenderåret 2022 och efterföljande kalenderår ska de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 42 §. Lag (2021:425). 35 a § Skatt på övrig tobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram. Med övrig tobak avses tobak som inte är en del av en levande planta och som inte är skattepliktig som cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus eller tuggtobak. Om sådan tobak ingår i en annan vara sker beskattningen utifrån varans totala vikt. För kalenderåret 2022 och efterföljande kalenderår ska det i första stycket angivna skattebeloppet räknas om enligt 42 §. Lag (2021:425). 36 § Skattskyldig är den som 1. har godkänts som lagerhållare enligt 38 §, 2. i annat fall än som avses i 1, yrkesmässigt tillverkar snus, tuggtobak eller övrig tobak, 3. i annat fall än som avses i 1 eller 5, från ett annat EU- land yrkesmässigt för in eller tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak, 4. använder snus, tuggtobak eller övrig tobak som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten, 5. säljer snus, tuggtobak eller övrig tobak till Sverige genom distansförsäljning enligt 38 b eller 38 c §, 6. tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak enligt 38 d §, eller 7. i annat fall än som avses i 1-6, yrkesmässigt innehar snus, tuggtobak eller övrig tobak utan att skatten för dessa varor har redovisats här. Lag (2021:425). 37 § Skyldig att betala skatt (skattskyldig) för import av snus, tuggtobak eller övrig tobak från tredjeland är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 3. om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 38 §. Lag (2021:1149). 38 § Som lagerhållare får godkännas den som 1. avser att yrkesmässigt a) tillverka snus, tuggtobak eller övrig tobak, b) från ett annat EU-land föra in eller ta emot snus, tuggtobak eller övrig tobak, c) importera snus, tuggtobak eller övrig tobak från tredjeland, d) från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, eller e) sälja snus, tuggtobak eller övrig tobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, och 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande av lagerhållare ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2021:425). 38 a § Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 39 § 1 inträder efter konkursbeslutet. Lag (2013:1071). 38 b § Om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar snus, tuggtobak eller övrig tobak som transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (distansförsäljning av snus, tuggtobak och övrig tobak), är säljaren skattskyldig. Den som säljer snus enligt första stycket ska, innan varorna avsänds från det andra EU-landet, anmäla sig till Skatteverket och ställa säkerhet för skatten på varorna. Detsamma gäller den som säljer tuggtobak eller övrig tobak enligt första stycket och inte är godkänd som registrerad distansförsäljare för tuggtobak och övrig tobak enligt 38 c §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Lag (2021:425). 38 c § En säljare som bedriver eller avser att bedriva distansförsäljning av tuggtobak eller övrig tobak vid mer än enstaka tillfällen får godkännas som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak om denne med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som registrerad distansförsäljare. En registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak ska ställa säkerhet för betalning av skatten på den tobak som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Godkännande som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om den registrerade distansförsäljaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Om en registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 39 § 5 inträder efter konkursbeslutet. Lag (2021:425). 38 d § Den som tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak som avsänts till Sverige enligt 38 b § eller av en registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt 38 c § ska vara skattskyldig i stället för säljaren, om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten i Sverige. Lag (2021:425). 38 e § Den som inte är godkänd som lagerhållare och yrkesmässigt för in eller tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak på annat sätt än genom distansförsäljning ska, innan sådan tobak flyttas från det andra EU-landet, anmäla tobaken till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på tobaken. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Lag (2021:425). 39 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är godkänd lagerhållare när a) snus, tuggtobak eller övrig tobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) snus, tuggtobak eller övrig tobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar snus, tuggtobak eller övrig tobak som då ingår i dennes lager, 2. den som är skattskyldig enligt 36 § 2, när snus, tuggtobak eller övrig tobak tillverkas, 3. den som är skattskyldig enligt 36 § 3, när snus, tuggtobak eller övrig tobak förs in till Sverige, 4. den som är skattskyldig enligt 36 § 4, när snus, tuggtobak eller övrig tobak används för annat än avsett ändamål, 5. säljare eller mottagare vid distansförsäljning av snus, tuggtobak eller övrig tobak som är skattskyldig enligt 36 § 5 respektive 6, när snus, tuggtobak eller övrig tobak förs in till Sverige, 6. den som är skattskyldig enligt 36 § 7, när varorna kom att innehas av denne, 7. den som är skattskyldig enligt 37 § första stycket 1 respektive 2, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, och 8. den som är skattskyldig enligt 37 § första stycket 3, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2021:1149). 39 a § Från skattskyldighet för lagerhållare enligt 39 § 1 b undantas snus, tuggtobak eller övrig tobak som 1. fullständigt har förstörts under tillsyn av Skatteverket, 2. har återanvänts vid tillverkning av skattepliktiga tobaksvaror, eller 3. uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet. Lag (2021:425). 40 § Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 37 § är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket. Bestämmelserna i 30, 31, 31 d och 31 e §§, 32 § första stycket 2 och 3 och andra stycket och 34 § ska tillämpas även i fråga om snus, tuggtobak och övrig tobak. Det som sägs om upplagshavare ska då i stället gälla den som är godkänd lagerhållare. En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på 1. tuggtobak och övrig tobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och 2. tuggtobak, snus och övrig tobak a) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare, b) för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet, c) som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure, d) som exporterats till tredjeland eller förts till frizon för annat ändamål än att förbrukas där, eller e) som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet. Om en godkänd lagerhållare vid tillverkningen av snus, tuggtobak eller övrig tobak har återanvänt cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak för vilka skattskyldigheten har inträtt, får lagerhållaren göra avdrag för skatt med ett belopp som motsvarar skatten på cigaretterna, cigarrerna, cigarillerna eller röktobaken. Lag (2021:425). 40 a § Den som i Sverige betalat skatt för tuggtobak eller övrig tobak som sedan levererats till en köpare i ett annat EU-land ska efter ansökan medges återbetalning av skatt, om inte annat följer av andra stycket. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige samt att varorna förts ut ur landet. Ansökan om återbetalning enligt första stycket görs skriftligen hos beskattningsmyndigheten. Ansökan ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. En ansökan om återbetalning ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. Lag (2021:425). Omprövning och överklagande 41 § Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige, sökanden och säljare som avses i 5 §. En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 31 d § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 31 d § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut. Lag (2021:1149). Skatteomräkning 42 § För kalenderåret 2022 och efterföljande kalenderår ska skatten för de tobaksvaror som anges i 2, 8, 35 och 35 a §§ tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i paragraferna angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2020. När det gäller skatt på cigaretter enligt 2 § ska omräkningen endast avse styckeskatten. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår. Lag (2021:425). Övergångsbestämmelser 1994:1563 1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Vid ikraftträdandet upphör lagen (1961:394) om tobaksskatt att gälla. Den upphävda lagen tillämpas dock fortfarande i de fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet av den nya lagen. 2. Den som är registrerad som skattskyldig enligt de äldre bestämmelserna skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som upplagshavare eller enligt 39 § enligt den nya lagen vid ikraftträdandet, inträder dock inte skattskyldighet för lagret vid avregistreringen. 3. I stället för vad som föreskrivs i 2 § första stycket skall till och med den 31 december 1995 skatten på cigaretter tas ut med 75 öre per cigarett. 4. Föreskrifterna i 3 och 5 §§ den nya lagen tillämpas från och med den 1 januari 1996 och föreskrifterna i 4, 6 och 7 §§ tillämpas från och med den 1 juli 1996. Lag (1995:1530). 1995:612 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Bestämmelsena i 9, 21 och 31 a §§ tillämpas i fråga om leveranser som skett till eller från Sverige dock för tid från och med den 1 januari 1995. 1996:836 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som avser tid före ikraftträdandet. 1997:357 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1997:443 Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:596 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1998. 2. Skattskyldig för tobaksskatt får dock i tobaksskatte- redovisningen till beskattningsmyndigheten tillämpa de nya skattesatserna på cigaretter under tiden den 27-31 juli 1998 under förutsättning att dessa cigaretter inte bjuds ut till försäljning före den 1 augusti 1998 och att en särredovisning lämnas för tiden den 27-31 juli 1998. 1999:447 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999. 2. I fråga om varor som har lagts upp på tullager som inrättats för förvaring av proviant eller levererats för försäljning i exportbutik före ikraftträdandet gäller 32 § första stycket e och f i sin äldre lydelse. 3. Den som har förvärvat varor utan skatt före ikraftträdandet är skyldig att betala skatt om varorna efter ikraftträdandet används för andra ändamål än som anges i 32 § första stycket e och f samt andra stycket. Därvid gäller 20 § första stycket 7 och 22 § femte stycket. 1999:1107 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 31 a § även därefter tillämpas i sin äldre lydelse. 2000:480 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. 2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. 3. De nya bestämmelserna i 9 b § gäller inte för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:1297 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som dessförinnan anmälts eller borde ha anmälts till tullförfarandet övergång till fri omsättning. 2000:1424 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2001:516 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2001:521 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:419 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2002 i fråga om 1 b § och i övrigt den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt tidigare 39 § skall anses godkänd som lagerhållare enligt nya 38 §. 2002:1001 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Skatten enligt 2 § första stycket andra meningen skall från och med den 1 mars och till och med den 31 december 2003 vara 84 öre per cigarett. 2003:807 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2005:959 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1392 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1506 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2007:1385 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1501 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas för tid från och med den 1 april 2010. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 april 2010. 3. Den som är godkänd som upplagshavare den 1 april 2010 ska godkännas som registrerad avsändare. 4. En registrering som varumottagare enligt 13 § i sin äldre lydelse ska från och med den 1 april 2010 anses vara ett godkännande som registrerad varumottagare enligt den nya lydelsen av paragrafen. 5. Bestämmelserna i 15 § tillämpas från och med ikraftträdandet. 2009:1502 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. De upphävda paragraferna gäller dock fortfarande för varuflyttningar som har påbörjats före den 1 januari 2011. 2010:1520 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:99 Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:1290 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:1366 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna om ränta i 34 § andra stycket tillämpas på ränta som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013. För ränta som hänför sig till tid dessförinnan gäller i stället bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). 2012:676 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2013:1070 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. 2. De nya bestämmelserna om eftergift i 20 § och återbetalning i 31 § tilllämpas på varor som har förts in i Sverige från och med den 1 januari 2014. 2013:1071 Denna lag träder i kraft den 1 april 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2014:1494 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:264 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:1070 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Bestämmelserna i 34 a § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beslut om beskattning vid oegentlighet som har meddelats efter lagens ikraftträdande. 2017:1206 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Bestämmelserna i den nya 27 a § tillämpas första gången på flyttningar som påbörjas efter ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna i den nya 31 a § och i 40 a § i den nya lydelsen tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning efter ikraftträdandet. 4. För skatteupplag som har godkänts före ikraftträdandet gäller 10 § i den äldre lydelsen. 2021:425 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021 i fråga om 38 och 38 c §§ och i övrigt den 1 augusti 2021. 2. Bestämmelserna i de nya 36 § 5 och 6, 38 b §, 38 d § och 38 e § samt 36 § 3 i den nya lydelsen tillämpas första gången på flyttningar av snus, tuggtobak och övrig tobak som påbörjas efter den 31 juli 2021. 2021:1149 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Bestämmelserna i 41 § andra och tredje styckena tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning som inkommit efter ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:163 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1994:1613 · Visa register Förordning (1994:1613) om tobaksskatt Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-12-15 Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:1509 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2010:177 Upphävd: 2010-04-01 1 § Skatteverket får meddela föreskrifter om 1. märkning av cigarettförpackningar enligt 4 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 2. godkännande av skatteupplag som avses i 10 § lagen om tobaksskatt, 3. säkerhet enligt lagen om tobaksskatt, 4. tillsynen över att upplagshavare förstör skattepliktiga varor enligt 21 § första stycket 2 lagen om tobaksskatt, 5. hantering av ledsagardokument enligt lagen om tobaksskatt eller denna förordning, 6. undantag från bestämmelserna i 10 § första stycket, 7. upplagshavare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, 8. inköp av varor utan skatt enligt 31 e § lagen om tobaksskatt, 9. avdrag för skatt på varor enligt 32 § första stycket 5 och 6 lagen om tobaksskatt, 10. upplagshavares bokföring enligt 10 a § lagen om tobaksskatt. Skatteverket får vidare meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om tobaksskatt. Förordning (2003:973). 2 § Om en tobaksvara har förklarats förverkad enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling, skall den förstöras genom Skatteverkets försorg eller under tullkontroll. Förordning (2007:358). 3 § Skatterepresentant som avses i 15 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall föra bok över de skattepliktiga varor som han ansvarar för och leveransadresser i Sverige. Förordning (2001:584). 4 § Ledsagardokument som avses i 23 § första stycket 1-3 lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall, om inte annat följer av 10 §, upprättas i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Har en upplagshavare sålt obeskattade varor till en näringsidkare i ett annat EG-land och har upplagshavaren inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta Skatteverket om förhållandet. Förordning (2003:973). 5 § Upplagshavare får, sedan ledsagardokument som avses i 23 § första stycket 1-3 lagen (1994:1563) om tobaksskatt upprättats, ändra innehållet i fälten 4, 7, 7 a, 13, 14 och 17 i ledsagardokumentet så att det visar en annan mottagare eller leveransplats. Den nya mottagaren skall vara upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land eller, i fråga om transport mellan två svenska skatteupplag via ett annat EG- land, annan svensk upplagshavare. Skatteverket skall omedelbart underrättas om företagna ändringar och den nya mottagaren eller leveransplatsen skall omedelbart anges på baksidan av ledsagardokumentet. Förordning (2003:973). 6 § Ledsagardokument som avses i 23 § första stycket 4 lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall, om inte annat följer av 14 §, upprättas i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transport. Utfartstullkontoret skall attestera att varorna lämnat gemenskapen och till avsändaren återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar. Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken varorna avsänts för export erhållit returexemplaret av ledsagardokumentet, skall avsändaren utan dröjsmål underrätta Skatteverket om förhållandet. Förordning (2003:973). 7 § Om Skatteverket påför skatt enligt 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall verket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. Förordning (2003:973). 8 § Ledsagardokument som avses i 26 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall upprättas i tre exemplar. Två exemplar av dokumentet skall åtfölja varorna under transporten. Den som ansvarar för en transport enligt 26 § första stycket 2 lagen om tobaksskatt skall, innan transporten påbörjas, anmäla varorna till Skatteverket. Den som tar emot varor som transporterats enligt 26 § första stycket 2 lagen om tobaksskatt skall senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken han tagit emot varorna lämna en bekräftelse på detta till Skatteverket. Förordning (2003:973). 9 § Skatteverket får ingå sådan överenskommelse som avses i artikel 7.9 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor2, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG3. Har Skatteverket ingått en överenskommelse enligt första stycket får verket meddela föreskrifter om sådana förenklade förfaranden som avses i 26 § tredje stycket lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Förordning (2003:973). 10 § Ledsagardokument som avses i 23 § första stycket 1 och 4 lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall vid transport av cigaretter upprättas i fem exemplar. Det femte exemplaret skall omedelbart sändas till Skatteverket. Skatteverket skall vidarebefordra det femte exemplaret av ledsagardokumentet till behörig myndighet inom EU och Tullverket. Förordning (2003:973). 11 § Om Skatteverket från någon annan behörig myndighet inom EU får motsvarande uppgifter om transporter av cigaretter som avses i 10 §, skall verket vidarebefordra uppgifterna till Tullverket. Förordning (2003:973). 12 § Uppgifter i ett ledsagardokument enligt 23 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt och uppgifter som avses i 11 § får behandlas automatiserat. Förordning (2001:584). 13 § Har upphävts genom förordning (2001:730). 14 § Vid revision som utförs med stöd av lagen (1994:1563) om tobaksskatt gäller inte anmälningsskyldigheten enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen (1998:204) för Skatteverkets behandling av personuppgifter hos den granskade. Detsamma gäller sådan behandling som Skatteverket utför vid tillämpningen av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Förordning (2003:973). 15 § Upplagshavare, registrerade varumottagare, registrerade avsändare och lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av förhållanden som angetts i samband med ansökan om godkännande eller registrering. Förordning (2009:1509). 16 § Frågor om upplagshavare, skatteupplag, registrerade avsändare eller lagerhållare enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av upplagshavare, skatteupplag, registrerade avsändare eller lagerhållare meddelas efter särskild ansökan. Förordning (2009:1509). 17 § Anmälningar som avses i 14 och 17 §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt skall göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Förordning (2003:973). Övergångsbestämmelser 2000:1274 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2001. 2. För varor som förklarats förverkade enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling gäller 7 § i sin äldre lydelse." "SFS-nummer · 1994:1776 · Visa register Lag (1994:1776) om skatt på energi Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1994-12-20 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1050 Övrigt: Rättelseblad 2004:1038, 2006:1508 och 2010:1824 har iakttagits. Ikraft: 1995-01-01 överg.best. 1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m. /Rubriken upphör att gälla U:2023-02-13/ Lagens tillämpningsområde /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Innehåll 1 § /Ny beteckning 1 kap. 1 a § U:2023-02-13/ Skatt skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen och elektrisk kraft. 1 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag finns bestämmelser om beskattning av bränslen och elektrisk kraft. Lagens innehåll är uppdelat enligt följande. 1 kap. Lagens tillämpningsområde m.m. 2 kap. Energiskatt och koldioxidskatt på bränslen 3 kap. Svavelskatt 4 kap. Godkännanden inom uppskovsförfarandet 4 a kap. Flyttningar under uppskovsförfarandet 4 b kap. Dokumenthantering vid flyttningar av bränsle under uppskovsförfarandet 4 c kap. Distansförsäljning 4 d kap. Förfarandet för beskattade varor 4 e kap. Dokumenthantering vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor 5 kap. Skattskyldighet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § 6 kap. Hantering och skattskyldighet avseende övriga bränslen 6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m. 7 kap. Avdrag 8 kap. Skattebefriade förbrukare 9 kap. Återbetalning av skatt m.m. 10 kap. Sanktioner vid otillåten användning av märkta oljeprodukter, m.m. 11 kap. Energiskatt på elektrisk kraft 12 kap. Generella förfaranderegler, omprövning och överklagande. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Lagens tillämpningsområde 1 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatt skall betalas till staten enligt denna lag för bränslen och elektrisk kraft. Lag (2022:166). 2 § Energiskatt ska betalas för bränslen som anges i 2 kap. 1, 1 a, 3 och 4 §§. Koldioxidskatt ska betalas för bränslen som anges i 2 kap. 1, 3 och 4 §§. Svavelskatt ska betalas på svavelinnehållet i bränslen som anges i 3 kap. 1 §. Bestämmelser om dessa skatter finns i 2–10 kap. Bestämmelser om skatt på elektrisk kraft finns i 11 kap. Lag (2009:1494). /Rubriken upphör att gälla U:2023-02-13/ Innebörden av vissa uttryck 2 a § /Ny beteckning 1 kap. 2 b § U:2023-02-13/ Med KN-nr förstås nummer i Kombinerade nomenklaturen enligt kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan. För vissa produkter i denna lag finns uppdateringar av hänvisningarna till KN-nr till följd av ändringar av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 i – kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/552 av den 6 april 2018 om uppdatering av hänvisningarna i rådets direktiv 2003/96/EG till nummer i Kombinerade nomenklaturen för vissa produkter, eller – sådant senare genomförandebeslut som har fattats med stöd av artikel 2.5 andra stycket i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Lag (2018:1887). 2 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Genom denna lag genomförs rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Vidare genomförs rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt avseende de energiprodukter som omfattas av 3 a §. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Innebörden av vissa uttryck 2 b § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med KN-nr förstås nummer i Kombinerade nomenklaturen enligt kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan. För vissa produkter i denna lag finns uppdateringar av hänvisningarna till KN-nr till följd av ändringar av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 i – kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/552 av den 6 april 2018 om uppdatering av hänvisningarna i rådets direktiv 2003/96/EG till nummer i Kombinerade nomenklaturen för vissa produkter, eller – sådant senare genomförandebeslut som har fattats med stöd av artikel 2.5 andra stycket i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet. Lag (2022:166). 2 c § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag avses med - punktskattedirektivet: rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen, - unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i lydelsen enligt förordning (EU) 2016/2339. Lag (2022:166). 3 § Med energiprodukter förstås produkter enligt 1. KN-nr 1507-1518, när produkterna är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle, 2. KN-nr 2701, 2702 samt 2704-2715, 3. KN-nr 2901 och 2902, 4. KN-nr 2905 11 00, som inte är av syntetiskt ursprung, när produkterna är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle, 5. KN-nr 3403, 6. KN-nr 3811, 7. KN-nr 3817, 8. KN-nr 3824 90 99, när produkterna är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle. Lag (2006:1508). 3 a § I enlighet med vad som särskilt anges i denna lag tillämpas vissa förfaranderegler för energiprodukter enligt följande KN-nr 1. KN-nr 1507–1518, när produkterna är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle, 2. KN-nr 2707 10, 2707 20, 2707 30 och 2707 50, 3. KN-nr 2710 11–2710 19 69, 4. KN-nr 2711, dock inte KN-nr 2711 11, 2711 21 och 2711 29, 5. KN-nr 2901 10, 6. KN-nr 2902 20, 2902 30, 2902 41, 2902 42, 2902 43 och 2902 44, 7. KN-nr 2905 11 00, som inte är av syntetiskt ursprung, när produkterna är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle, 8. KN-nr 3811 11 10, 3811 11 90, 3811 19 00 och 3811 90 00, samt 9. KN-nr 3824 90 99, när produkterna är avsedda att förbrukas som bränsle för uppvärmning eller som motorbränsle. I fråga om produkter enligt KN-nr 2710 11 21, 2710 11 25 och 2710 19 29 gäller första stycket endast vid yrkesmässiga bulktransporter. Lag (2012:836). 4 § En verksamhet är yrkesmässig, om den 1. utgör näringsverksamhet enligt 13 kap. inkomstskattelagen (1999:1229), eller 2. bedrivs i former som är jämförliga med en till sådan näringsverksamhet hänförlig rörelse och ersättningen för omsättningen i verksamheten under ett kalenderår överstiger 30 000 kronor. Lag (1999:1289). 5 § Fordonsbegreppen i denna lag har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner. Lag (2001:569). 6 § Med skepp avses i denna lag fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Med båtar avses andra fartyg. Lag (2017:1057). 7 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Med införsel förstås att en produkt förs in till Sverige eller tas emot här i landet. Med import avses att en produkt förs in till Sverige från tredje land under förutsättning att produkten inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG. Med import avses även att produkten frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang. Med export avses att en produkt förs ut till tredje land från Sverige eller via ett annat EU-land. Med EU eller ett EU-land förstås de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde. Med tredje land förstås länder och områden utanför detta skatteområde. Lag (2011:287). 7 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med import avses varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. Med otillåten införsel avses införsel till EU av en produkt som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilken en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om produkten hade varit belagd med tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. Med export avses att en produkt, direkt från Sverige eller via ett annat EU-land, förs ut från EU. Med EU eller ett EU-land avses de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde. Med ett tredjeland avses länder och områden utanför detta skatteområde. Lag (2022:166). 8 § Har upphävts genom lag (2009:1497). 9 § Med biomassa förstås den biologiskt nedbrytbara delen av produkter, avfall och restprodukter från jordbruk (inklusive material av vegetabiliskt och animaliskt ursprung), skogsbruk och därmed förknippad industri, samt den biologiskt nedbrytbara delen av industriavfall och kommunalt avfall. Med biogas förstås ett vätskeformigt eller gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från metan. Med biogasol förstås ett vätskeformigt eller gasformigt bränsle som framställts av biomassa och vars energiinnehåll till övervägande del härrör från propan eller butan. Lag (2020:1045). 10 § Med kraftvärmeproduktion förstås samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en och samma process, om 1. den värme som uppkommer nyttiggörs, och 2. elverkningsgraden uppgår till minst 15 procent. Lag (2009:1495). 11 § Med användning av luftfartyg, skepp och båtar för privat ändamål avses annan användning än 1. transport av passagerare eller varor mot ersättning eller tillhandahållande av andra tjänster mot ersättning, 2. offentliga myndigheters användning eller användning för offentliga myndigheters räkning, 3. frivilliga försvarsorganisationers användning, 4. sjöräddning, brandövervakning och liknande verksamhet, eller övning och utbildning för sådan verksamhet, som utförs av ideella organisationer, eller 5. yrkesmässigt fiske. Lag (2015:214). 11 a § I fråga om energiskatt och koldioxidskatt på bränslen samt energiskatt på elektrisk kraft förstås med stödordning sådant statligt stöd enligt artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som utgörs av skattebefrielse för vart och ett av de ändamål som anges i följande bestämmelser i denna lag: 1. 6 a kap. 1 § 8 och 11 a, 2. 6 a kap. 1 § 11 b, 3. 6 a kap. 2 a § första stycket 1, 4. 6 a kap. 2 a § första stycket 2, 5. 6 a kap. 2 c §, 6. 7 kap. 3 a och 3 b §§, 7. 7 kap. 4 §, 8. 9 kap. 5 och 5 a §§, 9. 11 kap. 9 § första stycket 6 och 14 §, 10. 11 kap. 9 § första stycket 7 och 15 §, 11. 11 kap. 9 § första stycket 8, 12. 11 kap. 10 §, 13. 11 kap. 12 §, 14. 11 kap. 12 a §, 15. 11 kap. 12 b §. Lag (2021:410). 11 b § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Stödmottagare för skattebefrielse enligt denna lag är den som 1. förbrukat bränsle för något av de ändamål som avses i 11 a § 1-5, 2. i Sverige producerat motorbränslet eller fört in motorbränslet till Sverige genom införsel från annat EU-land eller import från tredjeland i fall som avses i 11 a § 6 eller 7, 3. förbrukat elektrisk kraft eller bränsle för framställning av värme eller kyla som levererats för något av de ändamål som avses i 11 a § 8, eller 4. förbrukat elektrisk kraft för något av de ändamål som avses i 11 a § 9-15. Lag (2021:410). 11 b § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Stödmottagare för skattebefrielse enligt denna lag är den som 1. förbrukat bränsle för något av de ändamål som avses i 11 a § 1-5, 2. i Sverige producerat motorbränslet eller fört in motorbränslet till Sverige från ett annat EU-land eller genom import i fall som avses i 11 a § 6 eller 7, 3. förbrukat elektrisk kraft eller bränsle för framställning av värme eller kyla som levererats för något av de ändamål som avses i 11 a § 8, eller 4. förbrukat elektrisk kraft för något av de ändamål som avses i 11 a § 9-15. Lag (2022:166). 11 c § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Stöd för de ändamål som anges i 11 a § 4 och 14 lämnas i enlighet med de villkor som anges i kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014 av den 16 december 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 369, 24.12.2014, s. 37). I 6 a kap. 2 a § och 11 kap. 12 a § finns bestämmelser som säkerställer att villkoren i artikel 45 i förordningen är uppfyllda. Lag (2022:1048). 12 § Med företag utan rätt till statligt stöd avses 1. företag i ekonomiska svårigheter enligt artikel 2.18 i Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, och 2. företag som är föremål för betalningskrav på grundval av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden. Lag (2016:505). 12 a § Har upphävts genom lag (2021:166). 12 a § /Träder i kraft I:2022-07-01/ /Upphör att gälla U:2023-01-01 genom lag (2022:285)./ Ett företag ska inte anses vara ett sådant företag utan rätt till statligt stöd som avses i 12 § 1, om företaget fick ekonomiska svårigheter under perioden 1 mars 2020- 31 december 2021 men inte befann sig i sådana svårigheter den 29 februari 2020. Det gäller dock bara statliga stöd som utgörs av skattebefrielse för vart och ett av de ändamål som avses i 11 a § 1, 2, 4, 6, 7, 12-17 och 19 i den lydelse som gällde den 31 december 2021. Första stycket gäller endast företag som för den angivna perioden 1. yrkar avdrag eller ansöker om återbetalning, eller 2. begär omprövning av beslut avseende ett sådant yrkande eller en sådan ansökan. Första stycket gäller inte företag som har försatts i konkurs vid yrkandet, ansökan eller begäran enligt andra stycket. Lag (2022:284). 13 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Med uppgifter om stödmottagare avses uppgift om 1. vilken typ av företag (små eller medelstora respektive stora) stödmottagaren hör till enligt bilaga I till den förordning som avses i 12 §, 2. den region där stödmottagande företag är beläget på NUTS 2-nivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), och 3. stödmottagande företags verksamhetsområde på Nace-gruppnivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90, i den ursprungliga lydelsen. Lag (2016:505). 13 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Med uppgifter om stödmottagare avses uppgift om 1. vilken typ av företag (små eller medelstora respektive stora) stödmottagaren hör till enligt bilaga I till den förordning som avses i 12 §, 2. den region där stödmottagande företag är beläget på NUTS 2- nivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), och 3. stödmottagande företags verksamhetsområde på Nace-gruppnivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90, i den ursprungliga lydelsen. För den som bedriver yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet och får stöd genom en stödordning som avses i 11 a § 3 och 13 avses med uppgifter om stödmottagare även uppgift om 1. huruvida stödmottagaren bedriver primär jordbruksproduktion i den mening som avses i artikel 2.5 i kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och 2. hur stor andel av bränsle- och elförbrukningen inom ramen för respektive stödordning som hänför sig till primär jordbruksproduktion. Lag (2022:650). 14 § Med datorhall avses en anläggning 1. där en näringsidkare, som huvudsakligen bedriver informationstjänstverksamhet, informationsbehandling eller uthyrning av serverutrymme och tillhörande tjänster, utövar sådan verksamhet, och 2. vars sammanlagda installerade effekt uppgår till minst 0,1 megawatt. Effekten för kyl- och fläktanläggningar får inte räknas med i den installerade effekten enligt första stycket. Lag (2017:1208). 15 § Med landström avses elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt. Som landström anses inte elektrisk kraft som förbrukas när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik. Lag (2016:1072). 16 § De belopp i euro som anges i denna lag ska för varje kalenderår omräknas enligt den kurs i svenska kronor för euro som gällde den första vardagen i oktober året innan och som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Lag (2016:505). 17 § Med nätinnehavare avses den som överför elektrisk kraft med stöd av en koncession enligt 2 kap. ellagen (1997:857). Lag (2016:1073). 17 a § Med koncessionspliktigt nät avses ett ledningsnät som omfattas av en nätkoncession som meddelats med stöd av 2 kap. ellagen (1997:857). Lag (2018:1887). 18 § Med elektrisk kraft framställd från förnybara källor avses kraft som framställs från – sol, vind, vågor, tidvatten eller jordvärme, – vattenbaserad energi som är alstrad i vattenkraftverk, – biomassa eller produkter som framställs från biomassa, eller – bränsleceller. Lag (2017:408). 19 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med deklarant, tullskuld och unionsvara avses detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen. Med förfarandet för extern transitering avses förfarandet enligt artikel 226.2 i unionstullkodexen, när förfarandet används för punktskattepliktiga varor enligt artikel 189.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex. Lag (2022:166). 20 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag avses med - uppskovsförfarandet: det särskilda förfarande som innebär att skattskyldighetens inträde skjuts upp vid tillverkning, bearbetning, förvaring, lagring eller flyttning inom EU av bränsle som avses i 3 a §, - släppas för konsumtion: att bränsle som avses i 3 a § 1. avviker från ett uppskovsförfarande, 2. förvaras eller lagras utanför ramen för ett uppskovsförfarande, 3. tillverkas utanför ramen för ett uppskovsförfarande, 4. importeras utan att omedelbart efter importen hänföras till ett uppskovsförfarande, eller 5. är föremål för otillåten införsel, - beskattat bränsle: bränsle som avses i 3 a § som släppts för konsumtion i ett EU-land, - förfarandet för beskattade varor: det förfarande som enligt 4 d kap. ska användas vid flyttning av beskattat bränsle till, från eller via ett annat EU-land, - det datoriserade systemet: det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 av den 15 januari 2020 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor. Lag (2022:166). 2 kap. Energiskatt och koldioxidskatt på bränslen Skattepliktens omfattning och skattebelopp m.m. 1 § /Upphör att gälla U:2022-10-01/ Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket eller 1 b §, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1.2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 1 – motorbensin 2 kr 73 öre 2 kr 64 öre 5 kr 37 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 01 öre 2 kr 64 öre 3 kr 65 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 2 kr 77 öre 2 kr 64 öre 5 kr 41 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 eller 7 3 kr 67 öre 2 kr 64 öre 6 kr 31 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41- 2710 19 49 eller 2710 19 61- 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 921 kr 3 490 kr 4 411 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 1 061 kr 2 292 kr 3 353 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 384 kr 2 292 kr 3 676 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 1 551 kr 2 292 kr 3 843 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11- 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 672 kr 3 672 kr 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 184 kr 3 672 kr 4 856 kr per 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr 2 613 kr 2 613 kr per 1 000 m3 per 1 000 m3 per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 1 018 kr 2 613 kr 3 631 kr per 1 000 m3 per 1 000 m3 per 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 701 kr 3 037 kr 3 738 kr per 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 2 kr 77 öre 2 kr 64 öre 5 kr 41 öre per liter per liter per liter I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 samt 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. I fall som avses i 4 kap. 1 § 10 a och b och 12 § 5 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar 1. skatten som gäller för bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt första stycket 3 a har förvärvats utan skatt, 2. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a respektive bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt första stycket 3 a har förvärvats med skatt, 3. skatten som gäller för annat bränsle enligt första stycket, om sådant bränsle i annat fall än som avses i 1 har förvärvats utan skatt, 4. skatten som gäller för det bränsle enligt första stycket som det använda bränslet anses likvärdigt med enligt 3 eller 4 §, om bränsle enligt 3 eller 4 § har förvärvats utan skatt, och 5. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a respektive bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt 3 eller 4 § har förvärvats med skatt som motsvarar skatten som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a. I fall som avses i 4 kap. 1 § 10 c tillämpas tredje stycket 1-3 avseende flygfotogen (KN-nr 2710 19 21). Lag (2022:294). 1 § /Träder i kraft I:2022-10-01/ Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket eller 1 b §, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1.2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 1 – motorbensin 3 kr 78 öre 2 kr 64 öre 6 kr 42 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 71 öre 2 kr 64 öre 4 kr 35 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 3 kr 82 öre 2 kr 64 öre 6 kr 46 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 eller 7 4 kr 72 öre 2 kr 64 öre 7 kr 36 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41- 2710 19 49 eller 2710 19 61- 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 921 kr 3 490 kr 4 411 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 111 kr 2 292 kr 4 403 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 434 kr 2 292 kr 4 726 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 2 601 kr 2 292 kr 4 893 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11- 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 672 kr 3 672 kr 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 184 kr 3 672 kr 4 856 kr per 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr 2 613 kr 2 613 kr per 1 000 m3 per 1 000 m3 per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 1 018 kr 2 613 kr 3 631 kr per 1 000 m3 per 1 000 m3 per 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 701 kr 3 037 kr 3 738 kr per 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 3 kr 82 öre 2 kr 64 öre 6 kr 46 öre per liter per liter per liter I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 samt 12 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. I fall som avses i 4 kap. 1 § 10 a och b och 12 § 5 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar 1. skatten som gäller för bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt första stycket 3 a har förvärvats utan skatt, 2. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a respektive bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt första stycket 3 a har förvärvats med skatt, 3. skatten som gäller för annat bränsle enligt första stycket, om sådant bränsle i annat fall än som avses i 1 har förvärvats utan skatt, 4. skatten som gäller för det bränsle enligt första stycket som det använda bränslet anses likvärdigt med enligt 3 eller 4 §, om bränsle enligt 3 eller 4 § har förvärvats utan skatt, och 5. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a respektive bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt 3 eller 4 § har förvärvats med skatt som motsvarar skatten som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a. I fall som avses i 4 kap. 1 § 10 c tillämpas tredje stycket 1-3 avseende flygfotogen (KN-nr 2710 19 21). Lag (2022:295). 1 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Energiskatt och koldioxidskatt ska, om inte annat följer av andra stycket eller 1 b §, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1.2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 1 – motorbensin 4 kr 13 öre 2 kr 61 öre 6 kr 74 öre per liter per liter per liter – alkylatbensin 2 kr 08 öre 2 kr 61 öre 4 kr 69 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 4 kr 16 öre 2 kr 61 öre 6 kr 77 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 eller 7 5 kr 05 öre 2 kr 61 öre 7 kr 66 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41- 2710 19 49 eller 2710 19 61- 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 909 kr 3 444 kr 4 353 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 478 kr 2 262 kr 4 740 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 797 kr 2 262 kr 5 059 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 2 962 kr 2 262 kr 5 224 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11- 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 624 kr 3 624 kr 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 168 kr 3 624 kr 4 792 kr per 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr 2 579 kr 2 579 kr per 1 000 m3 per 1 000 m3 per 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 1 005 kr 2 579 kr 3 584 kr per 1 000 m3 per 1 000 m3 per 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 692 kr 2 997 kr 3 689 kr per 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 4 kr 16 öre 2 kr 61 öre 6 kr 77 öre per liter per liter per liter I fall som avses i 5 kap. 16 § 3 och 4 samt 6 kap. 10 § 3 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. I fall som avses i 5 kap. 16 § 6 a och b och 6 kap. 10 § 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar 1. skatten som gäller för bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt första stycket 3 a har förvärvats utan skatt, 2. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a respektive bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt första stycket 3 a har förvärvats med skatt, 3. skatten som gäller för annat bränsle enligt första stycket, om sådant bränsle i annat fall än som avses i 1 har förvärvats utan skatt, 4. skatten som gäller för det bränsle enligt första stycket som det använda bränslet anses likvärdigt med enligt 3 eller 4 §, om bränsle enligt 3 eller 4 § har förvärvats utan skatt, och 5. skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a respektive bränsle enligt första stycket 3 b, om bränsle enligt 3 eller 4 § har förvärvats med skatt som motsvarar skatten som gäller för bränsle enligt första stycket 3 a. I fall som avses i 5 kap. 16 § 6 c tillämpas tredje stycket 1- 3 avseende flygfotogen (KN-nr 2710 19 21). Lag (2022:166). 1 a § Energiskatt skall även betalas för råtallolja (KN-nr 3803 00 10) med en skattesats som motsvarar den sammanlagda skatt som tas ut på bränsle enligt 1 § första stycket 3 a. Lag (1998:1699). 1 b § /Upphör att gälla U:2022-11-01/ För kalenderåret 2023 och efterföljande kalenderår ska energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen efter en årlig omräkning enligt andra stycket. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som ska tas ut för påföljande kalenderår. För bränslen som avses i 1. 1 § första stycket 3 a samt 4-6 ska energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med jämförelsetalet enligt tredje stycket, 2. 1 § första stycket 1, 2, 3 b och 7 ska energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med jämförelsetalet enligt tredje stycket. Med jämförelsetal avses det värde, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2021. Beloppen enligt andra stycket 1 och 2 avrundas var för sig till hela kronor och ören. Lag (2022:247). 1 b § /Träder i kraft I:2022-11-01/ För kalenderåret 2023 och efterföljande kalenderår ska energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen efter en årlig omräkning enligt andra stycket. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som ska tas ut för påföljande kalenderår. För bränslen som avses i 1. 1 § första stycket 3 a samt 4-6 ska energiskatt och koldioxidskatt betalas med belopp som motsvarar de i 1 § angivna skattebeloppen multiplicerade med jämförelsetalet enligt tredje stycket, 2. 1 § första stycket 1, 2, 3 b och 7 ska a) koldioxidskatt betalas med belopp som motsvarar de i 1 § angivna koldioxidskattebeloppen multiplicerade med jämförelsetalet enligt tredje stycket, och b) energiskatt betalas med belopp som motsvarar summan av de i 1 § angivna energiskatte- och koldioxidskattebeloppen multiplicerade med jämförelsetalet enligt tredje stycket med ett årligt tillägg av två procentenheter, med avdrag för det omräknade koldioxidskattebeloppet enligt a. Med jämförelsetal avses det värde, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2021. Beloppen enligt andra stycket 1, 2 a och 2 b avrundas var för sig till hela kronor och ören. Lag (2022:248). 2 § För bränslen som beskattas enligt 1 § första stycket 1-3 eller enligt 1 a § gäller angivna skattebelopp bränslets volym vid en temperatur av 15 C. Om en skattskyldig visar att bränslet när skattskyldigheten inträder har en annan temperatur får volymen räknas om till 15 C. Om skattskyldighet inträder vid leverans till en köpare som inte är registrerad som skattskyldig för bränslen, får dock omräkning göras endast om detta särskilt avtalats mellan säljaren och köparen. För bränslen som beskattas enligt 1 § första stycket 5 skall de angivna skattebeloppen beräknas på volymen vid en temperatur av 0°C och ett tryck av 101,325 kilopascal. Lag (2006:1508). 2 a § Om både biogas och andra skattepliktiga gasformiga bränslen levereras via rörledning, ska skatt beräknas särskilt för vart och ett av bränslena. Den skattskyldige får utifrån avtal eller vid egenförbrukning fördela vart och ett av bränslena mellan olika användningsområden. Bränslen som inte har fördelats enligt andra stycket ska av den skattskyldige fördelas mellan olika användningsområden i förhållande till den andel av de bränslen som tillförts rörledningen av den skattskyldige eller för hans räkning. Lag (2010:1089). 3 § Energiskatt och koldioxidskatt ska betalas även för andra energiprodukter än sådana som avses i 1 §, om en sådan produkt är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som 1. bränsle för uppvärmning, 2. motorbränsle, 3. tillsats till motorbränsle, eller 4. medel för att öka motorbränslets volym. Skatt ska i fall som avses i första stycket betalas med de skattebelopp som gäller för likvärdigt bränsle enligt 1 §. Lag (2012:836). 4 § Energiskatt och koldioxidskatt skall betalas även för andra produkter än som avses i 1, 1 a och 3 §§, om en sådan produkt 1. är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som motorbränsle eller som tillsats till motorbränsle eller som medel för att öka motorbränslets volym, eller 2. innehåller annat kolväte än torv och är avsedd att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning. Skatt skall i fall som avses i första stycket betalas med de skattebelopp som gäller för likvärdigt bränsle enligt 1 §. Skatt enligt första stycket 2 skall dock betalas endast för den del av produkten som består av kolväten. Lag (2006:1508). 4 a § Har upphävts genom lag (2009:1494). Indelning av oljeprodukter i miljöklasser 5 § Kraven för miljöklass 1 och 2 för bränslen som beskattas enligt 1 § första stycket 1 anges i 4–6 och 12 §§ drivmedelslagen (2011:319). Kraven för miljöklass 1, 2 och 3 för bränslen som beskattas enligt 1 § första stycket 3 b anges i 8–10 och 13–15 §§ drivmedelslagen. Lag (2011:321). 6 § Har upphävts genom lag (1999:1323). 7 § Miljöklass för bränsleblandningar enligt 3 eller 4 § som innehåller oljor som erhållits ur petroleum eller ur bituminösa mineral och som beskattas enligt 1 § första stycket 1 eller 3 b, bestäms med ledning av hela bränsleblandningens egenskaper. Märk- och färgämnen 8 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skatt enligt 1 § första stycket 3 b skall inte tas ut om oljeprodukten har försetts med märk- och färgämnen som avses i 1 § första stycket 3 a 1. vid import av den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2 senast när produkten deklareras för övergång till fri omsättning, eller 2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för produkten inträder enligt 5 kap. Märkning och färgning enligt första stycket får i Sverige göras endast på en depå som är godkänd för detta ändamål av Tullverket i fall som avses i 1 och på ett skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten för märkning och färgning i fall som avses i 2. Lag (2007:779). 8 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatt enligt 1 § första stycket 3 b ska inte tas ut om oljeprodukten har försetts med märk- och färgämnen som avses i 1 § första stycket 3 a 1. vid import senast när produkten deklareras för övergång till fri omsättning, eller 2. i annat fall än som avses under 1 senast när skattskyldighet för produkten inträder enligt 5 kap. Om tulldeklaration för importen lämnas i ett annat EU-land med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen eller om bränslet förs in från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde, ska första stycket 2 tillämpas. Märkning och färgning enligt första stycket får i Sverige göras endast på en depå som är godkänd för detta ändamål av Tullverket i fall som avses i 1 och på ett skatteupplag som är godkänt av beskattningsmyndigheten för märkning och färgning i fall som avses i 2. Lag (2022:166). Förbud mot användning av märkta oljeprodukter m.m. 9 § Bränsletank som förser motor på motordrivet fordon eller båt med bränsle får inte innehålla oljeprodukt som är försedd med märkämne eller från vilken märkämnet har avlägsnats. Detta gäller dock inte båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787). Första stycket gäller inte om oljeprodukten har förts in till Sverige i bränsletanken och har fyllts på i ett land där bränsletanken får innehålla en sådan produkt. Beskattningsmyndigheten kan medge att bränsletank på båt som disponeras av Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Kustbevakningen eller annan statlig myndighet får innehålla oljeprodukt som är försedd med märkämne. Om det finns särskilda skäl kan sådant medgivande också lämnas för annan båt, om den används uteslutande för annat än privat ändamål. Beslut om ett medgivande enligt tredje stycket får återkallas, om förutsättningarna för det inte längre finns. Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2015:747). 9 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om märkämne som avses i 1 § första stycket 3 a och 9 § samt färgämne som avses i 1 § första stycket 3 a. Lag (2007:779). 10 § Har upphävts genom lag (2009:1492). Undantag från skatteplikt 11 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Energiskatt och koldioxidskatt ska inte betalas för 1. bränslen enligt KN-nr 4401 och 4402, 2. bränslen enligt KN-nr 2705, som uppkommit vid en process som avses i 6 a kap. 1 § 1 eller i 11 kap. 9 § 2, när dessa är avsedda att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning, 3. bränsle som tillhandahålls i en särskild förpackning om högst en liter, 4. bränsle enligt 1 kap. 3 a § som under ett uppskovsförfarande blivit fullständigt förstört eller oåterkalleligen gått förlorat och därigenom blivit oanvändbart som punktskattepliktigt bränsle på grund av a) bränslets beskaffenhet, b) oförutsedda händelser eller force majeure. Den som gör gällande att bränsle fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorat, ska på ett tillfredsställande sätt visa detta för Skatteverket om förstörelsen eller förlusten 1. har skett i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var den skett. Första stycket 4 och andra stycket gäller även beskattat bränsle under flyttning från ett annat EU-land till mottagare i Sverige 1. under förutsättning att den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § första stycket 5 har fullgjort de skyldigheter som föreskrivs i 4 kap. 11 § eller i 26 kap. 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244) eller 2. vid distansförsäljning, under förutsättning att säljaren har ställt säkerhet för skatten enligt 4 kap. 9 eller 9 b § eller mottagare som avses i 4 kap. 10 § fullgjort deklarationsskyldigheten enligt 26 kap. 37 § skatteförfarandelagen. Lag (2012:678). 11 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Energiskatt och koldioxidskatt ska inte betalas för 1. bränslen enligt KN-nr 4401 och 4402, 2. bränslen enligt KN-nr 2705, som uppkommit vid en process som avses i 6 a kap. 1 § 1 eller i 11 kap. 9 § 2, när dessa är avsedda att förbrukas, säljs eller förbrukas som bränsle för uppvärmning, 3. bränsle som tillhandahålls i en särskild förpackning om högst en liter. Lag (2022:166). 12 § har upphävs genom lag (2014:285). 12 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Energi och koldioxidskatt ska inte betalas för bränsle som avses i 1 kap. 3 a § som 1. förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att bevilja återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §, 2. förs in till Sverige i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bränslet är motorbränsle och är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten, eller 3. förs in till Sverige av en enskild person som har förvärvat bränslet i ett annat EU-land och som själv transporterar bränslet hit, om bränslet är avsett för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Första stycket 3 gäller inte 1. motorbränsle som förs in till Sverige på annat sätt än i fordonstank, bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10 liter, och 2. bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 och som a) är avsett att förbrukas för uppvärmning här i landet, och b) förs in hit på annat sätt än i tankfordon som används vid yrkesmässig handel med sådant bränsle. Lag (2022:166). 13 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Energiskatt och koldioxidskatt ska inte betalas för bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och som under ett uppskovsförfarande, på grund av oförutsedda händelser eller force majeure, blivit fullständigt förstört eller oåterkalleligen gått förlorat och därigenom blivit oanvändbart som punktskattepliktigt bränsle. Lag (2022:166). 14 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Den som gör gällande att bränsle fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorat ska på ett tillfredsställande sätt visa detta för Skatteverket om förstörelsen eller förlusten 1. har skett i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var den skett. Lag (2022:166). 15 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Bestämmelserna i 13 och 14 §§ gäller även beskattat bränsle under flyttning från ett annat EU-land till mottagare i Sverige om bränslet flyttas 1. under förfarandet för beskattade varor, eller 2. genom distansförsäljning. Lag (2022:166). 16 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Vid en partiell förlust till följd av bränslets beskaffenhet ska energiskatt och koldioxidskatt inte betalas för det som har gått förlorat i den utsträckning förlusten understiger den gemensamma tröskeln för partiella förluster av sådant bränsle, om förlusten inträffar 1. vid en flyttning under uppskovsförfarandet till eller från en plats i ett annat EU-land, 2. vid en flyttning under förfarandet för beskattade varor, eller 3. vid en flyttning genom distansförsäljning. Med den gemensamma tröskeln för partiella förluster av ett visst bränsle avses den gemensamma tröskel som har fastställts av Europeiska kommissionen med stöd av artikel 6.10 i punktskattedirektivet. Lag (2022:166). 17 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Energiskatt och koldioxidskatt ska inte heller betalas för det som gått förlorat vid en partiell förlust till följd av bränslets beskaffenhet under uppskovsförfarandet i andra fall än vid en flyttning till eller från en plats i ett annat EU-land. I sådana fall tillämpas 14 §. Första stycket gäller även förluster vid flyttningar som omfattas av 16 § men där det inte har fastställts någon gemensam tröskel för partiella förluster för det aktuella bränslet. Lag (2022:166). 3 kap. Svavelskatt 1 § Svavelskatt skall betalas för svavelinnehållet i 1. torvbränsle ur KN-nr 2703, 2. bränsle som avses i 2 kap. 1, 3 och 4 §§. 2 § För fasta eller gasformiga bränslen tas svavelskatt ut med 30 kronor per kilogram svavel i bränslet. För flytande bränslen tas svavelskatt ut med 27 kronor per kubikmeter för varje tiondels viktprocent svavel i bränslet. Vid bestämning av skatten på grund av svavelinnehållet, mätt som viktprocent svavel i bränslet, skall avrundning göras uppåt till närmaste tiondels viktprocent. Om svavelinnehållet överstiger 0,05 viktprocent men inte 0,2 viktprocent skall dock avrundning göras till 0,2 viktprocent. Svavelskatt tas inte ut för ett flytande eller gasformigt bränsle om dess svavelinnehåll är högst 0,05 viktprocent. Lag (2006:1508). 3 § För flytande bränslen gäller beloppet enligt 2 § andra stycket bränslet vid en temperatur av 15°C. Om en skattskyldig visar att bränslet när skattskyldigheten inträder har en annan temperatur, får volymen räknas om till 15°C. Om skattskyldighet inträder vid leverans till en köpare som inte är registrerad som skattskyldig för bränslen, får dock omräkning göras endast om detta särskilt avtalats mellan säljaren och köparen. 4 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Svavelskatt skall inte betalas för svavelinnehållet i bränsle som avses i t2 kap. 11 §. 4 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Svavelskatt ska inte betalas för svavelinnehållet i bränsle som avses i 2 kap. 11-17 §§. Lag (2022:166). /Kapitlet upphör att gälla U:2023-02-13 genom lag (2022:166)./ 3 a kap. Uppskovsförfarandet 1 § I denna lag avses med uppskovsförfarande: att skattskyldighetens inträde skjuts upp vid tillverkning, bearbetning, förvaring eller flyttning inom EU av bränsle, släpps för konsumtion: att bränsle 1. avviker från ett uppskovsförfarande, 2. innehas utanför ramen för ett uppskovsförfarande, 3. tillverkas utanför ramen för ett uppskovsförfarande, eller 4. importeras utan att omedelbart efter importen hänföras till ett uppskovsförfarande, beskattat bränsle: bränsle som släppts för konsumtion i ett EU-land och för vilket skattskyldighet för punktskatt därigenom inträtt i det landet. Lag (2011:287). 2 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Under uppskovsförfarande får bränsle som avses i 1 kap. 3 a § flyttas endast 1. från ett skatteupplag till a) ett annat skatteupplag, b) en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, c) en plats där det skattepliktiga bränslet lämnar EU, eller d) antingen – en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat, eller – en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation, 2. från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 1, om bränslet avsänds av en registrerad avsändare. Första stycket 1 d gäller endast i den omfattning frihet från bränsleskatt gäller i det andra EU-landet. Bränsle får även flyttas under uppskovsförfarande från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den plats som avses i första stycket 1 a eller b (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren. Lag (2011:287). 2 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Under uppskovsförfarande får bränsle som avses i 1 kap. 3 a § flyttas endast 1. från ett skatteupplag till a) ett annat skatteupplag, b) en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, c) en plats där det skattepliktiga bränslet lämnar EU, eller d) någon av följande mottagare: - en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat, - en internationell organisation med säte i ett annat EU-land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation, - väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit varorna flyttas och som deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om varorna är avsedda för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller - väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit varorna flyttas och som är part i Nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, 2. från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 1, om bränslet avsänds av en registrerad avsändare. Första stycket 1 d gäller om bränslet flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från bränsleskatt gäller i det andra EU-landet. Bränsle får även flyttas under uppskovsförfarande från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den plats som avses i första stycket 1 a eller b (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren. Lag (2022:165). 3 § För flyttning under uppskovsförfarande krävs att det bränsle som flyttas omfattas av 1. sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 6 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 6 kap. 9 §, och 2. sådan säkerhet för skatten som avses i 4 kap. 4 § första och andra styckena eller 4 kap. 8 §. Kravet i första stycket 1 gäller inte flyttningar som sker enbart på svenskt territorium och där bränslets slutdestination är belägen på svenskt territorium om bränslet avsänds av någon annan än en registrerad avsändare. Lag (2013:1075). 4 § En flyttning under uppskovsförfarande avslutas när mottagaren tagit emot bränslet på en sådan destination som avses i 2 §. Vid export avslutas flyttningen när varorna lämnat EU. Lag (2011:287). 5 § Bränsle som flyttas enligt artiklarna 17–28 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om flyttning under uppskovsförfarande i denna lag när bränslet befinner sig på svenskt territorium. Lag (2009:1493). /Kapitlet upphör att gälla U:2023-02-13 genom lag (2022:166)./ 4 kap. Skattskyldighet m.m. Bränslen som avses i 1 kap. 3 a § Vem som är skattskyldig 1 § Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt (skattskyldig) för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § är den som 1. i egenskap av godkänd upplagshavare enligt 3 § hanterar bränsle enligt uppskovsförfarandet, 2. i egenskap av godkänd varumottagare enligt 6 eller 7 § tar emot bränsle som flyttats enligt uppskovsförfarandet, 3. säljer bränsle till Sverige genom distansförsäljning enligt 9 eller 9 b §, 4. tar emot beskattat bränsle enligt 10 §, 5. för in eller tar emot beskattat bränsle från ett annat EU-land till Sverige enligt 11 §, 6. i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller bearbetar bränsle utanför ett skatteupplag, 7. förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp, 8. förvärvat bränsle som ger mindre destillat än 85 volymprocent vid 350ºC och som använder bränslet för drift av motordrivna fordon, 9. i annat fall än som avses i 1–8, innehar skattepliktigt bränsle utanför ett uppskovsförfarande utan att skatten för bränslet har redovisats här, 10. förvärvat bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och som använder bränslet a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, b) i båt, för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § har lämnats eller fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål, eller c) i luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål. Lag (2015:747). 1 a § Från skattskyldighet enligt 1 § 5 och 9 undantas 1. bränsle som förs in till Sverige under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatten enligt 9 kap. 1 §, 2. motorbränsle som förs in till Sverige i normal bränsletank på motordrivet fordon eller till fordonet kopplad släpvagn, fartyg eller luftfartyg som används yrkesmässigt om bränslet är avsett att användas i motor på fordonet, släpvagnen, fartyget eller luftfartyget under transporten, 3. bränsle som förs in till Sverige av en enskild person som har förvärvat bränslet i ett annat EU-land och som själv transporterar bränslet hit, om bränslet är avsett för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Första stycket 3 gäller inte 1. motorbränsle som förs in till Sverige på annat sätt än i fordonstank, bränsletank på fartyg eller luftfartyg eller i reservdunk som rymmer högst 10 liter, 2. flytande bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3, och som a) är avsett att förbrukas för uppvärmning här i landet, och b) förs in hit på annat sätt än i tankfordon som används vid yrkesmässig handel med sådant bränsle. Lag (2012:678). 1 b § Skyldig att betala energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslet som avses i 1 kap. 3 a § är, 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt, 3. om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 3 a kap. 2 och 3 §§. Lag (2021:1151). Beskattning vid oegentligheter 2 § Om bränsle, som flyttas under ett uppskovsförfarande, inte når angiven destination på grund av en oegentlighet som innebär att bränslet släpps för konsumtion, ska bränslet beskattas här i landet om oegentligheten har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skatt enligt första stycket ska betalas av 1. den eller dem som ställt säkerhet för skatten under flyttningen, eller 2. varje annan person som medverkat i den otillåtna avvikelsen från uppskovsförfarandet och som varit medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att avvikelsen var otillåten. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då bränslet släpptes för konsumtion. Lag (2009:1493). 2 a § Om bränsle, som flyttas under ett uppskovsförfarande, inte når angiven destination och ingen oegentlighet som innebär att bränslet släpps för konsumtion har konstaterats under flyttningen, ska en oegentlighet anses ha begåtts här i landet och bränslet beskattas här om 1. bränslet avsänts från ett skatteupplag eller en importplats i Sverige, och 2. det inte inom fyra månader från den tidpunkt då flyttningen inleddes enligt 3 a kap. 2 § på ett tillfredsställande sätt visas a) att flyttningen har avslutats i enlighet med 3 a kap. 4 § eller motsvarande reglering i mottagarlandets lagstiftning, eller b) på vilken plats oegentligheten har begåtts. Skatt enligt första stycket ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då flyttningen inleddes. Lag (2017:1208). 2 b § Om beskattat bränsle som flyttas till eller via Sverige inte når angiven mottagare, ska bränslet beskattas här om det beror på en oegentlighet som har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skatt enligt första stycket ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten eller av varje annan person som medverkat i oegentligheten. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då oegentligheten begicks respektive upptäcktes. Lag (2017:1208). Upplagshavare och skatteupplag 3 § Som upplagshavare får godkännas den som i yrkesmässig verksamhet i Sverige avser att 1. tillverka eller bearbeta bränslen, 2. på flygplats lagra flygfotogen (KN-nr 2710 19 21), som flyttats under ett uppskovsförfarande, för försäljning till förbrukning i luftfartyg när luftfartyget inte används för privat ändamål, eller 3. i större omfattning hålla bränslen i lager. För godkännande enligt första stycket krävs att den som ansöker om att bli upplagshavare 1. är lämplig som upplagshavare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, och 2. disponerar över ett utrymme beläget i Sverige som kan godkännas som skatteupplag. Upplagshavares hantering av skattepliktigt bränsle ska, för att omfattas av ett uppskovsförfarande, äga rum i godkänt skatteupplag. Som skatteupplag får inte godkännas ett utrymme som används som eller är avsett att användas som bostad. Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare. Lag (2017:1208). 3 a § En upplagshavare skall för varje skatteupplag löpande bokföra affärshändelser och varurörelser som rör skattepliktigt bränsle samt regelbundet inventera lagret av sådant bränsle. Lag (2001:518). 3 b § En upplagshavare som tar emot bränsle som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på det skatteupplag eller den direkta leveransplats som angetts i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Bränsle som flyttas till ett skatteupplag ska vid mottagandet tas in i skatteupplaget. Lag (2013:1075). 4 § En upplagshavare som avser att flytta bränsle enligt 3 a kap. 2 § ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras upplagshavaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen av bränslet. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttning påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal belöper på de bränslen som upplagshavaren flyttar under ett dygn. Vid beräkningen av medeltalet ska hänsyn endast tas till de dygn under ett år då flyttningar av bränsle enligt 3 a kap. 2 § sker. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Upplagshavare ska ställa säkerhet för betalning även av den skatt som kan påföras upplagshavaren enligt 5 kap. 1 § 1 eller 1 b §. Säkerheten ska lägst uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av skatten på de bränslen som upplagshavaren vid varje tidpunkt förvarar i sina skatteupplag. Säkerheten ska dock inte understiga ett belopp som motsvarar 75 procent av det högsta belopp som en sådan beräkning medfört under de senaste tre kalendermånaderna. Vid beräkningen får bortses från bränslen som beredskapslagras enligt lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Säkerheterna ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som upplagshavare återkallas. Säkerheten enligt första och andra styckena får efter återkallelsen sänkas till ett belopp som motsvarar skatten på de bränslen för vilka flyttningen ännu inte har avslutats enligt 3 a kap. 4 §. Lag (2018:1887). 5 § Godkännande av upplagshavare eller av skatteupplag får återkallas om 1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller 3. upplagshavaren begär det. Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registrerad avsändare. Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2009:1493). 5 a § Om en godkänd upplagshavare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för bränsle för vilket skattskyldighet enligt 5 kap. 1 § 1 eller 1 b § inträder efter konkursbeslutet. Om sådant bränsle som avses i första stycket ägs av någon annan än konkursgäldenären och bränslet inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för bränslet i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för upplagshavaren enligt 5 kap. 1 § 1 eller 1 b §. Kravet i 4 § tredje stycket gäller inte konkursboet. Lag (2013:1075). Registrerad varumottagare 6 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot bränslen som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land, får godkännas som registrerad varumottagare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. En registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot bränslen som flyttas under uppskovsförfarande (ordinarie mottagningsplats). En registrerad varumottagare ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på de bränslen som tas emot. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk av Skatteverket under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som registrerad varumottagare återkallas. En registrerad varumottagare som tar emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på sin ordinarie mottagningsplats eller den direkta leveransplats som angetts i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Bestämmelserna i 5 § första och tredje styckena om återkallelse tillämpas även på registrerad varumottagare. Lag (2018:1887). 6 a § Säkerheten enligt 6 § ska lägst uppgå till ett belopp som motsvarar den skatt som i medeltal har beslutats för 1. de tolv senaste redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, eller 2. det lägre antal redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, om det ännu inte har fattats beslut för tolv redovisningsperioder. Vid beräkning av medeltalet ska den sammanlagda skatt som beslutats för redovisningsperioderna delas med det antal av redovisningsperioderna för vilka skatt har beslutats till mer än noll kronor. Om det belopp som säkerheten lägst ska uppgå till vid en sådan beräkning är noll kronor, ska säkerheten i stället lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de bränslen som vid denna tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Om den registrerade varumottagaren har en redovisningsperiod för energi- och koldioxidskatt på bränslen som avses i 1 kap. 3 a § som är ett beskattningsår, ska säkerheten, i stället för vad som gäller enligt första–tredje styckena, lägst uppgå till ett belopp som motsvarar det högsta av 1. den skatt som beslutats för den senaste redovisningsperioden, och 2. skatten på de bränslen som vid varje tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Lag (2013:1075). 7 § Den som avser att endast vid ett enstaka tillfälle i Sverige yrkesmässigt ta emot bränsle som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land ska godkännas som tillfälligt registrerad varumottagare. Godkännandet ska i dessa fall begränsas till att gälla mottagande av bränsle vid denna särskilt angivna flyttning. En tillfälligt registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot det bränsle som flyttas under uppskovsförfarandet. Ett godkännande enligt första stycket ska ges när säkerhet ställts för skatten på bränslet. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan bränslet flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Bestämmelserna i 5 § första och tredje styckena om återkallelse tillämpas även på tillfälligt registrerade varumottagare. Lag (2013:1074). 7 a § Om en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för bränsle för vilket skattskyldighet enligt 5 kap. 2 § 1 inträder efter konkursbeslutet. Om sådant bränsle som avses i första stycket ägs av någon annan än konkursgäldenären och bränslet inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för bränslet i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för varumottagaren enligt 5 kap. 2 § 1. Lag (2013:1075). Registrerad avsändare 8 § Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande, vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, får godkännas som registrerad avsändare. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 4 § första, andra och fjärde styckena och om återkallelse i 5 § första och tredje styckena tillämpas även på registrerad avsändare. Lag (2018:1887). Jämkning av säkerhetsbelopp 8 a § Om leverans av bränsle enligt 4 § första stycket eller 8 § sker med fartyg eller via rörledning får Skatteverket medge att upplagshavaren eller den registrerade avsändaren inte behöver ställa säkerhet för betalning av skatten. Ett sådant medgivande får endast lämnas om det är förenligt med överenskommelser mellan Sverige och övriga berörda medlemsstater. I fall som avses i 4 § tredje stycket och 6 § får Skatteverket medge att säkerhet inte behöver ställas eller att den får uppgå till ett lägre belopp än vad som följer av nämnda bestämmelser, om det finns skäl till detta med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter. Lag (2011:101). Distansförsäljning 9 § Om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar beskattat bränsle och bränslet transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (distansförsäljning), är säljaren skattskyldig. Säljaren ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på det bränsle som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar tio procent av den beräknade årliga skatten på bränslet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Bestämmelserna i första och andra styckena samt i 9 b § omfattar även sådana överföringar av bränsle som sker utan vinstsyfte och som inte utgör gåvoförsändelser. Lag (2011:287). 9 a § Vid distansförsäljning enligt 9 § ska säljaren företrädas av en representant som är etablerad i Sverige. Representanten ska vara godkänd av Skatteverket. Sådant godkännande får ges när säljaren ställt säkerhet för skatten. Representanten ska enligt fullmakt av säljaren som ombud för denne svara för redovisningen av skatt och i övrigt företräda säljaren i frågor som gäller skatt enligt denna lag. Underlag för kontroll av skatteredovisningen ska finnas tillgängligt hos representanten. Bestämmelserna om återkallelse i 5 § första stycket 1 och 3 och tredje stycket tillämpas även på representant som avses i första stycket. Lag (2009:1493). 9 b § Den som endast vid ett enstaka tillfälle säljer bränsle till någon i Sverige genom distansförsäljning ska, i stället för vad som anges i 9 och 9 a §§, innan bränslet avsänds från det andra EU-landet anmäla sig till Skatteverket och ställa säkerhet för skatten på bränslet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Lag (2011:287). 10 § Den som tar emot bränsle som avsänts till Sverige enligt 9 eller 9 b § ska vara skattskyldig i stället för säljaren, om säljaren inte ställt säkerhet för skatten i Sverige. Lag (2009:1493). Övriga skattskyldiga 11 § Den som för in eller tar emot beskattat bränsle på annat sätt än genom distansförsäljning ska, innan bränslet flyttas från det andra EU-landet, anmäla bränslet till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på bränslet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Första stycket gäller inte de fall som är undantagna från skattskyldighet enligt 1 a §. Lag (2011:287). Övriga bränslen 12 § Skattskyldig för energiskatt för råtallolja samt för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, andra bränslen enligt 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a §, bränslen enligt 4 § samt vad gäller svavelskatt även bränslen enligt 3 kap. 1 § 1 är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 15 §, 2. i annat fall än som avses i 1 utvinner, tillverkar eller bearbetar bränsle, 3. i annat fall än som avses i 1 och 2 för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land eller tar emot en sådan leverans, 4. förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för visst ändamål men som använder bränslet för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp, och 5. förvärvat bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och som använder bränslet a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller b) i båt, för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § har lämnats eller fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål. Lag (2015:747). 12 a § Ny beteckning 4 kap. 13 § genom lag (2006:592). 12 b § Ny beteckning 4 kap. 15 § genom lag (2006:592). 13 § Skattskyldig 1. för energiskatt för import av råtallolja, 2. för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för import av bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, andra bränslen enligt 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a § samt av bränslen enligt 4 §, och 3. för svavelskatt för import av bränslen som avses i 3 kap. 1 § 1 är, a) om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, b) om importen avser en unionsvara eller om bränslet ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagt med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om bränslet hade varit tullbelagt, c) om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas bränsle som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare enligt 15 §. Lag (2021:1151). 14 § Har upphävts genom lag (2009:1494). 15 § Som lagerhållare får godkännas den som avser att 1. utvinna, tillverka eller bearbeta bränsle, eller 2. i större omfattning a) hålla bränsle i lager, eller b) återförsälja eller förbruka gasformiga kolväten, om han med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande av lagerhållare skall återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2006:1508). 16 § Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för bränsle för vilket skattskyldighet enligt 5 kap. 3 § 3 inträder efter konkursbeslutet. Lag (2013:1075). /Kapitlet träder i kraft I:2023-02-13/ 4 kap. Godkännande inom uppskovsförfarandet Upplagshavare och skatteupplag Vem får godkännas som upplagshavare? 1 § Som upplagshavare får den godkännas som i yrkesmässig verksamhet i Sverige avser att 1. tillverka eller bearbeta bränslen som avses i 1 kap. 3 a §, 2. på flygplats lagra flygfotogen (KN-nr 2710 19 21), som flyttats under ett uppskovsförfarande, för försäljning till förbrukning i luftfartyg när luftfartyget inte används för privat ändamål, eller 3. i större omfattning hålla bränslen som avses i 1 kap. 3 a § i lager. För godkännande som upplagshavare krävs att den som ansöker 1. är lämplig som upplagshavare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, och 2. disponerar över ett utrymme i Sverige som kan godkännas som skatteupplag. Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare. Lag (2022:166). Skatteupplag 2 § Upplagshavares hantering av skattepliktigt bränsle ska, för att omfattas av ett uppskovsförfarande, ske i ett godkänt skatteupplag. Ett utrymme som används som eller är avsett att användas som bostad får inte godkännas som skatteupplag. Lag (2022:166). Lagerbokföring 3 § En upplagshavare ska för varje skatteupplag löpande bokföra varurörelser som rör skattepliktigt bränsle och regelbundet inventera lagret av sådant bränsle. Lag (2022:166). Krav vid mottagande av bränsle under uppskovsförfarandet 4 § En upplagshavare som tar emot bränsle som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på det skatteupplag eller den direkta leveransplats som angetts i ett sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 4 b kap. 4 § eller ett sådant ersättningsdokument som avses i 4 b kap. 14 §. Bränsle som flyttas till ett skatteupplag ska vid mottagandet tas in i skatteupplaget. Lag (2022:166). Säkerhet för flyttning av bränsle under uppskovsförfarandet 5 § En upplagshavare som avser att flytta bränsle under uppskovsförfarandet enligt 4 a kap. 2 eller 4 § ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras upplagshavaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen av bränslet. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttning påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den genomsnittliga skatten på de bränslen som upplagshavaren flyttar under ett dygn. Vid beräkningen av genomsnittet ska hänsyn bara tas till de dygn under ett år då flyttningar av bränsle sker enligt 4 a kap. 2 eller 4 §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Lag (2022:166). Säkerhet för betalning av skatt 6 § Upplagshavare ska ställa säkerhet för betalning även av den skatt som kan påföras upplagshavaren enligt 5 kap. 3 eller 4 §. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar 10 procent av skatten på de bränslen som upplagshavaren vid varje tidpunkt förvarar i sina skatteupplag. Säkerheten får dock inte understiga ett belopp som motsvarar 75 procent av det högsta belopp som en sådan beräkning medfört under de tre senaste kalendermånaderna. Vid beräkningen får det bortses från bränslen som beredskapslagras enligt lagen (2012:806) om beredskapslagring av olja. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Lag (2022:166). Säkerhet vid återkallelse av godkännande 7 § Säkerheterna enligt 5 och 6 §§ ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som upplagshavare återkallas. Säkerheten enligt 5 § får efter återkallelsen sänkas till ett belopp som motsvarar skatten på de bränslen för vilka flyttningen ännu inte har avslutats enligt 4 a kap. 7 §. Lag (2022:166). Registrerad varumottagare 8 § Som registrerad varumottagare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot bränslen som flyttas enligt ett uppskovs-förfarande från ett annat EU-land. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Lag (2022:166). Ordinarie mottagningsplats 9 § En registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot bränslen som flyttas under uppskovsförfarandet (ordinarie mottagningsplats). Lag (2022:166). Krav vid mottagande av bränsle under uppskovsförfarandet 10 § Bränslen som flyttas under uppskovsförfarandet ska tas emot på den registrerade varumottagarens ordinarie mottagningsplats eller den direkta leveransplats som angetts i ett sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 4 b kap. 4 § eller ett sådant ersättningsdokument som avses i 4 b kap. 14 §. Lag (2022:166). Säkerhet 11 § En registrerad varumottagare ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på de bränslen som tas emot. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk av Skatteverket under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som registrerad varumottagare återkallas. Lag (2022:166). 12 § Säkerheten enligt 11 § ska som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar den genomsnittliga skatt som har beslutats för 1. de tolv senaste redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, eller 2. det lägre antal redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, om det ännu inte har fattats beslut för tolv redovisningsperioder. Vid beräkning av genomsnittet ska den sammanlagda skatt som beslutats för redovisningsperioderna delas med det antal av redovisningsperioderna för vilka skatt har beslutats till mer än noll kronor. Om det belopp som säkerheten som lägst ska uppgå till vid en sådan beräkning är noll kronor, ska säkerheten i stället som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de bränslen som då är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Lag (2022:166). 13 § Om den registrerade varumottagaren har en redovisningsperiod för energi- och koldioxidskatt på bränslen som avses i 1 kap. 3 a § som är ett beskattningsår, ska säkerheten, i stället för vad som gäller enligt 12 §, som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar det högsta av 1. den skatt som beslutats för den senaste redovisningsperioden, och 2. skatten på de bränslen som vid varje tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Lag (2022:166). Tillfälligt registrerad varumottagare 14 § Som tillfälligt registrerad varumottagare får den godkännas som avser att endast vid ett enstaka tillfälle i Sverige yrkesmässigt ta emot bränsle som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land. Godkännandet ska i dessa fall begränsas till att gälla mottagande av bränsle vid denna särskilt angivna flyttning. En tillfälligt registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där bränslet kommer att tas emot. Ett godkännande enligt första stycket ska ges när säkerhet ställts för skatten på bränslet. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan bränslet flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Lag (2022:166). Registrerad avsändare 15 § Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle under ett uppskovsförfarande vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 5 och 7 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 a kap. 3 och 4 §§. Lag (2022:166). Ansökan och beslut 16 § Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag efter särskild ansökan. Lag (2022:166). Återkallelse av godkännande 17 § Godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag får återkallas, om 1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller 3. den som är godkänd begär det. Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registrerad avsändare. Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2022:166). Konkurs 18 § Om en godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för bränsle för vilket skattskyldighet enligt 5 kap. 3, 4 eller 7 § inträder efter konkursbeslutet. Om sådant bränsle ägs av någon annan än konkursgäldenären och bränslet inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för bränslet i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för upplagshavaren eller varumottagaren enligt 5 kap. 3, 4 eller 7 §. Kravet på säkerhet enligt 6 § gäller inte en upplagshavares konkursbo. Lag (2022:166). Jämkning av säkerhetsbelopp 19 § Om leverans av bränsle sker via rörledning behöver säkerhet enligt 5 eller 15 § inte ställas. Skatteverket får dock besluta att säkerhet ska ställas om det finns särskilda skäl. Om leverans av bränsle sker med fartyg får Skatteverket medge att upplagshavaren eller den registrerade avsändaren inte behöver ställa säkerhet enligt 5 eller 15 §. Ett sådant medgivande får endast lämnas om det är förenligt med överenskommelser mellan Sverige och övriga berörda medlemsstater. Lag (2022:166). 20 § I de fall som avses i 6 och 11-13 §§ får Skatteverket medge att säkerhet inte behöver ställas eller att den får uppgå till ett lägre belopp än vad som följer av de bestämmelserna, om det finns skäl till detta med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter. Lag (2022:166). /Kapitlet träder i kraft I:2023-02-13/ 4 a kap. Flyttningar under uppskovförfarandet När får bränsle flyttas under uppskovsförfarandet? 1 § Bränsle som avses i 1 kap. 3 a § får flyttas under uppskovsförfarandet endast i de fall som anges i 2-4 §§. För flyttningar som påbörjas i ett annat EU-land gäller dock 8 §. Lag (2022:166). Flyttningar från ett skatteupplag 2 § Under uppskovsförfarandet får bränsle flyttas från ett skatteupplag till 1. ett annat skatteupplag, 2. en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, 3. en plats där det skattepliktiga bränslet lämnar EU, 4. ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, eller 5. någon av följande mottagare: a) en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat, b) en internationell organisation med säte i ett annat EU- land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation, c) väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit bränslet flyttas och som deltar i försvarsinsatser för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om bränslet är avsett för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller d) väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit bränslet flyttas och som är part i Nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier. Första stycket 5 gäller om bränslet flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från bränsleskatt gäller i det andra EU-landet. Lag (2022:166). Flyttningar från platsen för import 3 § Under uppskovsförfarandet får bränsle flyttas från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 2 §, om bränslet avsänds av en registrerad avsändare. Lag (2022:166). Flyttningar till en direkt leveransplats 4 § Bränsle får även flyttas under uppskovsförfarandet från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den som avses i 2 § första stycket 1 eller 2 (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren. Lag (2022:166). Krav på elektroniskt administrativt dokument och säkerhet 5 § För flyttning under uppskovsförfarandet krävs att det bränsle som flyttas omfattas av 1. sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 4 b kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 4 b kap. 14 §, och 2. sådan säkerhet för skatten som avses i 4 kap. 5 eller 15 §. Kravet i första stycket 1 gäller inte flyttningar som sker enbart på svenskt territorium och där bränslets slutdestination finns på svenskt territorium om bränslet avsänds av någon annan än en registrerad avsändare. Lag (2022:166). Ytterligare krav vid import 6 § Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstullkodexen till Tullverket lämna 1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen, 2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som bränslet sänds till, och 3. bevis för att avsikten är att det importerade bränslet ska avsändas under uppskovsförfarandet. Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag. Om tulldeklaration för bränslet ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering enligt artikel 179 i unionstullkodexen, får uppgifterna i första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet. Lag (2022:166). När avslutas en flyttning? 7 § En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot bränslet på en sådan destination som avses i 2-4 §§. Vid export avslutas flyttningen när bränslet har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 2 § första stycket 4 avslutas flyttningen när bränslet har hänförts till förfarandet för extern transitering. Lag (2022:166). Flyttningar som påbörjas utanför Sverige 8 § Bränsle som flyttas enligt artiklarna 16-28 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om flyttning under uppskovsförfarandet i denna lag när bränslet befinner sig på svenskt territorium. Lag (2022:166). /Kapitlet träder i kraft I:2023-02-13/ 4 b kap. Dokumenthantering vid flyttningar av bränsle under uppskovsförfarandet Det datoriserade systemet 1 § I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet: 1. elektroniska administrativa dokument enligt 4 § första stycket, 2. administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket, 3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §, 4. underrättelser enligt 8 § om att bränsle inte längre ska föras ut från unionens tullområde, 5. mottagningsrapporter enligt 10 §, och 6. exportrapporter enligt 11 §. Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 14-16 §§. Bestämmelserna i 4-6, 8, 9, 14, 15 och 17 §§ om avsändande av varor gäller upplagshavare och registrerade avsändare. Lag (2022:166). 2 § När en flyttning under uppskovsförfarandet sker enbart på svenskt territorium och bränslets slutdestination finns på svenskt territorium gäller inte bestämmelserna i detta kapitel om bränslet avsänds av någon annan än en registrerad avsändare. Lag (2022:166). 3 § Den som upprättar ett elektroniskt administrativt dokument, en mottagningsrapport eller en exportrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande. Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen. Lag (2022:166). Elektroniskt administrativt dokument och administrativ referenskod 4 § Innan en sådan flyttning av bränsle som avses i 4 a kap. 2-4 §§ påbörjas, ska avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket. Avsändaren får återkalla dokumentet så länge flyttningen av bränslet inte har påbörjats. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet. Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det. Lag (2022:166). Den administrativa referenskoden ska medfölja flyttningen 5 § Avsändaren ska lämna den administrativa referenskoden till den person som medför bränslet eller, om ingen person medför bränslet, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela bränsleflyttningen. Lag (2022:166). Ändrad destination 6 § Den som har avsänt bränsle under ett uppskovsförfarande får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya platsen eller mottagaren måste vara en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller en direkt leveransplats. Avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket. Lag (2022:166). Den administrativa referenskoden ska lämnas till Tullverket vid export 7 § Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för bränsle som omfattas av en flyttning under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4, ska deklaranten lämna den administrativa referenskoden för det bränsle som avses i exportdeklarationen till Tullverket. Lag (2022:166). Underrättelse om att bränsle inte längre ska föras ut ur unionens tullområde 8 § Om bränsle har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4 från en plats i Sverige och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta avsändaren om detta. Om en exportdeklaration för bränslet har getts in i ett annat EU-land och Skatteverket från de behöriga myndigheterna i det landet får en underrättelse om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren. När en underrättelse enligt första eller andra stycket har tagits emot ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet enligt 4 § första stycket eller ändra flyttningens destination enligt 6 §. Lag (2022:166). Intyg om skattefrihet ska medfölja bränsle i vissa fall 9 § Vid flyttning av bränsle till mottagare som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 5, ska bränslet åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för bränslet i det andra EU- landet. Lag (2022:166). Mottagningsrapport 10 § Den som på en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 4 § tar emot bränsle som flyttats under ett uppskovsförfarande ska, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att bränslet tagits emot (mottagningsrapport). Lag (2022:166). Exportrapport 11 § Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att bränslet har lämnat EU, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att bränslet har exporterats (exportrapport). Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 4 ska Skatteverket, efter det att uppgifter tagits emot från Tullverket om att bränslet hänförts till förfarandet för extern transitering, lämna en exportrapport via det datoriserade systemet. Lag (2022:166). Bevis om att flyttningen har avslutats 12 § Mottagningsrapporter och exportrapporter utgör bevis på att flyttningen har avslutats på en sådan destination som avses i 4 a kap. 2 eller 4 §. Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att bränslet har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att bränslet har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset. När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet. Lag (2022:166). 13 § Bestämmelserna i 12 § andra stycket gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via det datoriserade systemet. I ett sådant fall ska Tullverket lämna ett intyg enligt 11 § till Skatteverket. Lag (2022:166). Reservsystemet Ersättningsdokument 14 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en bränsleflyttning under uppskovsförfarandet påbörjas, om 1. bränslet åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det hade kunnat upprättas, och 2. avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas. Om avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. I så fall ska en kopia av ersättningsdokumentet lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 6 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras. Lag (2022:166). 15 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska avsändaren av en flyttning till en destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4 lämna en kopia av ersättningsdokumentet till deklaranten. Om en deklarant har gett in en exportdeklaration till Tullverket som omfattar bränsle vilket följs av ett ersättningsdokument, ska deklaranten lämna en kopia av det eller de ersättningsdokument som avser bränsle som omfattas av exportdeklarationen till Tullverket. Lag (2022:166). 16 § Om en mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 10 § på grund av att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska mottagaren i stället rapportera att bränslet tagits emot genom att lämna in ett ersättningsdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den hade kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats. Första stycket gäller även när den som tar emot bränslet inte fått ett elektroniskt administrativt dokument för den aktuella bränsleflyttningen, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt. Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar när det inte går att lämna en exportrapport eller en underrättelse om att bränslet inte längre ska föras ut. I ett sådant fall ska Skatteverket upprätta rapporten eller underrättelsen, efter det att ett intyg enligt 11 § första stycket eller uppgifter enligt 8 § första stycket eller 11 § andra stycket har tagits emot från Tullverket. Lag (2022:166). Åtgärder när det datoriserade systemet åter är tillgängligt 17 § När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet: 1. Den som avsänt bränsle enligt 4 a kap. 2, 3 eller 4 § ska lämna ett elektroniskt administrativt dokument. 2. Den som ändrat flyttningens destination enligt 6 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd. 3. Den som tagit emot bränsle som flyttats enligt 4 a kap. 2, 3 eller 4 § ska lämna en mottagningsrapport. 4. Skatteverket ska lämna en exportrapport eller en underrättelse om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde. En mottagnings- eller exportrapport eller en underrättelse om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska administrativa dokumentet för den aktuella bränsleflyttningen tagits emot via systemet. Så snart det har kontrollerats enligt 4 § att uppgifterna i det elektroniska administrativa dokumentet är giltiga, ska detta dokument ersätta ersättningsdokumentet enligt 14 §. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ 4 c kap. Distansförsäljning 1 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med distansförsäljning avses att beskattat bränsle 1. köps av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet, och 2. avsänds eller transporteras direkt eller indirekt hit från ett annat EU-land av en avsändare som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet eller av någon annan för dennes räkning. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Tillfälligt registrerad distansförsäljare 2 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att avsända bränsle genom distansförsäljning, och som inte är registrerad distansförsäljare enligt 3 §, ska innan bränslet avsänds från det andra EU-landet anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare. En sådan registrering ska avse en särskilt angiven flyttning och ska göras bara om säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land för bränslet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren blir gällande. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Registrerad distansförsäljare 3 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att avsända bränsle genom distansförsäljning vid mer än enstaka tillfällen får anmäla sig till Skatteverket för registrering som registrerad distansförsäljare. En sådan registrering ska göras om avsändaren 1. har ställt säkerhet för skatten enligt 4 §, 2. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och 3. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Lag (2022:166). 4 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En registrerad distansförsäljare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras distansförsäljaren för bränslet i Sverige eller ett annat EU-land. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på det bränsle som är under flyttning från den registrerade distansförsäljaren. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om distansförsäljaren avregistreras. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Avregistrering 5 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt registrerad distansförsäljare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns. Skatteverket får avregistrera en registrerad distansförsäljare, om 1. förutsättningarna för registrering inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller 3. distansförsäljaren begär det. Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Anmälningsskyldighet för mottagare vid distansförsäljning 6 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Den som avser att ta emot bränsle som avsänds till Sverige genom distansförsäljning från någon som varken är tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen eller registrerad distansförsäljare, ska anmäla flyttningen av bränslet till Skatteverket innan bränslet avsänds från det andra EU-landet. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ 4 d kap. Förfarandet för beskattade varor /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ När ska förfarandet för beskattade varor användas? 1 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Förfarandet för beskattade varor ska användas när beskattat bränsle flyttas till eller förs in från ett annat EU-land om inte flyttningen 1. omfattas av undantag från skatt enligt 2 kap. 12 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, 2. omfattas av 2 kap. 12 § andra stycket eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller 3. utgör distansförsäljning enligt 4 c kap. 1 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning. Förfarandet för beskattade varor ska även användas när beskattat bränsle ska flyttas till en plats i Sverige via ett annat EU-land. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Krav på elektroniskt förenklat administrativt dokument 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ För att en flyttning ska anses vara förenlig med kraven för förfarandet för beskattade varor krävs att det bränsle som flyttas omfattas av ett sådant elektroniskt förenklat administrativt dokument som avses i 4 e kap. 3 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 4 e kap. 9 §. En flyttning under förfarandet för beskattade varor ska göras mellan en certifierad avsändare eller tillfälligt certifierad avsändare och en certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad mottagare. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Aktörer inom förfarandet för beskattade varor /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Tillfälligt certifierad mottagare 3 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot bränsle som enligt 1 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor, och som inte är certifierad mottagare enligt 5 §, ska anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt certifierad mottagare. Även en enskild person som avser att ta emot bränsle under förfarandet för beskattade varor ska anmäla sig för registrering som tillfälligt certifierad mottagare. En tillfälligt certifierad mottagare ska till Skatteverket ange den adress där bränslet kommer att tas emot. Lag (2022:166). 4 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En registrering som tillfälligt certifierad mottagare ska begränsas till att gälla mottagandet av en särskilt angiven flyttning. En registrering ska göras när säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen eller mottagandet av bränslet. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan bränslet flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt certifierad mottagare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt certifierade mottagaren blir gällande. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Certifierad mottagare 5 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt, vid mer än enstaka tillfällen, ta emot bränsle som enligt 1 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor får anmäla sig till Skatteverket för registrering som certifierad mottagare. En sådan registrering ska göras om mottagaren 1. har ställt säkerhet för skatten enligt 6 §, 2. har angett en ordinarie mottagningsplats enligt 7 §, 3. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och 4. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Lag (2022:166). 6 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En certifierad mottagare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras mottagaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen eller mottagandet av bränslet. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tillfälle motsvarar skatten för det bränsle som är under flyttning till den certifierade mottagaren. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en certifierad mottagare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om den certifierade mottagaren avregistreras. Lag (2022:166). 7 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En certifierad mottagare ska till Skatteverket ange en adress där mottagaren kommer att ta emot bränsle som flyttas under förfarandet för beskattade varor (ordinarie mottagningsplats). Den certifierade mottagaren får även ta emot bränsle på en annan adress (alternativ mottagningsplats) om Skatteverket har underrättats om denna innan flyttningen av bränslet påbörjas. En certifierad mottagare som tar emot bränsle som flyttas under förfarandet för beskattade varor ska göra det på den ordinarie mottagningsplats eller alternativa mottagningsplats som angetts i det förenklade elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Tillfälligt certifierad avsändare 8 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända bränsle som enligt 1 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor, och som inte är certifierad avsändare enligt 9 §, ska anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt certifierad avsändare. Även en enskild person som avser att avsända bränsle under förfarandet för beskattade varor ska anmäla sig för registrering som tillfälligt certifierad avsändare. En registrering som tillfälligt certifierad avsändare ska begränsas till att gälla avsändandet av en särskilt angiven flyttning. En tillfälligt certifierad avsändare ska till Skatteverket ange den adress från vilken bränslet kommer att avsändas. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Certifierad avsändare 9 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt, vid mer än enstaka tillfällen, avsända bränsle som enligt 1 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor får anmäla sig till Skatteverket för registrering som certifierad avsändare. En certifierad avsändare ska till Skatteverket ange en adress från vilken avsändaren kommer att avsända bränsle som flyttas under förfarandet för beskattade varor (ordinarie avsändningsplats). Den certifierade avsändaren får även avsända bränsle från en annan adress (alternativ avsändningsplats) om Skatteverket har underrättats om denna innan flyttningen av bränslet påbörjas. En certifierad avsändare som avsänder bränsle som flyttas under förfarandet för beskattade varor ska göra det från den ordinarie avsändningsplats eller alternativa avsändningsplats som angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Avregistrering 10 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt certifierad mottagare eller en tillfälligt certifierad avsändare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns. Skatteverket får avregistrera en certifierad mottagare eller certifierad avsändare, om 1. förutsättningarna för registrering inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar när det gäller mottagaren, eller 3. mottagaren respektive avsändaren begär det. Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ När påbörjas och avslutas en flyttning? 11 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ En flyttning under förfarandet för beskattade varor påbörjas när bränslet lämnar 1. den tillfälligt certifierade avsändaren, eller 2. den ordinarie eller alternativa avsändningsplats för den certifierade avsändaren i avsändarmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet. En flyttning under förfarandet för beskattade varor avslutas när bränslet tagits emot av 1. den tillfälligt certifierade mottagaren, eller 2. den certifierade mottagaren på den ordinarie eller alternativa mottagningsplats för den certifierade mottagaren i destinationsmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Flyttningar som påbörjas utanför Sverige 12 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Beskattat bränsle som flyttas enligt artiklarna 33-42 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om förfarandet för beskattade varor i denna lag när bränslet befinner sig på svenskt territorium. Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Särskild bestämmelse för bränsle som omfattas av 2 kap. 12 § andra stycket 13 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Den som för in bränsle enligt 2 kap. 12 § andra stycket ska, innan bränslet flyttas från det andra EU-landet, anmäla bränslet till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på bränslet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Lag (2022:166). /Kapitlet träder i kraft I:2023-02-13/ 4 e kap. Dokumenthantering vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor Det datoriserade systemet 1 § I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under förfarandet för beskattade varor: 1. elektroniska förenklade administrativa dokument enligt 3 § första stycket, 2. förenklade administrativa referenskoder enligt 3 § tredje stycket, 3. uppgifter om ändrad destination enligt 5 §, och 4. mottagningsrapporter enligt 6 §. Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 9 och 10 §§. Bestämmelserna i detta kapitel om certifierade avsändare och certifierade mottagare gäller även tillfälligt certifierade avsändare och tillfälligt certifierade mottagare. Lag (2022:166). 2 § Den som upprättar ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller en mottagningsrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande. Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen. Lag (2022:166). Elektroniskt förenklat administrativt dokument och förenklad administrativ referenskod 3 § Innan en flyttning av bränsle under förfarandet för beskattade varor påbörjas, ska den certifierade avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument till Skatteverket. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet. Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en förenklad administrativ referenskod och meddela koden till den certifierade avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta den certifierade avsändaren om det. Lag (2022:166). Den förenklade administrativa referenskoden ska medfölja flyttningen 4 § Den certifierade avsändaren ska lämna den förenklade administrativa referenskoden till den person som medför bränslet eller, om ingen person medför bränslet, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela bränsleflyttningen. Lag (2022:166). Ändrad destination 5 § Den certifierade avsändaren får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya destinationen får vara 1. en annan mottagningsplats för den certifierade mottagaren i samma EU-land som den ursprungliga mottagningsplatsen, eller 2. avsändningsplatsen. Den certifierade avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket. Lag (2022:166). Mottagningsrapport 6 § Vid mottagandet av bränsle som flyttats under förfarandet för beskattade varor ska den certifierade mottagaren, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att bränslet tagits emot (mottagningsrapport). Lag (2022:166). 7 § Mottagningsrapporten utgör bevis på att bränslet har tagits emot av den certifierade mottagaren. När Skatteverket tagit emot en mottagningsrapport ska verket, efter det att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter, sända mottagningsrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Den mottagningsrapport som vidaresänds av Skatteverket ska anses utgöra tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och, i tillämpliga fall och såvida bränslet inte är undantaget från punktskatt, betalat all punktskatt i Sverige. Lag (2022:166). 8 § Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att bränslet har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att bränslet har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset. När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet. Lag (2022:166). Reservsystemet Ersättningsdokument 9 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får den certifierade avsändaren påbörja en bränsleflyttning under förfarandet för beskattade varor, om 1. bränslet åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska förenklade administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det hade kunnat upprättas, och 2. den certifierade avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas. Om den certifierade avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. I så fall ska en kopia av ersättningsdokumentet lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får den certifierade avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 5 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras. Lag (2022:166). 10 § Om en mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 6 § på grund av att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska den certifierade mottagaren i stället rapportera att bränslet tagits emot genom att lämna in ett ersättningsdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den hade kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats. Första stycket gäller även när den certifierade mottagaren inte fått ett elektroniskt förenklat administrativt dokument för den aktuella bränsleflyttningen, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt. Lag (2022:166). Åtgärder när det datoriserade systemet åter är tillgängligt 11 § När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet: 1. Den certifierade avsändaren ska lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument. 2. En certifierad avsändare som ändrat flyttningens destination enligt 5 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd. 3. Den certifierade mottagaren ska lämna en mottagningsrapport. En mottagningsrapport ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för den aktuella bränsleflyttningen tagits emot via systemet. Så snart det har kontrollerats att uppgifterna i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet är giltiga ska detta dokument ersätta ersättningsdokumentet enligt 9 §. Lag (2022:166). /Kapitlet upphör att gälla U:2023-02-13 genom lag (2022:166)./ 5 kap. Skattskyldighetens inträde 1 § Skattskyldigheten inträder för 1. upplagshavare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 1 när a) bränsle tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 3 a kap. 2 och 3 §§, b) bränsle tas emot på en direkt leveransplats, c) bränsle tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller d) godkännandet av skatteupplaget återkallas, och 2. den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 9, när bränslet kom att innehas utanför ett uppskovsförfarande. Lag (2012:678). 1 a § Skattskyldighet enligt 1 § 1 b inträder inte för bränsle som mottagaren för in i skatteupplag i Sverige. Lag (2009:1493). 1 b § Skattskyldighet inträder för upplagshavare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 1 när bränsle som flyttats under uppskovsförfarande tas emot av upplagshavaren, om 1. bränslet tas emot på en plats i direkt anslutning till det skatteupplag som anges i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet, och 2. mottagande av bränslet accepteras genom mottagningsrapport enligt 6 kap. 8 § eller genom pappersdokument enligt 6 kap. 10 §, men 3. bränslet inte tas in i skatteupplaget. Lag (2013:1075). 2 § Skattskyldigheten inträder 1. för varumottagare som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 2, vid mottagandet av bränslet, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 5 eller 12 § 3, när bränslet förs in till Sverige, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § första stycket 1 eller 2 eller 13 § första stycket a eller b, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, och 4. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 b § första stycket 3 eller 13 § första stycket c, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2021:1151). 3 § Skattskyldigheten inträder 1. för säljare eller mottagare vid distansförsäljning som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 3 respektive 4, när bränslet förs in till Sverige, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 7, 8 eller 10 eller enligt 4 kap. 12 § 4 eller 5, när bränslet används för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp, och 3. för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 12 § 1 när a) bränsle av honom levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå eller tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller b) han upphör att vara godkänd som lagerhållare, varvid han är skyldig att betala skatt för det bränsle som då ingår i hans lager. Lag (2015:747). 4 § Skattskyldigheten inträder för den som är skattskyldig enligt 4 kap. 1 § 6 eller 12 § 2, när bränslet utvinns, tillverkas eller bearbetas. Lag (2012:678). 4 a § Skattskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 4 kap. inträder inte när 1. biogas i gasform övergår i vätskeform, om biogasen då befinner sig i ett skatteupplag, 2. biogas i vätskeform övergår i gasform, om biogasen då hanteras av en lagerhållare, eller 3. biogas i gasform övergår i vätskeform eller biogas i vätskeform övergår i gasform, om skattskyldighet för bränslet tidigare har inträtt. Lag (2010:1820). 5 § Tullverket beslutar om skatt för den som enligt 4 kap. 1 b och 13 §§ är skattskyldig vid import. Skatten ska betalas till Tullverket. Lag (2012:678). /Kapitlet träder i kraft I:2023-02-13/ 5 kap. Skattskyldighet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § Tillämpningsområdet för bestämmelserna 1 § Detta kapitel tillämpas i fråga om skattskyldighet för energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för bränslen som avses i 1 kap. 3 a §. Lag (2022:166). Godkänd upplagshavare 2 § Skattskyldig är den som i egenskap av godkänd upplagshavare enligt 4 kap. 1 § hanterar bränsle enligt uppskovsförfarandet. Lag (2022:166). 3 § Skattskyldigheten inträder när 1. bränsle tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 4 a kap. 2, 4 och 5 §§, 2. bränsle tas emot på en direkt leveransplats, 3. bränsle tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller 4. godkännandet av skatteupplaget återkallas. Lag (2022:166). 4 § Skattskyldigheten inträder även när bränsle som flyttats under uppskovsförfarandet tas emot av upplagshavaren, om 1. bränslet tas emot på en plats i direkt anslutning till det skatteupplag som anges i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet, 2. mottagandet av bränslet accepteras genom en mottagningsrapport enligt 4 b kap. 10 § eller genom ett ersättningsdokument enligt 4 b kap. 16 §, och 3. bränslet inte tas in i skatteupplaget. Lag (2022:166). 5 § Skattskyldighet enligt 3 § 2 inträder inte för bränsle som mottagaren för in i skatteupplag i Sverige. Lag (2022:166). Registrerad varumottagare och tillfälligt registrerad varumottagare 6 § Skattskyldig är den som i egenskap av registrerad varumottagare enligt 4 kap. 8 § eller tillfälligt registrerad varumottagare enligt 4 kap. 14 § tar emot bränsle som flyttats under uppskovsförfarandet. Lag (2022:166). 7 § Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av bränslet. Lag (2022:166). Distansförsäljning 8 § Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt registrerad distans-försäljare enligt 4 c kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 3 § avsänder bränsle genom distansförsäljning. Skattskyldigheten omfattar även bränsle som avsänts enligt första stycket men där skattskyldigheten inträder först efter avregistreringen av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren eller den registrerade distansförsäljaren. Lag (2022:166). 9 § Mottagaren av bränsle som avsänts till Sverige genom distans-försäljning ska vara skattskyldig för bränslet i stället för avsändaren, om avsändaren inte vid avsändandet är registrerad som tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen enligt 4 c kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 4 c kap. 3 §. Lag (2022:166). 10 § Skattskyldigheten för distansförsäljaren inträder när bränslet tas emot av mottagaren. Skattskyldigheten för mottagaren inträder när bränslet förs in till Sverige. Lag (2022:166). Certifierad mottagare och tillfälligt certifierad mottagare 11 § Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt certifierad mottagare enligt 4 d kap. 3 § eller certifierad mottagare enligt 4 d kap. 5 § tar emot bränsle som flyttats enligt förfarandet för beskattade varor. Skattskyldig enligt första stycket är även den som efter avregistrering tar emot bränsle för vilket denne var certifierad mottagare vid den tidpunkt då det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för flyttningen utfärdades. Lag (2022:166). 12 § Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktigt bränsle. Lag (2022:166). Import och otillåten införsel 13 § Skattskyldig för import eller otillåten införsel av bränsle till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om bränslet hade varit belagt med tull och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Lag (2022:166). 14 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2022:166). 15 § Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om bränsle som från platsen för import avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 4 a kap. 3-5 §§. Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om bränsle för vilket tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om bränslet hade varit belagt med tull. Lag (2022:166). Tillverkning eller användning för annat ändamål 16 § Skattskyldig är den som 1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar eller bearbetar bränsle utanför ett skatteupplag, 2. för in bränsle som omfattas av 2 kap. 12 § andra stycket från ett annat EU-land, 3. förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för ett annat ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp, 4. förvärvat bränsle som ger mindre destillat än 85 volymprocent vid 350°C och som använder bränslet för drift av motordrivna fordon, 5. använder bränsle som vid införseln till landet undantagits från skatteplikt enligt 2 kap. 12 § för annat ändamål än det som var förutsättningen för att bränslet undantogs från skatteplikt, 6. förvärvat bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och som använder bränslet a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, b) i båt, för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § har lämnats eller fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål, eller c) i luftfartyg, när luftfartyget används för privat ändamål. Lag (2022:166). 17 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är skattskyldig enligt 16 § 1, när bränslet tillverkas eller bearbetas, 2. den som är skattskyldig enligt 16 § 2, när bränslet förs in till Sverige, 3. den som är skattskyldig enligt 16 § 3, 4, 5 eller 6, när bränslet används för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp. Lag (2022:166). Särskild skattskyldighet i vissa fall för bränsle för vilket skatten inte har redovisats eller påförts 18 § Skattskyldig är den som förvarar eller lagrar skattepliktigt bränsle utanför ett uppskovsförfarande utan att skatten för bränslet har redovisats eller påförts i Sverige. En sådan skattskyldighet gäller inte för 1. den som är skattskyldig för bränslet enligt 2, 6, 8, 9, 11, 13 eller 16 §, eller 2. den som före tidpunkten för redovisning av skatten, förvarar eller lagrar bränsle för vilket skattskyldighet har inträtt enligt 3, 4, 7, 10, 12, 14 eller 17 §, om denne har skälig anledning att anta att skatten för bränslet kommer att redovisas. Lag (2022:166). 19 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då bränslet kom att förvaras eller lagras utanför ett uppskovsförfarande. För den som omfattas av undantag från skattskyldighet enligt 18 § andra stycket 2 inträder skattskyldigheten när undantaget från skattskyldighet upphör. Lag (2022:166). 20 § Om den som är skattskyldig enligt 18 § visar att skatt därefter har påförts eller redovisats för samma bränsle med anledning av att bränslet beskattats enligt någon annan bestämmelse i detta kapitel, eller om detta framkommer på annat sätt, ska Skatteverket besluta om befrielse från den skatt på bränslet som har beslutats enligt 18 §. Lag (2022:166). Särskilt undantag för biogas 21 § Skattskyldighet enligt detta kapitel inträder inte när 1. biogas i gasform övergår i vätskeform, om biogasen då befinner sig i ett skatteupplag, 2. biogas i vätskeform övergår i gasform, om biogasen då hanteras av en lagerhållare, eller 3. biogas i gasform övergår i vätskeform eller biogas i vätskeform övergår i gasform, om skattskyldighet för bränslet tidigare har inträtt. Lag (2022:166). Beskattning vid oegentligheter Bränsle som flyttas under uppskovsförfarandet 22 § Om bränsle som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination på grund av en oegentlighet som innebär att bränslet släpps för konsumtion, ska bränslet beskattas här i landet om oegentligheten har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skattskyldig ska vara 1. den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen, eller 2. någon annan person, om denne medverkat i den otillåtna avvikelsen från uppskovsförfarandet och varit medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att avvikelsen var otillåten. Ett beslut om skatt för en viss flyttning av bränsle ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den eller en av dem som ställt säkerhet för flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då bränslet släpptes för konsumtion. Lag (2022:166). 23 § Om bränsle som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination och ingen oegentlighet som innebär att bränslet släpps för konsumtion har konstaterats under flyttningen, ska en oegentlighet ändå anses ha begåtts här i landet och bränslet beskattas här, om 1. bränslet avsänts från ett skatteupplag eller en importplats i Sverige, och 2. det inte inom fyra månader från den tidpunkt då flyttningen inleddes enligt 4 a kap. 2, 3 eller 4 § på ett tillfredsställande sätt visas a) att flyttningen har avslutats i enlighet med 4 a kap. 7 § eller motsvarande reglering i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller b) på vilken plats oegentligheten har begåtts. Skatten ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då flyttningen inleddes. Lag (2022:166). Bränsle som flyttas under förfarandet för beskattade varor eller som har avsänts av en distansförsäljare 24 § Om bränsle som flyttas till eller via Sverige under förfarandet för beskattade varor eller som har avsänts från ett annat EU-land av en i destinationsmedlemsstaten registrerad distansförsäljare inte når angiven mottagare, ska bränslet beskattas här om det beror på en oegentlighet som har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skattskyldig ska vara 1. den som ställt säkerhet för skatten, eller 2. någon annan person, om denne medverkat i oegentligheten. Ett beslut om skatt för en viss flyttning av bränsle ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den eller en av dem som ställt säkerhet för flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då oegentligheten begicks respektive upptäcktes. Lag (2022:166). Flyttningar som inte omfattas av elektroniskt förenklat administrativt dokument 25 § En oegentlighet vid flyttning av beskattat bränsle anses föreligga om bränsle flyttas till eller via Sverige utan att uppfylla kravet för bränsle som ska flyttas under förfarandet för beskattade varor på att omfattas av ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller ersättningsdokument. Om det föreligger en sådan oegentlighet i fråga om bränsle som förts in i Sverige, ska det beskattas här i landet. Skattskyldig ska vara 1. den som för in eller tar emot bränslet från det andra EU- landet, eller 2. någon annan person, om denne medverkat i oegentligheten. Ett beslut om skatt för en viss flyttning av bränsle ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den som för in eller tar emot bränslet. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då bränslet fördes in i landet. Lag (2022:166). Undantag från skatt 26 § Bestämmelserna i 2 kap. 13, 14, 16 och 17 §§ om undantag från skatt ska tillämpas även vid beskattning enligt 22-25 §§. Lag (2022:166). Särskilt ansvar för betalning 27 § Den som omfattas av 22 § andra stycket, 24 § andra stycket eller 25 § tredje stycket, men som inte omfattas av Skatteverkets beslut om skatt enligt 12 kap. 3 § för den aktuella flyttningen, får beslutas vara skyldig att tillsammans med den som beslutet om skatt gäller betala det belopp som denne gjorts ansvarig för. Beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot den som beslutet om skatt gäller har preskriberats. Lag (2022:166). /Kapitlet upphör att gälla U:2023-02-13 genom lag (2022:166)./ 6 kap. Förfarandet vid beskattningen och dokumenthantering vid bränsleflyttningar enligt uppskovsförfarandet 1 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i andra stycket och 1 a §, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). Lag (2016:266). 1 a § Skatteverket beslutar om skatt som avses i 4 kap. 2–2 b §§. Skatten ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer. Bestämmelserna i 37 kap. 9 och 10 §§ och 41 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid inhämtande av uppgifter som är av betydelse för beslut om skatt enligt 4 kap. 2, 2 a eller 2 b § av någon annan än den som föreläggs eller revideras. I övrigt ska bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 43 kap., 45–47 kap., 57 kap. 1 §, 59 kap. 11 §, 13–21 §§, 26 och 27 §§, 60 kap., 62 kap. 2 §, 63 kap. 2 §, 4–6 §§, 8–10 §§ samt 15, 16, 22 och 23 §§, 65 kap. 2–4 §§, 7, 8 och 13–15 §§ och 66–71 kap. skatteförfarandelagen gälla i tillämpliga delar. Om den som är skattskyldig enligt 4 kap. 2, 2 a eller 2 b § har betalat in skatt och den inbetalda skatten överstiger vad som enligt beslut av Skatteverket eller domstol ska betalas, ska det överskjutande beloppet återbetalas till den skattskyldige. Före utbetalning av ett överskjutande belopp enligt fjärde stycket ska sådan skatt enligt denna lag för vilken den skattskyldige står i skuld räknas av. Skattebelopp som den skattskyldige har fått anstånd med att betala ska dock inte räknas av. Lag (2017:1208). Det datoriserade systemet 2 § I det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (det datoriserade systemet), ska följande dokument och uppgifter hanteras: 1. elektroniska administrativa dokument enligt 4 § första stycket, 2. administrativa referenskoder enligt 4 § andra stycket, 3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §, 4. mottagningsrapporter enligt 8 § första stycket, och 5. exportrapporter enligt 8 § andra stycket. Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 9 och 10 §§. Bestämmelserna i 4–7 och 9 §§ om avsändande av bränsle gäller upplagshavare och registrerade avsändare. När en flyttning under uppskovsförfarande sker enbart på svenskt territorium och bränslets slutdestination är belägen på svenskt territorium gäller inte bestämmelserna i 4–11 §§ om bränslet avsänds av någon annan än en registrerad avsändare. Lag (2013:1075). 3 § Den som upprättar elektroniskt administrativt dokument, mottagningsrapport eller exportrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande. Uppgifter som lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen. Lag (2009:1493). 4 § Innan en sådan flyttning av bränsle som avses i 3 a kap. 2 § påbörjas, ska avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket. Avsändaren får återkalla dokumentet innan flyttningen av bränslet påbörjas. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av det elektroniska administrativa dokumentet. Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det. Lag (2009:1493). 5 § Avsändaren ska lämna den person som medför bränslet ett dokument som innehåller den administrativa referenskod som avses i 4 § andra stycket. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela bränsleflyttningen. Lag (2009:1493). 6 § Den som avsänt bränsle under ett uppskovsförfarande får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya destinationen måste vara en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 a, b eller c, eller en direkt leveransplats. Lag (2009:1493). 7 § Vid flyttning av bränsle till mottagare som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 d, ska bränslet åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för bränslet i det andra EU- landet. Lag (2011:287). 8 § Den som på en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § tar emot bränsle som flyttats under ett uppskovsförfarande, ska utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att bränslet tagits emot (mottagningsrapport). Vid flyttning enligt 3 a kap. 2 § första stycket 1 c ska Skatteverket, efter det att ett intyg har erhållits från Tullverket om att bränslet lämnat EU, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att bränslet har exporterats (exportrapport). Lag (2011:287). 8 a § Mottagningsrapport och exportrapport utgör bevis på att flyttningen avslutats på en sådan destination som avses i 3 a kap. 2 §. Om det av andra skäl än de som anges i 10 § inte är möjligt för den som tar emot bränsle att lämna en mottagningsrapport via det datoriserade systemet, får det på annat sätt visas för Skatteverket att bränslet nått den angivna destinationen (alternativt bevis). När Skatteverket erhållit ett tillfredsställande alternativt bevis, ska verket intyga att flyttningen avslutats. Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset och om att flyttningen avslutats. Andra och tredje styckena gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via det datoriserade systemet. I sådant fall ska Tullverket till Skatteverket lämna ett intyg enligt 8 § andra stycket. När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land tagit emot ett alternativt bevis som intygats på sådant sätt som avses i tredje stycket, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet. Lag (2011:287). Reservsystemet 9 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får en bränsleflyttning under uppskovsförfarande påbörjas om 1. bränslet åtföljs av ett pappersdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det kunnat upprättas (ersättningsdokument), och 2. avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas. Om avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. En kopia av ersättningsdokumentet ska därefter lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 6 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras. Lag (2009:1493). 10 § Om mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 8 § för att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska mottagaren i stället rapportera att bränslet tagits emot genom att lämna in ett pappersdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats. Första stycket gäller även när den som tar emot bränslet, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt, inte fått ett elektroniskt administrativt dokument avseende den aktuella bränsleflyttningen. Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar när exportrapport inte kan lämnas. I sådant fall ska Skatteverket, efter det att ett intyg enligt 8 § andra stycket har erhållits från Tullverket, upprätta rapporten. Lag (2011:101). 11 § När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet: 1. Den som avsänt bränsle enligt 3 a kap. 2 § ska lämna ett elektroniskt administrativt dokument. 2. Den som ändrat flyttningens destination enligt 6 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd. 3. Den som tagit emot bränsle som flyttats enligt 3 a kap. 2 § ska lämna en mottagningsrapport. 4. Skatteverket ska lämna en exportrapport. Mottagnings- eller exportrapport ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska administrativa dokumentet för den aktuella bränsleflyttningen tagits emot via systemet. Till dess det elektroniska administrativa dokumentet kontrollerats och tilldelats en administrativ referenskod enligt 4 § andra stycket anses flyttningen äga rum under ett uppskovsförfarande med stöd av ersättningsdokumentet. Lag (2011:101). Flyttning av beskattat bränsle 12 § Den som ansvarar för en flyttning av beskattat bränsle som avses i 1 kap. 3 a § ska upprätta ett förenklat ledsagardokument när bränslet flyttas till 1. ett annat EU-land under sådana förhållanden att skattskyldighet inträder i det andra landet, eller 2. en svensk ort via ett annat EU-land. Förenklat ledsagardokument som avses i första stycket ska åtfölja bränslet under flyttningen i enlighet med vad regeringen föreskriver. Sådant ledsagardokument krävs dock inte vid distansförsäljning av beskattat bränsle som sänds från Sverige. Lag (2011:287). 13 § Har upphävts genom lag (2009:1505). 14 § Har upphävts genom lag (2009:1505). 15 § Har upphävts genom lag (2012:678). /Kapitlet träder i kraft I:2023-02-13/ 6 kap. Hantering och skattskyldighet avseende övriga bränslen Tillämpningsområdet för bestämmelserna 1 § Detta kapitel tillämpas i fråga om skattskyldighet för 1. energiskatt för råtallolja, 2. energiskatt, koldioxidskatt och svavelskatt för a) bränslen enligt 2 kap. 1 § första stycket 5 och 6, b) andra bränslen enligt 2 kap. 3 § än sådana som avses i 1 kap. 3 a §, c) bränslen enligt 2 kap. 4 §, och 3. svavelskatt för bränslen enligt 3 kap. 1 § 1. Lag (2022:166). Godkännande som lagerhållare Vem får godkännas som lagerhållare? 2 § Som lagerhållare får den godkännas som 1. avser att a) utvinna, tillverka eller bearbeta bränsle, eller b) i större omfattning - hålla bränslen i lager, eller - återförsälja eller förbruka gasformiga kolväten, och 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av lagerhållare efter särskild ansökan. Lag (2022:166). Återkallelse av godkännande 3 § Godkännande av lagerhållare ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2022:166). Konkurs 4 § Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för bränsle för vilket skattskyldighet enligt 6 § inträder efter konkursbeslutet. Lag (2022:166). Skattskyldiga och skattskyldighetens inträde Godkänd lagerhållare 5 § Skattskyldig är den som har godkänts som lagerhållare enligt 2 §. Lag (2022:166). 6 § Skattskyldigheten inträder när 1. bränsle av lagerhållaren levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare eller till eget försäljningsställe för detaljförsäljning som inte utgörs av depå, 2. bränsle tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, 3. godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar bränsle som då ingår i dennes lager.Lag (2022:166). Import och otillåten införsel 7 § Skattskyldig för import eller otillåten införsel av bränslen till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om bränslet hade varit belagt med tull och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Lag (2022:166). 8 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om bränslet hade varit belagt med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2022:166). 9 § Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om bränsle som ägs av en godkänd lagerhållare vid bränslets övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas bränsle för vilket tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om bränslet hade varit belagt med tull. Lag (2022:166). Skattskyldiga och skattskyldighetens inträde i andra fall 10 § Skattskyldig är den som 1. i annat fall än som avses i 5 §, utvinner, tillverkar eller bearbetar bränsle, 2. i annat fall än som avses i 5 §, för in bränsle till Sverige från ett annat EU-land eller tar emot en sådan leverans, 3. förvärvat bränsle för vilket ingen skatt eller lägre skatt ska betalas när bränslet används för ett visst ändamål men som använder bränslet för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp, och 4. förvärvat bränsle för vilket antingen ingen skatt har betalats eller skatt har betalats enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och som använder bränslet a) i skepp, när skeppet används för privat ändamål, eller b) i båt, för vilken medgivande enligt 2 kap. 9 § har lämnats eller fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten har meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten används för privat ändamål. Lag (2022:166). 11 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är skattskyldig enligt 10 § 1, när bränslet utvinns, tillverkas eller bearbetas, 2. den som är skattskyldig enligt 10 § 2, när bränslet förs in till Sverige, och 3. den som är skattskyldig enligt 10 § 3 eller 4, när bränslet används för ett ändamål som medför att skatt ska betalas med högre belopp. Lag (2022:166). Särskilt undantag för biogas 12 § Skattskyldighet enligt detta kapitel inträder inte när 1. biogas i gasform övergår i vätskeform, om biogasen då befinner sig i ett skatteupplag, 2. biogas i vätskeform övergår i gasform, om biogasen då hanteras av en lagerhållare, eller 3. biogas i gasform övergår i vätskeform eller biogas i vätskeform övergår i gasform, om skattskyldighet för bränslet tidigare har inträtt. Lag (2022:166). 6 a kap. Skattebefriade användningsområden m.m. 1 § Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, ska helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle som Befrielse Befrielse Befri- inte ger från energi- från kol- else befrielse skatt dioxidskatt från svavel- skatt 1. Förbrukning a) för annat 100 100 100 ändamål än som procent procent procent motorbränsle eller som bränsle för uppvärmning b) i 100 100 100 metallurgiska procent procent procent processer under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar förändras kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras eller bibehålls i skänkar eller liknande kärl c) i annat 100 100 100 fall än som procent procent procent avses i a eller b, då bränslet i en och samma process används både som bränsle för uppvärmning och för annat ändamål än som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle som procent procent procent annat avses i 2 kap. spårbundet 1 § första färdmedel stycket 3 b 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle som procent procent procent skeppet inte avses i 2 kap. används för 1 § första privat stycket 3 b ändamål 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle som procent procent procent vilken avses i 2 kap. medgivande 1 § första lämnats enligt stycket 3 b 2 kap. 9 § eller för vilken fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i a) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen än procent procent procent luftfartyget flygfotogen inte används (KN-nr för privat 2710 19 21) ändamål b) luftfartygs- Andra 100 100 100 motorer i bränslen än procent procent procent provbädd eller flygbensin i liknande (KN-nr anordning 2710 11 31) och flygfotogen 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av energiprodukter eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - för som avses i procent procent framställning 2 kap. 1 § av första skattepliktig stycket 3 b elektrisk kraft 8. Om skatte- Bensin, - 100 procent - befrielse inte råtallolja, följer av bränsle som tidigare avses i 2 punkter, kap. 1 § förbrukning första för annat stycket 3 b ändamål än drift av motordrivna fordon vid tillverknings- processen i industriell verksamhet i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 16 § lagen (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser 9. Om skatte- - - 100 procent befrielse inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor eller i lutpannor 10. Förbrukning 100 100 100 i processer för procent procent procent framställning av andra mineraliska ämnen än metaller under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar förändras kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur förändras 11. Om skatte- Råtallolja befrielse inte och bränsle följer av som avses i tidigare 2 kap. 1 § punkter, första stycket förbrukning för 3 b framställning av värme i en anläggning för vilken utsläppsrätter ska överlämnas enligt 16 § lagen om vissa utsläpp av växthusgaser a) i kraft- - 9 - värmeproduktion procent b) i annan - 9 - värmeproduktion procent Lag (2021:410). 2 § Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 8 medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 100 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Om råtallolja förbrukas för ändamål som anges i 1 § 11, medges befrielse från energiskatten med ett belopp som motsvarar 9 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Lag (2021:410). 2 a § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ För drift av skepp och båtar utan medgivande enligt 2 kap. 9 § samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar medges befrielse från koldioxidskatt med 2 292 kronor per kubikmeter bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om det förbrukas i yrkesmässig 1. jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, eller 2. vattenbruksverksamhet. För sådan förbrukning som avses i första stycket ska även befrielse från energiskatt medges med 1 061 kronor per kubikmeter. När det gäller skepp och båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787) medges skattebefrielse enligt första stycket också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Lag (2022:1045). 2 a § /Träder i kraft I:2022-07-01/ För drift av skepp och båtar utan medgivande enligt 2 kap. 9 § samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar medges befrielse från koldioxidskatt med 2 292 kronor per kubikmeter bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om det förbrukas i yrkesmässig 1. jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, eller 2. vattenbruksverksamhet. För sådan förbrukning som avses i första stycket ska även befrielse från energiskatt medges med 1 061 kronor per kubikmeter. När det gäller skepp och båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787) medges skattebefrielse enligt första stycket också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a. För sådan förbrukning som sker från och med den 1 juli 2022 får dock befrielse från skatt enligt denna paragraf högst uppgå till de skattebelopp som gäller vid skattskyldighetens inträde för det förbrukade bränslet. Lag (2022:1049). 2 a § /Träder i kraft I:2022-09-29/ För drift av skepp och båtar utan medgivande enligt 2 kap. 9 § samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar medges befrielse från koldioxidskatt med 2 292 kronor per kubikmeter bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om det förbrukas i yrkesmässig 1. jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, eller 2. vattenbruksverksamhet. För sådan förbrukning som avses i första stycket ska även befrielse från energiskatt medges med 2 111 kronor per kubikmeter. När det gäller skepp och båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787) medges skattebefrielse enligt första stycket också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Lag (2022:1046). 2 a § /Träder i kraft I:2022-10-01/ För drift av skepp och båtar utan medgivande enligt 2 kap. 9 § samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar medges befrielse från koldioxidskatt med 2 292 kronor per kubikmeter bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om det förbrukas i yrkesmässig 1. jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, eller 2. vattenbruksverksamhet. För sådan förbrukning som avses i första stycket ska även befrielse från energiskatt medges med 2 111 kronor per kubikmeter. När det gäller skepp och båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787) medges skattebefrielse enligt första stycket också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Befrielse från skatt enligt denna paragraf får dock högst uppgå till de skattebelopp som gäller vid skattskyldighetens inträde för det förbrukade bränslet. Lag (2022:1050). 2 a § /Träder i kraft I:2023-07-01/ För drift av skepp och båtar utan medgivande enligt 2 kap. 9 § samt andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar medges befrielse från koldioxidskatt med 1 930 kronor per kubikmeter bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om det förbrukas i yrkesmässig 1. jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, eller 2. vattenbruksverksamhet. När det gäller skepp och båtar för vilka fiskelicens som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten meddelats enligt fiskelagen (1993:787) medges skattebefrielse enligt första stycket också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a. Lag (2022:1047). 2 b § Har upphävts genom lag (2020:1045). 2 c § För biogas eller biogasol som förbrukas som bränsle för uppvärmning medges befrielse från energiskatt med 100 procent och från koldioxidskatt med 100 procent. Första stycket gäller endast om bränslet vid skattskyldighetens inträde omfattas av ett anläggningsbesked enligt 3 a kap. lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen. Om bränslet förbrukas i en sådan anläggning som avses i 1 kap. 3 a § lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen, gäller första stycket dessutom endast om förbrukaren vid förbrukningstillfället innehar ett hållbarhetsbesked som omfattar bränslet enligt 3 kap. samma lag. Lag (2021:669). 3 § Vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en och samma process, när den värme som uppkommer nyttiggörs, ska fördelning av bränslet som förbrukas för framställning av värme, skattepliktig elektrisk kraft respektive sådan elektrisk kraft som inte är skattepliktig ske genom proportionering i förhållande till respektive energiproduktion. Om olika bränslen förbrukas, ska proportioneringen avse varje bränsle för sig. Om det förutom sådan elproduktion som nämns i första stycket också sker samtidig kondenskraftproduktion från samma bränsle, ska bränslet fördelas också på kondenskraftproduktionen. Lag (2019:491). 3 a § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ För bränslen som förbrukas för framställning av ånga eller het-vatten som tappas av från ång- eller hetvattensystemet före ångturbinen eller annan utrustning för utvinning av mekanisk energi ur ånga eller hetvatten vid kraftvärmeproduktion medges inte någon skattebefrielse enligt 1 § 11. Lag (2021:410). 3 a § /Träder i kraft I:2022-07-01/ För bränslen som förbrukas för framställning av ånga eller hetvatten som tappas av från ång- eller hetvattensystemet före ångturbinen eller annan utrustning för utvinning av mekanisk energi ur ånga eller hetvatten vid kraftvärmeproduktion medges inte någon skattebefrielse enligt 1 § 11 a. Lag (2022:650). 3 b § Har betecknats 6 a kap. 3 § genom lag (2019:491). 3 c § Har betecknats 6 a kap. 3 a § genom lag (2019:491). 4 § Skattebefrielse enligt 1 § 7 gäller också för bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggörs. Lag (2008:561). 5 § De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b ska även gälla för bränsle som avses i 2 kap. 3 och 4 §§ och som beskattas på samma sätt. Lag (2019:491). 7 kap. Avdrag 1 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle 1. som av den skattskyldige exporterats till tredjeland eller förts till en frizon för annat ändamål än att förbrukas där, 2. som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap., 3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande, 4. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5, 5. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt. Avdrag för skatt på bränsle som den skattskyldige förbrukat på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse med stöd av 6 a kap. 1 § 8 eller 11 eller med stöd av 6 a kap. 2 a eller 2 c § får dock göras endast om den skattskyldige inte är ett företag utan rätt till statligt stöd. Lag (2021:410). 1 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle 1. som av den skattskyldige exporterats eller förts till en frizon för annat ändamål än att förbrukas där, 2. som av den skattskyldige förbrukats på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap., 3. som har tagits emot av en skattebefriad förbrukare i enlighet med vad som framgår av dennes godkännande, 4. som har tagits emot för förbrukning i skepp eller luftfartyg med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i 6 a kap. 1 § 3 och 5, 5. som har tagits emot för förbrukning i båtar som avses i 6 a kap. 1 § 4 med de undantag i fråga om vissa bränslen som anges i denna punkt. Avdrag för skatt på bränsle som den skattskyldige förbrukat på ett sätt som ger rätt till skattebefrielse med stöd av 6 a kap. 1 § 8 eller 11 eller med stöd av 6 a kap. 2 a eller 2 c § får dock göras endast om den skattskyldige inte är ett företag utan rätt till statligt stöd. Lag (2022:166). 1 a § En upplagshavare får göra avdrag för skatt på bränsle för vilket skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förts in i upplagshavarens skatteupplag. Den som godkänts som lagerhållare får göra avdrag för skatt på bränsle för vilket skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som 1. innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet, eller 2. har förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare. Lag (2012:836). 2 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och som levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från bränsleskatt föreligger i det EU-landet. Lag (2015:890). 2 a § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Bestämmelserna i 1 § första stycket 1 och 2 § gäller inte skatt på bränsle som flyttats enligt uppskovsförfarande till sådan destination som avses i 3 a kap. 2 § 1 c och d. Lag (2012:836). 2 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Bestämmelserna i 1 § första stycket 1 och 2 § gäller inte skatt på bränsle som flyttats under uppskovsförfarandet till sådan destination som avses i 4 a kap. 2 § 3-5. Lag (2022:166). 3 § Den som är skattskyldig får göra avdrag för energiskatt med 100 procent och för koldioxidskatt med 100 procent på bränsle som avses i 6 a kap. 2 c § och som sålts som bränsle för uppvärmning till någon som inte är en stödmottagare. Lag (2020:1045). 3 a § För bränslen som anges i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 och som till mer än 98 volymprocent framställts av biomassa och som en skattskyldig har förbrukat eller sålt som motorbränsle får den skattskyldige, på den andel av motorbränslet som utgörs av en eller flera beståndsdelar som framställts av biomassa, göra avdrag för energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent. Lag (2017:1231). 3 b § För andra bränslen än biogas, biogasol eller de som anges i 2 kap. 1 § första stycket 1, 2 eller 3 får en skattskyldig som har förbrukat eller sålt bränslet som motorbränsle göra avdrag för 1. energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på den andel av motorbränslet som framställts av biomassa och som utgör fettsyrametylester (Fame) enligt KN-nr 3824 90 99, 2. energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på den andel av ett motorbränsle för gnisttända motorer enligt KN-nr 3824 90 99 som framställts av biomassa och som utgör etanol, och 3. energiskatt med 100 procent och koldioxidskatt med 100 procent på den andel av motorbränslet som utgörs av någon annan beståndsdel än som anges i 1 eller 2 och som framställts av biomassa. Lag (2020:1045). 3 c § Avdrag enligt 3 a och 3 b §§ medges endast om 1. motorbränslet eller beståndsdelen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen och av ett anläggningsbesked enligt 3 a kap. samma lag, 2. stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd, och 3. uppgift lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare. Lag (2021:669). 3 d § Har upphävts genom lag (2017:1231). 4 § En skattskyldig får göra avdrag för energiskatt med 100 procent och för koldioxidskatt med 100 procent på biogas och biogasol som den skattskyldige har förbrukat eller sålt som motorbränsle. Första stycket gäller endast om 1. stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd, 2. uppgift lämnas om avdragets fördelning på stödmottagare, och 3. biogasen eller biogasolen omfattas av ett hållbarhetsbesked enligt 3 kap. lagen (2010:598) om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och biobränslen och av ett anläggningsbesked enligt 3 a kap. samma lag. Lag (2021:669). 4 a § En skattskyldig som gör avdrag för skatt på bränsle enligt 3 a, 3 b eller 4 § är skyldig att till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer på begäran lämna de uppgifter som regeringen behöver för sin rapportering till Europeiska kommissionen när det gäller frågan om huruvida det statliga stöd som genom skattebefrielsen ges för bränslet medför överkompensation i strid med reglerna om statligt stöd i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Första stycket gäller även den som medges skattebefrielse med stöd av 6 a kap. 2 c §. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om vilka uppgifter som ska lämnas. Lag (2020:1045). 5 § Om en skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel genom reningsåtgärd eller genom bindning i någon produkt eller i aska i samband med förbrukning av det skattepliktiga bränslet, får avdrag göras med 30 kronor per kilogram svavel som utsläppet har minskat. Lag (2001:518). 5 a § har upphävs genom lag (2014:285). 5 b § En skattskyldig som fört ut annat bränsle än som avses i 1 kap. 3 a § från Sverige till ett annat EU-land får göra avdrag för skatten på bränslet. Lag (2011:287). 6 § /Upphör att gälla U:2023-02-13 genom lag (2022:166)./ En upplagshavare får göra avdrag för skatt på bränsle som har beskattats i ett annat EU-land i sådana fall som avses i 4 kap. 2 § under förutsättning att det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. Lag (2011:287). 7 § Har upphävts genom lag (2001:518). 8 kap. Skattebefriad förbrukare 1 § Som skattebefriad förbrukare får godkännas den som förbrukar bränsle för ändamål som anges i 6 a kap. 1 § 1-5, 9 eller 10 om förbrukaren med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig. Ett godkännande enligt första stycket får meddelas för viss tid eller tills vidare. Godkännande tills vidare får meddelas den som tidigare hanterat obeskattat bränsle utan anmärkning. Ett godkännande får förenas med villkor. Den som godkänts som skattebefriad förbrukare får från en skattskyldig ta emot bränsle utan skatt, eller med nedsatt skatt, i den omfattning bränslet enligt 6 a kap. är befriat från skatt. Lag (2021:410). 1 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av skattebefriad förbrukare efter särskild ansökan. Lag (2022:166). 2 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ En skattebefriad förbrukare skall löpande bokföra inköp och förbrukning av bränsle helt eller delvis befriat från skatt och på lämpligt sätt se till att det finns underlag för kontroll av att bränsle som köpts in helt eller delvis befriat från skatt använts för det ändamål som var förutsättning för skattebefrielsen. Lag (2001:518). 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ En skattebefriad förbrukare ska löpande bokföra mottagande och förbrukning av bränsle helt eller delvis befriat från skatt och på lämpligt sätt se till att det finns underlag för kontroll av att bränsle som tagits emot helt eller delvis befriat från skatt använts för det ändamål som var förutsättning för skattebefrielsen. Lag (2022:166). 3 § Godkännande av skattebefriad förbrukare får återkallas om 1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns, 2. bränslet används för annat ändamål än som anges i godkännandet, 3. förbrukaren inte fullgör sina skyldigheter enligt 2 §, 4. förbrukaren inte medverkar vid revision enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), eller 5. förbrukaren begär det. Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2011:1370). 3 a § Har upphävts genom lag (2001:518). 4 § Har upphävts genom lag (2001:518). 4 a § Har upphävts genom lag (2001:518). 5 § Har upphävts genom lag (2001:518). 9 kap. Återbetalning av skatt m.m. 1 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländskt konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige. Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har på ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta. Lag (1996:1324). 1 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av energiskatt och koldioxidskatt på bränsle som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation, som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländskt konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller 3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har på ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta. Lag (2022:165). 2 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat bränsle på ett sådant sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap., medger beskattningsmyndigheten efter ansökan från förbrukaren återbetalning av skatten på bränslet. Återbetalning med stöd av 6 a kap. 1 § 8 eller 11 eller med stöd av 6 a kap. 2 a eller 2 c § medges endast om sökanden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd. I dessa fall krävs även att sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet, om återbetalning söks med belopp som medför att sökandens sammanlagda återbetalning inom stödordningen per kalenderår uppgår till minst 1. 15 000 euro i fall som avses i 6 a kap. 2 a § första stycket 2, eller 2. 200 000 euro i övriga fall. Återbetalning med stöd av 6 a kap. 2 c § medges endast i den utsträckning avdragsrätt inte följer av 7 kap. 3 §. Lag (2021:410). 2 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Om någon som inte är skattskyldig eller skattebefriad förbrukare har förbrukat bränsle på ett sådant sätt som ger rätt till skattebefrielse enligt 6 a kap., medger beskattningsmyndigheten efter ansökan från förbrukaren återbetalning av skatten på bränslet. Återbetalning med stöd av 6 a kap. 1 § 8 eller 11 eller med stöd av 6 a kap. 2 a eller 2 c § medges endast om sökanden inte är ett företag utan rätt till statligt stöd. I dessa fall krävs även att sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet, om återbetalning söks med belopp som medför att sökandens sammanlagda återbetalning inom stödordningen per kalenderår uppgår till minst 1. 15 000 euro i fall som avses i 6 a kap. 2 a § första stycket 1 eller 2, eller 2. 200 000 euro i övriga fall. Återbetalning med stöd av 6 a kap. 2 c § medges endast i den utsträckning avdragsrätt inte följer av 7 kap. 3 §. Lag (2022:650). 3 § Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan återbetalning av skatten på bränsle om någon har 1. förbrukat bensin i skepp, när skeppet inte använts för privat ändamål, 2. förbrukat bensin i båt för vilken fiskelicens, som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten, meddelats enligt fiskelagen (1993:787), när båten inte använts för privat ändamål, 3. förbrukat annat bränsle än sådant som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a i båt utan fiskelicens, som inte är begränsad till fiske enbart i enskilt vatten, när båten inte använts för privat ändamål, 4. förbrukat annat bränsle än flygfotogen (KN-nr 2710 19 21), dock inte annan bensin än flygbensin (KN-nr 2710 11 31), i luftfartyg, när luftfartyget inte använts för privat ändamål. Lag (2014:1023). 4 § Har upphävts genom förordning (2015:747). 5 § Beskattningsmyndigheten medger, i den omfattning som anges i andra-fjärde styckena, efter ansökan från förbrukaren återbetalning av skatt på elektrisk kraft och bränsle som denne förbrukat för framställning av värme eller kyla som levererats för ändamål som ger skattebefrielse enligt 6 a kap. 1 § 1, 6 eller 10, 11 kap. 9 § första stycket 2, 3, 5 eller 6, 12 eller 12 a §. Med förbrukning för framställning av värme eller kyla avses i fråga om återbetalning av skatt på elektrisk kraft även sådan förbrukning som skett i samband med framställningen för drift av pumpar, fläktar och andra hjälpanordningar som är nödvändiga för driften av anläggningen. Återbetalning medges vid leverans för 1. tillverkningsprocessen i industriell verksamhet eller för yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet, för elektrisk kraft med den del av energiskatten som överstiger 0,6 öre per kilowattimme, 2. annat ändamål än som avses under 1, med hela energiskatten på elektrisk kraft och med hela energiskatten, koldioxidskatten och svavelskatten på bränsle. Om leverans skett för tillverkningsprocessen i sådan industriell verksamhet som tillhör en verksamhetskategori som anges i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG, medges åter-betalning för 1. råtallolja med ett energiskattebelopp som motsvarar 100 procent av den koldioxidskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a, och 2. andra bränslen än råtallolja med 100 procent av koldioxidskatten. För bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b medges inte någon återbetalning av skatt enligt denna paragraf. Lag (2021:410). 5 a § Beskattningsmyndigheten medger efter ansökan från förbrukaren återbetalning av skatt på elektrisk kraft som denne förbrukat för framställning av värme eller kyla som levererats för förbrukning i datorhall. Med förbrukning för framställning av värme eller kyla avses även sådan förbrukning som skett i samband med framställningen för drift av pumpar, fläktar och andra hjälpanordningar som är nödvändiga för driften av anläggningen. Återbetalning medges med den del av energiskatten som överstiger 0,6 öre per kilowattimme. Lag (2020:1045). 5 b § Om elektrisk kraft och ett eller flera bränslen förbrukats samtidigt för framställning av värme eller kyla enligt 5 eller 5 a §, ska energislagen vid beräkning av återbetalningen fördelas genom proportionering i förhållande till respektive energislag. Fördelningen mellan respektive bränsle får dock väljas fritt. Motsvarande gäller elektrisk kraft om den elektriska kraft som förbrukats vid framställningen av värmen eller kylan till någon del utgörs av elektrisk kraft som inte är skattepliktig eller elektrisk kraft för vilken en lägre skattenivå än den som anges i 11 kap. 3 § kan uppnås enligt bestämmelser i denna lag. Lag (2017:1208). 6 § Om svavelskatt har tagits ut och någon som inte är skattskyldig har begränsat utsläppet av svavel enligt 7 kap. 5 §, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan kompensation för den svavelskatt som belastat bränslet med 30 kronor per kilogram som utsläppet har minskat. Lag (2001:518). 7 § Ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 2-6 §§ ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ska lämnas elektroniskt. I fråga om återbetalning enligt 2 § som görs med stöd av 6 a kap. 2 a § ska dock återbetalningen omfatta en period om ett kalenderår. Om sökanden beräknas förbruka bränsle i större omfattning, får dock beskattningsmyndigheten medge att ansökan görs per kalenderkvartal. Ett sådant beslut får återkallas om sökanden begär det eller förutsättningar för medgivande inte finns. Ansökan om återbetalning eller kompensation ska lämnas in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter utgången av kalenderåret respektive kalenderkvartalet. Lag (2021:410). 8 § Rätt till återbetalning eller kompensation enligt 2, 3 och 6 §§ föreligger endast när ersättningen för ett kalenderkvartal uppgår till 1. minst 1 000 kronor i fall som avses i 2 eller 6 §, och 2. minst 500 kronor i fall som avses i 3 §. Sådan återbetalning enligt 2 § som görs med stöd av 6 a kap. 2 a § får dock göras när den sammanlagda ersättningen uppgår till minst 500 kronor per kalenderår. Rätt till återbetalning enligt 5 och 5 a §§ föreligger endast för den del av den sammanlagda ersättningen som överstiger 2 000 kronor per kalender-kvartal och endast om 1. stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd, och 2. sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare. Kraven i tredje stycket 2 gäller endast uppgifter om stödmottagare vars sammanlagda nedsättning inom stödordningen genom återbetalningen överstiger 50 000 euro under kalenderåret. Lag (2021:410). 8 a § Om en oljeprodukt har försetts med märkämne som avses i 2 kap. 9 a § innan den har förts in till Sverige och oljeprodukten därefter har beskattats i Sverige enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, medger beskattningsmyndigheten efter ansökan återbetalning av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det skattebelopp som betalats för oljeprodukten enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b och det skattebelopp som gäller enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a, om oljeprodukten har förbrukats i Sverige för uppvärmning eller för drift av stationära motorer. Ansökan om återbetalning enligt första stycket skall omfatta ett kalenderkvartal och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. Lag (2007:779). 9 § Har upphävts genom lag (2009:1497). 9 a § Har upphävts genom lag (2009:1497). 9 b § Har upphävts genom lag (2009:1497). 10 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Om skatt har betalats i Sverige för bränsle och bränslet därefter har flyttats till ett annat EU-land under sådana förhållanden att skatt ska betalas där eller flyttningen sker för förbrukning för ett i det andra EU-landet skattebefriat ändamål, medger Skatteverket efter ansökan återbetalning av skatten. Lag (2011:287). 10 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om skatt har betalats i Sverige för bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och bränslet därefter flyttats till ett annat EU- land under förfarandet för beskattade varor, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Ett beslut om återbetalning får fattas först efter det att Skatteverket har tagit emot en sådan mottagningsrapport som avses i 4 e kap. 6 och 7 §§ eller tagit emot och godtagit ett sådant alternativt bevis som avses i 4 e kap. 8 §. Lag (2022:166). 10 a § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Rätt till återbetalning enligt 10 § vid distansförsäljning föreligger endast om sökanden visar att den skatt som ansökan avser är betald samt att bränslet har beskattats i mottagarlandet eller är avsett att användas där för ett skattebefriat ändamål. Ansökan om återbetalning enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderkvartal och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter kvartalets utgång. Lag (2006:1508). 10 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om skatt har betalats i Sverige för bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och bränslet därefter flyttats till ett annat EU- land genom distansförsäljning, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att bränslet har beskattats i destinationsmedlemsstaten eller är avsett att användas där för ett skattebefriat ändamål. Återbetalning enligt denna paragraf beviljas inte om 10 b § är tillämplig. Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Lag (2022:166). 10 b § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Ansökan om återbetalning enligt 10 § i andra fall än som avses i 10 a § ska lämnas till Skatteverket. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Skatteverket återbetalar skattebeloppet sedan sökanden visat att 1. skatt betalats i mottagarlandet, eller 2. bränslet är avsett att användas i mottagarlandet för ett där skattebefriat ändamål. Lag (2009:1493). 10 b § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om skatt har betalats i Sverige för bränsle som avses i 1 kap. 3 a § och bränslet därefter flyttats till ett annat EU- land under sådana förhållanden att bränslet beskattats där i enlighet med artikel 46 i punktskattedirektivet, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att bränslet har beskattats i ett annat EU-land. En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft. Lag (2022:166). 10 c § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om skatt har betalats i Sverige för annat bränsle än som omfattas av 1 kap. 3 a § och bränslet därefter flyttats till ett annat EU-land för att användas där, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att bränslet har förts ut ur landet. Lag (2022:166). 11 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Har bränsle beskattats enligt 4 kap. 2, 2 a eller 2 b §, och visar den skattskyldige inom tre år efter det att flyttningen påbörjades att bränslet beskattats i ett annat EU-land, ska den skatt som betalats i Sverige återbetalas, om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. Lag (2017:1208). 11 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Har bränsle beskattats enligt 5 kap. 22, 23, 24 eller 25 § och visar den skattskyldige att bränslet inom tre år efter det att flyttningen påbörjades har beskattats i enlighet med artikel 9 eller 46 i punktskattedirektivet i ett annat EU- land, ska den skatt som betalats i Sverige betalas tillbaka, om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft. Lag (2022:166). 11 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om skatt har betalats i Sverige för bränsle som sedan exporterats, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att bränslet har förts ut ur landet. Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Lag (2022:166). 12 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ En ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 2–6 §§, 8 a § eller 10–11 §§ ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. Lag (2017:1208). 12 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ En ansökan om återbetalning eller kompensation enligt 2- 6 §§, 8 a § eller 10-11 a §§ ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. Lag (2022:166). 13 § Har upphävts genom lag (2002:422). 14 § Har upphävts genom lag (2002:422). 15 § Har upphävts genom lag (2002:422). 10 kap. Sanktioner vid otillåten användning av märkta oljeprodukter, m.m. Straffbestämmelser m.m. 1 § Den som från oljeprodukter avlägsnar märkämne som avses i 2 kap. 9 a § eller på annat sätt tar befattning med oljeprodukter för vilka energiskatt enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b inte betalats, i syfte att dessa produkter skall användas i strid mot 2 kap. 9 §, döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet har rört betydande värden eller det i annat fall är att anse som grovt skall, om förfarandet inte utgör led i gärning som är belagd med strängare straff enligt skattebrottslagen (1971:69), dömas till fängelse i högst två år. Lag (2007:779). 2 § För försök eller förberedelse till brott enligt 1 § andra stycket skall dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Lag (2007:779). 3 § Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott enligt denna lag, om brottet har fullbordats eller om förfarandet har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras förverkat. Angående beslag av egendom som kan antas bli förverkad gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken. Lag (2005:308). 4 § Om oljeprodukter där märkämne som avses i 2 kap. 9 a § har avlägsnats och för vilka skatt enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b inte betalats, anträffas i annat utrymme än bränsletank som förser motor på motordrivet fordon eller båt med bränsle och det är uppenbart att oljeprodukterna avsetts för tillförsel till sådan bränsletank i strid mot 2 kap. 9 §, påför beskattningsmyndigheten den som ansvarat för att de nämnda ämnena avlägsnats, skatt med belopp som motsvarar den skatt som skulle ha tagits ut för oljeprodukterna enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b. Lag (2007:779). 5 § En särskild avgift skall betalas för motordrivet fordon och båt, vars bränsletank innehåller oljeprodukter i strid mot 2 kap. 9 §. Avgiften uppgår för personbil, lätt lastbil och lätt buss samt båt till 10 000 kronor. Avgiften beräknas för tunga lastbilar, tunga bussar, traktorer och tunga terrängvagnar som är registrerade i vägtrafikregistret på följande sätt. Skattevikt, kilogram Avgift, kronor 0- 3 500 10 000 3 501-10 000 20 000 10 001-15 000 30 000 15 001-20 000 40 000 20 001- 50 000 Med skattevikt avses den vikt efter vilken fordonsskatt beräknas enligt vägtrafikskattelagen (2006:227). Avgiften för annat motordrivet fordon än som avses i andra stycket uppgår till 10 000 kronor. Avgiften tas ut för varje tillfälle som bränsletank påträffas med oljeprodukter i strid mot 2 kap. 9 §. Har avgift påförts någon och skall sådan avgift påföras honom för ytterligare tillfälle inom ett år från det tidigare tillfället, tas avgiften ut med en och en halv gånger det belopp som följer av andra eller tredje stycket. Lag (2007:779). 6 § Avgift enligt 5 § påförs ägaren till fordonet eller båten. Brukar någon annans fordon eller båt utan lov, påförs brukaren avgiften. 7 § I fråga om ett fordon eller en båt som har köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt anses vid tillämpningen av detta kapitel köparen som ägare. Som ägare anses också den som innehar ett fordon eller en båt med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år. Innehas fordonet eller båten i annat fall med nyttjanderätt, anses nyttjanderättshavaren som ägare, om han har befogenhet att bestämma om förare eller anlitar annan förare än ägaren har utsett. Lag (1995:912). 8 § Avgift enligt 5 § påförs genom beslut av beskattningsmyndigheten. Om det finns särskilda skäl, kan beskattningsmyndigheten medge nedsättning av eller befrielse från avgiften. Tillsyn och kontroll 9 § Tillsynen över att bestämmelserna i detta kapitel följs ska utövas av Polismyndigheten när det gäller motordrivna fordon och av Tullverket när det gäller gränskontroll. Kustbevakningen ska utöva tillsynen av båtar. Polismyndigheten ska dock utöva sådan tillsyn inom områden som inte övervakas av Kustbevakningen. Lag (2014:668). 10 § För att kontrollera att bestämmelserna i detta kapitel följs har Polismyndigheten och andra tillsynsmyndigheter rätt att få tillträde till låsta utrymmen i fordon och båtar. Myndigheterna har rätt att få de upplysningar, handlingar och prov som behövs för tillsynen. För uttagna prov betalas inte ersättning. Lag (2014:668). Regler om förfarandet 11 § Bestämmelserna i 68 kap. 1 § och 70 kap. 1–3 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) ska tillämpas på avgift enligt detta kapitel. Lag (2011:1370). 12 § Har upphävts genom lag (2002:422). 13 § Har ett fordon eller en båt flera ägare, är de solidariskt ansvariga för den avgift som skall betalas enligt detta kapitel. 11 kap. Energiskatt på elektrisk kraft Skattepliktig elektrisk kraft 1 § Elektrisk kraft som förbrukas i Sverige är skattepliktig, om inte annat följer av 2 §. 2 § Elektrisk kraft är inte skattepliktig om den 1. framställts a) i en anläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt, b) av någon som förfogar över en sammanlagd installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt, och c) den elektriska kraften inte har överförts till ett koncessionspliktigt nät, 2. till lägre effekt än 50 kilowatt utan ersättning överförts av en producent eller en nätinnehavare till en förbrukare som inte står i intressegemenskap med producenten eller nätinnehavaren, 3. framställts och förbrukats på ett fartyg eller annat transportmedel, 4. förbrukats för framställning av elektrisk kraft, eller 5. framställts i ett reservkraftsaggregat och inte har överförts till ett koncessionspliktigt nät. Vad som anges i första stycket 1 a respektive b om den installerade generatoreffekten ska för elektrisk kraft som framställs från 1. vind eller vågor, i stället motsvaras av 250 kilowatt installerad generatoreffekt, 2. sol, i stället motsvaras av 500 kilowatt installerad toppeffekt, och 3. annan energikälla utan generator, i stället motsvaras av 100 kilowatt installerad effekt. När elektrisk kraft framställs från olika energikällor ska, vid bedömningen av förutsättningarna i första stycket 1 a respektive b, de installerade effekterna läggas samman. Vid sammanläggningen ska de effekter som anges i andra stycket först räknas om till motsvarande 100 kilowatt installerad generatoreffekt vid bedömningen av förutsättningarna i första stycket 1 a respektive b. Lag (2021:411). Skattebelopp 3 § Energiskatt ska betalas med 34,7 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft. För kalenderåret 2020 och efterföljande kalenderår ska energiskatt betalas med ett belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2018. Beloppet avrundas till hela tiondels ören. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår. Lag (2017:400). Förteckning över vissa kommuner 4 § Förteckning över kommuner som avses i 9 § första stycket 8. Norrbottens län Samtliga kommuner Västerbottens län Samtliga kommuner Jämtlands län Samtliga kommuner Västernorrlands län Sollefteå Ånge Örnsköldsvik Gävleborgs län Ljusdal Dalarnas län Malung-Sälen Mora Orsa Älvdalen Värmlands län Torsby Lag (2017:409). Vem som är skattskyldig 5 § Skyldig att betala energiskatt (skattskyldig) är den som i Sverige 1. framställer skattepliktig elektrisk kraft (producent), 2. är nätinnehavare, 3. godkänts som frivilligt skattskyldig enligt 6 §, eller 4. innehar ett elnät för vilket koncession inte meddelats och som via detta elnät för in elektrisk kraft till Sverige. Skattskyldig enligt första stycket 1 är inte den som framställer elektrisk kraft enbart i enlighet med 2 § första stycket 1 a och b. Skattskyldig enligt första stycket 2 är inte den myndighet som är systemansvarig enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857). Införsel av elektrisk kraft till Sverige via ett elnät på Öresundsbron medför inte att den som för in den elektriska kraften blir skattskyldig för införseln enligt första stycket 4. Lag (2020:1045). 6 § Som frivilligt skattskyldig får godkännas den som beräknas förbruka mer än 10 gigawattimmar elektrisk kraft per kalenderår 1. i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning, 2. i huvudsak för kemisk reduktion eller i huvudsak för elektrolytiska processer, 3. vid sådan framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6, 4. i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats, i den utsträckning förbrukningen inte omfattas av föregående punkter, 5. i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet, i den utsträckning förbrukningen inte omfattas av föregående punkter, eller 6. i en datorhall. För ett sådant godkännande krävs att den sökande är lämplig som frivilligt skattskyldig med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Godkännande som frivilligt skattskyldig ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om den frivilligt skattskyldige begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2017:1208). Skattskyldighetens inträde m.m. 7 § Skyldigheten att betala energiskatt inträder 1. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1, 2 eller 3, när skattepliktig elektrisk kraft a) överförs till någon som inte är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1, 2 eller 3, eller b) förbrukas av den skattskyldige, och 2. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 4, när elektrisk kraft förs in till Sverige. Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte vid överföring av elektrisk kraft till det elnät som ägs av den myndighet som är systemansvarig enligt 8 kap. 1 § ellagen (1997:857). Skattskyldighet enligt första stycket 1 a inträder inte vid överföring av elektrisk kraft till ett järnvägsfordon om den elektriska kraften omfattas av 18 § första stycket 1. Skattskyldighet enligt första stycket 1 inträder inte om skattskyldighet för den elektriska kraften redan har inträtt, utom i fråga om elektrisk kraft som omfattas av rätt till återbetalning enligt 13 §. Lag (2020:1045). 7 a § Har upphävts genom lag (2016:1073). 7 b § Har upphävts genom lag (2016:1073). Mätning av elektrisk kraft 8 § Energiskatt som ska betalas av den som är skattskyldig enligt 5 § ska bestämmas utifrån mätning av den elektriska kraftens energiinnehåll. När det finns särskilda skäl får beskattningsmyndigheten i visst fall medge att energiskatten får bestämmas på annan grund än mätning av den elektriska kraften. Om den elektriska kraften inte kan bestämmas på en grund som anges i första eller andra stycket ska den i stället beräknas efter vad som är skäligt. Lag (2016:1072). Avdrag 9 § Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på elektrisk kraft som 1. förbrukats hos den skattskyldige i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning, 2. i huvudsak förbrukats hos den skattskyldige för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer, 3. förbrukats hos den skattskyldige vid sådan framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6, 4. förbrukats hos den skattskyldige vid sådan överföring av elektrisk kraft på det elektriska nätet som utförs av den som ansvarar för förvaltningen av nätet i syfte att upprätthålla nätets funktion, 5. förbrukats hos den skattskyldige i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats, i den utsträckning avdragsrätt inte följer av 2, 6. förbrukats i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet hos den skattskyldige, i den utsträckning avdragsrätt inte följer av föregående punkter, 7. förbrukats i en datorhall hos den skattskyldige, 8. förbrukats i kommuner som avses i 4 § för annat ändamål än a) i industriell verksamhet, b) i en datorhall, c) i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet, d) i yrkesmässig vattenbruksverksamhet, e) som landström, eller f) i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning. Avdrag enligt första stycket 6 och 7 medges med skillnaden mellan den skattesats som gällde vid skattskyldighetens inträde och 0,6 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft. Avdrag enligt första stycket 8 medges med 9,6 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft. Avdrag enligt första stycket 8 får endast medges i den utsträckning avdragsrätt inte följer av föregående punkter. Lag (2020:1045). 10 § Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på elektrisk kraft, om 1. denne framställt den elektriska kraften från förnybara källor i en anläggning med en sammanlagd installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt, och 2. den elektriska kraften inte har överförts till ett koncessionspliktigt nät. Den installerade generatoreffekten ska för elektrisk kraft som framställs från 1. vind eller vågor, i stället motsvaras av 250 kilowatt installerad generatoreffekt, 2. sol, i stället motsvaras av 500 kilowatt installerad toppeffekt, och 3. annan energikälla utan generator, i stället motsvaras av 100 kilowatt installerad effekt. När elektrisk kraft framställs från olika energikällor ska, vid bedömningen av förutsättningarna i första stycket 1, de installerade effekterna läggas samman. Vid sammanläggningen ska de effekter som anges i andra stycket först räknas om till motsvarande 100 kilowatt installerad generatoreffekt vid bedömningen av förutsättningarna i första stycket 1. Avdrag enligt första stycket får endast medges i den utsträckning avdragsrätt inte följer av föregående bestämmelser. Lag (2021:411). 11 § Har upphävts genom lag (2017:1208). Skattebefriad förbrukare 11 a § Har upphävts genom lag (2016:1073). 11 b § Har upphävts genom lag (2016:1073). 11 c § Har upphävts genom lag (2016:1073). Återbetalning av energiskatt 12 § Efter ansökan från förbrukaren beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet. Rätt till återbetalning föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och 0,6 öre per kilowattimme. Återbetalning får dock endast göras när skillnaden uppgår till minst 500 kronor per kalenderår. Lag (2020:1045). 12 a § Efter ansökan från förbrukaren beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat i yrkesmässig vattenbruksverksamhet. Återbetalning får endast göras om sökanden omfattas av kategorin små och medelstora företag enligt bilaga 1 i kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014 av den 16 december 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget. Rätt till återbetalning föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och 0,6 öre per kilowattimme. Återbetalning får dock endast göras när skillnaden uppgår till minst 500 kronor per kalenderår. Lag (2020:1045). 12 b § Efter ansökan från förbrukaren beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat som landström. Rätt till återbetalning föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och 0,6 öre per kilowattimme. Lag (2020:1045). 13 § Efter ansökan från någon som inte är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1, 2 eller 3 beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som sökanden efter batterilagring matat in på det koncessionspliktiga nät från vilket den elektriska kraften dessförinnan matats ut. Lag (2018:1887). 13 a § Efter ansökan från en förbrukare som inte är skattskyldig beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat 1. i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning, 2. i huvudsak för kemisk reduktion eller i huvudsak för elektrolytiska processer, 3. vid sådan framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6, 4. i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats, i den utsträckning rätt till återbetalning inte följer av 2. Återbetalning får dock endast göras för den del som överstiger 2 000 kronor per kalenderår. Lag (2017:1208). 14 § Efter ansökan från en förbrukare som inte är skattskyldig beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet. Rätt till återbetalning föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och 0,6 öre per kilowattimme och endast i den utsträckning rätt till återbetalning inte följer av föregående bestämmelser. Återbetalning får dock endast göras för den del som överstiger 8 000 kronor per kalenderår. Lag (2020:1045). 15 § Efter ansökan från en förbrukare som inte är skattskyldig beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat i en datorhall. Rätt till återbetalning föreligger endast för skillnaden mellan det betalda skattebeloppet och 0,6 öre per kilowattimme. Återbetalning får dock endast göras för den del som överstiger 8 000 kronor per kalenderår. Lag (2020:1045). Vissa villkor för avdrag och återbetalning av skatt 16 § Ansökan om återbetalning av energiskatt på elektrisk kraft enligt 12–15 §§ ska omfatta ett kalenderår. Om sökanden beräknas förbruka minst 150 000 kilowattimmar per kalenderår för dessa nedsättningsberättigande ändamål, får dock beskattningsmyndigheten medge att ansökan görs per kalendermånad. Ett sådant beslut får återkallas om sökanden begär det eller förutsättningar för medgivande inte längre finns. Ansökan om återbetalning ska lämnas elektroniskt. Det gäller dock inte för återbetalning enligt 12 b §. Ansökan om återbetalning ska lämnas in till beskattningsmyndigheten inom tre år efter utgången av kalenderåret respektive kalendermånaden och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade ansökan saknade behörighet att företräda sökanden. Lag (2017:1208). 17 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Avdrag eller återbetalning enligt 9 § första stycket 6, 7 eller 8 eller enligt 10, 12, 12 a, 12 b, 14 eller 15 § medges endast om 1. stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd, och 2. den skattskyldige respektive sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare och stödets fördelning mellan stödmottagare. Kraven i första stycket 2 gäller endast uppgifter om stödmottagare vars sammanlagda nedsättning inom stödordningen genom avdraget eller återbetalningen överstiger 50 000 euro under kalenderåret. För avdrag enligt 10 § och återbetalning enligt 12 a § gäller kraven i första stycket 2 för uppgifter om stödmottagare vars sammanlagda nedsättning inom stödordningen genom avdraget eller återbetalningen överstiger 15 000 euro under kalenderåret. Lag (2017:1208). 17 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Avdrag eller återbetalning enligt 9 § första stycket 6, 7 eller 8 eller enligt 10, 12, 12 a, 12 b, 14 eller 15 § medges endast om 1. stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd, och 2. den skattskyldige respektive sökanden lämnar uppgifter om stödmottagare och stödets fördelning mellan stödmottagare. Kraven i första stycket 2 gäller endast uppgifter om stödmottagare vars sammanlagda nedsättning inom stödordningen genom avdraget eller återbetalningen överstiger 50 000 euro under kalenderåret. För avdrag enligt 10 § och återbetalning enligt 12 eller 12 a § gäller kraven i första stycket 2 för uppgifter om stödmottagare vars sammanlagda nedsättning inom stödordningen genom avdraget eller återbetalningen överstiger 15 000 euro under kalenderåret. Lag (2022:650). Förbrukare vid spårbunden trafik 18 § Vid tillämpningen av 6 § första stycket 1, 7 §, 9 § första stycket 1, 13 a § första stycket 1 och 16 § ska elektrisk kraft som förbrukats 1. i järnvägsfordon i ett järnvägsnät inom ramen för sådana tjänster som avses i 9 kap. 1 eller 4 § järnvägsmarknadslagen (2022:365) anses förbrukad av den tjänsteleverantör som tillhandahållit den elektriska kraften, 2. i ett järnvägsnät, för annat ändamål än som avses i 1, anses förbrukad av den infrastrukturförvaltare som med säkerhetstillstånd enligt järnvägssäkerhetslagen (2022:367) eller nationellt infrastrukturtillstånd enligt lagen (2022:368) om nationella järnvägssystem förvaltade järnvägsnätet vid förbrukningstillfället, 3. i en spåranläggning eller ett spårfordon inom spåranläggningen anses förbrukad av den spårinnehavare som med tillstånd enligt lagen (1990:1157) om säkerhet vid tunnelbana och spårväg drev spåranläggningen vid förbrukningstillfället. Järnvägsnät, infrastrukturförvaltare och tjänsteleverantör har i första stycket samma betydelse som i järnvägsmarknadslagen. Spåranläggning och spårinnehavare har i första stycket samma betydelse som i lagen om säkerhet vid tunnelbana och spårväg. Första stycket gäller endast om den som anses vara förbrukare är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1, 2 eller 3. Lag (2022:372). /Kapitlet upphör att gälla U:2023-02-13 genom lag (2022:166)./ 12 kap. Omprövning och överklagande 1 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den skattskyldige och sökanden. En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 9 kap. 1 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 9 kap. 1 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut. Lag (2021:1151). 2 § Har upphävts genom lag (1996:1408). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ 12 kap. Generella förfaranderegler, omprövning och överklagande /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Allmänna bestämmelser i fråga om förfarandet vid beskattning 1 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i 2-8 §§, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Förfarandet vid beskattning vid import och otillåten införsel 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Tullverket beslutar om skatt för den som enligt 5 kap. 13 § eller 6 kap. 7 § är skattskyldig vid import eller otillåten införsel. Skatten ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-02-13/ Förfarandet vid beskattning vid oegentligheter 3 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatteverket beslutar om skatt som avses i 5 kap. 22-25 §§ och ansvar enligt 5 kap. 27 §. Skatten ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer. Om skatten enligt 5 kap. 22, 23, 24 eller 25 § inte kan beräknas tillförlitligt, ska skatten bestämmas till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet. Lag (2022:166). 4 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om skatt som avses i 5 kap. 22-25 §§ eller ansvar som avses i 5 kap. 27 § har beslutats, ska bestämmelserna om ansvar för delägare i svenska handelsbolag och ansvar för företrädare för juridisk person i 59 kap. 11, 13, 15-21, 26 och 27 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) gälla i tillämpliga delar för det belopp som omfattas av beslutet. Lag (2022:166). 5 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara skattskyldig enligt 5 kap. 22, 23, 24 eller 25 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om skatt enligt dessa bestämmelser. Skatteverket får vidare förelägga den som omfattas eller kan antas omfattas av 5 kap. 22, 24 eller 25 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om ansvar enligt 5 kap. 27 §. Skatteverket får tillämpa bestämmelserna i 37 kap. 9 § första stycket och 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244) om föreläggande när det gäller förhållanden som är av betydelse för ett beslut om skatt enligt 5 kap. 22, 23, 24 eller 25 § eller beslut om ansvar enligt 5 kap. 27 § vad avser någon annan än den som föreläggs. Lag (2022:166). 6 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera 1. skattskyldighet enligt 5 kap. 22, 23, 24 eller 25 §, eller 2. om det finns förutsättningar för att besluta om ansvar enligt 5 kap. 27 §. Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Vid revision gäller bestämmelserna i 41 kap. 3-14 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) i tillämpliga delar. Lag (2022:166). 7 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Följande bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid handläggning av ärenden samt vid omprövning och överklagande av beslut enligt 3-6 §§ : - 3 kap. 4 § om beskattningsår, - 43 kap. om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, - 45 kap. om bevissäkring, - 46 kap. om betalningssäkring, - 47 kap. om undantag från kontroll, - 60 kap. om befrielse från skatt, - 61 kap. om skattekonton, - 62 kap. 2, 11-16 och 19 §§ om betalning av skatt, - 63 kap. 2, 4-6, 8-10, 15, 16, 22 och 23 §§ om anstånd med betalning av skatt, - 64 kap. 2-4, 9 och 10 §§ om återbetalning av skatt, - 65 kap. 2-4, 7, 8, 11, 13-15, 16 och 18-20 §§ om ränta, - 66 kap. om omprövning, - 67 kap. om överklagande, - 68-71 kap. om verkställighet. Vid tillämpning av 61 kap. 1 § andra stycket, 62 kap. 12 §, 65 kap. 2 § andra stycket, 19 och 20 §§ och 66 kap. 20 § skatteförfarandelagen ska det som sägs om ansvar enligt 59 kap. skatteförfarandelagen även gälla ansvar enligt 5 kap. 27 § denna lag. Lag (2022:166). 8 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Om Skatteverket har beslutat om ansvar enligt 5 kap. 27 §, får den som gjorts ansvarig överklaga det beslut om skatt enligt 5 kap. 22, 24 eller 25 § som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt gäller. Vid ett sådant överklagande ska Skatteverket ompröva sitt beslut enligt 66 kap. 2 § första stycket 2 skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2022:166). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Omprövning och överklagande av vissa beslut enligt denna lag 9 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Beslut enligt denna lag som inte omfattas av 7 och 8 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 9 kap. 1 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 9 kap. 1 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut. Lag (2022:166). Övergångsbestämmelser 1994:1776 1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Genom lagen upphävs a) lagen (1957:262) om allmän energiskatt, b) lagen (1961:372) om bensinskatt, c) lagen (1990:582) om koldioxidskatt, d) lagen (1990:587) om svavelskatt, e) lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. 2. De upphävda lagarna gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen. 3. Med skatt enligt den nya lagen likställs i tillämpliga delar skatt enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1990:582) om koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt och lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. 4. Med oljeprodukt i 2 kap. 9 § den nya lagen likställs oljeprodukt som har försetts med märkämnen enligt bestämmelserna i lagen (1992:1438) om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter. 5. Har upphävts genom lag (1997:1130). 6. Har upphävts genom lag (1997:1130). 7. Den som är registrerad som skattskyldig för skatt på bränslen enligt de äldre bestämmelserna skall avregistreras vid ikraftträdandet. Om denne registreras som upplagshavare eller som skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2 den nya lagen vid ikraftträdandet, inträder dock inte skattskyldighet för lagret vid avregistreringen till den del det består av sådana bränsleslag som omfattas av den nya registreringen och under förutsättning att dessa bränslen befinner sig i ett godkänt skatteupplag eller i lagret hos den som registrerats enligt 4 kap. 12 § första stycket 1 eller 2. 8. Den som är registrerad som skattskyldig för skatt på elektrisk kraft enligt de äldre bestämmelserna skall utan särskild ansökan registreras som skattskyldig enligt den nya lagen vid ikraftträdandet. 9. Om den nya lagen inte har trätt i kraft den 1 januari 1995 skall följande gälla fram till den nya lagens ikraftträdande a) Bestämmelserna i 2 § lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt skall äga fortsatt tillämpning i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden fram till den nya lagens ikraftträdande b) Bestämmelserna i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1992:880) om ändring i lagen (1990:582) om koldioxidskatt skall äga fortsatt tillämpning på kolbränslen som förbrukats eller försålts för förbrukning fram till den nya lagens ikraftträdande. 10. Bestämmelserna i 2 kap. 9 § tillämpas dock i fråga om båtar först för tid från och med den 1 september 1995. Lag (1995:611). 1995:611 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Den nya punkten 10 i övergångsbestämmelserna tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om övriga förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1995:912 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser 2 kap. 10 § och 11 kap. 3 § den 1 januari 1996 och i övrigt den 1 juli 1995. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. De gamla skattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket skall dock tillämpas till utgången av år 1995. 3. har upphävts genom lag (1995:1526). 4. Bestämmelserna i 2 kap. 9 § tillämpas i fråga om andra motordrivna fordon än personbilar, lastbilar, bussar och trafiktraktorer, utom beträffande fordon som används vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet, först från och med den 1 oktober 1996 om lagerskatt enligt lagen (1995:1132) om lagerskatt på dieselolja för förbrukning i vissa motordrivna fordon har betalats för oljan senast den 31 januari 1996 och den 1 februari 1996 i övriga fall. Lag (1995:1133). 5. Bestämmelserna i 11 kap. 9 § i dess nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1995. 1995:1133 Denna lag träder i kraft den dag då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas för tid från och med den 1 oktober 1995. 1995:1525 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1995:1533 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1996:687 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser punkterna 5 och 6 av övergångsbestämmelserna den 1 juli 1996 och i övrigt den 1 september 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Till utgången av juni månad år 1997 skall dock följande energiskattebelopp tillämpas på bränsle som avses i a) 2 kap. 1 § första stycket 1 a: 3 kr 41 öre, b) 2 kap. 1 § första stycket 1 b: 3 kr 47 öre, c) 2 kap. 1 § första stycket 2: 4 kr 03 öre, d) 2 kap. 1 § första stycket 3 a: 654 kr per m3 e) 2 kap. 1 § första stycket 3 b: miljöklass 1 1 524 kr per m3 miljöklass 2 1 736 kr per m3 miljöklass 3 2 018 kr per m3 f) 2 kap. 1 § första stycket 4 a: 95 öre per liter, g) 2 kap. 1 § första stycket 4 b: 127 kr per 1 000 kg, h) 2 kap. 1 § första stycket 5 a och 6 a: 1 584 kr per 1 000 m3 i) 2 kap. 1 § första stycket 5 b och 6 b: 212 kr per 1 000 m3 j) 2 kap. 1 § första stycket 7 och 8: 278 kr per 1 000 kg. 3. Till utgången av juni månad 1997 skall dock energiskatten på elektrisk kraft utgöra a) 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, b) 5,8 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under a och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 §, c) 9,1 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 §, och d) 11,3 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. 4. Vare sig de nya energiskattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket eller de energiskattebelopp som tillämpas enligt punkten 2 av övergångsbestämmelserna skall för åren 1997 och 1998 räknas om enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §. 5. Såvitt avser växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling tillämpas bestämmelserna i 7 kap. 4 § den nya lagen först från och med den 1 januari 1996 och 9 kap. 5, 7 och 8 §§ den nya lagen först från och med den 1 januari 1997. Bestämmelserna i 9 kap. 2 § den nya lagen tillämpas inte i fråga om växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling. Lag (1996:1220). 6. För bränsle, som förbrukas för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling av någon som inte är skattskyldig, skall ingen energiskatt tas ut och koldioxidskatt tas ut efter en skattesats som svarar mot en fjärdedel av den skattesats som enligt den nya lagen gäller för ifrågavarande bränsle. I fråga om gasol för drift av stationära motorer skall dock koldioxidskatt tas ut med 350 kronor per 1 000 kilogram. Lag (1996:1220). 1996:1220 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser punkterna 5 och 6 av övergångsbestämmelserna den 1 januari 1997 och i övrigt den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. De nya energiskattebeloppen i 2 kap. 1 § första stycket skall för åren 1997 och 1998 inte räknas om enligt 2 kap. 1 § tredje stycket och 10 §. 3. Till utgången av år 1997 skall dock energiskatten på elektrisk kraft utgöra a) 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, b) 8,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under a och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 §, c) 11,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 §, och d) 13,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. Lag (1997:450). 1996:1408 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Den nya lydelsen av 9 kap. 5 §, såvitt avser återbetalning av energiskatten på elektrisk kraft som förbrukats vid framställning av värme som har levererats för tillverkningsprocessen i industriell verksamhet, tillämpas dock för tid från och med den 1 september 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om övriga förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1997:359 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1997:449 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1997:479 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. För tid fram till den 1 januari 2007 medger beskattningsmyndigheten efter ansökan, utöver vad som framgår av den nya lydelsen av 9 kap. 9 §, att vid industriell framställning av produkter av andra mineraliska ämnen än metaller koldioxidskatten på annat bränsle än sådant som beskattas som mineraloljeprodukt och som förbrukats för annat ändamål än drift av motordrivna fordon tas ut med sådant belopp att skatten för den som bedriver framställningen inte överstiger 1,2 procent av de framställda produkternas försäljningsvärde. Vid beräkning av nedsättningen enligt första stycket får koldioxidskatten dock inte sättas ned mer än att den motsvarar minst a) 50 kronor per 1 000 kubikmeter naturgas (KN-nr 2711 11 00 eller 2711 21 00) och b) 40 kronor per 1 000 kilogram kolbränslen (KN-nr 2701, 2702 eller 2704) och petroleumkoks (KN-nr 2713 11 00-2713 12 00). Ansökan om nedsättning enligt första stycket skall omfatta en period om ett kalenderår och skall lämnas in till beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter kalenderårets utgång. Bestämmelserna i 9 kap. 9 a och 9 b §§ tillämpas även på sådan nedsättning som avses i första stycket. Lag (2006:1508). 1997:592 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Den nya lydelsen tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1996. 1997:1130 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. I fråga om bränsle som förvärvats före den 1 januari 1998 och efter denna tidpunkt förbrukats i båt med fartygstillstånd enligt fiskelagen (1993:787), gäller 9 kap. 3 § i sin äldre lydelse. 1997:1131 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1998:289 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Den nya lydelsen av 2 kap. 9 a § tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1996. 1998:1699 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1999:1063 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 1999:1109 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången för det räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december 1999. I fråga om den som är skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall 9 kap. 13 § även därefter tillämpas i sin äldre lydelse. 1999:1323 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:484 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. 2. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och beslutet har överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. 3. De äldre lydelserna av 7 kap. 4 §, 9 kap. 2, 5 och 9 §§ gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:1155 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2000:1426 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdande. 2001:518 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2001:523 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2001:962 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 2. De nya bestämmelserna i 6 a kap. 1 och 5 §§ skall tillämpas för tid från och med den 1 oktober 2001. Dock skall de nya procentsatserna i 6 a kap. 1 § tillämpas först från och med den 1 januari 2002. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den tidpunkt då de nya bestämmelserna skall börja tillämpas. 2001:1081 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:422 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Den som vid lagens ikraftträdande har registrerats enligt 6 kap. 10 § första stycket som skattskyldig enligt 4 kap. 12 § första stycket 1, i dess äldre lydelse, eller enligt 6 kap. 10 § andra stycket skall anses godkänd som lagerhållare enligt 4 kap. 12 b §. 2002:1142 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2003:810 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004 i fråga om de ändrade bestämmelserna om återbetalning av energiskatt på elektrisk kraft i 9 kap. 5 § första stycket och i fråga om 11 kap. 3 § första stycket 1 och 12 § och i övrigt den 1 januari 2004. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2004:223 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2004. 2. Den nya procentsatsen för nedsättning av koldioxidskatt och av den del av energiskatten på råtallolja som motsvarar koldioxidskatten skall tillämpas från och med den 1 januari 2004. 3. Bestämmelsen om återbetalning av energiskatt på elektrisk kraft i 9 kap. 5 § första stycket träder i kraft den 1 juli 2004. 2004:628 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2004. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2004:1038 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Den nya lydelsen av 11 kap. 12 § tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2006 varvid årsperioden den 1 juli 2005- den 30 juni 2006 avkortas till perioden den 1 juli-den 31 december 2005. För den avkortade perioden skall skillnadsbeloppet 1 000 kronor enligt 11 kap. 12 § andra stycket i stället utgöra 500 kronor. Ansökan om återbetalning av energiskatt skall lämnas in till beskattningsmyndigheten inom ett år efter utgången av perioden. 2004:1197 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Den som omfattas av punkten 2 i övergångsbestämmelsen till lagen (2004:1196) om program för energieffektivisering har, efter ansökan, rätt till återbetalning av påförd energiskatt på elektrisk kraft som förbrukats i annan industriell tillverkningsprocess än sådan som avses i 11 kap. 9 § 2, 3 eller 5 lagen om skatt på energi, för tiden den 1 juli - den 31 december 2004. Ansökan om återbetalning av skatt skall ha kommit in till beskattningsmyndigheten senast den 31 december 2005. 2005:960 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2005:1189 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. De nya bestämmelserna i 6 a kap. 1 § 15 skall dock tillämpas för tid från och med den 8 januari 2005. 2006:234 Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:592 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1394 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2006:1508 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om 1 kap. 8 § och 9 kap. 9 och 9 b §§ och i övrigt den 1 januari 2007. 2. Bestämmelserna i 6 a kap. 1 § 1 och 8 tillämpas dock i äldre lydelse till och med utgången av år 2007. Detsamma gäller bestämmelserna i 6 a kap. 1 § 12, såvitt avser förbrukning i metallurgiska processer. För dessa ändamål tillämpas under år 2007 bestämmelserna om skattebefriad förbrukare i 8 kap. 1 § och om återbetalning av skatt enligt 9 kap. 5 §. 3. Vid tillämpningen av 2 kap. 11 § första stycket 3 skall hänvisningen till 6 a kap. 1 § 1 till och med utgången av år 2007 avse 6 a kap. 1 § 1 och 8 i äldre lydelse. 4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2007:778 Denna lag träder i kraft den 1 december 2007 och tillämpas för förhållande som hänför sig till tiden från och med den 1 januari 2007. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2007. 2007:779 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2007:1168 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2007:1387 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2008:204 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2008:561 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2008:1219 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2008:1319 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1492 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2. Bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket tillämpas för tid från och med den 1 april 2010. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 april 2010. 2009:1493 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010 och tillämpas för tid från och med den 1 april 2010. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 april 2010. 3. Den som är godkänd som upplagshavare den 1 april 2010 ska godkännas som registrerad avsändare. 4. En registrering som varumottagare enligt 4 kap. 6 § i sin äldre lydelse ska från och med den 1 april 2010 anses vara ett godkännande som registrerad varumottagare enligt den nya lydelsen av paragrafen. 5. Bestämmelserna i 4 kap. 8 § tillämpas från och med ikraftträdandet. 2009:1494 Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2010. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1495 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Lag (2010:600). 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lag (2010:600). 3. Bestämmelserna i 7 kap. 3 § fjärde stycket och 7 kap. 4 § andra stycket tillämpas dock från och med den 1 januari 2012. Lag (2010:600). 2009:1496 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1497 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2009:1505 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. De upphävda paragraferna gäller dock fortfarande för varuflyttningar som har påbörjats före den 1 januari 2011. 2010:1088 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2010:1089 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2010:1820 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser i 4 kap. 3 § gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2010:1824 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2011. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:101 Denna lag träder i kraft den 1 mars 2011. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:321 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:1197 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. Villkoren i 7 kap. 3 § fjärde stycket och 7 kap. 4 § andra stycket tillämpas inte när skattskyldigheten inträder före den 1 februari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:1370 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna om ränta i 6 kap. 1 § andra stycket tillämpas på ränta som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013. För ränta som hänför sig till tid dessförinnan gäller i stället bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). 2012:678 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2012:798 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer i fråga om 2 kap. 12 §, 7 kap. 3 a–3 d §§ och 4 a § samt i övrigt den 1 januari 2013. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. För avdrag för energi- och koldioxidskatt enligt 7 kap. 3 c § på bränsle motsvarande beståndsdel framställd av biomassa medges befrielsen upp till fem volymprocent per redovisningsperiod beräknad utifrån beståndsdelar i bränsle för vilka skattskyldighet och redovisningsskyldighet inträtt efter den dag då 7 kap. 3 c § har trätt i kraft. 2012:836 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 vad gäller 5 kap. 3 § och i övrigt den 1 januari 2013. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Lag (2013:371). 2013:1004 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2013:1075 Denna lag träder i kraft den 1 april 2014. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2014:285 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2014:1023 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2014. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Ett fartygstillstånd som har meddelats med stöd av 21 § fiskelagen (1993:787) i dess lydelse före den 1 oktober 2014 gäller som en fiskelicens med de begränsningar till en viss giltighetstid, ett visst fiske eller andra villkor som följer av fartygstillståndet. 2014:1496 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Bestämmelserna i 7 kap. 3 d § tredje stycket i den nya lydelsen tillämpas dock för tid från och med den 1 maj 2014. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Den upphävda paragrafen gäller dock inte för förhållanden som avses i 7 kap. 3 d § tredje stycket och som hänför sig till tiden från och med den 1 maj 2014. 2015:214 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:640 1. Denna lag träder i kraft den 1 december 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:747 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Beloppet som anges i 6 a kap. 2 a § ska dock vara 1 700 kronor per kubikmeter för sådan förbrukning som sker från och med den 1 januari 2016 till och med den 31 december 2018. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:749 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för elektrisk kraft som har framställts före ikraftträdandet. 2015:750 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:846 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:266 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:505 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2016. 2. Beloppet som anges i 6 a kap. 2 a § ska vara 1 700 kronor per kubikmeter för sådan förbrukning som sker från och med den 1 juli 2016 till och med den 31 december 2018. 3. Bestämmelserna om avdragets fördelning på stödmottagare i 7 kap. 3 a § tredje stycket 3, 3 c § tredje stycket 3, 3 d § tredje stycket 3 och 4 § andra stycket 2 tillämpas först när skattskyldigheten för bränslet inträder efter utgången av 2016. 4. Bestämmelserna i 9 kap. 2 § om sökandens skyldighet att lämna uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet tillämpas först då återbetalning söks för en period som omfattar tid efter utgången av 2016. 5. Bestämmelserna i 9 kap. 7 § första stycket om att en ansökan ska lämnas elektroniskt tillämpas först då återbetalning eller kompensation söks för en period som omfattar tid efter utgången av 2016. 6. Den som gör avdrag för skatt på motorbränsle enligt 7 kap. 3 a–4 §§ under redovisningsperioder från och med den 1 juli 2016 till och med den 31 december 2016 är skyldig att senast den 1 juli 2017 lämna uppgift till Skatteverket om de sammanlagda avdragens fördelning på respektive stödmottagare under de redovisningsperioder då avdrag gjorts. Med redovisningsperiod förstås här en period enligt 26 kap. 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244). 7. Den som söker återbetalning av skatt på bränsle enligt 9 kap. 2 § med stöd av 6 a kap. 1 § 9–11, 13 eller 17 eller 2 a, 2 b, 2 c eller 3 § för en period som omfattar hela eller delar av tiden från och med den 1 juli 2016 till och med den 31 december 2016, är skyldig att senast den 1 juli 2017 lämna uppgifter om stödmottagare till Skatteverket för sin verksamhet, om det sammanlagda belopp som återbetalning för respektive stödordning söks med för tiden från och med den 1 juli 2016 till och med den 31 december 2016 uppgår till minst a) 7 500 euro i fall där återbetalning söks med stöd av 6 a kap. 1 § 10 eller 2 a § 2, eller b) 100 000 euro i övriga fall. 8. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:791 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:1072 1. Denna lag träder i kraft den 15 december 2016 i fråga om 11 kap. 6 § och i övrigt den 1 januari 2017. 2. Beloppet som anges i 6 a kap. 2 a § ska vara 1 700 kronor per kubikmeter för sådan förbrukning som sker från och med den 1 januari 2017 till och med den 31 december 2018. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 4. Bestämmelserna i 6 kap. 1 a § i den nya lydelsen tillämpas första gången på beslut om beskattning vid oegentlighet som har meddelats efter lagens ikraftträdande. 2016:1073 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:399 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:400 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:408 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:409 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1208 1. Denna lag träder i kraft den 15 december 2017 i fråga om 11 kap. 6 § och i övrigt den 1 januari 2018. 2. Bestämmelserna i den nya 4 kap. 2 a § tillämpas första gången på flyttningar som påbörjas efter ikraftträdandet. 3. För skatteupplag som har godkänts före ikraftträdandet gäller 4 kap. 3 § i den äldre lydelsen. 4. För ansökningar om återbetalningar eller kompensation före ikraftträdandet gäller 9 kap. 7 § i den äldre lydelsen. 5. Bestämmelserna i den nya 9 kap. 12 § tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning eller kompensation efter ikraftträdandet. 6. Ett godkännande som frivilligt skattskyldig för ändamål i 11 kap. 6 § första stycket 1–4 gäller tidigast från och med den 1 januari 2018. 7. Ett medgivande från Skatteverket om kvartalsvis återbetalning enligt 11 kap. 12 a, 12 b och 14 §§ i den äldre lydelsen ska från och med den 1 januari 2018 anses vara ett medgivande om månatlig återbetalning enligt 11 kap. 16 §. 8. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1231 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2018:1887 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Bestämmelsen i 11 kap. 7 § i den nya lydelsen och de nya bestämmelserna i 1 kap. 17 a § och 11 kap. 13 § tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2018. 2019:447 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2019. 2. Beloppet som anges i 6 a kap. 2 a § i den nya lydelsen ska vara 2 236 kronor per kubikmeter för sådan förbrukning som sker från och med den 1 juli 2019 till och med den 31 december 2019. För denna förbrukning ska även befrielse från energiskatt medges med 194 kronor per kubikmeter. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2019:491 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2019:1244 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2020:1045 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2020:1155 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:165 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2021. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för yrkande om avdrag, ansökan om återbetalning och begäran om omprövning som har gjorts före ikraftträdandet. 2021:166 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande vid yrkande om avdrag, ansökan om återbetalning eller begäran om omprövning som gjorts under perioden 1 april 2021-30 juni 2021. 2021:409 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:410 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:411 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för elektrisk kraft som framställts före ikraftträdandet. 2021:669 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:1151 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Bestämmelserna i 12 kap. 1 § andra och tredje styckena tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning som inkommit efter ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:165 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:166 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om 4 c kap. 2-4 §§, 4 d kap. 3-9 §§ och 12 kap. 9 § och i övrigt den 13 februari 2023. 2. Skyldigheten enligt 4 c kap. 2 § och 4 d kap. 3 och 8 §§ att anmäla sig för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare, tillfälligt certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad avsändare gäller bara flyttningar som påbörjas eller avses att påbörjas från och med den 13 februari 2023. 3. Om en flyttning av bränsle genom distansförsäljning har påbörjats före ikraftträdandet gäller 4 kap. 1 § 3 och 4 samt 9-10 §§ och 5 kap. 3 § 1 i den äldre lydelsen. 4. Om en flyttning av beskattat bränsle från ett annat EU-land på annat sätt än genom distansförsäljning har påbörjats före ikraftträdandet och bränslet förs in eller tas emot senast den 31 december 2023 gäller 4 kap. 1 § 5, 1 a och 11 §§, 5 kap. 2 § 2 samt 6 kap. 12 § i den äldre lydelsen. 5. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 6. Om bränslen har flyttats under uppskovsförfarandet enligt bestämmelserna i de upphävda 3 a kap. 2, 3 och 5 §§, ska de nya bestämmelserna i 4 a kap. 1-5 och 8 §§ anses ha tillämpats. 7. Ett godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller lagerhållare eller ett godkännande av skatteupplag som har beslutats enligt det upphävda 4 kap. gäller fortfarande och ska likställas med ett godkännande enligt nya 4 och 6 kap. 8. Bestämmelsen i 4 kap. 2 § andra stycket tillämpas inte på skatteupplag som har godkänts före den 1 januari 2018. 9. Underrättelser enligt nya 4 b kap. 8 § får lämnas på annat sätt än via det datoriserade systemet till och med den 13 februari 2024. 2022:247 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:284 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för yrkande om avdrag, ansökan om återbetalning och begäran om omprövning som har gjorts före ikraftträdandet. 2022:285 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023. 2. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande vid yrkande om avdrag, ansökan om återbetalning eller begäran om omprövning som gjorts under perioden 1 juli 2022- 31 december 2022. 2022:295 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2022. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:650 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökan om återbetalning och yrkande om avdrag som gjorts före ikraftträdandet. 2022:1045 1. Denna lag träder i kraft den 29 juni 2022. 2. Bestämmelserna tillämpas dock för förbrukning som sker från och med den 1 juli 2022. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förbrukning som sker före den 1 juli 2022. 2022:1046 1. Denna lag träder i kraft den 29 september 2022. 2. Bestämmelserna tillämpas dock för förbrukning som sker från och med den 1 oktober 2022. 3. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förbrukning som sker före den 1 oktober 2022. 2022:1047 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förbrukning som sker före ikraftträdandet. 2022:1049 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Bestämmelserna i 6 a kap. 2 a § i den nya lydelsen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2022. 3. För sådan förbrukning som sker från och med den 1 januari 2022 till och med den 30 april 2022 ska befrielse från koldioxidskatt enligt 6 a kap. 2 a § första stycket i stället medges med 2 262 kronor per kubikmeter. 4. För sådan förbrukning som sker från och med den 1 januari 2022 till och med den 30 april 2022 ska befrielse från energiskatt enligt 6 a kap. 2 a § andra stycket i stället medges med 2 478 kronor per kubikmeter. 5. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förbrukning som skett före den 1 januari 2022. 2022:1050 1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förbrukning som sker före den 1 oktober 2022." "SFS-nummer · 1994:1784 · Visa register Förordning (1994:1784) om skatt på energi Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1994-12-20 Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:1511 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2010:178 Upphävd: 2010-04-01 1 § Vid prövning av en ansökan om godkännande som upplagshavare enligt 4 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska kravet på lagerhållning anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § samma lag om minst 500 kubikmeter. Förordning (2007:1380). 2 § Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § första stycket 2 a lagen (1994:1776) om skatt på energi ska kravet på lagerhållning anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för andra skattepliktiga bränslen än dem som avses i 1 kap. 3 a § samma lag om minst 500 kubikmeter flytande bränsle eller minst 750 ton fast bränsle. Om den sökande har kapacitet att lagra både fasta och flytande skattepliktiga bränslen, ska varje kubikmeter flytande bränsle räknas om till 1,5 ton fast bränsle. Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § första stycket 2 b lagen om skatt på energi ska kravet på återförsäljning eller förbrukning anses uppfyllt om den sökande beräknas ha en årlig omsättning om minst 3 miljoner kubikmeter gasformigt bränsle. Förordning (2007:1380). 3 § Har upphävts genom förordning (2002:823). 4 § En oljeprodukt ska enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi anses vara försedd med 1. märkämne om den innehåller minst 6 och högst 9 milligram N- etyl-N-[2-(1-isobutoxietoxi)etyl]-4-(fenylazo)anilin per liter olja, och 2. färgämne om den innehåller ett stabilt blått färgämne som är ett derivat av 1,4-diaminoantrakinon av sådan halt att oljan får en klar grön färg. Förordning (2007:1380). 4 a § Har upphävts genom förordning (2007:1380). 5 § Skatteverket får meddela föreskrifter om 1. förfarandet vid märkning och färgning enligt 4 §, 2. godkännande av skatteupplag, 3. säkerhet enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, 4. inbetalning av särskild avgift enligt 10 kap. 5 § lagen om skatt på energi, 5. hantering av ledsagardokument enligt lagen om skatt på energi, 6. inköp av bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 7. inköp av elektrisk kraft befriad från skatt enligt 11 kap. 11 a § tredje stycket lagen om skatt på energi, 8. avdrag för skatt på bränsle enligt 7 kap. 1 § första stycket 5-7 lagen om skatt på energi, 9. avdrag för skatt på elektrisk kraft enligt 11 kap. 9 § 6 och 7 lagen om skatt på energi, och 10. upplagshavares och skattebefriade förbrukares bokföring enligt 4 kap. 3 a §, 8 kap. 2 § och 11 kap. 11 b § lagen om skatt på energi. Förordning (2007:1380). 6 § Skatterepresentant som avses i 4 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall föra bok över de bränslen som han ansvarar för, och lämna uppgifter till Skatteverket om leveransorter i Sverige. Förordning (2003:975). 7 § Har upphävts genom förordning (2002:823). 8 § Har upphävts genom förordning (2002:823). 9 § Har upphävts genom förordning (2001:728). 10 § Ledsagardokument som avses i 6 kap. 3 § första stycket 1-3 lagen (1994:1776) om skatt på energi skall upprättas i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall följa bränslet under transport. Om en upplagshavare sålt obeskattat bränsle till en näringsidkare i ett annat EG-land och inte har fått ett undertecknat returexemplar av ledsagardokumentet inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken bränsle förts ut ur landet, skall han utan dröjsmål underrätta Skatteverket om detta. Förordning (2003:975). 11 § Upplagshavare får, sedan ledsagardokument som avses i 6 kap. 3 § första stycket 1-3 lagen (1994:1776) om skatt på energi upprättats, ändra innehållet i fälten 4, 7, 7 a, 13, 14 och 17 i ledsagardokumentet så att det visar en annan mottagare eller leveransplats. Den nya mottagaren skall vara upplagshavare eller varumottagare i ett annat EG-land eller, i fråga om transport mellan två svenska skatteupplag via ett annat EG-land, annan svensk upplagshavare. Skatteverket skall omedelbart underrättas om företagna ändringar och den nya mottagaren eller leveransplatsen skall omedelbart anges på baksidan av ledsagardokumentet. Förordning (2003:975). 12 § Skatteverket får befria upplagshavare från skyldigheten att fylla i fälten 4, 7, 7 a, 13 eller 17 i ledsagardokumentet, om transporten av bränslet sker med fartyg och mottagaren inte är känd när transporten påbörjas. Skatteverket skall senast när bränslet når sin slutdestination underrättas om mottagarens namn, adress och punktskattenummer samt om destinationsland. Förordning (2003:975). 13 § Ledsagardokument som avses i 6 kap. 3 § första stycket 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi skall upprättas i fyra exemplar. Tre exemplar av dokumentet skall följa bränslet under transporten. Utfartstullkontoret skall attestera att bränslet lämnat gemenskapen och till avsändaren återsända det attesterade exemplaret av ledsagardokumentet inom 15 dagar. Om avsändaren inte inom två månader efter utgången av den kalendermånad under vilken bränslet avsänts för export fått ett undertecknat returexemplar av ledsagardokumentet, skall han utan dröjsmål underrätta Skatteverket om detta. Förordning (2003:975). 14 § Om Skatteverket påför skatt enligt 4 kap. 2 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, skall verket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. Förordning (2003:975). 15 § Ledsagardokument som avses i 6 kap. 8 § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall upprättas i tre exemplar. Två exemplar av dokumentet skall följa bränslet under transporten. Den som ansvarar för en transport enligt 6 kap. 8 § första stycket 2 lagen om skatt på energi skall, innan transporten påbörjas, anmäla bränslet till Skatteverket. Den som tar emot bränsle som transporterats enligt 6 kap. 8 § första stycket 2 lagen om skatt på energi skall senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken han tagit emot bränslet lämna en bekräftelse på detta till Skatteverket. Förordning (2003:975). 16 § Vid revision som utförs med stöd av lagen (1994:1776) om skatt på energi gäller inte anmälningsskyldigheten enligt 36 § första stycket personuppgiftslagen (1998:204) för Skatteverkets behandling av personuppgifter hos den granskade. Detsamma gäller sådan behandling som Skatteverket utför vid tillämpningen av lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Förordning (2003:975). 17 § Upplagshavare, registrerade varumottagare, registrerade avsändare, lagerhållare och skattebefriade förbrukare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av förhållanden som angetts i samband med ansökan om godkännande eller registrering. Förordning (2009:1511). 18 § Skatteverket får medge att en ansökan om återbetalning av skatt enligt 9 kap. 7 § och 11 kap. 12 § andra stycket och 13 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi får göras per kalenderkvartal om årsförbrukningen för vilken återbetalning kan medges beräknas uppgå till 1. minst 15 kubikmeter för eldningsolja och dieselbrännolja, 2. minst 15 ton för gasol och kolbränslen, 3. minst 15 000 kubikmeter för metan och naturgas, samt 4. minst 150 000 kilowattimmar för elektrisk kraft. Förordning (2004:1236). 18 a § Har upphävts genom förordning (2007:1380). 19 § Frågor om upplagshavare, skatteupplag, registrerade avsändare, lagerhållare eller skattebefriade förbrukare enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av upplagshavare, skatteupplag, registrerade avsändare, lagerhållare eller skattebefriade förbrukare meddelas efter särskild ansökan. Förordning (2009:1511). 20 § I ett beslut om godkännande av skattebefriad förbrukare enligt 8 kap. 1 § och 11 kap. 11 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi skall Skatteverket ange 1. för vilka ändamål förbrukaren har rätt till inköp av bränsle befriat från skatt, 2. för vilka ändamål förbrukaren har rätt till inköp av elektrisk kraft befriad från skatt, 3. vilka bränslen som får köpas med skattebefrielse, 4. skattebefrielsens storlek, och 5. vilka villkor som gäller för godkännandet. Förordning (2004:1236). 21 § Redovisning och anmälan som avses i 4 kap. 7 respektive 11 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi skall göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Förordning (2003:975)." "SFS-nummer · 1994:1799 · Visa register Lag (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 Departement: Finansdepartementet KE Utfärdad: 1994-12-20 Ikraft: 1995-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1518 Upphävd: 1996-01-01 överg.best. 1 § Kommuner och landsting får ansöka om återbetalning av ingående skatt som en kommun eller ett landsting inte dragit av enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Återbetalning får inte medges för sådan ingående skatt som avses i 8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 mervärdesskattelagen. I övrigt gäller bestämmelserna i 8 kap. 9 och 10 §§ mervärdesskattelagen i tillämpliga delar för återbetalning enligt första stycket. 2 § Kommuner och landsting får ansöka om återbetalning för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling i jämförelse med egen verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning. Återbetalning till kommun och landsting skall ske även då kommunen och landstinget lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden. Återbetalning enligt första stycket skall alltid ske då en kommun eller ett landsting lämnar bidrag eller annan ersättning till sådant kommunalförbund som avses i kommunalförbundslagen (1985:894), om förbundets verksamhet inte medför skattskyldighet enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Återbetalning enligt första stycket lämnas också till ett kommunalförbund eller ett beställarförbund som bedriver försöksverksamhet enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst för att kompensera förbundet för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling från annan än kommun och landsting i jämförelse med kommunens och landstingets verksamhet inom sjukvård, tandvård och social omsorg. 3 § Återbetalningsbeloppet enligt 2 § beräknas enligt schablon. Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, meddelar föreskrifter om schablonberäkning och om förfarandet vid ansökan om återbetalning. 4 § Skattemyndigheten i Kopparbergs län beslutar om återbetalning. Myndighetens beslut får överklagas till Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas. Övergångsbestämmelser 1994:1799 1. Denna lag träder i kraft samtidigt med lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Genom lagen upphävs lagen (1990:578) om särskilt bidrag till kommuner m. fl. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om särskilt bidrag för tiden fram till den nya lagens ikraftträdande. 1995:1518 Lagen tillämpas dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996." "SFS-nummer · 1994:1852 · Visa register Lag (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1994-12-20 Ändring införd: t.o.m. SFS 1997:776 Ikraft: 1995-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1290 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. 1 § I stället för vad som anges i 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt angående beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst skall vid 1996--1999 års taxeringar statlig inkomstskatt för fysiska personer och dödsbon beräknas enligt denna lag. 2 § För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst enligt följande. Skatt på förvärvsinkomst utgör 200 kronor samt 25 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en skiktgräns som vid 1999 års taxering uppgår till 213 100 kronor. Lag (1997:776). 3 § För dödsbon beräknas skatten på förvärvsinkomst enligt 2 § med följande undantag. Från och med beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade tas det i 2 § angivna beloppet på 200 kronor ut bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370). Från och med det fjärde beskattningsåret efter det kalenderår dödsfallet inträffade utgör skatten på förvärvsinkomst 25 procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten. Om den beskattningsbara förvärvsinkomsten överstiger ett belopp motsvarande grundavdrag enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen tas dessutom 200 kronor ut. Lag (1996:692). Övergångsbestämmelser 1994:1852 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före den 3 november 1994. 1995:654 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången vid 1997 års taxering. 1996:692 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 1996:1170 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid 1998 års taxering. 2. Äldre föreskrifter gäller i fråga om skattskyldig med inkomst av näringsverksamhet i vilken ingår förvärvskälla som har givit överskott och för vilken beskattningsåret har börjat före den 21 september 1996. 1997:776 Denna lag träder i kraft den 15 november 1997 och tillämpas vid 1999 års taxering. 1999:1290 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 1996-1999 års taxeringar." "SFS-nummer · 1994:1904 · Visa register Förordning (1994:1904) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1996 års taxering Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1994-12-20 Ikraft: 1995-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:861 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i fråga om skattskyldig för vilken enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar äldre föreskrifter skall gälla, skiktgränsen för statlig inkomstskatt till 207 300 kronor vid 1996 års taxering Av 2 § lagen om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar framgår att skiktgränsen i andra fall är 203 900 kronor vid 1996 års taxering. Övergångsbestämmelser 2000:861 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 1996 års taxering." "SFS-nummer · 1994:1993 · Visa register Förordning (1994:1993) om återbetalning av mervärdesskatt enligt lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 Departement: Inrikesdepartementet Utfärdad: 1994-12-20 Ikraft: 1995-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1647 Upphävd: 1996-01-01 överg.best. 1 § Återbetalning enligt 2 § lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 lämnas med sex procent av den i nämnda bestämmelse avsedda kostnaden för upphandling, bidrag eller annan ersättning. Återbetalning enligt 2 § första och tredje styckena nämnda lag lämnas endast i fråga om sådan sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning som är undantagen från skatteplikt enligt 3 kap. 4 eller 8 § mervärdesskattelagen (1994:200). 2 § Ansökan om återbetalning enligt 1 och 2 §§ lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall ges in till Skattemyndigheten i Kopparbergs län. Ansökan skall avse tidsperioder om en kalendermånad eller en period om tre på varandra följande kalendermånader. Ansökan skall lämnas in till skattemyndigheten senast den 5 i andra månaden efter utgången av den tidsperiod som ansökningen avser. 3 § Närmare föreskrifter om ansökningsförfarandet, om kontroll av underlag för återbetalning samt om utbetalning av belopp meddelas av Riksskatteverket. Övergångsbestämmelser 1995:1647 Förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996." "SFS-nummer · 1995:1150 · Visa register Förordning (1995:1150) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 1996 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1995-10-26 Ikraft: 1996-01-01 Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt skatten för tobaksvaror till följande belopp för år 1996. Skatt på cigaretter tas ut med 53 öre per styck och med 15,2 procent av detaljhandelspriset. Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 36 öre per styck. Skatt på röktobak tas ut med 394 kronor per kilogram. Skatt på snus tas ut med 77 kronor per kilogram och på tuggtobak med 126 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 1995:1223 · Visa register Förordning (1995:1223) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 1996 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1995-11-23 Ikraft: 1996-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1995:1535 Upphävd: 1996-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten för bränslen till följande belopp för år 1996. ___________________________________________________________________________ KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt ___________________________________________________________________________ 1. 2710 00 27, Bensin, dock 2710 00 29 inte flyg- eller bensin, som 2710 00 32 uppfyller krav för a) miljöklass 2 3 kr 30 öre 86 öre 4 kr 16 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 3 3 kr 36 öre 86 öre 4 kr 22 öre per liter per liter per liter 2. 2710 00 34 Annan bensin 3 kr 90 öre 86 öre 4 kr 76 öre eller än som avses per liter per liter per liter 2710 00 36 under 1, dock inte flyg- bensin 3. 2710 00 55, Eldningsolja, 2710 00 69 dieselbränn- eller olja, annan 2710 00 74- fotogen än 2710 00 78 flygfotogen, m.m. som a) har för- 590 kr 1 054 kr 1 644 kr setts med per m3 per m3 per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volym- procent destillat vid 350 C, b) inte har försetts med märk- ämnen och ger minst 85 volym- procent de- stillat vid 350 C, till- hörig miljöklass 1 1476 kr 1 054 kr 2 530 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1682 kr 1 054 kr 2 736 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 1955 kr 1 054 kr 3 009 kr per m3 per m3 per m3 4.ur 27111211- Gasol som an- 2711 19 00 vänds för a) drift av motordrivet 92 öre 55 öre 1 kr fordon, per liter per liter 47 öre fartyg eller luftfartyg b) annat ända- 115 kr 1 105 kr 1 220 kr mål än som per per per avses under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5.ur27112900 Metan som an- vänds för a) drift av 1 533 kr 788 kr 2 321 kr motordrivet per per per fordon, far- 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg tyg eller luftfartyg b) annat 191 kr 788 kr 979 kr ändamål än per per per som avses 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg under a 6. 2711 11 00, Naturgas som 2711 21 00 används för a) drift av 1 533 kr 788 kr 2 321 kr motordrivet per per per fordon, far- 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 tyg eller luftfartyg b) annat ända- 191 kr 788 kr 979 kr mål än som per per per avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 7. 2701, 2702 Kolbränslen 251 kr 916 kr 1 167 kr eller 2704 per per per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8. 2713 11 00- Petroleumkoks 251 kr 916 kr 1 167 kr 2713 12 00 per per per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 1996 utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 4,3 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, 3. 7,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 9,7 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall." "SFS-nummer · 1995:1231 · Visa register Förordning (1995:1231) om skiktgränsen för statlig inkomstskatt vid 1997 års taxering Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 1995-11-23 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:862 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i fråga om skattskyldig för vilken enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar äldre föreskrifter skall gälla, skiktgränsen för statlig inkomstskatt till 216 200 kronor vid 1997 års taxering. Regeringen fastställer enligt 2 § lagen om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skiktgränsen för statlig inkomstskatt i andra fall till 209 100 kronor. Övergångsbestämmelser 2000:862 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 1997 års taxering." "SFS-nummer · 1995:1647 · Visa register Förordning (1995:1647) om ersättning för mervärdesskatt enligt lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1995-12-19 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:982 Ikraft: 1996-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2005:811 Upphävd: 2006-01-01 1 § Har upphävts genom förordning (2002:962). 2 § Ersättning enligt 7 § lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting lämnas 1. med sex procent vid upphandling och bidragsgivning eller, om det framgår att viss del avser lokalkostnad, med arton procent för denna del och fem procent för resterande del, samt 2. med arton procent vid hyra av lokal för sådana boendeformer som avses i 6 § samma lag. Ersättning med arton procent lämnas dock inte om den fastighet som lokalen är inrymd i upplåts av stat, kommun, landsting, kommunalförbund eller regionförbund. Förordning (1998:590). 3 § Har upphävts genom förordning (2002:962). 4 § Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av bestämmelserna i lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting. Förordning (2003:982). Övergångsbestämmelser 1995:1647 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996, då förordningen (1994:1993) om återbetalning av mervärdesskatt enligt lagen (1994:1799) om kommuners och landstings hantering av mervärdesskatt för år 1995 skall upphöra att gälla. Den äldre förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 1996. 2005:811 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1995:1647) om ersättning för mervärdesskatt enligt lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2006." "SFS-nummer · 1995:1655 · Visa register Förordning (1995:1655) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1995-12-21 1 § Lagen (1994:1506) om dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Frankrike beträffande skatter på kvarlåtenskap, arv och gåva skall träda i kraft den 1 februari 1996. Lagen tillämpas beträffande arvsskatt på arv efter person som avlider den 1 februari 1996 eller därefter och beträffande gåvoskatt på gåva som ges vid nämnda tidpunkt eller därefter. 2 § Kungörelsen (1967:724) om tillämpning av avtal den 24 december 1936 mellan Sverige och Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående handräckning beträffande arvsskatt skall dock fortfarande tillämpas beträffande arvsskatt på arv efter person som avlidit före den 1 februari 1996." "SFS-nummer · 1995:1667 · Visa register Lag (1995:1667) om skatt på naturgrus Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1995-12-21 Ändring införd: t.o.m. SFS 2017:1209 Ikraft: 1996-07-01 1 § Skatt (naturgrusskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för brutet naturgrus om utvinningen av naturgruset sker för annat ändamål än markinnehavarens husbehov och 1. sker med stöd av tillstånd som har lämnats enligt 11 kap. miljöbalken eller vattenlagen (1983:291), eller 2. kräver tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken. Lag (2005:580). 2 § Med naturgrus avses naturligt sorterade jordarter som till övervägande del består av fraktionerna sand, grus, sten och block. 3 § Skatten tas ut med 15 kronor per ton naturgrus. För kalenderåret 2019 och efterföljande kalenderår ska skatten tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017 med ett årligt tillägg av två procentenheter. Beloppet enligt andra stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår. Lag (2017:1209). 4 § Skattskyldig är den som exploaterar en naturgrustäkt. Har föreskrifter om skyldighet att lämna uppgift om vem som är exploatör av täkten meddelats med stöd av 26 kap. 21 a § första stycket miljöbalken, är tillståndshavaren tillsammans med exploatören skattskyldig för tiden till dess sådan uppgift har lämnats. Lag (2005:580). 5 § Har upphävts genom lag (2002:424). 6 § Skattskyldighet inträder när 1. naturgrus levereras till en köpare, 2. naturgrus tas i anspråk för något annat ändamål än försäljning, eller 3. den skattepliktiga verksamheten upphör, varvid skattskyldigheten omfattar det naturgrus som då ingår i den skattskyldiges lager. Lag (2002:424). 7 § Skattskyldighet inträder inte för 1. naturgrus som används enbart för ändamål som är nödvändiga för täktverksamhetens bedrivande, eller 2. naturgrus som används för efterbehandling av täkten. 8 § En skattskyldig får göra avdrag för skatt på sådant naturgrus 1. för vilket skattskyldighet tidigare har inträtt, eller 2. som har tagits tillbaka i samband med återgång av köp. Lag (2002:424). 9 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1379). Övergångsbestämmelser 1998:851 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. 2. Föreskrifter som har meddelats med stöd av 18 a § andra stycket naturvårdslagen (1964:822) skall vid tillämpningen av den nya lydelsen av 4 § andra stycket anses som föreskrifter som har meddelats med stöd av 12 kap. 5 § andra stycket miljöbalken. 2002:424 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:999 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2005:961 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:470 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1209 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1996:1137 · Visa register Förordning (1996:1137) om fastställande av omräknade belopp för försäljningsskatt på motorfordon för år 1997 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1996-11-28 Ikraft: 1997-01-01 Författningen har upphävts genom: 2000:1445 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 8 a § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skatten till följande belopp för år 1997. _________________________________________________________________________ Fordonslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3 _________________________________________________________________________ 1. buss med en total- 6 kronor 38 öre 6 kronor 38 öre 6 kronor 38 öre vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram 3 500 kilogram tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt, ökat med 1 993 kronor med en total- - - 5 978 kronor vikt överstigande 3 500 kilogram 2. lastbild med skåpkarosseri med en total- 6 kronor 38 öre 6 kronor 38 öre 6 kronor 38 öre vikt av högst per kilogram per kilogram per kilogram 3 500 kilo- tjänstevikt tjänstevikt tjänstevikt gram med en total- - - 5 978 kronor vikt över- stigande 3 500 kilogram 3. lastbil utan skåpkarosseri med en total- 3 986 kronor 3 986 kronor 5 978 kronor vikt av högst 3 500 kilo- gram med en total- - - 5 978 kronor vikt översti- gande 3 500 kilogram ____________________________________________________________________________ Skatten tas ut för motorcykel med 1 335 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 754 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 690 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 464 kronor. Övergångsbestämmelser 2000:1445 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001." "SFS-nummer · 1996:1231 · Visa register Lag (1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1996-12-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 1998:1670 Ikraft: 1997-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 1999:1297 Upphävd: 2000-01-01 överg.best. 1 § Skattereduktion för fastighetsskatt medges vid 1997-2001 års taxeringar, under de förutsättningar och i den omfattning som anges i denna lag, ägare av fastighet belägen i Sverige som utgörs av småhusenhet, om 1. hel fastighetsskatt utgår enligt bestämmelserna i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt 2. småhusets värdeår inte har förändrats vid 1996 års allmänna fastighetstaxering och 3. basvärdet vid 1996 års allmänna fastighetstaxering överstiger 1995 års taxeringsvärde med minst 40 procent, dock minst 200 000 kronor. 2 § Med ägare avses även den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall likställas med ägare. Beteckningar som används i denna lag har samma betydelse som i fastighetstaxeringslagen. 3 § Skattereduktion medges endast om 1. den skattskyldige ägde fastigheten den 1 januari 1996 och om han eller hon vid denna tidpunkt var bosatt på fastigheten och fortfarande är bosatt där vid utgången av året före taxeringsåret eller om 2. den skattskyldiges make eller sambo ägde fastigheten den 1 januari 1996 och den skattskyldige efter dennes död förvärvat fastigheten genom arv, testamente eller bodelning med anledning av dödsfallet och förhållandena i övrigt är sådana att den skattskyldige skulle omfattas av bestämmelserna om han eller hon ägt fastigheten den 1 januari 1996. Skattereduktion medges dödsbo om den döde ägde fastigheten den 1 januari 1996 och därefter avlidit och efterlevande make eller sambo är bosatt där vid utgången av året före taxeringsåret och förhållandena i övrigt är sådana att den efterlevande skulle omfattas av bestämmelserna om han eller hon ägt fastigheten den 1 januari 1996. Den skattskyldige anses bosatt på den fastighet där han eller hon rätteligen skall vara folkbokförd. 4 § Vid 1997 års taxering medges skattereduktion med ett belopp motsvarande 1,7 procent av skillnaden mellan basvärdet 1996 och det högsta av 1995 års taxeringsvärde ökat med 40 procent och 1995 års taxeringsvärde ökat med 200 000 kronor. Skattereduktion vid 1997 års taxering medges med högst 10 000 kronor. Vid 1998 års taxering medges skattereduktion med ett belopp motsvarande 80 procent av reduktionsbeloppet vid 1997 års taxering. Vid 1999-2001 års taxeringar medges skattereduktion med ett belopp motsvarande 60, 40 respektive 20 procent av 1,5 procent av skillnaden mellan basvärdet 1996 och det högsta av 1995 års taxeringsvärde ökat med 40 procent och 1995 års taxeringsvärde ökat med 200 000 kronor. Skattereduktion vid 1999 års taxering medges med högst 5 290 kronor. Lag (1998:1670). 5 § Skattereduktionen för en delägare i en fastighet utgör så stor andel av den totala skattereduktionen för fastigheten som svarar mot delägarens andel i denna. 6 § I fråga om skattereduktion enligt denna lag tillämpas vad som gäller i fråga om sådan skattereduktion som avses i 11 kap. 11 § skattebetalningslagen (1997:483) om inte annat är föreskrivet. Skattereduktion enligt denna lag tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt skattebetalningslagen. Lag (1997:547). 7 § Bestämmelser om registrering av uppgifter enligt denna lag finns i skatteregisterlagen (1980:343). Övergångsbestämmelser 1997:547 Denna lag träder i kraft den 1 november 1997 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1998:1670 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 1999 års taxering. 1999:1297 Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om 1997-2001 års taxeringar." "SFS-nummer · 1996:1311 · Visa register Förordning (1996:1311) om skiktgräns för statlig inkomstskatt vid 1998 års taxering Departement: Finansdepartementet S8 Utfärdad: 1996-12-05 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:863 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 2 § lagen (1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar, i fråga om skattskyldig för vilken enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1170) om ändring i lagen om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar äldre föreskrifter skall gälla, skiktgränsen för statlig inkomstskatt till 212 200 kronor vid 1998 års taxering. Av 2 § lagen om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar framgår att skiktgränsen i andra fall är 209 100 kronor vid 1998 års taxering. Övergångsbestämmelser 2000:863 Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om 1998 års taxering." "SFS-nummer · 1997:323 · Visa register Lag (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1997-06-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:545 Ikraft: 1997-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1403 Upphävd: 2008-01-01 Inledande bestämmelser 1 § Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i denna lag. Bestämmelser om Skatteverket och förfarandet vid taxering till statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324). Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229) och omfattar också motsvarande utländska företeelser om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Lag (2003:719). Skattepliktig förmögenhet 2 § Den skattepliktiga förmögenheten utgörs av värdet av den skattskyldiges tillgångar efter avdrag för dennes skulder. Den skattepliktiga förmögenheten bestäms med hänsyn till förhållandena vid utgången av beskattningsåret. Med beskattningsår avses kalenderåret före taxeringsåret. 3 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång tas upp 1. privatbostadsfastighet och privatbostadsrätt, 2. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet som på grund av ägarens begäran enligt 2 kap. 9 § tredje stycket inkomstskattelagen (1999:1229) är näringsfastighet, 3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget eller närståendes boende, 4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i det land där aktiebolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerat vid en svensk börs eller en reglerad marknad i Sverige med undantag för huvuddelägares aktie, 5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktiebolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i ett aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat, 6. annan sådan delägarrätt som avses i 48 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen än aktie om delägarrätten inte är marknadsnoterad samt andel i handelsbolag med undantag för andel i juridisk person till den del den juridiska personen är skattskyldig, 7. annan marknadsnoterad delägarrätt än aktie, marknadsnoterad fordringsrätt och marknadsnoterad tillgång som avses i 52 kap. inkomstskattelagen, 8. livförsäkring med undantag för a) pensionsförsäkring samt b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar, 9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för rätt till a) utbetalning på grund av försäkring, b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt c) underhållsbidrag, 10. kontobehållning med undantag för behållning på pensionssparkonto, 11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran avseende marknadsnoterad tillgång som anges i 4, 5 eller 7, 12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt överstiger 25 000 kronor, 13. lösöre med undantag för a) inre lösöre för personligt bruk, b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets värde understiger 10 000 kronor, c) fordon som avses i 2 kap. 2 § första stycket vägtrafikskattelagen (2006:227) samt d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning, om tillgången inte ingår i sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 och 11 §§ inkomstskattelagen i annat fall än enligt 2 och 3. Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas på 1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan denna tidpunkt, 2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid en börs, en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet första gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen, 3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen, 4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1-3, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta förvärv, 5. aktie som avses i 1-4 och som har förvärvats av ett barn eller barnbarn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter förvärvats av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt av ett barn, barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda förvärv. Med huvuddelägare avses sådan aktieägare som, ensam eller tillsammans med närstående, innehade aktier direkt eller indirekt motsvarande minst 25 procent av röstvärdet för aktierna i bolaget vid utgången av år 1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för inregistrering eller marknadsnotering som avses i andra stycket. Som huvuddelägare anses även dödsboet efter sådan aktieägare. Med pensionsförsäkring likställs i denna paragraf en sådan livförsäkring som 1. avses i 58 kap. 2 § andra stycket andra meningen inkomstskattelagen (1999:1229), eller 2. uppfyller villkoren i 58 kap. 6-16 §§ inkomstskattelagen, om den har meddelats i en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1 § 2 lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares verksamhet i Sverige. Lag (2007:545). 4 § Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder dras av från värdet av tillgångarna. Som avdragsgill skuld räknas dock inte 1. skuld i sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 och 11 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) med undantag för skuld hänförlig till tillgång som anges i 3 § första stycket 2 och 3, 2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt, 3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den juridiska personen inte beaktas vid värdering enligt 14 §, 4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet avseende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättigheter på grund av sådana avtal, 5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag att den är undantagen från skatteplikt, 6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget från skatteplikt, 7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen, 8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till följd av dubbelbeskattningsavtal, 9. skatt som avses i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) som ännu inte debiterats. Lag (1999:1298). 5 § Fordran är skattepliktig och skuld är avdragsgill endast om det är fråga om rättighet respektive förpliktelse som kan bestämmas till belopp och vars uppkomst inte är beroende av villkor. Avdrag medges dock för förpliktelse som avses i 4 § andra stycket 4 i den omfattning som anges i den bestämmelsen. Skattskyldighet 6 § Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av 1. fysisk person som är obegränsat skattskyldig vid beskattningsårets utgång, 2. dödsbo efter den som vid sin död var obegränsat skattskyldig, 3. svensk förening eller svenskt samfund utom till den del en medlem genom sin andel har del i dess förmögenhet, 4. svensk stiftelse. En fysisk person som inte är svensk medborgare och som vistas i Sverige under en begränsad tid av högst tre år behandlas som begränsat skattskyldig. Juridisk person som avses i 7 kap. 2 §, 3 § första stycket, 7 § första stycket, 15-17, 19 eller 20 § inkomstskattelagen (1999:1229) är inte skattskyldig. Detta gäller också registrerat trossamfund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket nämnda lag. Lag (1999:1298). 7 § En fysisk person som är begränsat skattskyldig vid beskattningsårets utgång skall betala förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet avseende sådan i Sverige belägen tillgång som anges i 3 § första stycket 1 och 2. Lag (1999:1298). 8 § I fråga om skyldighet att betala skatt anses som ägare 1. den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare av fastighet, 2. den som innehar lös egendom med fideikommissrätt, 3. den som under sin livstid har rätt till avkastning av tillgång som tillhör annan fysisk person, 4. den som har rätt till avkastning av tillgång som tillhör familjestiftelse, 5. den som i övrigt har rätt till avkastning av annans tillgång och som skäligen bör betraktas som tillgångens ägare, 6. sådan förmånstagare som har förfoganderätt till livförsäkring. Skattskyldighet föreligger inte för ägaren av en tillgång till vilken någon annan anses som ägare enligt denna paragraf. Med familjestiftelse avses i denna lag stiftelse, annat liknande subjekt eller annan tillgångsmassa som enligt stiftelseförordnandet eller motsvarande bestämmelser har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss släkts, vissa släkters eller bestämda fysiska personers ekonomiska intressen. Värdering Tillgångar 9 § Tillgång tas upp till marknadsvärdet om inte annat följer av 10-17 §§. 10 § Fastighet i Sverige tas upp till det värde som gäller som underlag för fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Har underlaget beräknats enligt 1 § lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007-2009 års taxeringar, skall värdet, i förekommande fall, beräknas även med tillämpning av 2 a § lagen om statlig fastighetsskatt. Om fastigheten innehas med tomträtt tas den upp till den del av värdet som avser byggnad. Om taxeringsvärde saknas vid beskattningsårets utgång anses fastigheten inte ha något värde. Fastighet utomlands tas upp till 75 procent av marknadsvärdet. Förordning (2006:1341). 11 § Privatbostadsrätt tas upp till ett värde som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet. Denna förmögenhet bestäms med utgångspunkt i ett värde på föreningens eller bolagets fastighet beräknat enligt 10 § och med hänsyn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 juli under beskattningsåret. Lag (1999:1298). 12 § Marknadsnoterad delägarrätt med undantag för andel i sådan investeringsfond som avses i 48 kap. 21 § inkomstskattelagen (1999:1229) tas upp till 80 procent av det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet om inte annat följer av 13 §. Marknadsnoterad fordringsrätt, andel i sådan investeringsfond som avses i 48 kap. 21 § samt marknadsnoterad tillgång som avses i 52 kap. nämnda lag, tas upp till det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Om det noterade värdet inte omfattar upplupen avkastning skall värdet ökas med sådan avkastning. Lag (2004:62). 13 § Om det i ett aktiebolag finns skilda aktieslag av vilka ett eller flera är inregistrerade vid en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, tas aktie i bolaget som inte är inregistrerad upp till samma värde som de inregistrerade aktierna. Är flera aktieslag inregistrerade, tas aktie som inte är inregistrerad upp till samma värde som de inregistrerade aktier som har den lägsta kursen. Om det i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige finns skilda aktieslag av vilka ett eller flera är marknadsnoterade utan att vara inregistrerade vid en reglerad marknad eller en motsvarande marknad utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och ett aktieslag i bolaget den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerat vid en svensk börs eller en reglerad marknad i Sverige, tas aktie i bolaget som inte är marknadsnoterad upp till samma värde som de marknadsnoterade aktierna. Är flera aktieslag marknadsnoterade, tas aktie som inte är marknadsnoterad upp till samma värde som de marknadsnoterade aktier som har den lägsta kursen. Lag (2007:545). 14 § Vid värdering av delägarrätt som avses i 48 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229) och som inte är marknadsnoterad samt andel i handelsbolag beaktas tillgångar och skulder i den juridiska personen respektive i handelsbolaget i den omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av delägaren och inte annat följer av andra stycket eller 13 §. Om tillgången eller skulden ingår i en rörelse hos den juridiska personen respektive handelsbolaget, anses detsamma gälla för delägaren, dock inte i fråga om tillgång som för delägaren vid direkt innehav omfattas av 3 § första stycket 1 och därtill hänförlig skuld. Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett aktieslag i bolaget har varit inregistrerat vid en reglerad marknad i Sverige under beskattningsåret. Har en andel i ett handelsbolag ett negativt värde, får detta beaktas av delägare som inte har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser. Lag (2007:545). 15 § Livförsäkring tas upp till sitt på försäkringstekniska beräkningsgrunder framräknade återköpsvärde med tillägg för beräknad upplupen andel i livförsäkringsrörelsens överskott. Lag (1999:1132). 16 § Rätt till sådan utbetalning som är skattepliktig enligt 3 § första stycket 9 tas upp till sitt nuvärde. Detta beräknas med hänsyn till marknadsräntan, det värde som förmånen motsvarar för ett helt år och den bestämda eller beräknade tiden under vilken förmånen ges ut. 17 § Fordran i pengar och liknande betalningsmedel som inte är marknadsnoterad och som löper med ränta tas upp till sitt nominella belopp med tilllägg för förfallen ränta. Om en sådan fordran löper med ränta som betydligt understiger marknadsräntan eller är räntelös, tas den upp till sitt nuvärde beräknat med hänsyn till marknadsräntan, avtalad ränta och löptid. Osäker fordran tas upp till det belopp som kan förväntas bli betalt. Värdelös fordran tas inte upp. Lag (1997:954). Skulder 18 § Skuld tas upp till belopp som beräknas enligt de grunder som anges för värdering av tillgångar i 9, 16 och 17 §§. Löper en skuld med ränta som betydligt understiger marknadsräntan och utgår räntan efter en fast räntesats, tas skulden dock upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta om räntesatsen var marknadsmässig när skulden uppkom. Även i de fall då ränta utgår efter en räntesats som bestäms författningsenligt tas skuld upp till sitt nominella belopp med tillägg för förfallen ränta. Förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och därmed jämförlig förpliktelse tas upp till belopp som motsvarar det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet på optionen, terminen eller den därmed jämförliga tillgången. Lag (1997:954). Skatteberäkning Beskattningsbar förmögenhet 19 § Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten. Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor. Fribeloppet uppgår till 1. 1 500 000 kronor för fysisk person, dödsbo, familjestiftelse samt för fall som avses i 21 § första stycket 4, 2. 3 000 000 kronor för fall som avses i 21 § första stycket 1-3, och 3. 25 000 kronor för annan juridisk person än dödsbo och familjestiftelse. Lag (2004:1039). Skattesats 20 § För fysisk person, dödsbo och familjestiftelse är skattesatsen 1,5 procent. För annan juridisk person är skattesatsen 1,5 promille. Sambeskattning 21 § Sambeskattning skall ske av 1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret, 2. sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn tillsammans, 3. föräldrar som sambeskattas enligt 1 eller 2 och deras hemmavarande barn under 18 år, och 4. en förälder, som inte sambeskattas enligt 1 eller 2, och dennes hemmavarande barn under 18 år. Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade. Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har betydelse för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst beskattningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större delen av beskattningsåret. Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter förhållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte som hemmavarande barn. Lag (2000:1422). 22 § Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för sig. Om ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret enligt 2 kap. 2 § lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter, räknas dock barnets tillgångar och skulder in i föräldrarnas skattepliktiga förmögenheter. Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av tillgångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten beräknas och fördelas på dessa personer efter förhållandet mellan deras skattepliktiga förmögenheter. Lag (2001:1238). Dubbelbeskattning 23 § Om skattskyldig blivit beskattad för samma förmögenhet såväl i Sverige som i utländsk stat, kan regeringen på ansökan av den skattskyldige efterskänka skatten. För sådant beslut krävs ömmande omständigheter eller i övrigt synnerliga skäl. Lag (1999:1298). Övergångsbestämmelser 1997:323 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid beräkning av preliminär skatt för tid efter ikraftträdandet och i övrigt första gången vid 1998 års taxering med de undantag som anges i punkterna 2-4. 2. För livförsäkring som tagits i överensstämmelse med ansökan som kommit in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 13 september 1986 skall övergångsbestämmelserna till lagen (1986:1227) om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt alltjämt tillämpas 3. För försäkringsavtal som ingåtts före den 1 juli 1995 skall övergångsbestämmelserna till lagen (1995:1541) om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt alltjämt tillämpas. 4. Har ett rättsförhållande uppkommit före utgången av år 1996 tillämpas äldre bestämmelser i fråga om förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan avser sådan nyttjanderätt eller avkastningsrätt till fastighet som inte är skattepliktig. 5. Vid 1998 års taxering skall i fråga om 11 § hänsyn tas till föreningens eller bolagets övriga tillgånger och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats under tiden den 1 juli - den 31 december 1997 i stället för enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 juli under beskattningsåret. Saknas sådant bokslut skall hänsyn tas till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder vid utgången av beskattningsåret. Om den skattskyldige begär det får dock hänsyn tas till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före den 1 juli 1997. Lag (1997:954). 1997:954 1. Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt vad gäller 3, 12, 13, 14, 17 och 18 §§ första gången vid 1998 års taxering och vad gäller 4 § första gången vid 1999 års taxering med de undantag som anges i punkterna 2 och 3. 2. Marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och med ett aktieslag i bolaget som den 29 maj 1997 var eller senare har varit inregistrerat vid svensk börs tas vid 1998 års taxering upp till 80 procent av det vid beskattningsårets utgång senast noterade värdet. Har sådant värde inte noterats efter ikraftträdandet tas aktien upp till 80 procent av marknadsvärdet. 3. Bestämmelsen i 14 § andra stycket gäller inte vid 1998 års taxering om aktieslaget har avregistrerats under tiden den 1 januari - den 28 maj 1997. 1999:1298 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2000:1011 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2000:1422 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2001:547 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2001. 2. Vid 2002-2006 års taxeringar gäller följande. Om fastigheten innehas med tomträtt och om den del av taxeringsvärdet som avser byggnaden innefattar värdet av både byggnaden och tillhörande tomt enligt bestämmelserna i 7 kap. 13 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i dess lydelse intill den 1 augusti 2001, avräknas den del av värdet som avser tomten. 2001:836 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering. 2001:1220 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2004 års taxering. 2001:1238 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering. 2004:62 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2004. 2. Vad som sägs i 12 § om andel i investeringsfond skall också gälla andel i sådan värdepappersfond som förvaltas av fondbolag eller annan fondförvaltare som med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder driver verksamhet enligt lagen (1990:1114) om värdepappersfonder. 2004:1039 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas första gången vid 2006 års taxering. 2004:1305 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005 och tillämpas första gången vid 2006 års taxering. 2. De nya bestämmelserna i 3 § fjärde stycket 1 tillämpas endast på försäkringsavtal som ingåtts efter ikraftträdandet. 2006:235 Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2006:1341 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2007:545 1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering. 2. Vid tillämpningen av 14 § andra stycket vid 2008 års taxering jämställs med aktieslag som har varit inregistrerat vid en reglerad marknad i Sverige aktieslag som har varit inregistrerat vid en svensk börs. 2007:1403 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt ska upphöra att gälla vid utgången av år 2007. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 2007 och tidigare års taxeringar." "SFS-nummer · 1997:324 · Visa register Lag (1997:324) om begränsning av skatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1997-06-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 2006:1342 Ikraft: 1997-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1404 Upphävd: 2008-01-01 1 § Vid debitering av slutlig och tillkommande skatt skall statlig inkomstskatt och förmögenhetsskatt begränsas enligt bestämmelserna i denna lag. Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tilllämpningsområde som i inkomstskattelagen (1999:1229) och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Lag (1999:1299). 2 § Begränsning av skatt skall ske endast för fysisk person som är obegränsat skattskyldig under någon del av beskattningsåret eller för dödsbo efter den som vid sin död var obegränsat skattskyldig. Lag (1990:1299). 3 § Vid prövning av skattebegränsningen fastställs ett spärrbelopp. Detta spärrbelopp utgör 60 procent av summan av den skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst och inkomst av kapital. För personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt beräknas spärrbeloppet på deras sammanlagda inkomster om beskattnings- bar förmögenhet uppkommer vid sambeskattningen. 4 § Spärrbeloppet jämförs med det sammanlagda beloppet av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt och förmögenhetsskatt som beräknats för den skattskyldige på grund av taxeringen (skattebeloppet). För personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt beräknas skattebeloppet som summan av deras sammanlagda skatter om beskattningsbar förmögenhet uppkommer vid sambeskattningen. Är den skattskyldige berättigad till nedsättning av statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt eller förmögenhetsskatt genom skattereduktion som avses i 65 kap. 9-11 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) eller genom avräkning av utländsk skatt enligt särskilda föreskrifter, beräknas skattebeloppet som om skattereduktion eller avräkning av skatt inte hade skett. Lag (2006:1342). 5 § Om skattebeloppet är högre än spärrbeloppet nedsätts förmögenhetsskatten och den statliga inkomstskatten med överskjutande belopp (nedsättningsbeloppet). Förmögenhets- skatten får dock inte nedsättas till ett lägre belopp än skatten på 50 procent av den skattskyldiges beskattningsbara förmögenhet. Nedsättning sker av förmögenhetsskatt, statlig inkomstskatt på kapitalinkomst och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst i nu angiven ordning. Skattenedsättning som avses i 4 § andra stycket görs sedan nedsättning har skett enligt denna paragraf. För personer som skall sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt fördelas nedsättnings- beloppet i förhållande till storleken av deras skattepliktiga förmögenheter. Den sammanlagda förmögenhetsskatten för dessa personer får inte nedsättas till ett lägre belopp än skatten på 50 procent av den gemensamt bestämda beskattningsbara förmögenheten. 6 § Bestämmelserna i skattebetalningslagen (1997:483) om beslut och överklagande av beslut tillämpas på beslut enligt denna lag. Lag (1997:955). Övergångsbestämmelser 1997:324 Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997 och tillämpas vid beräkning av preliminär skatt för tid efter ikraftträdandet och i övrigt första gången vid 1998 års taxering. 1997:955 Denna lag träder i kraft den 30 december 1997 och tillämpas första gången vid beräkning av preliminär skatt för 1998 och i övrigt första gången vid 1999 års taxering. 1999:1299 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2001:1167 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering. 2006:1342 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering. 2007:1404 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (1997:324) om begränsning av skatt ska upphöra att gälla vid utgången av år 2007. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om debitering av slutlig skatt och tillkommande skatt vid 2008 och tidigare års taxeringar." "SFS-nummer · 1997:1142 · Visa register Förordning (1997:1142) om fastställande av omräknade belopp för försäljningskatt på motorfordon för år 1998 Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1997-11-27 Ikraft: 1998-01-01 Författningen har upphävts genom: 1998:1245 Upphävd: 1998-10-01 Regeringen fastställer enligt 8 a § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skatten till följande belopp för år 1998. Fordonsslag miljöklass 1 miljöklass 2 miljöklass 3 1. buss med en total- 6 kronor 47 öre per 6 kronor 47 öre per 6 kronor 47 vikt av högst kilogram tjänste- kilogram tjänste- öre per 3 500 kilo- vikt vikt kilogram gram tjänste- vikt, ökat med 2 021 kronor med en totalvikt - - 6 064 kronor överstigande 3 500 kilogram 2. lastbil med skåpkarosseri med en total- 6 kronor 47 öre per 6 kronor 47 öre per 6 kronor 47 vikt av högst kilogram tjänste- kilogram tjänste- öre per 3 500 kilo- vikt vikt kilogram gram tjänste- vikt, ökat med 2 021 kronor med en totalvikt - - 6 064 kronor överstigande 3 500 kilogram 3. lastbil utan skåpkarosseri med en total- 4 043 kronor 4 043 kronor 6 064 kronor vikt av högst 3 500 kilogram med en totalvikt - - 6 064 kronor överstigande 3 500 kilogram Skatten tas ut för motorcykel med 1 354 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 779 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 729 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 528 kronor." "SFS-nummer · 1998:1357 · Visa register Förordning (1998:1357) om skiktgräns för statlig inkomstskatt vid 2000 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1998-10-29 Ikraft: 2000-01-01 Regeringen fastställer enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt den nedre skiktgränsen till 219 300 kronor vid 2000 års taxering. Av 10 § lagen om statlig inkomstskatt framgår att den övre skiktgränsen är 360 000 kronor vid 2000 års taxering." "SFS-nummer · 1998:1477 · Visa register Lag (1998:1477) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2000 års taxering, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1998-12-03 Ikraft: 1999-01-01 1 § Vid 2000 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. En preliminär utbetalning av den sammanlagda inkomstskatten skall göras av skattemyndigheten i januari 1999 i samband med slutavräkningen av 1997 års kommunalskattemedel. Detta belopp skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Utbetalning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 1998. En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2000 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 3 § Skattemyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen." "SFS-nummer · 1998:1579 · Visa register Förordning (1998:1579) om fastställande av omräknade belopp för försäljningsskatt på motorfordon för år 1999 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1998-11-26 Ikraft: 1999-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:1445 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 8 a § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skatten till följande belopp för år 1999. 1 § Skatten tas ut för buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och för lastbil med skåpkarosseri och en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 6 kronor och 41 öre per kilogram tjänstevikt och för annan lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 4 007 kronor. 2 § Skatten tas ut för motorcykel med 1 342 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 763 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 705 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 487 kronor. Övergångsbestämmelser 2000:1445 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001." "SFS-nummer · 1998:1626 · Visa register Förordning (1998:1626) om faställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 1999 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 1998-11-26 Ikraft: 1999-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:1447 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten för bränslen till följande belopp för år 1999. Tabellen är inte med. Hänvisning till den tryckta förordningen. 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 1999 utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 9,5 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, 3. 12,8 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 15,1 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. För elektrisk kraft som under tiden den 1 november - den 31 mars förbrukas i elektriska pannor som ingår i en elpanneanläggning vars installerade effekt överstiger 2 megawatt, utgör dock energiskatten 1. 11,8 öre per kilowattimme vid förbrukning i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi för annat ändamål än industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller yrkesmässig växthusodling, och 2. 15,1 öre per kilowattimme vid förbrukning för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi. Övergångsbestämmelser 2000:1447 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001." "SFS-nummer · 1999:648 · Visa register Lag (1999:648) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2001 års taxering, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1999-06-17 Ikraft: 1999-08-01 1 § Vid 2001 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. En preliminär utbetalning av den sammanlagda inkomstskatten skall göras av skattemyndigheten i januari 2000 i samband med slutavräkningen av 1998 års kommunalskattemedel. Detta belopp skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Utbetalning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 1999. En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2001 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 3 § Skattemyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen." "SFS-nummer · 1999:673 · Visa register Lag (1999:673) om skatt på avfall Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1999-06-23 Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:625 Ikraft: 2000-01-01 Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt (avfallsskatt) skall betalas till staten enligt denna lag för avfall som förs in till en avfallsanläggning där farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år slutligt förvaras (deponeras) eller förvaras under längre tid än tre år. Avfallsskatt skall också betalas för avfall som uppkommer inom en anläggning där det huvudsakligen bedrivs annan verksamhet än avfallshantering, om farligt avfall eller annat avfall till en mängd av mer än 50 ton per år deponeras inom anläggningen eller förvaras där under längre tid än tre år. 2 § Med avfall jämställs annat material som förs in till en avfallsanläggning som avses i 1 § första stycket. 3 § Bestämmelserna i 1 § gäller dock inte för anläggningar som används för deponering eller förvaring av enbart 1. ett eller flera av följande avfallsslag, nämligen a) jord, grus, sand, lera, skiffer, kalkstoft, kalksten eller annan sten, b) bergrester från gruvindustriell verksamhet, c) avfallssand från gruvindustriell verksamhet och avfall från vattenrening vid sådan verksamhet samt järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets, 2. radioaktivt avfall, 3. vattenverksslam i slambassäng, eller 4. flytande avfall i vassbädd. I fråga om avfall från vattenrening vid gruvindustriell verksamhet och järnhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets gäller första stycket 1 endast under förutsättning att deponering eller förvaring sker tillsammans med avfallssand från gruvindustriell verksamhet. Lag (2020:625). Skattebelopp m.m. 4 § Avfallsskatt ska betalas med 500 kronor per ton avfall. För kalenderåret 2019 och efterföljande kalenderår ska avfallsskatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i första stycket angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017 med ett årligt tillägg av två procentenheter. Beloppet enligt andra stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska betalas för påföljande kalenderår. Lag (2017:1211). 5 § Avfallsskatt skall bestämmas på grundval av vägning. Om den mängd avfall som förs in till eller uppkommer vid en anläggning är av mindre omfattning eller det av någon annan anledning finns särskilda skäl, får avfallsskatten bestämmas på annan grund än vägning. Undantag från skatteplikt 6 § Avfallsskatt skall inte betalas för 1. material som är avsett att användas för driften av en avfallsanläggning eller som förs in till en sådan anläggning utan direkt samband med avfallshanteringen, 2. avfall som är avsett att inom en anläggning a) behandlas genom kompostering eller reaktorbaserad rötning, b) förbrännas, c) användas för tillverkning av fast lagringsbart bränsle, d) avvattnas, e) renas, under förutsättning att avfallet är flytande, 3. flytande avfall som inom en anläggning är avsett att behandlas i vassbädd. Första stycket 2 d, 2 e och 3 gäller endast om det vatten som avgår från behandlingen inte deponeras inom anläggningen. Avfallsskatt skall dock betalas för rester som uppstår efter genomförd åtgärd enligt första stycket 2. Lag (2000:1429). Vem som är skattskyldig 7 § Skyldig att betala avfallsskatt är den som bedriver verksamheten på anläggningen. Lag (2002:428). Skattskyldighetens inträde 8 § Skyldigheten att betala avfallsskatt inträder i fall som avses i 1. 1 § första stycket när avfall förs in till anläggningen, 2. 1 § andra stycket när avfall uppkommer och i 3. 6 § tredje stycket när åtgärden har slutförts. Lag (2000:1429). Förfarandet 9 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Redovisningsperioden för avfallsskatt är dock kalenderkvartal. Lag (2011:1398). Avdrag 10 § Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt på 1. avfall som förts ut från anläggningen, dock inte lak- och reningsvatten och inte heller gas som har bildats vid nedbrytning av organiskt avfall, 2. avfall som använts för driften av anläggningen, 3. avfall som inom anläggningen använts för konstruktionsarbeten eller för att där åstadkomma en miljösäker deponering eller förvaring, dock inte när avfallet använts för mellantäckning, 4. avfall enligt 3 § första stycket 1 a som är avsett att inom anläggningen användas för sluttäckning, om det förvaras skilt från annat avfall. Lag (2002:998). 11 § Den som är skattskyldig får göra avdrag även för skatt på 1. vatten eller stabiliserande ämnen som utanför anläggningen tillsatts till aska, 2. förorenad jord från marksanering, 3. muddermassor från sanering och fördjupning av vattenområden, 4. avfall från sanering av upplag för farligt avfall, 5. slam från behandling av lakvatten från anläggning där gips deponeras, 6. avfall från rening av kommunalt avloppsslam som förorenats på grund av verksamhet vid Falu koppargruva, 7. asbesthaltigt avfall, 8. fluor- och svavelhaltigt avfall från rökgasrening vid tillverkning av järnmalmspellets, 9. grönlutslam från kausticeringsprocesser, 10. askor från eldning av avsvärtningsslam, 11. slam från framställning av dikalciumfosfat, kalciumklorid och natriumfosfat, 12. kalciumfluoridslam från framställning av aluminiumfluorid, 13. gipsslam från framställning av uppkolningsmedel, 14. elfilterstoft från framställning av kalciumkarbid, 15. slagger från metallurgiska processer, 16. stoft och slam från rening av gaser från framställning av råstål och råjärn, 17. oljehaltigt glödskalsslam, 18. metallhydroxidslam, 19. stoft och slam från rening av rökgaser och processvatten vid framställning av koppar, zink och bly, 20. katodrester och blästerstoft vid framställning av aluminium, 21. stoft och slam från rening av rökgaser från framställning av ferrolegeringar, 22. gjuterisand, 23. avfall från rensprocessen vid upparbetning av återvunnet glas, och 24. biobränsleaska, vars halt av cesium-137 uppgår till minst tio kilobecquerel per kilogram och som förts in till en avfallsanläggning som uppfyller de krav som Strålsäkerhetsmyndigheten fastlagt för deponering av sådan aska. Vid fastställandet av halten cesium-137 enligt första stycket 24 ska askans torrvikt användas. Lag (2020:625). Återbetalning 12 § Om avfall flyttas från ett område som upphört att vara en sådan anläggning som avses i 1 § första eller andra stycket, medges återbetalning av skatten på avfallet om avfallet 1. förs in på en sådan anläggning som avses i 1 § första stycket, eller 2. tas emot på en plats där avfallet är avsett att a) förbrännas, eller b) behandlas för materialåtervinning. Ansökan om återbetalning enligt första stycket görs skriftligen hos Skatteverket av den som var skattskyldig enligt 7 § vid den tidpunkt då området upphörde att vara en sådan anläggning som avses i 1 § första eller andra stycket. Återbetalning enligt första stycket medges inte om möjlighet till avdrag för skatten följer av andra bestämmelser i denna lag. Lag (2020:625). 13 § Ansökan om återbetalning enligt 12 § ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. För att återbetalning enligt 12 § ska beviljas krävs att skatten för ett kalenderkvartal uppgår till minst 1 000 kr. Lag (2020:625). Övergångsbestämmelser 2000:1429 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas för tid från och med den 1 januari 2000. 2001:904 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fall då skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet. 2002:428 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2002:998 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2005:962 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2014:1499 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:1211 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2020:625 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 1999:969 · Visa register Lag (1999:969) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2002 års taxering, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1999-11-25 Ikraft: 1999-12-31 1 § Vid 2002 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 10 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. En preliminär utbetalning av den sammanlagda inkomstskatten skall göras av skattemyndigheten i januari 2001 i samband med slutavräkningen av 1999 års kommunalskattemedel. Detta belopp skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Utbetalning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2000. En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2002 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 3 § Skattemyndighetens beslut enligt 2 § får överklagas hos regeringen." "SFS-nummer · 1999:994 · Visa register Lag (1999:994) om underlag för fastighetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 1999-12-02 Ikraft: 2000-01-01 Vid beräkning av fastighetsskatt vid 2001 års taxering för värderingsenhet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall, i stället för det taxeringsvärde som avses i nämnda punkt, underlaget för skatten vara det närmast föregående beskattningsårets taxeringsvärde för värderingsenheten, om det är lägre. Gäller olika värden för skilda delar av ett beskattningsår skall jämförelsen göras utifrån det genomsnittliga taxeringsvärdet under beskattningsåret." "SFS-nummer · 1999:1066 · Visa register Förordning (1999:1066) om fastställande av omräknade belopp för försäljningsskatt på motorfordon för år 2000 Departement: Finansdepartementet S6 Utfärdad: 1999-11-25 Ikraft: 2000-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2000:1445 Upphävd: 2001-01-01 överg.best. Regeringen fastställer enligt 8 a § lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon skatten till följande belopp för år 2000. 1 § Skatten tas ut för buss med en totalvikt av högst 3 500 kilogram och för lastbil med skåpkarosseri och en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 6 kronor och 47 öre per kilogram tjänstevikt och för annan lastbil med en totalvikt av högst 3 500 kilogram med 4 045 kronor. 2 § Skatten tas ut för motorcykel med 1 355 kronor om tjänstevikten inte överstiger 75 kilogram, med 1 780 kronor om tjänstevikten är högre men inte överstiger 160 kilogram, med 2 730 kronor om tjänstevikten är högre än 160 kilogram men inte överstiger 210 kilogram, samt i annat fall med 4 530 kronor. Övergångsbestämmelser 2000:1445 Den upphävda förordningen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2001." "SFS-nummer · 1999:1218 · Visa register Förordning (1999:1218) om skatt på avfall Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 1999-12-02 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1012 Ikraft: 2000-01-01 1 § Skatteverket får meddela föreskrifter om vägning som avses i 5 § lagen (1999:673) om skatt på avfall. Förordning (2003:1012)." "SFS-nummer · 2000:142 · Visa register Lag (2000:142) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund Departement: Finansdepartementet SP Utfärdad: 2000-03-23 Ikraft: 2000-06-01 1 § Det avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund samt tillhörande protokoll, som undertecknades i januari 2000, skall gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på svenska och danska med samma giltighet. Den svenska texten framgår av bilagan till denna lag. Bilaga Avtal mellan Konungariket Sveriges regering och Konungariket Danmarks regering om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund Regeringarna i Konungariket Sverige och Konungariket Danmark har enats om följande bestämmelser: Artikel 1 Avtalets syfte Syftet med detta avtal är att överenskomma hur mervärdesskatten på passageavgiften för den fasta vägförbindelsen över Öresund skall fördelas samt dessutom fastställa en administrativ ordning, som möjliggör en förenklad hantering av avdrag och återbetalning av mervärdesskatt för passagen över den fasta förbindelsen över Öresund. Artikel 2 Definitioner I detta avtal förstås med uttrycket: 1. "Den behöriga myndigheten": a. i Danmark: Skatteministern, b. i Sverige: Finansministern, eller den myndighet i envar av dessa stater åt vilken det uppdras att handha frågor beträffande avtalet. 2. "Utländska företagare": Företagare som är skattskyldiga till mervärdesskatt i ett annat EU-land än Danmark eller Sverige samt företagare som är etablerade utanför EU. 3. "Passageavgift": Den avgift som tas ut för passage över den fasta vägförbindelsen över Öresund. Artikel 3 Beskattningsunderlaget Vid fördelning av det beskattningsbara värdet av passageavgiften tillkommer 50 procent av beskattningsunderlaget Danmark och 50 procent av beskattningsunderlaget Sverige. Artikel 4 Avdrag Företagare, som är skattskyldiga i Danmark, kan i enlighet med de danska reglerna dra av såväl den danska som den svenska mervärdesskatten på passageavgiften. Företagare, som är skattskyldiga i Sverige, kan i överensstämmelse med de svenska reglerna dra av såväl den svenska som den danska mervärdesskatten på passageavgiften. Artikel 5 Återbetalning till utländska företagare Återbetalning av den danska och svenska mervärdesskatten på passageavgiften till utländska företagare skall ske i Sverige. Återbetalningen skall ske i enlighet med rådets åttonde direktiv av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Regler för återbetalning av mervärdeskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (79/1072/EEG) samt rådets trettonde direktiv av den 17 november 1986 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter - Regler om återbetalning av mervärdeskatt till skattskyldiga personer som inte är etablerade i gemenskapens territorium (86/560/EEG), såsom nämnda direktiv är genomförda i svenska författningar. Artikel 6 Gottgörelse och ränta på utbetald skatt De svenska myndigheterna skall föra noteringar över utbetalade belopp till utländska företagare. Den behöriga svenska myndigheten skall, innan utgången av den månad som följer efter utbetalningsmånaden, översända en samlad nota med det belopp som avser dansk mervärdesskatt till den behöriga danska myndigheten. Till beloppet skall läggas en ränta motsvarande genomsnittet av räntan på den svenska tvåmånaders statsskuldväxeln för den månad utbetalningarna skett. Beloppet anges i SEK. Den behöriga danska myndigheten skall föra över det samlade beloppet till de svenska myndigheterna senast den 15 i den följande månaden. Närmare bestämmelser om hur överföringen skall göras får avtalas om mellan de behöriga myndigheterna i Danmark och i Sverige. Artikel 7 Merkostnader Den behöriga svenska myndigheten skall årligen meddela den behöriga danska myndigheten storleken på de administrativa merkostnaderna för att återbetala dansk mervärdesskatt till utländska företagare. Danmark skall gottgöra Sverige dessa merkostnader. Gottgörelsen skall ske senast den 15 i månaden efter att meddelandet lämnats. Artikel 8 Revision Den behöriga danska myndigheten äger rätt att ta del av resultatet av den behöriga svenska myndighetens internrevisions granskning av system och rutiner avseende återbetalningar av mervärdesskatt på passageavgifterna till utländska företagare. Artikel 9 Ikraftträdande Detta avtal träder i kraft 30 dagar efter det att följande villkor har uppfyllts: 1. Europeiska unionens råd har beslutat, att Danmark och Sverige kan frångå det sjätte direktivet av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (77/388/EEG), om hanteringen av mervärdesskatten för den fasta förbindelsen över Öresund. 2. De avtalsslutande parterna genom utväxling av diplomatiska noter underrättat varandra om att alla de lagstadgade åtgärder, som är nödvändiga för avtalets ikraftträdande, har fullgjorts. Artikel 10 Giltighetsperiod och ändring av avtalet 1. Detta avtal har ingåtts på obestämd tid. Det kan genom skriftligt meddelande sägas upp via diplomatiska kanaler av var och en av de avtalsslutande parterna och skall upphöra att gälla sex månader efter att sådant meddelande har mottagits. 2. Fråga om ändring kan när som helst tas upp av en av de avtalsslutande parterna. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal i två exemplar på svenska och danska språken varvid varje text äger lika vitsord. För Konungariket Sveriges regering För Konungariket Danmarks regering Claes Ljungh Peter Loft Undertecknat den 25 januari 2000 Undertecknat den 27 januari 2000" "SFS-nummer · 2000:268 · Visa register Förordning (2000:268) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2000-05-04 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1013 Ikraft: 2000-06-01 1 § Lagen (2000:142) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund skall träda i kraft den 1 juni 2000. Avtalet träder i kraft den 12 maj 2000. 2 § Skatteverket är behörig myndighet i Sverige enligt lagen (2000:142) om avtal med Danmark om mervärdesskatt för den fasta vägförbindelsen över Öresund. Förordning (2003:1013)." "SFS-nummer · 2000:466 · Visa register Lag (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2000-06-08 Ändring införd: t.o.m. SFS 2017:401 Ikraft: 2000-07-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2017:402 Upphävd: 2018-01-01 1 § Skatt skall betalas till staten enligt denna lag på den termiska effekten i en kärnkraftsreaktor. Med termisk effekt avses i denna lag kärnkraftsreaktorns värmeproduktionsförmåga. 2 § Skatt ska betalas för varje kalendermånad som tillstånd finns att inneha och driva en kärnkraftsreaktor. Om driftstillståndet har löpt ut eller återkallats före slutet på en kalendermånad, upphör skattskyldigheten vid denna tidpunkt. Skatten utgör för varje kalendermånad 1 500 kronor per megawatt av den högsta tillåtna termiska effekten i kärnkraftsreaktorn. Om den högsta tillåtna termiska effekten inte har fastställts, får beskattningsmyndigheten beräkna effekten efter jämförelse med reaktorer för vilka sådan effekt har fastställts. Lag (2017:401). 3 § Skattskyldig är den som har tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor. Lag (2002:430). 4 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1403). 5 § Om en kärnkraftsreaktor har varit ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får avdrag med 49 kronor per megawatt av den termiska effekten göras för det antal kalenderdygn som överstiger 90. Lag (2017:401). Övergångsbestämmelser 2000:466 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Genom lagen upphävs lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. 2. Den upphävda lagen gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet av den nya lagen. 2002:430 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2005:963 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2007:1389 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2015:471 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:401´ 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2017:402 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2000:1012 · Visa register Lag (2000:1012) om underlag för förmögenhetsskatt i vissa fall vid 2001 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2000-11-23 Ikraft: 2000-12-30 Vid beräkning av skattepliktig förmögenhet vid 2001 års taxering enligt lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt gäller följande. Vid värdering av sådan fastighet eller del av fastighet som avses i 3 § första stycket b lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall, i stället för taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång, taxeringsvärdet vid närmast föregående beskattningsårs utgång tas upp om det är lägre." "SFS-nummer · 2001:837 · Visa register Lag (2001:837) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2001-11-22 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:673 Ikraft: 2002-01-01 1 § Vid 2003 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. 3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten skall fastställas av regeringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2001. Utbetalning skall under 2002 göras av skattemyndigheten med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2003 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 5 § Beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen. Lag (2003:673)." "SFS-nummer · 2001:906 · Visa register Lag (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2001-11-29 Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:1408 Ikraft: 2001-12-15 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1420 Upphävd: 2008-01-01 Inledande bestämmelser 1 § Ägare av fastighet i Sverige skall under de förutsättningar och i den omfattning som anges i denna lag tillgodoräknas skattereduktion. 2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Med taxeringsår avses taxeringsår enligt 1 kap. 12 § inkomstskattelagen (1999:1229). Bestämmelserna i denna lag om fastighet som är småhusenhet eller lantbruksenhet gäller också del av fastighet, flera fastigheter eller delar av fastigheter som är sådan enhet. 3 § Med ägare avses även den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) ska likställas med ägare. Enbart de personer som enligt 21 § i den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt skulle ha sambeskattats ska vid tillämpningen av denna lag anses ingå i samma hushåll. Har ett dödsbo rätt till skattereduktion enligt 8 § ska dödsboet och de personer som avses i 8 § 1 vid tillämpningen av 9-12 §§ anses ingå i samma hushåll. Lag (2007:1408). Villkor för skattereduktion De som kan tillgodoräknas skattereduktion 4 § Skattereduktion kan enbart tillgodoräknas fysiska personer och dödsbon som är ägare av fastigheter för vilka de är skattskyldiga enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Reduktionsfastigheten 5 § Skattereduktion kan tillgodoräknas den som ägt en fastighet och varit bosatt där hela året före taxeringsåret om fastigheten utgörs av en småhusenhet eller av ett småhus som är inrättat till bostad åt högst en eller två familjer med tillhörande tomtmark på en lantbruksenhet (reduktionsfastigheten). Om det i ett hushåll finns flera fastigheter som uppfyller villkoren i första stycket anses endast den fastighet som har högst taxeringsvärde som reduktionsfastighet. Den skattskyldige anses bosatt på den fastighet där han rätteligen skall vara folkbokförd. Särskilda regler vid dödsfall 6 § Skattereduktion kan oavsett bestämmelserna i 5 § tillgodoräknas den skattskyldige om denne året före taxeringsåret har förvärvat fastigheten genom arv eller testamente efter sin make, sambo eller förälder, eller genom bodelning med anledning av makens eller sambons död om 1. den skattskyldige vid utgången av det år dödsfallet inträffade skulle ha sambeskattats med makens, sambons eller förälderns dödsbo enligt bestämmelserna i 21 § i den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 2. maken, sambon eller föräldern var bosatt på fastigheten den 1 januari året före taxeringsåret och dessa förhållanden därefter bestått fram till dödsfallet, eller dennes dödsbo ägde fastigheten den 1 januari året före taxeringsåret, 3. den skattskyldige var bosatt på fastigheten den 1 januari det år då dödsfallet inträffade och detta förhållande därefter bestått fram till utgången av året före taxeringsåret, och 4. den skattskyldige fortfarande ägde fastigheten vid utgången av året före taxeringsåret. Lag (2007:1408). 7 § Ett dödsbo kan tillgodoräknas skattereduktion för det år dödsfallet inträffade om 1. den avlidnes efterlevande make, sambo eller barn vid utgången av det år dödsfallet inträffade skulle ha sambeskattats med dödsboet enligt bestämmelserna i 21 § i den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 2. den avlidne ägde och var bosatt på fastigheten den 1 januari året före taxeringsåret och dessa förhållanden därefter bestått fram till dödsfallet, och 3. den efterlevande maken, sambon eller barnet är delägare i dödsboet och var bosatt på fastigheten under hela det år som föregått taxeringsåret. Lag (2007:1408). 8 § Ett dödsbo kan tillgodoräknas skattereduktion för året efter dödsfallsåret om 1. den avlidnes efterlevande make, sambo eller barn vid utgången av det år dödsfallet inträffade skulle ha sambeskattats med dödsboet enligt bestämmelserna i 21 § i den upphävda lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 2. den avlidne ägde och var bosatt på fastigheten den 1 januari det år dödsfallet inträffade och dessa förhållanden därefter bestått fram till dödsfallet, och 3. den efterlevande maken, sambon eller barnet är delägare i dödsboet och var bosatt på fastigheten den 1 januari det år dödsfallet inträffade och detta förhållande därefter bestått fram till utgången av året efter dödsfallsåret. Lag (2007:1408). Skattereduktionens storlek 9 § För beräkningen av skattereduktion fastställs ett avräkningsunderlag och ett spärrbelopp enligt bestämmelserna i 10 och 11 §§. Avräkningsunderlaget 10 § Avräkningsunderlaget är den fastighetsskatt som påförs den skattskyldige för reduktionsfastigheten enligt bestämmelserna i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, dock högst 30 000 kronor eller, då halv fastighetsskatt tas ut enligt 3 § andra stycket samma lag, 15 000 kronor. Ägs reduktionsfastigheten av flera delägare som ingår i samma hushåll, skall ett gemensamt avräkningsunderlag fastställas för delägarna. Har en fastighetsägare avlidit, skall avräkningsunderlaget beräknas gemensamt för dödsboet och den efterlevande om 1. förhållandena är sådana som avses i 7 eller 8 § och 2. den efterlevande har förvärvat fastigheten på det sätt som avses i 6 §. Spärrbeloppet 11 § Spärrbeloppet är fyra procent av summan av 1. den skattskyldiges beskattningsbara förvärvsinkomst enligt 1 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229), och 2. den skattskyldiges överskott i inkomstslaget kapital enligt 1 kap. 6 § inkomstskattelagen. Om det finns flera medlemmar i den skattskyldiges hushåll eller om reduktionsfastigheten ägs av flera delägare som ingår i samma hushåll, ska spärrbeloppet fastställas gemensamt för dem. Spärrbeloppet får inte fastställas till ett lägre belopp än 2 800 kronor. Lag (2007:1408). Skattereduktionen 12 § Om avräkningsunderlaget överstiger spärrbeloppet, skall den skattskyldige tillgodoräknas en skattereduktion som motsvarar skillnaden mellan avräkningsunderlaget och spärrbeloppet. Om avräkningsunderlaget har beräknats gemensamt enligt 10 § andra eller tredje stycket och om det då överstiger spärrbeloppet, skall skattereduktionen tillgodoräknas i förhållande till vars och ens andel av den sammanlagda fastighetsskatten för reduktionsfastigheten. Förfarandet 13 § Bestämmelser om att hänsyn skall tas till skattereduktion för fastighetsskatt vid beslut om slutlig skatt finns i 11 kap. 9 § skattebetalningslagen (1997:483). 14 § Skattereduktion för fastighetsskatt räknas av mot kommunal och statlig inkomstskatt enligt inkomstskattelagen (1999:1229) samt mot statlig fastighetsskatt. Skattereduktion för fastighetsskatt tillgodoräknas den skattskyldige före skattereduktion enligt lagen (2000:1380) om skattereduktion för utgifter för vissa anslutningar för tele- och datakommunikation och skattereduktion enligt inkomstskattelagen, men efter skattereduktion enligt lagen (2000:1006) om skattereduktion på förvärvsinkomster vid 2002 och 2003 års taxeringar. Lag (2002:542). Övergångsbestämmelser 2001:906 Denna lag träder i kraft den 15 december 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. 2006:4 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2007:1408 Denna lag träder i kraft den 31 december 2007 och tillämpas första gången vid 2008 års taxering. Äldre bestämmelser gäller fortfarande vid 2007 och tidigare års taxeringar. 2007:1420 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt ska upphöra att gälla vid utgången av 2007. Den upphävda lagen ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008." "SFS-nummer · 2002:829 · Visa register Förordning (2002:829) om skatt på gödselmedel Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2002-11-07 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:1039 Ikraft: 2003-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2021:307 Upphävd: 2021-07-01 1 § Frågor om lagerhållare enligt lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av lagerhållare meddelas efter särskild ansökan. Förordning (2003:1039). 2 § Den som godkänts som lagerhållare enligt lagen (1984:409) om skatt på gödselmedel skall anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av förhållanden som angetts i samband med ansökan om godkännande. Förordning (2003:1039)." "SFS-nummer · 2002:831 · Visa register Förordning (2002:831) om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt Departement: Finansdepartementet BA ToT Utfärdad: 2002-11-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 2017:367 Ikraft: 2003-01-01 Tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller myndigheter under regeringen som ingår i den statliga redovisningsorganisationen, om inte Ekonomistyrningsverket beslutar annat enligt 2 §. Förordningen gäller dock inte affärsverken. Förordning (2008:1430). 2 § Ekonomistyrningsverket skall besluta att en myndighet inte skall omfattas av förordningen om verket bedömer att det är viktigare att det råder konkurrensneutralitet på en marknad där myndigheten bedriver verksamhet i konkurrens med en verksamhet som inte medför rätt till avdrag eller återbetalning av ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), än att myndigheten har kompensationsrätt enligt denna förordning. Ekonomistyrningsverket skall samråda med Konkurrensverket innan beslut enligt denna bestämmelse fattas. 3 § Har upphävts genom förordning (2008:1430). Kompensation 4 § En myndighet som omfattas av denna förordning har rätt till kompensation för belopp, motsvarande ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200), som hänför sig till verksamheten. Myndigheten har dock inte rätt till kompensation om den ingående skatten hänför sig till utgifter för representation eller liknande ändamål. Myndigheten har inte heller rätt till kompensation om den ingående skatten omfattas av begränsningar i avdragsrätten enligt 8 kap. 9 § första stycket 1, 3 eller 4 eller 10, 15 eller 16 § mervärdesskattelagen. Förordning (2017:367). 5 § Har upphävts genom förordning (2008:1430). 6 § Har upphävts genom förordning (2008:1430). Rekvisition och redovisning mot inkomsttitel 7 § En myndighet som en viss månad har bokfört belopp som anges i 4 § får påföljande månad rekvirera motsvarande belopp från Skatteverket. Förordning (2003:1040). 8 § Skatteverket ska betala ut det rekvirerade beloppet inom 10 dagar från det att rekvisitionen kommit in till myndigheten. Förordning (2011:225). 9 § Skatteverket ska redovisa det rekvirerade beloppet mot inkomsttiteln Mervärdesskatt när verket betalar ut det till myndigheten. Förordning (2011:225). 10 § Har upphävts genom förordning (2008:1430). Ränta 11 § Har en myndighet tillgodoförts ränta till följd av att myndigheten rekvirerat ett för högt belopp vid tillämpningen av 4 §, ska myndigheten betala ett belopp motsvarande räntan till Skatteverket, om den tillgodoförda räntan inte är obetydlig. Förordning (2008:1430). Tillämpningsföreskrifter 12 § Ekonomistyrningsverket får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning. Övergångsbestämmelser 2008:1430 1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2009 och tillämpas för tid från och med den 1 januari 2009. 2. För bidrag som avses i den upphävda 3 § och som har mottagits före den 1 januari 2009 gäller de upphävda paragraferna samt 1 och 11 §§ i sin äldre lydelse. 2017:367 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för utgifter för representation eller liknande ändamål som har uppstått före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2002:836 · Visa register Förordning (2002:836) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2004 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2002-11-21 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 284 300 kronor och den övre skiktgränsen till 430 000 kronor vid 2004 års taxering." "SFS-nummer · 2002:837 · Visa register Förordning (2002:837) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koloxidskatt för år 2003 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2002-11-21 Ikraft: 2003-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2002:1089 Upphävd: 2003-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten för bränslen till följande belopp för år 2003. KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 00 26, Bensin som upp- fyller krav för 2710 00 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 a) miljöklass 1 - motorbensin 3 kr 22 öre 1 kr 49 öre 4 kr 71 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 69 öre 1 kr 49 öre 3 kr 18 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 3 kr 25 öre 1 kr 49 öre 4 kr 74 öre per liter per liter per liter 2. 2710 00 26, Annan bensin 3 kr 91 öre 1 kr 49 öre 5 kr 40 öre 2710 00 34 än som avses per liter per liter per liter eller under 1 2710 00 36 3. 2710 00 51, Eldningsolja, 2710 00 55, dieselbrännolja, 2710 00 69 fotogen, m.m. eller som 2710 00 74 - 2710 00 78 a) har försetts 720 kr 1 831 kr 2 551 kr med märkämnen per m3 per m3 per m3 eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350 C, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350 C, tillhörig miljöklass 1 1 347 kr 1 831 kr 3 178 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 586 kr 1 831 kr 3 417 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte 1 899 kr 1 831 kr 3 730 kr tillhör någon per m3 per m3 per m3 miljöklass 4. ur 2711 12 11- Gasol som 2711 19 00 används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 1 322 kr per 1 322 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 141 kr per 1 925 kr per 2 066 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. ur 2711 29 00 Metan som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 1 087 kr per 1 087 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 233 kr per 1 371 kr per 1 604 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6. 2711 11 00, Naturgas som 2711 21 00 används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 1 087 kr per 1 087 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m b) annat ändamål än som avses under a 233 kr per 1 371 kr per 1 604 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 7. 2701, 2702 Kolbränslen 307 kr per 1 593 kr per 1 900 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8. 2713 11 00- Petroleumkoks 307 kr per 1 593 kr per 1 900 kr per 2713 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2003 utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 14,3 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, 3. 17,7 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 20,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. För elektrisk kraft som under tiden den 1 november-den 31 mars förbrukas i elektriska pannor som ingår i en elpanneanläggning vars installerade effekt överstiger 2 megawatt, utgör dock energiskatten 1. 16,7 öre per kilowattimme vid förbrukning i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi för annat ändamål än industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller yrkesmässig växthusodling, och 2. 20,2 öre per kilowattimme vid förbrukning för el-, gas-, värme- eller vattenförsörjning i andra kommuner än de som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi." "SFS-nummer · 2002:976 · Visa register Lag (2002:976) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2004 års taxering, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2002-11-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:742 Ikraft: 2003-01-01 1 § Vid 2004 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. 3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten skall fastställas av regeringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2002. Utbetalning skall under 2003 göras av Skatteverket med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Lag (2003:742). 4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2004 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 5 § Skatteverkets beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen. Lag (2003:742)." "SFS-nummer · 2003:490 · Visa register Lag (2003:490) om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2005 års taxering, m.m. Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2003-06-18 Ändring införd: t.o.m. SFS 2003:744 Ikraft: 2004-01-01 1 § Vid 2005 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. 3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten skall fastställas av regeringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2003. Utbetalning skall under 2004 göras av Skatteverket med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Lag (2003:744). 4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2005 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 5 § Skatteverkets beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen. Lag (2003:744)." "SFS-nummer · 2003:759 · Visa register Lag (2003:759) om avtal mellan Sverige och Hong Kong SAR beträffande skatt på inkomst som härrör från luftfartyg i internationell trafik Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 2003-11-13 Ändring införd: t.o.m. SFS 2004:27 Ikraft: 2004-03-01 Artikel 10 om undvikande av dubbelbeskattning av inkomst som härrör från luftfartyg i internationell trafik i avtalet mellan Sverige och Hong Kong SAR beträffande luftfart som undertecknades den 14 mars 2000 skall gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på engelska. Den engelska texten samt en svensk översättning framgår av bilaga till denna lag. Övergångsbestämmelser 2003:759 Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer och tillämpas på inkomst som förvärvas från och med den 1 januari 1997 samt på förmögenhet som innehas detta datum eller senare. Bilaga (Översättning) AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN AND THE GOVERNMENT OF THE HONG KONG SPECIAL ADMINISTRATIVE REGION OF THE PEOPLE'S REPUBLIC OF CHINA CONCERNING SCHEDULED AIR SERVICES The Government of the Kingdom of Sweden and the Government of the Hong Kong Special Administrative Region of the People's Republic of China ("the Hong Kong Special Administrative Region"), Have agreed as follows: ARTICLE 10 Avoidance of Double Taxation 1. Income and profits derived from the operation of aircraft in international traffic by an airline of one Contracting Party, including participation in a pool service, a joint air transport operation or an international operating agency, which are subject to tax in the area of that Contracting Party shall be exempt from income tax, profits tax and all other taxes on income and profits imposed in the area of the other Contracting Party. 2. Capital and assets of an airline of one Contracting Party relating to the operation of aircraft in international traffic shall be exempt from taxes on capital and assets imposed in the area of the other Contracting Party. 3. Gains from the alienation of aircraft operated in international traffic and movable property pertaining to the operation of such aircraft which are received by an airline of one Contracting Party, the income and profits of which according to paragraph 1 are taxable only in the area of that Contracting Party, shall be exempt from any tax on gains imposed in the area of the other Contracting Party. 4. For the purposes of this Article: (a) the term "income and profits" includes revenues and gross receipts from the operation of aircraft for the carriage of persons, livestock, goods, mail or merchandise in international traffic including: i) the charter or rental of aircraft if such charter or rental is incidental to the operation of aircraft in international traffic; ii) the sale of tickets or similar documents, and the provision of services connected with such carriage, for the airline itself or for other airlines, but in the latter case only if such sales or provisions of services are incidental to the operation of aircraft in international traffic; and iii) interest on funds directly connected with the operation of aircraft in international traffic; (b) the term "international traffic" means any carriage by an aircraft except when such carriage is solely between places in the area of the other Contracting Party; (c) the term "airline of one Contracting Party" means, (i) in the case of the Hong Kong Special Administrative Region, an airline incorporated and having its principal place of business in the Hong Kong Special Administrative Region; and (ii) in the case of Sweden, any airline which, under the laws of Sweden, is liable to tax therein by reason of domicile, residence, place of management or any other criterion of a similar nature, and includes the joint Swedish, Danish and Norwegian air transport consortium Scandinavian Airlines System (SAS), but only insofar as profits derived by SAS Sverige AB, the Swedish partner of the Scandinavian Airlines System (SAS), are in proportion to its share in that consortium; (d) the term "competent authority" means, (i) in the case of the Hong Kong Special Administrative Region, the Commissioner of Inland Revenue or his authorized representative, or any person or body authorized to perform any functions at present exercisable by the Commissioner or similar functions; and (ii) in the case of Sweden, the Minister of Finance, his authorized representative or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Article. 5. The competent authorities of the Contracting Parties shall, through consultation, endeavour to resolve by mutual agreement any disputes regarding the interpretation or application of this Article. Article 17 (Settlement of Disputes) shall not apply to any such dispute. 6. Notwithstanding Article 21 (Entry into Force) each Contracting Party shall in writing notify the other of the completion of the relevant procedures required by its law to bring this Article into force. The Article shall enter into force on the date of the receipt of the latter of these notifications and shall thereupon have effect in respect of income, profits and gains arising on or after the first day of January 1997 and on capital and assets held on or after that date. 7. Notwithstanding Article 19 (Termination) where notice of termination of this Agreement is given under that Article, this Article shall cease to have effect, in relation to income, profits and gains received as well as capital and assets held on or after the first day of January in the calendar year next following the expiry of a period of six months after the date when such notice is given. 8. This Article shall cease to have effect in the event that an agreement for the avoidance of double taxation with respect to taxes on income, providing for similar exemptions to those in this Article, enters into force between the Contracting Parties. In witness whereof, the undersigned, being duly authorized by their respective Governments, have signed this Agreement. Done, in duplicate at Hong Kong this 14th day of March 2000 in the English language. For the Government of the Kingdom of Sweden Ingolf Kiesow For the Government of the Hong Kong Special Administrative Region of the People's Republic of China Stephen IP Shu Kwan AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH REGERINGEN I FOLKREPUBLIKEN KINAS SÄRSKILDA ADMINISTRATIVA REGION HONG KONG BETRÄFFANDE LUFTFART Konungariket Sveriges regering och regeringen i Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Hong Kong (den särskilda administrativa regionen Hong Kong), har kommit överens om följande: Artikel 10 Undvikande av dubbelbeskattning 1. Inkomst som lufttrafikföretag i en avtalsslutande part förvärvar genom användning av luftfartyg i internationell trafik, inklusive genom deltagande i en pool, i ett gemensamt lufttransportföretag eller i en internationell driftsorganisation, undantas från inkomstskatt och all annan skatt på inkomst som påförs i den andra avtalsslutande parten. 2. Förmögenhet som innehas av lufttrafikföretag i en avtalsslutande part och som är hänförliga till användningen av luftfartyg i internationell trafik undantas från skatt på förmögenhet i den andra avtalsslutande parten. 3. Vinst på grund av överlåtelse av luftfartyg i internationell trafik och lös egendom hänförlig till användning av sådant luftfartyg som tas emot av lufttrafikföretag i en avtalsslutande part, och vars inkomst enligt punkt 1 beskattas endast i denna avtalsslutande part, är undantagen från all skatt på vinst som påförs i den andra avtalsslutande parten. 4. Vid tillämpningen av denna artikel: a) innefattar uttrycket "inkomst" intäkter och bruttoinkomster från användning av luftfartyg för transport i internationell trafik av personer, levande inventarier, varor, post eller handelsvaror inklusive: 1) chartring eller hyra av luftfartyg om sådan chartring eller hyra är av underordnad betydelse i förhållande till användningen av luftfartyg i internationell trafik, 2) försäljning av biljetter eller motsvarande handlingar samt tillhandahållande av tjänster i samband med sådan transport, för lufttrafikföretaget eller för andra lufttrafikföretag, men i det senare fallet endast om sådan försäljning eller tillhandahållande av tjänster är av underordnad betydelse i förhållande till användningen av luftfartyg i internationell trafik, och 3) ränta på medel som är direkt hänförliga till användningen av luftfartyg i internationell trafik, b) avser uttrycket "internationell trafik" all transport med luftfartyg utom då sådan transport sker uteslutande mellan platser i den andra avtalsslutande parten, c) avser uttrycket "lufttrafikföretag i en avtalsslutande part", 1) i den särskilda administrativa regionen Hong Kong, ett lufttrafikföretag bildat och med säte i den särskilda administrativa regionen Hong Kong, och 2) i Sverige, lufttrafikföretag som enligt lagstiftningen i Sverige är skattskyldigt där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet, och omfattar det gemensamma svenska, danska och norska luftfartskonsortiet Scandinavian Airlines System (SAS), men när det gäller inkomster uppburna av SAS Sverige AB, den svenske delägaren i Scandinavian Airlines System (SAS), endast till den del inkomsten motsvarar dess andel i konsortiet, d) avser uttrycket "behörig myndighet", 1) i den särskilda administrativa regionen Hong Kong, "the Commissioner of Inland Revenue" eller dennes befullmäktigade ombud eller varje annan person eller organ med befogenhet att utföra de funktioner som "the Commissioner" för närvarande utför eller liknande funktioner, och 2) i Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av denna artikel. 5. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande parterna skall, efter samråd, genom ömsesidig överenskommelse söka avgöra alla tvister beträffande tolkningen eller tillämpningen av denna artikel. Artikel 17 (Tvistlösning) är inte tillämplig på sådana tvister. 6. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 21 (Ikraftträdande) skall de avtalsslutande parterna skriftligen underrätta varandra när de konstitutionella åtgärder har vidtagits som enligt respektive lagstiftning krävs för att denna artikel skall träda i kraft. Artikeln träder i kraft den dag då den sista av dessa underrättelser tas emot och skall därvid tillämpas på inkomst och vinst som förvärvas den 1 januari 1997 eller senare och på förmögenhet som innehas detta datum eller senare. 7. Utan hinder av bestämmelserna i artikel 19 (Uppsägning) skall, då meddelande om beslut att säga upp detta avtal lämnas enligt nämnda artikel, denna artikel upphöra att gälla beträffande såväl inkomst och vinst som förmögenhet som tas emot respektive innehas från och med den 1 januari det kalenderår som följer närmast efter utgången av sex månader från dagen då uppsägningen äger rum. 8. Denna artikel skall upphöra att gälla när ett avtal om undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatt på inkomst träder i kraft mellan de avtalsslutande parterna, under förutsättning att avtalet innehåller liknade undantag som de i denna artikel. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av respektive regering, undertecknat detta avtal. Som skedde i Hong Kong den 14 mars 2000 i två exemplar på engelska språket. För Konungariket Sveriges regering Ingolf Kiesow För regeringen i Folkrepubliken Kinas särskilda administrativa region Hong Kong Stephen IP Shu Kwan" "SFS-nummer · 2003:881 · Visa register Förordning (2003:881) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2005 års taxering i vissa fall Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2003-11-20 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) för sådana skattskyldiga som avses i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen (2003:825) om ändring i inkomstskattelagen, den nedre skiktgränsen till 294 600 kronor och den övre skiktgränsen till 445 600 kronor vid 2005 års taxering. Av 65 kap. 5 § inkomstskattelagen framgår att den nedre respektive den övre skiktgränsen i andra fall är 291 800 kronor respektive 441 300 kronor vid 2005 års taxering." "SFS-nummer · 2003:1107 · Visa register Förordning (2003:1107) om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/92 Departement: Finansdepartementet S5 Utfärdad: 2003-12-04 Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:787 Ikraft: 2004-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1553 Upphävd: 2012-01-01 1 § Vid tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1798/2003 av den 7 oktober 2003 om administrativt samarbete i fråga om mervärdesskatt och om upphävande av förordning (EEG) nr 218/921 är Skatteverket behörig myndighet. 2 § Skatteverkets huvudkontor enligt 8 § förordningen (2007:780) med instruktion för Skatteverket, är det centrala kontaktkontor som avses i artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003. Förordning (2007:787). 3 § Skatteverket skall upprätthålla de databaser som avses i artikel 22, 27 och 31 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003. Verket skall också till kommissionen lämna sådana statistikuppgifter som avses i artikel 35.3 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003. 4 § Tullverket skall till Skatteverket överlämna de uppgifter som Tullverket förfogar över och som behövs för att Skatteverket skall kunna fullgöra sina uppgifter enligt 3 § och enligt artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1798/2003. Skatteverket och Tullverket skall även i övrigt genom utbyte av information och annan samverkan se till att det administrativa samarbetet med andra medlemsstaters myndigheter enligt rådets förordning bedrivs på ett effektivt sätt." "SFS-nummer · 2004:27 · Visa register Förordning (2004:27) om avtal mellan Sverige och Hong Kong SAR beträffande skatt på inkomst som härrör från luftfartyg i internationell trafik Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 2004-02-05 Regeringen föreskriver att lagen (2003:759) om avtal mellan Sverige och Hong Kong SAR beträffande skatt på inkomst som härrör från luftfartyg i internationell trafik skall träda i kraft den 1 mars 2004. Avtalet trädde i kraft den 31 december 2003." "SFS-nummer · 2004:126 · Visa register Lag (2004:126) om skattereduktion för förmögenhetsskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2004-03-18 Ändring införd: t.o.m. SFS 2006:1350 Ikraft: 2004-04-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1410 Upphävd: 2008-01-01 Vem som omfattas av lagen 1 § Den som är skattskyldig för förmögenhetsskatt och som tillgodoräknats skattereduktion enligt bestämmelserna i lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt skall under de förutsättningar och i den omfattning som anges i denna lag för samma år tillgodoräknas skattereduktion för förmögenhetsskatt. Detsamma gäller den som enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt sambeskattas med någon som tillgodoräknats skattereduktion för fastighetsskatt. Vad som sägs i första stycket skall även gälla skattskyldiga som på grund av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007-2009 års taxeringar inte längre har rätt till skattereduktion för fastighetsskatt. Lag (2006:1350). Definitioner 2 § Med reduktionsfastighet avses reduktionsfastighet enligt bestämmelserna i lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt. Som reduktionsfastighet enligt denna lag räknas enbart den del av fastigheten som är skattepliktig enligt bestämmelserna i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. Om reduktionsfastigheten ägs även av delägare som inte sambeskattas med den skattskyldige enligt 21 § lagen om statlig förmögenhetsskatt, skall som reduktionsfastighet enligt denna lag räknas enbart den del av fastigheten som ägs av den skattskyldige. Skattereduktionens storlek 3 § Skattereduktion skall tillgodoräknas den skattskyldige med ett belopp som motsvarar den förmögenhetsskatt som påförts honom enligt bestämmelserna i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt (underlaget för skattereduktion) multiplicerad med kvoten mellan den skattereduktion som tillgodoräknats honom för fastighetsskatt och den fastighetsskatt som påförts honom för reduktionsfastigheten enligt bestämmelserna i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Om den skattskyldige utöver reduktionsfastigheten äger andra tillgångar som är skattepliktiga enligt bestämmelserna i lagen om statlig förmögenhetsskatt, utgörs underlaget för skattereduktion av ett belopp som motsvarar den förmögenhetsskatt som påförts honom multiplicerad med kvoten mellan reduktionsfastighetens taxeringsvärde och det sammanlagda värdet av hans skattepliktiga tillgångar såsom de tagits upp vid beräkningen av den skattepliktiga förmögenheten. 3 a § Bestämmelserna om begränsning av fastighetsskatt på markvärde i 2 § lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007-2009 års taxeringar skall inte beaktas vid beräkning av den i 3 § första stycket angivna kvoten mellan skattereduktionen för fastighetsskatt och fastighetsskatten för reduktionsfastigheten. Lag (2006:1350). 4 § Om förmögenhetsskatten har satts ned enligt bestämmelserna i lagen (1997:324) om begränsning av skatt, skall vid tillämpning av 3 § skattereduktionen beräknas på förmögenhetsskatten efter nedsättningen. 5 § För personer som sambeskattas enligt 21 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt beräknas skattereduktionen gemensamt och fördelas i förhållande till deras skattepliktiga förmögenheter. Förfarandet 6 § I fråga om skattereduktion för förmögenhetsskatt tillämpas vad som gäller om bestämmande och debitering av slutlig skatt enligt skattebetalningslagen (1997:483). 7 § Skattereduktion för förmögenhetsskatt räknas av mot statlig förmögenhetsskatt. Skattereduktionen skall inte beaktas vid beräkning av skattebeloppet enligt 4 § lagen (1997:324) om begränsning av skatt. Övergångsbestämmelser 2004:126 Denna lag träder i kraft den 1 april 2004 och tillämpas första gången i fråga om slutlig skatt enligt 2004 års taxering. 2006:1350 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2007:1410 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (2004:126) om skattereduktion för förmögenhetsskatt ska upphöra att gälla vid utgången av år 2007. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande vid 2007 och tidigare års taxeringar." "SFS-nummer · 2004:1058 · Visa register Förordning (2004:1058) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2006 års taxering i vissa fall Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2004-11-25 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) för sådana skattskyldiga som avses i övergångsbestämmelserna till lagen (2004:1055) om ändring i inkomstskattelagen, den nedre skiktgränsen till 298 800 kronor och den övre skiktgränsen till 451 900 kronor vid 2006 års taxering. Av 65 kap. 5 § inkomstskattelagen framgår att den nedre respektive den övre skiktgränsen i andra fall är 298 600 kronor respektive 450 500 kronor vid 2006 års taxering." "SFS-nummer · 2005:194 · Visa register Lag (2005:194) om undantag från arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2005-04-14 Ikraft: 2005-05-01 Har skattskyldighet inträtt enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt eller enligt förordningen (1963:588) om arvsskatt vid avveckling av fideikommiss under perioden från och med den 17 december 2004 till och med den 31 december 2004, skall arvsskatt eller gåvoskatt inte tas ut. Om skatten har fastställts, skall fastställelsebeslutet upphävas och betald skatt återbetalas." "SFS-nummer · 2005:807 · Visa register Lag (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund Departement: Finansdepartementet K Utfärdad: 2005-11-17 Omtryck: SFS 2008:909 Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:1011 Ikraft: 2006-01-01 överg.best. Tillämpningsområde 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om rätt till ersättning för kommuner för ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) och skyldighet att i vissa fall justera en sådan ersättning. Det som sägs om kommun i denna lag gäller även region och kommunalförbund samt samordningsförbund som avses i 4 § lagen (2003:1210) om finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser. Lag (2019:922). Definitioner 1 a § I denna lag förstås med investeringsvara: det som enligt 8 a kap. 2 § mervärdesskattelagen (1994:200) avses med investeringsvara, och korrigeringstid: det som enligt 8 a kap. 6 § mervärdesskattelagen avses med korrigeringstid. Lag (2008:909). Rätt till ersättning 2 § Kommuner har rätt till ersättning för ingående skatt 1. som inte får dras av enligt mervärdesskattelagen (1994:200), eller 2. för vilken de inte har rätt till återbetalning enligt mervärdesskattelagen. Lag (2012:385). 2 a § I denna paragraf finns bestämmelser om vad som utgör ersättningsbelopp och när rätten till ersättning inträder när användningen av en investeringsvara ändras samt när en investeringsvara förvärvas. Om jämkning enligt 8 a kap. 4 § första stycket 1 mervärdesskattelagen (1994:200) ska göras eller rättighet och skyldighet att jämka avdrag för ingående skatt övertas enligt 8 a kap. 11 eller 12 § samma lag, utgör ersättningsbeloppet ett belopp som beräknas på samma sätt som jämkningsbeloppet enligt 8 a kap. 7, 8 och 10 §§ samma lag. Rätten till ersättning inträder årligen under återstoden av korrigeringstiden. I korrigeringstiden ska även det kalenderår då användningen ändras eller förvärvet sker räknas in. Lag (2008:909). 3 § Om det vid tillämpningen av denna lag inte går att fastställa fördelningen mellan ingående skatt som får dras av enligt mervärdesskattelagen (1994:200) och ingående skatt för vilken ersättning kan erhållas enligt denna lag, får fördelningen i stället göras efter skälig grund. 4 § Vid utbetalning av ersättning enligt 2 § tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 9, 10, 15 och 16 §§ mervärdesskattelagen (1994:200). Bestämmelsen i 8 kap. 9 § första stycket 1 mervärdesskattelagen ska dock inte tillämpas i fråga om 1. boendeformer som anges i 5 kap. 5 § andra och tredje styckena och 7 § tredje stycket socialtjänstlagen (2001:453), 2. hem för vård eller boende och stödboenden som anges i 6 kap. 2 § socialtjänstlagen, och 3. boendeformer som anges i 9 § 8 och 9 lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade. Lag (2018:1725). 5 § Kommuner har rätt till ersättning för de ökade kostnader som till följd av bestämmelserna om mervärdesskatt uppkommer vid upphandling av verksamhet inom sjukvård, tandvård, social omsorg och utbildning samt vid hyra av lokal för sådana boendeformer som avses i 4 §. Rätt till ersättning har kommunen också när den lämnar bidrag till näringsidkare för dennes verksamhet inom nämnda områden. Storleken av ersättningar som avses i denna paragraf beräknas enligt schablon. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om schablonberäkningen. Lag (2012:385). 6 § Har upphävts genom lag (2012:385). Skyldighet att justera ersättning 6 a § I 6 b § finns bestämmelser om justering i vissa fall av ersättning enligt denna lag när en kommun överlåter en investeringsvara. I 6 c § finns bestämmelser om justering i vissa fall när användningen av en investeringsvara ändras. Bestämmelserna i 6 b och 6 c §§ om justering gäller endast om kommunen har haft rätt till ersättning för ingående skatt hänförlig till anskaffningen av investeringsvaran. Med anskaffning av en investeringsvara avses även förvärv för ny-, till- eller ombyggnad av fastighet. Lag (2012:385). 6 b § En kommun är skyldig att justera ersättning enligt denna lag om en investeringsvara överlåtits inom korrigeringstiden. Justeringen ska göras med ett belopp (justeringsbelopp) som motsvarar den ingående skatt som avser återstoden av korrigeringstiden. I korrigeringstiden ska även det kalenderår då överlåtelsen sker räknas in. Justeringen ska göras vid ett enda tillfälle. Lag (2008:909). 6 c § En kommun är skyldig att justera ersättning enligt denna lag om jämkning ska göras enligt 8 a kap. 4 § första stycket 2 mervärdesskattelagen (1994:200). Justeringen ska göras med ett belopp (justeringsbelopp) som motsvarar den jämkning som ska göras. Om kommunen i stället gjort avdrag enligt 9 kap. 8 § mervärdesskattelagen, ska justeringsbeloppet motsvara avdraget. Justering ska göras med ett årligt belopp under återstoden av korrigeringstiden. I korrigeringstiden ska även det kalenderår då användningen ändras räknas in. Om kommunen i stället gjort avdrag enligt 9 kap. 8 § mervärdesskattelagen, ska justering göras vid ett enda tillfälle. Lag (2008:909). Ansökan 7 § Den som har rätt till ersättning enligt 2 och 5 §§ får ansöka om sådan ersättning hos Skatteverket. Ansökan ska vara undertecknad och ha kommit in senast andra året efter utgången av det kalenderår som ersättningen avser. Ansökan ska avse en ersättningsperiod på en kalendermånad eller tre på varandra följande kalendermånader under samma kalenderår. Uppgift om ersättningsbelopp enligt 2 a § ska lämnas i den ansökan som omfattar den första ersättningsperioden varje kalenderår efter det kalenderår då användningen ändrats eller förvärvet skett. Ansökan ska lämnas enligt ett fastställt formulär. Lag (2008:909). Anmälan av överlåtelse eller ändrad användning av investe- ringsvara 7 a § Den som är skyldig att justera ersättning enligt 6 a-6 c §§ ska anmäla överlåtelsen eller den ändrade användningen och justeringsbelopp till Skatteverket. Anmälan ska göras i samband med ansökan om ersättning för den ersättningsperiod då överlåtelsen skett eller för den första ersättningsperioden varje kalenderår efter det kalenderår då användningen ändrats. Anmälan ska dock ha kommit in till Skatteverket före utgången av juni året efter det kalenderår som överlåtelsen skett eller användningen ändrats. Anmälan ska vara undertecknad och lämnas enligt ett fastställt formulär. Lag (2008:909). Årsuppgift 8 § För varje kalenderår ska kommunen lämna uppgift (årsuppgift) om 1. det belopp som bokförts på konton för sådan mervärdesskatt som berättigar till ersättning enligt 2 §, 2. sådana schablonbelopp som beräknats enligt 5 §, samt 3. belopp enligt 2 a, 6 b och 6 c §§. Årsuppgiften ska vara undertecknad och ha kommit in till Skatteverket före utgången av juni året efter det kalenderår som uppgiften avser. Årsuppgiften ska lämnas enligt ett fastställt formulär. Lag (2008:909). Elektroniska dokument 9 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om eller i ett enskilt fall besluta att en ansökan om ersättning enligt 7 §, en anmälan av överlåtelse eller ändrad användning enligt 7 a § samt årsuppgift enligt 8 § får lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning som har gjorts med hjälp av automatiserad databehandling och vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande. I så fall får kravet på underskrift enligt 7, 7 a och 8 §§ uppfyllas med elektroniska medel. Lag (2008:909). Beslutande myndighet 10 § Skatteverket fattar beslut enligt denna lag. Ersättningsbeslut 11 § Ett beslut om ersättning enligt 2 eller 5 § (ersättningsbeslut) fattas för varje ersättningsperiod för sig. Beslutet fattas med ledning av ansökan och andra tillgängliga uppgifter. Ett beslut om justering av ersättning enligt 6 a-6 c §§ fattas med ledning av anmälan och andra tillgängliga uppgifter. Om en ansökan om ersättning eller anmälan av överlåtelse eller ändrad användning har lämnats in på rätt sätt inom föreskriven tid, anses ett beslut om ersättning eller justering av ersättning ha fattats i enlighet med ansökan eller anmälan. Om ansökan om ersättning eller anmälan av överlåtelse eller ändrad användning inte har kommit in inom föreskriven tid, anses ersättningen eller justeringen av ersättning ha bestämts till noll kronor. Om Skatteverket omprövat sitt ersättningsbeslut enligt 18 eller 19 §, får en sådan ändring av beslut som omfattar flera ersättningsperioder under ett kalenderår och som görs efter utgången av kalenderåret, hänföras till den sista ersättningsperioden under kalenderåret. Lag (2008:909). 12 § Innan ett ersättningsärende avgörs, skall kommunen ges tillfälle att yttra sig om det inte är onödigt. Ett ersättningsärende får inte avgöras utan att kommunen dels har underrättats om en uppgift som har tillförts av någon annan än kommunen, dels fått tillfälle att yttra sig över uppgiften. Detta gäller dock inte om det är uppenbart obehövligt. Skyldighet att bevara underlag 12 a § Underlaget för rätt till ersättning ska bevaras under fyra år efter utgången av det kalenderår som underlaget avser. Underlag som avser rätt till ersättning vid anskaffning av investeringsvara ska dock bevaras under fyra år efter utgången av det kalenderår som korrigeringstiden löpte ut. Lag (2008:909). Utredning 13 § Skatteverket får förelägga kommunen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som behövs för kontroll av rätt till ersättning eller skyldighet att justera ersättning. Lag (2008:909). 14 § Om uppgifter i en ansökan om ersättning eller anmälan av överlåtelse eller ändrad användning behöver kontrolleras genom avstämning mot räkenskaper, anteckningar eller andra handlingar, får Skatteverket komma överens med kommunen om att en sådan avstämning ska göras vid besök hos kommunen. Lag (2008:909). 15 § Skatteverket får besluta om revision hos kommunen för att kontrollera att uppgift som kommunen lämnat till ledning för ersättningsbeslut är riktig. Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas. Med handling avses framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. 16 § Vid revision ska kommunen tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Kommunen ska i övrigt lämna den hjälp som behövs vid revisionen. För revision gäller bestämmelserna i 41 kap. 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1418). Ränta 17 § Ränta ska beräknas dagligen. Kostnadsränta tas ut på ersättning som kommunen ska betala tillbaka efter beslut av Skatteverket. Räntan beräknas från och med dagen efter den dag beloppet betalades ut till och med den dag beloppet senast ska betalas enligt 17 b § andra stycket. Kostnadsränta tas ut på justeringsbelopp som kommunen ska betala enligt beslut om justering av ersättning. Räntan beräknas från och med dagen efter den dag då beloppet senast skulle ha betalats in till Skatteverket enligt 17 b § andra stycket och till och med den dag beloppet betalas. Intäktsränta betalas på ersättning som ska betalas till kommunen. Räntan beräknas från utgången av första månaden efter den månad då ansökan om ersättning kom in till Skatteverket och till och med den dag beloppet betalas ut. Kostnadsränta och intäktsränta beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan enligt 65 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244), om inte annat följer av sjätte stycket. Kostnadsränta enligt andra stycket beräknas efter en räntesats som motsvarar intäktsränta enligt 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen om kommunen har begärt omprövning av ett ersättningsbeslut på grund av att den i stället har rätt till avdrag eller återbetalning enligt mervärdesskattelagen (1994:200). Lag (2020:1011). Utbetalning och betalning 17 a § Ersättning som ska utbetalas av Skatteverket enligt denna lag ska tillgodoföras mottagaren genom kreditering på sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1418). 17 b § Ersättning eller justeringsbelopp som ska betalas till Skatteverket enligt denna lag ska tas ut genom debitering på sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Betalning ska ha gjorts senast den förfallodag enligt 62 kap. 9 § skatteförfarandelagen som infaller närmast efter det att 30 dagar har gått från beslutsdagen. Om en anmälan enligt 7 a § har lämnats i samband med en ansökan om ersättning, ska Skatteverket besluta att helt eller delvis räkna av ersättningen mot det justeringsbelopp som anmälan avser. På den del avräkning genomförs som betalning av justeringsbeloppet ska kostnadsränta inte tas ut. Lag (2011:1418). 17 c § Beslut enligt 17 a eller 17 b § anses vara ett beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1418). Omprövning 18 § Skatteverket får ompröva ett ersättningsbeslut, beslut om justering av ersättning och beslut om avräkning eller ränta enligt denna lag, om detta begärs av kommunen eller om det finns andra skäl. Omprövning får dock inte ske om frågan har avgjorts av en förvaltningsdomstol. Lag (2008:909). 19 § En begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast tredje året efter utgången av det kalenderår som ersättningen eller justeringen av ersättningen avser. Om Skatteverket självmant omprövar ett beslut, får omprövningsbeslut meddelas senast tredje året efter utgången av det kalenderår som ersättningen eller justeringen av ersättningen avser. Ett beslut får omprövas även efter den tid som anges i första och andra styckena när en ändring föranleds av Skatteverkets beslut om skatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1418). Överklagande 20 § Skatteverkets beslut om föreläggande enligt 13 § eller revision enligt 15 § får inte överklagas. Övriga beslut av Skatteverket enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. 21 § Om ett beslut överklagas av en kommun är Skatteverket motpart. Verkställighet 22 § Skatteverkets ersättningsbeslut skall gälla omedelbart, om inte annat föreskrivits i beslutet eller bestäms av den instans som skall pröva beslutet. Övergångsbestämmelser 2005:807 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006. 2. Genom lagen upphävs lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting. 3. Den upphävda lagen skall fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2006, dock skall all ersättning avräknas direkt mot en inkomsttitel på statsbudgeten. 2008:909 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009. 2. De nya bestämmelserna tillämpas på överlåtelse av investeringsvara som sker från och med den 1 maj 2008. Anmälan om överlåtelser som sker från och med den 1 maj 2008 till och med den 31 december 2008 ska göras i samband med ansökan om ersättning för den första ersättningsperioden 2009. Anmälan ska dock ha kommit in till Skatteverket före utgången av juni 2009. 3. Bestämmelserna i 2 a § tillämpas på förvärv av investeringsvara som sker från och med den 1 maj 2008. 4. Ersättning för ingående skatt som omfattas av den upphävda lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting ska efter denna lags ikraftträdande anses som ersättning för ingående skatt. I fråga om överlåtelser av investeringsvara ska detta gälla från och med den 1 maj 2008. 2011:1418 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3. Bestämmelserna om ränta i 17 § tillämpas på ränta som hänför sig till tid från och med den 1 januari 2013. För ränta som hänför sig till tid dessförinnan gäller i stället bestämmelserna om ränta i 19 kap. skattebetalningslagen (1997:483). 2012:385 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. 2. Bestämmelsen i 2 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 2010 i fråga om sådant samordningsförbund som avses i 1 § andra stycket. 2016:1093 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ersättning som avser tid före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2005:811 · Visa register Förordning (2005:811) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund Departement: Finansdepartementet K Utfärdad: 2005-11-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 2019:1050 Ikraft: 2006-01-01 överg.best. 1 § Ersättning enligt 5 § lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund lämnas 1. med sex procent av kostnaden vid upphandling och bidragsgivning eller, om det framgår att viss del avser lokalkostnad, med arton procent för denna del och fem procent för resterande del, samt 2. med arton procent av kostnaden vid hyra av lokal för sådana boendeformer som avses i 4 § samma lag. Ersättning med arton procent lämnas dock inte om den fastighet som lokalen är inrymd i upplåts av staten, kommun, region, kommunalförbund eller samordningsförbund. Förordning (2019:1050). 2 § Skatteverket ska avräkna utbetald ersättning enligt lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund mot inkomsttitel när verket betalar ut ersättningen. Förordning (2019:1050). 3 § Skatteverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställighet av lagen (2005:807) om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner, regioner, kommunalförbund och samordningsförbund. Förordning (2019:1050). Övergångsbestämmelser 2005:811 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2006. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1995:1647) om ersättning för mervärdesskatt enligt lagen (1995:1518) om mervärdesskattekonton för kommuner och landsting. 3. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2006." "SFS-nummer · 2005:831 · Visa register Förordning (2005:831) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2007 års taxering i vissa fall Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2005-11-24 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) för sådana skattskyldiga som avses i övergångsbestämmelserna till lagen (2005:826) om ändring i inkomstskattelagen, den nedre skiktgränsen till 306 200 kronor och den övre skiktgränsen till 461 900 kronor vid 2007 års taxering. Av 65 kap. 5 § inkomstskattelagen framgår att den nedre respektive den övre skiktgränsen i andra fall är 306 000 kronor respektive 460 600 kronor vid 2007 års taxering." "SFS-nummer · 2005:964 · Visa register Förordning (2005:964) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2006 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2005-11-24 Ikraft: 2006-01-01 Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för år 2006. KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 00 26, Bensin som 2710 00 27, uppfyller 2710 00 29 krav för eller 2710 00 32 a) miljöklass 1 - motorbensin 2 kr 86 öre 2 kr 13 öre 4 kr 99 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 28 öre 2 kr 13 öre 3 kr 41 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 2 kr 89 öre 2 kr 13 öre 5 kr 2 öre per liter per liter per liter 2. 2710 00 26, Annan bensin än 3 kr 56 öre 2 kr 13 öre 5 kr 69 öre 2710 00 34 som avses under 1 per liter per liter per liter eller 2710 00 36 3. 2710 00 51, Eldningsolja, 2710 00 55, dieselbrännolja, 2710 00 69 fotogen, m.m. eller som 2710 00 74- 2710 00 78 a) har försetts 739 kr 2 623 kr 3 362 kr med märkämnen per m3 per m3 per m3 eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350 C, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350 C, tillhörig miljöklass 1 1 042 kr 2 623 kr 3 665 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 286 kr 2 623 kr 3 909 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 1 609 kr 2 623 kr 4 232 kr eller inte per m3 per m3 per m3 tillhör någon miljöklass 4. ur Gasol som 2711 12 11- används för 2711 19 00 a) drift av 0 kr per 1 357 kr per 1 357 kr per motordrivet 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat ändamål 145 kr per 2 759 kr per 2 904 kr per än som avses 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg under a 5. ur Metan som 2711 29 00 används för a) drift av 0 kr per 1 116 kr per 1 116 kr per motordrivet 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 239 kr per 1 965 kr per 2 204 kr per ändamål än 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 som avses under a 6. 2711 11 00, Naturgas som 2711 21 00 används för a) drift av 0 kr per 1 116 kr per 1 116 kr per motordrivet 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat ändamål 239 kr per 1 965 kr per 2 204 kr per än som avses 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 under a 7. 2701, 2702 Kolbränslen 315 kr per 2 282 kr per 2 597 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8. 2713 11 00- Petroleumkoks 315 kr per 2 282 kr per 2 597 kr per 2713 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg" "SFS-nummer · 2006:2 · Visa register Lag (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007-2011 års taxeringar Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2006-01-12 Ändring införd: t.o.m. SFS 2007:1421 Ikraft: 2006-01-01 överg.best. 1 § Vid beräkning av fastighetsskatt vid 2007-2011 års taxeringar avseende sådan elproduktionsenhet som utgörs av taxeringsenhet med vattenkraftverk ska, i stället för vad som anges i 3 § första stycket e lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, fastighetsskatten för varje kalenderår utgöras av 2,2 % av taxeringsvärdet. Lag (2007:1421). Övergångsbestämmelser 2006:2 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006 och tillämpas första gången vid 2007 års taxering. 2. Har beskattningsåret påbörjats före ikraftträdandet tillämpas äldre regler för den del av beskattningsåret som infaller före ikraftträdandet. 2007:1421 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. 2. Äldre bestämmelser tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2006:228 · Visa register Lag (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2006-03-30 Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:1503 Övrigt: Rättelseblad 2006:228 har iakttagits. Ikraft: 2006-05-01 överg.best. Inledande bestämmelser 1 § Fordonsskatt ska betalas till staten enligt denna lag för sådana bilar som avses i 3 §. För övriga fordon finns bestämmelser om skatt på fordon i vägtrafikskattelagen (2006:227). Lag (2009:1471). 2 § Vid tillämpningen av denna lag gäller 1 kap. 2–5, 6 a–8 §§ samt 2 kap. 3 § vägtrafikskattelagen (2006:227). För personbilar klass I gäller även 2 kap. 11 § vägtrafikskattelagen. Med skattevikt avses tjänstevikten för personbilar klass I samt totalvikten för personbilar klass II, lätta bussar och lätta lastbilar. Lag (2013:966). Skatteplikt 3 § Följande fordon är, om annat inte följer av 4 §, skattepliktiga om de är eller bör vara registrerade i vägtrafikregistret och inte är avställda eller endast tillfälligt registrerade, nämligen 1. personbilar klass I som a) enligt uppgift i vägtrafikregistret är av fordonsår 2005 eller tidigare, och b) inte uppfyller kraven för miljöklass 2005, El eller Hybrid enligt bilaga 1 till den upphävda lagen (2001:1080) om motorfordons avgasrening och motorbränslen, samt 2. personbilar klass II, lätta bussar och lätta lastbilar som blivit skattepliktiga för första gången före utgången av år 2010. Lag (2011:479). Undantag från skatteplikt 4 § Veteranfordon som avses i 2 kap. 2 § första stycket 2 vägtrafikskattelagen (2006:227) är inte skattepliktiga. Skattskyldighet 5 § Skattskyldig för ett visst fordon är den som anses som ägare av fordonet enligt 2 kap. 4 § andra stycket vägtrafikskattelagen (2006:227). Skattens storlek 6 § Fordonsskatten skall betalas för ett skatteår eller, om skatten för ett fordon överstiger 3 600 kronor för ett helt år, för en skatteperiod. Fordonsskattens storlek för ett skatteår framgår av bilagan till denna lag. För en skatteperiod är skatten en tredjedel av skatten för ett helt år. När det gäller skattens storlek för en del av ett skatteår eller en skatteperiod samt för de fall när ett fordons beskaffenhet eller användning ändras tilllämpas bestämmelserna i 2 kap. 13 och 14 §§ vägtrafikskattelagen (2006:227). Nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt 7 § I fråga om nedsättning av eller befrielse från fordonsskatt gäller bestämmelserna i 2 kap. 20-22 §§ vägtrafikskattelagen (2006:227). Lag (2009:1472). Övriga bestämmelser 8 § I fråga om fordonsskatt enligt denna lag gäller bestämmelserna i vägtrafikskattelagen (2006:227) om 1. beskattningsbeslut i 4 kap., 2. betalning av vägtrafikskatt i 5 kap., 3. effekter av att skatt inte har betalats i 6 kap., 4. överklagande i 7 kap., samt 5. avrundning, avräkning och verkställighet i 8 kap. Övergångsbestämmelser 2006:228 1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2006. 2. Fordonsskatt som avser tid före utgången av april 2006 skall, med avseende på skatteplikten och skattens storlek, beräknas enligt fordonsskattelagen (1988:327). 3. Om fordonsskatt på grund av denna lag skall tas ut med ett annat belopp än tidigare och fordonsskatt har beslutats för tid efter ikraftträdandet enligt fordonsskattelagen, behöver inte tillkommande belopp betalas in om det understiger 200 kronor. Överskjutande belopp skall inte återbetalas om det understiger 100 kronor. 4. Bestämmelserna i 14 a och 14 c §§ fordonsskattelagen gäller fortfarande beträffande sådana fordon som vid ikraftträdandet omfattas av bestämmelserna. 5. Brukandeförbud som har inträtt med stöd av 64 § fordonsskattelagen skall gälla som användningsförbud enligt 6 kap. 1 § vägtrafikskattelagen (2006:227). 6. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en bestämmelse som har ersatts med en bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen. 2009:1472 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2013. 2. Bestämmelserna i 7 § första och andra styckena gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:479 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller för fordonsskatt som avser tid före den 1 juni 2011. 2013:966 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för fordonsskatt som avser tid före den 1 januari 2014. 2014:1503 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för fordonsskatt som avser tid före den 1 januari 2015. Bilaga Fordonsskatt Fordonsslag Skattevikt, Skatt, kilogram kronor grund- tilläggsbelopp belopp för varje helt hundratal kilogram över den lägsta vikten i klassen A Personbilar klass I 1. Personbilar klass I som inte kan drivas med dieselolja 0– 900 913 0 901– 1 129 214 2. Personbilar klass I som kan drivas med dieselolja 0– 900 2 298 0 901– 2 863 564 B Lätta bussar 1. Lätta bussar som inte kan drivas med dieselolja 0–1 300 889 0 1 301–1 600 1 098 187 1 601–3 000 1 660 147 3 001–3 500 3 713 0 2. Lätta bussar som kan drivas med dieselolja 0–1 300 2 496 0 1 301–1 600 2 665 66 1 601–3 000 2 863 198 3 001–3 500 5 642 0 C Lätta lastbilar och personbilar klass II 1. Lätta lastbilar och personbilar klass II som inte kan drivas med dieselolja 0–1 300 889 0 1 301–1 600 1 098 187 1 601–3 000 1 660 147 3 001– 3 713 0 2. Lätta lastbilar och personbilar klass II som kan drivas med dieselolja 0–1 300 2 496 0 1 301–1 600 2 665 66 1 601–3 000 2 863 198 3 001–0 000 5 642 0 Lag (2014:1503)." "SFS-nummer · 2006:909 · Visa register Lag (2006:909) om skatt på flygresor Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2006-06-08 Övrigt: Utgår genom SFS 2006:1390." "SFS-nummer · 2006:1204 · Visa register Förordning (2006:1204) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2007 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2006-11-16 Författningen har upphävts genom: SFS 2006:1511 Upphävd: 2007-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för år 2007. KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 00 26, Bensin som 2710 00 27, uppfyller 2710 00 29 krav för eller 2710 00 32 a) miljöklass 1 - motorbensin 2 kr 90 öre 2 kr 16 öre 5 kr 6 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 30 öre 2 kr 16 öre 3 kr 46 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 2 kr 93 öre 2 kr 16 öre 5 kr 9 öre per liter per liter per liter 2. 2710 00 26, Annan bensin 3 kr 61 öre 2 kr 16 öre 5 kr 77 öre 2710 00 34 än som avses per liter per liter per liter eller under 1 2710 00 36 3. 2710 00 51, Eldningsolja, 2710 00 55, dieselbränn- 2710 00 69 olja, fotogen, eller m.m. som 2710 00 74- 2710 00 78 a) har försetts 750 kr per m³ 2 663 kr per m³ 3 413 kr per m³ med märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350 °C, b) inte har 1 057 kr per m³ 2 663 kr per m³ 3 720 kr per m³ försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350 °C, tillhörig miljöklass 1 miljöklass 2 1 306 kr per m³ 2 663 kr per m³ 3 969 kr per m³ miljöklass 3 1 633 kr per m³ 2 663 kr per m³ 4 296 kr per m³ eller inte tillhör någon miljöklass 4. ur 2711 12 11- Gasol som 2711 19 00 används för a) drift av 0 kr per 1 378 kr 1 378 kr motordrivet 1 000 kg per 1 000 kg per 1 000 kg fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 147 kr per 2 801 kr per 2 948 kr per ändamål än som 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg avses under a 5. ur 2711 29 00 Metan som används för a) drift av 0 kr per 1 133 kr per 1 133 kr per motordrivet 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 243 kr per 1 994 kr per 2 237 kr per ändamål än som 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ avses under a 6. 2711 11 00, Naturgas som 2711 21 00 används för a) drift av 0 kr per 1 133 kr per 1 133 kr per motordrivet 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 243 kr per 1 994 kr per 2 237 kr per ändamål än som 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ avses under a 7. 2701, 2702 Kolbränslen 319 kr per 2 317 kr per 2 636 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8. 2713 11 00- Petroleumkoks 319 kr per 2 317 kr per 2 636 kr per 2713 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 2 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 4 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi att för fossilt kol i hushållsavfall skall för år 2007 energiskatt betalas med 152 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol och koldioxidskatt med 3 426 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol. 3 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2007 skall utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 20,4 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 3. 26,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall." "SFS-nummer · 2006:1219 · Visa register Förordning (2006:1219) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2008 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2006-11-23 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 316 700 kronor och den övre skiktgränsen till 476 700 kronor vid 2008 års taxering." "SFS-nummer · 2006:1340 · Visa register Lag (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007-2009 års taxeringar Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2006-12-07 Ikraft: 2007-01-01 överg.best. Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1422 Upphävd: 2008-01-01 Frysning av underlag för fastighetsskatt 1 § Vid beräkning av underlag för fastighetsskatt vid 2008 och 2009 års taxeringar enligt lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt gäller följande. För sådan fastighet eller del av fastighet som avses i 3 § första stycket a lagen om statlig fastighetsskatt skall, i stället för det taxeringsvärde som avses i nämnda punkt, underlaget för skatten vara detsamma som gäller vid 2007 års taxering. För sådan fastighet eller del av fastighet som avses i 3 § första stycket b lagen om statlig fastighetsskatt skall, i stället för det taxeringsvärde som avses i nämnda punkt, underlaget för skatten vara detsamma som gäller vid 2007 års taxering eller det taxeringsvärde som fastställts vid 2007 års allmänna fastighetstaxering, om detta värde är lägre. Har taxeringsvärdet för fastighet eller del av fastighet som avses i andra eller tredje stycket ändrats för taxeringsåret vid särskild fastighetstaxering enligt 16 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152), skall det nya taxeringsvärdet utgöra underlag för fastighetsskatten. Begränsning av fastighetsskatt på markvärde 2 § För sådan fastighet eller del av fastighet som avses i 3 § första stycket a lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall vid 2007-2009 års taxeringar den del av fastighetsskatten som belöper på varje värderingsenhet avseende tomtmark för småhus uppgå till högst två kronor per kvadratmeter eller 5 000 kronor, om det är lägre. Vid tillämpning enligt första stycket skall på varje värderingsenhet tomtmark anses belöpa så stor del av fastighetsskatten som värderingsenhetens värde vid fastighetstaxeringen utgör av hela taxeringsvärdet för fastigheten eller del av fastigheten. Övergångsbestämmelser 2006:1340 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007. 2. Begränsningen i 2 § tillämpas inte för fastighetsskatt som belöper på tid före den 1 januari 2006. 2007:1422 Enligt riksdagens beslut föreskrivs att lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007-2009 års taxeringar ska upphöra att gälla vid utgången av 2007. Den upphävda lagen ska dock fortfarande tillämpas i fråga om fastighetsskatt som avser tid före den 1 januari 2008." "SFS-nummer · 2007:460 · Visa register Lag (2007:460) om skatt på trafikförsäkringspremie m.m. Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2007-06-07 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1421 Ikraft: 2007-07-01 överg.best. Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt skall betalas till staten enligt denna lag på premie för trafikförsäkring som avser risk belägen inom landet samt på trafikförsäkringsavgift. Definitioner 2 § I denna lag avses med trafikförsäkring: försäkring enligt trafikskadelagen (1975:1410), trafikförsäkringsavgift: sådan avgift som får tas ut enligt 34 § trafikskadelagen, risk belägen inom landet: risk belägen i Sverige enligt 1 kap. 17 § försäkringsrörelselagen (2010:2043) eller 1 kap. 7 § lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige. Lag (2011:77). Skattskyldighet 3 § Skattskyldig för skatt på premie för trafikförsäkring är försäkringsgivare som meddelar trafikförsäkring enligt trafikskadelagen (1975:1410). En utländsk försäkringsgivare som inte bedriver sin verksamhet här i landet från en sekundäretablering enligt lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige, ska utse en skatterepresentant som ska företräda försäkringsgivaren på det sätt som framgår av 5 kap. 4 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Skatterepresentanten ska vara bosatt i Sverige eller vara en svensk juridisk person. Lag (2011:1421). 4 § Skattskyldig för skatt på trafikförsäkringsavgift är den som enligt trafikskadelagen (1975:1410) har rätt att ta ut sådan avgift. Beskattningsunderlag och skattskyldighetens inträde 5 § Underlaget för beskattning av trafikförsäkringspremie utgörs av den intjänade premien för en trafikförsäkring för en kalendermånad. Skattskyldigheten inträder vid utgången av den kalendermånad för vilken premien har tjänats in. 6 § Med intjänad premie menas i 5 § premieinkomst före avgiven återförsäkring med tillägg eller avdrag för förändring i avsättning för ej intjänade premier. Den intjänade premien skall inte påverkas av förändring i avsättning för kvardröjande risker. Den intjänade premien skall inte justeras för överlåtarens upplösning av respektive förvärvarens avsättning för ej intjänad premie som beror på en överlåtelse av ett försäkringsbestånd. 7 § Med premieinkomst före avgiven återförsäkring menas den totala bruttopremien för trafikförsäkring som inbetalts eller kan tillgodoföras företaget för försäkringsavtal där försäkringsperioden påbörjats före kalendermånadens utgång. Som premieinkomst räknas också premier för försäkringsperioder som påbörjas först efter kalendermånadens utgång, om de enligt avtal förfaller till betalning under kalendermånaden. Förnyelsepremier som inte är bekräftade av försäkringstagaren samt premier för nytecknade försäkringsavtal skall räknas in med de belopp som de beräknas inflyta med. Annullationer skall reducera premieinkomsten så snart beloppet är känt. Tilläggspremier skall räknas in med de belopp som de beräknas inflyta med. I premieinkomsten ingår inte skatter och andra offentliga avgifter som belastar försäkringspremien. 8 § Med bruttopremie menas den avtalsbestämda premien för hela försäkringsperioden efter avdrag för sedvanliga kundrabatter. Bruttopremien omfattar alltså även a) ej aviserade premier som kan beräknas först senare, b) terminspremier som betalas in halvårsvis, kvartalsvis eller månadsvis samt ersättningar från försäkringstagare för utgifter som försäkringsföretaget haft i samband med att försäkringsavtalet tecknades, c) företagets andel av det totala premiebeloppet vid koassurans. 9 § Underlaget för beskattning av trafikförsäkringsavgift utgörs av mottagen trafikförsäkringsavgift. Skattskyldigheten inträder när trafikförsäkringsavgiften tas emot. Skattens storlek 10 § Skatten på trafikförsäkringspremien utgör 32 procent av beskattningsunderlaget. Skatten på trafikförsäkringsavgiften utgör 22 procent av beskattningsunderlaget. Avdrag 11 § Den som är skattskyldig enligt 4 § får göra avdrag för skatt på trafikförsäkringsavgift som återbetalas. Förfarandet 12 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2011:1421). Övergångsbestämmelser 2007:460 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007. 2. Lagen tillämpas på trafikförsäkringspremie och trafikförsäkringsavgift som avser tid efter ikraftträdandet. 3. Vid beräkning av beskattningsunderlaget för skatt på trafikförsäkringspremie skall bortses från justeringar av premier som är hänförliga till tiden före ikraftträdandet. 4. Utan hinder av vad som annars följer av lag eller avtal får den som är skattskyldig enligt 3 §, från försäkringstagare som ingått avtal om trafikförsäkring före lagens ikraftträdande, ta ut ersättning som motsvarar kostnad för skatt enligt denna lag på premier som avser tid efter ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2007:939 · Visa register Förordning (2007:939) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2009 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2007-11-22 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 328 800 kronor och den övre skiktgränsen till 495 000 kronor vid 2009 års taxering." "SFS-nummer · 2007:995 · Visa register Förordning (2007:995) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2008 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2007-11-22 Författningen har upphävts genom: SFS 2007:1381 Upphävd: 2008-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för år 2008. KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 31, Bensin som 2710 11 41, uppfyller 2710 11 45 krav för eller 2710 11 49 a) miljöklass 1 - motorbensin 2 kr 95 öre 2 kr 20 öre 5 kr 15 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 32 öre 2 kr 20 öre 3 kr 52 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 2 kr 98 öre 2 kr 20 öre 5 kr 18 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, Annan bensin 3 kr 68 öre 2 kr 20 öre 5 kr 88 öre 2710 11 51 än som avses per liter per liter per liter eller under 1 2710 11 59 3. 2710 19 21, Eldningsolja, 2710 19 25, dieselbrännolja, 2710 19 41- fotogen, m.m. 2710 19 49 som eller 2710 19 61- 2710 19 69 a) har försetts 764 kr 2 712 kr 3 476 kr med märk- och per m³ per m³ per m³ färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 1 077 kr 2 712 kr 3 789 kr per m³ per m³ per m³ miljöklass 2 1 330 kr 2 712 kr 4 042 kr per m³ per m³ per m³ miljöklass 3 1 663 kr 2 712 kr 4 375 kr eller per m³ per m³ per m³ inte tillhör någon miljöklass 4. 2711 12 11- Gasol som 2711 19 00 används för a) drift av 0 kr per 1 404 kr per 1 404 kr per motordrivet 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 150 kr per 2 853 kr per 3 003 kr per ändamål än 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg som avses under a 5. 2711 11 00, Naturgas som 2711 21 00 används för a) drift av 0 kr per 1 154 kr per 1 154 kr per motordrivet 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 247 kr per 2 031 kr per 2 278 kr per ändamål än 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ som avses under a 6. 2701, 2702 Kol och koks 325 kr per 2 360 kr per 2 685 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 2 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 4 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi att för fossilt kol i hushållsavfall ska för år 2008 energiskatt betalas med 155 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol och koldioxidskatt med 3 489 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol. 3 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2008 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 20,8 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 3. 27,0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall." "SFS-nummer · 2008:853 · Visa register Förordning (2008:853) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2009 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2008-11-06 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för år 2009. KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 31, Bensin som 2710 11 41, uppfyller 2710 11 45 krav för eller 2710 11 49 a) miljöklass 1 - motorbensin 3 kr 8 öre 2 kr 44 öre 5 kr 52 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 1 kr 38 öre 2 kr 44 öre 3 kr 82 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 3 kr 11 öre 2 kr 44 öre 5 kr 55 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, Annan bensin 3 kr 84 öre 2 kr 44 öre 6 kr 28 öre 2710 11 51 än som avses per liter per liter per liter eller under 1 2710 11 59 3. 2710 19 21, Eldningsolja, 2710 19 25, dieselbrännolja, 2710 19 41- fotogen, m.m. 2710 19 49 som eller 2710 19 61- 2710 19 69 a) har försetts 797 kr per m³ 3 007 kr per m³ 3 804 kr per m³ med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 1 332 kr per m³ 3 007 kr per m³ 4 339 kr per m³ miljöklass 2 1 596 kr per m³ 3 007 kr per m³ 4 603 kr per m³ miljöklass 3 1 735 kr per m³ 3 007 kr per m³ 4 742 kr per m³ eller inte tillhör någon miljöklass 4. 2711 12 11- Gasol som 2711 19 00 används för a) drift av 0 kr per 1 652 kr per 1 652 kr per motordrivet 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 156 kr per 3 164 kr per 3 320 kr per ändamål än 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg som avses under a 5. 2711 11 00, Naturgas som 2711 21 00 används för a) drift av 0 kr per 1 337 kr per 1 337 kr per motordrivet 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ fordon, fartyg eller luftfartyg b) annat 258 kr per 2 252 kr per 2 510 kr per ändamål än 1 000 m³ 1 000 m³ 1 000 m³ som avses under a 6. 2701, 2702 Kol och koks 339 kr per 2 617 kr per 2 956 kr per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 2 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 4 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi att för fossilt kol i hushållsavfall ska för år 2009 energiskatt betalas med 162 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol och koldioxidskatt med 3 869 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol. 3 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2009 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 18,6 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 3. 28,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall." "SFS-nummer · 2009:99 · Visa register Lag (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 2009-03-02 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:134 Ikraft: 2009-03-06 1 § Skatteverket får efter ansökan i andra fall än som avses i 63 kap. 3-5, 7, 7 a, 11-15 och 23 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) bevilja anstånd för redovisningsperioder som infaller under januari 2020-januari 2021 och oktober-december 2021 med inbetalning av 1. avdragen skatt och arbetsgivaravgifter som ska redovisas i en arbetsgivardeklaration enligt 26 kap. 19 § 1 skatteförfarandelagen, och 2. mervärdesskatt som ska redovisas i en sådan deklaration som avses i 26 kap. 5 § skatteförfarandelagen, och vars redovisningsperiod är en kalendermånad eller ett kalenderkvartal enligt 26 kap. 10 och 11 §§ samma lag. Anstånd enligt första stycket 1 får beviljas för högst nio redovisningsperioder. Anstånd enligt första stycket 2 får beviljas för högst nio redovisningsperioder om redovisningsperioden är en kalendermånad, och för högst tre redovisningsperioder om redovisningsperioden är ett kalenderkvartal. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år, dock längst till och med den 12 februari 2023. Anståndstiden får efter ansökan förlängas med som längst ett år. Anståndsbeloppet ska betalas senast den förfallodag enligt 62 kap. 9 § första stycket skatteförfarandelagen som infaller närmast efter det att anståndstiden upphör. Lag (2022:72). 1 a § Skatteverket får efter ansökan i andra fall än som avses i 63 kap. 3-5, 7, 13, 15 och 23 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) bevilja anstånd med inbetalning av mervärdesskatt, om 1. mervärdesskatten ska redovisas i en sådan deklaration som avses i 26 kap. 5 § skatteförfarandelagen, 2. redovisningsperioden för mervärdesskatten är ett beskattningsår enligt 26 kap. 11 § samma lag, och 3. deklarationen för mervärdesskatten ska ha kommit in till Skatteverket under perioden 27 december 2019-17 januari 2023 enligt 26 kap. 33, 33 a eller 33 b § samma lag. Anstånd får beviljas för högst två redovisningsperioder. Anståndstiden får bestämmas till längst ett år, dock längst till och med den 17 januari 2024. Anståndstiden får efter ansökan förlängas med som längst ett år. Anståndsbeloppet ska betalas senast den förfallodag enligt 62 kap. 9 § första stycket skatteförfarandelagen som infaller närmast efter det att anståndstiden upphör. Lag (2022:72). 1 b § Anstånd med inbetalning av mervärdesskatt får beviljas antingen enligt 1 eller 1 a §. Lag (2020:206). 1 c § Skatteverket får efter ansökan förlänga anståndstiden med som längst 36 månader efter att den maximala anståndstiden enligt 1 § tredje stycket respektive 1 a § tredje stycket har upphört. En sådan förlängning förutsätter dock att Skatteverket samtidigt beviljar en avbetalningsplan, enligt vilken anståndsbeloppet ska vara avbetalt senast den förfallodag enligt 62 kap. 9 § första stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) som infaller närmast efter att anståndstiden upphör. Ansökan ska ha kommit in till Skatteverket senast dagen före den förfallodag enligt 62 kap. 9 § första stycket skatteförfarandelagen som infaller närmast efter att den maximala anståndstiden enligt 1 § tredje stycket respektive 1 a § tredje stycket har upphört. Lag (2022:134). 2 § Anstånd enligt 1 eller 1 a § ska beviljas om inte särskilda skäl talar emot det. Detsamma gäller förlängning av anståndstiden enligt 1 § tredje stycket, 1 a § tredje stycket eller 1 c §. Lag (2022:134). 3 § Skatteverket ska återkalla anståndet helt eller delvis om den skattskyldige begär det. Om de skatter och avgifter som anståndet avser har satts ned, får Skatteverket återkalla anståndet i motsvarande mån. Skatteverket får även återkalla anståndet helt eller delvis om 1. den skattskyldige har näringsförbud eller är försatt i konkurs, 2. beslutet om anstånd är felaktigt och felaktigheten beror på att den skattskyldige har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter, 3. ett underskott på ett sådant skattekonto som avses i 61 kap. 1 § skatteförfarandelagen (2011:1244) har lämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning efter att en förlängd anståndstid enligt 1 c § har beslutats, eller 4. det finns synnerliga skäl. Om anståndet har återkallats enligt första eller andra stycket, ska anståndsbeloppet betalas senast den förfallodag enligt 62 kap. 9 § första stycket skatteförfarandelagen som infaller närmast efter att 30 dagar har gått från den dag då beslutet om återkallelse fattades. Lag (2022:134). 4 § Den som har beviljats anstånd enligt 1 eller 1 a § ska betala kostnadsränta som enligt 65 kap. 7 § första stycket första meningen och tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244) gäller vid anstånd. Lag (2020:206). 5 § Utöver ränta enligt 4 § ska den som har beviljats anstånd enligt 1 eller 1 a § betala en avgift (anståndsavgift). Anståndsavgiften tas ut med 0,1 procent på beviljat anståndsbelopp per kalendermånad från och med månaden efter att anstånd beviljats till och med den månad då anståndsbeloppet ska betalas enligt 1 § tredje stycket respektive 1 a § tredje stycket eller enligt en avbetalningsplan som anges i 1 c §. Om anståndet har återkallats enligt 3 §, ska anståndsavgiften sättas ned i motsvarande mån. Anståndsavgiften ska betalas senast den förfallodag som avses i 1 § tredje stycket respektive 1 a § tredje stycket eller senast de förfallodagar som följer av en avbetalningsplan enligt 1 c §. Om anståndet har återkallats enligt 3 §, ska anståndsavgiften betalas senast den förfallodag som avses i den bestämmelsen. Anståndsavgiften ska vid tillämpning av inkomstskattelagen (1999:1229) behandlas som ränta enligt 65 kap. 7 § skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2022:134). 5 a § Har upphävts genom lag (2021:52). 6 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2020:161). 7 § Bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om debitering av skatt samt om betalning av skatt som omfattas av anstånd gäller också när anstånd har beviljats med stöd av denna lag. Lag (2020:161). 8 § Bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om bestämmande, debitering och betalning av skatt gäller för anståndsavgift enligt denna lag. Lag (2020:161). 9 § Skatteverkets beslut enligt denna lag omprövas och överklagas enligt bestämmelserna i 66 och 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Skatteverkets beslut som avser avbetalningsplan får dock inte överklagas. Lag (2022:134). Övergångsbestämmelser 2020:377 1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2020. 2. Lagen tillämpas på anstånd som har beviljats från och med den 30 mars 2020. 2021:52 1. Denna lag träder i kraft den 5 februari 2021. 2. För ansökningar som har lämnats in före ikraftträdandet och som avser anstånd enligt 1 eller 1 a § i den äldre lydelsen gäller 5 § i den äldre lydelsen. 3. Den upphävda 5 a § gäller dock fortfarande för ansökningar om nya anstånd som har lämnats in före ikraftträdandet. 2021:297 1. Denna lag träder i kraft den 26 april 2021. 2. Bestämmelserna i 5 § i den nya lydelsen ska även tillämpas på beslut om anstånd som avser ansökningar som har a) lämnats in efter den 4 februari 2021, eller b) lämnats in före den 5 februari 2021 och som bara har kunnat beviljas efter den 4 februari 2021. 3. Bestämmelserna i 5 § i den nya lydelsen ska även tillämpas på beslut om förlängning av anståndstid som har fattats efter den 4 februari 2021." "SFS-nummer · 2009:126 · Visa register Tillkännagivande (2009:126) om tabeller för uträkning av arvsskatt och gåvoskatt Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2009-03-05 Övrigt: Tabellerna är inte med här. Ikraft: 2009-03-17 Vid tillämpning av den upphävda lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt gäller bifogade tabeller för uträkning av skatten. Tabellerna används då skattskyldigheten har inträtt efter 1991 års utgång. /Tabellerna är inte med här/" "SFS-nummer · 2009:1114 · Visa register Lag (2009:1114) om avtal mellan Sverige och Brittiska Jungfruöarna om utbyte av upplysningar avseende skatter Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 2009-11-19 Ändring införd: t.o.m. SFS 2010:324 Ikraft: 2010-05-31 överg.best. Det avtal om utbyte av upplysningar avseende skatter som Konungariket Sveriges regering och Brittiska Jungfruöarnas regering undertecknade den 18 maj 2009 ska gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på engelska och framgår av bilaga till denna lag. Övergångsbestämmelser 2009:1114 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Denna lag ska tillämpas för beskattningsår som börjar den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft eller senare eller, om beskattningsår saknas, på skatt som tas ut den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft eller senare. I ärenden som utgör skattebrottsärenden enligt avtalet ska lagen dock tillämpas från och med ikraftträdandet. Bilaga AGREEMENT BETWEEN THE GOVERNMENT OF THE KINGDOM OF SWEDEN AND THE GOVERNMENT OF THE BRITISH VIRGIN ISLANDS FOR THE EXCHANGE OF INFORMATION RELATING TO TAXES Whereas the Government of the Kingdom of Sweden and the Government of the British Virgin Islands (“the Contracting Parties”) recognise the need for cooperation and the exchange of information in criminal and civil tax matters; - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - Now, therefore, the Contracting Parties have concluded the following Agreement which contains obligations on the part of the Contracting Parties only. Article 1 Scope of the Agreement 1. The competent authorities of the Contracting Parties shall provide assistance through exchange of information that is foreseeably relevant to the administration or enforcement of the domestic laws of the Contracting Parties concerning the taxes and the tax matters covered by this Agreement, including information that is foreseeably relevant to the determination, assessment, verification, enforcement, recovery or collection of tax claims with respect to persons subject to such taxes, or the investigation or prosecution of tax matters in relation to such persons. Information shall be exchanged in accordance with the provisions of this Agreement and shall be treated as confidential in the manner provided in Article 8. 2. This Agreement shall not affect the application in the respective Contracting Parties of the rules on mutual legal assistance in criminal matters. Article 2 Jurisdiction To enable the appropriate implementation of this Agreement, information shall be provided in accordance with this Agreement by the competent authority of the Requested Party: (a) without regard to whether the person to whom the information relates is a resident or national of a Contracting Party, or whether the person by whom the information is held is a resident or national of a Contracting Party; and (b) provided that the information is present within the territory, or in the possession or control of a person subject to the jurisdiction, of the Requested Party. Article 3 Taxes covered 1. The taxes covered by this Agreement are: (a) in the case of the British Virgin Islands, (i) the income tax; (ii) the payroll tax; and (iii) the property tax (b) in the case of Sweden, (i) the national income tax (den statliga inkomstskatten); (ii) the withholding tax on dividends (kupongskatten); (iii) the income tax on non-residents (den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta); (iv) the income tax on non-resident artistes and athletes (den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl.); (v) the municipal income tax (den kommunala inkomstskatten); (vi) the yield tax on pension funds (avkastningsskatten på pensionsmedel); (vii) the value added tax (mervärdesskatten); (viii) the tax on advertisements and advertising (skatten på annonser och reklam); (ix) the premium tax on group life insurance etc. (den särskilda premieskatten för grupplivförsäkring, m.m.); (x) the lottery tax (lotteriskatten); (xi) the tobacco excise duty (tobaksskatten); (xii) the alcohol excise duty (alkoholskatten); (xiii) the premium tax on insurance against civil liability in respect of the use of motor vehicles (skatten på trafikförsäkringspremie m.m.); and (xiv) the energy tax (skatten på energi). 2. This Agreement shall also apply to any identical or substantially similar taxes imposed by either Party after the date of signature of this Agreement in addition to, or in place of, any of the taxes listed in paragraph 1 of this Article. The competent authorities of the Contracting Parties shall notify each other of any relevant changes to the taxation and related information gathering measures covered by this Agreement. Article 4 Definitions 1. In this Agreement unless the context otherwise requires – (a) “British Virgin Islands” means the territory of the Virgin Islands as referred to in the Virgin Islands Constitution Order 2007; (b) “Sweden” means the Kingdom of Sweden and, when used in a geographical sense, includes the national territory, the territorial sea of Sweden as well as other maritime areas over which Sweden in accordance with international law exercises sovereign rights or jurisdiction; (c) “collective investment fund or scheme” means any pooled investment vehicle irrespective of legal form; (d) “company” means any body corporate or any entity that is treated as a body corporate for tax purposes; (e) “competent authority” means (i) in the case of the British Virgin Islands, the Financial Secretary or a person or authority designated by him in writing; (ii) in the case of Sweden, the Minister of Finance, his authorised representative or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Agreement; (f) “Contracting Party” means the British Virgin Islands or Sweden as the context requires; (g) “criminal laws” means all criminal laws designated as such under domestic law irrespective of whether contained in the tax laws, the criminal code or other laws; (h) “criminal tax matters” means tax matters involving intentional conduct which is liable to prosecution under the criminal laws of the Requesting Party; (i) “information” means any fact, statement, document or record in whatever form; (j) “information gathering measures” means laws, regulations and administrative or judicial procedures that enable a Requested Party to obtain and provide the requested information; (k) “national” means (i) in relation to the British Virgin Islands, any person who belongs to the British Virgin Islands by virtue of the Virgin Islands Constitution Order 2007 (Statutory Instrument 2007 No. 1678) or has a certificate of residence of the British Virgin Islands by virtue of the Immigration and Passport Ordinance (Cap.130); and any legal person, partnership, association or other entity deriving its status as such from the laws in force in the British Virgin Islands; (ii) in relation to Sweden any individual possessing the nationality of Sweden, and any legal person, partnership or association deriving its status as such from the laws in force in Sweden; (l) “person” includes an individual, a company and any other body or group of persons; (m) “principal class of shares” means the class or classes of shares representing a majority of the voting power and value of the company; (n) “public collective investment fund or scheme” means any collective investment fund or scheme, in which the purchase, sale or redemption of shares or other interests is not implicitly or explicitly restricted to a limited group of investors; (o) “publicly traded company” means any company whose principal class of shares is listed on a recognised stock exchange provided its listed shares can be readily purchased or sold by the public. Shares can be purchased or sold “by the public” if the purchase or sale of shares is not implicitly or explicitly restricted to a limited group of investors; (p) “recognised stock exchange” means any stock exchange agreed upon by the competent authorities of the Contracting Parties; (q) “Requested Party” means the Contracting Party to this Agreement which is requested to provide or has provided information in response to a request; (r) “Requesting Party” means the Contracting Party to this Agreement submitting a request for or having received information from the Requested Party; (s) “tax” means any tax covered by this Agreement. 2. As regards the application of this Agreement at any time by a Contracting Party, any term not defined therein shall, unless the context otherwise requires, have the meaning that it has at that time under the law of that Contracting Party, any meaning under the applicable tax laws of that Contracting Party prevailing over a meaning given to the term under other laws of that Contracting Party. Article 5 Exchange of information upon request 1. The competent authority of the Requested Party shall provide upon request in writing by the Requesting Party information for the purposes referred to in Article 1. Such information shall be exchanged without regard to whether the conduct being investigated would constitute a crime under the laws of the Requested Party if it occurred in the territory of the Requested Party. If the information received by the competent authority of the Requested Party is not sufficient to enable it to comply with the request for information, it shall, in accordance with the terms provided in paragraph 7 (a), advise the competent authority of the Requesting Party of that fact and request such additional information as may be required to enable the effective processing of the request. 2. If the information in possession of the competent authority of the Requested Party is not sufficient to enable it to comply with the request for the information, the Requested Party shall use all relevant information gathering measures to provide the Requesting Party with the information requested, notwithstanding that the Requested Party may not need such information for its own tax purposes. 3. If specifically requested by the competent authority of the Requesting Party, the competent authority of the Requested Party shall provide information under this Article, to the extent allowable under its domestic laws, in the form of depositions of witnesses and authenticated copies of original records. 4. Each Contracting Party shall ensure that its competent authority, for the purposes of this Agreement, has the authority to obtain and provide upon request: (a) information held by banks, other financial institutions, and any person, including nominees and trustees, acting in an agency or fiduciary capacity; (b) information regarding the legal and beneficial ownership of companies, partnerships and other persons, including, within the constraints of Article 2, ownership information on all such persons in an ownership chain; and in the case of trusts, information on settlors, trustees, beneficiaries and protectors; and in the case of foundations, information on founders, members of the foundation council and beneficiaries, and equivalent information in the case of entities that are neither trusts nor foundations. 5. Notwithstanding the preceding paragraphs, this Agreement does not create an obligation on the Contracting Parties to obtain or provide: (a) ownership information with respect to publicly traded companies or public collective investment funds or schemes, unless such information can be obtained without giving rise to disproportionate difficulties; (b) information relating to a period more than six years prior to the tax period under consideration; (c) information in the possession or control of a person other than the taxpayer that does not directly relate to the taxpayer. 6. The competent authority of the Requesting Party shall provide the following information to the competent authority of the Requested Party when making a request for information under this Agreement in order to demonstrate the foreseeable relevance of the information to the request: (a) the identity of the person under examination or investigation; (b) the period for which the information is requested; (c) the nature and type of the information requested, including a description of the specific evidence sought and the form in which the Requesting Party would prefer to receive the information; (d) the tax purposes for which the information is sought and the reasons why the information requested is foreseeably relevant to the administration or enforcement of the domestic laws of the Requesting Party; (e) grounds for believing that the information requested is present in the territory of the Requested Party or is in the possession or control of a person subject to the jurisdiction of the Requested Party; (f) to the extent known, the name and address of any person believed to be in possession or control of the information requested; (g) a declaration that the request is in conformity with this Agreement and the laws and administrative practices of the Requesting Party, and that if the requested information were within the jurisdiction of the Requesting Party then the competent authority of the Requesting Party would be able to obtain the information under the laws of the Requesting Party or in the normal course of administrative practice; (h) a statement that the Requesting Party has pursued all means available in its own territory to obtain the information, except those that would give rise to disproportionate difficulties. 7. The competent authority of the Requested Party shall forward the requested information as promptly as possible to the competent authority of the Requesting Party. To ensure a prompt response: (a) the competent authority of the Requested Party shall confirm the receipt of a request in writing to the competent authority of the Requesting Party and shall notify the competent authority of the Requesting Party of any deficiencies in the request within 60 days of receipt of the request; and (b) if the competent authority of the Requested Party has been unable to obtain and provide the information requested within 90 days of receipt of the request, or if obstacles are encountered in furnishing the information, or if the competent authority of the Requested Party refuses to provide the information, it shall immediately inform the competent authority of the Requesting Party in writing, explaining the reasons for its inability to obtain and provide the information, or the obstacles encountered, or the reasons for its refusal. Article 6 Tax examinations or investigations abroad 1. The Requested Party may, to the extent permitted under its domestic laws, and following reasonable notice from the Requesting Party, allow representatives of the competent authority of the Requesting Party to enter the territory of the Requested Party in connection with a request to interview persons and examine records with the written consent of the persons concerned. The competent authority of the Requesting Party shall notify the competent authority of the Requested Party of the time and place of the meeting with the persons concerned. 2. At the request of the competent authority of the Requesting Party, the competent authority of the Requested Party may, in accordance with its domestic laws, permit representatives of the competent authority of the Requesting Party to be present at the appropriate part of a tax examination in the territory of the Requested Party. 3. If the request referred to in paragraph 2 of this Article is granted, the competent authority of the Requested Party conducting the examination shall, as soon as possible, notify the competent authority of the Requesting Party of the time and place of the examination, the authority or person authorised to carry out the examination and the procedures and conditions required by the Requested Party for the conduct of the examination. All decisions regarding the conduct of the examination shall be made by the Requested Party conducting the examination in accordance with its domestic laws. Article 7 Possibility of declining a request 1. The competent authority of the Requested Party may decline to assist: (a) where the request is not made in conformity with this Agreement; or (b) where the Requesting Party has not pursued all means available in its own territory to obtain the information, except where recourse to such means would give rise to disproportionate difficulties; or (c) where the disclosure of the information requested would be contrary to public policy (ordre public). 2. The provisions of this Agreement shall not impose upon a Contracting Party any obligation to provide information which would disclose any trade, business, industrial, commercial or professional secret or trade process. Information described in paragraph 4 of Article 5 shall not by reason of that fact alone constitute such a secret or process. 3. (a) The provisions of this Agreement shall not impose on a Contracting Party the obligation to obtain or provide information which would reveal confidential communications between a client and an attorney, solicitor or barrister where such communications are: (i) produced for the purposes of seeking or providing legal advice, or (ii) produced for the purposes of use in existing or contemplated legal proceedings. (b) Information held with the intention of furthering an offence is not subject to legal privilege, and nothing in this Article shall prevent an attorney, solicitor or barrister from providing the name and address of a client where doing so would not constitute a breach of legal privilege. 4. A request for information shall not be refused on the ground that the tax liability giving rise to the request is disputed by the taxpayer. 5. The Requested Party shall not be required to obtain and provide information which, if the requested information was within the jurisdiction of the Requesting Party, the competent authority of the Requesting Party would not be able to obtain under its laws or in the normal course of administrative practice. 6. The Requested Party may decline a request for information if the information is requested by the Requesting Party to administer or enforce a provision of the tax law of the Requesting Party, or any requirement connected therewith, which discriminates against a resident or national of the Requested Party as compared with a resident or national of the Requesting Party in the same circumstances. Article 8 Confidentiality 1. All information provided and received by the competent authorities of the Contracting Parties shall be kept confidential and shall be disclosed only to persons or authorities (including courts and administrative bodies) concerned with the purposes specified in Article 1 and used by such persons or authorities only for such purposes, including the determination of any appeal or the oversight of the above. For these purposes, information may be disclosed in public court proceedings or in judicial proceedings. 2. The information may not be disclosed to any other person or entity or authority without the express written consent of the competent authority of the Requested Party. 3. Information provided to a Requesting Party shall not be disclosed to any other jurisdiction. Article 9 Safeguards Nothing in this Agreement shall affect the rights and safeguards secured to persons by the laws or administrative practice of the Requested Party. However, these rights and safeguards may not be applied by the Requested Party in a manner that unduly prevents or delays effective exchange of information. Article 10 Administrative costs 1. Incidence of ordinary costs incurred in the course of responding to a request for information will be borne by the Requested Party. Such ordinary costs would normally cover internal administration costs and any minor external costs. 2. All other costs that are not ordinary costs are considered extraordinary costs and will be borne by the Requesting Party. Extraordinary costs include, but are not limited to, the following: (a) reasonable fees charged by third parties for carrying out research; (b) reasonable fees charged by third parties for copying documents; (c) reasonable costs of engaging experts, interpreters, or translators; (d) reasonable costs of conveying documents to the Requesting Party; (e) reasonable litigation costs of the Requested Party in relation to a specific request for information; and (f) reasonable costs for obtaining depositions or testimony. 3. The competent authorities of the Contracting Parties will consult each other in any particular case where extraordinary costs are likely to exceed $US 500 to determine whether the Requesting Party will continue to pursue the request and bear the cost. Article 11 No prejudicial or restrictive measures 1. So long as this Agreement is in force and effective, it is the intention of the Contracting Parties not to apply or introduce prejudicial or restrictive measures based on harmful tax practices to residents or nationals of either Contracting Party. However, in the event that a Contracting Party has reason to believe that the other Contracting Party has introduced such prejudicial or restrictive measures, both Contracting Parties shall immediately initiate proceedings to resolve the matter. 2. A prejudicial or restrictive measure based on harmful tax practices means a measure applied by one Contracting Party to residents or nationals of the other Contracting Party on the basis that the other Contracting Party does not engage in effective exchange of information or because it lacks transparency in the operation of its laws, regulations or administrative practices, or on the basis of no or nominal taxes and one of the preceding criteria. 3. Without limiting the generality of the term “prejudicial or restrictive measure”, the term includes the denial of a deduction, credit or exemption, the imposition of a tax, charge or levy, or special reporting requirements. Such measures include any measure which relates, directly or indirectly, to taxation matters. However, they do not include any generally applicable measure, applied by either Contracting Party against, amongst others, members of the OECD generally. Article 12 Implementing legislation The Contracting Parties shall (where they have not already done so) enact any legislation necessary to comply with, and give effect to, the terms of this Agreement. Article 13 Language Requests for assistance and responses thereto shall be drawn up in English. Article 14 Mutual agreement procedure 1. Where difficulties or doubts arise between the Contracting Parties regarding the implementation or interpretation of this Agreement, the competent authorities shall use their best efforts to resolve the matter by mutual agreement. 2. In addition to the efforts referred to in paragraph 1 of this Article, the competent authorities of the Contracting Parties may mutually determine the procedures to be used under Articles 5, 6 and 10. 3. The competent authorities of the Contracting Parties may communicate with each other directly for the purposes of reaching agreement under this Article. Article 15 Entry into force 1. Each of the Contracting Parties shall notify to the other in writing of the completion of the procedures required by its law for the entry into force of this Agreement. 2. The Agreement shall enter into force on the thirtieth day after the receipt of the later of these notifications and shall thereupon have effect: (a) for criminal tax matters, from the date of entry into force; and (b) for all other matters covered in Article 1, on taxable periods beginning on or after the first day of January of the year next following the date on which the Agreement enters into force, or where there is no taxable period, for all charges to tax arising on or after the first day of January of the year next following the date on which the Agreement enters into force. Article 16 Termination 1. This Agreement shall remain in force until terminated by a Contracting Party. 2. Either Contracting Party may terminate the Agreement, through diplomatic channels, by giving written notice of termination to the other Contracting Party. In such case, the Agreement shall cease to have effect on the first day of the month following the end of the period of six months after the date of receipt of notice of termination by the other Contracting Party. 3. If the Agreement is terminated the Contracting Parties shall remain bound by the provisions of Article 8 with respect to any information obtained under this Agreement. In witness whereof the undersigned being duly authorised in that behalf by the respective parties, have signed this Agreement. Done at Copenhagen, this 18th day of May 2009, in duplicate in the English language. For the Government of the Kingdom of Sweden Lars Grundberg For the Government of the British Virgin Islands Danica Penn (Översättning) AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGES REGERING OCH BRITTISKA JUNGFRUÖARNAS REGERING OM UTBYTE AV UPPLYSNINGAR AVSEENDE SKATTER Då Konungariket Sveriges regering och Brittiska Jungfruöarnas regering (”de avtalsslutande parterna”) erkänner behovet av samarbete och utbyte av information i skattebrottsärenden och andra skatteärenden, - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - har de avtalsslutande parterna ingått följande avtal, vilket medför skyldigheter endast för de avtalsslutande parterna. Artikel 1 Avtalets tillämpningsområde 1. De avtalsslutande parternas behöriga myndigheter ska biträda varandra med handräckning genom utbyte av upplysningar som kan antas vara relevanta vid tillämpning eller verkställighet av de avtalsslutande parternas interna lagstiftning avseende de skatter och de skatteärenden som omfattas av detta avtal, däri inbegripet uppgifter som kan antas vara relevanta för fastställande, taxering, verifiering eller uppbörd samt för indrivning eller verkställighet beträffande skattefordringar, såvitt avser personer som är skattskyldiga för sådana skatter eller för utredning eller åtal i skatteärenden i fråga om sådana personer. Upplysningar ska utbytas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och ska hållas hemliga på sätt som anges i artikel 8. 2. Detta avtal ska inte påverka tillämpligheten i parterna av bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Artikel 2 Jurisdiktion För att möjliggöra en korrekt tillämpning av detta avtal ska upplysningar lämnas i enlighet med detta avtal av den behöriga myndigheten i den anmodade parten: a) oavsett om den person som upplysningarna avser har hemvist eller är medborgare i en avtalsslutande part eller om den person som innehar upplysningarna har hemvist eller är medborgare i en avtalsslutande part, och b) under förutsättning att upplysningarna finns tillgängliga inom territoriet eller innehas eller kontrolleras av en person som omfattas av den anmodade partens jurisdiktion. Artikel 3 Skatter som omfattas av avtalet 1. Skatterna som omfattas av detta avtal är: a) i fråga om Brittiska Jungfruöarna, 1) inkomstskatten, 2) skatten på löneutbetalningar, och 3) fastighetsskatten b) i fråga om Sverige, 1) den statliga inkomstskatten, 2) kupongskatten, 3) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta, 4) den särskilda inkomstskatten för utomlands bosatta artister m.fl., 5) den kommunala inkomstskatten, 6) avkastningsskatten på pensionsmedel, 7) mervärdesskatten, 8) skatten på annonser och reklam, 9) den särskilda premieskatten för grupplivförsäkring, m.m., 10) lotteriskatten, 11) tobaksskatten, 12) alkoholskatten, 13) skatten på trafikförsäkringspremie m.m., och 14) skatten på energi. 2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet av avtalet tas ut i någon av parterna vid sidan av eller i stället för någon av de i punkt 1 i denna artikel uppräknade skatterna. De avtalsslutande parternas behöriga myndigheter ska meddela varandra om relevanta ändringar som gjorts avseende den skattelagstiftning och de åtgärder för att inhämta upplysningar som omfattas av detta avtal. Artikel 4 Definitioner 1. Om inte sammanhanget föranleder annat har i detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) ”Brittiska Jungfruöarna” avser Jungfruöarnas territorium så som det anges i Jungfruöarnas ”Constitution Order 2007”, b) ”Sverige” avser Konungariket Sverige och innefattar, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion, c) ”kollektiv investeringsfond eller kollektivt investeringssystem” avser alla åtaganden för kollektiva investeringar, oavsett juridisk form, d) ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person, e) ”behörig myndighet” avser 1) i fråga om Brittiska Jungfruöarna, finansministern eller person eller myndighet som skriftligen förordnas av honom, 2) i fråga om Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal, f) ”avtalsslutande part” avser Brittiska Jungfruöarna eller Sverige beroende på sammanhanget, g) ”strafflagstiftning” avser all strafflagstiftning som benämns som sådan i intern lagstiftning oberoende av om den återfinns i skattelagstiftningen, strafflagstiftningen eller andra författningar, h) ”skattebrottsärenden” avser skatteärenden som omfattar uppsåtligt handlande vilket enligt strafflagstiftningen i den anmodande parten kan bli föremål för åtal, i) ”upplysningar” avser varje faktauppgift, meddelande, handling eller annan dokumentation oavsett form, j) ”åtgärder för att inhämta upplysningar” avser lagstiftning, föreskrifter och administrativa åtgärder eller domstolsåtgärder vilka möjliggör för en anmodad part att inhämta och lämna begärda upplysningar, k) ”medborgare” avser 1) såvitt avser Brittiska Jungfruöarna, person som tillhör Brittiska Jungfruöarna med stöd av Jungfruöarnas ”Constitution Order 2007 (Statutory Instrument 2007 No. 1678)” eller som har ett intyg om hemvist i Brittiska Jungfruöarna med stöd av ”the Immigration and Passport Ordinance (Cap.130)” och juridisk person, handelsbolag, association eller annat subjekt som bildats enligt gällande lagstiftning i Brittiska Jungfruöarna, 2) såvitt avser Sverige, fysisk person som innehar svenskt medborgarskap eller juridisk person, handelsbolag eller association som bildats enligt gällande svensk lagstiftning, l) ”person” inbegriper fysisk person, bolag och varje annan personsammanslutning, m) ”viktigaste aktieslag” avser det eller de aktieslag som representerar majoriteten av rösterna i och värdet av bolaget, n) ”publik kollektiv investeringsfond eller publikt kollektivt investeringssystem” avser varje kollektiv investeringsfond eller kollektivt investeringssystem i vilken köp, försäljning eller inlösen av aktier eller andra rättigheter inte underförstått eller uttryckligen begränsats till en avgränsad krets av investerare, o) ”bolag vars aktier är föremål för allmän omsättning” avser ett bolag vars viktigaste aktieslag är noterat på en erkänd aktiebörs under förutsättning att dess noterade aktier fritt kan köpas eller säljas av allmänheten. Aktier kan köpas eller säljas ”av allmänheten” om köp eller försäljning av aktier inte underförstått eller uttryckligen begränsats till en avgränsad krets av investerare, p) ”erkänd aktiebörs” avser sådan börs som de avtalsslutande parternas behöriga myndigheter har kommit överens om, q) ”anmodad part” avser den avtalsslutande part enligt detta avtal som på begäran anmodats att lämna eller har lämnat upplysningar, r) ”anmodande part” avser den avtalsslutande part enligt detta avtal som begär eller har tagit emot upplysningar från den anmodade parten, s) ”skatt” avser varje skatt som omfattas av detta avtal. 2. Då en avtalsslutande part tillämpar detta avtal vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den avtalsslutande partens lagstiftning och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna avtalsslutande part äger företräde framför den betydelse som uttrycket har enligt annan lagstiftning i denna avtalsslutande part. Artikel 5 Utbyte av upplysningar på begäran 1. Den behöriga myndigheten i den anmodade parten ska på begäran skriftligen lämna upplysningar för de ändamål som anges i artikel 1. Sådana upplysningar ska utbytas utan avseende på om det handlande som är föremål för utredning skulle ha utgjort ett brott enligt lagstiftningen i den anmodade parten om det ägt rum inom den anmodade partens territorium. Om den information som tagits emot av den behöriga myndigheten i den anmodade parten inte är tillräcklig för att tillmötesgå en begäran om upplysningar, ska denna behöriga myndighet, i enlighet med bestämmelserna i punkt 7 a), informera den behöriga myndigheten i den anmodande parten om detta och ange vad som ytterligare krävs för att bifalla begäran. 2. Om de upplysningar som är tillgängliga för den behöriga myndigheten i den anmodade parten inte räcker till för att tillmötesgå en begäran om upplysningar, ska den anmodade parten vidta alla relevanta åtgärder för att inhämta och lämna de begärda upplysningarna, utan hinder av att den anmodade parten kanske inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål. 3. Om den behöriga myndigheten i den anmodande parten särskilt begär det, ska den behöriga myndigheten i den anmodade parten – i den utsträckning som detta är tillåtet enligt dess interna lagstiftning – lämna upplysningar enligt denna artikel i form av skriftliga vittnesberättelser och bestyrkta kopior av handlingar. 4. Vardera avtalsslutande parten ska säkerställa att dess behöriga myndighet, för tillämpningen av detta avtal, har befogenhet att på begäran inhämta och lämna: a) upplysningar som innehas av banker, andra finansiella institutioner och annan person, däri inbegripet ombud och trustförvaltare, som agerar i egenskap av representant eller förvaltare, b) upplysningar om de legala och verkliga ägarförhållandena i bolag, handelsbolag och andra personer, däri inbegripet – med de begränsningar som följer av artikel 2 – upplysningar om ägarförhållandena avseende alla sådana personer i en ägarkedja; i fråga om truster, upplysningar om stiftare, förvaltare, förmånstagare och ”protectors”, i fråga om stiftelser, upplysningar om stiftare, medlemmar i styrelsen och destinatärer samt motsvarande upplysningar i fråga om subjekt som varken är truster eller stiftelser. 5. Utan hinder av föregående punkter medför inte detta avtal någon skyldighet för de avtalsslutande parterna att inhämta eller lämna: a) upplysningar om ägarförhållandena i bolag vars aktier är föremål för allmän omsättning, i publik kollektiv investeringsfond eller i publikt kollektivt investeringssystem, såvida inte sådana upplysningar kan inhämtas utan att det medför oproportionerligt stora svårigheter, b) upplysningar som avser tid mer än sex år före den beskattningsperiod som är föremål för bedömning, c) upplysningar som annan person än den skattskyldige innehar eller kontrollerar och som inte direkt berör den skattskyldige. 6. Vid begäran om upplysningar enligt detta avtal ska den behöriga myndigheten i den anmodande parten lämna följande upplysningar till den behöriga myndigheten i den andra parten, för att visa betydelsen av de efterfrågade upplysningarna: a) identiteten på den person som är föremål för utredning eller undersökning, b) för vilken tidsperiod upplysningar begärs, c) de begärda upplysningarnas beskaffenhet, däri inbegripet en beskrivning av vilka bevis som specifikt efterfrågas och i vilken form som den anmodande parten önskar att upplysningarna ska lämnas, d) de beskattningsändamål för vilka de begärda upplysningarna efterfrågas och varför de kan antas vara relevanta för tillämpningen eller verkställigheten av den anmodande partens interna lagstiftning, e) skälen för att anta att de begärda upplysningarna finns tillgängliga inom den anmodade partens territorium eller innehas eller kontrolleras av person som omfattas av den anmodade partens jurisdiktion, f) såvitt det är känt, namn och adress på person som kan antas inneha eller kontrollera de begärda upplysningarna, g) uppgift om att begäran är i överensstämmelse med detta avtal och lagstiftning och administrativ praxis i den anmodande parten och att den behöriga myndigheten i den anmodande parten – om de begärda upplysningarna fanns inom denna parts jurisdiktion – skulle kunna inhämta upplysningarna enligt lagstiftning eller vedertagen administrativ praxis i den anmodande parten, h) uppgift om att den anmodande parten har vidtagit alla åtgärder för att inhämta upplysningarna som står till dess förfogande inom dess eget territorium, utom sådana åtgärder som skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter. 7. Den behöriga myndigheten i den anmodade parten ska snarast möjligt lämna de begärda upplysningarna till den behöriga myndigheten i den anmodande parten. För att tillgodose ett skyndsamt svar: a) ska den behöriga myndigheten i den anmodade parten skriftligen bekräfta mottagandet av begäran till den behöriga myndigheten i den anmodande parten, och inom 60 dagar efter mottagandet underrätta den behöriga myndigheten i den anmodande parten om eventuella brister i begäran, och b) om den behöriga myndigheten i den anmodade parten inte har kunnat inhämta och lämna de begärda upplysningarna inom 90 dagar från det att begäran togs emot, eller om det föreligger förhinder att lämna upplysningarna, eller om den behöriga myndigheten vägrar att lämna upplysningarna, ska den omedelbart skriftligen underrätta den behöriga myndigheten i den anmodande parten om detta och ange skälen för att den inte kunnat inhämta och tillhandahålla upplysningarna eller ange vilka hinder som föreligger eller skälen för dess vägran. Artikel 6 Utomlands utförda skatteutredningar 1. Den anmodade parten får, i den utsträckning som detta är tillåtet enligt dess interna lagstiftning och efter skäligt varsel från den anmodande parten, tillåta att representanter för den behöriga myndigheten i den anmodande parten närvarar i den anmodade parten i samband med en begäran om att höra personer och granska handlingar efter skriftligt medgivande av de berörda personerna. Den behöriga myndigheten i den anmodande parten ska underrätta den behöriga myndigheten i den anmodade parten om tid och plats för mötet med de berörda personerna. 2. På begäran av den behöriga myndigheten i den anmodande parten får den behöriga myndigheten i den anmodade parten i enlighet med dess interna lagstiftning tillåta att representanter för den behöriga myndigheten i den anmodande parten närvarar till den del detta anses lämpligt vid skatteutredning inom den anmodade partens territorium. 3. Bifalls en begäran enligt punkt 2 i denna artikel ska den behöriga myndigheten i den anmodade parten som utför utredningen snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i den anmodande parten om tid och plats för utredningen, om den myndighet eller person som bemyndigats att utföra utredningen samt om de förfaranden och villkor som den anmodade parten fastställt för utförandet av utredningen. Alla beslut beträffande utförandet av utredningen ska fattas av den anmodade parten som utför utredningen i enlighet med dess interna lagstiftning. Artikel 7 Möjlighet att avslå en begäran 1. Den behöriga myndigheten i den anmodade parten får avslå en begäran: a) när begäran inte har gjorts i överensstämmelse med detta avtal, eller b) när den anmodande parten inte har vidtagit alla de åtgärder för att inhämta upplysningarna som står till dess förfogande inom dess eget territorium, utom i de fall då vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter, eller c) när lämnandet av begärda upplysningar skulle strida mot allmänna hänsyn (ordre public). 2. Bestämmelserna i detta avtal ska inte medföra skyldighet för en avtalsslutande part att lämna upplysningar som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt. Upplysningar ska inte anses som sådan hemlighet eller sådant förfaringssätt endast på grund av att de utgör sådana upplysningar som anges i artikel 5 punkt 4. 3. a) Bestämmelserna i detta avtal ska inte medföra skyldighet för en avtalsslutande part att inhämta eller lämna upplysningar som skulle röja hemlig kommunikation mellan en klient och dennes advokat eller annat juridiskt ombud, när sådan kommunikation har: 1) förevarit i syfte att söka eller lämna juridisk rådgivning, eller 2) förevarit i syfte att användas under pågående eller förestående rättsliga förfaranden. b) Upplysningar som innehas i syfte att främja en lagöverträdelse omfattas inte av tystnadsplikt i samband med juridisk rådgivning och inget i denna artikel ska hindra en advokat eller annat juridiskt ombud från att lämna ut en klients namn och adress när detta inte innebär ett brott mot tystnadsplikten. 4. En begäran om upplysningar ska inte avslås på grund av att den skattefordran som föranleder begäran har bestridits av den skattskyldige. 5. Den anmodade parten har inte skyldighet att inhämta och lämna upplysningar som den behöriga myndigheten i den anmodande parten – om de begärda upplysningarna fanns inom denna parts jurisdiktion – inte kan inhämta enligt sin lagstiftning eller sedvanliga administrativa praxis. 6. Den anmodade parten får avslå en begäran om upplysningar, om upplysningarna begärs av den anmodande parten för tillämpning eller verkställighet av en bestämmelse i den anmodande partens skattelagstiftning, eller därmed sammanhängande krav, som under samma förhållanden diskriminerar en medborgare eller person med hemvist i den anmodade parten i förhållande till en medborgare eller person med hemvist i den anmodande parten. Artikel 8 Sekretess 1. Alla upplysningar som lämnas och tas emot av de behöriga myndigheterna i de avtalsslutande parterna ska hållas hemliga och får endast yppas för personer eller myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) som har befattning med de ändamål som anges i artikel 1 och får användas av dessa personer eller myndigheter endast för sådana ändamål, däri inbegripet handläggning av överklagande eller för att utöva tillsyn över nämnda verksamheter. För dessa ändamål får upplysningarna yppas vid offentlig domstolsförhandling eller i domstolsavgöranden. 2. Upplysningarna får inte yppas för annan person eller myndighet utan uttryckligt skriftligt medgivande från den behöriga myndigheten i den anmodade parten. 3. Upplysningar som lämnats till en anmodande part får inte yppas för annan jurisdiktion. Artikel 9 Rättigheter Inget i detta avtal påverkar de rättigheter som tillkommer personer enligt den anmodade partens lagstiftning eller administrativa praxis. Dessa rättigheter får dock inte tillämpas av den anmodade parten på ett sätt som otillbörligt hindrar eller fördröjer ett effektivt utbyte av upplysningar. Artikel 10 Administrativa kostnader 1. Sedvanliga kostnader som uppkommer i samband med besvarandet av en begäran om upplysningar ska bäras av den anmodade parten. Sådana sedvanliga kostnader täcker normalt interna administrativa kostnader och mindre externa kostnader. 2. Alla andra kostnader som inte är sedvanliga kostnader anses vara extraordinära kostnader och ska bäras av den anmodande parten. Extraordinära kostnader omfattar, men är inte begränsade till, följande: a) skäliga ersättningar till tredje part för utförandet av utredningsarbete, b) skäliga ersättningar till tredje part för kopieringsarbete, c) skäliga kostnader för att anlita experter, tolkar eller översättare, d) skäliga kostnader för att överföra dokument till den anmodande parten, e) skäliga processuella kostnader som den anmodade parten haft i samband med en specifik begäran om upplysningar, och f) skäliga kostnader för att inhämta skriftliga vittnesberättelser och vittnesmål. 3. De behöriga myndigheterna i de avtalsslutande parterna ska rådgöra med varandra i enskilda fall där det är sannolikt att de extraordinära kostnaderna kommer att överstiga 500 US- dollar, i syfte att avgöra om den anmodande parten vill fullfölja begäran och bära kostnaderna för denna. Artikel 11 Inga riktade motåtgärder 1. Så länge som detta avtal är i kraft och tillämpas är det de avtalsslutande parternas avsikt att inte tillämpa eller införa riktade motåtgärder som avser att motverka skadlig skattekonkurrens och som riktar sig mot personer med hemvist eller medborgarskap i någon av de avtalsslutande parterna. Om en avtalsslutande part emellertid har anledning att anta att den andra avtalsslutande parten infört sådana riktade motåtgärder ska de avtalsslutande parterna omedelbart inleda förhandlingar för att lösa frågan. 2. En riktad motåtgärd som avser att motverka skadlig skattekonkurrens åsyftar en åtgärd som tillämpas av en avtalsslutande part och som riktar sig mot personer med hemvist eller medborgarskap i den andra avtalsslutande parten och som motiveras med att denna andra avtalsslutande part inte medverkar till ett effektivt utbyte av information eller att denna part brister i transparens när det gäller dess lagstiftning, föreskrifter eller administrativa praxis. Detsamma gäller om denna andra part inte tar ut någon skatt eller om bara en symbolisk skatt tas ut och detta sker samtidigt som något av de kriterier som nämns ovan föreligger. 3. Utan att begränsa den generella innebörden av uttrycket ”riktade motåtgärder” inbegriper uttrycket att vägra avdrag, avräkning, skattereduktion eller skattebefrielse, att ta ut skatt, avgift eller annan pålaga eller att ställa särskilda krav på dokumentationsskyldighet. Sådana åtgärder inbegriper varje åtgärd som direkt eller indirekt påverkar beskattningen. De inbegriper emellertid inte allmänna åtgärder som tillämpas generellt av en avtalsslutande part i förhållande till bland annat medlemsstater i OECD. Artikel 12 Lagstiftning om införlivande De avtalsslutande parterna ska (såvida så inte redan har skett) anta sådan lagstiftning som är nödvändig för att uppfylla och ge verkan åt villkoren i detta avtal. Artikel 13 Språk Begäran om handräckning och svar på sådan begäran ska upprättas på engelska. Artikel 14 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. När svårigheter eller tvivelsmål uppkommer mellan de avtalsslutande parterna i fråga om fullgörandet eller tolkningen av detta avtal ska de behöriga myndigheterna anstränga sig för att avgöra saken genom ömsesidig överenskommelse. 2. Utöver vad som framgår av punkt 1 i denna artikel, får parternas behöriga myndigheter ömsesidigt komma överens om förfarandena för tillämpningen av artiklarna 5, 6 och 10. 3. Vid tillämpningen av denna artikel kan parternas behöriga myndigheter träda i direkt förbindelse med varandra i syfte att nå en överenskommelse. Artikel 15 Ikraftträdande 1. Vardera parten ska skriftligen underrätta den andra parten när de åtgärder vidtagits enligt respektive parts lagstiftning som krävs för att detta avtal ska träda i kraft. 2. Detta avtal ska träda i kraft den trettionde dagen efter den dag då den sista av dessa underrättelser tas emot och tillämpas: a) i skattebrottsärenden, från dagen för ikraftträdandet, och b) i alla andra ärenden som omfattas av artikel 1, för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som närmast följer efter dagen för ikraftträdandet av avtalet eller senare, eller – då något beskattningsår inte föreligger – för skatteanspråk som uppkommer den 1 januari det år som närmast följer efter dagen för ikraftträdandet av avtalet eller senare. Artikel 16 Upphörande 1. Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en avtalsslutande part. 2. Vardera avtalsslutande parten kan säga upp avtalet genom att på diplomatisk väg lämna skriftlig underrättelse härom till den andra avtalsslutande parten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla den första dagen i den månad som följer närmast efter utgången av den sexmånadersperiod som följer efter den dag då underrättelse om uppsägning togs emot av den andra avtalsslutande parten. 3. I händelse av att avtalet sägs upp ska de avtalsslutande parterna vara fortsatt bundna av bestämmelserna i artikel 8 i fråga om upplysningar som erhållits med stöd av avtalet. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av respektive part, undertecknat detta avtal. Som skedde i Köpenhamn den 18 maj 2009 i två exemplar på engelska språket. För Konungariket Sveriges regering Lars Grundberg För Brittiska Jungfruöarnas regering Danica Penn" "SFS-nummer · 2009:1117 · Visa register Lag (2009:1117) om avtal mellan Sverige och Bermuda om utbyte av upplysningar avseende skatter Departement: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 2009-11-19 Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:1136 Ikraft: 2009-12-31 överg.best. Det avtal om utbyte av upplysningar avseende skatter som Konungariket Sverige och Bermuda undertecknade den 16 april 2009 ska, tillsammans med det protokoll som är fogat till avtalet och som utgör en del av detta, gälla som lag här i landet. Avtalet är avfattat på engelska och framgår av bilaga till denna lag. Övergångsbestämmelser 2009:1117 1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 2. Denna lag ska tillämpas för beskattningsår som börjar den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft eller senare eller, om beskattningsår saknas, på skatt som tas ut den 1 januari året efter det år då lagen träder i kraft eller senare. I ärenden som utgör skattebrottsärenden enligt avtalet ska lagen emellertid tillämpas från och med ikraftträdandet, dock tidigast från och med den 1 januari 2010. Bilaga AGREEMENT BETWEEN THE KINGDOM OF SWEDEN AND BERMUDA (AS AUTHORISED BY THE GOVERNMENT OF THE UNITED KINGDOM OF GREAT BRITAIN AND NORTHERN IRELAND) ON THE EXCHANGE OF INFORMATION WITH RESPECT TO TAXES - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - The Government of Sweden and the Government of Bermuda, desiring to facilitate the exchange of information with respect to taxes, have agreed as follows: Article 1 Object and scope of the Agreement 1. The competent authorities of the Parties shall provide assistance through exchange of information that is relevant to the administration or enforcement of the domestic laws of the Parties concerning taxes covered by this Agreement. Such information shall include information that is relevant to the determination, assessment and collection of such taxes, the recovery and enforcement of tax claims, or the investigation or prosecution of tax matters. Information shall be exchanged in accordance with the provisions of this Agreement and shall be treated as confidential in the manner provided in Article 8. 2. This Agreement shall not affect the application in the Parties of the rules on mutual assistance in criminal matters. Article 2 Jurisdiction A requested Party is not obligated to provide information which is neither held by its authorities nor in the possession of or obtainable by persons who are within its territorial jurisdiction. Article 3 Taxes covered 1. The existing taxes which are the subject of this Agreement are direct taxes of every kind and description imposed in the Parties. 2. This Agreement shall also apply to any identical or substantially similar taxes imposed after the date of signature of this Agreement in addition to, or in place of, the existing taxes. The competent authorities of the Parties shall notify each other of any substantial changes to the taxation and related information gathering measures covered by this Agreement. Article 4 Definitions 1. For the purposes of this Agreement, unless otherwise defined: (a) “Sweden” means the Kingdom of Sweden and, when used in a geographical sense, includes the national territory, the territorial sea of Sweden as well as other maritime areas over which Sweden in accordance with international law exercises sovereign rights or jurisdiction; (b) “Bermuda” means the Islands of Bermuda; (c) “applicant Party” means the Party requesting for or having received information from the requested Party; (d) “collective investment fund or scheme” means any pooled investment vehicle, irrespective of legal form. The term “public collective investment fund or scheme” means any collective investment fund or scheme provided the units, shares or other interests in the fund or scheme can be readily purchased, sold or redeemed by the public. Units, shares or other interests in the fund or scheme can be readily purchased, sold or redeemed “by the public” if the purchase, sale or redemption is not implicitly or explicitly restricted to a limited group of investors; (e) “company” means any body corporate or any entity that is treated as a body corporate for tax purposes; (f) “competent authority” means, in the case of Sweden, the Minister of Finance, his authorised representative or the authority which is designated as a competent authority for the purposes of this Agreement and, in the case of Bermuda, the Minister of Finance or an authorised representative of the Minister; (g) “Party” means Sweden or Bermuda as the context requires; (h) “information” means any fact, statement or record in any form whatever; (i) “information gathering measures” means laws and administrative or judicial procedures that enable a Party to obtain and provide the requested information; (j) “national” means: (i) any individual possessing the nationality of a Party, or (ii) any legal person or association constituted in accordance with the laws in force in a Party; (k) “person” includes an individual, a company and any other body of persons; (l) “principal class of shares” means the class or classes of shares representing a majority of the voting power and value of the company; (m) “publicly traded company” means any company whose principal class of shares is listed on a recognised stock exchange provided its listed shares can be readily purchased or sold by the public. Shares can be purchased or sold “by the public” if the purchase or sale of shares is not implicitly or explicitly restricted to a limited group of investors; (n) “recognised stock exchange” means any stock exchange agreed upon by the competent authorities of the Parties; (o) “requested Party” means the Party requested to provide information; (p) “resident” means: (i) in the case of Sweden, any person who, under the laws of Sweden, is liable to tax therein by reason of his domicile, residence, place of management or any other criterion of a similar nature, and also includes the state of Sweden, any governmental body or agency, political subdivision or local authority thereof; the term “resident” does not include any person who is liable to tax in Sweden in respect only of income from sources in Sweden; and (ii) in the case of Bermuda, an individual who is ordinarily resident of Bermuda; and a company, partnership, trust or association created under the laws of Bermuda; (q) “serious tax evasion” means wilfully, with dishonest intent to defraud the public revenue, evading or attempting to evade any tax liability where an affirmative act or omission constituting an evasion or attempted evasion has occurred. The tax liability must be of a significant or substantial amount, either as an absolute amount or in relation to an annual tax liability, and the conduct involved must either constitute a systematic effort or pattern of activity designed or tending to conceal pertinent facts from or provide inaccurate facts to the tax authorities of either Party, or constitute falsifying or concealing identity. The competent authorities shall agree on the scope and extent of matters falling within this definition; and (r) “tax” means any tax to which this Agreement applies. 2. The term “relevant” wherever used in the Agreement with respect to information, shall be interpreted in a manner that ensures that information will be considered relevant notwithstanding that a definite assessment of the pertinence of the information to an ongoing investigation could only be made following the receipt of the information. 3. As regards the application of this Agreement at any time by a Party, any term not defined herein shall, unless the context otherwise requires, have the meaning that it has at that time under the law of that Party, any meaning under the applicable tax laws of that Party prevailing over a meaning given to the term under other laws of that Party. Article 5 Exchange of information upon request 1. The competent authority of the requested Party shall provide upon request information for the purposes referred to in Article 1. Such information shall be exchanged without regard to whether the conduct being investigated would constitute a crime under the laws of the requested Party if such conduct occurred in the requested Party. 2. If the information in the possession of the competent authority of the requested Party is not sufficient to enable it to comply with the request for information, the requested Party shall use all relevant information gathering measures to provide the applicant Party with the information requested, notwithstanding that the requested Party may not need such information for its own tax purposes. 3. If specifically requested by the competent authority of the applicant Party, the competent authority of the requested Party shall provide information under this Article, to the extent allowable under its domestic laws, in the form of depositions of witnesses and authenticated copies of original records. 4. Each Party shall ensure that its competent authority, for the purposes of this Agreement, has the authority to obtain and provide upon request: (a) information held by banks, other financial institutions, and any person, including nominees and trustees, acting in an agency or fiduciary capacity; (b) information regarding the ownership of companies, partnerships and other persons, including, within the constraints of Article 2, ownership information on all such persons in an ownership chain; in the case of trusts, information on settlors, trustees, beneficiaries and the position in an ownership chain; and in the case of foundations, information on founders, members of the foundation council and beneficiaries and the position in an ownership chain. 5. This Agreement does not create an obligation on the Parties to obtain or provide: (a) ownership information with respect to publicly traded companies or public collective investment funds or schemes unless such information can be obtained without giving rise to disproportionate difficulties; (b) information relating to a period more than six years prior to the tax period under consideration; (c) information unless the applicant Party has pursued all means available in its own Party to obtain the information, except those that would give rise to disproportionate difficulties; (d) information in the possession of or obtainable by a person other than the taxpayer that does not directly relate to the taxpayer. 6. Where the applicant Party requests information with respect to a matter which does not constitute serious tax evasion, a senior official of its competent authority shall certify that the request is relevant to, and necessary for, the determination of the tax liability of the taxpayer under the laws of the applicant Party. 7. If information is requested that relates to a person that is not a resident, nor a national, in one or the other of the Parties, it also shall be established to the satisfaction of the competent authority of the requested Party that such information is necessary for the proper administration and enforcement of the fiscal laws of the applicant Party. 8. The competent authority of the applicant Party shall provide the following information to the competent authority of the requested Party when making a request for information under this Agreement to demonstrate the relevance of the information sought to the request: (a) the identity of the taxpayer under examination or investigation; (b) grounds for believing that the information requested is held in or is in the possession of or obtainable by a person subject to the jurisdiction of the requested Party; (c) to the extent known, the name and address of any person believed to be in possession of or able to obtain the information requested; (d) a statement that the request conforms to the law and administrative practice of the applicant Party and that the information would be obtainable by the applicant Party under its laws in similar circumstances, both for its own tax purposes and in response to a valid request from the requested Party under this Agreement; (e) a statement that the applicant Party has pursued all means available in its own Party to obtain the information, except those that would give rise to disproportionate difficulties; and to the fullest extent possible: (f) the nature and type of the information requested, including a description of the specific evidence, information or other assistance sought and the form, if practicable, in which the applicant Party prefers to receive the information; (g) the tax purposes for which the information is sought and why it is relevant to the determination of the tax liability of a taxpayer under the laws of the applicant Party; (h) information that such taxpayer is a resident in, or national of one of the Parties, or that it is necessary for the determination of the tax liability of a taxpayer under the laws of the applicant Party; (i) the period of time with respect to which the information is required for the tax purposes. 9. The competent authority of the requested Party shall forward the requested information as promptly as possible to the applicant Party. To ensure a prompt response, the competent authority of the requested Party shall: (a) confirm receipt of a request in writing to the competent authority of the applicant Party and shall notify the competent authority of the applicant Party of deficiencies in the request, if any, within 60 days of the receipt of the request; and (b) if the competent authority of the requested Party has been unable to obtain and provide the information within 90 days of receipt of the request, including if it encounters obstacles in furnishing the information or it refuses to furnish the information, it shall immediately inform the applicant Party, explaining the reason for its inability, the nature of the obstacles or the reasons for its refusal. Article 6 Tax examinations abroad 1. The requested Party may allow, to the extent permitted under its domestic law, representatives of the competent authority of the applicant Party to enter the territory of the requested Party to interview individuals and examine records with the written consent of the persons concerned. The competent authority of the applicant Party shall notify the competent authority of the requested Party of the time and place of the meeting with the individuals concerned. 2. At the request of the competent authority of the applicant Party, the competent authority of the requested Party may allow representatives of the competent authority of the applicant Party to be present at the appropriate part of a tax examination in the requested Party. 3. If the request referred to in paragraph 2 is acceded to, the competent authority of the requested Party conducting the examination shall, as soon as possible, notify the competent authority of the applicant Party about the time and place of the examination, the authority or official designated to carry out the examination and the procedures and conditions required by the requested Party for the conduct of the examination. All decisions with respect to the conduct of the tax examination shall be made by the requested Party conducting the examination. Article 7 Possibility of declining a request 1. The competent authority of the requested Party may decline to assist where: (a) the request is not made in conformity with this Agreement; (b) the disclosure of the information requested would be contrary to public policy; (c) the applicant Party would not be able to obtain the information (i) under its own laws for purposes of administration or enforcement of its own tax laws or (ii) in response to a valid request from the requested Party under this Agreement. 2. The provisions of this Agreement shall not impose on a Party the obligation to supply information which would disclose any trade, business, industrial, commercial or professional secret or trade process. Notwithstanding the foregoing, information of the type referred to in paragraph 4 of Article 5 shall not be treated as such a secret or trade process merely because it meets the criteria in that paragraph. 3. The provisions of this Agreement shall not impose on a Party the obligation to obtain or provide information which would reveal confidential communications between a client and an attorney, solicitor or other admitted legal representative where such communications: (a) are communications between a professional legal adviser and a client made in connection with the giving of legal advice to the client; (b) are communications between a professional legal adviser and a client, professional legal adviser acting for the client and another person, or the client and another person made in connection with or in contemplation of legal proceedings and for the purposes of such proceedings; and (c) include items enclosed with or referred to in such communications and made: (i) in connection with the giving of legal advice; or (ii) in connection with or in contemplation of legal proceedings and for the purposes of such proceedings, when the items are in the possession of a person who is entitled to possession of them. 4. A request for information shall not be refused on the ground that the tax claim giving rise to the request is disputed. 5. The requested Party may decline a request for information if the information is requested by the applicant Party to administer or enforce a provision of the tax law of the applicant Party, or any requirement connected therewith, which discriminates against a national of the requested Party as compared with a national of the applicant Party in the same circumstances. Article 8 Confidentiality Any information received by a Party under this Agreement shall be treated as confidential and may be disclosed only to persons or authorities (including courts and administrative bodies) in the jurisdiction of the Party concerned with the assessment or collection of, the enforcement or prosecution in respect of, or the determination of appeals in relation to, the taxes covered by this Agreement, and to persons concerned with the regulation of disclosure and use of information. Such persons or authorities shall use such information only for such purposes. They may disclose the information in public court proceedings or in judicial decisions. The information may not be disclosed to any other person or entity or authority or any other jurisdiction without the express written consent of the competent authority of the requested Party. Article 9 Safeguards The rights and safeguards secured to persons by the laws or administrative practices of the requested Party remain applicable. The rights and safeguards may not be applied by the requested Party in a manner that unduly prevents or delays effective exchange of information. Article 10 Costs Incidence of costs incurred in providing assistance (including reasonable costs of third parties and external advisors in connection with litigation or otherwise) shall be agreed by the competent authorities of the Parties. Article 11 No prejudicial or restrictive measures 1. In the event that a Party has reason to believe that the other Party has introduced prejudicial or restrictive measures based on harmful tax practices to residents or nationals of the other Party, both Parties shall immediately initiate competent authority proceedings to resolve the matter. 2. A prejudicial or restrictive measure based on harmful tax practices means a measure applied by one Party to residents or nationals of either Party on the basis that the other Party does not engage in effective exchange of information or because it lacks transparency in the operation of its laws, regulations or administrative practices, or on the basis of no or nominal taxes and one of the preceding criteria. 3. Without limiting the generality of the term “prejudicial or restrictive measures” it includes the denial of a deduction, credit or exemption, the imposition of a tax, charge or levy, or special reporting requirements. Such measures include any measure which relate, directly or indirectly, to taxation matters. However, they do not include any generally applicable measure, applied by either Party against, amongst others, members of the OECD generally. Article 12 Mutual agreement procedure 1. The competent authorities of the Parties shall jointly endeavour to resolve any difficulties or doubts arising as to the interpretation or application of this Agreement. 2. In addition to the endeavours referred to in paragraph 1, the competent authorities of the Parties may mutually determine the procedures to be used under Articles 5 and 6. 3. The competent authorities of the Parties may communicate with each other directly for the purposes of this Article. Article 13 Entry into force 1. Each of the Parties shall notify the other in writing of the completion of the procedures required by its law for the entry into force of this Agreement. 2. The Agreement shall enter into force on the thirtieth day after the receipt of the later of these notifications and shall thereupon have effect (a) for criminal tax matters, from the date of entry into force; however, no earlier than January 1st, 2010; (b) for all other matters covered in Article 1, on taxable periods beginning on or after the first day of January of the year next following the date on which the Agreement enters into force, or where there is no taxable period, for all charges to tax arising on or after the first day of January of the year next following the date on which the Agreement enters into force, however, no earlier than January 1st, 2010. Article 14 Termination 1. This Agreement shall remain in force until terminated by a Party. Either Party may terminate the Agreement, through diplomatic channels, by giving written notice of termination to the other Party. In such case, the Agreement shall cease to have effect on the first day of the month following the end of the period of six months after the date of receipt of notice of termination by the other Party. 2. In the event of termination, both Parties shall remain bound by the provisions of Article 8 with respect to any information obtained under the Agreement. In witness whereof the undersigned being duly authorised thereto have signed the Agreement. Done at Washington this 16th day of April 2009, in duplicate in the English language. For the Government of the Kingdom of Sweden Jonas Hafström For the Government of Bermuda Paula Ann Cox Protocol PROTOCOL TO THE AGREEMENT BETWEEN THE KINGDOM OF SWEDEN AND BERMUDA (AS AUTHORISED BY THE UNITED KINGDOM OF GREAT BRITAIN AND NORTHERN IRELAND) ON THE EXCHANGE OF INFORMATION WITH RESPECT TO TAXES At the moment of signing the Agreement on the exchange of information with respect to taxes between the Kingdom of Sweden and Bermuda, the Parties have agreed that the following provisions shall form an integral part of the Agreement: I. General provision The Government of Bermuda will take the measures necessary to repeal any provision of its domestic legislation that requires that information is physically present for the purposes of fulfilling the Agreement. The Government of Sweden in turn will pursue all means available in its own territory to obtain the information, except those that would give rise to disproportionate difficulties. II. Ad Article 5 In respect of paragraphs 6, 7 and 8 (h) of Article 5, the term “necessary” shall not be interpreted to restrict the general objectives as set out in Article 1. Certification by a senior official shall be sufficient to meet the equirements of those provisions. In witness whereof the undersigned being duly authorised thereto have signed this Protocol. Done at Washington this 16th day of April 2009, in duplicate in the English language. For the Government of the Kingdom of Sweden Jonas Hafström For the Government of Bermuda Paula Ann Cox (Översättning) AVTAL MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH BERMUDA (ENLIGT BEMYNDIGANDE FRÅN DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLANDS REGERING) OM UTBYTE AV UPPLYSNINGAR AVSEENDE SKATTER Sveriges regering och Bermudas regering, som önskar underlätta utbytet av upplysningar avseende skatter, har kommit överens om följande: Artikel 1 Avtalets syfte och tillämpningsområde 1. Parternas behöriga myndigheter ska biträda varandra med handräckning genom utbyte av upplysningar som är relevanta vid tillämpningen eller verkställigheten av parternas interna lagstiftning avseende skatter som omfattas av detta avtal. Sådana upplysningar ska inbegripa uppgifter som är relevanta för fastställande, taxering och uppbörd av sådana skatter, för indrivning och andra exekutiva åtgärder beträffande skattefordringar eller för utredning eller åtal i skatteärenden. Upplysningar ska utbytas i enlighet med bestämmelserna i detta avtal och ska hållas hemliga på sätt som anges i artikel 8. 2. Detta avtal ska inte påverka tillämpligheten i parterna av bestämmelserna om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Artikel 2 Jurisdiktion En anmodad part är inte skyldig att lämna upplysningar som varken innehas av dess myndigheter eller innehas eller kan inhämtas av personer inom dess jurisdiktion. Artikel 3 Skatter som omfattas av avtalet 1. De för närvarande utgående skatterna som omfattas av detta avtal är direkta skatter av varje slag och beskaffenhet som tas ut i parterna. 2. Detta avtal tillämpas även på skatter av samma eller i huvudsak likartat slag som efter undertecknandet av avtalet tas ut vid sidan av eller i stället för de för närvarande utgående skatterna. Parternas behöriga myndigheter ska meddela varandra de väsentliga ändringar som gjorts rörande skattelagstiftningen och åtgärder för att inhämta upplysningar som omfattas av detta avtal. Artikel 4 Definitioner 1. Om inte annat anges har vid tillämpningen av detta avtal följande uttryck nedan angiven betydelse: a) ”Sverige” avser Konungariket Sverige och inbegriper, när uttrycket används i geografisk betydelse, Sveriges territorium, Sveriges territorialvatten och andra havsområden över vilka Sverige, i överensstämmelse med folkrättens regler, utövar suveräna rättigheter eller jurisdiktion, b) ”Bermuda” avser Bermudaöarna, c) ”anmodande part” avser den part som begär eller har tagit emot upplysningar från den anmodade parten, d) ”kollektiv investeringsfond eller kollektivt investeringssystem” avser varje åtagande för kollektiva investeringar oavsett juridisk form. Uttrycket ”publik kollektiv investeringsfond eller publikt kollektivt investeringssystem” avser varje kollektiv investeringsfond eller kollektivt investeringssystem vars andelar, aktier eller andra rättigheter fritt kan köpas, säljas eller lösas in av allmänheten. Andelar, aktier eller andra rättigheter i fonden eller systemet kan fritt köpas, säljas eller lösas in ”av allmänheten” om köp, försäljning eller inlösen inte underförstått eller uttryckligen begränsats till en avgränsad krets av investerare, e) ”bolag” avser juridisk person eller annan som vid beskattningen behandlas såsom juridisk person, f) ”behörig myndighet” avser i fråga om Sverige, finansministern, dennes befullmäktigade ombud eller den myndighet åt vilken uppdras att vara behörig myndighet vid tillämpningen av detta avtal och, i fråga om Bermuda, finansministern eller dennes befullmäktigade ombud, g) ”part” avser Sverige eller Bermuda beroende på sammanhanget, h) ”upplysningar” avser varje omständighet, meddelande eller protokoll oavsett form, i) ”åtgärder för att inhämta upplysningar” avser lagstiftning och administrativa åtgärder eller domstolsåtgärder vilka möjliggör för en part att inhämta och lämna begärda upplysningar, j) ”medborgare” avser: 1) fysisk person som innehar medborgarskap i en part, eller 2) juridisk person eller association som är bildad enligt gällande lagstiftning i en part, k) ”person” inbegriper fysisk person, bolag eller annan personsammanslutning, l) ”viktigaste aktieslag” avser det eller de aktieslag som representerar majoriteten av rösterna i och värdet av bolaget, m) ”bolag vars aktier är föremål för allmän omsättning” avser ett bolag vars viktigaste aktieslag är noterat på en erkänd aktiebörs under förutsättning att dess noterade aktier fritt kan köpas eller säljas av allmänheten. Aktier kan köpas eller säljas ”av allmänheten” om köp eller försäljning av aktier inte underförstått eller uttryckligen begränsats till en avgränsad krets av investerare, n) ”erkänd aktiebörs” avser sådan börs som parternas behöriga myndigheter kommit överens om, o) ”anmodad part” avser den part som anmodats att lämna upplysningar, p) ”person med hemvist” avser: 1) i fråga om Sverige, person som enligt lagstiftningen i Sverige är skattskyldig där på grund av domicil, bosättning, plats för företagsledning eller annan liknande omständighet, även inbegripet svenska staten, dess offentligrättsliga organ eller institutioner, politiska underavdelningar eller lokala myndigheter; uttrycket ”person med hemvist” omfattar inte person som är skattskyldig i Sverige endast för inkomst som har källa i Sverige, och 2) i fråga om Bermuda, fysisk person som är stadigvarande bosatt (”ordinarily resident”) i Bermuda, samt bolag, handelsbolag, trust eller association som bildats enligt lagstiftningen i Bermuda, q) ”allvarligt skatteundandragande” avser att med oärligt uppsåt bedra det allmänna, undandra sig eller försöka undandra sig en skattskyldighet i fall då en aktiv handling eller underlåtenhet utgjort ett sådant undandragande eller försök till undandragande. Skattskyldigheten måste avse ett betydande belopp, antingen i absoluta tal eller i förhållande till den sammanlagda skattskyldigheten under ett år. Förfarandet måste antingen innebära att systematiskt försöka vidtaga eller faktiskt vidtaga åtgärder som syftar till eller tenderar att dölja väsentliga fakta för skattemyndigheten i endera parten eller att förse denna med felaktiga uppgifter eller förfalskningar eller att försöka dölja någons identitet. De behöriga myndigheterna ska komma överens om tilllämpningsområdet för vad som ska omfattas av denna definition, r) ”skatt” avser varje skatt som omfattas av detta avtal. 2. Termen ”relevant” ska, när den används i avtalet beträffande upplysningar, förstås på ett sätt som säkerställer att upplysningarna ska anses vara relevanta trots att något slutligt ställningstagande för upplysningarnas betydelse för en pågående utredning kan göras först sedan upplysningarna tagits emot. 3. Då en part tillämpar detta avtal vid någon tidpunkt anses, såvida inte sammanhanget föranleder annat, varje uttryck som inte definierats i avtalet ha den betydelse som uttrycket har vid denna tidpunkt enligt den partens lagstiftning och den betydelse som uttrycket har enligt tillämplig skattelagstiftning i denna part äger företräde framför den betydelse som uttrycket har enligt annan lagstiftning i denna part. Artikel 5 Utbyte av upplysningar på begäran 1. Den behöriga myndigheten i den anmodade parten ska på begäran lämna upplysningar för de ändamål som anges i artikel 1. Sådana upplysningar ska utbytas utan avseende på om det handlande som är föremål för utredning skulle ha utgjort ett brott enligt den anmodade partens lagstiftning om ett sådant handlande utförts i den anmodade parten. 2. Om de upplysningar som är tillgängliga för den behöriga myndigheten i den anmodade parten inte räcker till för att tillmötesgå en begäran om upplysningar, ska den anmodade parten – utan hinder av att den anmodade parten kanske inte har behov av upplysningarna för sina egna beskattningsändamål – utnyttja alla relevanta åtgärder för att inhämta upplysningarna till den anmodande parten. 3. Om den behöriga myndigheten i den anmodande parten särskilt begär det, ska den behöriga myndigheten i den anmodade parten – i den utsträckning som detta är tillåtet enligt dess interna lagstiftning – lämna upplysningar enligt denna artikel i form av upptagande av vittnesberättelser och bestyrkta kopior av handlingar. 4. Vardera parten ska säkerställa att dess behöriga myndighet, för tillämpningen av detta avtal, har befogenhet att på begäran inhämta och lämna: a) upplysningar som innehas av banker, andra finansiella institutioner och annan person, däri inbegripet ombud och trustförvaltare som agerar i egenskap av representant eller förvaltare, b) upplysningar om ägarförhållandena i bolag, handelsbolag och andra personer, däri inbegripet – med de begränsningar som följer av artikel 2 – upplysningar om ägarförhållandena avseende alla sådana personer i en ägarkedja; i fråga om truster, upplysningar om stiftare, förvaltare och förmånstagare samt trustens placering i en ägarkedja; i fråga om stiftelser, upplysningar om stiftare, medlemmar i styrelsen och destinatärer samt stiftelsens placering i en ägarkedja. 5. Detta avtal medför inte en skyldighet för parterna att inhämta eller lämna: a) upplysningar om ägarförhållandena i bolag vars aktier är föremål för allmän omsättning eller i publika kollektiva investeringsfonder eller i publika kollektiva investeringssystem, såvida inte sådana upplysningar kan inhämtas utan att det medför oproportionerligt stora svårigheter, b) upplysningar som avser tid mer än sex år före det beskattningsår som är föremål för utredning, c) upplysningar i fall där den anmodande parten inom sitt eget territorium inte har vidtagit alla de åtgärder som står till dess förfogande för att inhämta upplysningarna, såvida inte vidtagandet av sådana åtgärder skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter, d) upplysningar som annan person än den skattskyldige innehar eller kan inhämta och som inte direkt avser den skattskyldige. 6. När den anmodande parten begär upplysningar rörande frågor som inte avser ett allvarligt skatteundandragande, ska en tjänsteman vid dess behöriga myndighet intyga att begäran är relevant och nödvändig för fastställandet av den skattskyldiges skattskyldighet enligt lagstiftningen i den anmodande parten. 7. Om upplysningar begärs som avser en person som varken har hemvist eller är medborgare i någon av parterna, ska det för den behöriga myndigheten i den anmodade parten på ett tillfredsställande sätt styrkas att sådana upplysningar är nödvändiga för en korrekt tillämpning och verkställighet av skattelagstiftningen i den anmodande parten. 8. Vid begäran om upplysningar enligt detta avtal ska den behöriga myndigheten i den anmodande parten till den behöriga myndigheten i den anmodade parten lämna följande upplysningar, för att visa att de efterfrågade upplysningarna är relevanta: a) identiteten på den skattskyldige som är föremål för utredning eller undersökning, b) skälen för att anta att de begärda upplysningarna innehas eller kan inhämtas av person inom den anmodade partens jurisdiktion, c) såvitt det är känt, namn och adress på person som kan antas inneha eller kunna inhämta de begärda upplysningarna, d) uppgift om att ansökan är i överensstämmelse med lagstiftning och administrativ praxis i den anmodande parten och att upplysningarna skulle kunna inhämtas av den anmodande parten enligt sin lagstiftning under liknande omständigheter, både inom ramen för att bestämma sitt eget skatteanspråk och för att tillmötesgå en giltig begäran från den anmodade parten enligt detta avtal, e) uppgift om att den anmodande parten inom sitt eget territorium har vidtagit alla åtgärder som står till dess förfogande för att inhämta upplysningarna, utom sådana åtgärder som skulle medföra oproportionerligt stora svårigheter, samt, så långt som detta är möjligt: f) de begärda upplysningarnas närmare beskaffenhet, däri inbegripet en beskrivning av vilka bevis, informationer eller annat bistånd som efterfrågas och, om det är möjligt, i vilken form som den anmodande parten föredrar att få upplysningarna, g) de beskattningsändamål för vilka de begärda upplysningarna efterfrågas och varför de är relevanta för att avgöra en skattskyldigs skattskyldighet enligt lagstiftningen i den anmodande parten, h) uppgift om att den skattskyldige har hemvist eller är medborgare i någon av parterna eller att det är nödvändigt för att avgöra en skattskyldigs skattskyldighet enligt lagstiftningen i den anmodande parten, i) den tidsperiod för vilken upplysningarna behövs för beskattningen. 9. Den behöriga myndigheten i den anmodade parten ska snarast möjligt lämna de begärda upplysningarna till den anmodande parten. För att tillgodose ett skyndsamt svar ska den anmodade parten: a) till den behöriga myndigheten i den anmodande parten skriftligen bekräfta mottagandet av begäran och inom 60 dagar efter mottagandet underrätta den behöriga myndigheten i den anmodande parten om eventuella brister i begäran, och b) om den behöriga myndigheten i den anmodade parten inte har kunnat inhämta och lämna de begärda upplysningarna inom 90 dagar från det att begäran togs emot, däri inbegripet om det föreligger förhinder att tillhandahålla upplysningarna eller om den vägrar att tillhandahålla upplysningarna, ska den omedelbart underrätta den anmodande parten om detta och ange skälen till att den inte kunnat inhämta och tillhandahålla upplysningarna, vilka hinder som föreligger eller skälen för dess vägran. Artikel 6 Utomlands utförda skatteutredningar 1. Den anmodade parten kan – i den utsträckning som detta är tillåtet enligt dess interna lagstiftning – tillåta representanter för den behöriga myndigheten i den anmodande parten att närvara i den anmodade parten för att höra fysiska personer och granska handlingar efter skriftligt medgivande av de berörda personerna. Den behöriga myndigheten i den anmodande parten ska underrätta den behöriga myndigheten i den anmodade parten om tid och plats för mötet med berörda fysiska personer. 2. På begäran av den behöriga myndigheten i den anmodande parten får den behöriga myndigheten i den anmodade parten låta representanter för den behöriga myndigheten i den anmodande parten till den del detta anses lämpligt närvara vid skatteutredning i den anmodade parten. 3. Bifalls en begäran enligt punkt 2 ska den behöriga myndigheten i den anmodade parten som utför utredningen snarast möjligt underrätta den behöriga myndigheten i den anmodande parten om tid och plats för utredningen, om den myndighet eller person som bemyndigats att utföra utredningen samt om de förfaranden och villkor som den anmodade parten fastställt för utförandet av utredningen. Alla beslut beträffande utförandet av utredningen ska fattas av den anmodade parten som utför utredningen. Artikel 7 Möjlighet att avslå en begäran 1. Den behöriga myndigheten i den anmodade parten får avslå en begäran när: a) begäran inte har gjorts i överensstämmelse med detta avtal, b) lämnandet av de begärda upplysningarna skulle strida mot allmänna hänsyn, c) den anmodande parten inte kan inhämta upplysningarna 1) enligt sin lagstiftning avseende tillämpning eller verkställighet av sin skattelagstiftning, eller 2) som svar på en giltig begäran enligt detta avtal från den anmodade parten. 2. Bestämmelserna i detta avtal ska inte medföra skyldighet för en part att lämna upplysningar som skulle röja handels-, affärs-, industri- eller yrkeshemlighet eller kommersiell hemlighet eller i näringsverksamhet nyttjat förfaringssätt. Utan hinder av detta, ska upplysningar som avses i artikel 5 punkt 4 inte behandlas som en sådan hemlighet eller sådant förfaringssätt endast på grund av att de uppfyller villkoren i nämnda punkt. 3. Bestämmelserna i detta avtal ska inte medföra skyldighet för en part att inhämta eller lämna upplysningar som skulle röja hemlig kommunikation mellan en klient och dennes advokat eller annat juridiskt ombud, när sådan kommunikation: a) utgör kommunikation mellan en yrkesmässig juridisk rådgivare och dennes klient i samband med juridisk rådgivning, b) utgör kommunikation mellan en yrkesmässig juridisk rådgivare och dennes klient, mellan en yrkesmässig juridisk rådgivare som agerar som ombud för en klients räkning och annan person eller mellan klient och annan person i samband med ett for the purposes of such proceedings; and pågående eller förestående rättsligt förfarande och som avser detta förfarande, samt c) innehåller upplysningar som bifogats eller hänvisats till i sådan kommunikation och som sker 1) i samband med juridisk rådgivning, eller 2) i samband med ett pågående eller förestående rättsligt förfarande och som avser detta förfarande, när dessa upplysningar innehas av en person som har rätt att inneha dem. 4. En begäran om upplysningar ska inte avslås på grund av att den skattefordran som föranleder begäran har bestridits. 5. Den anmodade parten får avslå en begäran om upplysningar om den anmodande parten har begärt upplysningarna för tillämpning eller verkställighet av bestämmelse i den anmodande partens skattelagstiftning, eller därmed sammanhängande krav, som under samma förhållanden diskriminerar en medborgare i den anmodade parten i förhållande till en medborgare i den anmodande parten. Artikel 8 Sekretess Upplysningar som tas emot av en part med stöd av detta avtal ska hållas hemliga och får endast yppas för personer och myndigheter (däri inbegripet domstolar och förvaltningsorgan) inom den partens jurisdiktion som fastställer, uppbär eller driver in de skatter som omfattas av avtalet eller handlägger åtal eller överklagande i fråga om dessa skatter, samt för personer som har till uppgift att handha frågor om yppande och användning av upplysningar. Dessa personer eller myndigheter får använda sådana upplysningar endast för sådana syften. De får yppa upplysningarna vid offentlig domstolsförhandling eller i domstolsavgöranden. Upplysningarna får inte yppas för annan person, institution eller myndighet eller för annan jurisdiktion utan uttryckligt skriftligt medgivande av den behöriga myndigheten i den anmodade parten. Artikel 9 Rättigheter De rättigheter som tillkommer personer enligt den anmodade partens lagstiftning eller administrativa praxis förblir tillämpliga. Dessa rättigheter får dock inte tillämpas av den anmodade parten på ett sätt som otillbörligt hindrar eller försenar ett effektivt utbyte av upplysningar. Artikel 10 Kostnader Fördelningen av uppkomna kostnader för handräckning (däri inbegripet skäliga kostnader för tredje part och utomstående rådgivare i samband med rättsprocess eller för annat ändamål) ska parternas behöriga myndigheter komma överens om. Artikel 11 Inga riktade motåtgärder 1. Om en part har anledning att anta att den andra parten infört riktade motåtgärder som avser att motverka skadlig skattekonkurrens och som riktar sig emot personer med hemvist eller medborgarskap i den andra parten, ska parterna omedelbart inleda förhandlingar för att lösa frågan. 2. En riktad motåtgärd som avser att motverka skadlig skattekonkurrens åsyftar en åtgärd som tillämpas av en part och som riktar sig mot personer med hemvist eller medborgarskap i en av parterna och som motiveras med att den andra parten inte medverkar till ett effektivt utbyte av information eller att denna part brister i transparens när det gäller dess lagstiftning, föreskrifter eller administrativa praxis. Detsamma gäller om denna andra part inte tar ut någon skatt eller om bara en symbolisk skatt tas ut och detta sker samtidigt som något av de kriterier som nämns ovan föreligger. 3. Utan att begränsa den generella innebörden av uttrycket ”riktade motåtgärder” inbegriper uttrycket att vägra avdrag, avräkning, skattereduktion eller skattebefrielse, att ta ut skatt, avgift eller annan pålaga eller att ställa särskilda krav på dokumentationsskyldighet. Sådana åtgärder inbegriper varje åtgärd som direkt eller indirekt påverkar beskattningen. De inbegriper emellertid inte allmänna åtgärder som tillämpas generellt av en part i förhållande till bland annat medlemsstater i OECD. Artikel 12 Förfarandet vid ömsesidig överenskommelse 1. Parternas behöriga myndigheter ska gemensamt söka avgöra sådana svårigheter och tvivelsmål som uppkommer i fråga om tolkningen och tillämpningen av detta avtal. 2. Utöver vad som framgår av punkt 1, får parternas behöriga myndigheter ömsesidigt komma överens om förfarandena för tillämpningen av artiklarna 5 och 6. 3. Vid tillämpningen av denna artikel kan parternas behöriga myndigheter träda i direkt förbindelse med varandra. Artikel 13 Ikraftträdande 1. Vardera parten ska skriftligen underrätta den andra parten när de åtgärder vidtagits enligt respektive parts lagstiftning som krävs för att detta avtal ska träda i kraft. 2. Avtalet träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då den sista av dessa underrättelser tas emot och tillämpas a) i skattebrottsärenden, från dagen för ikraftträdandet, dock inte tidigare än den 1 januari 2010, b) i alla andra ärenden som omfattas av artikel 1, för beskattningsår som börjar den 1 januari det år som närmast följer efter dagen för ikraftträdandet av avtalet eller senare, eller då något beskattningsår inte föreligger, för skatteanspråk som uppkommer den 1 januari det år som närmast följer efter dagen för ikraftträdandet av avtalet eller senare, dock inte tidigare än den 1 januari 2010. Artikel 14 Upphörande 1. Detta avtal förblir i kraft till dess det sägs upp av en part. Vardera parten kan säga upp avtalet genom att på diplomatisk väg lämna skriftlig underrättelse härom till den andra parten. I händelse av sådan uppsägning upphör avtalet att gälla den första dagen i den månad som följer närmast efter utgången av den sexmånadersperiod som följer efter den dag då underrättelsen om uppsägning togs emot av den andra parten. 2. I händelse av uppsägning ska båda parterna vara fortsatt bundna av bestämmelserna i artikel 8 i fråga om upplysningar som erhållits med stöd av avtalet. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta avtal. Som skedde i Washington, den 16 april 2009 i två exemplar på engelska språket. För Konungariket Sveriges regering Jonas Hafström För Bermudas regering Paula Ann Cox Protokoll PROTOKOLL TILL AVTALET MELLAN KONUNGARIKET SVERIGE OCH BERMUDA (ENLIGT BEMYNDIGANDE FRÅN DET FÖRENADE KONUNGARIKET STORBRITANNIEN OCH NORDIRLAND) OM UTBYTE AV UPPLYSNINGAR AVSEENDE SKATTER Vid undertecknandet av avtalet om utbyte av upplysningar avseende skatter mellan Konungariket Sverige och Bermuda, har parterna kommit överens om att följande bestämmelser ska utgöra en integrerande del av avtalet: I. Allmänt Bermudas regering ska vidta nödvändiga åtgärder för att upphäva varje bestämmelse i sin inhemska lagstiftning som kräver att upplysningar måste finnas fysiskt tillgängliga i syfte att uppfylla avtalet. Sveriges regering ska å sin sida med alla tillgängliga medel söka inhämta upplysningar inom sitt eget territorium, förutom sådana som skulle medföra oproportionerliga svårigheter. II. Till artikel 5 Beträffande artikel 5 punkterna 6, 7 och 8 h), ska termen ”nödvändig” inte tolkas så att de övergripande syftena som anges i artikel 1 begränsas. Bekräftelse av en tjänsteman är tillräcklig för att villkoren ska anses uppfyllda i nämnda punkter. Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade, undertecknat detta protokoll. Som skedde i Washington den 16 april 2009 i två exemplar på engelska språket. För Konungariket Sveriges regering Jonas Hafström För Bermudas regering Paula Ann Cox" "SFS-nummer · 2009:1151 · Visa register Förordning (2009:1151) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2011 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2009-11-19 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 372 100 kronor och den övre skiktgränsen till 532 700 kronor vid 2011 års taxering." "SFS-nummer · 2009:1466 · Visa register Förordning (2009:1466) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2010 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2009-11-26 Ändring införd: t.o.m. SFS 2009:1580 Tidsbegränsad: 2010-10-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2010:1091 Upphävd: 2010-10-01 1 § Har upphävts genom förordning (2009:1580). 2 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 4 a § lagen (1994:1776) om skatt på energi att för fossilt kol i hushållsavfall ska för år 2010 energiskatt betalas med 160 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol och koldioxidskatt med 3 840 kronor per 1 000 kilogram fossilt kol. 3 § Har upphävts genom förordning (2009:1580). Övergångsbestämmelser 2010:1091 Den upphävda förordningen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före utgången av september 2010." "SFS-nummer · 2010:177 · Visa register Förordning (2010:177) om tobaksskatt Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2010-03-11 Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:1075 Ikraft: 2010-04-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2022:182 Upphävd: 2023-02-13 Termer och uttryck 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen om tobaksskatt. Bemyndiganden att meddela föreskrifter 2 § Skatteverket får meddela föreskrifter om 1. märkning av cigarettförpackningar enligt 4 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, 2. godkännande av skatteupplag, 3. säkerhet enligt lagen om tobaksskatt, 4. tillsynen över att skattepliktiga varor förstörs enligt 18 § första stycket 2 eller 39 a § 1 lagen om tobaksskatt, 5. det tekniska förfarandet för uppgiftslämnande i det datoriserade systemet, 6. hantering och dokumentation av alternativa bevis enligt 23 § lagen om tobaksskatt, dokument i reservsystemet och ledsagardokument, 7. upplagshavare eller lagerhållare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, 8. mottagande av varor utan skatt enligt 31 e § lagen om tobaksskatt, 9. avdrag för skatt på varor enligt 32 § första stycket 2 och 3 lagen om tobaksskatt, 10. upplagshavares bokföring enligt 10 a § lagen om tobaksskatt, och 11. hantering av mottagningsrapporter, när varor tas emot av mottagare som avses i 8 b § första stycket 1 d lagen om tobaksskatt. Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om tobaksskatt. Förordning (2021:1075). Underrättelse vid oegentlighetsbeskattning 3 § Om Skatteverket tar ut skatt enligt 27 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt, ska verket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. Förverkade varor 4 § Om en tobaksvara har förklarats förverkad enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling, ska den förstöras genom Skatteverkets försorg eller under tullkontroll. 5 § Har upphävts genom förordning (2011:1476). Godkännanden och anmälningar 6 § Frågor om upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, representanter vid distansförsäljning, registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak och lagerhållare prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, representanter vid distansförsäljning, registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak och lagerhållare meddelas efter särskild ansökan. Förordning (2021:426). 7 § Den som avser att sälja varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt ska anmäla detta till Skatteverket. 8 § I en ansökan om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller av skatteupplag, ska anges vilket eller vilka varuslag sökanden avser att godkännandet ska omfatta. I ett beslut om godkännande ska anges för vilket eller vilka varuslag godkännandet gäller. Varuslag ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov. Förordning (2021:426). 9 § Upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak och lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Upplagshavare, registrerade varumottagare och registrerade avsändare ska även anmäla till Skatteverket om grunderna för beräkningen av ställd säkerhet ändras. Detsamma gäller den som säljer varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 16 eller 38 c § lagen (1994:1563) om tobaksskatt. Upplagshavare ska även anmäla till Skatteverket om det sker ändringar av de uppgifter som lämnats i ansökan om godkännande av skatteupplag eller av sådana uppgifter avseende det godkända skatteupplaget som senare lämnats till Skatteverket. Förordning (2021:426). 10 § Upplagshavare och registrerade varumottagare som avser att ta emot varor på en direkt leveransplats, ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av varorna till den direkta leveransplatsen påbörjas. Skatteverket får tilldela en direkt leveransplats en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige enligt uppskovsförfarandet. Upplagshavare och registrerade avsändare som avsänder varor enligt uppskovsförfarandet får i dokument som upprättas i samband med flyttningen ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i destinationsmedlemsstaten med den identifikationskod som tilldelats platsen av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Former för ansökan och anmälan 11 § Anmälningar som avses i 16 b, 17, 38 b och 38 e §§ lagen (1994:1563) om tobaksskatt och i 7 och 10 §§ denna förordning samt ansökningar som avses i 6 § ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Förordning (2021:426). Punktskattenummer 12 § Skatteverket tilldelar godkända skatteupplag och den som godkänns som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004. Förordning (2012:329). Dokumenthantering i det datoriserade systemet 13 § I kommissionens förordning (EG) 684/2009 finns bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i det datoriserade systemet samt om formen för pappersdokument i reservsystemet. 14 § När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska verket utan dröjsmål via det datoriserade systemet vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten eller, vid export, till de behöriga myndigheterna i det land där varorna har hänförts till förfarandet för export i enlighet med artikel 269.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Förordning (2016:307). 15 § Skatteverket ska vidarebefordra mottagningsrapporter avseende varor som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället skicka en kopia av den rapport om att varor tagits emot som avses i 24 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 16 § Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter och exportrapporter ställda till upplagshavare eller registrerade avsändare i Sverige. 17 § När Skatteverket från en annan medlemsstat får en sådan rapport om att varor tagits emot som avses i artikel 27 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, ska verket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt varorna eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne. 18 § En exportrapport ska grundas på den underrättelse om att de punktskattepliktiga varorna har lämnat unionens territorium som lämnas av utförseltullkontoret enligt artikel 329 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen eller av det kontor där formaliteterna enligt artikel 3.2 i rådets direktiv 2008/118/EG fullgjorts. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen. Om varorna har avsänts från ett annat EU-land, ska exportrapporten därefter snarast sändas till den behöriga myndigheten i det landet via det datoriserade systemet. Har varorna avsänts från Sverige, ska exportrapporten i stället vidarebefordras via det datoriserade systemet till den som avsänt varorna. Förordning (2016:307). Flyttning av beskattade tobaksvaror 19 § Ledsagardokument som avses i 26 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt ska upprättas i tre exemplar. Två exemplar av dokumentet ska åtfölja varorna under flyttningen. Den som ansvarar för en flyttning enligt 26 § första stycket 2 lagen om tobaksskatt ska anmäla varorna till Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Den som tar emot varor som flyttats enligt 26 § första stycket 2 lagen om tobaksskatt ska senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken varorna tagits emot lämna en bekräftelse på detta till Skatteverket. 20 § Har upphävts genom förordning (2011:387). 21 § Har upphävts genom förordning (2011:387). 22 § Har upphävts genom förordning (2011:387). 23 § Har upphävts genom förordning (2011:387). Övergångsbestämmelser 2010:177 1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2010. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1994:1613) om tobaksskatt. 3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:387 1. Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2011. 2. De upphävda paragraferna gäller fortfarande för varuflyttningar som har påbörjats före ikraftträdandet. 2016:307 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:426 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2010:178 · Visa register Förordning (2010:178) om skatt på energi Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2010-03-11 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:651 Ikraft: 2010-04-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2022:181 Upphävd: 2023-02-13 Termer och uttryck 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (1994:1776) om skatt på energi. Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen om skatt på energi. 1 a § Med huvudsaklig verksamhet förstås 1. i 7 b och 7 c §§ den verksamhet där den största volymen bränsle avses att tillverkas, bearbetas, lagras eller tas emot, och 2. i 15 a § den verksamhet där den största volymen bränsle förbrukats under den period som ansökan om återbetalning avser. Förordning (2016:507). Föreskrifter och underrättelse 2 § Skatteverket får meddela föreskrifter om 1. förfarandet vid märkning och färgning enligt 14 §, 2. godkännande av skatteupplag, 3. säkerhet enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, 4. inbetalning av särskild avgift enligt 10 kap. 5 § lagen om skatt på energi, 5. det tekniska förfarandet för uppgiftslämnande i det datoriserade systemet, 6. hantering och dokumentation av alternativa bevis enligt 6 kap. 8 a § lagen om skatt på energi, dokument i reservsystemet och ledsagardokument, 7. inköp av bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 8. avdrag för skatt på bränsle enligt 7 kap. 1 § första stycket 3–5 lagen om skatt på energi, 9. upplagshavares och skattebefriade förbrukares bokföring enligt 4 kap. 3 a § och 8 kap. 2 § lagen om skatt på energi, och 10. hantering av mottagningsrapporter, när bränsle tas emot av mottagare som avses i 3 a kap. 2 § första stycket 1 d lagen om skatt på energi. Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om skatt på energi. Förordning (2017:1235). 3 § Om Skatteverket tar ut skatt enligt 4 kap. 2 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska verket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 4 § Har upphävts genom förordning (2011:1477). Godkännanden och anmälningar 5 § Frågor om upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, representant vid distansförsäljning, lagerhållare, skattebefriade förbrukare och frivilligt skattskyldiga prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av upplagshavare, skatteupplag, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, representant vid distansförsäljning, lagerhållare, skattebefriade förbrukare och frivilligt skattskyldiga meddelas efter särskild ansökan. Förordning (2016:1082). 6 § Den som avser att sälja bränsle till Sverige genom distansförsäljning enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska anmäla detta till Skatteverket. 7 § I en ansökan om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller av skatteupplag, ska anges vilket eller vilka bränslen sökanden avser att godkännandet ska omfatta. I ett beslut om godkännande ska anges för vilket eller vilka bränslen godkännandet gäller. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov. Förordning (2017:1235). 7 a § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare ska i sin ansökan lämna uppgifter om 1. vilken typ av företag (inom kategorin små eller medelstora respektive inom kategorin stora) det hör till enligt bilaga I till Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, 2. den region där det är beläget på NUTS 2-nivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), och 3. det verksamhetsområde det hör till på Nace-gruppnivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90, i den ursprungliga lydelsen. Förordning (2016:507). 7 a § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare ska i sin ansökan lämna uppgifter om 1. vilken typ av företag (inom kategorin små eller medelstora respektive inom kategorin stora) det hör till enligt bilaga I till Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, 2. den region där det är beläget på NUTS 2-nivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), och 3. det verksamhetsområde det hör till på Nace-gruppnivå enligt bilaga 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90, i den ursprungliga lydelsen. För den som bedriver eller avser att bedriva yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet och kommer att få stöd genom den stödordning som avses i 1 kap. 11 a § 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi avses med uppgifter om stödmottagare även uppgift om 1. huruvida företaget bedriver primär jordbruksproduktion i den mening som avses i artikel 2.5 i kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 av den 25 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och 2. hur stor andel av bränsleförbrukningen inom ramen för stödordningen som hänför sig till primär jordbruksproduktion. Förordning (2022:651). 7 b § Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet enligt 7 a § 2 ange den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudkontor finns. Om företaget ansöker om godkännande som upplagshavare eller lagerhållare och avser att driva verksamhet som innebär att företaget är en stödmottagare enligt 1 kap. 11 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska även regionen för sådan verksamhet anges på den NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet avses att drivas inom respektive stödordning. Andra stycket gäller även ett företag som ansöker om godkännande som registerad varumottagare och avser att driva en verksamhet som innebär att företaget är en stödmottagare enligt 1 kap. 11 b § 2 lagen om skatt på energi. Förordning (2016:1082). 7 c § Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registerad varumottagare eller lagerhållare ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet enligt 7 a § 3 ange det verksamhetsområde som företagets verksamhet huvudsakligen hör till på Nace-gruppnivå. Om företaget avser att driva verksamhet som innebär att företaget är en stödmottagare enligt 1 kap. 11 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska huvudsakligt verksamhetsområde även anges för respektive stödordning. Förordning (2016:507). 7 d § I en ansökan om godkännande som frivilligt skattskyldig ska den sökande ange vilket eller vilka förbrukningsändamål godkännandet är avsett att grundas på. I ett beslut om godkännande ska det anges vilket eller vilka förbrukningsändamål som godkännandet grundas på. Förordning (2016:1082). 8 § Upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, lagerhållare, skattebefriade förbrukare och frivilligt skattskyldiga ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Upplagshavare, registrerade varumottagare och registrerade avsändare ska även anmäla till Skatteverket om grunderna för beräkningen av ställd säkerhet ändras. Detsamma gäller den som säljer bränsle till Sverige genom distansförsäljning enligt 4 kap. 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi. Upplagshavare ska även anmäla till Skatteverket om det sker ändringar av de uppgifter som lämnats i ansökan om godkännande av skatteupplag eller av sådana uppgifter avseende det godkända skatteupplaget som senare lämnats till Skatteverket. Förordning (2016:1082). 9 § Upplagshavare och registrerade varumottagare som avser att ta emot bränsle på en direkt leveransplats, ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av bränslet till den direkta leveransplatsen påbörjas. Skatteverket får tilldela en direkt leveransplats en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige enligt uppskovsförfarandet. Upplagshavare och registrerade avsändare som avsänder bränsle enligt uppskovsförfarandet får i dokument som upprättas i samband med flyttningen ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i destinationsmedlemsstaten med den identifikationskod som tilldelats platsen av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. Former för ansökan och anmälan 10 § Anmälningar som avses i 4 kap. 9 b och 11 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi samt i 6 och 9 §§ denna förordning samt ansökningar som avses i 5 § ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket. Punktskattenummer 11 § Skatteverket tilldelar godkända skatteupplag och den som godkänns som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004. Förordning (2012:330). Krav på viss lagerkapacitet eller förbrukning av viss omfattning 12 § Vid prövning av en ansökan om godkännande som upplagshavare ska kravet på lagerhållning enligt 4 kap. 3 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § lagen om skatt på energi på minst 500 kubikmeter. Förordning (2010:1819). 13 § Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § första stycket 2 a lagen (1994:1776) om skatt på energi ska kravet på lagerhållning anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för andra skattepliktiga bränslen än dem som avses i 1 kap. 3 a § samma lag på minst 500 kubikmeter flytande bränsle eller minst 750 ton fast bränsle. Om den sökande har kapacitet att lagra både fasta och flytande skattepliktiga bränslen, ska varje kubikmeter flytande bränsle räknas om till 1,5 ton fast bränsle. Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 4 kap. 15 § första stycket 2 b lagen om skatt på energi ska kravet på återförsäljning eller förbrukning anses uppfyllt om den sökande beräknas ha en årlig omsättning på minst 3 miljoner kubikmeter gasformigt bränsle. 13 a § Har upphävts genom förordning (2017:1235). Märk- och färgämnen 14 § En oljeprodukt ska enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi anses vara försedd med 1. märkämne om den innehåller minst 6 och högst 9 milligram N-etyl-N-[2-(1-isobutoxietoxi)etyl]-4-(fenylazo)anilin per liter olja, och 2. färgämne om den innehåller ett stabilt blått färgämne som är ett derivat av 1,4-diaminoantrakinon av sådan halt att oljan får en klar grön färg. Avdrag för skatt eller återbetalning av skatt 15 § Skatteverket får medge att en ansökan om återbetalning av skatt enligt 9 kap. 7 § lagen (1994:1776) om skatt på energi får göras per kalenderkvartal om årsförbrukningen för vilken återbetalning kan medges beräknas uppgå till 1. minst 15 kubikmeter för eldningsolja och dieselbrännolja, 2. minst 15 000 kilogram för gasol och kolbränslen, eller 3. minst 15 000 kubikmeter för metan och naturgas. Förordning (2017:1235). 15 a § Den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle och enligt 9 kap. 2 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi är skyldig att lämna sådana uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet som avses i 1 kap. 13 § 2 och 3 den lagen ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet för respektive stödordning ange 1. den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet bedrivits under den period ansökan avser, och 2. det verksamhetsområde som företaget hör till på Nace-gruppnivå för den huvudsakliga verksamhet som återbetalning av skatt söks för. Förordning (2017:1235). 15 b § Den som yrkar avdrag för eller ansöker om återbetalning av skatt och enligt 9 kap. 8 § tredje stycket eller 11 kap. 17 § lagen (1994:1776) om skatt på energi är skyldig att lämna sådana uppgifter om stödmottagare som avses i 1 kap. 13 § 2 och 3 den lagen ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet för respektive stödordning ange 1. den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den elektriska kraft som skattenedsättningen avser, och 2. det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den elektriska kraft som skattenedsättningen avser. Om bränsle eller elektrisk kraft har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden ska uppgifterna enligt första stycket avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och elektrisk kraft har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden. Förordning (2017:1235). 15 c § Har upphävts genom förordning (2017:1235). Beslut om skattebefriad förbrukare 16 § I ett beslut om godkännande av skattebefriad förbrukare ska Skatteverket ange 1. för vilka ändamål förbrukaren har rätt att ta emot bränsle befriat från skatt, 2. vilka bränslen som får tas emot med skattebefrielse, 3. skattebefrielsens storlek, och 4. vilka villkor som gäller för godkännandet. Förordning (2017:1235). Dokumenthantering i det datoriserade systemet Hantering av elektroniska administrativa dokument, mottagningsapporter och exportrapporter 17 § I kommissionens förordning (EG) 684/2009 finns bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i det datoriserade systemet samt om formen för pappersdokument i reservsystemet. 18 § När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska verket utan dröjsmål via det datoriserade systemet vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten eller, vid export, till de behöriga myndigheterna i det land där bränslet har hänförts till förfarandet för export i enlighet med artikel 269.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Förordning (2016:308). 19 § Skatteverket ska vidarebefordra mottagningsrapporter avseende bränsle som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället skicka en kopia av den rapport om att varor tagits emot som avses i 6 kap. 10 § lagen (1994:1776) om skatt på energi till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 20 § Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter och exportrapporter ställda till upplagshavare eller registrerade avsändare i Sverige. 21 § När Skatteverket från en annan medlemsstat får en sådan rapport om att bränsle tagits emot som avses i artikel 27 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, ska verket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt bränslet eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne. 22 § En exportrapport ska grundas på den underrättelse om att det punktskattepliktiga bränslet har lämnat unionens territorium som lämnas av utförseltullkontoret enligt artikel 329 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen eller av det kontor där formaliteterna enligt artikel 3.2 i rådets direktiv 2008/118/EG fullgjorts. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen. Om bränslet har avsänts från ett annat EU-land, ska exportrapporten därefter snarast sändas till den behöriga myndigheten i det landet via det datoriserade systemet. Har bränslet avsänts från Sverige, ska exportrapporten i stället vidarebefordras via det datoriserade systemet till den som avsänt bränslet. Förordning (2016:308). Flyttning till mottagare som inte är slutligt känd 23 § Om mottagaren inte är slutligt känd när upplagshavaren eller den registrerade avsändaren lämnar in det elektroniska administrativa dokumentet enligt 6 kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, får uppgifter om mottagaren och leveransplatsen utelämnas. Detta gäller endast när bränslet flyttas med fartyg. Så snart uppgifterna om mottagaren och leveransplatsen är kända för avsändaren eller senast när flyttningen avslutats, ska uppgifterna lämnas till Skatteverket via det datoriserade systemet enligt bestämmelserna om ändrad destinationsort i artikel 21.8 i rådets direktiv 2008/118/EG. Närmare bestämmelser om upprättande och hantering av dokument finns i artikel 5 i kommissionens förordning (EG) 684/2009. Uppdelning av en flyttning under uppskovsförfarande 23 a § Sådan uppdelning av en flyttning av bränsle under uppskovsförfarande som avses i artikel 23 i rådets direktiv 2008/118/EG där flyttningen påbörjats i en annan medlemsstat får ske på svenskt territorium. Förordning (2012:467). 23 b § För sådan uppdelning av en flyttning av bränsle under uppskovsförfarande som avses i artikel 23 i rådets direktiv 2008/118/EG där flyttningen påbörjats i Sverige krävs att 1. uppdelningen sker på svenskt territorium eller på territoriet hos en annan medlemsstat som tillåter sådan uppdelning, 2. den totala kvantiteten skattepliktigt bränsle inte ändras, och 3. avsändaren via det datoriserade systemet informerar Skatteverket om i vilken medlemsstat uppdelningen sker. Första stycket 3 gäller inte flyttning av bränsle som sker enbart på svenskt territorium. Närmare bestämmelser om meddelanden som ska utbytas genom det datoriserade systemet vid uppdelning av flyttning finns i artikel 6 i kommissionens förordning (EG) 684/2009. Förordning (2012:467). Flyttning av beskattat bränsle 24 § Ledsagardokument som avses i 6 kap. 12 § lagen (1994:1776) om skatt på energi ska upprättas i tre exemplar. Två exemplar av dokumentet ska åtfölja bränslet under flyttningen. Den som ansvarar för en flyttning enligt 6 kap. 12 § första stycket 2 lagen om skatt på energi ska anmäla bränslet till Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Den som tar emot bränsle som flyttats enligt 6 kap. 12 § första stycket 2 lagen om skatt på energi ska senast 15 dagar efter utgången av den kalendermånad under vilken bränslet tagits emot lämna en bekräftelse på detta till Skatteverket. 25 § Har upphävts genom förordning (2011:391). 26 § Har upphävts genom förordning (2011:391). 27 § Har upphävts genom förordning (2011:391). Överenskommelser om säkerhet 28 § Skatteverket får ingå sådana överenskommelser med andra medlemsstater inom EU om att göra undantag från krav på säkerhet som avses i artikel 18.4 b i rådets direktiv 2008/118/EG. Förordning (2011:103). Övergångsbestämmelser 2010:178 1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2010. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (1994:1784) om skatt på energi. 3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2010:1819 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2011. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2011:391 1. Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2011. 2. De upphävda paragraferna gäller fortfarande för bränsleflyttningar som har påbörjats före ikraftträdandet. 2016:308 1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2016:507 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2016. 2. Godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare som meddelats före ikraftträdandet gäller fortfarande. Den som är godkänd som upplagshavare, registerad varumottagare eller lagerhållare enligt äldre bestämmelser ska dock senast den 1 mars 2017 lämna uppgifter om sin verksamhet enligt 7 a § till Skatteverket som underlag för Skatteverkets prövning enligt 4 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi om förutsättningar för godkännande fortfarande finns. 2016:1082 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017 i fråga om 7 b, 15, 15 b och 15 c §§ och i övrigt den 15 december 2016. 2017:411 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före i kraftträdandet. 2017:1235 1. Denna förordning träder i kraft den 15 december 2017 i fråga om 13 a § och i övrigt den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före i kraftträdandet. 2022:651 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för ansökningar som har getts in till Skatteverket före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2010:1331 · Visa register Förordning (2010:1331) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2012 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2010-11-18 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 383 000 kronor och den övre skiktgränsen till 548 300 kronor vid 2012 års taxering." "SFS-nummer · 2010:1521 · Visa register Förordning (2010:1521) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2011 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2010-11-25 Ändring införd: t.o.m. SFS 2011:1107 1 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2011 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 18,7 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 3. 28,3 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. För kalendermånaderna november och december år 2011 ska dock energiskatten utgöra 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt. Förordning (2011:1107)." "SFS-nummer · 2011:1123 · Visa register Förordning (2011:1123) om skiktgränser för statlig inkomstskatt vid 2013 års taxering Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2011-11-17 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 401 100 kronor och den övre skiktgränsen till 574 300 kronor vid 2013 års taxering." "SFS-nummer · 2011:1125 · Visa register Förordning (2011:1125) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2012 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2011-11-17 Författningen har upphävts genom: SFS 2011:1572 Upphävd: 2012-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatten på tobak för de tobaksvaror som anges i 2, 8 och 35 §§ ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2012: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1,30 kronor per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 15 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 603 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 345 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med till 413 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2011:1134 · Visa register Förordning (2011:1134) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2012 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2011-11-17 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för år 2012. /Tabellen är inte med här/ 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2012 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt, 3. 19,2 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och 2 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 29,0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. Första stycket 2 gäller inte när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik. 3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2011:1245 · Visa register Lag (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2011-12-01 Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:1171 Ikraft: 2012-01-01 överg.best. Innehåll 1 § Denna lag innehåller bestämmelser om särskilda ordningar för beskattningsbara personer som omsätter varor och tjänster. De särskilda ordningarna är följande: 1. Tredjelandsordningen, som avser - beskattningsbara personer som inte är etablerade inom EU om tjänsterna förvärvas av någon i ett EU-land som inte är en beskattningsbar person (4 a §), 2. Unionsordningen, som avser - beskattningsbara personer som är etablerade i ett EU-land, om tjänsterna förvärvas av någon som inte är en beskattningsbar person och omsättningarna sker i ett annat EU- land (4 b §), - beskattningsbara personer som genomför unionsintern distans- försäljning av varor (4 c §), eller - beskattningsbara personer som omfattas av 6 kap. 10 § mervärdes-skattelagen (1994:200), om omsättningarna sker inom landet enligt bestämmelserna i 5 kap. samma lag (4 d §), 3. Importordningen, som avser - beskattningsbara personer som antingen är etablerade inom EU eller företräds av en representant som är etablerad inom EU och som utför distansförsäljning av varor som inte är punktskattepliktiga, och som importerats från ett land utanför EU med ett verkligt värde på högst 150 euro (4 e §), eller - beskattningsbara personer som är etablerade i ett land som anges i kommissionens genomförandeakt som antas med stöd av artikel 369m.3 i rådets direktiv 2006/112/EG och som bedriver distansförsäljning av varor från det landet (4 e §). Bestämmelser finns även i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt genomförandeförordning (EU) 2019/2026. Denna lag innehåller också bestämmelser om ett särskilt förfarande för mervärdesskatt vid import (27-29 §§). Lag (2020:1171). Definitioner 2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse och tillämpningsområde som i mervärdesskattelagen (1994:200). Med särskild mervärdesskattedeklaration förstås en sådan deklaration som är avsedd för redovisning av mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag. Med motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land avses bestämmelser som gäller i ett annat EU-land och som har sin grund i avdelning XII kapitel 6 (artiklarna 358-369zb) i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i lydelsen enligt direktiv (EU) 2017/2455 och direktiv (EU) 2019/1995. Med representant avses en person som är etablerad inom EU och som av en beskattningsbar person som utför distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU utsetts till betalningsskyldig för mervärdesskatten och till att fullgöra skyldigheterna enligt importordningen, i den beskattningsbara personens namn och för dennes räkning. Lag (2020:1171). Beslutande myndighet 3 § Beslut enligt denna lag fattas av Skatteverket, utom när det gäller bestämmelserna i 27-29 §§. Lag (2020:1171). Identifieringsbeslut 4 § Skatteverket ska efter ansökan från en beskattningsbar person fatta beslut om att denne är skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag (identifieringsbeslut). Om ansökan avser importordningen och den beskattningsbara personen företräds av en representant ska Skatteverket fatta beslut om att representanten är skyldig att redovisa och betala mervärdesskatt enligt bestämmelserna i denna lag. Lag (2020:1171). Särskild ordning för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som inte är etablerade inom EU (tredjelandsordningen) 4 a § Identifieringsbeslut ska fattas, om 1. den beskattningsbara personen inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land, 2. mervärdesskatten avser tillhandahållanden av tjänster, 3. tillhandahållandena ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land, 4. tjänsterna tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person och denne är etablerad, är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige eller i ett annat EU-land, 5. det inte redan har fattats ett motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, och 6. den beskattningsbara personen inte är utesluten från den särskilda ordningen enligt artikel 58b.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Lag (2020:1171). Särskild ordning för tjänster som tillhandahålls av beskattningsbara personer som är etablerade inom EU, för unionsintern distansförsäljning av varor och för vissa omsättningar av varor inom landet (unionsordningen) 4 b § Identifieringsbeslut ska fattas, om 1. den beskattningsbara personen har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast etableringsställe här, 2. mervärdesskatten avser tillhandahållanden av tjänster, 3. tillhandahållandena ska beskattas i ett annat EU-land, 4. den beskattningsbara personen inte har ett fast etableringsställe i det EU-land där tillhandahållanden ska beskattas, 5. tjänsterna tillhandahålls någon som inte är en beskattningsbar person, 6. det inte redan har fattats ett motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, 7. den beskattningsbara personen inte är bunden av ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 369a.2 andra stycket i rådets direktiv 2006/112/EG, och 8. den beskattningsbara personen inte är utesluten från den särskilda ordningen enligt artikel 58b.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Lag (2020:1171). 4 c § Identifieringsbeslut ska fattas, om 1. den beskattningsbara personen a) har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast etableringsställe här, eller b) inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land, men utför unionsintern distansförsäljning av varor och transporten av varorna påbörjas här i landet, 2. mervärdesskatten avser unionsintern distansförsäljning av varor, 3. omsättningarna ska beskattas i ett annat EU-land, 4. det inte redan har fattats ett motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, 5. den beskattningsbara personen inte är bunden av ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 369a.2 andra eller tredje stycket i rådets direktiv 2006/112/EG, och 6. den beskattningsbara personen inte är utesluten från den särskilda ordningen enligt artikel 58b.1 första stycket i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Lag (2020:1171). 4 d § Identifieringsbeslut ska fattas, om 1. den beskattningsbara personen a) har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast etableringsställe här, och transporten av de varor som omsätts både påbörjas och avslutas här i landet eller inom ett annat EU-land, eller b) inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och transporten av de varor som omsätts påbörjas och avslutas här i landet, 2. mervärdesskatten avser omsättning av varor enligt 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen, 3. omsättningarna ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land, 4. det inte redan har fattats ett motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, 5. den beskattningsbara personen inte är bunden av ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 369a.2 andra eller tredje stycket i rådets direktiv 2006/112/EG, och 6. den beskattningsbara personen inte är utesluten från den särskilda ordningen enligt artikel 58b.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Lag (2020:1171). Särskild ordning för distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU (importordningen) 4 e § Identifieringsbeslut ska fattas, om 1. den beskattningsbara personen a) har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, har ett fast etableringsställe här, b) inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land men företräds av en representant som har sätet för sin ekonomiska verksamhet i Sverige eller, om denne inte har ett sådant säte inom EU, ett fast etableringsställe här, eller c) inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land, men är etablerad i ett land som anges i kommissionens genomförandeakt som antas med stöd av artikel 369m.3 i rådets direktiv 2006/112/EG, och bedriver distansförsäljning av varor från det landet, 2. mervärdesskatten avser distansförsäljning av varor som inte är punktskattepliktiga, och som importerats från ett land utanför EU enligt 2 kap. 1 k § mervärdesskattelagen (1994:200) i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro, 3. omsättningarna ska beskattas i Sverige eller i ett annat EU-land, 4. det inte redan har fattats ett motsvarande, gällande identifieringsbeslut i ett annat EU-land, 5. den beskattningsbara personen eller representanten inte är bunden av ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land enligt bestämmelser som i det EU-landet motsvarar artikel 369l.3 andra stycket i direktiv 2006/112/EG, och 6. den beskattningsbara personen eller representanten inte är utesluten från den särskilda ordningen enligt artikel 58b.1 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Lag (2020:1171). 4 f § En beskattningsbar person får företrädas av endast en representant. Lag (2020:1171). Valet av identifieringsstat är bindande 4 g § En beskattningsbar person som har sätet för sin ekonomiska verksamhet utanför EU och som har flera fasta etableringsställen i skilda EU-länder, varav minst ett i Sverige, och som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c, 4 d eller 4 e § är bunden av beslutet under det kalenderår då beslutet fattades och under de två närmast följande kalenderåren. Detsamma gäller en representant som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 e §. En beskattningsbar person som varken har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land och som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 c eller 4 d § är bunden av beslutet under det kalenderår då beslutet fattades och under de två närmast följande kalenderåren. Lag (2020:1171). Ansökan på elektronisk väg 4 h § En ansökan om identifieringsbeslut ska ges in till Skatteverket på elektronisk väg. Lag (2020:1171). Mervärdesskattegrupper 4 i § Om Skatteverket har beslutat att beskattningsbara personer får bilda en mervärdesskattegrupp, ska identifieringsbeslut fattas för den huvudman som verket utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200). Lag (2020:1171). Vad identifieringsbeslutet innebär 5 § Den som ska redovisa mervärdesskatt för omsättning av varor eller tjänster inom landet i en särskild mervärdesskattedeklaration enligt denna lag, ska inte redovisa och betala mervärdesskatt enligt skatteförfarandelagen (2011:1244) för dessa omsättningar. Lag (2020:1171). 6 § En beskattningsbar person som är skattskyldig i Sverige för varor och tjänster som omfattas av ett identifieringsbeslut i ett annat EU-land ska redovisa och betala skatten enligt bestämmelserna i det landet. Lag (2020:1171). Identifieringsnummer 7 § Skatteverket ska ge ett individuellt nummer (identifieringsnummer) till den som identifieringsbeslutet gäller för. Om en beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c eller 4 d § (unionsordningen) har ett registreringsnummer till mervärdesskatt, ska det numret användas som identifieringsnummer. Om ett identifieringsbeslut fattas enligt 4 e § (importordningen) ska den beskattningsbara personen ges ett särskilt identifieringsnummer för tillämpning av importordningen. En representant ska ges ett särskilt identifieringsnummer och ett separat identifieringsnummer för varje beskattningsbar person som representanten företräder. Sådana identifieringsnummer får bara användas vid tillämpningen av importordningen. Lag (2020:1171). Underrättelse till Skatteverket om förändringar 8 § Om en beskattningsbar persons verksamhet upphör eller ändras på ett sådant sätt att villkoren för att redovisa och betala mervärdesskatt enligt denna lag inte längre är uppfyllda, ska den beskattningsbara personen eller dennes representant på elektronisk väg underrätta Skatteverket om ändringen. Detsamma gäller om något annat förhållande som har tagits upp i en ansökan om identifieringsbeslut har ändrats. Lag (2020:1171). Återkallelse av ett identifieringsbeslut enligt tredjelandsordningen 9 § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut enligt 4 a §, om den beskattningsbara personen 1. enligt egen anmälan inte längre tillhandahåller tjänster som omfattas av tredjelandsordningen, 2. på annat sätt kan antas ha upphört med sin beskattningsbara verksamhet, 3. inte längre uppfyller övriga krav i 4 a §, eller 4. ständigt bryter mot reglerna för tredjelandsordningen. Lag (2020:1171). Återkallelse av ett identifieringsbeslut enligt unionsordningen 9 a § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut enligt 4 b-4 d §§, om den beskattningsbara personen 1. enligt egen anmälan inte längre tillhandahåller tjänster eller omsätter varor som omfattas av unionsordningen, 2. på annat sätt kan antas ha upphört med sin beskattningsbara verksamhet inom ramen för unionsordningen, 3. inte längre uppfyller övriga krav i 4 b-4 d §§, eller 4. ständigt bryter mot reglerna för unionsordningen. Lag (2020:1171). Återkallelse av ett identifieringsbeslut enligt importordningen 9 b § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut avseende en beskattningsbar person som inte företräds av en representant enligt 4 e §, om den beskattningsbara personen 1. enligt egen anmälan inte längre utför distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU som omfattas av importordningen, 2. på annat sätt kan antas ha upphört med sin beskattningsbara verksamhet inom ramen för importordningen, 3. inte längre uppfyller övriga krav i 4 e §, eller 4. ständigt bryter mot reglerna för importordningen. Lag (2020:1171). 9 c § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut avseende en representant enligt 4 e §, om representanten 1. enligt egen anmälan inte längre företräder någon beskattningsbar person som använder importordningen, 2. under två på varandra följande kalenderkvartal inte har agerat som representant för en beskattningsbar person som använder importordningen, 3. inte längre uppfyller övriga krav i 2 § fjärde stycket eller 4 e §, eller 4. ständigt bryter mot reglerna för importordningen. Lag (2020:1171). 9 d § Skatteverket ska återkalla ett identifieringsbeslut avseende en beskattningsbar person som företräds av en representant enligt 4 e §, om den beskattningsbara personen 1. enligt anmälan från dennes representant inte längre utför distansförsäljning av varor importerade från ett land utanför EU som omfattas av importordningen, 2. enligt anmälan från dennes representant inte längre företräds av representanten, 3. på annat sätt kan antas ha upphört med sin beskattningsbara verksamhet inom ramen för importordningen, 4. inte längre uppfyller övriga krav i 4 e §, eller 5. ständigt bryter mot reglerna för importordningen. Lag (2020:1171). Deklaration och betalning av mervärdesskatt 10 § En beskattningsbar person eller en representant som omfattas av ett identifieringsbeslut ska för varje redovisningsperiod lämna en särskild mervärdesskattedeklaration på elektronisk väg. Deklaration ska lämnas även om den beskattningsbara personen eller representanten inte har någon mervärdesskatt att redovisa för perioden. Lag (2020:1171). 11 § En redovisningsperiod omfattar ett kalenderkvartal. För en beskattningsbar person eller en representant som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 e § omfattar en redovisningsperiod dock en månad. Lag (2020:1171). 12 § En särskild mervärdesskattedeklaration ska innehålla 1. identifieringsnumret för den beskattningsbara personen och, om denne företräds av en representant, identifieringsnumret för representanten, 2. följande uppgifter för varje EU-land där omsättningar av varor eller tjänster ska beskattas: a) det sammanlagda värdet, exklusive mervärdesskatt, av ersättningarna för dessa varor och tjänster under redovisningsperioden, b) det sammanlagda beloppet av mervärdesskatten på varorna och tjänsterna, fördelat på skattesatser, och c) tillämpliga skattesatser, 3. det sammanlagda beloppet av den mervärdesskatt som ska betalas för redovisningsperioden, samt 4. rättelser av tidigare inlämnade deklarationer, om rättelsen avser tid inom tre år från den dag då den ursprungliga deklarationen skulle ha lämnats. Den som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c eller 4 d § (unionsordningen) ska i deklarationen redovisa uppgifterna i första stycket 2 och 3 fördelat på 1. tillhandahållande av tjänster, 2. unionsintern distansförsäljning av varor, och 3. omsättning av varor av en beskattningsbar person som använder ett elektroniskt gränssnitt enligt 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200) där transporten av varorna både påbörjas och avslutas här i landet eller inom ett annat EU-land. En rättelse enligt första stycket 4 ska innehålla uppgifter om det land där omsättningen har eller skulle ha beskattats, redovisningsperiod och det mervärdesskattebelopp som rättelsen avser. Lag (2020:1171). 12 a § Om den som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c eller 4 d § (unionsordningen) tillhandahåller tjänster i enlighet med vad som anges i 4 b § och har ett eller flera fasta etableringsställen i ett annat EU-land eller i andra EU-länder från vilket tjänster tillhandahålls, ska den särskilda mervärdesskattedeklarationen också innehålla följande uppgifter för varje EU-land där tillhandahållandena ska beskattas: 1. det sammanlagda värdet, exklusive mervärdesskatt, av ersättningarna för de tillhandahållanden som omfattas av unionsordningen, uppdelat för varje annat EU-land där den beskattningsbara personen har ett fast etableringsställe, och 2. det fasta etableringsställets registreringsnummer till mervärdesskatt eller motsvarande uppgift. Lag (2020:1171). 12 b § Om den som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c eller 4 d § (unionsordningen) utför unionsintern distansförsäljning, eller är en beskattningsbar person som använder ett elektroniskt gränssnitt enligt 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200), och varorna sänds eller transporteras från ett annat EU-land eller andra EU-länder, ska den särskilda mervärdes- skattedeklarationen också innehålla följande uppgifter för varje EU-land varifrån varor sänds eller transporteras: 1. det sammanlagda värdet, exklusive mervärdesskatt, av ersättningarna för de omsättningar som omfattas av unionsordningen, för varje annat EU-land varifrån varor sänds eller transporteras, 2. det sammanlagda beloppet av mervärdesskatten på varorna fördelat på skattesatser, för varje annat EU-land varifrån varor sänds eller transporteras, och 3. det registreringsnummer till mervärdesskatt eller motsvarande uppgift som tilldelats i varje annat EU-land varifrån varor sänds eller transporteras, om den beskattningsbara personen har tilldelats ett sådant nummer. Uppgifterna i första stycket ska fördelas på 1. unionsintern distansförsäljning av varor som inte omfattas av 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen, 2. unionsintern distansförsäljning av varor av en beskattningsbar person som använder ett elektroniskt gränssnitt enligt 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen, och 3. omsättning av varor inom ett EU-land av en beskattningsbar person som använder ett elektroniskt gränssnitt enligt 6 kap. 10 § mervärdesskattelagen. Lag (2020:1171). 13 § Belopp som redovisas i en särskild mervärdesskattedeklaration ska anges i euro. Lag (2014:942). 14 § En särskild mervärdesskattedeklaration ska ha kommit in till Skatteverket senast den sista dagen i månaden efter redovisningsperiodens utgång. Lag (2020:1171). 15 § Mervärdesskatt som ska redovisas i en särskild mervärdesskattedeklaration ska ha betalats till Skatteverket senast den dag då deklarationen ska ha kommit in. Inbetalning ska göras genom insättning i euro på Skatteverkets konto för skattebetalningar som görs enligt denna lag. Vid inbetalningen ska det anges vilken deklaration som betalningen avser. Skatten anses ha betalats den dag då betalningen har bokförts på kontot. Lag (2014:942). Beslut om skatt 16 § Om en särskild mervärdesskattedeklaration avseende skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) har lämnats, anses ett beslut om skatten ha fattats i enlighet med deklarationen. Detsamma gäller i fråga om en deklaration som har lämnats till en myndighet i ett annat EU-land i enlighet med bestämmelserna i det landet. Lag (2014:942). Omprövning Omprövning av Skatteverkets beslut om identifiering eller återkallelse 17 § Skatteverket ska ompröva ett beslut om identifiering eller återkallelse om den som beslutet gäller begär det, om beslutet överklagas eller om det finns andra skäl. Skatteverket får inte ompröva beslut i en fråga som har avgjorts av allmän förvaltningsdomstol. Skatteverket får dock på begäran av den som beslutet gäller ompröva en fråga som har avgjorts av förvaltningsrätt eller kammarrätt genom beslut som har fått laga kraft om beslutet avviker från rättstillämpningen i ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen som har meddelats senare. Skatteverket får inte på eget initiativ ompröva ett identifieringsbeslut till nackdel för den som beslutet gäller. Lag (2014:942). 17 a § En begäran om omprövning ska vara skriftlig. Begäran om omprövning ska ha kommit in till Skatteverket senast två månader från den dag då beslutet meddelades. Lag (2014:942). 18 § Om Skatteverket på eget initiativ omprövar ett beslut som avses i 17 § första stycket till nackdel för den som beslutet gäller, ska omprövningsbeslut meddelas senast två månader från den dag då beslutet meddelades. Ett omprövningsbeslut som är till fördel för den som beslutet gäller får meddelas även efter denna tid. Lag (2014:942). Omprövning av Skatteverkets beslut om skatt 19 § Beslut om skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som redovisas enligt denna lag eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land omprövas enligt bestämmelserna i 66 kap. 2–8, 18, 19, 21, 22 och 27–29 §§, 30 § första stycket samt 31–35 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Hur en begäran om omprövning ska göras framgår även av artiklarna 61 och 61a i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011. Lag (2014:942). Överklagande Överklagande av Skatteverkets beslut om identifiering eller återkallelse 20 § Beslut om identifiering eller återkallelse får överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den som beslutet gäller eller av det allmänna ombudet hos Skatteverket. Överklagandet ska ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. I fråga om överklagandet tillämpas bestämmelserna i 67 kap. 19–22, 28–32 och 34–36 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2014:942). Överklagande av Skatteverkets beslut om skatt 21 § Beslut om skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som redovisas enligt denna lag eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land får överklagas till allmän förvaltningsdomstol av den som beslutet gäller eller av det allmänna ombudet hos Skatteverket. I fråga om överklagandet tillämpas bestämmelserna i 67 kap. 2 § andra stycket, 5 §, 6 § andra meningen, 12, 13, 19–25, 27–37 och 39 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2014:942). Förfarandet i övrigt Förfarandet i övrigt i samband med Skatteverkets beslut om identifiering och återkallelse 22 § Vid prövning av frågor om identifiering och återkallelse tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om 1. uppgifter som har lämnats för någon annans räkning i 4 kap., 2. Skatteverkets utredningsskyldighet och kommunikationsskyldighet i 40 kap. 1–3 §§, 3. begäran om omprövning som lämnas till domstol i 66 kap. 18 §, och 4. besluts verkställbarhet i 68 kap. 1 §. Lag (2014:942). 22 a § Skatteverket ska godkänna en fysisk person som har utsetts som deklarationsombud av den som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c eller 4 d § (unionsordningen), om den som utsetts uppfyller kraven enligt 6 kap. 6 och 7 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244). Följande bestämmelser i skatteförfarandelagen tillämpas för 1. behörighet och återkallelse av godkännande: 6 kap. 5 § första stycket 1-3 och 8 §, 2. omprövning och överklagande: 66 och 67 kap., 3. besluts verkställbarhet: 68 kap. 1 § och 3 § 1. Lag (2020:1171). Förfarandet i övrigt i samband med Skatteverkets beslut om skatt 23 § I fråga om skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som ska redovisas enligt denna lag eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land tillämpas bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244) om 1. uppgifter som har lämnats för någon annans räkning i 4 kap., 2. föreläggande i 37 kap. 9 och 10 §§, 3. Skatteverkets utredningsskyldighet och kommunikationsskyldighet i 40 kap. 1–3 §§, 4. revision i 41 kap., 5. ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i 43 kap., 6. bevissäkring i 45 kap., 7. betalningssäkring i 46 kap., 8. uppgifter och handlingar som ska undantas från kontroll i 47 kap., 9. skattetillägg i 49 kap. 4–7, 10–13, 15 och 19 §§, 10. befrielse från särskilda avgifter i 51 kap., 11. beslut om särskilda avgifter i 52 kap. 3–7, 10 och 11 §§, 12. skönsmässiga beslut om skatter i 57 kap. 1 §, 13. ansvar för skatter och avgifter i 59 kap. 13, 15–21, 26 och 27 §§, 14. beslut om befrielse från skatteavdrag, arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt och punktskatt i 60 kap., 15. betalning av skatter och avgifter i 62 kap. 8, 9 och 19 §§, 16. anstånd med betalning av skatter och avgifter i 63 kap. 2, 4–10, 16 och 22 §§, 17. överskott som inte har kunnat betalas tillbaka i 64 kap. 10 § första stycket, 18. kostnadsränta i 65 kap. 3, 4 § första stycket, 7, 8, 11, 13–15 och 19 §§, 19. besluts verkställbarhet i 68 kap., 20. verkställighet av beslut om bevissäkring och betalningssäkring i 69 kap., 21. indrivning i 70 kap., och 22. övriga bestämmelser om verkställighet i 71 kap. Lag (2014:942). 23 a § Vid omprövning och överklagande av beslut enligt de bestämmelser som räknas upp i 23 § tillämpas 66 och 67 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244). Lag (2014:942). 23 b § Vid tillämpningen av de bestämmelser som räknas upp i 23 § ska följande gälla: 1. Det som sägs i skatteförfarandelagen (2011:1244) om skattedeklaration eller deklaration tillämpas för en särskild mervärdesskattedeklaration eller en deklaration som lämnats enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. 2. Det som sägs i skatteförfarandelagen om uppgiftsskyldighet enligt 15–35 kap. tillämpas även för uppgiftsskyldighet enligt denna lag. 3. Det som sägs i 49 kap. 7 § tredje stycket skatteförfarandelagen om Skatteverket tillämpas även för motsvarande myndighet i ett annat EU-land. Lag (2014:942). 23 c § Om skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) ska tillgodoräknas på grund av ett omprövningsbeslut eller ett beslut av en domstol, ska den beskattningsbara personen tillgodoföras ränta på det tillgodoräknade beloppet. Intäktsräntan ska beräknas från och med dagen efter beloppets ursprungliga förfallodag till och med den dag då beloppet tillgodoräknas. Räntan ska beräknas efter den räntesats som anges i 65 kap. 4 § tredje stycket skatteförfarandelagen (2011:1244). Dessutom tillämpas 65 kap. 20 § skatteförfarandelagen. Lag (2014:942). 24 § Indrivning får inte begäras av ett belopp som omfattas av anstånd. Dokumentationsskyldighet 25 § Den som ett identifieringsbeslut gäller för enligt denna lag eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land ska genom räkenskaper eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för de omsättningar som omfattas av beslutet. Räkenskaperna ska vara så detaljerade att Skatteverket kan avgöra om en särskild mervärdesskatte- deklaration eller en deklaration som lämnats enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land är korrekt. För en representant gäller denna skyldighet för varje beskattningsbar person som representanten företräder. Om Skatteverket begär det, ska den beskattningsbara personen eller dennes representant göra sådant underlag som avses i första stycket tillgängligt på elektronisk väg. Underlaget ska bevaras i tio år efter utgången av det år då den transaktion som underlaget avser utfördes. Lag (2020:1171). 26 § Om ett identifieringsbeslut enligt 4 b, 4 c eller 4 e § gäller en mervärdesskattegrupp, ska det underlag som avses i 25 § första stycket finnas tillgängligt hos den huvudman som Skatteverket har utsett för gruppen enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen (1994:200). Lag (2020:1171). Särskilt förfarande för mervärdesskatt vid import 27 § Vid import av varor där transporten av varorna avslutas här i landet får den som anmäler varornas ankomst till Tullverket åt den person som varorna är avsedda för tillämpa det särskilda förfarande vid import som framgår av 28 och 29 §§, om 1. varorna transporteras i försändelser med ett verkligt värde på högst 150 euro, 2. den särskilda ordningen i 4 e § eller bestämmelser som i ett annat EU-land motsvarar den särskilda ordningen i artiklarna 369l-369x i rådets direktiv 2006/112/EG inte tillämpas för varorna, och 3. varorna inte är punktskattepliktiga. Lag (2020:1171). 28 § Skyldig att betala mervärdesskatt enligt 1 kap. 2 § första stycket 6 mervärdesskattelagen är den person som de importerade varorna är avsedda för. Den person som anmäler varornas ankomst till Tullverket enligt 27 § ska ta ut mervärdesskatt från den som varorna är avsedda för och betala in mervärdesskatten månadsvis senast vid den tidpunkt då skyldighet att betala tull enligt tullagstiftningen skulle ha inträtt om det hade funnits skyldighet att betala tull. Den som anmäler varorna ska också redovisa mervärdesskatten månadsvis i en sammanställning som ska ges in till Tullverket vid den tidpunkt som anges i andra stycket. I sammanställningen ska det totala beloppet av den mervärdesskatt som tagits ut under den aktuella kalendermånaden anges. Lag (2020:1171). 29 § Den som tillämpar det särskilda förfarandet för import ska genom räkenskaper eller annan lämplig dokumentation se till att det finns underlag för de importer som omfattas av det särskilda förfarandet. Räkenskaperna ska vara så detaljerade att Tullverket kan avgöra om en sammanställning enligt 28 § tredje stycket är korrekt. Om Tullverket begär det, ska den som tillämpar det särskilda förfarandet för import göra underlaget tillgängligt på elektronisk väg. Underlaget ska bevaras i sju år efter utgången av det år då den transaktion som underlaget avser utfördes. Lag (2020:1171). Motsvarighet i svenska kronor till vissa belopp 30 § Motsvarigheten i svenska kronor till beloppet i 4 e § 2 och 27 § 1 är detsamma som motsvarigheten i svenska kronor till beloppet för tullfrihet för varor av ringa värde enligt artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (kodifierad version). Lag (2020:1171). Övergångsbestämmelser 2011:1245 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av 2011. 2013:117 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013. 2. Äldre föreskrifter gäller för beslut som har meddelats före ikraftträdandet. 2013:370 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013 och tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av juni 2013. 2014:942 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Lagen tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av december 2014. 2014:1511 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Lagen tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av december 2014. 2020:1171 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om mervärdesskatt för vilken skattskyldighet inträtt före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2011:1262 · Visa register Förordning (2011:1262) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2011-12-01 Ändring införd: t.o.m. SFS 2021:405 Ikraft: 2012-01-01 överg.best. 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster. Förordning (2021:405). 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster. Förordning (2021:405). 3 § En ansökan om sådant identifieringsbeslut som avses i 4 a § lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster ska innehålla följande uppgifter: 1. namn, 2. postadress, 3. elektroniska adresser (inbegripet webbplatser), 4. nationellt skattenummer, 5. när verksamheten är planerad att inledas, och 6. en försäkran om att sökanden inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe i Sverige eller i ett annat EU-land. Förordning (2021:405). 3 a § En ansökan om sådant identifieringsbeslut som avses i 4 e § lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster och som görs av en beskattningsbar person som inte företräds av en representant ska innehålla följande uppgifter: 1. namn, 2. postadress, 3. elektroniska adresser (inbegripet webbplatser), 4. nationellt skattenummer eller registreringsnummer till mervärdesskatt, och 5. när verksamheten är planerad att inledas. En representants ansökan om identifieringsbeslut enligt 4 e § 1 b lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster ska innehålla följande uppgifter om representanten: 1. namn, 2. postadress, 3. elektronisk adress, och 4. registreringsnummer till mervärdesskatt. Representantens ansökan ska innehålla de uppgifter som anges i första stycket 1-5 för varje beskattningsbar person som representanten företräder, och det särskilda identifieringsnummer som representanten har tilldelats. Förordning (2021:405). 3 b § Formulär för ansökan om identifieringsbeslut enligt lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster ska fastställas av Skatteverket. Tullverket ska fastställa 1. formulär för en sådan sammanställning som avses i 28 § samma lag, och 2. hur det underlag som avses i 29 § andra stycket samma lag ska göras tillgängligt på elektronisk väg. Förordning (2021:405). 4 § Skatteverket får meddela föreskrifter om utformningen av identifieringsnummer enligt 7 § lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster. Förordning (2021:405). 5 § En beskattningsbar person som omfattas av ett identifieringsbeslut enligt lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster och som inte redan har ett registreringsnummer till mervärdesskatt ska på elektronisk väg underrättas av Skatteverket om sitt identifieringsnummer enligt 7 § samma lag. Vid identifieringsbeslut enligt 4 e § 1 b samma lag ska Skatteverket på elektronisk väg underrätta representanten om det särskilda identifieringsnummer som tilldelats denne och det separata identifieringsnummer som tilldelats representanten för varje beskattningsbar person som representanten företräder enligt 7 § samma lag. Förordning (2021:405). 6 § Om varorna eller tjänsterna har tillhandahållits i en annan valuta än euro, ska beloppet räknas om till euro. Omräkningen ska göras enligt den växelkurs som offentliggjorts av Europeiska centralbanken för den sista dagen i redovisningsperioden eller, om någon kurs inte har offentliggjorts för den dagen, enligt den växelkurs som offentliggörs närmast därefter. Förordning (2021:405). 7 § Den som för det konto för skattebetalningar som avses i 15 § andra stycket lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster ska redovisa inbetald skatt till Skatteverket. Förordning (2021:405). 8 § Bestämmelser om förfarandet för utbyte av information och överföring av pengar mellan EU-ländernas behöriga myndigheter när det gäller sådan mervärdesskatt som omfattas av bestämmelserna i lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster eller av motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land finns i rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri. Förordning (2021:405). 9 § För deklarationer och övriga uppgifter som har lämnats till Skatteverket enligt lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land tillämpas bestämmelserna i 20 kap. 1 §, 2 § första stycket och 3 § skatteförfarandeförordningen (2011:1261). Detsamma gäller för uppgifter i handlingar som har upprättats eller som har tagits om hand för granskning av Skatteverket enligt samma lag eller enligt motsvarande bestämmelser i ett annat EU-land. Förordning (2021:405). 10 § Skatteverket får meddela ytterligare föreskrifter om verkställigheten av 1. lagen (2011:1245) om särskilda ordningar för mervärdesskatt för distansförsäljning av varor och för tjänster, förutom när det gäller 27-29 §§, och 2. denna förordning. Förordning (2021:405). Övergångsbestämmelser 2011:1262 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012 och tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av 2011. 2014:1082 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015. 2. Förordningen tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av december 2014. 2021:405 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2021. 2. Förordningen tillämpas på redovisningsperioder som börjar efter utgången av juni 2021." "SFS-nummer · 2012:669 · Visa register Förordning (2012:669) om skiktgränser för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2013 Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2012-11-15 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 413 200 kronor och den övre skiktgränsen till 591 600 kronor för beskattningsåret 2013." "SFS-nummer · 2012:699 · Visa register Förordning (2012:699) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2013 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2012-11-22 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatten på tobak för de tobaksvaror som anges i 2, 8 och 35 §§ ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2013: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 41 öre per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 25 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 735 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 386 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med 449 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2012:700 · Visa register Förordning (2012:700) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2013 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2012-11-22 1 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten för år 2013 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt, 3. 19,4 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och 2 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 29,3 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. Första stycket 2 gäller inte när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik. 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2013:858 · Visa register Förordning (2013:858) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2014 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2013-11-14 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2014: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 41 öre per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 25 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 732 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 385 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med 448 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2013:859 · Visa register Förordning (2013:859) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2014 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2013-11-14 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten och koldioxidskatten på bränslen ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2014. KN-nr Slag av bränsle Skattebelopp bränsle Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 31, 2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 1 – motorbensin 3 kr 13 öre 2 kr 50 öre 5 kr 63 öre per liter per liter per liter – alkylatbensin 1 kr 40 öre 2 kr 50 öre 3 kr 90 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 3 kr 16 öre 2 kr 50 öre 5 kr 66 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 3 kr 90 öre 2 kr 50 öre 6 kr 40 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41– 2710 19 49 eller 2710 19 61– 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat under 1 vid 350oC, 816 kr 3 088 kr 3 904 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350oC, tillhörig miljöklass 1 1 759 kr 3 088 kr 4 847 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 028 kr 3 088 kr 5 116 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 2 169 kr 3 088 kr 5 257 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11– 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 2 599 kr per 2 599 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 048 kr per 3 249 kr per 4 297 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 1 850 kr per 1 850 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 902 kr per 2 313 kr per 3 215 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 620 kr per 2 687 kr per 3 307 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten på elektrisk kraft för kalenderåret 2014 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt, 3. 19,4 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och 2 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 29,3 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. Första stycket 2 gäller inte när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik. 3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2014:447 · Visa register Lag (2014:447) om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter Departement: Infrastrukturdepartementet RST TM Utfärdad: 2014-06-05 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:1235 Ikraft: 2014-07-01 överg.best. 1 § Denna lag gäller rätt att ta fordon i anspråk för betalning av 1. statens eller en kommuns fordringar på avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, 2. statens fordringar på trängselskatt eller avgift enligt lagen (2004:629) om trängselskatt, 3. statens fordringar på fordonsskatt eller avgift avseende fordonsskatt enligt vägtrafikskattelagen (2006:227), 4. statens fordringar på skatt eller avgift enligt lagen (2006:228) med särskilda bestämmelser om fordonsskatt, och 5. statens fordringar på avgift enligt lagen (2014:52) om infrastrukturavgifter på väg eller föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. Lag (2014:1562). 2 § /Upphör att gälla U:2023-01-01/ Vid indrivning av sådana fordringar som anges i 1 § får Kronofogdemyndigheten besluta att ta i anspråk det fordon som skatten eller avgiften avser för betalning av gäldenärens skuld om 1. gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar som räcker till betalning av skulden, och 2. fordonet inte tillhör eller kan anses tillhöra gäldenären enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. Ett fordon som har sålts vid en exekutiv försäljning får inte tas i anspråk för skulder som uppkommit före eller samma dag som försäljningen. I fråga om ianspråktagande enligt första stycket är i övrigt bestämmelserna om utmätning i utsökningsbalken tillämpliga. Det som föreskrivs i annan lag om utmätning tillämpas även för ianspråktagande. Lag (2020:508). 2 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Vid indrivning av sådana fordringar som anges i 1 § får Kronofogdemyndigheten besluta att ta i anspråk det fordon som skatten eller avgiften avser för betalning av gäldenärens skuld om 1. gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar som räcker till betalning av skulden, och 2. fordonet inte tillhör eller kan anses tillhöra gäldenären enligt bestämmelserna i utsökningsbalken. Ett fordon som har sålts vid en exekutiv försäljning eller enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i vissa fall får inte tas i anspråk för skulder som uppkommit före eller samma dag som försäljningen. Den myndighet som har sålt fordonet ska till Transportstyrelsen lämna uppgifter om överlåtelsedatum och om att fordonet inte kan tas i anspråk för vissa skulder. I fråga om ianspråktagande enligt första stycket är i övrigt bestämmelserna om utmätning i utsökningsbalken tillämpliga. Det som föreskrivs i annan lag om utmätning tillämpas även för ianspråktagande. Lag (2022:1235). 3 § Uppgift om Kronofogdemyndighetens beslut ska föras in i vägtrafikregistret. Lag (2019:379). Övergångsbestämmelser 2014:447 Denna lag träder i kraft den 1 juli 2014, men tillämpas inte på sådana skatter och avgifter som har beslutats före ikraftträdandet. 2014:1562 1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2015. 2. Lagen tillämpas inte på sådana infrastrukturavgifter som har beslutats före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2014:1328 · Visa register Förordning (2014:1328) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2015 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2014-11-13 1 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten på elektrisk kraft för kalenderåret 2015 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt, 3. 19,4 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och 2 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 29,4 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. Första stycket 2 gäller inte när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik. 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2014:1329 · Visa register Förordning (2014:1329) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2015 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2014-11-13 Ändring införd: t.o.m. SFS 2014:1515 Övrigt: Utgår genom SFS 2014:1515." "SFS-nummer · 2015:595 · Visa register Förordning (2015:595) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2016 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2015-10-22 Ändring införd: t.o.m. SFS 2015:751 1 § Utgår genom förordning (2015:751). 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten på elektrisk kraft för kalenderåret 2016 ska utgöra 1. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 0,5 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i skepp som används för sjöfart och som har en bruttodräktighet om minst 400, när skeppet ligger i hamn och spänningen på den elektriska kraft som överförs till skeppet är minst 380 volt, 3. 19,3 öre per kilowattimme för annan elektrisk kraft än som avses under 1 och 2 och som förbrukas i kommuner som anges i 11 kap. 4 § lagen om skatt på energi, och 4. 29,2 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i övriga fall. Första stycket 2 gäller inte när skeppet används för privat ändamål eller när skeppet är upplagt eller på ett varaktigt sätt är taget ur trafik. 3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2015:596 · Visa register Förordning (2015:596) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2016 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2015-10-22 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2016: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 50 öre per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 32 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 833 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 430 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med 474 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2016:1019 · Visa register Förordning (2016:1019) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2017 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2016-11-17 Ändring införd: t.o.m. SFS 2016:1081 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för kalenderåret 2017. KN-nr Slag av Skattebelopp bränsle Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller krav för a) miljöklass 1 – motorbensin 3 kr 88 öre 2 kr 62 öre 6 kr 50 öre per liter per liter per liter – alkylatbensin 2 kr 04 öre 2 kr 62 öre 4 kr 66 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 3 kr 91 öre 2 kr 62 öre 6 kr 53 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 eller 7 4 kr 72 öre 2 kr 62 öre 7 kr 34 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41– 2710 19 49 eller 2710 19 61– 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 855 kr 3 237 kr 4 092 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 490 kr 3 237 kr 5 727 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 778 kr 3 237 kr 6 015 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 2 927 kr 3 237 kr 6 164 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11– 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 405 kr per 3 405 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 098 kr per 3 405 kr per 4 503 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 2 424 kr per 2 424 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 945 kr per 2 424 kr per 3 369 kr per 1 000 m3 1 000m3 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 650 kr per 2 817 kr per 3 467 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 3 kr 91 öre 2 kr 62 öre 6 kr 53 öre per liter per liter per liter 2 § Utgår genom förordning (2016:1081). 3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2016:1020 · Visa register Förordning (2016:1020) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2017 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2016-11-17 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2017: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 52 öre per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 34 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 852 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 435 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med 479 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2016:1067 · Visa register Lag (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2016-11-24 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:176 Ikraft: 2017-04-01 överg.best. Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt ska betalas till staten enligt denna lag för sådan elektronik som anges i 3 §. Till staten ska det också betalas sådan tilläggsavgift som avses i 8 a §. Lagens hänvisningar till KN-nr avser den lydelse av Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 1 januari 2015. Lag (2020:568). Innebörden av vissa uttryck 2 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ I denna lag avses med - bromförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet brom, - klorförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet klor, - fosforförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet fosfor, - homogent material: ett material som har samma fysikaliska egenskaper i hela materialet och som på mekanisk väg inte kan sönderdelas i olika material, - CAS-nummer: sådan unik numerisk identifiering av kemisk förening som tilldelas av The American Chemical Society genom dess avdelning Chemical Abstracts Service (CAS), - reaktivt tillsatt förening: en förening som är bunden till en stabil polymer genom en kemisk reaktion och bildar kovalenta bindningar, - additivt tillsatt förening: en förening som är tillsatt på annat sätt än reaktivt, - yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av 1. en juridisk person, eller 2. en fysisk person och avser varor som inte är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, - konsument: en köpare för vilken köpet inte är en yrkesmässig aktivitet, - EU-land: områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, - tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde, - distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning och där köpet inte är yrkesmässigt för köparen, - undantagen säljare: en säljare som inte är godkänd som lagerhållare enligt 10 §, registrerad mottagare enligt 10 a § eller registrerad EU-handlare enligt 10 b § och vars årliga försäljning av skattepliktiga varor till Sverige inte överskrider 100 000 kronor för innevarande eller föregående kalenderår, - import: såväl att en skattepliktig vara förs in till Sverige från tredjeland under förutsättning att varan inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, som att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang. Vid beräkningen av den årliga försäljningen för undantagna säljare enligt första stycket ska inte mervärdesskatt beaktas, och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja. Lag (2020:568). 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag avses med - bromförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet brom, - klorförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet klor, - fosforförening: sådan kemisk förening som innehåller grundämnet fosfor, - homogent material: ett material som har samma fysikaliska egenskaper i hela materialet och som på mekanisk väg inte kan sönderdelas i olika material, - CAS-nummer: sådan unik numerisk identifiering av kemisk förening som tilldelas av The American Chemical Society genom dess avdelning Chemical Abstracts Service (CAS), - reaktivt tillsatt förening: en förening som är bunden till en stabil polymer genom en kemisk reaktion och bildar kovalenta bindningar, - additivt tillsatt förening: en förening som är tillsatt på annat sätt än reaktivt, - yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av 1. en juridisk person, eller 2. en fysisk person och avser varor som inte är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, - konsument: en köpare för vilken köpet inte är en yrkesmässig aktivitet, - EU eller EU-land: de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde, - tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde, - distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning och där köpet inte är yrkesmässigt för köparen, - undantagen säljare: en säljare som inte är godkänd som lagerhållare enligt 10 §, registrerad mottagare enligt 10 a § eller registrerad EU-handlare enligt 10 b § och vars årliga försäljning av skattepliktiga varor till Sverige inte överskrider 100 000 kronor för innevarande eller föregående kalenderår, - unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i lydelsen enligt förordning (EU) 2016/2339. Vid beräkningen av den årliga försäljningen för undantagna säljare enligt första stycket ska inte mervärdesskatt beaktas, och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja. Lag (2022:176). 2 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med import avses i denna lag varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. Med deklarant, tullskuld och unionsvara avses i denna lag detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen. Lag (2022:176). Skattepliktens omfattning och skattebelopp 3 § Skatt ska betalas för varor hänförliga till följande KN- nr: 1. 8418 10, 8418 21, 8418 29, 8418 30 och 8418 40, 2. 8422 11, 3. 8450 11, 8450 12 och 8450 19, 4. 8451 21, 5. 8471 30, 8471 41 och 8471 49, 6. 8508 11, 7. 8516 50 och 8516 60, 8. 8517 11, 8517 12, 8517 18 och 8517 62, 9. 8519 30, 8519 50, 8519 81 och 8519 89, 10. 8521 10 och 8521 90, 11. 8527 12, 8527 13, 8527 19, 8527 91, 8527 92 och 8527 99, 12. 8528 41, 8528 49, 8528 51, 8528 59, 8528 71, 8528 72 och 8528 73, samt 13. 9504 50. För en skattepliktig vara som avses i första stycket 1-4, 6 eller 7 ska skatt betalas med 11 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. Skatt ska dock inte betalas med högre belopp än 440 kronor per skattepliktig vara. För en skattepliktig vara som avses i första stycket 5 eller 8-13 ska skatt betalas med 160 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. Skatt ska dock inte betalas med högre belopp än 440 kronor per skattepliktig vara. Vid beräkning av skatt enligt andra och tredje styckena ska varans nettovikt avrundas nedåt till närmaste helt gram. Lag (2019:489). 3 a § För kalenderåret 2020 och efterföljande kalenderår ska skatt betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 3 § andra och tredje styckena angivna skattebeloppen multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2018. Beloppen enligt första stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska betalas för påföljande kalenderår. Lag (2019:489). 4 § För skattepliktig vara som uppfyller de villkor som framgår av 5 § får den skattskyldige göra avdrag för skatt med 50 procent av den skatt som ska betalas enligt 3 §. För skattepliktig vara som uppfyller villkoren i både 5 och 6 §§ får den skattskyldige i stället göra avdrag för skatt med 90 procent av den skatt som ska betalas enligt 3 §. 5 § Rätt till avdrag för skatt föreligger om varan inte innehåller någon additivt tillsatt brom- eller klorförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i 1. ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller 2. en plastdel som väger mer än 25 gram. 6 § Rätt till avdrag för skatt föreligger om varan inte innehåller 1. någon additivt tillsatt fosforförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i a) ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller b) en plastdel som väger mer än 25 gram, eller 2. någon reaktivt tillsatt brom- eller klorförening som utgör en högre andel än 0,1 viktprocent av det homogena materialet i a) ett kretskort, med undantag för kortets komponenter, eller b) en plastdel som väger mer än 25 gram. 7 § De brom-, klor- och fosforföreningar som anges i bilagan till denna lag ska vid tillämpning av lagen anses vara additivt eller reaktivt tillsatta i enlighet med vad som anges i bilagan om inte den skattskyldige eller beskattningsmyndigheten visar att de är tillsatta på annat sätt. Skattskyldiga 8 § Skattskyldig enligt denna lag är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 10 §, 2. i egenskap av registrerad mottagare enligt 10 a § från ett annat EU-land yrkesmässigt för in eller tar emot skattepliktiga varor, 3. i egenskap av registrerad EU-handlare enligt 10 b § yrkesmässigt bedriver distansförsäljning av skattepliktiga varor eller yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning av skattepliktiga varor från undantagna säljare, 4. i annat fall än som avses i 1-3 yrkesmässigt säljer skattepliktiga varor genom distansförsäljning när värdet av den årliga försäljningen av skattepliktiga varor till Sverige under innevarande eller föregående kalenderår överstiger 100 000 kronor, 5. i annat fall än som avses i 1 eller 3 yrkesmässigt förmedlar distansförsäljning av skattepliktiga varor från undantagna säljare när det sammanlagda värdet av samtliga förmedlade försäljningar av skattepliktiga varor till Sverige under innevarande eller föregående kalenderår överstiger 100 000 kronor, 6. i annat fall än som avses i 1 yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, eller 7. i annat fall än som avses i 1-5 från ett annat EU-land yrkesmässigt för in eller tar emot skattepliktiga varor utan att det är distansförsäljning. Vid beräkningen av den årliga försäljningen enligt första stycket 4 och 5 ska inte mervärdesskatt beaktas, och inte heller fraktkostnader till den del de går att särskilja. Lag (2020:568). 8 a § Om en svensk konsument har köpt en skattepliktig vara genom distansförsäljning och konsumenten på fråga från säljaren eller förmedlaren felaktigt har uppgett att köpet är yrkesmässigt, är den som avses i 8 § 3, 4 eller 5 inte skattskyldig om denne direkt till konsumenten har upplyst om att felaktiga uppgifter kan leda till en skyldighet att betala skatten och en tilläggsavgift. I så fall är det i stället konsumenten som ska betala skatten. Det som sägs i första stycket ska även gälla skattskyldighet enligt 8 § 1 om lagerhållaren har förmedlat en distansförsäljning av en skattepliktig vara från en undantagen säljare till konsumenten. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna fördes in i Sverige. Om skatt ska betalas av en konsument enligt första eller andra stycket, ska konsumenten även betala en tilläggsavgift om 500 kronor per vara om det inte är uppenbart oskäligt. Lag (2020:568). 9 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skattskyldig för import av skattepliktiga varor som är yrkesmässig för någon av de inblandade parterna är 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 3. om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare. Lag (2021:1154). 9 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skattskyldig för import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige som är yrkesmässig för någon av de inblandade parterna är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull, och vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Från skattskyldighet vid import undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull. Lag (2022:176). Godkända aktörer 10 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Som lagerhållare får godkännas den som 1. i Sverige avser att yrkesmässigt a) tillverka skattepliktiga varor, b) från ett annat EU-land föra in eller ta emot skattepliktiga varor, c) importera skattepliktiga varor från tredjeland, d) från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, eller e) förmedla distansförsäljning av skattepliktiga varor från undantagna säljare, 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare, och 3. inte är godkänd som registrerad mottagare enligt 10 a §, eller registrerad EU-handlare enligt 10 b §. Lag (2020:568). 10 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Som lagerhållare får godkännas den som 1. i Sverige avser att yrkesmässigt a) tillverka skattepliktiga varor, b) föra in eller ta emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land, c) importera skattepliktiga varor från tredjeland, d) från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, eller e) förmedla distansförsäljning av skattepliktiga varor från undantagna säljare, 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare, och 3. inte är godkänd som registrerad mottagare enligt 10 a §, eller registrerad EU-handlare enligt 10 b §. Lag (2022:176). 10 a § Som registrerad mottagare får godkännas den som 1. i Sverige avser att yrkesmässigt från ett annat EU-land föra in eller ta emot skattepliktiga varor, 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som sådan mottagare, och 3. inte är godkänd som lagerhållare enligt 10 §. Lag (2020:568). 10 b § Som registrerad EU-handlare får godkännas den som 1. avser att yrkesmässigt a) bedriva distansförsäljning av skattepliktiga varor, eller b) förmedla distansförsäljningar av skattepliktiga varor från undantagna säljare, 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som registrerad EU- handlare, och 3. inte är godkänd som lagerhållare enligt 10 §. Lag (2020:568). 10 c § Godkännanden enligt 10, 10 a eller 10 b § ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om den som fått godkännandet begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2020:568). 11 § Om en godkänd lagerhållare, registrerad mottagare eller registrerad EU-handlare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 12 § 1 eller 3 inträder efter konkursbeslutet. Lag (2020:568). Skattskyldighetens inträde 12 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när a) en skattepliktig vara efter försäljning från lagerhållaren levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning, c) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, d) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, eller e) en skattepliktig vara förs in till Sverige efter det att lagerhållaren har förmedlat en distansförsäljning av varan från en undantagen säljare, 2. för den som är skattskyldig enligt 8 § 6, när den skattepliktiga varan tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 8 § 2, 3, 4, 5 eller 7, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige, 4. för den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 1 eller 2, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, och 5. för den som är skattskyldig enligt 9 § första stycket 3, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2021:1154). 12 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när a) en skattepliktig vara efter försäljning från lagerhållaren levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning, c) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, d) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, eller e) en skattepliktig vara förs in till Sverige efter det att lagerhållaren har förmedlat en distansförsäljning av varan från en undantagen säljare, 2. för den som är skattskyldig enligt 8 § 6, när den skattepliktiga varan tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 8 § 2, 3, 4, 5 eller 7, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige, 4. för den som är skattskyldig enligt 9 §, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 9 § vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2022:176). Undantag och återbetalning 13 § Skattskyldigheten inträder inte för en skattepliktig vara som skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt för, såvida inte den skatten har återbetalats enligt 13 a §. Lag (2020:568). 13 a § Om skatt har betalats i Sverige för en skattepliktig vara som sedan flyttas till ett annat EU-land eller exporteras till tredjeland, kan återbetalning av skatten ske enligt denna paragraf efter skriftlig ansökan hos Skatteverket. Den som begär återbetalning ska visa 1. att den skatt som ansökan avser har betalats, 2. att skattskyldigheten inträdde inom tre månader före den tidpunkt då varan lämnade svenskt territorium, och 3. antingen att undantaget i 13 § inte tidigare har tillämpats på varan eller att den flyttning eller export som ansökan grundar sig på skedde efter den tidpunkt då undantaget senast tillämpades. Ansökan ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Ansökan ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. Lag (2020:568). 14 § För en godkänd lagerhållare inträder inte skattskyldighet för en skattepliktig vara som levereras till en köpare i ett annat land. För en godkänd lagerhållare inträder inte heller skattskyldighet för en skattepliktig vara i vilken samtliga de delar som avses i 5 och 6 §§ 1. fullständigt förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure, 2. lämnats för avfallsåtervinning, eller 3. återanvänts vid tillverkning av skattepliktiga varor. Lag (2018:1891). Förfarande och överklagande 15 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller skatteförfarandelagen (2011:1244), utom i de fall som avses i andra stycket och i 15 a och 15 b §§. Tullverket beslutar om skatt för den som enligt 9 § är skattskyldig vid import. Sådan skatt ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). Lag (2020:568). 15 a § Skatteverket beslutar om sådan skatt och tilläggsavgift som avses i 8 a §. Skatten och avgiften ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer. Bestämmelserna i 37 kap. 9 och 10 §§ och 41 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid inhämtande av uppgifter som är av betydelse för beslut om skatt enligt 8 a § av någon annan än den som föreläggs eller revideras. I övrigt ska bestämmelserna i 3 kap. 4 §, 43 kap., 57 kap. 1 §, 60 kap., 62 kap. 2 §, 63 kap. 2, 4-6, 8-10, 15, 16, 22 och 23 §§, 65 kap. 2-4, 7, 8 och 13-15 §§ samt 66-68, 70 och 71 kap. skatteförfarandelagen gälla i tillämpliga delar. Lag (2020:568). 15 b § Om den konsument som ska betala skatt enligt 8 a § har betalat in skatt och den inbetalda skatten överstiger vad som enligt ett beslut av Skatteverket eller en domstol ska betalas, ska det överskjutande beloppet återbetalas till konsumenten. Före utbetalning av ett överskjutande belopp enligt första stycket ska sådan skatt och tilläggsavgift enligt denna lag som konsumenten står i skuld för räknas av. Skattebelopp som konsumenten har fått anstånd med att betala ska dock inte räknas av. Lag (2020:568). 16 § Beslut enligt 10, 10 a, 10 b eller 10 c § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Lag (2020:568). Övergångsbestämmelser 2016:1067 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2017. 2. Bestämmelserna i 1–9 och 12–15 §§ tillämpas första gången på skattskyldighet som inträder efter utgången av juni 2017. 2017:1222 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2018:1891 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2019:489 1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2019. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2020:568 1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2020 i fråga om 10, 10 a, 10 b, 10 c, 11 och 16 §§ och i övrigt den 1 oktober 2020. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:1154 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:176 1. Denna lag träder i kraft den 13 februari 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. /Bilagan är inte med här./" "SFS-nummer · 2017:214 · Visa register Förordning (2017:214) om skatt på kemikalier i viss elektronik Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2017-03-16 Ändring införd: t.o.m. 2020:572 Ikraft: 2017-04-13 Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik. Förordningen är meddelad med stöd av – 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 3 § – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Termer och uttryck 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik. Föreskrifter 3 § Skatteverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik. Godkännanden och anmälningar 4 § Frågor om lagerhållare, registrerade mottagare och registrerade EU-handlare prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av lagerhållare, registrerade mottagare och registrerade EU-handlare meddelas efter särskild ansökan. Förordning (2020:572). 5 § Lagerhållare, registrerade mottagare och registrerade EU- handlare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Förordning (2020:572). Former för ansökan 6 § En sådan ansökan som avses i 4 § ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket." "SFS-nummer · 2017:929 · Visa register Förordning (2017:929) om skiktgränser för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2018 Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2017-10-26 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 455 300 kronor och den övre skiktgränsen till 662 300 kronor för beskattningsåret 2018." "SFS-nummer · 2017:1022 · Visa register Förordning (2017:1022) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2018 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2017-11-09 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2018: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 54 öre per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 36 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 884 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 442 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med 487 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2017:1023 · Visa register Förordning (2017:1023) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2018 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2017-11-09 Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:1327 1 § Har upphävts genom förordning (2018:1327). 2 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatt på elektrisk kraft för kalenderåret 2018 ska betalas med 33,1 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft. 3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Övergångsbestämmelser 2018:1327 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2018. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2017:1200 · Visa register Lag (2017:1200) om skatt på flygresor Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2017-11-30 Ikraft: 2018-04-01 Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt ska betalas till staten enligt denna lag för kommersiella flygresor och för flygresor med svenskt statsflyg (flygskatt). Uttryck i lagen 2 § I denna lag avses med 1. flygföretag: a) en fysisk eller juridisk person som innehar ett giltigt drifttillstånd eller motsvarande tillstånd som ger personen rätt att utföra kommersiella flygresor, b) den som svarar för driften av det svenska statsflyget, 2. flygplats: ett mark- eller vattenområde som helt eller delvis har inrättats så att flygplan ska kunna ankomma, avgå samt röra sig på marken eller vattnet, 3. flygande personal: varje person ombord på ett flygplan som a) flyger flygplanet, b) tar hand om teknisk övervakning, underhåll eller reparation, c) är ansvarig för säkerheten för passagerare i kabinen, eller d) ger service till passagerarna. Skattepliktens omfattning 3 § Flygskatt ska betalas för passagerare som reser från en flygplats i Sverige i ett flygplan som är godkänt för fler än tio passagerare. Undantag från skatteplikt 4 § Flygskatt ska inte betalas för 1. barn under två år, 2. passagerare som på grund av teknisk störning, väderförhållanden eller annan oförutsedd händelse inte har nått destinationsflygplatsen och som medföljer vid en förnyad avgång, 3. flygande personal som är i tjänst under flygningen, 4. passagerare som ankommit till en flygplats i Sverige och därifrån fortsätter flygresan med samma flygplan (transitpassagerare) enligt vad som framgår av resedokumentationen, eller 5. passagerare som ankommit till en flygplats i Sverige och därifrån fortsätter med ett annat flygplan (transferpassagerare) om den efterföljande flygningen enligt vad som framgår av resedokumentationen påbörjas inom 24 timmar. Skattskyldighet 5 § Det flygföretag som utför flygningen är skattskyldigt. Skattskyldighetens inträde 6 § Skyldighet att betala skatt inträder när flygplanet lyfter från en flygplats i Sverige. Skattens storlek 7 § Skatten ska betalas med – 60 kronor per passagerare som reser till en slutdestination i ett land som anges i bilaga 1 till denna lag, – 250 kronor per passagerare som reser till en slutdestination i ett land som anges i bilaga 2 till denna lag, och – 400 kronor per passagerare som reser till en annan slutdestination. Med slutdestination avses den destination som framgår av resedokumentationen. Skatteomräkning 8 § För kalenderåret 2019 och efterföljande kalenderår ska flygskatt tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i 7 § angivna skattebeloppen multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2017. Flygskattebeloppen avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår. Förfarandet 9 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Bilaga 1 till lag om skatt på flygresor Land Albanien Andorra Belgien Bosnien och Hercegovina Bulgarien Cypern Danmark Estland Finland Frankrike Grekland Irland Island Italien Kosovo Kroatien Lettland Liechtenstein Litauen Luxemburg Makedonien Malta Moldavien Monaco Montenegro Nederländerna Norge Polen Portugal Rumänien San Marino Schweiz Serbien Slovakien Slovenien Spanien Storbritannien Sverige Tjeckien Turkiet Tyskland Ukraina Ungern Vatikanstaten Vitryssland Österrike Bilaga 2 till lag om skatt på flygresor Land Afghanistan Algeriet Armenien Azerbajdzjan Bahrain Burkina Faso Djibouti Egypten Elfenbenskusten Eritrea Etiopien Förenade Arabemiraten Gambia Georgien Guinea Guinea-Bissau Irak Iran Israel Jemen Jordanien Kanada Kap Verde Kazakstan Kirgizistan Kuwait Libanon Libyen Mali Mauretanien Marocko Niger Oman Pakistan Palestina Qatar Ryssland Saudiarabien Senegal Sudan Syrien Tadzjikistan Tchad Tunisien Turkmenistan USA Uzbekistan" "SFS-nummer · 2018:696 · Visa register Lag (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-05-31 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:179 Ikraft: 2018-07-01 Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt ska betalas till staten för e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter enligt denna lag. Innebörden av vissa uttryck 2 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ I denna lag avses med - e-vätskor: vätskor som innehåller nikotin, - högkoncentrerade e-vätskor: e-vätskor med en koncentration nikotin som uppgår till minst 15 men inte överstiger 20 milligram per milliliter vätska, - andra nikotinhaltiga produkter: nikotinhaltiga produkter för användning i mun eller näsa, med undantag för e-vätskor och produkter som innehåller tobak och som är hänförliga till kapitel 24 i den lydelse av Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 1 januari 2017, - yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av 1. en juridisk person, eller 2. en enskild person om den avser varor som inte är avsedda för den enskildes eller dennes familjs personliga bruk, - EU-land: områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, - tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde, - distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning och köpet inte är yrkesmässigt för köparen, - förordning (EG) nr 1272/2008: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 i den lydelse som gällde den 1 januari 2020, - förordning (EU) 2017/745: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561. Med import avses i denna lag införsel av skattepliktig vara till Sverige från tredjeland under förutsättning att varan inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG. Med import avses även att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang. Med tullskuld och unionsvara avses i denna lag detsamma som i artikel 5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen. Lag (2021:621). 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag avses med - e-vätskor: vätskor som innehåller nikotin, - högkoncentrerade e-vätskor: e-vätskor med en koncentration nikotin som uppgår till minst 15 men inte överstiger 20 milligram per milliliter vätska, - andra nikotinhaltiga produkter: nikotinhaltiga produkter för användning i mun eller näsa, med undantag för e-vätskor och produkter som innehåller tobak och som är hänförliga till kapitel 24 i den lydelse av Kombinerade nomenklaturen (KN) enligt rådets förordning (EEG) 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan som gällde den 1 januari 2017, - yrkesmässig aktivitet: sådan aktivitet som utförs av 1. en juridisk person, eller 2. en enskild person om den avser varor som inte är avsedda för den enskildes eller dennes familjs personliga bruk, - EU eller EU-land: de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde, - tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde, - distansförsäljning: försäljning där varorna transporteras till Sverige från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning och köpet inte är yrkesmässigt för köparen, - unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i lydelsen enligt förordning (EU) 2016/2339, - förordning (EG) nr 1272/2008: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 i den lydelse som gällde den 1 januari 2020, - förordning (EU) 2017/745: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/745 av den 5 april 2017 om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/561. Lag (2022:179). 2 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med import avses i denna lag varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. Med deklarant, tullskuld och unionsvara avses i denna lag detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen. Lag (2022:179). Skattepliktens omfattning och skattebelopp 3 § Skatt tas ut för e-vätskor med 2 000 kronor per liter vätska. För högkoncentrerade e-vätskor ska skatt i stället för vad som anges i första stycket tas ut med 4 000 kronor per liter vätska. Lag (2020:1018). 4 § Skatt tas ut för andra nikotinhaltiga produkter med 200 kronor per kilogram. 5 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skatt enligt 3 och 4 §§ tas inte ut för 1. produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 2. läkemedel som uppfyller kraven för att få säljas enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) eller medicintekniska produkter och andra produkter som får släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige enligt förordning (EU) 2017/745, 3. produkter som är skattepliktiga enligt lagen (1994:1563) om tobaksskatt, eller 4. produkter som vid klassificering och märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 tillhör faroklassen akut toxicitet i farokategorierna 1, 2 eller 3, med undantag för högkoncentrerade e-vätskor. Lag (2021:621). 5 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skatt enligt 3 och 4 §§ tas inte ut för 1. produkter som är klassificerade som narkotika enligt narkotikastrafflagen (1968:64) eller som hälsofarliga varor enligt lagen (1999:42) om förbud mot vissa hälsofarliga varor, 2. läkemedel som uppfyller kraven för att få säljas enligt 5 kap. 1 § läkemedelslagen (2015:315) eller medicintekniska produkter och andra produkter som får släppas ut på marknaden eller tas i bruk i Sverige enligt förordning (EU) 2017/745, 3. produkter som är skattepliktiga enligt lagen (2022:155) om tobaksskatt, eller 4. produkter som vid klassificering och märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 tillhör faroklassen akut toxicitet i farokategorierna 1, 2 eller 3, med undantag för högkoncentrerade e-vätskor. Lag (2022:179). Skattskyldighet och lagerhållare 6 § Skattskyldig enligt denna lag är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 9 §, 2. i annat fall än som avses i 1 a) yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor, b) säljer skattepliktiga varor till köpare i Sverige genom distans-försäljning, c) från ett annat EU-land för in eller tar emot skattepliktiga varor utan att det är distansförsäljning, eller 3. använder e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skatte-friheten. 7 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 3. om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som, vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013, ägs av en godkänd lagerhållare. Lag (2021:1155). 7 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skattskyldig för import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull, och vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Från skattskyldighet vid import undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull. Lag (2022:179). 8 § Från skattskyldighet enligt 6 § 2 c undantas sådana varor som en enskild person själv transporterar till Sverige om varorna är avsedda för den enskildes eller dennes familjs personliga bruk. Skattefrihet enligt första stycket medges endast för högst 20 milliliter e-vätskor och 200 gram andra nikotinhaltiga produkter per person och tillfälle. 9 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Som lagerhållare får godkännas den som 1. i Sverige avser att yrkesmässigt a) tillverka skattepliktiga varor, b) från ett annat EU-land föra in eller ta emot skattepliktiga varor, c) importera skattepliktiga varor från tredjeland, d) från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, eller e) sälja e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, och 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande som lagerhållare ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. 9 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Som lagerhållare får godkännas den som 1. i Sverige avser att yrkesmässigt a) tillverka skattepliktiga varor, b) föra in eller ta emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land, c) importera skattepliktiga varor från tredjeland, d) från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, eller e) sälja e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, och 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande som lagerhållare ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Lag (2022:179). 10 § Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 11 § 1 inträder efter konkursbeslutet. Skattskyldighetens inträde 11 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när a) en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 6 § 2 a, när den skattepliktiga varan tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 6 § 2 b eller c, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige, 4. för den som är skattskyldig enligt 6 § 3, när den skattepliktiga varan används för annat ändamål än det avsedda, 5. för den som är skattskyldig enligt 7 § första stycket 1 eller 2, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, och 6. för den som är skattskyldig enligt 7 § första stycket 3, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2021:1155). 11 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när a) en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller c) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 6 § 2 a, när den skattepliktiga varan tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 6 § 2 b eller c, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige, 4. för den som är skattskyldig enligt 6 § 3, när den skattepliktiga varan används för annat ändamål än det avsedda, 5. för den som är skattskyldig enligt 7 §, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 7 § vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2022:179). 11 a § Från skattskyldighet enligt 11 § 1 b undantas e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter som fullständigt förstörts under tillsyn av Skatteverket. Lag (2020:1018). Avdrag och återbetalning av skatt 12 § En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter 1. som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, 2. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare, 3. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet, 4. som har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure, 5. som har använts vid tillverkningen av skattepliktiga varor, 6. som exporterats till tredjeland eller förts till frizon för annat ändamål än att förbrukas där, 7. som har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), 8. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, eller 9. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till tredjeland av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. 13 § En godkänd lagerhållare som säljer e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter i en exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker får, utöver vad som anges i 12 §, göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan visa upp en färdhandling för resa till tredjeland. 14 § Har skatt betalats i Sverige för e-vätskor eller andra nikotinhaltiga produkter som sedan levererats till en köpare i ett annat EU-land eller exporterats till tredjeland, medges efter ansökan återbetalning av skatten, om inte annat följer av andra stycket. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna förts ut ur landet. Ansökan om återbetalning enligt första stycket görs skriftligen hos Skatteverket. Ansökan ska omfatta en period om ett kalenderkvartal och ges in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning medges inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. En ansökan om återbetalning ska vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. 15 § /Upphör att gälla U:2022-07-01/ Skatteverket medger efter ansökan återbetalning av skatt som har betalats enligt denna lag på varor som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsuler vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige. Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation. 15 § /Träder i kraft I:2022-07-01/ Skatteverket medger efter ansökan återbetalning av skatt som har betalats enligt denna lag på varor som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsuler vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller 3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse om detta med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation. Lag (2022:178). 16 § Den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg får, i enlighet med vad som anges i tillståndet, ta emot e-vätskor och andra nikotinhaltiga produkter utan skatt 1. för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till utländsk ort, eller 2. för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till tredjeland. Första stycket gäller endast om varorna tas emot från en godkänd lagerhållare. Förfarande, omprövning och överklagande 17 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller skatteförfarandelagen (2011:1244), utom i de fall som avses i andra stycket. Tullverket beslutar om skatt för den som enligt 7 § är skattskyldig vid import. Sådan skatt ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). 18 § Beslut enligt 9 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 15 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 15 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut. Lag (2021:1155). Övergångsbestämmelser 2020:1018 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:621 1. Denna lag träder i kraft den 15 juli 2021. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2021:1155 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Bestämmelserna i 18 § andra och tredje styckena tillämpas första gången på ansökningar om återbetalning som inkommit efter ikraftträdandet. 3. I övrigt gäller äldre bestämmelser fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:178 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 2022:179 1. Denna lag träder i kraft den 13 februari 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2018:704 · Visa register Förordning (2018:704) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-05-31 Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:1020 Ikraft: 2018-07-01 Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Förordningen är meddelad med stöd av – 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 3 § – 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Termer och uttryck 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Föreskrifter 3 § Skatteverket får meddela föreskrifter om - lagerhållare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, och - tillsynen över att skattepliktiga varor förstörs enligt 11 a § lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter. Förordning (2020:1020). Godkännanden och anmälningar 4 § Frågor om lagerhållare prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av lagerhållare meddelas efter särskild ansökan. 5 § Den som avser att sälja varor till Sverige genom distansförsäljning enligt 6 § 2 b lagen (2018:696) om skatt på vissa nikotinhaltiga produkter ska anmäla detta till Skatteverket. 6 § Lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Former för ansökan 7 § En sådan ansökan som avses i 4 § eller en sådan anmälan som avses i 5 § ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket." "SFS-nummer · 2018:1139 · Visa register Lag (2018:1139) om skatt på spel Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-06-14 Ändring införd: t.o.m. SFS 2018:2038 Ikraft: 2019-01-01 överg.best. Lagens tillämpningsområde 1 § Spelskatt ska betalas till staten för sådant licenspliktigt spel som tillhandahålls av en licenshavare enligt spellagen (2018:1138). 2 § Från spelskatt undantas spel enligt 6 kap. spellagen (2018:1138). Definitioner 3 § I denna lag avses med 1. insats: det värde som spelaren eller annan betalar för spelarens deltagande i spel som omfattas av denna lag, 2. utbetalning: det värde som den skattskyldige eller dennes ombud betalar till spelaren genom att tillgodoföra belopp på spelkontot eller på annat sätt. Övriga ord och uttryck i denna lag har samma betydelse som i spellagen (2018:1138). Skattskyldighet 4 § Skattskyldig är innehavare av licens som meddelats med stöd av spellagen (2018:1138) för sådant spel som omfattas av denna lag. Skattskyldighetens inträde 5 § Skattskyldigheten inträder när den skattskyldige tar emot insatser för sådant spel som omfattas av denna lag. Underlaget för spelskatt 6 § Spelskatt ska betalas för behållningen för varje beskattningsperiod som avser sådant spel som omfattas av denna lag. 7 § Behållningen för en beskattningsperiod beräknas som skillnaden mellan de sammanlagda insatserna som den skattskyldige tagit emot och de sammanlagda utbetalningarna som den skattskyldige betalat ut under perioden. Vid bestämmande av behållningen ska endast insatser och utbetalningar som hänför sig till det svenska speldeltagandet beaktas. 8 § En beskattningsperiod utgörs av en kalendermånad. Skattens storlek 9 § Spelskatt ska betalas med 18 procent av behållningen för en beskattningsperiod. Förfarandet 10 § Bestämmelser om förfarandet vid uttag av skatten finns i skatteförfarandelagen (2011:1244). Övergångsbestämmelser 2018:1139 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2019. 2. Genom lagen upphävs a) lagen (1972:820) om skatt på spel, b) lagen (1991:1482) om lotteriskatt, och c) lagen (1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m. 3. De upphävda lagarna gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 4. Vid tillämpningen av denna lag ska med a) licenshavare jämställas den som har tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen (1994:1000), och b) licenspliktigt spel jämställas spel med tillstånd enligt 25, 27, 32 eller 34 § lotterilagen. Lag (2018:2038)." "SFS-nummer · 2018:1635 · Visa register Förordning (2018:1635) om fastställande av omräknat belopp för naturgrusskatt för år 2019 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-11-08 1 § Regeringen fastställer enligt 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus att skatt ska tas ut med 16 kronor per ton naturgrus för kalenderåret 2019." "SFS-nummer · 2018:1636 · Visa register Förordning (2018:1636) om fastställande av omräknat belopp för avfallsskatt för år 2019 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-11-08 1 § Regeringen fastställer enligt 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall att avfallsskatt ska betalas med 520 kronor per ton avfall för kalenderåret 2019." "SFS-nummer · 2018:1637 · Visa register Förordning (2018:1637) om fastställande av omräknade belopp för skatt på kemikalier i viss elektronik för år 2019 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-11-08 Författningen har upphävts genom: SFS 2019:490 Upphävd: 2019-08-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik att skatt ska betalas med följande belopp för kalenderåret 2019: 1. skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § andra stycket samma lag ska betalas med 8 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt, 2. skatt på skattepliktigt vara som avses i 3 § tredje stycket samma lag ska betalas med 122 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2 § Skatt ska inte betalas med högre belopp än 327 kronor per skattepliktig vara. Övergångsbestämmelser 2019:490 1. Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 2019. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2018:1638 · Visa register Förordning (2018:1638) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2019 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-11-08 Författningen har upphävts genom: SFS 2019:448 Upphävd: 2019-07-01 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för kalenderåret 2019. KN-nr Slag av Skattebelopp bränsle Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller kraven för a) miljöklass 1 – motorbensin 4 kr 8 öre 2 kr 62 öre 6 kr 70 öre per liter per liter per liter – alkylatbensin 2 kr 9 öre 2 kr 62 öre 4 kr 71 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 4 kr 11 öre 2 kr 62 öre 6 kr 73 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 eller 7 4 kr 99 öre 2 kr 62 öre 7 kr 61 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41– 2710 19 49 eller 2710 19 61– 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 887 kr 3 360 kr 4 247 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 480 kr 2 236 kr 4 716 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 791 kr 2 236 kr 5 027 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 2 952 kr 2 236 kr 5 188 kr per m3 per m3 per m3 4.2711 12 11– 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 535 kr per 3 535 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 140 kr per 3 535 kr per 4 675 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. 2711 11 00, 27 11 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 2 516 kr per 2 516 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 981 kr per 2 516 kr per 3 497 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 675 kr per 2 924 kr per 3 599 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 4 kr 11 öre 2 kr 62 öre 6 kr 73 öre per liter per liter per liter 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Övergångsbestämmelser 2019:448 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2019. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2018:1639 · Visa register Förordning (2018:1639) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2019 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2018-11-08 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2019: 1. skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 58 öre per styck, 2. skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 39 öre per styck, 3. skatt på röktobak tas ut med 1 922 kronor per kilogram, 4. skatt på snus tas ut med 451 kronor per kilogram, 5. skatt på tuggtobak tas ut med 497 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2018:2023 · Visa register Förordning (2018:2023) om skiktgränser för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2019 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2018-12-06 Författningen har upphävts genom: SFS 2018:2083 Upphävd: 2018-12-20 Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) den nedre skiktgränsen till 473 900 kronor och den övre skiktgränsen till 689 300 kronor för beskattningsåret 2019." "SFS-nummer · 2019:679 · Visa register Förordning (2019:679) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2020 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2019-11-07 Ikraft: 2020-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2020: 1. Skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 60 öre per styck. 2. Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 41 öre per styck. 3. Skatt på röktobak tas ut med 1 957 kronor per kilogram. 4. Skatt på snus tas ut med 459 kronor per kilogram. 5. Skatt på tuggtobak tas ut med 506 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2019:680 · Visa register Förordning (2019:680) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2020 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2019-11-07 Författningen har upphävts genom: SFS 2019:1234 Upphävd: 2019-12-10 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för kalenderåret 2020. KN-nr Slag av Skattebelopp bränsle Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller kraven för a) miljöklass 1 – motorbensin 4 kr 15 öre 2 kr 67 öre 6 kr 82 öre per liter per liter per liter – alkylatbensin 2 kr 12 öre 2 kr 67 öre 4 kr 79 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 4 kr 18 öre 2 kr 67 öre 6 kr 85 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin än som avses under 1 eller 7 5 kr 7 öre 2 kr 67 öre 7 kr 74 öre per liter per liter per liter 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41– 2710 19 49 eller 2710 19 61– 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 903 kr 3 420 kr 4 323 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 524 kr 2 276 kr 4 800 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 840 kr 2 276 kr 5 116 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 3 004 kr 2 276 kr 5 280 kr per m3 per m3 per m3 4.2711 12 11– 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 598 kr per 3 598 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 160 kr per 3 598 kr per 4 758 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. 2711 11 00, 27 11 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 2 561 kr per 2 561 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 998 kr per 2 561 kr per 3 559 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 687 kr per 2 976 kr per 3 663 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 4 kr 18 öre 2 kr 67 öre 6 kr 85 öre per liter per liter per liter 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2019:681 · Visa register Förordning (2019:681) om fastställande av omräknat belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2020 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2019-11-07 Ikraft: 2020-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten på elektrisk kraft ska betalas med 35,3 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft för kalenderåret 2020." "SFS-nummer · 2019:682 · Visa register Förordning (2019:682) om fastställande av omräknat belopp för naturgrusskatt för år 2020 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2019-11-07 Ikraft: 2020-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus att skatt ska tas ut med 16 kronor per ton naturgrus för kalenderåret 2020." "SFS-nummer · 2019:683 · Visa register Förordning (2019:683) om fastställande av omräknat belopp för avfallsskatt för år 2020 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2019-11-07 Ikraft: 2020-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall att avfallsskatt ska betalas med 540 kronor per ton avfall för kalenderåret 2020." "SFS-nummer · 2019:684 · Visa register Förordning (2019:684) om fastställande av omräknade belopp för skatt på kemikalier i viss elektronik för år 2020 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2019-11-07 Ikraft: 2020-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik att skatt ska betalas med följande belopp för kalenderåret 2020: 1. Skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § andra stycket samma lag ska betalas med 11 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2. Skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § tredje stycket samma lag ska betalas med 163 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2 § Skatt ska inte betalas med högre belopp än 448 kronor per skattepliktig vara." "SFS-nummer · 2019:1245 · Visa register Förordning (2019:1245) om skiktgräns för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2020 Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2019-12-05 Ikraft: 2020-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) skiktgränsen till 509 300 kronor för beskattningsåret 2020." "SFS-nummer · 2019:1274 · Visa register Lag (2019:1274) om skatt på avfall som förbränns Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2019-12-11 Ändring införd: t.o.m. SFS 2020:604 Ikraft: 2020-04-01 överg.best. Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt ska betalas till staten enligt denna lag för avfall som förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning. Med avfall avses detsamma som i 15 kap. 1 § miljöbalken (1998:808). 2 § Med avfallsförbränningsanläggning avses en förbränningsanläggning 1. som är avsedd för avfallsförbränning med eller utan återvinning av alstrad energi, 2. där förbränning av avfall sker på ett sådant sätt att det huvudsakliga ändamålet med anläggningen inte kan anses vara produktion av energi eller material, 3. där mer än 40 procent av den alstrade värmen kommer från förbränning av farligt avfall, eller 4. där det förbränns annat kommunalt avfall än avfall som omfattas av någon av avfallstyperna i underkapitel 20 01 och är källsorterat eller i underkapitel 20 02, enligt bilagan till kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall, i lydelsen enligt kommissionens beslut 2014/955/EU. Lag (2020:604). 3 § Med samförbränningsanläggning avses en förbränningsanläggning som 1. huvudsakligen är avsedd för produktion av energi eller material men där avfall används som normalt bränsle eller tillskottsbränsle eller värmebehandlas i syfte att kunna bortskaffas, och 2. inte är en avfallsförbränningsanläggning. 4 § Med förbränningsanläggning avses en stationär eller mobil teknisk anläggning där avfall förbränns. I en förbränningsanläggning enligt denna lag ingår 1. hela anläggningen och det område som hör till anläggningen med samtliga förbränningslinjer, utrymmen, utrustning och system som hör samman med avfallets behandling, och 2. allt i anläggningen som hör samman med termisk behandling av avfallet genom oxidering eller genom en förbränningsprocess som följer därefter. 5 § Med avfallsförbränning avses värmebehandling av avfall genom oxidation eller andra värmebehandlingsprocesser som pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den utsträckning som ämnena från behandlingen sedan förbränns. 5 a § Med kommunalt avfall avses detsamma som i 15 kap. 3 § miljöbalken. Lag (2020:604). Undantag från skatteplikt 6 § Skatt enligt denna lag ska inte betalas för 1. farligt avfall som förs in till en anläggning, 2. biobränsle som förs in till en anläggning, 3. animaliska biprodukter som förs in till en anläggning, eller 4. avfall som förs in till en samförbränningsanläggning som huvudsakligen producerar material och där avfallsförbränning ingår i produktionen av materialet, under förutsättning att materialet innehåller en del av avfallet eller dess restprodukter. 7 § Med farligt avfall avses avfall med minst en av de farliga egenskaper som förtecknas i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014. 8 § Med biobränsle avses material av biologiskt ursprung som används som bränsle. Med biobränsle avses dock inte 1. fossila material, 2. osorterat avfall, oavsett innehåll, eller 3. föremål eller ämne som avses i 2 men som har upphört att vara avfall efter en hantering som innebär återvinning. 9 § Med animaliska biprodukter avses de produkter som definieras som kategori 1-material och kategori 2-material i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU. Vem som är skattskyldig 10 § Skattskyldig enligt denna lag är den som bedriver verksamheten på en avfallsförbränningsanläggning eller på en samförbränningsanläggning. Skattskyldighetens inträde 11 § Skyldighet att betala skatt inträder när avfall förs in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning. Skattebelopp 12 § Skatt ska betalas med 125 kronor per ton avfall. 13 § För kalenderåret 2023 och efterföljande år ska skatten betalas med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar det i 12 § angivna skattebeloppet multiplicerat med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2021. Belopp enligt första stycket avrundas till hela kronor. Regeringen fastställer före november månads utgång det omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska betalas för påföljande kalenderår. Avdrag för skatt 14 § Den som är skattskyldig får göra avdrag för skatt enligt denna lag 1. för avfall som förs ut från anläggningen, och 2. för ämne eller föremål som har upphört att vara avfall och som förs ut från anläggning. Avdrag ska göras med det skattebelopp som gällde när skattskyldigheten för avfallet inträdde. Förfarandet 15 § I fråga om förfarandet vid beskattningen enligt denna lag gäller skatteförfarandelagen (2011:1244). Övergångsbestämmelser 2019:1274 1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2020. 2. Lagen tillämpas inte på avfall som förts in till en avfallsförbränningsanläggning eller en samförbränningsanläggning före ikraftträdandet. 3. Skatt enligt 12 § ska betalas med 75 kronor per ton avfall under perioden från och med den 1 april 2020 till och med den 31 december 2020 samt med 100 kronor per ton avfall under perioden från och med den 1 januari 2021 till och med den 31 december 2021." "SFS-nummer · 2020:32 · Visa register Lag (2020:32) om skatt på plastbärkassar Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-01-30 Ändring införd: t.o.m. SFS 2022:180 Ikraft: 2020-03-01 överg.best. Lagens tillämpningsområde 1 § Skatt ska betalas till staten för plastbärkassar enligt denna lag. Ord och uttryck i lagen 2 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ I denna lag avses med - plastbärkasse: bärkasse som i mer än försumbar omfattning består av plast, - bärkasse: påse, med eller utan handtag, som är avsedd att tillhandahållas konsumenter för att de ska kunna packa varor på en plats där varor tillhandahålls eller bära varor därifrån och som inte är avsedd för varaktigt bruk, - plast: en polymer i den mening som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen, med undantag för naturligt förekommande polymerer, - naturligt förekommande polymer: en polymer som förekommer naturligt i miljön och som, om den har genomgått en kemisk process eller behandling eller en fysikalisk mineralogisk omvandling, inte har förändrats i sin kemiska struktur, - EU-land: områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde, - tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde, - import: såväl att en skattepliktig vara förs in till Sverige från tredjeland, under förutsättning att varan inte omfattas av sådant suspensivt tullförfarande eller suspensivt tullarrangemang som avses i artikel 4.6 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG, som att varan frisläpps från ett sådant förfarande eller arrangemang. 2 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ I denna lag avses med - plastbärkasse: bärkasse som i mer än försumbar omfattning består av plast, - bärkasse: påse, med eller utan handtag, som är avsedd att tillhandahållas konsumenter för att de ska kunna packa varor på en plats där varor tillhandahålls eller bära varor därifrån och som inte är avsedd för varaktigt bruk, - plast: en polymer i den mening som avses i den ursprungliga lydelsen av artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen, med undantag för naturligt förekommande polymerer, - naturligt förekommande polymer: en polymer som förekommer naturligt i miljön och som, om den har genomgått en kemisk process eller behandling eller en fysikalisk mineralogisk omvandling, inte har förändrats i sin kemiska struktur, - EU eller EU-land: de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde, - tredjeland: länder och områden utanför Europeiska unionens punktskatteområde, - unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i lydelsen enligt förordning (EU) 2016/2339. Lag (2022:180). 2 a § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Med import avses i denna lag varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. Med deklarant, tullskuld och unionsvara avses i denna lag detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen. Lag (2022:180). Skattepliktens omfattning och skattebelopp 3 § Skatt ska betalas med tre kronor per plastbärkasse, om inte annat följer av andra stycket. För plastbärkassar som har en väggtjocklek som understiger 15 mikrometer och en volym som inte överstiger sju liter ska skatt betalas med 30 öre per plastbärkasse. Skattskyldighet 4 § Skattskyldig enligt denna lag är den som 1. godkänts som lagerhållare enligt 8 §, 2. i annat fall än som avses i 1 tillverkar skattepliktiga varor, eller 3. i annat fall än som avses i 1 för in eller tar emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land. 5 § /Upphör att gälla U:22023-02-13/ Skattskyldig för import av skattepliktiga varor är 1. om en tullskuld uppkommer i Sverige till följd av importen: den som är skyldig att betala tullen, 2. om importen avser en unionsvara eller om varan ska deklareras för övergång till fri omsättning i Sverige men inte är belagd med tull: den som skulle ha varit skyldig att betala tullen om varan hade varit tullbelagd, 3. om en tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen: den som är eller skulle ha varit skyldig att betala tullen i det andra EU-landet. Med tullskuld och unionsvara förstås detsamma som i artikel 5 i förordning (EU) nr 952/2013. Från skattskyldighet enligt första stycket undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i förordning (EU) nr 952/2013. Lag (2021:1156). 5 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skattskyldig för import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull, och vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Från skattskyldighet vid import undantas varor som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. Från skattskyldighet vid otillåten införsel undantas varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull. Lag (2022:180). 6 § Från skattskyldighet enligt 4 § 3 och 5 § undantas införsel, mottagande och import av skattepliktiga varor som vid varje tillfälle inte överstiger 40 stycken plastbärkassar. 7 § Från skattskyldighet enligt 4 § 2 och 3 samt 5 § undantas en fysisk persons tillverkning, införsel, mottagande och import av skattepliktiga varor som är avsedda för den fysiska personens eller dennes familjs personliga bruk. Lagerhållare 8 § Som lagerhållare får godkännas den som 1. i Sverige avser att a) tillverka skattepliktiga varor, b) föra in eller ta emot skattepliktiga varor från ett annat EU-land, c) importera skattepliktiga varor från tredjeland, eller d) från godkänd lagerhållare köpa skattepliktiga varor för återförsäljning till näringsidkare, och 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Godkännande som lagerhållare ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. 9 § Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 10 § 1 inträder efter konkursbeslutet. Skattskyldighetens inträde 10 § /Upphör att gälla U:2023-02-13/ Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när a) en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning, c) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller d) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § 2, när den skattepliktiga varan tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § 3, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige, 4. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 1 eller 2, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, och 5. för den som är skattskyldig enligt 5 § första stycket 3, vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2021:1156). 10 § /Träder i kraft I:2023-02-13/ Skyldighet att betala skatt inträder 1. för den som är godkänd lagerhållare, när a) en skattepliktig vara levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, b) en skattepliktig vara tas till eget försäljningsställe för detaljförsäljning, c) en skattepliktig vara tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, eller d) godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar skattepliktiga varor som då ingår i dennes lager, 2. för den som är skattskyldig enligt 4 § 2, när den skattepliktiga varan tillverkas, 3. för den som är skattskyldig enligt 4 § 3, när den skattepliktiga varan förs in till Sverige, 4. för den som är skattskyldig enligt 5 §, vid den tidpunkt då tullskuld uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten för den som är skattskyldig enligt 5 § vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. Lag (2022:180). Undantag från skattskyldighetens inträde 11 § För en godkänd lagerhållare inträder inte skattskyldighet för en skattepliktig vara som 1. skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt för, 2. levereras till en köpare i ett annat land, 3. fullständigt förstörs genom oförutsedda händelser eller force majeure, 4. lämnas för sådan materialåtervinning av avfall som avses i 15 kap. 6 § miljöbalken, eller 5. återanvänds vid tillverkning av andra varor. Förfarande och överklagande 12 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller skatteförfarandelagen (2011:1244), utom i de fall som avses i andra stycket. Tullverket beslutar om skatt för den som enligt 5 § är skattskyldig vid import. Sådan skatt ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). 13 § Beslut enligt 8 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Övergångsbestämmelser 2020:32 1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 2020. 2. Bestämmelserna i 1-7 och 10-12 §§ tillämpas första gången på skattskyldighet som inträder efter utgången av april 2020. 2021:1156 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2022. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdande. 2022:180 1. Denna lag träder i kraft den 13 februari 2023. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet." "SFS-nummer · 2020:33 · Visa register Förordning (2020:33) om skatt på plastbärkassar Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-01-30 Ikraft: 2020-03-01 Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar. Förordningen är meddelad med stöd av - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 3 §, - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Termer och uttryck 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar. Föreskrifter 3 § Skatteverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (2020:32) om skatt på plastbärkassar. Godkännanden och anmälningar 4 § Frågor om lagerhållare prövas av Skatteverket. Beslut om godkännande av lagerhållare fattas efter särskild ansökan. 5 § Lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Former för ansökan 6 § En sådan ansökan som avses i 4 § ska göras skriftligt på blankett enligt formulär som fastställs av Skatteverket." "SFS-nummer · 2020:943 · Visa register Förordning (2020:943) om fastställande av omräknade belopp för skatt på kemikalier i viss elektronik för år 2021 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-11-12 Ikraft: 2021-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik att skatt ska betalas med följande belopp för kalenderåret 2021: 1. Skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § andra stycket samma lag ska betalas med 11 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2. Skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § tredje stycket samma lag ska betalas med 164 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2 § Skatt ska inte betalas med högre belopp än 451 kronor per skattepliktig vara." "SFS-nummer · 2020:945 · Visa register Förordning (2020:945) om fastställande av omräknat belopp för avfallsskatt för år 2021 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-11-12 Ikraft: 2021-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall att avfallsskatt ska betalas med 555 kronor per ton avfall för kalenderåret 2021." "SFS-nummer · 2020:946 · Visa register Förordning (2020:946) om fastställande av omräknat belopp för naturgrusskatt för år 2021 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-11-12 Ikraft: 2021-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus att skatt ska tas ut med 17 kronor per ton naturgrus för kalenderåret 2021." "SFS-nummer · 2020:947 · Visa register Förordning (2020:947) om fastställande av omräknat belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2021 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-11-12 Ikraft: 2021-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten på elektrisk kraft ska betalas med 35,6 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft för kalenderåret 2021." "SFS-nummer · 2020:948 · Visa register Förordning (2020:948) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2021 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2020-11-12 Författningen har upphävts genom: SFS 2020:1104 Upphävd: 2020-12-08 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för kalenderåret 2021. KN-nr Slag av Skattebelopp bränsle Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller kraven för a) miljöklass 1 - motorbensin 4 kr 26 öre 2 kr 61 öre 6 kr 87 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 2 kr 18 öre 2 kr 61 öre 4 kr 79 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 4 kr 29 öre 2 kr 61 öre 6 kr 90 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin 5 kr 21 öre 2 kr 61 öre 7 kr 82 öre än som avses per liter per liter per liter under 1 eller 7 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41- 2710 19 49 eller 2710 19 61- 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 909 kr 3 444 kr 4 353 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 573 kr 2 262 kr 4 835 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 897 kr 2 262 kr 5 159 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 3 066 kr 2 262 kr 5 328 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11- 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 624 kr per 3 624 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 168 kr per 3 624 kr per 4 792 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 2 579 kr per 2 579 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 1 005 kr per 2 579 kr per 3 584 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 692 kr 2 997 kr 3 689 kr per per 1 000 kg per 1 000 kg 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 4 kr 29 öre 2 kr 61 öre 6 kr 90 öre per liter per liter per liter 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi." "SFS-nummer · 2020:949 · Visa register Förordning (2020:949) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2021 Departement: Finansdepartementet S2 Utfärdad: 2020-11-12 Ikraft: 2021-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2021: 1. Skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 62 öre per styck. 2. Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 42 öre per styck. 3. Skatt på röktobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram. 4. Skatt på snus tas ut med 462 kronor per kilogram. 5. Skatt på tuggtobak tas ut med 510 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2020:1009 · Visa register Förordning (2020:1009) om skiktgräns för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2021 Departement: Finansdepartementet S1 Utfärdad: 2020-11-26 Ikraft: 2021-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) skiktgränsen till 523 200 kronor för beskattningsåret 2021." "SFS-nummer · 2021:1076 · Visa register Förordning (2021:1076) om fastställande av omräknade belopp för tobaksskatt för år 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-11-18 Ikraft: 2022-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt att skatt på tobak ska tas ut med följande belopp för kalenderåret 2022: 1. Skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 64 öre per styck. 2. Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 44 öre per styck. 3. Skatt på röktobak tas ut med 1 997 kronor per kilogram. 4. Skatt på snus tas ut med 468 kronor per kilogram. 5. Skatt på tuggtobak tas ut med 517 kronor per kilogram. 6. Skatt på övrig tobak tas ut med 1 997 kronor per kilogram." "SFS-nummer · 2021:1077 · Visa register Förordning (2021:1077) om fastställande av omräknade belopp för energiskatt och koldioxidskatt för år 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-11-18 Ikraft: 2022-01-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2022:649 Upphävd: 2022-07-01 överg.best. 1 § Regeringen fastställer enligt 2 kap. 1 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi energiskatten och koldioxidskatten på bränslen till följande belopp för kalenderåret 2022. KN-nr Slag av Skattebelopp bränsle Energiskatt Koldioxidskatt Summa skatt 1. 2710 11 41, 2710 11 45 eller 2710 11 49 Bensin som uppfyller kraven för a) miljöklass 1 - motorbensin 4 kr 18 öre 2 kr 64 öre 6 kr 82 öre per liter per liter per liter - alkylatbensin 2 kr 11 öre 2 kr 64 öre 4 kr 75 öre per liter per liter per liter b) miljöklass 2 4 kr 22 öre 2 kr 64 öre 6 kr 86 öre per liter per liter per liter 2. 2710 11 31, 2710 11 51 eller 2710 11 59 Annan bensin 5 kr 12 öre 2 kr 64 öre 7 kr 76 öre än som avses per liter per liter per liter under 1 eller 7 3. 2710 19 21, 2710 19 25, 2710 19 41- 2710 19 49 eller 2710 19 61- 2710 19 69 Eldningsolja, dieselbrännolja, fotogen, m.m. som a) har försetts med märk- och färgämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350°C, 921 kr 3 490 kr 4 411 kr per m3 per m3 per m3 b) inte har försetts med märk- och färgämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350°C, tillhörig miljöklass 1 2 511 kr 2 292 kr 4 803 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 2 834 kr 2 292 kr 5 126 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 eller inte tillhör någon miljöklass 3 001 kr 2 292 kr 5 293 kr per m3 per m3 per m3 4. 2711 12 11- 2711 19 00 Gasol m.m. som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 3 672 kr per 3 672 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg b) annat ändamål än som avses under a 1 184 kr per 3 672 kr per 4 856 kr per 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5. 2711 11 00, 2711 21 00 Naturgas som används för a) drift av motordrivet fordon, fartyg eller luftfartyg 0 kr per 2 613 kr per 2 613 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 b) annat ändamål än som avses under a 1 018 kr per 2 613 kr per 3 631 kr per 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6. 2701, 2702 eller 2704 Kol och koks 701 kr 3 037 kr 3 738 kr per per 1 000 kg per 1 000 kg 1 000 kg 7. 2710 11 31 Flygbensin med en blyhalt om högst 0,005 gram per liter 4 kr 22 öre 2 kr 64 öre 6 kr 86 öre per liter per liter per liter 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Övergångsbestämmelser 2022:649 1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2022. 2. Den upphävda förordningen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 maj 2022." "SFS-nummer · 2021:1078 · Visa register Förordning (2021:1078) om fastställande av omräknat belopp för energiskatt på elektrisk kraft för år 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-11-18 Ikraft: 2022-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 11 kap. 3 § lagen (1994:1776) om skatt på energi att energiskatten på elektrisk kraft ska betalas med 36,0 öre per förbrukad kilowattimme elektrisk kraft för kalenderåret 2022." "SFS-nummer · 2021:1079 · Visa register Förordning (2021:1079) om fastställande av omräknat belopp för naturgrusskatt för år 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-11-18 Ikraft: 2022-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 § lagen (1995:1667) om skatt på naturgrus att skatt ska tas ut med 17 kronor per ton naturgrus för kalenderåret 2022." "SFS-nummer · 2021:1080 · Visa register Förordning (2021:1080) om fastställande av omräknat belopp för avfallsskatt för år 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-11-18 Ikraft: 2022-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall att avfallsskatt ska betalas med 573 kronor per ton avfall för kalenderåret 2022." "SFS-nummer · 2021:1081 · Visa register Förordning (2021:1081) om fastställande av omräknade belopp för skatt på kemikalier i viss elektronik för år 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-11-18 Ikraft: 2022-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 3 a § lagen (2016:1067) om skatt på kemikalier i viss elektronik att skatt ska betalas med följande belopp för kalenderåret 2022: 1. Skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § andra stycket samma lag ska betalas med 11 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2. Skatt på skattepliktig vara som avses i 3 § tredje stycket samma lag ska betalas med 166 kronor per kilogram av den skattepliktiga varans nettovikt. 2 § Skatt ska inte betalas med högre belopp än 457 kronor per skattepliktig vara." "SFS-nummer · 2021:1146 · Visa register Förordning (2021:1146) om skiktgräns för statlig inkomstskatt för beskattningsåret 2022 Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2021-12-02 Ikraft: 2022-01-01 1 § Regeringen fastställer enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) skiktgränsen till 540 700 kronor för beskattningsåret 2022." "SFS-nummer · 2022:155 · Visa register Lag (2022:155) om tobaksskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2022-03-03 Ikraft: 2023-01-01 överg.best. /Träder i kraft I:2023-02-13/ /6 kap. 2-4 §§, 7 kap. 5-11 §§, 13 kap. 10 § träder i kraft 2023-01-01/ 1 kap. Innehåll, tillämpning, definitioner och förklaringar Innehåll 1 § I denna lag finns bestämmelser om beskattning av tobaksvaror. Lagens innehåll är uppdelat enligt följande. 1 kap. Innehåll, tillämpning, definitioner och förklaringar 2 kap. Skattepliktens omfattning, skattebelopp och kontrollmärkning 3 kap. Godkännanden inom uppskovsförfarandet 4 kap. Flyttningar under uppskovsförfarandet 5 kap. Dokumenthantering vid flyttningar av varor under uppskovsförfarandet 6 kap. Distansförsäljning 7 kap. Förfarandet för beskattade varor 8 kap. Dokumenthantering vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor 9 kap. Skattskyldighet för EU-harmoniserade tobaksvaror 10 kap. Hantering och skattskyldighet avseende snus, tuggtobak och övrig tobak 11 kap. Avdrag 12 kap. Återbetalning av skatt 13 kap. Generella förfaranderegler, omprövning och överklagande. Lagens tillämpningsområde 2 § Tobaksskatt ska betalas till staten enligt denna lag för cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus, tuggtobak och övrig tobak. 3 § Genom denna lag genomförs rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror. Vidare genomförs rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt såvitt avser de EU-harmoniserade tobaksvarorna. De EU-harmoniserade tobaksvarorna omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 2-8 och 11- 22 §§, 3-9 kap., 11 kap. 1, 2, 6 och 7 §§, 12 kap. 2-5 och 7- 10 §§ och 13 kap. Vad som avses med EU-harmoniserad tobaksvara framgår av 5 §. Snus, tuggtobak och övrig tobak omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 9-11 §§, 10 kap., 11 kap. 3-7 §§, 12 kap. 6-10 §§ och 13 kap. 2, 3 och 10 §§. Definitioner och förklaringar Benämningar på vissa EU-rättsakter 4 § I denna lag avses med - punktskattedirektivet: rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt, i den ursprungliga lydelsen, - unionstullkodexen: Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, i lydelsen enligt förordning (EU) 2016/2339. Tobaksvara och EU-harmoniserad tobaksvara 5 § Med tobaksvara avses i denna lag cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak samt snus, tuggtobak och övrig tobak. Med EU-harmoniserad tobaksvara avses cigaretter, cigarrer, cigariller och röktobak. Bestämmelser om vad som avses med cigaretter, cigarrer och cigariller, röktobak samt övrig tobak finns i 2 kap. 2, 5, 6 och 10 §§. EU och EU-land samt tredjeland 6 § Med EU eller ett EU-land avses de områden som tillhör Europeiska unionens punktskatteområde enligt lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde. Med ett tredjeland avses länder och områden utanför detta skatteområde. Import 7 § Med import avses varors övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen. Med import avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen (2022:157) om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel har fullgjorts. Otillåten införsel 8 § Med otillåten införsel avses införsel till EU av varor som inte har hänförts till förfarandet för övergång till fri omsättning i enlighet med artikel 201 i unionstullkodexen och för vilka en tullskuld i enlighet med artikel 79.1 i unionstullkodexen har uppkommit eller skulle ha uppkommit om varorna hade varit belagda med tull. Med otillåten införsel avses även införsel till EU av unionsvaror från något av de territorier som anges i 2 § lagen om Europeiska unionens punktskatteområde om de skyldigheter som följer av tullagstiftningen vid sådan införsel inte har fullgjorts. Export 9 § Med export avses att en vara, direkt från Sverige eller via ett annat EU-land, förs ut från EU. Vissa tullrelaterade termer och uttryck 10 § Med deklarant, tullskuld och unionsvara avses detsamma som i artikel 5 i unionstullkodexen. Med förfarandet för extern transitering avses förfarandet enligt artikel 226.2 i unionstullkodexen, när förfarandet används för punktskattepliktiga varor enligt artikel 189.4 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex. Särskilda definitioner för förfarandet vad avser EU- harmoniserade tobaksvaror 11 § I denna lag avses med - uppskovsförfarandet: det särskilda förfarande som innebär att skattskyldighetens inträde skjuts upp vid tillverkning, bearbetning, förvaring, lagring eller flyttning inom EU av EU- harmoniserade tobaksvaror, - släppas för konsumtion: att EU-harmoniserade tobaksvaror 1. avviker från ett uppskovsförfarande, 2. förvaras eller lagras utanför ramen för ett uppskovsförfarande, 3. tillverkas utanför ramen för ett uppskovsförfarande, 4. importeras utan att omedelbart efter importen hänföras till ett uppskovsförfarande, eller 5. är föremål för otillåten införsel, - beskattade varor: EU-harmoniserade tobaksvaror som släppts för konsumtion i ett EU-land, - förfarandet för beskattade varor: det förfarande som enligt 7 kap. ska användas vid flyttning av beskattade varor till, från eller via ett annat EU-land, - det datoriserade systemet: det datoriserade system som avses i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 av den 15 januari 2020 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor. 2 kap. Skattepliktens omfattning, skattebelopp och kontrollmärkning Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - skatt på cigaretter (2-4 §§), - skatt på cigarrer och cigariller (5 §), - skatt på röktobak (6 §), - produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak (7 och 8 §§), - skatt på snus och tuggtobak (9 §), - skatt på övrig tobak (10 §), - skatteomräkning (11 §), - undantag från skatteplikt (12-18 §§), och - kontrollmärkning och andra regler om försäljning av cigaretter (19-22 §§). Skatt på cigaretter 2 § Skatt på cigaretter tas ut med 1 krona och 62 öre per styck och 1 procent av detaljhandelspriset. Med cigaretter avses 1. tobaksrullar som går att röka som de är och som inte är cigarrer eller cigariller enligt 5 § andra stycket, 2. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan införas i cigarettpappersrör, eller 3. tobaksrullar som genom enkel, icke-industriell hantering kan rullas in i cigarettpapper. Cigaretter med en längd, exklusive filter eller munstycke, som överstiger 8 centimeter men inte 11 centimeter anses som två cigaretter. Är cigaretten längre anses varje påbörjad ytterligare längd av 3 centimeter som en cigarett. För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska den i första stycket angivna styckeskatten räknas om enligt 11 §. 3 § Med detaljhandelspris avses i denna lag varje cigarettprodukts högsta tillåtna detaljhandelspris, inklusive tobaksskatt och annan statlig skatt eller avgift. Detaljhandelspriset fastställs av tillverkaren eller dennes representant eller, i fråga om cigaretter som importeras, av importören. Cigaretter får inte säljas till högre pris än detaljhandelspriset. Om detaljhandelspris inte har fastställts får beskattningsmyndigheten uppskatta priset efter vad som kan anses skäligt. 4 § Tillverkaren eller dennes representant eller, i fråga om cigaretter som importeras, importören ska senast den 31 januari varje år till Skatteverket lämna uppgifter om försäljningen av cigaretter i de olika priskategorierna för det föregående kalenderåret. Skatt på cigarrer och cigariller 5 § Skatt på cigarrer och cigariller tas ut med 1 krona och 42 öre per styck. Med cigarrer och cigariller avses, om de kan rökas som de är och med hänsyn till sina egenskaper uteslutande är avsedda att rökas som de är, 1. tobaksrullar med ett yttre täckblad av naturtobak, 2. tobaksrullar fyllda med en riven blandning och med ett yttre täckblad som har cigarrers normala färg, gjort av homogeniserad tobak, om a) det yttre täckbladet täcker produkten helt och i förekommande fall inkluderar filtret men, i fråga om cigarrer med munstycke, inte munstycket, b) styckevikten utan filter eller munstycke är minst 2,3 gram och högst 10 gram, och c) omkretsen är minst 34 millimeter på minst en tredjedel av längden. För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet i första stycket räknas om enligt 11 §. Skatt på röktobak 6 § Skatt på röktobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram. Med röktobak avses 1. tobak som skurits eller på annat sätt strimlats, tvinnats eller pressats till kakor och som går att röka utan ytterligare industriell beredning, 2. tobaksavfall som går att röka, bjuds ut till detaljhandelsförsäljning och inte omfattas av 2 § andra stycket eller 5 § andra stycket. Med tobaksavfall avses rester av tobaksblad och biprodukter från bearbetning av tobak eller framställning av tobaksprodukter. För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppet i första stycket räknas om enligt 11 §. Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak 7 § Produkter som delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 5 § andra stycket behandlas som cigarrer och cigariller. 8 § Produkter som helt eller delvis består av andra ämnen än tobak men som i övrigt uppfyller kriterierna i 2 § andra stycket eller 6 § andra stycket behandlas som cigaretter respektive röktobak. Produkter som inte innehåller någon tobak och som uteslutande används för medicinska ändamål behandlas dock inte som tobaksvaror. Skatt på snus och tuggtobak 9 § Skatt ska betalas för snus och tuggtobak som hänförs till nr 2403 i Kombinerade nomenklaturen enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan i lydelsen enligt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/2159. Skatt tas ut med 462 kronor per kilogram för snus och med 510 kronor per kilogram för tuggtobak. För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppen i första stycket räknas om enligt 11 §. Skatt på övrig tobak 10 § Skatt på övrig tobak tas ut med 1 971 kronor per kilogram. Med övrig tobak avses tobak som inte är en del av en levande planta och som inte är skattepliktig som cigaretter, cigarrer, cigariller, röktobak, snus eller tuggtobak. Om sådan tobak ingår i en annan vara sker beskattningen utifrån varans totala vikt. För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skattebeloppen i första stycket räknas om enligt 11 §. Skatteomräkning 11 § För kalenderåret 2024 och efterföljande kalenderår ska skatten för de tobaksvaror som anges i 2, 5, 6, 9 och 10 §§ tas ut med belopp som efter en årlig omräkning motsvarar de i paragraferna angivna skattebeloppen multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni månad året närmast före det år beräkningen avser och prisläget i juni 2020. När det gäller skatt på cigaretter enligt 2 § ska omräkningen bara avse styckeskatten. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skattebelopp som enligt denna paragraf ska tas ut för påföljande kalenderår. Undantag från skatteplikt Varor som förs in till Sverige för en enskild persons personliga bruk 12 § Tobaksskatt ska inte betalas för EU-harmoniserade tobaksvaror som förs in till Sverige 1. under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att bevilja återbetalning av skatten enligt 12 kap. 10 §, 2. av en enskild person som har förvärvat varorna i ett annat EU-land och som själv transporterar dem till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, 3. som flyttgods av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som flyttar till Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, 4. av en enskild person eller i yrkesmässig befordran för en enskild person som har förvärvat varorna genom arv eller testamente, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk, eller 5. som enstaka gåvoförsändelse under yrkesmässig befordran från en enskild person i ett annat EU-land till en enskild person i Sverige, om varorna är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. 13 § Om en enskild person själv transporterar EU-harmoniserade tobaksvaror i större mängder än de som anges i andra stycket ska de vid en bedömning enligt 12 § 2 inte anses vara avsedda för personligt bruk, såvida inte personen kan visa att varorna i det enskilda fallet är avsedda för dennes eller dennes familjs personliga bruk. Vid en sådan bedömning ska samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. De mängder som avses i första stycket är - cigaretter: 800 stycken, - cigariller (med en vikt av högst 3 gram per styck): 400 stycken, - cigarrer: 200 stycken, - röktobak: 1,0 kilogram. Varor som fullständigt förstörts eller gått förlorade 14 § Tobaksskatt ska inte betalas för EU-harmoniserade tobaksvaror som under ett uppskovsförfarande 1. blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade och därigenom blivit oanvändbara som punktskattepliktiga varor på grund av oförutsedda händelser eller force majeure, eller 2. blivit fullständigt förstörda under tillsyn av Skatteverket. 15 § Den som gör gällande att varorna fullständigt förstörts eller oåterkalleligen gått förlorade ska på ett tillfredsställande sätt visa detta för Skatteverket om förstörelsen eller förlusten 1. har skett i Sverige, eller 2. upptäckts här och det inte går att fastställa var den skett. 16 § Bestämmelserna i 14 och 15 §§ gäller även beskattade varor under flyttning från ett annat EU-land till mottagare i Sverige om varorna flyttas 1. under förfarandet för beskattade varor, eller 2. genom distansförsäljning. Om varor flyttas genom distansförsäljning ska undantaget enligt 14 § 2 endast gälla 1. om varorna avsänds av en tillfälligt registrerad distansförsäljare eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 2 eller 3 §, eller 2. om mottagaren har fullgjort anmälningsskyldighet enligt 6 kap. 6 § eller deklarationsskyldighet enligt 26 kap. 37 § skatteförfarandelagen (2011:1244). 17 § Vid en partiell förlust till följd av varornas beskaffenhet ska tobaksskatt inte betalas för det som gått förlorat i den utsträckning förlusten understiger den gemensamma tröskeln för partiella förluster av sådana varor, om förlusten inträffar 1. vid en flyttning under uppskovsförfarandet till eller från en plats i ett annat EU-land, 2. vid en flyttning under förfarandet för beskattade varor, eller 3. vid en flyttning genom distansförsäljning. Med den gemensamma tröskeln för partiella förluster av en viss vara avses den gemensamma tröskel som har fastställts av Europeiska kommissionen med stöd av artikel 6.10 i punktskattedirektivet. 18 § Tobaksskatt ska inte heller betalas för det som gått förlorat vid en partiell förlust till följd av varornas beskaffenhet under uppskovsförfarandet i andra fall än vid en flyttning till eller från en plats i ett annat EU-land. I sådana fall tillämpas 15 §. Första stycket gäller även förluster vid flyttningar som omfattas av 17 § men där det inte har fastställts någon gemensam tröskel för partiella förluster för de aktuella varorna. Kontrollmärkning och andra regler om försäljning av cigaretter 19 § Cigaretter får inte tillhandahållas för försäljning annat än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset. Detta gäller dock inte cigaretter som upplagshavare tillhandahåller för försäljning i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. 20 § Den som säljer cigaretter till högre pris än detaljhandelspriset ska av beskattningsmyndigheten påföras belopp motsvarande den ytterligare skatt som skulle ha tagits ut enligt 2 § första stycket om detaljhandelspriset hade varit fastställt till det pris som varan sålts för. Om det saknas nödvändiga uppgifter eller om beloppet av någon annan anledning inte kan beräknas tillförlitligt, får beskattningsmyndigheten uppskatta beloppet efter vad som kan anses skäligt. 21 § Den som tillhandahåller cigaretter till försäljning på annat sätt än i originalförpackning försedd med särskild märkning med uppgift om detaljhandelspriset döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar. 22 § Cigaretter som varit föremål för brott enligt 21 §, eller värdet av cigaretterna om dessa inte finns kvar, ska förklaras förverkade om det inte är uppenbart oskäligt. 3 kap. Godkännanden inom uppskovsförfarandet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - upplagshavare och skatteupplag (2-8 §§), - registrerad varumottagare (9-14 §§), - tillfälligt registrerad varumottagare (15 §), - registrerad avsändare (16 §), - ansökan och beslut (17 §), - återkallelse av godkännande (18 §), - konkurs (19 §), och - jämkning av säkerhetsbelopp (20 §). Upplagshavare och skatteupplag Vem får godkännas som upplagshavare? 2 § Som upplagshavare får den godkännas som i yrkesmässig verksamhet i Sverige avser att 1. tillverka, bearbeta eller i större omfattning förvara eller lagra EU-harmoniserade tobaksvaror, 2. för yrkesmässig försäljning till näringsidkare ta emot EU- harmoniserade tobaksvaror som flyttats under uppskovsförfarandet, 3. för försäljning till näringsidkare inom EU importera EU- harmoniserade tobaksvaror, eller 4. bedriva verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. För godkännande som upplagshavare krävs att den som ansöker 1. är lämplig som upplagshavare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt, och 2. disponerar över ett utrymme i Sverige som kan godkännas som skatteupplag. Den som godkänns som upplagshavare ska samtidigt godkännas som registrerad avsändare. Skatteupplag 3 § Upplagshavares hantering av skattepliktiga varor ska, för att omfattas av ett uppskovsförfarande, ske i ett godkänt skatteupplag. Ett utrymme som används som eller är avsett att användas som bostad får inte godkännas som skatteupplag. Lagerbokföring 4 § En upplagshavare ska för varje skatteupplag löpande bokföra varurörelser som rör skattepliktiga varor och regelbundet inventera lagret av sådana varor. Krav vid mottagande av varor under uppskovsförfarandet 5 § En upplagshavare som tar emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska göra det på det skatteupplag eller den direkta leveransplats som angetts i ett sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 5 kap. 4 § eller ett sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 §. Varor som flyttas till ett skatteupplag ska vid mottagandet tas in i skatteupplaget. Säkerhet för flyttning av varor under uppskovsförfarandet 6 § En upplagshavare som avser att flytta varor under uppskovsförfarandet enligt 4 kap. 3, 5 eller 6 § ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras upplagshavaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen av varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas och uppgå till ett belopp som motsvarar den genomsnittliga skatten på de varor som upplagshavaren flyttar under ett dygn. Vid beräkningen av genomsnittet ska hänsyn bara tas till de dygn under ett år då flyttningar av varor sker enligt 4 kap. 3, 5 eller 6 §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en upplagshavare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerhet för betalning av skatt 7 § Upplagshavare ska ställa säkerhet för betalning även av den skatt som kan påföras upplagshavaren enligt 9 kap. 3 eller 4 §. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar 10 procent av skatten på de varor som upplagshavaren vid varje tidpunkt förvarar i sina skatteupplag. Säkerheten får dock inte understiga ett belopp som motsvarar 75 procent av det högsta belopp som en sådan beräkning medfört under de tre senaste kalendermånaderna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Säkerhet vid återkallelse av godkännande 8 § Säkerheterna enligt 6 och 7 §§ ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som upplagshavare återkallas. Säkerheten enligt 6 § får efter återkallelsen sänkas till ett belopp som motsvarar skatten på de varor för vilka flyttningen ännu inte har avslutats enligt 4 kap. 9 §. Registrerad varumottagare 9 § Som registrerad varumottagare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad varumottagare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Ordinarie mottagningsplats 10 § En registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varumottagaren kommer att ta emot varor som flyttas under uppskovsförfarandet (ordinarie mottagningsplats). Krav vid mottagande av varor under uppskovsförfarandet 11 § Varor som flyttas under uppskovsförfarandet ska tas emot på den registrerade varumottagarens ordinarie mottagningsplats eller den direkta leveransplats som angetts i ett sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 5 kap. 4 § eller ett sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 §. Säkerhet 12 § En registrerad varumottagare ska hos Skatteverket ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor som tas emot. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk av Skatteverket under minst sex månader från den dag beslutet om återkallelse blir gällande, om godkännandet som registrerad varumottagare återkallas. 13 § Säkerheten enligt 12 § ska som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar den genomsnittliga skatt som har beslutats för 1. de tolv senaste redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, eller 2. det lägre antal redovisningsperioder för vilka beslut om skatt har fattats, om det ännu inte har fattats beslut för tolv redovisningsperioder. Vid beräkning av genomsnittet ska den sammanlagda skatt som beslutats för redovisningsperioderna delas med det antal av redovisningsperioderna för vilka skatt har beslutats till mer än noll kronor. Om det belopp som säkerheten som lägst ska uppgå till vid en sådan beräkning är noll kronor, ska säkerheten i stället som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som då är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. 14 § Om den registrerade varumottagaren har en redovisningsperiod för tobaksskatt som är ett beskattningsår, ska säkerheten, i stället för vad som gäller enligt 13 §, som lägst uppgå till ett belopp som motsvarar det högsta av 1. den skatt som beslutats för den senaste redovisningsperioden, och 2. skatten på de varor som vid varje tidpunkt är under flyttning till varumottagaren under uppskovsförfarandet. Tillfälligt registrerad varumottagare 15 § Som tillfälligt registrerad varumottagare får den godkännas som avser att endast vid ett enstaka tillfälle i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som flyttas enligt ett uppskovsförfarande från ett annat EU-land. Godkännandet ska i dessa fall begränsas till att gälla mottagande av varor vid denna särskilt angivna flyttning. En tillfälligt registrerad varumottagare ska till Skatteverket ange den adress där varorna kommer att tas emot. Ett godkännande enligt första stycket ska ges när säkerhet ställts för skatten på varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan varorna flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Registrerad avsändare 16 § Som registrerad avsändare får den godkännas som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor under ett uppskovsförfarande vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. För godkännande krävs att den som ansöker om att bli godkänd är lämplig att vara registrerad avsändare med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna om säkerhet för skatten i 6 och 8 §§ tillämpas även på registrerad avsändare. Det som där sägs om flyttningar under uppskovsförfarandet ska då avse flyttningar enligt 4 kap. 4-6 §§. Ansökan och beslut 17 § Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag efter särskild ansökan. Återkallelse av godkännande 18 § Godkännande av upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare eller skatteupplag får återkallas, om 1. förutsättningarna för godkännande inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller 3. den som är godkänd begär det. Om ett godkännande av upplagshavare återkallas omfattar beslutet även godkännandet av dennes skatteupplag och godkännandet som registrerad avsändare. Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Konkurs 19 § Om en godkänd upplagshavare, registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 9 kap. 3, 4 eller 7 § inträder efter konkursbeslutet. Om sådana varor ägs av någon annan än konkursgäldenären och varorna inte ingår i konkursen, är ägaren skattskyldig för varorna i stället för konkursboet. Skattskyldigheten för ägaren inträder vid den tidpunkt då skattskyldighet skulle ha inträtt för upplagshavaren eller varumottagaren enligt 9 kap. 3, 4 eller 7 §. Kravet på säkerhet enligt 7 § gäller inte en upplagshavares konkursbo. Jämkning av säkerhetsbelopp 20 § I de fall som avses i 7 och 12-14 §§ får Skatteverket medge att säkerhet inte behöver ställas eller att den får uppgå till ett lägre belopp än vad som följer av de bestämmelserna, om det finns skäl till detta med hänsyn till den skattskyldiges ekonomiska förhållanden eller andra särskilda omständigheter. 4 kap. Flyttningar under uppskovsförfarandet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - när varor får flyttas under uppskovsförfarandet (2-6 §§), - krav på elektroniskt administrativt dokument och säkerhet (7 §), - ytterligare krav vid import (8 §), - när en flyttning avslutas (9 §), och - flyttningar som påbörjas utanför Sverige (10 §). När får varor flyttas under uppskovsförfarandet? 2 § EU-harmoniserade tobaksvaror får flyttas under uppskovsförfarandet endast i de fall som anges i 3-6 §§. För flyttningar som påbörjas i ett annat EU-land gäller dock 10 §. Flyttningar från ett skatteupplag 3 § Under uppskovsförfarandet får skattepliktiga varor flyttas från ett skatteupplag till 1. ett annat skatteupplag, 2. en registrerad varumottagare eller tillfälligt registrerad varumottagare i ett annat EU-land, 3. en plats där de skattepliktiga varorna lämnar EU, 4. ett utförseltullkontor som samtidigt är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, eller 5. någon av följande mottagare: a) en beskickning eller ett konsulat i ett annat EU-land, en medlem av den diplomatiska personalen vid en sådan beskickning eller ett sådant konsulat, b) en internationell organisation med säte i ett annat EU- land, en medlemsstats ombud vid en sådan organisation eller en person med tjänst hos eller uppdrag av en sådan organisation, c) väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land än det dit varorna flyttas och som deltar i försvarsinsatser för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, om varorna är avsedda för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, eller d) väpnade styrkor som tillhör ett annat land än det dit varorna flyttas och som är part i Nordatlantiska fördraget, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier. Första stycket 5 gäller om varorna flyttas till en plats i ett annat EU-land och endast i den omfattning frihet från tobaksskatt gäller i det andra EU-landet. Flyttningar från platsen för import 4 § Under uppskovsförfarandet får skattepliktiga varor flyttas från platsen för import till någon av de destinationer som avses i 3 § första stycket, om varorna avsänds av en registrerad avsändare. Flyttningar till en direkt leveransplats 5 § Skattepliktiga varor får även flyttas under uppskovsförfarandet från ett skatteupplag eller platsen för import till en annan plats än den som avses i 3 § första stycket 1 eller 2 (direkt leveransplats), om denna plats i förväg har anmälts till den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten av den mottagande upplagshavaren eller den registrerade varumottagaren. Särskilda bestämmelser om flyttningar till fartyg och luftfartyg 6 § Skattepliktiga varor får även flyttas under uppskovsförfarandet från 1. ett skatteupplag eller platsen för import i ett annat EU- land till ett fartyg eller luftfartyg i Sverige, eller 2. ett skatteupplag eller platsen för import i Sverige till ett fartyg eller luftfartyg i ett annat EU-land. Första stycket gäller bara om varorna enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg eller nationell lagstiftning i det EU-land där varorna tas emot, får tas emot för skattebefriad förbrukning eller försäljning ombord på fartyget eller luftfartyget. Krav på elektroniskt administrativt dokument och säkerhet 7 § För flyttning under uppskovsförfarandet krävs att de varor som flyttas omfattas av 1. sådant elektroniskt administrativt dokument som avses i 5 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 5 kap. 14 §, och 2. sådan säkerhet för skatten som avses i 3 kap. 6 eller 16 §. Ytterligare krav vid import 8 § Vid flyttning under uppskovsförfarandet från en plats för import i Sverige ska deklaranten eller någon annan person som är direkt eller indirekt involverad i fullgörandet av tullformaliteter enligt artikel 15 i unionstullkodexen till Tullverket lämna 1. det punktskattenummer som identifierar den registrerade avsändaren för flyttningen, 2. det punktskattenummer som identifierar den mottagare som varorna sänds till, och 3. bevis för att avsikten är att de importerade varorna ska avsändas under uppskovsförfarandet. Första stycket gäller inte om platsen för import är en plats som är godkänd som skatteupplag. Om tulldeklaration för varorna ges in i ett annat EU-land med stöd av ett tillstånd för centraliserad klarering enligt artikel 179 i unionstullkodexen, får uppgifterna i första stycket lämnas i tulldeklarationen i det andra EU-landet. När avslutas en flyttning? 9 § En flyttning under uppskovsförfarandet avslutas när mottagaren har tagit emot varorna på en sådan destination som avses i 3-6 §§. Vid export avslutas flyttningen när varorna har lämnat EU. Vid en sådan flyttning som avses i 3 § första stycket 4 avslutas flyttningen när varorna har hänförts till förfarandet för extern transitering. Flyttningar som påbörjas utanför Sverige 10 § EU-harmoniserade tobaksvaror som flyttas enligt artiklarna 16-28 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om flyttning under uppskovsförfarandet i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium. 5 kap. Dokumenthantering vid flyttningar av varor under uppskovsförfarandet Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - det datoriserade systemet (2-13 §§), och - reservsystemet (14-17 §§). Det datoriserade systemet 2 § I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under uppskovsförfarandet: 1. elektroniska administrativa dokument enligt 4 § första stycket, 2. administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket, 3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §, 4. underrättelser enligt 8 § om att varor inte längre ska föras ut från unionens tullområde, 5. mottagningsrapporter enligt 10 §, och 6. exportrapporter enligt 11 §. Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 14-16 §§. Bestämmelserna i 4-6, 8, 9, 14, 15 och 17 §§ om avsändande av varor gäller upplagshavare och registrerade avsändare. 3 § Den som upprättar ett elektroniskt administrativt dokument, en mottagningsrapport eller en exportrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande. Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen. Elektroniskt administrativt dokument och administrativ referenskod 4 § Innan en sådan flyttning av varor som avses i 4 kap. 3- 6 §§ påbörjas, ska avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt administrativt dokument till Skatteverket. Avsändaren får återkalla dokumentet så länge flyttningen av varorna inte har påbörjats. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet. Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en administrativ referenskod och meddela koden till avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta avsändaren om det. Den administrativa referenskoden ska medfölja flyttningen 5 § Avsändaren ska lämna den administrativa referenskoden till den person som medför varorna eller, om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen. Ändrad destination 6 § Den som har avsänt varor under ett uppskovsförfarande får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya platsen eller mottagaren måste vara en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2, 3 eller 4 eller en direkt leveransplats. Avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket. Den administrativa referenskoden ska lämnas till Tullverket vid export 7 § Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för varor som omfattas av en flyttning under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4, ska deklaranten lämna den administrativa referenskoden för de skattepliktiga varor som avses i exportdeklarationen till Tullverket. Underrättelse om att varor inte längre ska föras ut ur unionens tullområde 8 § Om varor har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 från en plats i Sverige, och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta avsändaren om detta. Om en exportdeklaration för varorna har getts in i ett annat EU-land och Skatteverket från de behöriga myndigheterna i det landet tagit emot en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra denna underrättelse till avsändaren. När en underrättelse enligt första eller andra stycket har tagits emot ska avsändaren, beroende på vad som är lämpligt, återkalla det elektroniska administrativa dokumentet enligt 4 § första stycket eller ändra flyttningens destination enligt 6 §. Intyg om skattefrihet ska medfölja varor i vissa fall 9 § Vid flyttning av varor till mottagare som avses i 4 kap. 3 § första stycket 5, ska varorna åtföljas av ett intyg om att skattefrihet gäller för varorna i det andra EU-landet. Mottagningsrapport 10 § Den som på en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 1, 2 eller 5 eller 5 § tar emot varor som flyttats under ett uppskovsförfarande ska, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport). Exportrapport 11 § Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att varorna har lämnat EU, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att varorna har exporterats (exportrapport). Vid flyttning till en sådan destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 4 ska Skatteverket, efter det att uppgifter tagits emot från Tullverket om att varorna hänförts till förfarandet för extern transitering, lämna en exportrapport via det datoriserade systemet. Vid flyttning enligt 4 kap. 6 § första stycket 2 ska Skatteverket, efter det att ett intyg har tagits emot från Tullverket om att varorna tagits emot på fartyget eller luftfartyget, via det datoriserade systemet lämna en rapport om att flyttningen har avslutats. En sådan rapport ska lämnas i form av en exportrapport. Bevis om att flyttningen har avslutats 12 § Mottagningsrapporter och exportrapporter utgör bevis på att flyttningen har avslutats på en sådan destination som avses i 4 kap. 3, 5 eller 6 §. Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset. När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet. 13 § Bestämmelserna i 12 § andra stycket gäller i tillämpliga delar när en exportrapport inte kan utfärdas via det datoriserade systemet. I ett sådant fall ska Tullverket lämna ett intyg enligt 11 § till Skatteverket. Reservsystemet Ersättningsdokument 14 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får en varuflyttning under uppskovsförfarandet påbörjas, om 1. varorna åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det hade kunnat upprättas, och 2. avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas. Om avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. I så fall ska en kopia av ersättningsdokumentet lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 6 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras. 15 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska avsändaren av en flyttning till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 lämna en kopia av ersättningsdokumentet till deklaranten. Om en deklarant har gett in en exportdeklaration till Tullverket som omfattar varor vilka följs av ett ersättningsdokument, ska deklaranten lämna en kopia av det eller de ersättningsdokument som avser varor som omfattas av exportdeklarationen till Tullverket. 16 § Om en mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 10 § på grund av att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska mottagaren i stället rapportera att varorna tagits emot genom att lämna in ett ersättningsdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den hade kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats. Första stycket gäller även när den som tar emot varorna inte fått ett elektroniskt administrativt dokument för den aktuella varuflyttningen, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt. Första och andra styckena gäller i tillämpliga delar när det inte går att lämna en exportrapport eller en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut. I ett sådant fall ska Skatteverket upprätta rapporten eller underrättelsen, efter det att ett intyg enligt 11 § första eller tredje stycket eller uppgifter enligt 8 § första stycket eller 11 § andra stycket har tagits emot från Tullverket. Åtgärder när det datoriserade systemet åter är tillgängligt 17 § När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet: 1. Den som avsänt varor enligt 4 kap. 3, 4, 5 eller 6 § ska lämna ett elektroniskt administrativt dokument. 2. Den som ändrat flyttningens destination enligt 6 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd. 3. Den som tagit emot varor som flyttats enligt 4 kap. 3, 4, 5 eller 6 § ska lämna en mottagningsrapport. 4. Skatteverket ska lämna en exportrapport eller en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde. En mottagnings- eller exportrapport eller en underrättelse om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska administrativa dokumentet för den aktuella varuflyttningen tagits emot via systemet. Så snart det har kontrollerats enligt 4 § att uppgifterna i det elektroniska administrativa dokumentet är giltiga, ska detta dokument ersätta ersättningsdokumentet enligt 14 §. 6 kap. Distansförsäljning 1 § Med distansförsäljning avses att beskattade varor 1. köps av någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet, och 2. avsänds eller transporteras direkt eller indirekt hit från ett annat EU-land av en avsändare som bedriver en självständig ekonomisk verksamhet eller av någon annan för dennes räkning. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Tillfälligt registrerad distansförsäljare 2 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att avsända varor genom distansförsäljning, och som inte är registrerad distansförsäljare enligt 3 §, ska innan varorna avsänds från det andra EU-landet anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare. En sådan registrering ska avse en särskilt angiven flyttning och ska göras bara om säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land för varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren blir gällande. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Registrerad distansförsäljare 3 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att avsända varor genom distansförsäljning vid mer än enstaka tillfällen får anmäla sig till Skatteverket för registrering som registrerad distansförsäljare. En sådan registrering ska göras om avsändaren 1. har ställt säkerhet för skatten enligt 4 §, 2. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och 3. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogde-myndigheten för indrivning. 4 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En registrerad distansförsäljare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras distansförsäljaren för varorna i Sverige eller ett annat EU-land. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som är under flyttning från den registrerade distansförsäljaren. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en registrerad distansförsäljare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om distansförsäljaren avregistreras. Avregistrering 5 § Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt registrerad distansförsäljare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns. Skatteverket får avregistrera en registrerad distansförsäljare, om 1. förutsättningarna för registrering inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar, eller 3. distansförsäljaren begär det. Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Anmälningsskyldighet för mottagare vid distansförsäljning 6 § Den som avser att ta emot varor som avsänds till Sverige genom distansförsäljning från någon som varken är tillfälligt registrerad distans-försäljare för den aktuella flyttningen eller registrerad distansförsäljare, ska anmäla flyttningen av varorna till Skatteverket innan varorna avsänds från det andra EU-landet. 7 kap. Förfarandet för beskattade varor Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - när förfarandet för beskattade varor ska användas (2 och 3 §§), - krav på elektroniskt förenklat administrativt dokument (4 §), - aktörer inom förfarandet för beskattade varor (5-12 §§), - när en flyttning påbörjas och avslutas (13 §), och - flyttningar som påbörjas utanför Sverige (14 §). När ska förfarandet för beskattade varor användas? 2 § Förfarandet för beskattade varor ska användas när beskattade varor flyttas till eller förs in från ett annat EU- land om inte flyttningen 1. omfattas av undantag från skatt enligt 2 kap. 12 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller 2. utgör distansförsäljning enligt 6 kap. 1 § eller motsvarande bestämmelser i destinationsmedlemsstatens lagstiftning. Förfarandet för beskattade varor ska även användas när beskattade varor ska flyttas till en plats i Sverige via ett annat EU-land. 3 § Förfarandet för beskattade varor behöver inte användas för beskattade varor som för yrkesmässig försäljning ombord förvaras på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, om varorna inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på ett annat EU-lands territorium än det land där varorna har beskattats. Krav på elektroniskt förenklat administrativt dokument 4 § För att en flyttning ska anses vara förenlig med kraven för förfarandet för beskattade varor krävs att de varor som flyttas omfattas av ett sådant elektroniskt förenklat administrativt dokument som avses i 8 kap. 4 § eller av sådant ersättningsdokument som avses i 8 kap. 10 §. En flyttning under förfarandet för beskattade varor ska göras mellan en certifierad avsändare eller tillfälligt certifierad avsändare och en certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad mottagare. Aktörer inom förfarandet för beskattade varor /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Tillfälligt certifierad mottagare 5 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt ta emot varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor, och som inte är certifierad mottagare enligt 7 §, ska anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt certifierad mottagare. Även en enskild person som avser att ta emot varor under förfarandet för beskattade varor ska anmäla sig för registrering som tillfälligt certifierad mottagare. En tillfälligt certifierad mottagare ska till Skatteverket ange den adress där varorna kommer att tas emot. 6 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En registrering som tillfälligt certifierad mottagare ska begränsas till att gälla mottagandet av en särskilt angiven flyttning. En registrering ska göras när säkerhet ställts för den skatt som kan påföras i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen eller mottagandet av varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan varorna flyttas från det andra EU-landet. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en tillfälligt certifierad mottagare påförts skatt i ett annat EU-land, får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag ett beslut om avregistrering av den tillfälligt certifierade mottagaren blir gällande. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Certifierad mottagare 7 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt, vid mer än enstaka tillfällen, ta emot varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor får anmäla sig till Skatteverket för registrering som certifierad mottagare. En sådan registrering ska göras om mottagaren 1. har ställt säkerhet för skatten enligt 8 §, 2. har angett en ordinarie mottagningsplats enligt 9 §, 3. inte har obetalda belopp med mer än 2 000 kronor för skatter och avgifter på skattekontot enligt 61 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid en avstämning av detta, och 4. inte har obetalda belopp för skatter, avgifter, böter eller andra fordringar till staten som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs i allmänt mål och som har överlämnats till Kronofogdemyndigheten för indrivning. 8 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En certifierad mottagare ska ställa säkerhet för betalning av den skatt som kan påföras mottagaren i Sverige eller ett annat EU-land vid flyttningen eller mottagandet av varorna. Säkerheten ska ställas hos Skatteverket innan flyttningen påbörjas. Säkerheten ska som lägst uppgå till ett belopp som vid varje tidpunkt motsvarar skatten på de varor som är under flyttning till den certifierade mottagaren. Ställd säkerhet får tas i anspråk om påförd skatt inte betalas i rätt tid. Har en certifierad mottagare påförts skatt i ett annat EU-land får säkerheten tas i anspråk om skattefordran är befogad och skatten inte har betalats i rätt tid. Säkerheten ska kunna tas i anspråk under minst sex månader från den dag beslutet om avregistrering blir gällande, om den certifierade mottagaren avregistreras. 9 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ En certifierad mottagare ska till Skatteverket ange en adress där mottagaren kommer att ta emot varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor (ordinarie mottagningsplats). Den certifierade mottagaren får även ta emot varor på en annan adress (alternativ mottagningsplats) om Skatteverket har underrättats om denna innan flyttningen av varorna påbörjas. En certifierad mottagare som tar emot varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor ska göra det på den ordinarie mottagningsplats eller alternativa mottagningsplats som angetts i det förenklade elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Tillfälligt certifierad avsändare 10 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt avsända varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor, och som inte är certifierad avsändare enligt 11 §, ska anmäla sig till Skatteverket för registrering som tillfälligt certifierad avsändare. Även en enskild person som avser att avsända varor under förfarandet för beskattade varor ska anmäla sig för registrering som tillfälligt certifierad avsändare. En registrering som tillfälligt certifierad avsändare ska begränsas till att gälla avsändandet av en särskilt angiven flyttning. En tillfälligt certifierad avsändare ska till Skatteverket ange den adress från vilken varorna kommer att avsändas. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Certifierad avsändare 11 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Den som avser att i Sverige yrkesmässigt, vid mer än enstaka tillfällen, avsända varor som enligt 2 § ska flyttas under förfarandet för beskattade varor får anmäla sig till Skatteverket för registrering som certifierad avsändare. En certifierad avsändare ska till Skatteverket ange en adress från vilken avsändaren kommer att avsända varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor (ordinarie avsändningsplats). Den certifierade avsändaren får även avsända varor från en annan adress (alternativ avsändningsplats) om Skatteverket har underrättats om denna innan flyttningen av varorna påbörjas. En certifierad avsändare som avsänder varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor ska göra det från den ordinarie avsändningsplats eller alternativa avsändningsplats som angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet. Avregistrering 12 § Skatteverket ska avregistrera en tillfälligt certifierad mottagare eller en tillfälligt certifierad avsändare när den aktuella flyttningen avslutats eller om förutsättningarna för registrering inte längre finns. Skatteverket får avregistrera en certifierad mottagare eller certifierad avsändare, om 1. förutsättningarna för registrering inte längre finns, 2. ställd säkerhet inte längre är godtagbar när det gäller mottagaren, eller 3. mottagaren respektive avsändaren begär det. Ett beslut om avregistrering gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. När påbörjas och avslutas en flyttning? 13 § En flyttning under förfarandet för beskattade varor påbörjas när varorna lämnar 1. den tillfälligt certifierade avsändaren, eller 2. den ordinarie eller alternativa avsändningsplats för den certifierade avsändaren i avsändarmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet. En flyttning under förfarandet för beskattade varor avslutas när varorna tagits emot av 1. den tillfälligt certifierade mottagaren, eller 2. den certifierade mottagaren på den ordinarie eller alternativa mottagningsplats för den certifierade mottagaren i destinationsmedlemsstaten som har angetts i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet. Flyttningar som påbörjas utanför Sverige 14 § Beskattade varor som flyttas enligt artiklarna 33-42 i punktskattedirektivet, och där flyttningen inte har påbörjats i Sverige, omfattas av bestämmelserna om förfarandet för beskattade varor i denna lag när varorna befinner sig på svenskt territorium. 8 kap. Dokumenthantering vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - det datoriserade systemet (2-9 §§), och - reservsystemet (10-12 §§). Det datoriserade systemet 2 § I det datoriserade systemet ska följande dokument och uppgifter hanteras i samband med flyttningar under förfarandet för beskattade varor: 1. elektroniska förenklade administrativa dokument enligt 4 § första stycket, 2. förenklade administrativa referenskoder enligt 4 § tredje stycket, 3. uppgifter om ändrad destination enligt 6 §, och 4. mottagningsrapporter enligt 7 §. Bestämmelser om behandlingen av uppgifter i det datoriserade systemet finns i lagen (2001:181) om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt gäller bestämmelserna i 10 och 11 §§. Bestämmelserna i detta kapitel om certifierade avsändare och certifierade mottagare gäller även tillfälligt certifierade avsändare och tillfälligt certifierade mottagare. 3 § Den som upprättar ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller en mottagningsrapport via det datoriserade systemet, ska kunna verifieras genom ett tekniskt förfarande. Uppgifter som har lämnats för en juridisk person i det datoriserade systemet ska anses ha lämnats av denne, om det inte är uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda den juridiska personen. Elektroniskt förenklat administrativt dokument och förenklad administrativ referenskod 4 § Innan en flyttning av varor under förfarandet för beskattade varor påbörjas, ska den certifierade avsändaren via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument till Skatteverket. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av dokumentet. Är uppgifterna i dokumentet giltiga, ska Skatteverket tilldela det en förenklad administrativ referenskod och meddela koden till den certifierade avsändaren. Är uppgifterna i dokumentet inte giltiga, ska Skatteverket utan dröjsmål underrätta den certifierade avsändaren om det. Den förenklade administrativa referenskoden ska medfölja flyttningen 5 § Den certifierade avsändaren ska lämna den förenklade administrativa referenskoden till den person som medför varorna eller, om ingen person medför varorna, till transportören eller fraktföraren. Koden ska på begäran kunna uppvisas för behörig myndighet under hela varuflyttningen. Ändrad destination 6 § Den certifierade avsändaren får via det datoriserade systemet ändra flyttningens destination. Den nya destinationen får vara 1. en annan mottagningsplats för den certifierade mottagaren i samma EU-land som den ursprungliga mottagningsplatsen, eller 2. avsändningsplatsen. Den certifierade avsändaren ska för detta ändamål via det datoriserade systemet lämna ett elektroniskt dokument om ändrad destination till Skatteverket. Mottagningsrapport 7 § Vid mottagandet av varor som flyttats under förfarandet för beskattade varor ska den certifierade mottagaren, utan dröjsmål och senast inom fem dagar efter mottagandet, via det datoriserade systemet lämna en rapport till Skatteverket om att varorna tagits emot (mottagningsrapport). 8 § Mottagningsrapporten utgör bevis på att varorna har tagits emot av den certifierade mottagaren. När Skatteverket tagit emot en mottagningsrapport ska verket, efter det att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter, sända mottagningsrapporten till de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten. Den mottagningsrapport som vidaresänds av Skatteverket ska anses utgöra tillräckligt bevis för att den certifierade mottagaren har fullgjort alla nödvändiga formaliteter och, i tillämpliga fall och såvida varan inte är undantagen från punktskatt, betalat all punktskatt i Sverige. 9 § Om det inte har lämnats en mottagningsrapport genom det datoriserade systemet, får Skatteverket intyga att varorna har tagits emot om verket har tillfredsställande bevis för att varorna har nått den angivna destinationen (alternativt bevis). Skatteverket ska informera den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten om det alternativa beviset. När Skatteverket från en behörig myndighet i ett annat EU-land har tagit emot ett sådant alternativt bevis, ska Skatteverket avsluta flyttningen i det datoriserade systemet. Reservsystemet Ersättningsdokument 10 § När det datoriserade systemet inte är tillgängligt får den certifierade avsändaren påbörja en varuflyttning under förfarandet för beskattade varor, om 1. varorna åtföljs av ett ersättningsdokument som innehåller samma uppgifter som det elektroniska förenklade administrativa dokumentet skulle ha innehållit om det hade kunnat upprättas, och 2. den certifierade avsändaren genom att lämna in en kopia av ersättningsdokumentet informerar Skatteverket om flyttningen innan den påbörjas. Om den certifierade avsändaren är förhindrad att fullgöra informationsskyldigheten på det sätt som föreskrivs i första stycket 2, får Skatteverket informeras på annat sätt innan flyttningen påbörjas. I så fall ska en kopia av ersättningsdokumentet lämnas in till Skatteverket snarast möjligt efter det att flyttningen påbörjats. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, får den certifierade avsändaren på annat sätt informera Skatteverket om en sådan ändring av destinationen som avses i 6 §. Informationen ska lämnas till Skatteverket innan destinationen ändras. 11 § Om en mottagningsrapport inte kan lämnas inom den tidsfrist som anges i 7 § på grund av att det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska den certifierade mottagaren i stället rapportera att varorna tagits emot genom att lämna in ett ersättningsdokument till Skatteverket. Dokumentet ska innehålla samma uppgifter som mottagningsrapporten skulle ha innehållit om den hade kunnat upprättas och ett intygande om att flyttningen avslutats. Första stycket gäller även när den certifierade mottagaren inte fått ett elektroniskt förenklat administrativt dokument för den aktuella varuflyttningen, på grund av att det datoriserade systemet tidigare inte varit tillgängligt. Åtgärder när det datoriserade systemet åter är tillgängligt 12 § När det datoriserade systemet åter är tillgängligt ska följande dokument och uppgifter snarast lämnas i systemet: 1. Den certifierade avsändaren ska lämna ett elektroniskt förenklat administrativt dokument. 2. En certifierad avsändare som ändrat flyttningens destination enligt 6 § ska lämna uppgifter om denna åtgärd. 3. Den certifierade mottagaren ska lämna en mottagningsrapport. En mottagningsrapport ska dock inte lämnas via det datoriserade systemet förrän det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för den aktuella varuflyttningen tagits emot via systemet. Så snart det har kontrollerats att uppgifterna i det elektroniska förenklade administrativa dokumentet är giltiga ska detta dokument ersätta ersättningsdokumentet enligt 10 §. 9 kap. Skattskyldighet för EU-harmoniserade tobaksvaror Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - godkänd upplagshavare (2-5 §§), - registrerad varumottagare och tillfälligt registrerad varumottagare (6 och 7 §§), - distansförsäljning (8-10 §§), - certifierad mottagare och tillfälligt certifierad mottagare (11 och 12 §§), - import och otillåten införsel (13-15 §§), - tillverkning eller användning för annat ändamål (16-18 §§), - särskild skattskyldighet i vissa fall för varor för vilka skatten inte har redovisats eller påförts (19-21 §§), - vissa särskilda undantag (22-24 §§), och - beskattning vid oegentligheter (25-30 §§). Godkänd upplagshavare 2 § Skattskyldig är den som i egenskap av godkänd upplagshavare enligt 3 kap. 2 § hanterar EU-harmoniserade tobaksvaror enligt uppskovsförfarandet. 3 § Skattskyldigheten inträder när 1. skattepliktiga varor tas ut från ett skatteupplag utan att flyttas enligt 4 kap. 3 och 5-7 §§, 2. skattepliktiga varor tas emot på en direkt leveransplats, 3. skattepliktiga varor tas i anspråk i skatteupplaget eller lagerbrister uppkommer, eller 4. godkännandet av skatteupplaget återkallas. 4 § Skattskyldigheten inträder även när varor som flyttats under uppskovsförfarandet tas emot av upplagshavaren, om 1. varorna tas emot på en plats i direkt anslutning till det skatteupplag som anges i det elektroniska administrativa dokumentet eller ersättningsdokumentet, 2. mottagandet av varorna accepteras genom en mottagningsrapport enligt 5 kap. 10 § eller genom ett ersättningsdokument enligt 5 kap. 16 §, och 3. varorna inte tas in i skatteupplaget. 5 § Skattskyldighet enligt 3 § 3 gäller inte i fråga om varor som 1. har tagits i anspråk för tillverkning av skattepliktiga tobaksvaror, eller 2. uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet i skatteupplaget. Registrerad varumottagare och tillfälligt registrerad varumottagare 6 § Skattskyldig är den som i egenskap av registrerad varumottagare enligt 3 kap. 9 § eller tillfälligt registrerad varumottagare enligt 3 kap. 15 § tar emot varor som flyttats under uppskovsförfarandet. 7 § Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktiga varor. Distansförsäljning 8 § Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 3 § avsänder varor genom distansförsäljning. Skattskyldigheten omfattar även varor som avsänts enligt första stycket men där skattskyldigheten inträder först efter avregistreringen av den tillfälligt registrerade distansförsäljaren eller den registrerade distansförsäljaren. 9 § Mottagaren av varor som avsänts till Sverige genom distansförsäljning ska vara skattskyldig för varorna i stället för avsändaren, om avsändaren inte vid avsändandet är registrerad som tillfälligt registrerad distansförsäljare för den aktuella flyttningen enligt 6 kap. 2 § eller registrerad distansförsäljare enligt 6 kap. 3 §. 10 § Skattskyldigheten för distansförsäljaren inträder när de skattepliktiga varorna tas emot av mottagaren. Skattskyldigheten för mottagaren vid distansförsäljning inträder när de skattepliktiga varorna förs in till Sverige. Certifierad mottagare och tillfälligt certifierad mottagare 11 § Skattskyldig är den som i egenskap av tillfälligt certifierad mottagare enligt 7 kap. 5 § eller certifierad mottagare enligt 7 kap. 7 § tar emot varor som flyttats enligt förfarandet för beskattade varor. Skattskyldig enligt första stycket är även den som efter avregistrering tar emot varor för vilka denne var tillfälligt certifierad mottagare eller certifierad mottagare vid den tidpunkt då det elektroniska förenklade administrativa dokumentet för flyttningen utfärdades. 12 § Skattskyldigheten inträder vid mottagandet av skattepliktiga varor. Import och otillåten införsel 13 § Skattskyldig för import eller otillåten införsel av skattepliktiga varor till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. 14 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. 15 § Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om varor som från platsen för import avsänds av en registrerad avsändare och flyttas enligt 4 kap. 4-7 §§. Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull. Tillverkning eller användning för annat ändamål 16 § Skattskyldig är den som 1. i Sverige yrkesmässigt tillverkar skattepliktiga varor utanför ett skatteupplag, 2. använder varor som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten, eller 3. använder varor som vid införsel till landet undantagits från skatteplikt enligt 2 kap. 12 § för annat ändamål än det som var förutsättningen för att varorna undantogs från skatteplikt. Varor som har förvärvats skattefritt och som går förlorade ska vid tillämpningen av första stycket 2 anses ha använts för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten. 17 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket 1, när varorna tillverkas, 2. den som är skattskyldig enligt 16 § första stycket 2 eller 3, när varorna används för annat än avsett ändamål. 18 § Skattskyldighet enligt 16 § första stycket 2 gäller inte i fråga om varor som förvärvats skattefritt enligt 23 § och som blivit fullständigt förstörda genom oförutsedda händelser eller force majeure. Särskild skattskyldighet i vissa fall för varor för vilka skatten inte har redovisats eller påförts 19 § Skattskyldig är den som förvarar eller lagrar skattepliktiga varor utanför ett uppskovsförfarande utan att skatten för varorna har redovisats eller påförts i Sverige. En sådan skattskyldighet gäller inte för 1. den som är skattskyldig för varorna enligt 2, 6, 8, 9, 11, 13 eller 16 §, eller 2. den som före tidpunkten för redovisning av skatten, förvarar eller lagrar varor för vilka skattskyldighet har inträtt enligt 3, 4, 7, 10, 12, 14 eller 17 §, om denne har skälig anledning att anta att skatten för varorna kommer att redovisas. 20 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då varorna kom att förvaras eller lagras utanför ett uppskovsförfarande. För den som omfattas av undantag från skattskyldighet enligt 19 § andra stycket 2 inträder skattskyldigheten när undantaget från skattskyldighet upphör. 21 § Om den som är skattskyldig enligt 19 § visar att skatt därefter har påförts eller redovisats för samma varor med anledning av att varorna beskattats enligt någon annan bestämmelse i detta kapitel, eller om detta framkommer på annat sätt, ska Skatteverket besluta om befrielse från den skatt på varorna som har beslutats enligt 19 §. Vissa särskilda undantag Varor för yrkesmässig försäljning ombord på fartyg och luftfartyg 22 § Bestämmelserna i 11 och 19 §§ gäller inte den som förvarar beskattade varor för yrkesmässig försäljning ombord på ett fartyg eller luftfartyg som går mellan Sverige och ett annat EU-land, för de varor som inte är till försäljning när fartyget eller luftfartyget befinner sig på ett annat EU-lands territorium än det land där varorna har beskattats. Proviantering 23 § Den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg får, i enlighet med vad som anges i tillståndet, ta emot varor utan skatt 1. för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort, eller 2. för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland. Första stycket gäller bara om varorna tas emot 1. från en upplagshavare i Sverige, eller 2. under uppskovsförfarandet från ett skatteupplag eller en plats för import i ett annat EU-land. Beskattade varor som omhändertagits av Tullverket 24 § Om beskattade varor för vilka skattskyldighet inträtt enligt denna lag har omhändertagits av Tullverket enligt 2 kap. 9 § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut varorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § samma lag, ska Skatteverket besluta om befrielse från skatten på varorna. Första stycket gäller bara om beslut om skatt för varorna har fattats av Skatteverket. Beskattning vid oegentligheter Varor som flyttas under uppskovsförfarandet 25 § Om varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination på grund av en oegentlighet som innebär att varorna släpps för konsumtion, ska varorna beskattas här i landet om oegentligheten har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skattskyldig ska vara 1. den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen, eller 2. någon annan person, om denne medverkat i den otillåtna avvikelsen från uppskovsförfarandet och varit medveten om eller rimligen borde ha varit medveten om att avvikelsen var otillåten. Ett beslut om skatt för en viss flyttning av varor ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den eller en av dem som ställt säkerhet för flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna släpptes för konsumtion. 26 § Om varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte når angiven destination och ingen oegentlighet som innebär att varorna släpps för konsumtion har konstaterats under flyttningen, ska en oegentlighet ändå anses ha begåtts här i landet och varorna beskattas här, om 1. varorna avsänts från ett skatteupplag eller en importplats i Sverige, och 2. det inte inom fyra månader från den tidpunkt då flyttningen inleddes enligt 4 kap. 3, 4, 5 eller 6 § på ett tillfredsställande sätt visas a) att flyttningen har avslutats i enlighet med 4 kap. 9 § eller motsvarande reglering i destinationsmedlemsstatens lagstiftning, eller b) på vilken plats oegentligheten har begåtts. Skatten ska betalas av den som ställt säkerhet för skatten under flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då flyttningen inleddes. Varor som flyttas under förfarandet för beskattade varor eller som har avsänts av en distansförsäljare 27 § Om varor, som flyttas till eller via Sverige under förfarandet för beskattade varor eller som har avsänts från ett annat EU-land av en i destinationsmedlemsstaten registrerad distansförsäljare, inte når angiven mottagare ska varorna beskattas här om det beror på en oegentlighet som har 1. begåtts i Sverige, eller 2. upptäckts här, och det inte går att fastställa var oegentligheten har begåtts. Skattskyldig ska vara 1. den som ställt säkerhet för skatten, eller 2. någon annan person, om denne medverkat i oegentligheten. Ett beslut om skatt för en viss flyttning av varor ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den eller en av dem som ställt säkerhet för flyttningen. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då oegentligheten begicks respektive upptäcktes. Flyttningar som inte omfattas av elektroniskt förenklat administrativt dokument 28 § En oegentlighet vid flyttning av beskattade varor anses föreligga om varor flyttas till eller via Sverige utan att uppfylla kravet för varor som ska flyttas under förfarandet för beskattade varor på att omfattas av ett elektroniskt förenklat administrativt dokument eller ersättningsdokument. Om det föreligger en sådan oegentlighet i fråga om varor som förts in i Sverige, ska de beskattas här i landet. Skattskyldig ska vara 1. den som för in eller tar emot varorna från det andra EU- landet, eller 2. någon annan person, om denne medverkat i oegentligheten. Ett beslut om skatt för en viss flyttning av varor ska avse endast en skattskyldig. Om det inte finns skäl för annat ska beslutet om skatt avse den som för in eller tar emot varorna. Skatten ska tas ut enligt den skattesats som gällde vid den tidpunkt då varorna fördes in i landet. Undantag från skatt 29 § Bestämmelserna i 2 kap. 14 § 1, 15, 17 och 18 §§ om undantag från skatt ska tillämpas även vid beskattning enligt 25-28 §§. Särskilt ansvar för betalning 30 § Den som omfattas av 25 § andra stycket, 27 § andra stycket eller 28 § tredje stycket, men som inte omfattas av Skatteverkets beslut om skatt enligt 13 kap. 4 § för den aktuella flyttningen, får beslutas vara skyldig att tillsammans med den som beslutet om skatt gäller betala det belopp som denne gjorts ansvarig för. Beslut om ansvar får inte fattas om statens fordran mot den som beslutet om skatt gäller har preskriberats. 10 kap. Hantering och skattskyldighet avseende snus, tuggtobak och övrig tobak Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - godkännande som lagerhållare (2-4 §§), - distansförsäljning av snus, tuggtobak och övrig tobak (5- 10 §§), - vissa krav vid införsel från ett annat EU-land på annat sätt än genom distansförsäljning (11 §), - skattskyldiga och skattskyldighetens inträde (12-23 §§), och - mottagande av varor utan skatt vid proviantering (24 §). Godkännande som lagerhållare Vem får godkännas som lagerhållare? 2 § Som lagerhållare får den godkännas som 1. avser att yrkesmässigt a) tillverka snus, tuggtobak eller övrig tobak, b) föra in eller ta emot snus, tuggtobak eller övrig tobak från ett annat EU-land, c) importera snus, tuggtobak eller övrig tobak, d) från godkänd lagerhållare köpa snus, tuggtobak eller övrig tobak för återförsäljning till näringsidkare, eller e) sälja snus, tuggtobak eller övrig tobak i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker, och 2. med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som lagerhållare. Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av lagerhållare efter särskild ansökan. Återkallelse av godkännande 3 § Godkännande av lagerhållare ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om lagerhållaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Konkurs 4 § Om en godkänd lagerhållare försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 13 § inträder efter konkursbeslutet. Distansförsäljning av snus, tuggtobak och övrig tobak 5 § Om någon som inte bedriver självständig ekonomisk verksamhet förvärvar snus, tuggtobak eller övrig tobak som transporteras hit från ett annat EU-land av säljaren eller av någon annan för säljarens räkning (distansförsäljning av snus, tuggtobak och övrig tobak), är säljaren skattskyldig. Anmälan och säkerhet för distansförsäljare av snus, tuggtobak och övrig tobak 6 § Den som säljer snus enligt 5 § ska, innan varorna avsänds från det andra EU-landet, anmäla sig till Skatteverket och ställa säkerhet för skatten på varorna. Detsamma gäller den som säljer tuggtobak eller övrig tobak enligt 5 § och inte är godkänd som registrerad distansförsäljare för tuggtobak och övrig tobak enligt 7 §. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Godkännande som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak 7 § En säljare som bedriver eller avser att bedriva distansförsäljning av tuggtobak eller övrig tobak vid mer än enstaka tillfällen får godkännas som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak om denne med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig som registrerad distansförsäljare. En registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak ska ställa säkerhet för betalning av skatten på de varor som sänds från det andra EU-landet. Säkerheten ska uppgå till ett belopp som motsvarar 10 procent av den beräknade årliga skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. 8 § Godkännande som registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak ska återkallas om förutsättningarna för godkännande inte längre finns eller om den registrerade distansförsäljaren begär det. Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. 9 § Om en registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak försätts i konkurs, övergår godkännandet till konkursboet. Konkursboet är skattskyldigt för varor för vilka skattskyldighet enligt 16 § inträder efter konkursbeslutet. Mottagare vid distansförsäljning 10 § Den som tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak som avsänts till Sverige enligt 5 § eller av en registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak enligt 7 § ska vara skattskyldig i stället för säljaren, om säljaren inte har ställt säkerhet för skatten i Sverige. Vissa krav vid införsel från ett annat EU-land på annat sätt än genom distansförsäljning 11 § Den som inte är godkänd som lagerhållare och yrkesmässigt för in eller tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak på annat sätt än genom distansförsäljning ska, innan sådana varor flyttas från det andra EU-landet, anmäla varorna till Skatteverket och ställa säkerhet för betalning av skatten på varorna. Ställd säkerhet får tas i anspråk om skatten inte betalas i rätt tid. Skattskyldiga och skattskyldighetens inträde Godkänd lagerhållare 12 § Skattskyldig är den som har godkänts som lagerhållare enligt 2 §. 13 § Skattskyldigheten inträder när 1. snus, tuggtobak eller övrig tobak levereras till en köpare som inte är godkänd lagerhållare, 2. snus, tuggtobak eller övrig tobak tas i anspråk för annat ändamål än försäljning, 3. godkännandet som lagerhållare återkallas, varvid skattskyldigheten omfattar snus, tuggtobak eller övrig tobak som då ingår i dennes lager. 14 § Skattskyldighet enligt 13 § 2 gäller inte i fråga om snus, tuggtobak eller övrig tobak som 1. fullständigt har förstörts under tillsyn av Skatteverket, 2. har tagits i anspråk för tillverkning av skattepliktiga tobaksvaror, eller 3. uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet. Distansförsäljning 15 § Skattskyldig är den som 1. säljer snus, tuggtobak eller övrig tobak till Sverige genom distansförsäljning enligt 6 eller 7 §, eller 2. tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak enligt 10 §. 16 § Skattskyldigheten inträder när snus, tuggtobak eller övrig tobak förs in till Sverige. Import och otillåten införsel 17 § Skattskyldig för import eller otillåten införsel av snus, tuggtobak och övrig tobak till Sverige är deklaranten eller varje annan person enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. Skattskyldig vid import eller otillåten införsel av en unionsvara till Sverige är deklaranten eller varje annan person som hade varit skyldig att betala tull enligt artikel 77.3 i unionstullkodexen om varan hade varit belagd med tull och, vid otillåten införsel, varje annan person som är involverad i den otillåtna införseln. 18 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer i Sverige enligt tullagstiftningen, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull. Om tullskuld uppkommer i ett annat EU-land, eller skulle ha uppkommit om varan hade varit belagd med tull, till följd av att en tulldeklaration ges in i det landet med stöd av ett sådant tillstånd för centraliserad klarering som avses i artikel 179 i unionstullkodexen, inträder skattskyldigheten vid den tidpunkt då tullskulden uppkommer eller skulle ha uppkommit i det andra EU-landet. 19 § Skattskyldighet vid import gäller inte i fråga om snus, tuggtobak och övrig tobak som ägs av en godkänd lagerhållare vid varornas övergång till fri omsättning enligt artikel 201 i unionstullkodexen eller, om det är fråga om en unionsvara, vid den tidpunkt då skyldigheterna enligt tullagstiftningen fullgjorts. Skattskyldighet vid otillåten införsel gäller inte i fråga om varor för vilka tullskulden har upphört i enlighet med artikel 124.1 e, f, g eller k i unionstullkodexen. Vid otillåten införsel av unionsvaror ska det som sägs i första meningen tillämpas som om varan hade varit belagd med tull. Skattskyldiga och skattskyldighetens inträde i andra fall 20 § Skattskyldig är den som 1. yrkesmässigt tillverkar snus, tuggtobak eller övrig tobak utan att vara godkänd som lagerhållare, 2. i annat fall än som avses i 15 §, yrkesmässigt för in eller tar emot snus, tuggtobak eller övrig tobak från ett annat EU- land utan att vara godkänd som lagerhållare, eller 3. använder snus, tuggtobak eller övrig tobak som förvärvats skattefritt för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten. Varor som har förvärvats skattefritt och som går förlorade ska vid tillämpningen av första stycket 3 anses ha använts för annat ändamål än det som var förutsättningen för skattefriheten. 21 § Skattskyldigheten inträder för 1. den som är skattskyldig enligt 20 § 1, när snus, tuggtobak eller övrig tobak tillverkas, 2. den som är skattskyldig enligt 20 § 2, när snus, tuggtobak eller övrig tobak förs in till Sverige, 3. den som är skattskyldig enligt 20 § 3, när snus, tuggtobak eller övrig tobak används för annat än avsett ändamål. Särskild skattskyldighet i vissa fall för varor för vilka skatten inte har redovisats 22 § Skattskyldig är den som, i annat fall än som avses i 12- 21 §§, yrkesmässigt innehar snus, tuggtobak eller övrig tobak utan att skatten för dessa varor har redovisats i Sverige. 23 § Skattskyldigheten inträder vid den tidpunkt då varorna kom att innehas. Mottagande av varor utan skatt vid proviantering 24 § Den som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg får, i enlighet med vad som anges i tillståndet, från en godkänd lagerhållare ta emot snus, tuggtobak och övrig tobak utan skatt 1. för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort, eller 2. för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland. 11 kap. Avdrag Avdrag för upplagshavare 1 § En upplagshavare får göra avdrag för skatt på EU- harmoniserade tobaksvaror 1. för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare inträtt och som förts in i upplagshavarens skatteupplag, eller 2. som uteslutande har använts för provning av varornas kvalitet utanför skatteupplaget. 2 § Om en upplagshavare vid tillverkningen av cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak har tagit i anspråk snus, tuggtobak eller övrig tobak som skattskyldigheten har inträtt för, får upplagshavaren göra avdrag för skatt med ett belopp som motsvarar skatten på snuset, tuggtobaken eller den övriga tobaken. Avdrag för godkända lagerhållare 3 § En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på snus, tuggtobak och övrig tobak för vilka skattskyldighet enligt denna lag tidigare har inträtt och som 1. har förvärvats från någon som inte är godkänd lagerhållare, eller 2. innehas av lagerhållaren vid tidpunkten för godkännandet. 4 § En godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på 1. tuggtobak och övrig tobak som har levererats till en köpare i ett annat EU-land, och 2. snus, tuggtobak och övrig tobak som a) har förstörts genom oförutsedda händelser eller force majeure, b) har exporterats eller förts till en frizon för annat ändamål än att förbrukas där, eller c) har levererats till en sådan köpare som avses i 3 kap. 30 c § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), i den omfattning som frihet från tobaksskatt gäller i det EU-landet. 5 § Om en godkänd lagerhållare vid tillverkningen av snus, tuggtobak eller övrig tobak har tagit i anspråk cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak som skattskyldigheten har inträtt för, får lagerhållaren göra avdrag för skatt med ett belopp som motsvarar skatten på cigaretterna, cigarrerna, cigarillerna eller röktobaken. Avdrag i samband med proviantering och exportbutiker 6 § En upplagshavare eller godkänd lagerhållare får göra avdrag för skatt på varor 1. som har tagits emot för förbrukning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till en utländsk ort av någon som har tillstånd enligt lagen (1999:446) om proviantering av fartyg och luftfartyg, eller 2. som har tagits emot för försäljning ombord på fartyg eller luftfartyg på resa till ett tredjeland av någon som har tillstånd enligt lagen om proviantering av fartyg och luftfartyg. 7 § Upplagshavare eller godkänd lagerhållare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker får göra avdrag för skatt på varor som levererats till resande som kan uppvisa en färdhandling för resa till ett tredjeland. Avdrag medges dock högst med vad som enligt 4 § lagen om exportbutiker får säljas till varje resande. 12 kap. Återbetalning av skatt Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - återbetalning för varor som oegentlighetsbeskattats i Sverige (2 §), - återbetalning för EU-harmoniserade tobaksvaror som flyttats till ett annat EU-land (3-5 §§), - återbetalning för tuggtobak och övrig tobak som flyttats till ett annat EU-land (6 §), - återbetalning vid export (7 §), - återbetalning för varor som omhändertagits av Tullverket (8 §), - formkrav på en ansökan om återbetalning (9 §), och - återbetalning för vissa skattebefriade subjekt (10 §). Återbetalning för varor som oegentlighetsbeskattats i Sverige 2 § Har en vara beskattats enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § och visar den skattskyldige att varan inom tre år efter det att flyttningen påbörjades har beskattats i enlighet med artikel 9 eller 46 i punktskattedirektivet i ett annat EU- land, ska den skatt som betalats i Sverige betalas tillbaka, om det andra EU-landets skatteanspråk är befogat. En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft. Återbetalning för EU-harmoniserade tobaksvaror som flyttats till ett annat EU-land Varor som har flyttats under förfarandet för beskattade varor 3 § Om skatt har betalats i Sverige för varor och varorna därefter flyttats till ett annat EU-land under förfarandet för beskattade varor, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige. Ett beslut om återbetalning får fattas först efter det att Skatteverket har tagit emot en sådan mottagningsrapport som avses i 8 kap. 7 och 8 §§ eller tagit emot och godtagit ett sådant alternativt bevis som avses i 8 kap. 9 §. Varor som har varit föremål för distansförsäljning 4 § Om skatt har betalats i Sverige för varor och varorna därefter flyttats till ett annat EU-land genom distansförsäljning, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna beskattats i destinationsmedlemsstaten. Återbetalning enligt denna paragraf beviljas inte om 5 § är tillämplig. Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Varor som har varit föremål för oegentlighetsbeskattning i ett annat EU-land 5 § Om skatt har betalats i Sverige för varor i andra fall än i 2 § och varorna därefter flyttats till ett annat EU-land under sådana förhållanden att varorna beskattats där i enlighet med artikel 46 i punktskattedirektivet, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna har beskattats i ett annat EU-land. En ansökan om återbetalning enligt första stycket ska ges in till Skatteverket inom ett år efter det att beslutet om skatt i det andra EU-landet fått laga kraft. Återbetalning för tuggtobak och övrig tobak som flyttats till ett annat EU-land 6 § Om skatt har betalats i Sverige för tuggtobak eller övrig tobak som sedan levererats till en köpare i ett annat EU-land, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Den som begär återbetalning ska visa att den skatt som ansökan avser har betalats i Sverige och att varorna förts ut ur landet. Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. Återbetalning vid export 7 § Om skatt har betalats i Sverige för tobaksvaror som sedan exporterats, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Ansökan om återbetalning enligt första stycket ska omfatta ett kalenderkvartal och ska lämnas in till Skatteverket inom tre år efter kvartalets utgång. Återbetalning beviljas inte för skattebelopp som för kalenderkvartalet understiger 1 500 kronor. Återbetalning för varor som omhändertagits av Tullverket 8 § Om skatt har betalats till Skatteverket för beskattade varor eller för snus, tuggtobak eller övrig tobak och Tullverket därefter har beslutat att inte lämna ut tobaksvarorna enligt 2 kap. 16 § andra stycket eller 16 a § lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter, ska Skatteverket efter ansökan besluta om återbetalning av skatten. Formkrav på en ansökan om återbetalning 9 § En ansökan om återbetalning enligt 2-8 §§ ska göras skriftligen till Skatteverket och vara undertecknad av sökanden eller av den som är ombud eller annan behörig företrädare för sökanden. En ansökan som lämnats för en sökande som är en juridisk person anses ha lämnats av sökanden, om det inte är uppenbart att den som lämnade begäran saknade behörighet att företräda sökanden. Återbetalning för vissa skattebefriade subjekt 10 § Skatteverket ska efter ansökan besluta om återbetalning av tobaksskatt på varor som har förvärvats av 1. utländsk beskickning, karriärkonsulat i Sverige eller sådan internationell organisation som avses i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 2. medlem av den diplomatiska personalen vid utländska beskickningar i Sverige och karriärkonsul vid utländska konsulat i Sverige, under förutsättning att denne inte är svensk medborgare eller stadigvarande bosatt i Sverige, eller 3. väpnade styrkor som tillhör ett annat EU-land, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som följer med dem eller för mässar och marketenterier, om dessa styrkor deltar i en försvarsinsats för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Medlemsstaters ombud vid en internationell organisation med säte i Sverige och personal hos en sådan organisation har efter ansökan rätt till återbetalning enligt första stycket, om Sverige har träffat överenskommelse med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation om detta. 13 kap. Generella förfaranderegler, omprövning och överklagande Innehåll 1 § I detta kapitel finns bestämmelser om - vilka allmänna bestämmelser som gäller i fråga om förfarandet vid beskattning (2 §), - förfarandet vid beskattning vid import och otillåten införsel (3 §), - förfarandet vid beskattning vid oegentligheter (4-9 §§), och - omprövning och överklagande av vissa beslut enligt denna lag (10 §). Allmänna bestämmelser i fråga om förfarandet vid beskattning 2 § I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller, utom i fall som avses i 3-9 §§, bestämmelserna i skatteförfarandelagen (2011:1244). Förfarandet vid beskattning vid import och otillåten införsel 3 § Tullverket beslutar om tobaksskatt för den som enligt 9 kap. 13 § eller 10 kap. 17 § är skattskyldig vid import eller otillåten införsel. Skatten ska betalas till Tullverket. För skatt som ska betalas till Tullverket gäller tullagen (2016:253). Förfarandet vid beskattning vid oegentligheter 4 § Skatteverket beslutar om skatt som avses i 9 kap. 25-28 §§ och ansvar enligt 9 kap. 30 §. Skatten ska betalas inom den tid som Skatteverket bestämmer. Om skatten enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § inte kan beräknas tillförlitligt, ska skatten bestämmas till vad som framstår som skäligt med hänsyn till uppgifterna i ärendet. 5 § Om skatt som avses i 9 kap. 25-28 §§ eller ansvar som avses i 9 kap. 30 § har beslutats, ska bestämmelserna om ansvar för delägare i svenska handelsbolag och ansvar för företrädare för juridisk person i 59 kap. 11, 13, 15-21, 26 och 27 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) gälla i tillämpliga delar för det belopp som omfattas av beslutet. 6 § Skatteverket får förelägga den som är eller kan antas vara skattskyldig enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om skatt enligt dessa bestämmelser. Skatteverket får vidare förelägga den som omfattas eller kan antas omfattas av 9 kap. 25, 27 eller 28 § att lämna uppgift som är av betydelse för beslut om ansvar enligt 9 kap. 30 §. Skatteverket får tillämpa bestämmelserna i 37 kap. 9 § första stycket och 10 § skatteförfarandelagen (2011:1244) om föreläggande när det gäller förhållanden som är av betydelse för ett beslut om skatt enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 § eller beslut om ansvar enligt 9 kap. 30 § vad avser någon annan än den som föreläggs. 7 § Skatteverket får besluta om revision för att kontrollera 1. skattskyldighet enligt 9 kap. 25, 26, 27 eller 28 §, eller 2. om det finns förutsättningar för att besluta om ansvar enligt 9 kap. 30 §. Skatteverket får besluta om revision också för att inhämta uppgifter av betydelse för kontroll enligt första stycket av någon annan än den som revideras. Vid revisionen gäller bestämmelserna i 41 kap. 3-14 §§ skatteförfarandelagen (2011:1244) i tillämpliga delar. 8 § Följande bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) ska gälla i tillämpliga delar vid handläggning av ärenden samt vid omprövning och överklagande av beslut enligt 4-7 §§ : - 3 kap. 4 § om beskattningsår, - 43 kap. om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning, - 45 kap. om bevissäkring, - 46 kap. om betalningssäkring, - 47 kap. om undantag från kontroll, - 60 kap. om befrielse från skatt, - 61 kap. om skattekonton, - 62 kap. 2, 11-16 och 19 §§ om betalning av skatt, - 63 kap. 2, 4-6, 8-10, 15, 16, 22 och 23 §§ om anstånd med betalning av skatt, - 64 kap. 2-4, 9 och 10 §§ om återbetalning av skatt, - 65 kap. 2-4, 7, 8, 11, 13-15, 16 och 18-20 §§ om ränta, - 66 kap. om omprövning, - 67 kap. om överklagande, - 68-71 kap. om verkställighet. Vid tillämpning av 61 kap. 1 § andra stycket, 62 kap. 12 §, 65 kap. 2 § andra stycket, 19 och 20 §§ och 66 kap. 20 § skatteförfarandelagen ska det som sägs om ansvar enligt 59 kap. skatteförfarandelagen även gälla ansvar enligt 9 kap. 30 § denna lag. 9 § Om Skatteverket har beslutat om ansvar enligt 9 kap. 30 §, får den som gjorts ansvarig överklaga det beslut om skatt enligt 9 kap. 25, 27 eller 28 § som omfattas av beslutet om ansvar. Överklagandet ska göras inom den tid och på det sätt som gäller för den som beslutet om skatt gäller. Vid ett sådant överklagande ska Skatteverket ompröva sitt beslut enligt 66 kap. 2 § första stycket 2 skatteförfarandelagen (2011:1244). /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Omprövning och överklagande av vissa beslut enligt denna lag 10 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Beslut enligt denna lag som inte omfattas av 8 och 9 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. En begäran om omprövning av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 12 kap. 10 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 66 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244) vid omprövning av ett sådant beslut. Ett överklagande av Skatteverkets beslut om återbetalning enligt 12 kap. 10 § ska ha kommit in till Skatteverket inom två månader från den dag då den som beslutet gäller fick del av det. I övrigt gäller bestämmelserna i 67 kap. skatteförfarandelagen vid överklagande av ett sådant beslut. Övergångsbestämmelser 2022:155 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om 6 kap. 2-4 §§, 7 kap. 5-11 §§ och 13 kap. 10 § och i övrigt den 13 februari 2023. 2. Genom lagen upphävs lagen (1994:1563) om tobaksskatt den 13 februari 2023. 3. Skyldigheten enligt 6 kap. 2 § och 7 kap. 5 och 10 §§ att anmäla sig för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare, tillfälligt certifierad mottagare eller tillfälligt certifierad avsändare gäller bara flyttningar som påbörjas eller avses att påbörjas från och med den 13 februari 2023. 4. Om en flyttning av cigaretter, cigarrer, cigariller eller röktobak genom distansförsäljning har påbörjats före ikraftträdandet gäller 9 § första stycket 3 och 4, 16-16 c §§ och 20 § första stycket 3 i den upphävda lagen. 5. Om en flyttning av beskattade varor från ett annat EU-land på annat sätt än genom distansförsäljning har påbörjats före ikraftträdandet och varan förs in eller tas emot senast den 31 december 2023 gäller 9 § första stycket 5, 9 a och 17 §§, 20 § första stycket 4 samt 26 § i den upphävda lagen. 6. I övrigt gäller den upphävda lagen fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 7. Om skattepliktiga varor har flyttats under uppskovsförfarandet enligt bestämmelserna i 8 b, 8 c och 8 e §§ i den upphävda lagen ska de nya bestämmelserna i 4 kap. 2-7 och 10 §§ anses ha tillämpats. 8. Om en flyttning av snus, tuggtobak eller övrig tobak har påbörjats enligt kraven i 38 b, 38 c eller 38 e § i den upphävda lagen ska de nya bestämmelserna i 10 kap. 5-7 eller 11 § anses ha tillämpats. 9. Med tobaksskatt enligt den nya lagen likställs tobaksskatt som har betalats enligt den upphävda lagen. 10. Ett godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare, registrerad avsändare, lagerhållare eller registrerad distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak eller ett godkännande av skatteupplag som har beslutats enligt den upphävda lagen gäller fortfarande och ska likställas med ett godkännande enligt den nya lagen. 11. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § andra stycket tillämpas inte på skatteupplag som har godkänts före den 1 januari 2018. 12. Underrättelser enligt 5 kap. 8 § får lämnas på annat sätt än via det datoriserade systemet till och med den 13 februari 2024. 13. De omräknade skattebelopp för år 2023 som fastställs av regeringen med stöd av 42 § i den upphävda lagen gäller även vid tillämpning av denna lag." "SFS-nummer · 2022:181 · Visa register Förordning (2022:181) om skatt på energi Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2022-03-03 Ikraft: 2023-01-01 överg.best. /Träder i kraft I:2023-02-13/ /7, 14, 15 §§ träder i kraft 2023-01-01/ Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (1994:1776) om skatt på energi. Förordningen är meddelad med stöd av - 2 kap. 9 a § lagen om skatt på energi i fråga om 18 § - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 4 § och 14 § andra stycket - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Termer och uttryck 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (1994:1776) om skatt på energi. 3 § Med huvudsaklig verksamhet förstås 1. i 9 och 10 §§ den verksamhet där den största volymen bränsle avses att tillverkas, bearbetas, lagras eller tas emot, och 2. i 20 § den verksamhet där den största volymen bränsle förbrukats under den period som ansökan om återbetalning avser. Bemyndiganden att meddela föreskrifter 4 § Skatteverket får meddela föreskrifter om 1. förfarandet vid märkning och färgning enligt 18 §, 2. godkännande av skatteupplag, 3. säkerhet enligt lagen (1994:1776) om skatt på energi, 4. inbetalning av särskild avgift enligt 10 kap. 5 § lagen om skatt på energi, 5. det tekniska förfarandet för uppgiftslämnande i det datoriserade systemet, 6. hantering och dokumentation av alternativa bevis enligt 4 b kap. 12 § andra stycket och 4 e kap. 8 § lagen om skatt på energi och av ersättningsdokument i reservsystemet, 7. inköp av bränsle befriat från skatt enligt 8 kap. 1 § tredje stycket lagen om skatt på energi, 8. avdrag för skatt på bränsle enligt 7 kap. 1 § första stycket 3-5 lagen om skatt på energi, 9. upplagshavares bokföring och inventering av lager enligt 4 kap. 3 § lagen om skatt på energi och skattebefriade förbrukares bokföring enligt 8 kap. 2 § lagen om skatt på energi, och 10. hantering av mottagningsrapporter, när bränsle tas emot av mottagare som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 5 lagen om skatt på energi. Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om skatt på energi. Underrättelse vid oegentlighetsbeskattning 5 § Om Skatteverket tar ut skatt enligt 5 kap. 22 eller 24 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska Skatteverket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. Om Skatteverket tar ut skatt enligt 5 kap. 24 § lagen om skatt på energi och mottagaren inte finns i Sverige, ska Skatteverket även underrätta den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten. Godkännanden och anmälningar 6 § Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av frivilligt skattskyldiga efter särskild ansökan. 7 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ I en ansökan om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller av skatteupplag ska det anges vilket eller vilka bränslen den sökande avser att godkännandet ska omfatta. I en anmälan för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare, registrerad distansförsäljare, tillfälligt certifierad mottagare, certifierad mottagare, tillfälligt certifierad avsändare eller certifierad avsändare ska det anges vilket eller vilka bränslen anmälan avser. I ett beslut om godkännande eller registrering ska det anges för vilket eller vilka bränslen godkännandet eller registreringen gäller. Bränslet ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov. 8 § Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare ska i sin ansökan lämna uppgifter om 1. vilken typ av företag (inom kategorin små eller medelstora respektive inom kategorin stora) det hör till enligt bilaga I till kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget, 2. den region där det är beläget på NUTS 2-nivå enligt bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) i lydelsen enligt kommissionens förordning (EU) nr 868/2014 av den 8 augusti 2014 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts), och 3. det verksamhetsområde det hör till på Nace-gruppnivå enligt bilaga 1 till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90, i den ursprungliga lydelsen. 9 § Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet enligt 8 § 2 ange den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudkontor finns. Om företaget ansöker om godkännande som upplagshavare eller lagerhållare och avser att driva verksamhet som innebär att företaget är en stödmottagare enligt 1 kap. 11 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska även regionen för sådan verksamhet anges på den NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet avses att drivas inom respektive stödordning. Andra stycket gäller även ett företag som ansöker om godkännande som registrerad varumottagare och avser att driva en verksamhet som innebär att företaget är en stödmottagare enligt 1 kap. 11 b § 2 lagen om skatt på energi. 10 § Ett företag som ansöker om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare eller lagerhållare ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet enligt 8 § 3 ange det verksamhetsområde som företagets verksamhet huvudsakligen hör till på Nace-gruppnivå. Om företaget avser att driva verksamhet som innebär att företaget är en stödmottagare enligt 1 kap. 11 b § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska huvudsakligt verksamhetsområde även anges för respektive stödordning. 11 § I en ansökan om godkännande som frivilligt skattskyldig ska den sökande ange vilket eller vilka förbrukningsändamål godkännandet är avsett att grundas på. I ett beslut om godkännande ska det anges vilket eller vilka förbrukningsändamål godkännandet grundas på. 12 § Upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, lagerhållare, skattebefriade förbrukare och frivilligt skattskyldiga ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Upplagshavare ska även anmäla till Skatteverket om det sker ändringar av de uppgifter som lämnats i ansökan om godkännande av skatteupplag eller av sådana uppgifter om det godkända skatteupplaget som senare lämnats till Skatteverket. 13 § Upplagshavare och registrerade varumottagare som avser att ta emot bränsle på en direkt leveransplats ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av bränslet till den direkta leveransplatsen påbörjas. Skatteverket får tilldela en direkt leveransplats en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige enligt uppskovsförfarandet. Upplagshavare och registrerade avsändare som avsänder bränsle enligt uppskovsförfarandet får i dokument som upprättas i samband med flyttningen ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i destinationsmedlemsstaten med den identifikationskod som tilldelats platsen av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Former för anmälan och ansökan 14 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Anmälningar som avses i 4 c kap. 2, 3 och 6 §§ och 4 d kap. 3, 5, 8, 9 och 13 §§ lagen (1994:1776) om skatt på energi samt i 13 § denna förordning samt ansökningar som avses i 4 kap. 16 §, 6 kap. 2 § och 8 kap. 1 a § lagen om skatt på energi samt i 6 § denna förordning ska göras enligt ett fastställt formulär. Skatteverket ska fastställa sådana formulär som avses i första stycket. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Punktskattenummer 15 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Skatteverket tilldelar godkända skatteupplag och den som godkänns som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller registreras som tillfälligt certifierad avsändare, certifierad avsändare, tillfälligt certifierad mottagare eller certifierad mottagare ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004. Krav på viss lagerkapacitet eller förbrukning av viss omfattning 16 § Vid prövning av en ansökan om godkännande som upplagshavare ska kravet på lagerhållning enligt 4 kap. 1 § första stycket 3 lagen (1994:1776) om skatt på energi anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för bränslen som avses i 1 kap. 3 a § lagen om skatt på energi på minst 500 kubikmeter. 17 § Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 6 kap. 2 § första stycket 1 b lagen (1994:1776) om skatt på energi ska kravet på lagerhållning anses uppfyllt om den sökande disponerar över en lagerkapacitet för andra skattepliktiga bränslen än dem som avses i 1 kap. 3 a § samma lag på minst 500 kubikmeter flytande bränsle eller minst 750 ton fast bränsle. Om den sökande har kapacitet att lagra både fasta och flytande skattepliktiga bränslen, ska varje kubikmeter flytande bränsle räknas om till 1,5 ton fast bränsle. Vid prövning av en ansökan om godkännande som lagerhållare enligt 6 kap. 2 § första stycket 1 b lagen om skatt på energi ska kravet på återförsäljning eller förbrukning anses uppfyllt om den sökande beräknas ha en årlig omsättning på minst 3 miljoner kubikmeter gasformigt bränsle. Märk- och färgämnen 18 § En oljeprodukt ska enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 a och 9 § lagen (1994:1776) om skatt på energi anses vara försedd med 1. märkämne om den innehåller minst 6 och högst 9 milligram N- etyl-N-[2-(1-isobutoxietoxi)etyl]-4-(fenylazo)anilin per liter olja, och 2. färgämne om den innehåller ett stabilt blått färgämne som är ett derivat av 1,4-diaminoantrakinon av sådan halt att oljan får en klar grön färg. Avdrag för skatt eller återbetalning av skatt 19 § Skatteverket får medge att en ansökan om återbetalning av skatt enligt 9 kap. 7 § lagen (1994:1776) om skatt på energi får göras per kalenderkvartal om årsförbrukningen för vilken återbetalning kan medges beräknas uppgå till 1. minst 15 kubikmeter för eldningsolja och dieselbrännolja, 2. minst 15 000 kilogram för gasol och kolbränslen, eller 3. minst 15 000 kubikmeter för metan och naturgas. 20 § Den som ansöker om återbetalning av skatt på bränsle och enligt 9 kap. 2 § andra stycket lagen (1994:1776) om skatt på energi är skyldig att lämna sådana uppgifter om stödmottagare för sin verksamhet som avses i 1 kap. 13 § 2 och 3 den lagen ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet för respektive stödordning ange 1. den region på NUTS 2-nivå där företagets huvudsakliga verksamhet bedrivits under den period som ansökan avser, och 2. det verksamhetsområde som företaget hör till på Nace- gruppnivå för den huvudsakliga verksamhet som återbetalning av skatt söks för. 21 § Den som yrkar avdrag för eller ansöker om återbetalning av skatt och enligt 9 kap. 8 § tredje stycket eller 11 kap. 17 § lagen (1994:1776) om skatt på energi är skyldig att lämna sådana uppgifter om stödmottagare som avses i 1 kap. 13 § 2 och 3 den lagen ska vid fullgörandet av sin uppgiftsskyldighet för respektive stödordning ange 1. den region på NUTS 2-nivå där stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den elektriska kraft som skattenedsättningen avser, och 2. det verksamhetsområde på Nace-gruppnivå inom vilket stödmottagaren har förbrukat de bränslen och den elektriska kraft som skattenedsättningen avser. Om bränsle eller elektrisk kraft har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden, ska uppgifterna enligt första stycket avse den region respektive det verksamhetsområde där förbrukningen motsvarar den största andelen av stödmottagarens skattenedsättning. Motsvarande gäller om både bränsle och elektrisk kraft har förbrukats i flera regioner eller inom flera verksamhetsområden. Beslut om skattebefriad förbrukare 22 § I ett beslut om godkännande av skattebefriad förbrukare ska Skatteverket ange 1. för vilka ändamål förbrukaren har rätt att ta emot bränsle befriat från skatt, 2. vilka bränslen som får tas emot med skattebefrielse, 3. skattebefrielsens storlek, och 4. vilka villkor som gäller för godkännandet. Allmänt om dokumenthantering 23 § I kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov finns bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i det datoriserade systemet samt om formen för pappersdokument i reservsystemet. Dokumenthantering i det datoriserade systemet vid flyttningar under uppskovsförfarandet Hantering av elektroniska administrativa dokument, mottagningsapporter och exportrapporter 24 § När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål via det datoriserade systemet vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten eller, vid export eller flyttning till ett utförseltullkontor som även är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, till de behöriga myndigheterna i det land där exportdeklarationen har getts in. 25 § Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för bränsle som omfattas av ett elektroniskt administrativt dokument, ska Tullverket underrätta Skatteverket ifall det vid en kontroll eller på annat sätt framkommer att uppgifter i det elektroniska administrativa dokumentet inte stämmer överens med uppgifter i den eller de exportdeklarationer som avser bränslet. Skatteverket ska därefter via det datoriserade systemet underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten om den bristande överensstämmelsen. 26 § Skatteverket ska vidarebefordra mottagningsrapporter för bränsle som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället skicka en kopia av det ersättningsdokument som avses i 4 b kap. 16 § lagen (1994:1776) om skatt på energi till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 27 § Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument som är ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige, till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter och exportrapporter som är ställda till upplagshavare eller registrerade avsändare i Sverige. 28 § En exportrapport ska grundas på den underrättelse om att det punktskattepliktiga bränslet har lämnat unionens territorium som lämnas av utförseltullkontoret enligt artikel 329 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen eller av det kontor där formaliteterna enligt artikel 2.2 i punktskattedirektivet fullgjorts. I de fall som avses i artikel 16.1 a v i punktskattedirektivet ska exportrapporten grundas på underrättelse om att varorna övergått till förfarandet för extern transitering som lämnas av utförseltullkontoret enligt artikel 329.5 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen. Om bränslet har avsänts från ett annat EU- land, ska exportrapporten därefter snarast sändas till den behöriga myndigheten i det landet via det datoriserade systemet. Har bränslet avsänts från Sverige, ska exportrapporten i stället vidarebefordras via det datoriserade systemet till den som avsänt bränslet. 29 § Om bränsle för vilket en exportdeklaration har getts in till Tullverket har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4 lagen (1994:1776) om skatt på energi från en plats i ett annat EU-land och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att bränslet inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten om detta. 30 § När Skatteverket från en annan medlemsstat får ett sådant dokument som avses i artikel 27 i punktskattedirektivet om att bränsle tagits emot eller exporterats eller att bränsle inte längre ska föras ut, ska Skatteverket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt bränslet eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne. Flyttning till mottagare som inte är slutligt känd 31 § Om mottagaren inte är slutligt känd när upplagshavaren eller den registrerade avsändaren lämnar in det elektroniska administrativa dokumentet enligt 4 b kap. 4 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, får uppgifter om mottagaren och leveransplatsen utelämnas. Detta gäller endast när bränslet flyttas med fartyg och får inte tillämpas på flyttningar som avses i 4 a kap. 2 § första stycket 3 eller 4. Så snart uppgifterna om mottagaren och leveransplatsen är kända för avsändaren eller senast när flyttningen avslutats, ska uppgifterna lämnas till Skatteverket via det datoriserade systemet enligt bestämmelserna om ändrad destinationsort i artikel 20.7 i punktskattedirektivet. Närmare bestämmelser om upprättande och hantering av dokument finns i artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 684/2009. Uppdelning av en flyttning under uppskovsförfarande 32 § Sådan uppdelning av en flyttning av bränsle under uppskovsförfarande som avses i artikel 23 i punktskattedirektivet där flyttningen påbörjats i en annan medlemsstat får ske på svenskt territorium. 33 § För sådan uppdelning av en flyttning av bränsle under uppskovsförfarande som avses i artikel 23 i punktskattedirektivet där flyttningen påbörjats i Sverige krävs att 1. uppdelningen sker på svenskt territorium eller på territoriet hos en annan medlemsstat som tillåter sådan uppdelning, 2. den totala kvantiteten skattepliktigt bränsle inte ändras, och 3. avsändaren via det datoriserade systemet informerar Skatteverket om i vilken medlemsstat uppdelningen sker. Första stycket 3 gäller inte flyttning av bränsle som sker enbart på svenskt territorium. Närmare bestämmelser om meddelanden som ska utbytas genom det datoriserade systemet vid uppdelning av flyttning finns i artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 684/2009. Dokumenthantering i det datoriserade systemet vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor 34 § När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt förenklat administrativt dokument en förenklad administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten via det datoriserade systemet. 35 § När Skatteverket vidarebefordrar mottagningsrapporter för bränsle som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat enligt 4 e kap. 7 § lagen (1994:1776) om skatt på energi, ska det ske via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället, om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, skicka en kopia av det ersättningsdokument som avses i 4 e kap. 10 § lagen om skatt på energi till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 36 § Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska förenklade administrativa dokument som är ställda till tillfälligt certifierade mottagare eller certifierade mottagare i Sverige, till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter som är ställda till tillfälligt certifierade avsändare eller certifierade avsändare i Sverige. 37 § När Skatteverket från en annan medlemsstat får en sådan rapport om att bränsle tagits emot som avses i artikel 39 i punktskattedirektivet, ska Skatteverket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt bränslet eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne. Överenskommelser om säkerhet 38 § Skatteverket får ingå sådana överenskommelser med andra medlemsstater inom EU om att göra undantag från krav på säkerhet som avses i artikel 17.5 b i punktskattedirektivet. Övergångsbestämmelser 2022:181 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om 7, 14 och 15 §§ och i övrigt den 13 februari 2023. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (2010:178) om skatt på energi den 13 februari 2023. 3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före upphävandet." "SFS-nummer · 2022:182 · Visa register Förordning (2022:182) om tobaksskatt Departement: Finansdepartementet Utfärdad: 2022-03-03 Ikraft: 2023-01-01 överg.best. /Träder i kraft I:2023-02-13/ /7, 10, 11 §§ träder i kraft 2023-01-01/ Förordningens tillämpningsområde 1 § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen (2022:155) om tobaksskatt. Förordningen är meddelad med stöd av - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 3 § och 10 § andra stycket - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Termer och uttryck 2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (2022:155) om tobaksskatt. Bemyndiganden att meddela föreskrifter 3 § Skatteverket får meddela föreskrifter om 1. uppgiftslämnande avseende försäljning av cigaretter enligt 2 kap. 4 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, 2. märkning av cigarettförpackningar enligt 2 kap. 19 § lagen om tobaksskatt, 3. tillsynen enligt 2 kap. 14 § 2 eller 10 kap. 14 § 1 lagen om tobaksskatt över att skattepliktiga varor förstörs, 4. godkännande av skatteupplag, 5. upplagshavares bokföring och inventering av lager enligt 3 kap. 4 § lagen om tobaksskatt, 6. säkerhet enligt lagen om tobaksskatt, 7. det tekniska förfarandet för uppgiftslämnande i det datoriserade systemet, 8. hantering av mottagningsrapporter, när varor tas emot av mottagare som avses i 4 kap. 3 § första stycket 5 lagen om tobaksskatt, 9. hantering och dokumentation av alternativa bevis enligt 5 kap. 12 § andra stycket eller 8 kap. 9 § lagen om tobaksskatt och av ersättningsdokument i reservsystemet, 10. mottagande av varor utan skatt enligt 9 kap. 23 § eller 10 kap. 24 § lagen om tobaksskatt, 11. avdrag för skatt på varor enligt 11 kap. 6 § lagen om tobaksskatt, och 12. upplagshavare eller lagerhållare som bedriver verksamhet i exportbutik enligt lagen (1999:445) om exportbutiker. Skatteverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om tobaksskatt. Underrättelse vid oegentlighetsbeskattning 4 § Om Skatteverket tar ut skatt enligt 9 kap. 25 eller 27 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, ska Skatteverket underrätta den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. Om Skatteverket tar ut skatt enligt 9 kap. 27 § lagen om tobaksskatt och mottagaren inte finns i Sverige, ska Skatteverket även underrätta den behöriga myndigheten i destinationsmedlemsstaten. Förverkade varor 5 § Om en tobaksvara har förklarats förverkad enligt lagen (2022:155) om tobaksskatt, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter eller lagen (2000:1225) om straff för smuggling, ska den förstöras genom Skatteverkets eller Tullverkets försorg. Godkännanden och anmälningar 6 § Skatteverket beslutar i fråga om godkännande av registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak efter särskild ansökan. 7 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ I en ansökan om godkännande som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller av skatteupplag ska det anges vilket eller vilka varuslag den sökande avser att godkännandet ska omfatta. I en anmälan för registrering som tillfälligt registrerad distansförsäljare, registrerad distansförsäljare, tillfälligt certifierad mottagare, certifierad mottagare, tillfälligt certifierad avsändare eller certifierad avsändare ska det anges vilket eller vilka varuslag anmälan avser. I ett beslut om godkännande eller registrering ska det anges för vilket eller vilka varuslag godkännandet eller registreringen gäller. Varuslag ska anges enligt de koder som finns i bilaga II i kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov. 8 § Upplagshavare, registrerade varumottagare, tillfälligt registrerade varumottagare, registrerade avsändare, registrerade distansförsäljare av tuggtobak och övrig tobak och lagerhållare ska anmäla till Skatteverket om 1. det sker betydande ändringar av ägarförhållandena, 2. firmatecknare, revisor eller styrelse ändras, eller 3. det i övrigt sker ändringar av de uppgifter som a) har lämnats eller skulle ha lämnats i samband med ansökan om godkännande, eller b) efter godkännandet har anmälts till Skatteverket. Upplagshavare ska även anmäla till Skatteverket om det sker ändringar av de uppgifter som lämnats i ansökan om godkännande av skatteupplag eller av sådana uppgifter om det godkända skatteupplaget som senare lämnats till Skatteverket. 9 § Upplagshavare och registrerade varumottagare som avser att ta emot varor på en direkt leveransplats ska anmäla den direkta leveransplatsen till Skatteverket. Anmälan ska ha kommit in till Skatteverket innan flyttningen av varorna till den direkta leveransplatsen påbörjas. Skatteverket får tilldela en direkt leveransplats en kod för identifiering. Identifikationskoden får ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i dokument som upprättas i samband med flyttning till Sverige enligt uppskovsförfarandet. Upplagshavare och registrerade avsändare som avsänder varor enligt uppskovsförfarandet får i dokument som upprättas i samband med flyttningen ersätta uppgift om adressen till den direkta leveransplatsen i destinationsmedlemsstaten med den identifikationskod som tilldelats platsen av den behöriga myndigheten i den medlemsstaten. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Former för anmälan och ansökan 10 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Anmälningar som avses i 6 kap. 2, 3 och 6 §§, 7 kap. 5, 7, 10 och 11 §§ och 10 kap. 6 och 11 §§ lagen (2022:155) om tobaksskatt samt i 9 § denna förordning samt ansökningar som avses i 3 kap. 17 § och 10 kap. 2 § lagen om tobaksskatt samt i 6 § denna förordning ska göras enligt ett fastställt formulär. Skatteverket ska fastställa sådana formulär som avses i första stycket. /Rubriken träder i kraft I:2023-01-01/ Punktskattenummer 11 § /Träder i kraft I:2023-01-01/ Skatteverket tilldelar godkända skatteupplag och den som godkänns som upplagshavare, registrerad varumottagare, tillfälligt registrerad varumottagare eller registrerad avsändare eller registreras som tillfälligt certifierad avsändare, certifierad avsändare, tillfälligt certifierad mottagare eller certifierad mottagare ett sådant punktskattenummer som avses i artikel 19.2 a i rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004. Uppgifter om försäljning av cigaretter 12 § Senast den 15 februari samma år som Skatteverket har tagit emot de uppgifter som tillverkaren eller dennes representant eller, i fråga om cigaretter som importeras, importören ska lämna enligt 2 kap. 4 § lagen (2022:155) om tobaksskatt ska Skatteverket lämna dessa till Regeringskansliet (Finansdepartementet). Allmänt om dokumenthantering 13 § I kommissionens förordning (EG) 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG vad gäller datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov finns bestämmelser om dokument och om hanteringen av dokument i det datoriserade systemet samt om formen för pappersdokument i reservsystemet. Dokumenthantering i det datoriserade systemet vid flyttningar under uppskovsförfarandet 14 § När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt administrativt dokument en administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål via det datoriserade systemet vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten eller, vid export eller flyttning till ett utförseltullkontor som även är avgångstullkontor för förfarandet för extern transitering, till de behöriga myndigheterna i det land där exportdeklarationen har getts in. 15 § Om en exportdeklaration har getts in till Tullverket för skattepliktiga varor som omfattas av ett elektroniskt administrativt dokument, ska Tullverket underrätta Skatteverket ifall det vid en kontroll eller på annat sätt framkommer att uppgifter i det elektroniska administrativa dokumentet inte stämmer överens med uppgifter i den eller de exportdeklarationer som avser varorna. Skatteverket ska därefter via det datoriserade systemet underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten om den bristande överensstämmelsen. 16 § Skatteverket ska vidarebefordra mottagningsrapporter för varor som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället skicka en kopia av det ersättningsdokument som avses i 5 kap. 16 § lagen (2022:155) om tobaksskatt till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 17 § Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska administrativa dokument som är ställda till upplagshavare, registrerade varumottagare eller tillfälligt registrerade varumottagare i Sverige, till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter och exportrapporter som är ställda till upplagshavare eller registrerade avsändare i Sverige. 18 § En exportrapport ska grundas på den underrättelse om att de punktskattepliktiga varorna har lämnat unionens territorium som lämnas av utförseltullkontoret enligt artikel 329 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen eller av det kontor där formaliteterna enligt artikel 2.2 i punktskattedirektivet fullgjorts. I de fall som avses i artikel 16.1 a v i punktskattedirektivet ska exportrapporten grundas på underrättelse om att varorna övergått till förfarandet för extern transitering som lämnas av utförseltullkontoret enligt artikel 329.5 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447. Skatteverket ska göra en elektronisk kontroll av uppgifterna i underrättelsen. Om varorna har avsänts från ett annat EU-land, ska exportrapporten därefter snarast sändas till den behöriga myndigheten i det landet via det datoriserade systemet. Har varorna avsänts från Sverige, ska exportrapporten i stället vidarebefordras via det datoriserade systemet till den som avsänt varorna. 19 § Om varor för vilka en exportdeklaration har getts in till Tullverket har avsänts under uppskovsförfarandet till en destination som avses i 4 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 lagen (2022:155) om tobaksskatt från en plats i ett annat EU- land och Skatteverket får uppgifter från Tullverket om att varorna inte längre ska föras ut ur unionens tullområde, ska Skatteverket underrätta de behöriga myndigheterna i avsändarmedlemsstaten om detta. 20 § När Skatteverket från en annan medlemsstat får ett sådant dokument som avses i artikel 27 i punktskattedirektivet om att varor tagits emot eller exporterats eller att varor inte längre ska föras ut, ska Skatteverket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt varorna eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne. Dokumenthantering i det datoriserade systemet vid flyttningar under förfarandet för beskattade varor 21 § När Skatteverket har tilldelat ett elektroniskt förenklat administrativt dokument en förenklad administrativ referenskod, ska Skatteverket utan dröjsmål vidarebefordra dokumentet till de behöriga myndigheterna i destinationsmedlemsstaten via det datoriserade systemet. 22 § När Skatteverket vidarebefordrar mottagningsrapporter för varor som tagits emot i Sverige till den behöriga myndigheten i respektive avsändarmedlemsstat enligt 8 kap. 8 § lagen (2022:155) om tobaksskatt, ska det ske via det datoriserade systemet. Om uppgifterna i en mottagningsrapport inte är giltiga, ska Skatteverket i stället utan dröjsmål underrätta den som upprättat mottagningsrapporten om detta. När det datoriserade systemet inte är tillgängligt, ska Skatteverket i stället, om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda, skicka en kopia av det ersättningsdokument som avses i 8 kap. 11 § lagen om tobaksskatt till den behöriga myndigheten i avsändarmedlemsstaten. 23 § Skatteverket ska vidarebefordra elektroniska förenklade administrativa dokument som är ställda till tillfälligt certifierade mottagare eller certifierade mottagare i Sverige, till mottagaren via det datoriserade systemet. Detsamma gäller mottagningsrapporter som är ställda till tillfälligt certifierade avsändare eller certifierade avsändare i Sverige. 24 § När Skatteverket från en annan medlemsstat får en sådan rapport om att varor tagits emot som avses i artikel 39 i punktskattedirektivet, ska Skatteverket lämna en kopia av dokumentet till den som avsänt varorna eller på annat sätt hålla dokumentet tillgängligt för denne. Övergångsbestämmelser 2022:182 1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023 i fråga om 7, 10 och 11 §§ och i övrigt den 13 februari 2023. 2. Genom förordningen upphävs förordningen (2010:177) om tobaksskatt den 13 februari 2023. 3. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före upphävandet."